Om hur jag rensade bort skit & mår lättare

Jag fick frågan om att skriva inlägg om den rensning jag gjort och inget kunde göra mig mer pepp för den rensning som skett har fått mig att må så bra. Om det kan inspirera någon att göra liknande och med det också känna sig lite lättare är det ju toppen.

Vi har bott i vårt hus i över 11 år, vi har gått från två barn på 2 och 3 år till att ha tre barn på 15, 13 och 10 år samt att jag numer jobbar hemifrån på heltid och maken en del som många gör nu efter pandemin. Det gör ju att vi har förändrats en hel del och att vi ändrat hur vi använder huset rejält. Många saker har kommit in i huset för det behövdes barnmöbler, oömma tallrikar bland annat. Och sedan har jag i ärlighetens namn haft en kraftig kärlek för att agera både jägare och samlare. Att jaga härliga loppisfynd är helt fantastiskt och nästan som ett fritidsintresse. Att samla på vackra servisdelar ger en enorm tillfredsställelse så förråden av tallrikar, vaser, glas, dukar mm fylldes snabbt.

Bra att ha?

Vi hade en dröm om att skaffa ett sommarhus, eller ett landställe att få forma till vårt andra hem och så fort jag hade hittat ”ett bättre” durkslag sparades det gamla för det skulle ju bli jättebra i det där huset vi inte ens ägde än. Och det fick nästan mig motiverad att just fortsätta jaga och samla på grejer för det gamla kan ju absolut komma till användning sen, i det andra huset. 

Nu bestämde vi ju oss för att vi inte alls ville ha ett andra hus! Vi hinner ju knappt med det vi bor i och om vi inte vill vara hemma reser vi gärna till andras hus och hyr. Då blev lådorna med gamla durkslag bara som ett hån. Och de där lådorna blev många. För det var leksaker barnen inte lekte med längre men man vet ju inte, kanske de helt plötsligt får en släng av nostalgi och vill bygga en tågbana… Eller som om tonåringen helt plötsligt får feeling och vill leka med dockvagnen igen… Kanske det snarare var jag som inte kunde skilja mig från dem.

Skit rinner neråt

Det är en fara att bo större än vad man egentligen använder. Finns det rum menade att förvara saker i, förråd som man drömmer om när man bor trångt, så fylls de snabbt. Hade jag haft fler förråd hade jag nog lyckats fylla dem med. Det här vet de företag som har som affärsidé att hyra ut förråd. Du betalar för att förvara saker du inte använder. Och tom kanske aldrig någonsin mer kommer använda men inte kan/vill göra dig av med. Så den där billiga vasen du inte lägre använder kostar hyra i ett förråd istället… Men vi har en källare med förråd och jag har rensat massor under många år; en halvdan soppslev, den där saken som kändes för mycket 2009, byxorna jag inte längre kommer i men kanske en dag gör… åkte ner i källaren. Tätt följd av fler saker, en grej här och tre där. Så det var inte en super rensning från bohaget utan ett successivt gallrande. Tills det inte gick att gå in i de där förråden.

Lådorna, kassarna och högarna av gamla oanvända grejer gick upp till taket. Dagsljuset från fönstret i tvättstugan försvann. Möjligheten att basta i bastun likaså.

Det finns en uttryck inom feng shui som säger ”har du fullt på vinden kommer du inte framåt. Har du fullt i källaren hålls du tillbaka” Eller nåt liknande i alla fall. Och här var det min källare som höll hårt om mig. Jag fick puls varje gång jag skulle tvätta för jag kunde inte lägga tvätten någonstans. Fick hänga tvätt balanserande på tåspetsarna för att nå linan pga enorma mängder bråte under torklinorna. Eller när jag skulle hämta hammaren eller nåt verktyg fick jag liksom ta sats. Att gräva sig fram tog evigheter.

