Augusti betyder kräftfest och kräftskiva! Ett mycket bra sätt att fasa in hösten kan jag tycka – samla vänner och höra vad de gjort under semestern och något att se fram emot innan terminen och jobbhöstens vardag kickar igång helt och hållet.
Du som följt mig vet hur mycket jag bara älskar både skaldjur och fest så du kan du ju bara ana hur mycket jag älskar denna lilla högtid.
Ja den har faktiskt fått ett helt eget kapitel i min bok Vardagsvackert & festfyrverkeri så du kan bläddra fram till sidan 122 så är det bara att börja festligheterna.
Och nu på söndag, närmare bestämt kl 09:24 och 10:27, kommer jag komma med massa inspiration till en riktigt festlig och pyntad kräftfest. Några favoriter från arkivet som jag inte hade med förra förra gången och förra gången jag var med i rutan och inspirerade till kräftskiva samt några nya jag har lurande här hemma som bara väntar på att få visas upp.
Så jag hoppas du är med mig på söndag och redo för pyssel och fest. För vi ses väl???
I senaste Allt om mat så hittar ni ett fint reportage med mig och min kärlek till kräftskivan. Så himla fint att få vara med och kunna inspirera.
Vi hade inte tänkt vara i Visby denna resa till Gotland men när vi hade en stund innan hemfärd, tills färjan skulle gå, så klev vi in genom ringmuren.
”Nej mamma, nej!” sa barnen men jag propsade, swishade killen vid det lilla turisttåget och tryckte in hela familjen i den lilla vagnen där vi knappt fick plats. ”Nu ska vi maxa den korta stund vi har i Visby och åka på en guidad tur”, sa jag. Två mycket skeptiska barn av de yngsta modellerna behövde tid på sig för att tina men sen var alla med på tåget så att säga.
Och med tanke på hur lite tid vi hade i denna UNESCO-listade stad så fick med oss extremt mycket. En rundtur på 25 minuter gav det mesta.
Storleken på familjen Lyth är lite större än normen så det var med gnisslande knän jag sedan vecklade ur mig från vagnen.
Det är så magiskt vackert här längs med promenaden. Det går inte att stå emot skönheten, om man var på dåligt humör innan försvinner det snabbt vid denna vy.
”Här var vi förra gången!” mindes barnen. Ja precis, HÄR var vi på medeltidsveckan 2021. Lätt pandemistukat spektakel då. Nu var det tillbaka i normal storlek. Eller var det till och med större?
Jo men vi hinner ner i stan kom vi fram till när turen var över. En liten promenad ner till stora torget.
Och alla minns ju Pippi Långstrumps kända besök i Karamellboden från filmerna.
Inspirerande färger och mönster.
Marknad på torget som bara fick ett snabbt ögonkast från oss för nu skulle vi till bilen och en middag i all hast.
Barnen hade sett att det fanns smash burgers som minsann vunnit silvermedalj i en hamburgaretävling så då åkte vi till parkeringen utanför Coop där trucken fanns.
Vår sista måltid på semestern blev här, på en parkering till ett köpcentrum bredvid jordsäckarna.
Det hela lyfte lite i stil när vi tog efterrätt ner i hamnen och hos Glassmagasinet.
Det har absolut inget med detta ställe att göra men faktiskt precis innan besöket så såg jag en film på Instagram där en italiensk kvinna sa sina fakta om gelato och glass:
• Gelato görs på mjölk och glass på grädde. Att säga gelato ice cream går inte ihop.
• Om det är ”hemmagjord” glass så fattar man att de omöjligt kan skapa 300 smaker hemma. Så det är lögn. Max 15 smaker typ om det är hemmagjort.
• Det finns inga naturliga färgämnen som kan ge turkos glass och bananglass kan aldrig vara gul då bananen ju är typ krämfärgad – det är skalet som är gult och det äter man inte.
• Är det höga fluffberg av glass i behållarna är det butiken som vispat upp glassen med luft så det blir du som köper luft. Glassen ska vara hård och kompakt – som den du köper i matbutiken.
Och det var en hel del saker till hon sa som fick mig att tänka på glass och gelato på nya, andra sätt. Man tar detta kyliga gottiga på allvar där i Italien med andra ord.
