Nä men alltså, jag har hela dagen suttit oh försökt få ändan ur och skapa inlägg men det är som förbenat – det går inte. Så då gör jag det jag gör bäst; tar en ögonblicksbild och fångar stunden.
Det är sol i matrummet och det är fredag. Två härliga saker ändå.
Jag ska precis slå igen datorn för att snart se en dubbelmatch i fotboll med sonens lag. Det blir inget vidare fredagsmys kanske på några timmar men en helg som ligger framför mig som känns både kul, långsam, jobb, ledig och ganska kravlös. Det är bra grejer det.
Väggen här ovan fyller snart ett år och den har varit så mycket bättre än vad jag vågade hoppas på när jag ritade den. Jag använder sakerna jag har där mycket mer nu när jag ser dem än när de var i skåpen. Det har varit kul att sitta vid hyllan för det är alltid något att låta ögonen vila på. Så jag ger mig själv mer än väl godkänt. Vill du se steg-för-steg på väggen har jag det HÄR och HÄR kan du se hur det såg ut innan vi flyttade in.
Har du haft en sådan där milstolpe, deadline du jobbat till och mot? Ett datum där ”allt ska vara klart” som om du haft en linje i kalendern där allt efter den kommer bli lättare? Det är där jag nu är och jag står här och bara: jaha, och nu då?
Det är en konstig känsla att vara vid det datum jag har haft så länge som mitt mål. Det är lätt att det blir ett vakuum när något man jobbat med sedan länge är klart och levererat. Det jag i månader haft fullt upp med, avbokat saker för att hinna, prioriterat bort saker för, nu är slut.
Som frilans och egenföretagare så är alla jobb som jag får det viktigaste för stunden för jag kan inte lita på att någon annan gör jobbet om jag skulle bli sjuk eller skadad. Allt är så sårbart, vilket inte är någon nyhet för alla som driver företag. Men intressant hur viktigt det blir just när jag för i vinter blir exakt 10 år sedan jag sa upp mig för att bli egenföretagare.
Jag känner nu när jag skriver att jag inte riktigt har någon mening med detta inlägg mer än att jag inte kunnat förmå mig att lägga tid på bloggen senaste dagarna då jag haft min viktiga deadline. Samtidigt som jag har massor av inlägg i mitt huvud som vill ut. Jag måste nu börja sortera och försöka få ordning på allt. Men också känna stolthet över att jag faktiskt rott allt i hamn.
Att fira och vara nöjd har aldrig varit min grej. Det är som att ”jaha, då var det klart, det var väl bra. Och nu då?” Så har det varit när jag skrivit mina böcker vilket jag är ledsen över att jag inte riktigt kunde fira där och då. Det var som att ”det var väl inget, att göra en bok har ju massa människor gjort, varför ska jag fira det?” Inte stanna upp, alltid vidare. Men nu är jag trött. Väldigt trött. Så jag kanske borde stanna upp? Och kanske försöka sova ordentligt. Det är väl det ultimata firandet ha ha. Att lyxa med tid, att sova lite mer.
Ja ja, hursomhelst, nu lät jag fingrarna löpa över tangenterna för jag behövde snacka av mig tydligen. Och med det få upp ett inlägg och hoppa upp på sadeln. För; och nu då???
Sillkestofu med dressing och krisp. Låt oss bara ge den lite kärlek! Att vi plockat upp rätter efter vår Japanresa är lätt att märka här på bloggen tycker jag. Nya ingredienser, smaker och sätt att äta har landat på vårt bord och en av mina nya besattheter är Hiyayakko. Vilket är silkestofu med toppings. Dvs den lena milda, smälta-i-munnen tofun som kryddas upp och serveras kall. Omöjligt att värja sig när det milda lena möter det salta och, om man så vill, heta. Har du inte ännu testat så är det nu i helgen det sker!
Gör så här: Häll av tofun och för försiktigt ut den ur sin förpackning så den blir hel på ett fat med liten kant. Silkestofun är skör så det blir lätt nagg på den.
Blanda samman soja, honung, sesamolja, chiliflakes, pressad vitlök och risvinäger i en skål. Skär salladslök fint.
Skär tofun i kuber där den ligger på sitt fat och häll over dressingen. Strössla över salladslöken. Redo att serveras.
Jag serverar den som ett snacks, antingen som en stående förrätt vid fördrinken eller som oftast; när familjen lagar fredagsmiddagen ihop så står hiyayakkon, silkestofun där att ta av under tiden. Perfekt att nibbla på.
I söndags var det storslaget värre då var jag inbjuden att gå på galapremiären av Downton Abby – The grand finale, den sista och avslutande filmen i först TV-serien och senare filmerna om adelsfamiljen Grantham bosatta på just Downton Abbey. Filmen har premiär idag fredag.