Ut och bort

Jag tog ett beslut. Nu är det nog, allt ska bara bort! Första steget var att grovsortera allt och det skulle inte få ta tid. Jag la exakt allt i mer ordnade lådor och stora kassar bara för att det skulle bli hanterbart. Det jag i denna överföring snabbt värdera som skit fick gå direkt till soptunnan. Resten till ny låda. Sedan ordnade jag en promenadloppis ihop med alla grannar där allt togs fram till försäljning ute på gatan.

Mitt egentliga syfte var inte  att tjäna pengar utan mer för att försöka bli av med det hela snabbt och enkelt. Visst, det finns många fina saker där i högarna som kunde nog ge bra peng men tiden det skulle ta att lägga upp på olika sidor för försäljning skulle kosta mig mer.

Det som inte såldes åkte direkt efter detta till välgörenhetsbutiken.

”Oj, jag minns inte att det fanns ett fönster där” sa sonen när han klev in i tvättstugan när allt hade åkt ut på gatan till loppisen. Jisses!!! Mitt samlande hade tagit över rejält.

Och så klart har man alltid kvar ett rum med prylar…

Den lättnad jag nu känner är så fantastisk och jag skäms när jag säger så för det är ju liksom höjden av i-landsproblem. Här mår jag dåligt av att äga för mycket när andra knappt har ett tak över huvudet men jag tror du förstår vad jag menar. Att släppa taget om ting fick mig just att inse att välmåendet inte sitter i tingen.

Det finns en trend sedan några år som heter dödstädning. Låter hemskt som om man städer för sin egen död men nja… det finns en tanke som är så, att om jag dör nu ska mina efterlevande slippa ta hand om min skit. Och det är väl bra? Att för sig själv göra sig av med sin skit. För att leva!

Flyttstädar mig hem

Men jag ser detta som en flyttstädning utan att flytta. För som sagt, vi har bott här i 11 år och så länge har jag aldrig bott på ett ställe sedan jag flyttade hemifrån vid 20 års ålder. För som innan flyttade jag vara annat till vart fjärde år och vid dessa flyttar rensade jag. Man gör ju så, ingen vill flytta med två durkslag. Så jag ser detta som nåt som liksom skjutits upp i 7 år egentligen. 

Nu när det så luftigt i våra förråd och jag har lovat mig själv att hålla det. Det är lättare nu när barnen är äldre för det är helt klart inga gamla leksaker som trillar ner i källaren längre. Jag har inte gett mig ett köpstopp men en ny köpmedvetenhet i alla fall. Och en glädje över de vackra saker jag har kvar. De har värderats högt och undslapp sorteringen så de ska användas än mer.

Ja, så var min rensning. Hur har du det? Rensat dig ledig och klar eller står mitt upp i stöket?

Det ska dofta sommar för att vara sommar

Jag brukar ofta prata om att alla sinnen ska vara med för att verkligen ge den där fulla upplevelsen av det man nu vill uppnå eller är mitt i. Min julbok har undertiteln för alla sinnen och det är så att du inte kan känna stämningen fullt ut om det tex inte är doften av det samtidigt. 

Inget frambringar minnen lika snabbt och starkt som dofter. ”Åh det luktar barndom” säger barnen ofta när de öppnar en burk, får på sig ett plagg eller något annat som plötsligt kommer över dem. De doft som dyker upp från ingenstans liksom kategoriseras i huvudet och sorteras efter ”minns jag den eller inte, om inte – är den giftig?” och det är nog det som då snabbt får oss att minnas den gång vi mötte doften som starkast och då blir det från förr och länge sedan.

Skapa nya doftminnen

Men vi lever här och nu och jag har som önskan i livet att hela tiden skapa nya minnen. Varje resa, årstid, upplevelse eller vad det nu är ska bli något värt att minnas. Och jag vet inte om jag är riktigt klok men jag vill addera på dofter vid dessa ögonblick för att hjälpa minnet på traven. 

