Nöjd? Jag får en sån känsla av att vara nöjd är något töntigt. En nöjd person upplevs som ointressant, någon som inte är med i det trendigaste, den som inte vänder nosen dit ljuset lyser eller kanske till och med någon man undviker att vara nära för den står still. Men när jag tänker på det – är det inte precis nöjd något eftersträvansvärt? Att vara nöjd är väl egentligen det mest moderna man kan vara?

Varför strävar så många efter fler följare och nya bekanta, högre lön, större bostad, nytt kök, större muskler, längre fransar, ännu en klänning, längre resor, tjockare hår, fler skor, smalare midja, proppfull sminkväska, fler blomrabatter, mer kuddar i en ny soffa vid ett nytt soffbord…? Är då inte att gräva där man står, jobba med det man har och värna om de som redan är runt dig istället det mest moderna vi kan göra?

Jag är inte framme än vad det gäller konsumtion, jag är inte den mest hållbara men mer medveten om mina beslut idag än för några år sedan. I de steg jag tar försöker jag inspirera men kommer aldrig vara 100% klimatkompenserad. Jag kommer garanterat prata om härliga ting jag ser och jag vill själv designa ting jag har idéer till. Men jag går mer mot nöjd så att säga.

Sedan till det privata så känner jag att de nära vänner jag har är de finaste jag vet men jag hinner knappt med att träffa dem så varför försöka bli poppis i kretsar som är nya för mig? Detta slog mig för ett tag sedan att jag vill sluta jaga ”gillan” i både det professionella och privata. Hellre ha några få nära och kära än en stor skara otrygga och okända. När den tanken slog mig så var det just känslan av att det jag ville vara nöjd. Men då frågan – får man vara nöjd?

Ja, det får jag! Det är det som jag landar i. Jag vill känna mig nöjd med mig själv, att sitta i soffan och kolla på film utan att osa av FOMO (fear of missing out), vara mer i nuet tillsammans med personer som lyfter mig. Hitta det som betyder något på riktigt. En kram av en vän är alltid bättre än en ”like” på insta.

Jag kan bara inse att jag har att jobba med men är nyfiken på denna känsla jag har. Och jag undrar om ni inte är fler som tänkt samma sak. Den tid vi lever i just nu är väldigt intressant – vad blir nästa steg mån tro?

Den senaste månaden – 6 veckorna har vi i familjen klämt en massa Marvelfilmer. Det har varit Spindelmannen, Ironman, Hulken, Antman, Black Panther och allt vad de heter. Inte fattat alls att Avangers hänger ihop med andra kända superhjältar. Denna information och filmerna överlag har liksom gått mig förbi. Inte känt att de har varit något för mig och sett de som ett gäng superhjältefilmer utan någon koppling till varann men tur man har uppdaterade barn. De är helt med i denna värld och lät mig förstå att det finns en linje mellan de olika figurerna och visade upp listor på hur man kan se alla dessa filmer i turordningar. Ja för det finns olika ordningar tydligen: Som de är gjorda, alltså kronologisk skapelseordning eller i ordning över hur dessa världar går in i varann, hur historierna kopplas in i varann. Jag hade ingen aning. Det fins mängder av sidor på nätet med tips om hur man ska se filmerna, även för dig som inte sett nån eller inte förstår vad detta är. Underbart ju, HÄR är en tex.

Det började med att vi såg en film en fredag och sedan en till på lördagen. Och sedan en till på söndagen. När vi då klivit in i detta så var det ju bara att fortsätta.

Jag ska erkänna att jag nog inte ens förstår/förstod 25% av vad som händer och hur de ska hänga ihop men det spelar mig absolut ingen roll. Detta är underhållning och framför allt: något vi vuxna delar med barnen. Kanske att det just var barnen som guidade in oss i detta än som vanligt tvärt om. Och jag bara älskade det.

En regnig helg för ett tag sedan när maken var bortrest och jag bara inte orkade hitta på något duktigt föräldramässigt själv så klämde vi flera filmer på raken, mitt på dagen. Jag kände mig så himla busig. ”Får man se film mitt på dagen? Är det att bryta mot föräldrakodex?” Men när tonårs-sonen faktiskt vill hänga med sin morsa i flera timmar och myser med hela sin själ när jag säger ”Vi tar en till va?” kände jag att detta ju var precis det bästa jag kunde göra.

En ny sida av mig eller kanske snarare en ny era i föräldraskapet. Att barnen inte måste luftas och rastas på samma sätt så att säga. De har mycket i skolor och med aktiviteter nu mer som de sköter själva så att då verkligen få vara lediga på helgen är något nytt och viktigt. Jag hakar bara på och försöker förstå hur trädet Groot funkar, funderar på hur Hulken alltid lyckas behålla byxan på när han blir grön, hur tung är egentligen Tors hammare och hur Antman kan krympa till en myras storlek med kläder och allt, ha ha.

Jag har aldrig varit den där som åkt på läger som barn. Jo scoutläger var jag på men då jag inte spelade olika sorters lagsporter så dök inga läger upp i min väg. Så det har inte legat top on my mind när våra barn nu spelar både det ena och det andra i olika lag. 

I helgen går Göteborgs Basket Festival av stapeln med hela 737 lag och dottern ska med för andra året. Det meddelades från tränarna att det saknades vuxna som kunde vara med barnen under dagarna, transportera rätt mellan matcherna och sova med dem.  Jag frågade dottern om jag kunde haka på och fick ett kraftigt NEJ från henne. För huuuuur pinsamt är det inte med en morsa med??!! Men det var ingen annan som kunde så hon gav med sig när det blev kris. 