Och jag vet inte om jag bryr mig så jättemycket om det är gott och generöst. Som här.
Och sedan var det hemfärd. Tack semestern 2023. Du gav inte mycket sol och bad men var alldeles underbar ändå. För vi har fått vara friska, tillsammans och upplevt så mycket.
Erkänner att det är så skönt att nu få ha vardag igen och vara igång. Det var 0-100 på en gång då jag skjutit på så många saker. Som att jag ska vara på Nyhetsmorgon på söndag till exempel. Så nu kör vi!
Kan jag bara få åla tillbaka till denna dag? När Gotland bjöd på sol, bad och semester. Det är med stor värme i kroppen jag tittar på bilderna från vår sista dag på ön innan vi åkte hem och duckade Hans allt vad det gick. Jösses – jag tror vi blev sista gänget som kom undan över havet… Men det tar vi sen, först denna dag.
Vi fick över kompisar till huset och hade en riktigt skön dag på stranden och såg mycket av det Sudret bjöd på.
Och eftermiddagsfikat tog vi hos Vejde på Vamlingbo Prästgård.
Här är det många saker på ett och samma ställe så något för alla kan man säga.
Men först gofika.
Och fikat tar man bäst i den vackra trädgården.
Detta är min typ av trädgård känner jag. Stora gräsytor och sedan tydliga rabatter att strosa runt vid. Kanske att jag ska våga mig på något sådant någon gång i framtiden…?
Hör du ljudet av grusgång?
Hade man haft en hel sommar framför sig och möjlighet att ro om en trädgård hade jag nog gått loss här i trädgårdsbutiken.
Jag gick istället till inredningsbutiken Salvia…
… och barnen till Naturum. Alla fick med sig intryck och inspiration. Barnen hade sett någon spännande larv jag redan glömt namnet på, men glada var de.
Sedan hem till huset för att ta oss en lugn somrig kväll i franska toner.
Terrassen, eller golvet kanske, blev vår sittplats. Det var där det var mest lä och sol för stunden. Återigen så är jag så imponerad av detta hus då det alltid hade en perfekt plats att slå sig ned på.
Ja, det blev då franskt försnacks. Ugnsrostade baguetter med olika sorters dipp, oliver och korv tillsammans med Pastis.
Sen att solen värmde fint och i högtalarna spelades min franska spellista gjorde det hela väldigt franskt.
Badminton, volleyboll, dart och allmänt lekfullt på andra sidan huset hos juniorerna.
God lång middag med efterföljande spel runt bordet medan mörkret föll. När mina ögon hade svårt att hålla sig öppna tackade jag för mig. Man är ju inte 48 längre…
Något vi gjort till en riktig semestergrej är kalljästa frallor till frukosten, recept HÄR. På vår resa i Frankrike så hade det ju varit en riktig synd (nästintill olagligt?) då man så klart går till sitt bageri för färskt bröd men här på Gotland så blev det äntligen tillfälle.
Ett mycket skönt långsam-göra med gott resultat.
Och något att göra tillsammans
Brännheta frallor med sylt och marmelad från Frankrike. Det är sommarlyx det.
Den här dagen (ja, jag släpar efter i bloggandet för nu är det ju regnkaos) bjöd på sommarlovsdag av det enkla slaget – dvs allt är möjligt. Inga måsten eller tider att passa.
Ska vi kasta pil och se vart vi ska?
Det blev bryggorna i Burgsvik. Eller [Burrsvik] som jag förstått att det uttalas.
Påminner mycket, fast i en söt liten skala, om Kvickbadet i Höganäs (se HÄR) med sandstrand vid land och långa härliga badbryggor ut i vattnet med båtar på andra sidan.
Havsbastu – ett helt underbart ord ju.
Tre stekare som levererar de smarrigaste smashburgarna denna sommar. Och blir man inte bara så glad av detta – tre syskon, Sofi, Felix och Fabian, gillar burgare och startat en food truck tillsammans.
5/5!
I det stora huset till vänster här uppe är restaurangen Guldkaggen. Får bli en annan gång.
Vi skulle vidare – på festival minsann.
