När vädret var med oss på dagen då vi skulle ha det stora släktkalaset var ju som världens bästa present. Så klart kan man ha kalas och fest med mulen himmel, snålblåst och regn men det blir ju så mycket roligare och enklare med sol.
Kvällen skulle fyllas med matlagning och femkamp men dagen fick bli lugn med bad och horisont på stenkusten.
”Blir det bra här?” Den ständiga frågan på sommaren. Ofta med en ton av frustration och med ömma axlar av bärandet av både badpackning och picknick
Det blev den bästa platsen. Häftigt hur Gotland kan både bjuda på vita långa sandstränder och dramatiska klippbad.
Vad jag läser och vad jag ser.
Friska bad och sköna solstrålar. Tror jag till och med lyckades somna en stund här på klipporna. Då är man verkligen i semestermood.
Tacos på ängen
När vi åkte norrut passerade vi en mycket färgglad skylt på vägen och lade den på minnet. Vid närmare undersökningar så var det tacostället Påängen och det lät som något för oss.
Många härliga rätter och drycker. Och inte att glömma – den mycket passande mexikanska musiken ihop med den varma solen så kändes det nästan som vi hamnat i annan värld.
Ett ställe som bjöd på mer än mat. Sådant som barnfamiljer uppskattar extra mycket.
Knappt jag hann ta en bild innan maten var slukad. Så gott men också det som är svårt med tacos – det tar slut fort och då rätt dyrt kan jag tycka. Många smårätter behövs för att mätta mitt hungriga gäng.
”Mamma vill du vara med?” frågade sonen och kusinerna. Jag har gett mig en regel: när ett barn frågar om jag vill göra något (spela strandtennis, kasta boll, bada, spela kort mm) så måste jag svara ja. För med en son som i höst fyller 11 är jag smärtsamt medveten om att snart kommer inga sådana frågor längre.
Sedan att jag kom sist hör inte hit. Vi gjorde något tillsammans och mitt hjärta fylldes till bredden av deras skratt.
Sedan var det tillbaka till huset för att börja fixa för kalas. Ses snart igen.
De (alltid män faktiskt) som kommit med dessa upprop har ju rätt måste jag erkänna. För vi har ju inte luffat. Inte som det var förr…
När vi fem åkt tåg genom Europa och tagit båt i Grekland har vi bokat alla resor och boenden i förväg så det har varit ytterst välplanerade resor.
Vid 20-something var absolut inget bokat. Då luffade vi runt på riktigt: kom till en hamn, kollade vilken båt som gick, hoppade på och hoppades på boende vid nästa ö. Det hände att jag sov på golvet i en snäll familjs vardagsrum och blev väckt av söt grekisk fyraåring. Funkar mindre bra som 50+ och med tre egna barn nu om man så säger…
Om du tar, säg tåg till Köpenhamn med byte i Malmö så säger du inte att du luffar. Men om du tar tåg till annan Europeisk storstad blir det ändå lätt att man säger luffa. Fast du tar ju tåget som om du flög. Du flygluffar inte, och inte heller billuffar. Du reser till London, Paris, Barcelona oavsett färdmedel.
Vi har tagit tåg med interrailkort (med förbokade resor) och med det känts som tågluff. Ska jag säga att jag ”interrailat”? På engelska heter båtluff islandshopping – öhoppat låter inget bra… Här kommer jag inte vidare. Förslag?
Jag kanske inte är en luffare i rätta bemärkelsen längre men vill absolut vara en rundresare. Det är mitt bästa sätt att resa. Nya miljöer, nya upplevelser hela tiden som förlänger våra resor. Förra sommaren blev det 7 europeiska länder med bilen. Fler minnen, mer av allt. Passar inte alla men absolut mig.
Nu är vi på rundresa i Sverige, akt två på semestern blir från östkust till västkust. Den slimmade kappsäcken och sova på extrasängar ger känsla av luff. Den moderna elbilen gör det inte…
Bild från vår första båtluff som familj 2017.
Och nu 2024.
På tågluff 2019. Så många minnen och upplevelser vi fått. Ovärderliga allihop. Oavsett vad man kallar resandet 😅
Vaknar nästan så långt söder ut man kan komma på Gotland för att somna i den nordligaste delen. Vi är på Gotland av många anledningar men den främsta är att svärfar ska firas. Och det i norr så nu bär det av över hela ön.