Och här är jag nu! I Göteborg boendes på golvet i en skolsal. Jag är lite i chock över den stora och viktiga logistik det är och hur mycket man hinner på 24 timmar. För detta är ett jobb som går i ett. Och att svara på miljoners frågor om exakt allt mellan himmel och jord. Hela tiden redo med bananer, dryck, majskakor, snytpapper och mobilladdare.

Samtidigt som jag är överväldigad av denna overload av ny information så är mitt hjärta fyllt av att få se dessa fina, starka, coola, självständiga, oroliga, proffsiga tjejer och deras band till varann. Jag är tagen med storm. 

Vi lämnade ett regnigt Stockholm, for genom ett sagolikt vackert Småland och landade i försommaren med blommande syren i Gbg. 

”Så fort vi ser Liseberg skriker vi” sa nåt barn på bussen. Det ljudet som sen skedde var inte dåligt, ha ha.

Vårt rum i gymnasieskolan hittades och snabbt gjordes det om till en sovsal. Madrasser stora som hotellsängar pumpades upp och sen gick vi runt hörnet för middag. Det var trötta tjejer som sedan somnade snabbt. 

En annan fick kämpa med sin sovsäck och tunna madrass innan sömnen klev in. Första natten var hemsk. Min slinkiga sovsäck gled av madrassen varje gång jag vred mig så rumpan for i golvet. Kudden gled iväg hela tiden. Kändes som en lång natt men var ändå pigg när det var dags att gå upp. Liksom pepp och spänd på dagen.

Hurra, jag har fått besöka en äkta göteborgsk ”bamba”. Frukostbuffé som satt som en smäck. 

Det är hallar över hela staden som är med med i basketcupen och det lag jag var morsa åt hade matcher långt bort. Så matlådor från skollunchen i högsta hugg åkte vi spårvagn och buss i över en timma till vår hall. 

Der gäller då att ladda om efter en lång strapats för dess storsmå tjejer.

The face of a basketmorsa!

Så här långt har vi vunnit en match och förlorat en så vi är vidare i cupen med matcher i dag lördag. Håller tummarna för vidare spel.

En morot har varit att gå på Liseberg och vi fick fantastiskt väder vår kväll. Tjejerna sprang iväg vid så fort ledarna sa ”vi ses här igen 19.00” och så var de igång.

Det blev inte så många åk för mig men vad gör väl det? Att bara få vara här i underbar majsol och 100% glada tjejer runt mig?

Ledare och tränare tog en middag i ”hamnområdet”. Så häftigt hur stora tjejerna är att de klarar sig själva.

Plötsligt hördes det klassiska dansbandstoner och se där…

Det var Perikles som bjöd upp till dans.

Ett himla drag. Wow vad många som dansade.

Kallt men vackert. Det blev en snabb läggning och God Natt.

Nu laddar vi för nya matcher. Peppen är total. HEJA ALVIK!!!

Vi har haft födelsedag här hemma och den krockade rätt fint med en annan födelsedagsfest vi skulle på i lördags. Det fick bli ett bakvänt födelsedagsfirande med middag på kvällen innan och uppväckning med frukost på riktiga dagen för att sedan inte fira alls…

Ett litet presentbord för både maken och svärfar som fyllt. Och svärfars bukett han hade med sig från Gottland – helt nyplockad sparris var som marsipanrosen på prinsesstårtan.

Premiär för middag på terrassen. Förra året åt vi faktiskt inte en enda måltid här. Det var för varmt när det var läge för middag utomhus så då blev det i trädgårdens skugga istället. Jag hoppas vi kan använda denna terrass mer för det är så mysigt när det väl sker.

Maken hade planerat en härlig grillmiddag och vi skulle använda konrogrillen (se tidigare inlägg HÄR) men kolet tog för lång tid på sig. Det är ett speciellt kol som är stenhårt och svårflirtat så att säga. Det blev ugn och stekpanna istället.

Så klart blev det jättegott men det är något med den där grillsamken ändå.

Olika sorters kött och korv ar, melonsallad, grekisk sallad, ajvar, kryddad mascarponeost, oliver, grillade grönsaker; aubergine, sparris, citron, champinjoner, gul lök och paprika samt bröd.

Årets första grilltallrik utomhus men garanterat inte den sista. Åh detta ska bli en god matsommar kände jag nu. Ska verkligen försöka få så många måltider ute som möjligt – den där extra kryddan så att säga.

Kylan kom så det blev presentutdelning inne. Många bra presenter bland annat sättpotatis. Lycka till med dem älskade make!

Svärfar hade med sig ett lite konstverk till bakverk.

Den egna desserten var en coupe med hälften hallonmousse och hälften citronfromage.

Sen var det tack och bock för mig. Dagen efter var det fotbollsmatch för yngste sonen och uppvaktning enligt alla konstens alla regler. Och sedan var jag så galet trött, hade inget kvar att ge. Övriga gänget satt uppe till 02.

Jag lät alla sova och fixade en födelsedagsfrulle i matrummet. Vi har börjat med det för oss vuxna – att inte ha frukost på sängen utan snarare en maffig buffé på bordet.

All frukt nu. Sådan vitaminkick för både öga och kropp.

Vår lille solkatt Birger. Han är 15 år nu och det märks att han har ett helt annat tempo än förr. Sover extra mycket och rör sig helst inte ute så mycket längre.

Lille gubben, på riktigt. Jag kollade en lista på hur gammal en 15 årig katt är i människoår och det blev 76 år.

Ska testa det här med ingefärashots. Smakar ju inte det roligaste tycker jag men ska ju vara bra. Värt att testa.

Sedan var det väcka barn och sjunga för maken. Njuta god frukost och sedan svida om för den lunch vi skulle på. En sk LUS – lunch utan slut. Och det var på temat Studio 54. Ska se om jag vågar visa något från det…

Och där var som sagt makens födelsedagsfirande över. Ett firande bak å fram.