Som nu till sommaren så köpte jag solkrämer till hela familjen och av det märke jag alltid köper. ”Åh det är ju Grekland!” sa yngste sonen när jag smörjde in honom. Han associerade direkt doften med solresor vi gjort när han var riktigt liten. Han började då med ens prata om vad han längtade efter till vår båtluff vi gör i år. Mission completed!

Det finns ett diskmedel som var med på den segelbåt jag var med min gamla pojkvän på 90-talet och så fort jag känner doften av den är jag flyttad i tid och rum till den båten. Känner jag doft av friterad potatis inne i stan från en restaurang hamnar jag i minnet av New York, känner jag doften av handsprit så är det barnavårdscentralen när jag var liten (mindre kul minne) och liljor får mig att minnas min examensutställning på reklamskolan när nästan alla i klassen fick liljor av släkt och vänner. 

Så nu i sommaren och de resor vi gör i Grekland och i Sverige vill jag skapa unika minnen med nya dofter. Jag har valt ett schampo att ha med på resan vi inte vanligtvis använder för att det ska just bli unikt. Jag fick i femtioårspresent av yngste sonen att gå på stan och köpa mig en parfym och sedan gå på bio tillsammans bara vi två. Då passade jag på att välja en helt ny parfym att ha denna sommar. Den får sedan vila mellan oktober och maj så den föreviga blir en sommardoft och minnesbärare.

Samma sak har jag för jul och sedan har jag skrivit om hur jag har rökelse på jobbet här hemma för att verkligen skilja på jobbtid och ledig tid då jag ju jobbar i samma lokaler.

Nu hoppas jag att vi bara får underbara dagar och ljusa minnen så doften jag bär fylls av positivt…

 

Skörde(nästan)middag hemma med grekiska inslag

Som sagt, det blev en liten skörd från trädgården. Eller skörd – det var mer ett rescue-projekt för det hade annars blivit snigelmat alltihop.

All sallad, mangold och ärtor som fanns kvar samt lite av svartkålen och grönkålen.

Och basilika i mängder. Här var det ingen fara för basilika växte som ogräs och helt orörd från sniglar och rådjur. Tomater och ost från butiken…

En rätt vi åt nästan varje dag i Grekland var Fava. En röra av en sorts gul ärta som odlas i Cycladerna. Som en grekisk hummus. Serveras med gul lök, kapris och olivolja. Maken la gula ärtor i blöt så fort vi kom hem för att testa en egen variant.

Krispig sallad kan vara så himla fräscht med bara olivolja, generös mängd flingsalt  och massa citron. Det fick det bli av salladsskörden. Ihop med lite gurka salladslök från butiken. Toppad av de fem ärtor som rådjuren lämnar och sedan erasseblommor bara för att det är så vackert. Och en caprese då.

Till nästa år är det jag som odlar ärtor under nät!

Kycklinglårfilé med souvlakikryddan från Naxos.

En blandning av trädgård och Grekland kan man säga. Och en hel del från matbutiken ha ha.

Och där tändes de första ljusen. Jag är inte färdig med sommar på långa vägar men fick ett sting av längt till nästa hållplats på året ändå.

Ha en fortsatt fin dag.

Vad jag fick med mig hem

Att köpa souvenirer är inte min grej. Vem köper en köksmagnet med Greece på egentligen? Jag är nog mer inne spå att samla minne, ta orimligt många bilder och sedan om det dyker upp något i min väg som är unikt, köpa det.

Som den här lilla samlingen. T-shirt från båten, vackra borstar och kryddor från den där helt otroliga butiken i Naxos, sönernas dykskatter och en trio av Grekland: honung, olivolja och ouzo.

Kommer minnas mest när jag ser snäckskalen. Fina minnen från härliga dagar.

Hemma! Blir mulad av ljust & grönt

Att komma hem efter 16 dagar är alltid speciellt. Jag minns så väl när jag var liten och vi kom hem där doften var som om det var hemma hos nån annan. Kanske för att man är immun mot sin egna doft? Att frånvaro från den då gör sig tydlig?