Men först en liten promenad efter frukost. Det är ju 2,5 timmar i bil som väntar.
Horisonter verkar vara temat på årets semester för mig. Får aldrig nog av dem.
Bilen packad, alla långa Lythar intryckta och gps.n ställdes in. Fast först till…
Jag pratade med en vän som bor utanför Paris och diskussioner om hur jag avundades henne som kunde åka på marknader och handla grönsaker direkt från bönder på ett annat sätt än vi i Stockholm. Hon avundades den svenska självbetjäningshandeln större delen av alla dessa gårdsbutiker använda sig av. Enligt henne skulle det aldrig funka i Frankrike. vi svenskar har en ärlighet som passar sig för Swish-kassor. Det gjorde mig lite glad ändå. Hoppas vi kan smitta fransmännen…
Kassar proppades och Sedna var vi på väg på riktigt.
Lagom till sen eftermiddag kom vi fram med laddningar av bil och lunchintag på vägen. 18 pers äntligen samlade för kalas i dagarna tre.
Kusiner och bröder, svägerskor och syskon i en salig blandning.
Det finns många saker jag håller varmt om hjärtat och långbord är en av dem. Det är en sådan härlig känsla av att få vara en del av ett stort sammanhang.
Helgen skulle gå i ett italienskt tema. Kanske inte uttänkt men när jag fick höra menyn för de planerade dagarna kändes den italiensk. Och med solen och värmen kunde jag låtsas lite att jag var i Toscana tycker jag.
Välkomstskål i motljus.
Hjärtat fullt.
Okej då, kanske ute så jätteitalienskt med pannkakor med grädde och sylt…
Två svenska sommarkvälls-måsten: fotogenlampa och myggsprej.
Vilken dag. Så mycket upplevelser och många möten. Början på fina dagar tillsammans.
Vaknar och försöker komma på var jag är och vilken dag det är. Ser att solen lyser så att det är morgon har jag redan förstått men det övriga tar tid.
Nu är vi på vår turné för att fira semester med olika delar av släkten. Den första natten blev på Sudret, södra Gotland och efter att ha varit på resande fot med kappsäck i Grekland och bytt boende hela 6 gånger så är solen här på morgonen lätt att ta miste för en grekisk sol.
Efter långsam frukost i solen så bestämdes det för att ta en dag på stranden i Austre.
Men först en omväg för den söta självbetjäning i Vamblingbo och köpa nybakade bullar.
Det fanns fyra påsar kvar och bara för att man är svensk så lämnar vi en. Man tar liksom inte allt… Bullarna går åt som smör i solsken. Eller som bullar på Gotland då det är helt otroligt vad många bullställen det finns över hela ön. Och crépe. Och pizzor. Inte en ö för glutentineleranta med andra ord.
Det är bara avsaknaden av en svag turkos ton som gör att det inte är Grekland igen. Och kanske några grader på Celsiustermometern då.
Förra sommaren hyrde vi ett hus här och minnet av Holmhällar levde starkt hos barnen. De nästan krävde en lunch där. Inget jag ens försöker motsätta mig om man så säger.
2019 var vi här första gången och då bodde vi i en av stugorna. Som jag sa då: det är som att resa i tiden här.
På vägen in så stode det stora skyltar: Schnitzeln är av ny sort. Allt är som vanligt men schnitzeln är annorlunda. Och det var synd för den var inte lika god sa maken och sönerna. Hade jag fått frågan efter om den var annorlunda hade jag svarat nej. Mitt smakminne kanske är sämre än deras.
Sedan åkte barnen och badade med resten av ligan medan jag och maken fikade hos släkting.
Vi fick med oss en pepparot som maken med stor möda grävde upp. Och det var ju passande då det…
… skulle bli piggvar till middag. Östersjöfiskad piggvar med grannskaps-pepparrot och närodlat potatis.
Jag sköljde bort jord, skalade och rev denna goding. Och hallå vad det stack i näsan. Bara att vara nära denna hög fick hela min näsgång rensad.