I Vemlingbo var ladan för kvällen omgjord till en liten musikfestival som makens kusin var med och arrangerade samt skulle uppträda på.
Och kubb så klart. Ingen dag på Gotland utan kubb.
Makens kusin med sitt band Lagun. Lyssna HÄR – de är grymma!
Barnfamiljen Lyth smet ut efter deras uppträdande, medan musikfestivalen sedan fortsatte med fler band. Lite trötta i ögat ändå.
Där borta, vid regnbågens slut bor vi. Jajamen, vi har hittat skatten.
Så otroligt tacksam över hur vi fått soliga dagar här på Gotland. Det ger så klart en mer maxad sommarlovskänsla. Några dagar kvar – sen är vi tillbaka i verkligheten på fastlandet.
Att få vakna på ännu ett nytt ställe, att känna att sommaren bara fortsätter och fortsätter var en lycklig känsla. Jag räknade snabbt ut att på vår semester 2023 är vi nu inne på det nionde boendet. Och sedan kan man tillägga vissa resor innan själva semestern som basketcup i Göteborg samt studentfirande i samma stad några veckor senare. Dessutom midsommar på Gotland. Konsten att packa ner och packa upp börjar jag få svart bälte i.
Men det var då, nu är nu. Och vad ska denna somriga dag på Gotland då ge?
Först och främst en lugn morgon.
Och som alltid går jag igång på att bygga upp en frukostbuffé.
Vilket ställe vi hamnat på alltså. En lång byggnad som kan beskrivas som en långsmal lada. Och det vi förstod rätt snart så är den mycket noga planerad för oavsett klockslag på dagen och väder fanns det alltid en perfekt plats att slå sig ned.
Som det här nyskapade vagnslider med takfönster – kan man få ta med sig det hem?
Jag och yngste sonens frukostval. Vi jobbar lite olika…
Klarblå himmel men rätt kraftiga och halvkyliga vindar gav mer sug efter utflykt än heldag på stranden.
Det blev glass. Och jag kan säga att om du möter glass med smaken saffran-honung säger du ja tack.
Lillebror fick sällskap på sin glass och blev stucken av en geting i läppen men jag vet inte om han var snabb på att plocka taggen eller om han är superman för det blev knappt ett aj och bara en svag svullnad. Så skönt.
Är man på Sudret så är västra kusten ett måste. Att få se horisonten med solen över är hälsokost för själen det!
Vi lånade den gravt buckliga sommarbilen som husets ägare lämnade på tomten. En sommarbil – det är något speciellt det.
Det var 14 grader på andra kusten igår, hur är det nu på denna sida?
Varmaste badet i år och då är Bretagne inräknat – hela 21 grader. Och jag, kors i taket, badade och tog flera simtag. Var ett ljuvligt bad.
Det här med sommarlov – det tar på krafterna!
Är man här och så nära Gotlands kändaste gubbe – Hoburgsgubben, åker man dit så in i bilen igen.
Någon har varit snäll (???!) och målat gubbens näsa röd så ingen ska missa att det är en profil av en gubbe man står och tittar på.
Roligt hur det blivit en sådan turistattraktion att vända ryggen åt det magiskt vackra havet och blicka upp mot en, av tusentals raukar. Men nu var det check på den och vi åkte vidare.
Här har vi sydligaste udden av Gotland med hav i 180 grader. Och det är så vackert så man smäller av.
Och det var det även ”hemma” hos oss.
På med grillen och låt sommarkvällen bara få trilla över oss.
En mycket bra spenderad sommardag utan att vi gjort några stora planer eller ansträngningar. Men en dag som, kanske tack vare att jag fotar så mycket och med det dokumenterar allt, kommer leva kvar i minnet.
”Är det någon som vill hyra vårt hus på Gotland?” var en fråga en kompis till maken ställde på Facebook. Maken svarade omedelbart ja och frågade sedan mig. Jag ropade lika snabbt ”ta det!” Och med det blir då våra sista dagar på semestern Gotlands-dagar.
Alla pizzakartonger (från kalaset) lämnade på återvinningsstationen, bilen packad med kläder och mat så styrde vi mot Nynäshamn innan solen gått upp. Här rullar vi på färjan klockan 05.31 för att…
… klockan 12.30 kliva ut på denna strand. Tänk vad bra Facebook kan vara va??!!