I inbjudan stod det att man gärna fick komma klädd i passande kläder samt att det förelogs att man skulle ta med sig sin mamma. Jag gjorde båda delar.
Först var det en afternoon tea på Brittiska residenset på Djurgården och aldrig hade väl någon vågat tro att vädret i september skulle bjuda på högsommartemperaturer. Så att stå på terassen och njuta av solen och vyn över djurgårdskanalen var ju bara det helt makalöst.
Bild tagen av Sofia Henriksson. Tycker hon verkligen fångade stämningen så fint. Tack för bilden Sofia.
Det bjöds på små sandwichar, scones med clutterd cream, shortbread och kolasnittar. Till det musik från pianist. Så fantastiskt i dessa lokaler.
Den brittiska ambassadören halade oss välkomna. Vi fick mingla och ta bilder i en rolig selfie-maskin.
Sedan var det vidare färd till Rigoletto där filmen visades.
En helt marvellous afternoon om jag får säga så. Filmen var enligt mig den bästa av de tre. Jag grät floder i slutscenerna men det är väl inte konstigt? Det är ju ett slut och de är som så ofta sorgliga… Ja, du får se och säga vad du tycker. Filmen har premiär på fredag. Ladda upp med en afternoon tea du med och njut av en brittisk upplevelse.
Att nu få umgås inne, träffas i lugn och ro och fika med goda pajer är väl bland det härligaste hösten ger. Det är något med paj, både söta och salta, som hör hösten till. Höstpaj – ett ord man gillar va?! Här får du massa tips på pajer som passar perfekt till hösten.
1) Vi börjar med en klassiker; smulpajen. egentligen så är allt med ett täcke av knäckigt smul på perfekt. Men det är nog ändå nu man vill ha socker- och kanelvända äppelbitar under det där täcket på en smulpaj va? Klicka HÄR för recept.
2) Men kanske du vill ha en snygg-paj? en sådan där som är mer värdig Instagram? Då är det den HÄR pajen du letar efter. Och extra snyggt med blåbär som gör den mörk och riktigt snygg men kan så klart bytas mot alla möjliga bär och fyllningar.
3) Danskarna göra allting så bra, det är bara att ge dem det och en dansk äppelpaj, eller äppelkaka som de kallar de, är så makalöst god. Med sitt pajtäcke så blir äppelbitarna bakade där inne till himmelska höjder. Du måste testa det HÄR receptet.
4) Om du gillar smulpaj och även toscatäcke så kommer du fullkomligt älska denna dubbelbakade paj. HÄR hade jag en blåbärspaj att göra och tänkte att varför välja mellan två goda ting? ”Jag tar båda!” tänkte jag. Och det var tur det.
5) Att baka med päron tillhör inte vanligheterna och det är synd det. Så gott med dessa fantastiska sötma och fruktighet. Tillsammans med denna mandelmassepaj så blir det helt underbart. Se receptet HÄR.
6) Det kan vara så att det HÄR är min favoritpaj ändå. En äppelpaj med himmelska smaker och dofter. Varför speciell? jo för täcket är gjort med pepparkaksmix! Alltså – snälla nån, den måste du göra!!!
7) Lätt att tro att pumpapaj är något för halloween för pumpan eller jul för kryddningen men den funkar hela året. De är så härligt saftig och kryddig vilket gör den höstkomptaibel. Barnen fullkomligt älskar den och nämner den HÄR i samma veva som vi börjar prata om vad vi ska göra i höst; ”vi ska mysa, kolla på Harry Potter, äta pumpapaj och tända ljus”.
8) Okej, vi kan inte prata paj och höst utan att säga kantarellpaj också! Det går ju bara inte att missa den. Så kolla in receptet HÄR och servera på en härlig lång höstmiddag som försnacks eller förrätt.
9) När vi ändå är inne på det salta så tar jag en som är en perfekt rätt för höstmiddagarna. En paj jag får mina drömmar om den engelska myshösten uppfyllda. En köttfärspaj med täcke av potatismos. Drömmen hittar du HÄR.
10) Min nya favorit är fransk, förra förvånande kanske? En lökpaj med sardeller, en pissaladiere, är perfekt liten munsbit till ett glas eller på en buffé ihop med annat eller som tillbehör på en middagstallrik. Söt lök, salta sardeller på god pajbotten – oslagbart! Kolla in HÄR och skräms inte av påsken…
11) När många ska matas och plånboken är tunn har jag en köttfärspaj som hjälp på båda punkter. Den HÄR köttfärspajen är kanske världens bästa matpaj???
Då var dagen här! Lanseringen av årets glögg från Blossa, Blossa 25. Och som du vet är detta något jag alltid sett fram emot och längtat efter. och som vanligt har det varit ledtrådar i sociala medier. Så vad smakar årets Blossa 25 då???