Om du får möjlighet att laga piggvar – ta den. Så otroligt gott det blev. Så somrigt.
Önskan om att äta fler måltider med fisk vi uttalade på Schinoussa verkar redan vara uppfylld. Ska bara få in det i vardagen hemma också.
Vi tackar Sudret för denna gång, innan läggdags packades väskorna (som egentligen aldrig packades upp) för morgondagen bjuder på fortsatt färd, norröver på ön.
Det var inte utan att jag fick lite déjà vu när vi skulle åka på Gotalndsfärjan. En båtluff i Grekland sätter sina spår kan man säga. Men nu är det inte till en liten ö med 256 invånare och grusvägar utan stora Gotland och en turné för att hälsa på vänner och familj. Blir en tripp över hela ön faktisk men börjar på södra delen av ön.
Nu var det inte så länge sedan jag var här, det var i början av juni, annars är det en gång per år. Och gjort så i 25 år, sedan jag träffade min man som har massa släktingar på ön. Finns faktiskt hus och gator som heter Lyth här och var då båthandelsfolk från Holland (eller var det Belgien) från staden Lytisch (typ) slog sig ned här.
Hur som helst. Nu är vi här och njuter av sommaren och semestern. Och med det har vi också startat akt två på vårt sommarlov, den i Sverige i bil. Från kust till kust.
Det finns något som heter ”Vacker kustväg” längs med den västra kusten ner till Sudret på Södra Gotland. Och ja, det är en vacker kustväg. Till och med en snabb bild genom bilfönstret blir vacker.
Grusvägarna är vackra de med.
Framme hos svåger-liksom med familj. Vi hade med oss middagen och den blev… grekisk.
Benen på grillen hade gett vika och en zinkbalja gjorde jobbet lika bra. Kanske bättre?
Vi är så bortskämda med sol, värme och mäktiga solnedgångar men att sitta ute i kvällen och det fortfarande är ljust – det kan Grekland aldrig tävla mot.
Spett med ugnsrostad färskpotatis, grovhuggen sallad på tomat, gurka, lök och oliver. Serverat med libabröd och olika såser.
Dessert blev en svensk klassiker med rabarberpaj, smulpaj.
Men barnen hade en annan plan…
Finns det en glöd är grillade marshmallows alltid en bra idé.
Vilket mottagande av Gotland. Akt två på sommaren börjar mycket bra. Mer av just detta tack!
Jag fick frågan om att skriva inlägg om den rensning jag gjort och inget kunde göra mig mer pepp för den rensning som skett har fått mig att må så bra. Om det kan inspirera någon att göra liknande och med det också känna sig lite lättare är det ju toppen.
Vi har bott i vårt hus i över 11 år, vi har gått från två barn på 2 och 3 år till att ha tre barn på 15, 13 och 10 år samt att jag numer jobbar hemifrån på heltid och maken en del som många gör nu efter pandemin. Det gör ju att vi har förändrats en hel del och att vi ändrat hur vi använder huset rejält. Många saker har kommit in i huset för det behövdes barnmöbler, oömma tallrikar bland annat. Och sedan har jag i ärlighetens namn haft en kraftig kärlek för att agera både jägare och samlare. Att jaga härliga loppisfynd är helt fantastiskt och nästan som ett fritidsintresse. Att samla på vackra servisdelar ger en enorm tillfredsställelse så förråden av tallrikar, vaser, glas, dukar mm fylldes snabbt.
Bra att ha?
Vi hade en dröm om att skaffa ett sommarhus, eller ett landställe att få forma till vårt andra hem och så fort jag hade hittat ”ett bättre” durkslag sparades det gamla för det skulle ju bli jättebra i det där huset vi inte ens ägde än. Och det fick nästan mig motiverad att just fortsätta jaga och samla på grejer för det gamla kan ju absolut komma till användning sen, i det andra huset.
Nu bestämde vi ju oss för att vi inte alls ville ha ett andra hus! Vi hinner ju knappt med det vi bor i och om vi inte vill vara hemma reser vi gärna till andras hus och hyr. Då blev lådorna med gamla durkslag bara som ett hån. Och de där lådorna blev många. För det var leksaker barnen inte lekte med längre men man vet ju inte, kanske de helt plötsligt får en släng av nostalgi och vill bygga en tågbana… Eller som om tonåringen helt plötsligt får feeling och vill leka med dockvagnen igen… Kanske det snarare var jag som inte kunde skilja mig från dem.