Stranden i Austre på Sudret, södra Gotland
Nä men detta blir väl bra? Efter resan i Bretagne som inte är en ligga-och-pressa-på-solig-varm-strand-resa så är vi rätt sugna på att få varm hud.
Soligt och varmt på stranden men iskallt i vattnet. 14 grader är inte så jätteskönt faktist. Men jag klagar icke – för jag är ju lite av en badkruka ändå.
Stranden Austre på södra Gotland, Sudret är en riktigt vacker strand och vanligtvis djup och varm. Nu har högvatten tagit delar av stranden så den blivit grundare än vanligt fick vi höra.
Inget vi märkte något av utan det gick alldeles utmärkt att spela strandtennis ändå.
Pensionat Holmhällar
Då vår båt kom till Gotland tidigt var även vi för tidiga och fick vänta in check in på huset. Så strandhäng och sedan lunch på Holmhällar var perfekt att spendera tiden med.
Vi bodde på Holmhällar sommaren 2021, kolla inlägget HÄR, och har sedan dess drömt om att få komma tillbaka. Nu var det dags.
Som jag skrev då och känner än – det är som att resa i tiden. Var är Calle? – underbart! Och jag håller med, han är överallt i sin strykta vita kortärmade skjorta och svarta fina fluga.
Maten beställd och sedan väntar man vid luckan.
”Helena!!!” ropar Calle och nu blir det världens godaste spätta med remouladsås.
Som jag längtat sedan 2021.
Och sedan toppar man det hela med en gotländsk saffranspannkaka med salmbärssylt. When in Gotland liksom.
Om du har vägarna förbi Gotland, styr söderut till denna pärla. Du kommer inte ångra dig.
Och sedan var då klockan tillräckligt mycket för att ta oss till huset, hämta nycklarna och check in.
Ord överflödiga.
Jag har sagt det förut och säger det igen: att hyra och resa runt gör att vi får möjlighet att uppleva så många olika saker. Att få landa här i detta paradis är makalöst.
Jag gick första halvtimman bara runt och gapade och tog in allt det fina. En gotländskdröm med havsörnar svävande över fältet utanför och ljudet av vågorna på havet från andra hållet.
Familjen firar detta allra bäst med lite plock och spel.
Jag vet inte hur många gånger vi spelat 0-100 denna sommar men varje gång är nästan bättre än den andra. Tröttnar aldrig.
Sommarlycka! Glada söner i solnedgången.
Grillen invigd, bordet dukat – detta blir fina dagar.
Jag har hört att Gotland är solnedgångarnas ö. Förstår varför. Detta kan jag ta repris på utan problem.
Gotland tog emot oss med öppna armar. Lite kall omfamning men än så god.
Det var med stor oro över vädret vi bullade upp och dukade fram i trädgården för här skulle vi fira världens snyggaste och coolaste 87-åring. Nämligen min kära mamma. Att fylla år på sommaren är inte så himla smidigt då många är bortresta men vi i min familj har skapat en liten tradition där vi sammanstrålar från olika håll och firar. Ja, mamma firas mest men även sommaren kan jag tycka. Jag vet inte när jag firade midsommar ihop med min familj, jul är däremot vår grej, så en träff så här i slutet av sommaren blivit vår sommarträff.
Och som jag längtat efter att få duka upp till långbord kände jag. Små buketter med diverse förskrämda blommor från trädgården de tidigare ägarna planterat.
Och med ett franskt loppisfynd (ja det enda faktiskt) jag fick med mig från resan – denna duk med matchande servetter.
Den här dryckesbehållaren med kran köpte jag för massa år sedan men liksom inte använt. Då den måste stå på höjd är den svår att få in. Jag testade att vända upp och ned på en gjutjärnskruka och titta – de var ju som gjorda för varann.
Och sedan fat på fot. Kan säga att det godaste snackset, jordnötsrbågar, blir ännu godare på ett tårtfat. Varför alltid ha skålar liksom??!
Markera glas för vid trädgårdsfester är det annars lögn att föröka ha koll på sitt egna glas.
Alla baljor och champagnekylar som går med massa is.