Det var två saker som slog mig: jisses vad grönt det är! och wow vad ljust.

Att det regnat medan vi var borta har vi fått rapporter om så att trädgården skulle vara frodig förstod vi men när kontrasterna från ett varmt Grekland till ett småregnigt Sverige var större än vad jag trott.

Sedan så var det ljuset. Det var som om vi fått ännu större fönster för det var ljust överallt. Då, alltså först efter resan, kom jag tänka på hur små och få fönster det är på de Cycladiska husen. Värmen där ska stanna ute och solen värmer ju så husen är knappt försedda med fönster alls. Och då är de ofta med fönsterluckor så tex vårt hus på Schinoussa var igenbommat.

Nu insåg jag hur enorma våra funkisfönster verkligen är.

Det fösta jag gjorde när jag klev in i köket var att ta mig en kaffe och ostknäcke. Jag älskar den grekiska maten och kan redan sakna den men en kopp av sitt egna kaffe och knäcke med svensk prästost… det är bra grejer det. Tackar maken som smart nog köpt mjölk med lång hållbarhet.

Sedan var det en tripp ut i trädgården. Första tanken var att det jag planterat i början av sommaren hade tagit över helt och hållet. Växt alldeles för mycket. Rookie mistake att odla för tätt.

Sedan såg jag hur sniglar och rådjur tagit mycket av det. J**la rådjur!

Min fina mangold! De som var så fina innan resan och jag tänkte att de skulle bli perfekta tills vi kom hem. Ja ja, nu har jag lärt mig och redan nu satsar för 2025.

Några fina ärtskidor hade de lämnat till mig i alla fall. Tack för det. Kål och basilika verkar de inte gilla så massa gott fanns att skörda ändå. Det får bli en skördemiddag på nåt sätt i alla fall.

Skönt att vara hemma. Yngste sonen hade knappt kommit hem innan han drog till fotbollsplanen och alla kompisar. Dottern försvann till bästis och kom inte hem förrän sent. Äldste sonen njöt av lugnet och läste ut sin bok. När tvättmaskinerna gick för högvarv tog jag gräsklippning. Terapeutiskt på nåt sätt.

Det som kommer ta tid att återkomma till här hemma är att få slänga toapapper i toaletten och att kunna dricka vatten direkt från kranen. Två saker man snabbt blir varse om i Grekland.

Från badrummet på övervåningen ser jag denna lille tjuv. Blir arg och ska jaga bort men inser snabbt: kanske krusbären är mogna?

Ja det var de! Ha, jag hann före Bambi.

Maken hade handlat och det enda jag ville ha var yoghurt och nektariner till lunch. Inte redo än för lagade luncher med svenska smaker  tydligen.

Så, då är vi hemma och laddar om. Akt ett på sommaren klar och sedan blir det akt två med bilresa till familjen på Gotland och i Skåne. Dags för SommarSverige.

Sista dagen på vår öluff & den överraskade

Allt roligt har ett slut och denna resa har just varit fantastiskt rolig, underbar, härlig och precis den resa jag drömt om så detta slut känns så klart inte alls bra.

Jag vill inte hem, är inte alls klar med de grekiska öarna, de stora horisonterna, de salta smakerna och det enkla livet. Men för att uppskatta just allt detta ska man få det i små doser och längta. Så med dessa ord skyddar jag mig själv för att just acceptera att allt detta är nu slut.

Men en sista heldag fick vi och den blev ju helt perfekt.

Vi hade köpt favoriter i matbutiken nära oss och bullade upp en frukost på vå veranda.

Allt annat än glamourös men så där underbart semester-vid-medelhavet-aktig så den blir höjden av lyx enligt mig.

Snabbkaffe och rosta mackor i ugnen.