Skit rinner neråt
Det är en fara att bo större än vad man egentligen använder. Finns det rum menade att förvara saker i, förråd som man drömmer om när man bor trångt, så fylls de snabbt. Hade jag haft fler förråd hade jag nog lyckats fylla dem med. Det här vet de företag som har som affärsidé att hyra ut förråd. Du betalar för att förvara saker du inte använder. Och tom kanske aldrig någonsin mer kommer använda men inte kan/vill göra dig av med. Så den där billiga vasen du inte lägre använder kostar hyra i ett förråd istället… Men vi har en källare med förråd och jag har rensat massor under många år; en halvdan soppslev, den där saken som kändes för mycket 2009, byxorna jag inte längre kommer i men kanske en dag gör… åkte ner i källaren. Tätt följd av fler saker, en grej här och tre där. Så det var inte en super rensning från bohaget utan ett successivt gallrande. Tills det inte gick att gå in i de där förråden.
Lådorna, kassarna och högarna av gamla oanvända grejer gick upp till taket. Dagsljuset från fönstret i tvättstugan försvann. Möjligheten att basta i bastun likaså.
Det finns en uttryck inom feng shui som säger ”har du fullt på vinden kommer du inte framåt. Har du fullt i källaren hålls du tillbaka” Eller nåt liknande i alla fall. Och här var det min källare som höll hårt om mig. Jag fick puls varje gång jag skulle tvätta för jag kunde inte lägga tvätten någonstans. Fick hänga tvätt balanserande på tåspetsarna för att nå linan pga enorma mängder bråte under torklinorna. Eller när jag skulle hämta hammaren eller nåt verktyg fick jag liksom ta sats. Att gräva sig fram tog evigheter.
Ut och bort
Jag tog ett beslut. Nu är det nog, allt ska bara bort! Första steget var att grovsortera allt och det skulle inte få ta tid. Jag la exakt allt i mer ordnade lådor och stora kassar bara för att det skulle bli hanterbart. Det jag i denna överföring snabbt värdera som skit fick gå direkt till soptunnan. Resten till ny låda. Sedan ordnade jag en promenadloppis ihop med alla grannardär allt togs fram till försäljning ute på gatan.
Mitt egentliga syfte var inteatt tjäna pengar utan mer för att försöka bli av med det hela snabbt och enkelt. Visst, det finns många fina saker där i högarna som kunde nog ge bra peng men tiden det skulle ta att lägga upp på olika sidor för försäljning skulle kosta mig mer.
Det som inte såldes åkte direkt efter detta till välgörenhetsbutiken.
”Oj, jag minns inte att det fanns ett fönster där” sa sonen när han klev in i tvättstugan när allt hade åkt ut på gatan till loppisen. Jisses!!! Mitt samlande hade tagit över rejält.
Och så klart har man alltid kvar ett rum med prylar…
Den lättnad jag nu känner är så fantastisk och jag skäms när jag säger så för det är ju liksom höjden av i-landsproblem. Här mår jag dåligt av att äga för mycket när andra knappt har ett tak över huvudet men jag tror du förstår vad jag menar. Att släppa taget om ting fick mig just att inse att välmåendet inte sitter i tingen.
Det finns en trend sedan några år som heter dödstädning. Låter hemskt som om man städer för sin egen död men nja… det finns en tanke som är så, att om jag dör nu ska mina efterlevande slippa ta hand om min skit. Och det är väl bra? Att för sig själv göra sig av med sin skit. För att leva!
Flyttstädar mig hem
Men jag ser detta som en flyttstädning utan att flytta. För som sagt, vi har bott här i 11 år och så länge har jag aldrig bott på ett ställe sedan jag flyttade hemifrån vid 20 års ålder. För som innan flyttade jag vara annat till vart fjärde år och vid dessa flyttar rensade jag. Man gör ju så, ingen vill flytta med två durkslag. Så jag ser detta som nåt som liksom skjutits upp i 7 år egentligen.