På-torget-köpta dahlior. För den som inte ids odla själv, ha ha.
”När kommer dom!!!???” Två gullisar som inte är jättebra på att vänta.
Den tredje är däremot jättebra på det.
Och nu kom de! Lejonparten av familjen kunde komma i år.
Då vi kom nyss hem från vår resa och alla har fullt sjå med sina semestrar så lägger vi fokus på att umgås och inte laga massa mat vilket ger hämtpizza.
Massa hämtpizza.
Ja sämre buffé får man leta efter.
Det här! Det här är det bästa jag vet. Långbord fyllt av samtal, skålar och skratt.
Det var väldigt vad vi var färgkoordinerade…
Och nu blir det femkamp. När vi träffas i min familj så är det alltid något på gång. Och denna gång var det mina två söner som styrt upp en femkamp. Jag hade bara ansvar för en gren. Jag känner att jag gjort mitt jobb bra som uppfostrande pyssel-mor när jag såg dem fixa och dona. My job is done!
I lag om två var det olika grenar och slutsumman gav vinster.
Femkampens olika grenar:
• Gissa hur många kottar som finns i burken
• Vika pappersflygplan och kasta längst
• Blindbockslabyrint, komma längst på 30 sekunder. Seende lagmedlem guidar den blinde.
• Bygga så högt torn av pappmuggar man kan på 1 minut.
• Skjuta prick med Nerf. Olika poäng för olika svåra mål.
”Hmmm… hur många kottar kan det falla i en trädgård på en dag…?” Rätt svar: 132!
”Hur vikar man ett flygplan då???”
Ett, två, tre – kasta!
”Rakt fram, lite höger, mer vänster – nej stopp! Vänster!!!”
Vissa var bättre än andra. Alla hade så kul. Kanske de som tittade på hade roligast?
”Balans nu. Skynda!” Dottern gjorde en Bäst i test-lösning och bara staplade alla muggar i varann och kom upp i imponerande 92 cm.
Barnens Nerf kom till användning och bara det att få igång dem och fatta var en övning för de äldre.
Läromästaren.
Jag sa ju det – världens coolaste 87-åring! Du är bäst mamma!!!
Sen var det poängräkning för mig och efterrätt till alla. Massa ostar från Frankrike och glass med bär.
Det blev för kallt att sitta ute så efterrätt åts femkampsvinster delades ut inomhus. Vad jämt det blev och egentligen var alla vinnare kan jag tycka.
Sedan åkte 0-100 fram och vi alla försökte komma på hur bred Ölandsbron är, hur hög en saftflaska är, hur många kilometer brett Sverige är, hur många SO-ämnen man har på högstadiet osv. Så otroligt roligt och något för exakt alla åldrar. Om små barn svarar rätt för de -40 poäng, tonåringar -20 och vuxna -10 (man ska ha så få poäng som möjligt) vilket ger att det är väldigt jämnt.
När det var nattmörkt ute och ögonen började klippa var vårt firande slut. En dag vi lägger till i minneslådan med alla de andra av de finaste dagarna.
Nu är det sista rycket för tävlingen Årets Inredningsinspiratör där jag har den otroliga äran att få vara nominerad. Du kan rösta HÄR och om du lägger den på mig blir jag ju så klart oerhört glad och tacksam. Det finaste betyget jag kan få, att få veta att det jag gör här i mina kanaler har gett inspiration, både i vardag och fest.
Det var väldigt pirrigt att öppna tidningen och se mitt namn och med bild på mig.
Vem blir Årets Inredningsinspiratör i Hus & Hem?
Jag blir lite skakig när jag skriver detta för det är så oerhört stort för mig. Att det beslut jag tog att säga upp mig från en bransch efter 22 år för att satsa på mitt egna skulle leda fram till detta. Det hade jag ju aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro.
Jag vill med detta passa på att tacka för att ni som läser och följer gör just det. Det som får mig att fortsätta och ha energi. Att få kommentarer och meddelanden när jag inspirerat till något pyssel, någon som testat nåt nytt eller skapat ihop med sina barn – hela anledningen till att jag har dessa digitala platser! Så TUSEN TACK!