Den outfit jag haft varje dag i 16 dagar. Jag kan säga att skjortan är mer gul av solkräm än vit. Skjortsen är 16 år gamla och vid första tvätten hemma lär de falla i bitar. Slitna så man ser igenom dem på vissa ställen.

Om det är något jag saknar från Sverige är det dricksvatten direkt från kranen. Att köpa och bära vatten är något man gör varje dag, hela tiden här.

Torkad saltad makrill åt vi på Antiparos. Alldeles nyss och en evighet sedan.

Då vi är med en fot på väg hem och kanske att våra äventyrstankar är lite mätta så tog vi den strand som låg ”runt hörnet” från staden.

Vilket visade sig vara ett lyckokast för här var det den finaste sanden, det renaste vattnet.

Att ligga i skuggan av ett tsigouriträd. Något jag kommer sakna så oerhört. Finns inte mycket som slår det.

När skalmanklockan slog lunch rörde vi oss mot den närmsta tavernan.

Och det visade sig ha en helt fantastisk servering precis på kanten till havet och i trädskugga. Så helt fantastiskt ställe att få avsluta vår sista dag. Vilken överraskning.

Herr och fru Lyth. Mycket nöjda med våra dagar.

Den här typen av sallad är så otroligt god. Lite tångaktisg blad, alltså lite motstånd, och väldigt salt. Underbar ihop med citron. Måste undersöka om jag kan laga hemma.

Här lät vi timmarna gå och sedan var det promenad hem till vår lägenhet. En stilla kväll med packning för att sätta klockan på 04 och påbörja färden hemåt.

Tack för denna gång du underbara Grekland och fantastiska Cykladerna. Jag kommer drömma om nästa gång och jag hoppas det inte dröjer 6 år igen.

Och tack till dig som följt med via bloggen på resan. Så kul med alla ord jag fått på vägen.

Nu tar vi steget vidare mot andra delen av sommarsemestern. Den som blir i Sverige. Blir underbart det med. vi hörs snart igen.

Båtluffar vidare till Paros, vårt sista stopp

En sista frukost och de sista ögonblicken att spara från Schinoussa. Vill ta in allt och lägga i mitt minne att ha nära när jag behöver energi.

Inga bilder i världen kan återge den skönhet som finns här för den sitter i något man inte kan ta på. En själ om du så vill.

Och en sista brottningsmatch med lille Charlie. Visst är det så att alla hundar tror de är stora som vargar? Det råder inget fel på Charlies självförtroende. Åh din lille goe pälsboll, vill inte släppa taget om dig. Och du vill inte släppa bollen.

Det gjorde ont att säga hej då till Panos. Snällare och mer geneörs person går nog inte att finna. Jag hoppas så att vi kan komma tillbaka till hans paradis.

Underbar som alltid tur med Express Scopelitis.

En lagom paus mellan färjorna i Naxos hamn för en fika och sedan på stora färjan till Paros.

30 minuter med båt, 20 minuter med buss och vi var framme vid vårt sista boende på denna resa. Nu bor vi på Paros och den lilla hamnstaden Aliki.

Jag och maken lämnade trötta varma barn på rummet och med ACn på för fullt för att leta upp butik och köpa balkongmys. Vi hittade storvinsten.

Vi har spelat UNO, M.I.G., tre-i-rad, vanliga kortspel och Yatzy varje dag. Nu testade vi Yatzy-varianten med att måste ta allt i turordningen som står på protokollet. Det är väldigt kul och man kan glömma att få bonus ha ha.

Aliki är en liten stad som ligger verkligen på havet kan man säga. Strand inne i stan och sedan strandpromenad med restauranger, caféer och butiker.

Jag går alltid på ”det här ser trevligt ut” när vi ska välja restaurang medan maken går på ”ska se vad de har för recensioner”. Här sammanföll våra val. Superhärlig middag på Vasilis.

Om du minns min utläggning om bläckfisk… Här är alltså grillad ocopus.