Nu när det så luftigt i våra förråd och jag har lovat mig själv att hålla det. Det är lättare nu när barnen är äldre för det är helt klart inga gamla leksaker som trillar ner i källaren längre. Jag har inte gett mig ett köpstopp men en ny köpmedvetenhet i alla fall. Och en glädje över de vackra saker jag har kvar. De har värderats högt och undslapp sorteringen så de ska användas än mer.
Ja, så var min rensning. Hur har du det? Rensat dig ledig och klar eller står mitt upp i stöket?
Jag brukar ofta prata om att alla sinnen ska vara med för att verkligen ge den där fulla upplevelsen av det man nu vill uppnå eller är mitt i. Min julbok har undertiteln för alla sinnen och det är så att du inte kan känna stämningen fullt ut om det tex inte är doften av det samtidigt.
Inget frambringar minnen lika snabbt och starkt som dofter. ”Åh det luktar barndom” säger barnen ofta när de öppnar en burk, får på sig ett plagg eller något annat som plötsligt kommer över dem. De doft som dyker upp från ingenstans liksom kategoriseras i huvudet och sorteras efter ”minns jag den eller inte, om inte – är den giftig?” och det är nog det som då snabbt får oss att minnas den gång vi mötte doften som starkast och då blir det från förr och länge sedan.
Skapa nya doftminnen
Men vi lever här och nu och jag har som önskan i livet att hela tiden skapa nya minnen. Varje resa, årstid, upplevelse eller vad det nu är ska bli något värt att minnas. Och jag vet inte om jag är riktigt klok men jag vill addera på dofter vid dessa ögonblick för att hjälpa minnet på traven.
Som nu till sommaren så köpte jag solkrämer till hela familjen och av det märke jag alltid köper. ”Åh det är ju Grekland!” sa yngste sonen när jag smörjde in honom. Han associerade direkt doften med solresor vi gjort när han var riktigt liten. Han började då med ens prata om vad han längtade efter till vår båtluff vi gör i år. Mission completed!
Det finns ett diskmedel som var med på den segelbåt jag var med min gamla pojkvän på 90-talet och så fort jag känner doften av den är jag flyttad i tid och rum till den båten. Känner jag doft av friterad potatis inne i stan från en restaurang hamnar jag i minnet av New York, känner jag doften av handsprit så är det barnavårdscentralen när jag var liten (mindre kul minne) och liljor får mig att minnas min examensutställning på reklamskolan när nästan alla i klassen fick liljor av släkt och vänner.
Så nu i sommaren och de resor vi gör i Grekland och i Sverige vill jag skapa unika minnen med nya dofter. Jag har valt ett schampo att ha med på resan vi inte vanligtvis använder för att det ska just bli unikt. Jag fick i femtioårspresent av yngste sonen att gå på stan och köpa mig en parfym och sedan gå på bio tillsammans bara vi två. Då passade jag på att välja en helt ny parfym att ha denna sommar. Den får sedan vila mellan oktober och maj så den föreviga blir en sommardoft och minnesbärare.
Samma sak har jag för jul och sedan har jag skrivit om hur jag har rökelse på jobbet här hemma för att verkligen skilja på jobbtid och ledig tid då jag ju jobbar i samma lokaler.
Nu hoppas jag att vi bara får underbara dagar och ljusa minnen så doften jag bär fylls av positivt…
Som sagt, det blev en liten skörd från trädgården. Eller skörd – det var mer ett rescue-projekt för det hade annars blivit snigelmat alltihop.
All sallad, mangold och ärtor som fanns kvar samt lite av svartkålen och grönkålen.
Och basilika i mängder. Här var det ingen fara för basilika växte som ogräs och helt orörd från sniglar och rådjur. Tomater och ost från butiken…
En rätt vi åt nästan varje dag i Grekland var Fava. En röra av en sorts gul ärta som odlas i Cycladerna. Som en grekisk hummus. Serveras med gul lök, kapris och olivolja. Maken la gula ärtor i blöt så fort vi kom hem för att testa en egen variant.