Nu är det bara att vänta in oktober och då se vem som är vinnaren. Då jag ser otroligt mycket upp till Kristin och Patricia så känner jag att vi alla tre är vinnare bara att bli nominerade.
Efter 20 dagar på resa är vi hemma igen. Det är verkligen speciellt att komma hem efter så lång tid och med det ta in alla dofter som man inte känner när man är i det. Alla ljuden man inte hör i vardagen men som nu blir tydliga. Dofter och ljud av hemma.
Och det vi nog hade längtat efter allra mest var våra älskade katter. De hade tagits om hand under hela tiden av hus- och kattvakt så vi visste att de mådde bra och fått rapporter längs vägen men att få krama och gosa igen var efterlängtat.
Vår långa resa må vara över men varken semestern eller sommaren är ju det så våra långa frukostar får fortsätta.
Och radion i högtalarna och öppna dörrar. Det är så mycket sommar det.
Något jag verkligen längtat efter var att få ta min vanliga morgonpromenad också.
Det var med väldigt spretiga steg jag tog min vända. Huvudet började komma igång och jag kände här, för första gången på hela semestern, tänka på jobb och faktiskt längta efter att sätta fart med allt. Det tog jag som ett bra tecken och sedan lät jag tankarna glida åt sidan. Fortfarande semester ju!
Fint att återse mina trakter efter den långa resan.
Och medan jag var borta så hade jag fått meddelanden från vänner om att jag dykt upp i deras tidningar. I Hus & Hem är jag nominerad till Årets Inredningsinspiratör (läs och rösta gärna HÄR) och i Allt om mat är det ett reportage om mig och några av mina tips till kräftskivorna. Så ärofullt och kul.
Några ärenden på stan ropade på mig och jag tog med mig killarna.
Att skippa smink och släppa allt vad styling heter är semester och jag tänker att så får det vara även om man ”gör city”.
Hälften av mina ärenden klara och då var det lunchdags. Vi tog K25 som har blivit barnens favoritställe.
Då det är en foodcourt finns det något för alla. Jag har Wang by Wang som favorit när det gäller ramen men nu valde jag…
Nu.
Roligt med nya smaker och saker.
Vidare ut på stan och varva mina ärenden med skoj för killarna.
Som att kolla på kartan över Stockholm som finns vid Sergelstorg.
Där till vänster om sonens högerfot bodde vi förut. Därifrån flyttade vi för 10 år sedan och sonen var 4 år. Som en evighet sedan.
Sergels torg är inget ställe man liksom har på sin lista över ställen att hänga på en ledig dag men jag tycker Stockholms stad gjort ett bra jobb och fyllt det med diverse aktiviteter.
Värt en omgång med labyrintspelet innan vi åkte hem.
Sedan middag på vår nyrenoverade terrass som jag måste visa slutresultatet på.
Skönt att vara hemma men för att ladda om. Vi ska vidare till Gotland faktiskt för vår sista semestervecka. Men först fira mammas födelsedag!
Då var det dags att utforska Nimis (efter utställningen igår) och utmana sig. Det är väl sällan ett konstverk gett så mycket fysisk rörelse, ha ha. Om du som läser inte varit vid Nimis så är det alltså ett byggt konstverk av Lars Vilks på stranden ute på Kullahalvön. Detta konstverk är inte godkänt med bygglov och då inte accepterat av de ledande i kommunen/regionen vilket ger att konstverket inte är utmärkt på kartan. Det är alltså lite ut i ”spenaten” som gäller för att besöka det.
Nu är detta konstverk ju världskänt så det är egentligen inte svårt att hitta dit, bara det att det inte finns med på några kartor eller med guidande skyltar dit. Det gäller att ha lite koll så att säga.
Oavsett om man är intresserad av konst eller ej så är detta en mycket vacker vandring.
Och så är det runt hela Kullen. För den vandringssugne så finns det mängder av vackert att uppleva och upptäcka. Som bland annat att gå längs med den nedlagda tågbanan.
”Hmmm… är det nu höger eller vänster här???” Som sagt, inga skyltar. Gå mot vattnet är ledorden.