Vi var nog alla väldigt trötta för vi var så fnissiga och flamsiga. Skattade så tårarna rann åt något jag nu inte ens kommer ihåg vad.

Och skönt då att ta en lång natt. Nästa dag var helt oplanerad så det laddades för lång sovmorgon. Att ha semester tar på krafterna. Och nästa dag är ju den sista…

En tur runt ön & barskrapade tallrikar

Vi hade velat ta en båttur när vi var på Antiparos men då blåste det så mycket så det gick inte och när vinden lagt sig var båtarna fullbokade. Men här på Schinoussa fick vi möjlighet. Och när jag tänker på det var det nog bra. Att vara ute på havet är man rätt utsatt för solen och där i början av vår resa, på Antiparos, hade vi inte mött solen alls. Så nu var vi liksom mer rustade.

Den dag vi kunde ta en tur var den enda båtturen en halvdagstur. Runt ön och till tre badvikar som man inte kan komma till på så enkelt sätt landvägen. Perfekt då från vattnet.

Och där kom Express Scopelitis som åker fram och tillbaka varje dag mellan stora ön Naxos och Småcycladerna där Schinoussa är en av dem.

Och det påminde mig om att detta är sista dagen här på Schinoussa. Tiden går på något konstigt sätt både fort och långsamt. Känns som vi varit på resa en evighet samtidigt som vi kom hit i går.

Bäst att passa på att njuta av nuet.

Första viken, första hoppet från båten.

Den snorklande sonen kom upp med vackra fynd.

Sen vidare runt ön.

De tjöt av skratt vid varje våg som stänkt upp på dem. Bättre än alla berg-och dalbanor.

Vi lade till vid en liten liten ö precis utanför Schinoussa; Fidou. Men så bra, då kan jag säga till en till ö på min lista.

 

Inga ord kan beskriva detta.

Vilken fantastisk rundtur vi fick vara med om. Alla mycket nöjda men superhungriga när vi klev i land.

Vår genomsnälle värd Panos hade lovat hämta oss i hamnen och ta oss till sin polare som hade en restaurang i grannbyn Messeria; To Petrino.

Och jag är honom evigt tacksam, för den här matupplevelsen var över det vanliga.

”Det här är den godaste moussakan jag ätit” sa jag massa gånger så barnen bad mig sluta. Sedan blev det en grej och de upprepade det själva så många gånger så jag fick be dem att sluta, ha ha. Men faktum kvarstår: det var den godaste moussakan jag ätit. Och jag har ätit många!

Kan inte visa bättre bild på hur gott det var. Varenda tallrik slickades rena.

Mätta så in i bomben från den sena lunchen så middag var kanske inte en prioritet efter dusch och balkongmys.

Men en liten kvällsrunda på stan för att tacka denna ljuvliga plats på jorden. Känns helt overkligt att jag ska åka härifrån. Vill. Inte.

Som synes är vi en familj som drar till oss katter. Bra att lämna avtryck när man nu ska säga hej då. Vidare till vår sist ö, Paros. Resan går vidare om än den också går mot sitt ofrånkomliga slut.

Min plats på jorden är exakt här

Det var när jag hörde mig själv andas ut jag kom på det. Det är på just den här platsen jag i tankarna kommer till när jag behöver en lugn plats att visualisera. Vid stressiga stunder, när det gått för fort och jag behöver lugn kan jag för mitt inre landa här. Och när jag nu gjorde det på riktigt var det inte utan att det stockade sig lite i halsen och ögonen blev fuktiga; jag fick komma hit igen! Min plats på jorden.

Promenad ner för backen från vårt hotell.

Den här stranden Tsigori, ser inte mycket ut för världen om man skulle jämföra med resemagasinens kilometerlånga vita stränder men det är den bästa i mitt tycke. Tystnaden, lugnet, skönheten här är för mig det bästa.