Krispig sallad kan vara så himla fräscht med bara olivolja, generös mängd flingsalt och massa citron. Det fick det bli av salladsskörden. Ihop med lite gurka salladslök från butiken. Toppad av de fem ärtor som rådjuren lämnar och sedan erasseblommor bara för att det är så vackert. Och en caprese då.
Till nästa år är det jag som odlar ärtor under nät!
Kycklinglårfilé med souvlakikryddan från Naxos.
En blandning av trädgård och Grekland kan man säga. Och en hel del från matbutiken ha ha.
Och där tändes de första ljusen. Jag är inte färdig med sommar på långa vägar men fick ett sting av längt till nästa hållplats på året ändå.
Att köpa souvenirer är inte min grej. Vem köper en köksmagnet med Greece på egentligen? Jag är nog mer inne spå att samla minne, ta orimligt många bilder och sedan om det dyker upp något i min väg som är unikt, köpa det.
Som den här lilla samlingen. T-shirt från båten, vackra borstar och kryddor från den där helt otroliga butiken i Naxos, sönernas dykskatter och en trio av Grekland: honung, olivolja och ouzo.
Kommer minnas mest när jag ser snäckskalen. Fina minnen från härliga dagar.
Att komma hem efter 16 dagar är alltid speciellt. Jag minns så väl när jag var liten och vi kom hem där doften var som om det var hemma hos nån annan. Kanske för att man är immun mot sin egna doft? Att frånvaro från den då gör sig tydlig?
Det var två saker som slog mig: jisses vad grönt det är! och wow vad ljust.
Att det regnat medan vi var borta har vi fått rapporter om så att trädgården skulle vara frodig förstod vi men när kontrasterna från ett varmt Grekland till ett småregnigt Sverige var större än vad jag trott.
Sedan så var det ljuset. Det var som om vi fått ännu större fönster för det var ljust överallt. Då, alltså först efter resan, kom jag tänka på hur små och få fönster det är på de Cycladiska husen. Värmen där ska stanna ute och solen värmer ju så husen är knappt försedda med fönster alls. Och då är de ofta med fönsterluckor så tex vårt hus på Schinoussa var igenbommat.
Nu insåg jag hur enorma våra funkisfönster verkligen är.
Det fösta jag gjorde när jag klev in i köket var att ta mig en kaffe och ostknäcke. Jag älskar den grekiska maten och kan redan sakna den men en kopp av sitt egna kaffe och knäcke med svensk prästost… det är bra grejer det. Tackar maken som smart nog köpt mjölk med lång hållbarhet.
Sedan var det en tripp ut i trädgården. Första tanken var att det jag planterat i början av sommaren hade tagit över helt och hållet. Växt alldeles för mycket. Rookie mistake att odla för tätt.
Sedan såg jag hur sniglar och rådjur tagit mycket av det. J**la rådjur!
Min fina mangold! De som var så fina innan resan och jag tänkte att de skulle bli perfekta tills vi kom hem. Ja ja, nu har jag lärt mig och redan nu satsar för 2025.
Några fina ärtskidor hade de lämnat till mig i alla fall. Tack för det. Kål och basilika verkar de inte gilla så massa gott fanns att skörda ändå. Det får bli en skördemiddag på nåt sätt i alla fall.
Skönt att vara hemma. Yngste sonen hade knappt kommit hem innan han drog till fotbollsplanen och alla kompisar. Dottern försvann till bästis och kom inte hem förrän sent. Äldste sonen njöt av lugnet och läste ut sin bok. När tvättmaskinerna gick för högvarv tog jag gräsklippning. Terapeutiskt på nåt sätt.
Det som kommer ta tid att återkomma till här hemma är att få slänga toapapper i toaletten och att kunna dricka vatten direkt från kranen. Två saker man snabbt blir varse om i Grekland.
Från badrummet på övervåningen ser jag denna lille tjuv. Blir arg och ska jaga bort men inser snabbt: kanske krusbären är mogna?
Ja det var de! Ha, jag hann före Bambi.
Maken hade handlat och det enda jag ville ha var yoghurt och nektariner till lunch. Inte redo än för lagade luncher med svenska smaker tydligen.
Så, då är vi hemma och laddar om. Akt ett på sommaren klar och sedan blir det akt två med bilresa till familjen på Gotland och i Skåne. Dags för SommarSverige.