Utöver vandringen, promenaden, de vackra vyerna och allt för alla sinnen finns det också det lilla att se på. Som söta små baggar. Och de finns i massor. Lillebror skulle rädda alla från gångvägen. Det tog sin lilla tid…
När man närmar sig är det de gula N.en man ska följa. Och här börjar det bli brant. Riktigt brant.
Väl framme vid Nimis öppnar sig en entré och man ger sig in på egen risk. Och här är då det som märks tydligt att ingen från kommun eller liknande tar på sig ansvaret. Trasiga plankor, grenar, vassa spikar och väldigt vilt.
Maken med sina 1.98 hade det inte lätt. Och jag minns skräcken jag hade förra gången vi var här med en då två-åring och en 8-månaders i bärsele. Som småbarnsförälder är EXAKT ALLT i livet en fara så detta var ju dödsfällan de lux ha ha. Tänk vad man såg annorlunda på allt då. Nu var det som om jag var som barn på nytt och hittat världens härligaste träkoja!
Äldste sonen med sina 1.92 kämpar han med. Men det finns luckor/dörrar att smita ut om man inte pallar – men det gjorde han.
Det är enastående detta Nimis. Vilket jobb Lars Vilks gjort. 1000 promenader varje sommar gjorde han under de år han byggde. Vi tog en och var helt slutkörda.
Vad händer med detta vackra nu när Vilks inte finns längre? Jag hoppas innerligt det får leva kvar och någon tar hammaren vidare,
Peppig son!
Vidare ut på stranden finns ännu ett konstverk men ett murat sådant. Mer som en liten mur/borg.
Skönt att få vädra sig efter strapatsen. Kan erkänna att min kondition inte är vad den borde och att svetten rann längs med ryggen. Dags för paus.
Vilken pangpicknick va??!!
Och helt plötsligt fick vi sällskap. Först trodde vi det var illrar men det var två små söta minkar som var nyfikna på vår picknick.
Sötaste lille nosen.
Och en ensam liten trut ville också vara med.
Mackorna uppätna av oss och diverse djur och batterierna laddade för att göra den dramatiska klättringen uppåt. För så är det – ner kommer man men uppåt är en större övning.
”Men mamma, det är ju som en vägg här!” ropar dottern några meter framför mig. ”Ta ett steg i taget bara så går det bra!” ropar jag tillbaka och hoppas innerligt att jag har rätt.
Då det regnat dagen innan var det rätt slirigt. Men skillnaden på att gå uppåt och nedåt är:
• Neråt måste du använda hela foten och varje steg måste säkras innan du går vidare men kräver inte så mycket jobb
• Uppåt kan du bara använda främre trampdynan och enklare hitta ställen att få fäste men det tar på krafterna och benen blir lite mjölksyreskakiga.
Det var skönt att komma tillbaka till horisontalläge igen och gå stadigt rakt framåt.
Nu var vi, mer än någonsin, värda en glass och åkte längre ut på Kullen till Mölle. Som jag skrivit om HÄR.
Jag ska erkänna att jag inte förstått Mölles storhet. Jo det är enastående vackert och har massa historia men senaste gångerna vi varit där så har det varit så… ja ointressant. Inget öppet och inget liv.
Så det var med enorm glädje jag nu möttes av massa liv, rörelse, folk, butiker, caféer och restauranger. Och så allt det enormt vackra.
Snurra igång en virvel.
Ge oss glass! Nu!!!
Här är den! En gång per år äter jag världens godaste glass: Storstrut från Engelholmsglass. Finns ingen som klår den i gräddighet. Och det viktiga är att det bara är en varje sommar. Det är som att man inte kollar på ”Kalle och hans vänner” andra gånger än på julafton. Något att längta till. Och nu var det dags!
Fortfarande varma ville vi bada och for till Ransvik. Under alla år jag fått hänga med maken och hans familj här i Skåne har jag aldrig varit i Ransvik som ju ska vara så fint.
Synd att vi tajmade in en stängd dag på caféet men glassen låg ju fint i magen.
Så konstigt, när jag kände på vattnet så försvann hela min kroppsvärme, ha ha. Jag tappade hela badsuget. Maken däremot var snabbt i.
Vackert som bara den och med Mölle där borta. Sedan var det hem igen och packa för morgondagen. Då åker vi HEM!