Att vi nu skulle ha en heldag här är höjden av lyx. I skuggan av ett tsigori-träd parkerade vi oss och lät timmarna gå. Det snorklades och snarkades samt testa SUPn som Panos köpt till hotellet för hans gäster att använda.

Tryggheten att ha en storebror som håller balansen och koll.

Som sagt var min favoritrestaurang stängd (kan inte komma över detta) vilket gav att vi gick upp till Grispos som ligger i slänten i änden av stranden för lunch.

Så många gånger jag varit här men aldrig besökt den restaurangen. Så blir det när man är en vanemänniska som hittat sin plats.

Hursomhelst. Kanske bra att den stängt för hallå i lådan vad mysigt det var här då!

Briam stod å puttrade ljuvligt gott i köket som vi fick kliva in i för att se dagens fångst av fisk. Jag fick höra att den inte var klar och inte med på dagens lunchmeny men fiskarna i kylen var så fina så det fick det bli.

Och nu ska vi ta och reda ut det här med bläckfisken som är bland det godaste som finns här i Grekland. På menyn står det squid och octopus som för oss på svenska båda översätts till bläckfisk men det är faktiskt två olika sorter. På bilden här är det squid och den är för calamares. Och här ska du vara vaksam. Det ska vara färsk squid! Den skärs i bitar och kroppen blir till de karaktäristiska ringarna medan de åtta benen sedan blir som en liten bläckfisk. De serveras alltså en hel squid när den är färsk, brännhet direkt från fritösen.

Octopus är den stora bläckfisken med åtta långa ben. Dessa ben kan antingen grillas, bakas eller läggas i vinäger till sallader. Beställer du octopus får du ett eller två ben med stora sugproppar.

En hel squid i ringar och sedan benen för sig.

”Vi måste grilla mer hel fisk hemma” sades runt bordet och tre av fem höll med. I en demokrati (som ju är grekiskt påfund) gäller majoritetens röst så så får det bli!

En klassisk avslutning på en lunch vid Egeiska havet; frappe och vattenmelon.

Tillbaka till stranden, boken och de lugna andetagen.

Panos hade byggt en liten skön skuggplats vi avslutade denna sköna lediga baddag.

Dusch, balkongmys och promenad til stan.

Se alltid till att matcha din solfjäder och outfit.

Middag på Okto Adelphia.

Efterrätt intogs  på stadens enda gata och promenad hem till väckarklocka ställdes. Nästa dag ska det åkas båttripp runt ön!

Schinoussa bjuder på det bästa Grekland kan erbjuda

Första hela dagen på Schinoussa. Som vår värd Panagiotis/Panos sa så är det inte bara hotellet, rummen som fått en uppfräschning utan även frukosten. Större buffé med mer av allt. 

Tvår sorters pannkakor: amerikanska och crepe fyllda med nutella och banan. Inga barn som klagar här inte!

Men det bästa tillskottet tror jag ändå att Charlie var. Denna lilla sociala tre åring lämnade aldrig vår snälle värd Panos sida. Om man såg Charlie visste man att Panos var där i närheten och vice versa. Men Charlie ville hela tiden busa och leka. Han kom alltid dragande med en boll han ville att vi skulle kasta. Vilken bonus till hotellet!!!

 

Lyckan att vara här. MEN! Jag drabbades av chock. Nere på stranden, bara backen nedanför, har min absoluta favoritrestaurang slagit igen. Jag kan inte ta in detta. Jag sa på vägen att jag ska försöka hålla igen min besvikelse om restaurangen inte har min favorit: Seafood pasta. Nu var det inte bara menyn som var ändrad – hela stället var stängt. Chocken!!!

Denna lilla fina ö med 256 fasta boende och som har en sådan unik prägel och stämning har fått sig en ny boende, eller markägare. ”The millionair” från fastlandet håller på och bygger 60 (!) hotellrum precis bredvid Panos och denne man har också köpt restaurangen som han nu renoverar. Jag gråter inombords.

Så med detta ställer vi då oss frågan; var ska vi spendera dagen? Planen var att just ta en dag bara rulla ner för backen och parkera oss där för att sedan släpa oss till min sefood pasta.

Ön är väldigt liten, du kan lätt promenera runt den så det råder ingen brist på stränder.

Vi valde Livadi som bara var runt udden.

Ta första bästa skugga av tsigouriträd. Inte mycket folk om du jämför med andra grekiska turistmål men för denna lilla ö var det ”fullt”. Kanske för att det låg många segelbåtar i denna vik och de tog sina små jollar in hit.

Men som sagt, det är ändå lugnet här mot exakt alla andra ställen vi besökt.

Vid lunch tog vi oss till den enda tavernan. Vi var här förra gången också, för sex år sedan och var då inte imponerade. Nu hade de verkligen gjort ett rejält ryck med stället och maten och var superhärligt.

Och häpp! En sefood pasta. Inte alls i närheten av den andra men detta var ju som en tanke ändå. Jag ler både inombords och med hela ansiktet. Lycka!

Efterrätt för små och stora.

Efter att ha spenderat alldeles för mycket tid i solen var jag rätt tagen. Inte bränt mig utan senare bara fått värmeslag eller något liknande. Jag var tvungen att sova en timma för att liksom komma ikapp mig, få tillbaka temperaturen. Det där är inte att leka med faktiskt. Vi kallar det Mosley-effekten, såg så många män, ja män, som travade runt i solen och hoppades de hade koll på vätskebalansen och kartan…

Och vätskebalansen hamnade helt i linje här hos oss när barnen fixade ”Barnens bar” vilket de gjorde exakt här för 6 år sedan. Se HÄR.

Redo för middag i stan.

Kastrerad.

Middag på Bizeli som ligger innanför en annan restaurang. Här var vi på vår förra resa och hade så goda innan från den kvällen så vi ville tillbaka.

Men vilken kelig katt. Den skulle prompt upp i knät. Och ja, den fick smaka vår mat.

Denna lilla ö med den lilla staden och detta är det populäraste stället så man måste boka bord.

Förra gången stod en rökande äldre man här oi röken från grillen. Jag visade denna yngre modell bilder från förra besöket och fick reda på att de två var kusiner.

Min man hade sett denna kock tidigare på dagen öppna bakluckan och lyfta ut ett får. Var det den som nu tillagades???

Om jag inte sagt det tidigare så serveras alltid maten när den är klar. Dvs om en rätt är klar före de andra kommer den ut först och de andra får vänta. Så att dela på rätterna gör att alla ändå får äta. Men i väntan på rätterna eller mellan så är ett parti M.I.G. en god idé.

Och sedan kommer alla godsaker. Åh vad jag älska det grekiska köket. Det är mycket ärligt om man kan kalla de för det. Ofta råvaror tillagade på smakrika men enkla sätt utan krångel.

Och här mina damer och herrar är det godaste kött jag ätit. Kan inte beskriva det mer än det mest smakrika och möraste lamm som serverats.

Maken blev alldeles till sig så han var tvungen att prata med kocken/grillmästaren. Hemligheten? Bra råvaror. Han hade bara saltat köttet och grillat över kol.

Och sedan fick vi veta att ugnen är 150 år gammal så den hade kanske något med det hela att göra också…?

En favorit-app: Night Sky. Man ser alla stjärnor, planeter, satelliter och annat spännande på himlen.

Och natten var mörk och vi avrundade dagen med en promenad gatan fram och tillbaka.

Detta har vi sett på varje ö: barn som säljer sina egna kreationer. Det kan vara halsband, målade stenar eller något annat de skapat.

Efterrätt blev Lokomades. Den grekiska varianten på munkar. Små friterade bollar som sedan toppas med det man önskar, som honung, chokladsås, nötter, sylt, strössel…

Tack och bock!