Det har varit bilder på Schweiz med edelweissblommor, Matterhorn och alper samtidigt som det varit granskott och apelsiner. Jag tänker på Toblerone och choklad mest när jag tänker Schweiz – speciellt efter min Genèveresa förra december… Men kan en glögg smaka choklad? Kanske ihop med apelsin? Näe, jag var lite förvirrad…
Årets glögg från Blossa 25 smakar…
Men nu är smaken avslöjad och årets Blossa smakar: glühwein!!! Såg någon den komma??? Inte jag i alla fall.
Så här säger pressmedeleandet: Blossa 25 tar sig över böljande snödalar och barrklädda bergstoppar för att slutligen landa i Alperna. Självklart är därför årets glögg en hyllning till det traditionsenliga glühwein – med en twist signerad Blossa. Detta är därmed vår första årgångsglögg gjord på rödvin, något många har frågat efter. Glöggen är framförallt en tolkning av glühwein men får sin karaktär från citronzest, torkade pomeransskal och granskott. Lite enbär har tillsatts för att förhöja smaken av skog. De knallgröna granskotten är vår hyllning till de natursköna och friska alpmiljöerna. Som vanligt har våra glöggkryddor fått macerera och lagra i minst fem månader, innan de blandats med övriga ingredienser.
Och inte nog med detta. Till årets upplaga av årgångsglöggen lanseras en unik glöggmugg i samma design, framtagen i samarbete med Rörstrand.
Årgångsglöggen från Blossa 25 finns redan i beställningssortimentet.
Hur smakar Blossa 25 Glühwein?
Vi börjar med det faktum att det är en rödsvinsglögg! Det har jag verkligen velat ha länge så tack för det! För alla oss som gillar klassisk glögg kommer känna oss mycket trygga och nöjda med smaken. Jag kanske skulle säga att det är Blossa fast inte lika söt. Något många brukar just säga när de önskar någon annan glögg än just klassisk starkvinsglögg från Blossa – för att den är rätt djup i sin sötma. Det här är en lite lättare glögg. Eftersmaken är väldigt mycket pepparkaka. Så med andra ord: en julig dryck!
Låt mig få spana lite. Jag pratade om att vi söker trygghet i en skakig tid och värld på julföreläsningen på Formex. Och vad är väl mer tryggt än att en glögg smakar som sin europeiska kusin glühwein? Det är som om man inte vill störa för mycket, skapa för stora kullerbyttor utan ge den klassiska Blossan en rimlig och trygg variant. Och en röd flaska! Det gillar man ju, eller hur?
Ska vi ta och titta lite mer på designen? Ja, den är röd och det gillar vi som sagt men sen då? Ren, avskalad och rätt enkel. Fint med siffrorna i silver men… nej, det är inte en flaska som kommer gå till topplistan av snygga årgångsflaskor. Synd att man inte gjorde mer alptoppar, det är mest himmel med lite tråkiga molnkorvar om jag ska vara ärlig. Men hej, det är bara min åsikt, andra tycker nog annat.
Jag fortsätter den stående traditionen är med provsmakningar: 2012, 2013, 2014, 2015, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023. och 2024. Hur galet är det inte att se att jag med detta alltså bloggat i alla dessa år! Minns så väl den där första gången -12. Mitt första stora event jag var bjuden på, jag då med min lilla julblogg Hellys jul. Smet iväg från mitt jobb jag då hade för att närvara påläggen hem till lägenheten i stan där min 3-åring och snart 2-åring var hemma. Så länge sedan nu att jag knappt minns det. Och också en tidsresa att se hur olika tiderna är; då var det stora events på lokal med massa påkostade effekter. Nu är det ett mer rimligt pressbud till journalister och influerare. Ja, det var bara en parantes men intressant ändå.
Nå, är det en glögg för 2025? Är du sugen på att testa?
Vågar man börja om? Är det lönt att göra något annat? Jag kommer på mig själv med att många gånger tänka ”om jag bara hade börjat med (vad som helst) för 20 år sedan, då hade det minsann blivit något av mig”. Att jag liksom jämför mig med andra som kanske kommit längre, högre än jag bara för att de kanske började tidigare med det jag är intresserad av. Men det är ju helt skevt tänkt. För tiden är väl inte slut…?
Om jag nu tänker att mitt 20 år yngre jag borde ha fattat hur livet, världen då stod och att tex sociala medier skulle explodera och att jag då skulle ha varit tidigare än vad jag var. Eller att jag då skulle ha lärt mig ny teknik då som jag nu tampas med eller investerat i nåt som nu slagit osv. Det är ju väldigt lätt att tänka så här, att säga att det är försent nu ändå och stå still.
Men om ditt 20-åriga framtida jag kunde prata med dig – vad skulle hon då säga? ”Tänk om du bara hade börjat med/fördjupat dig i/satsat på det där då!” Det kanske är mer intressant att tänka så än att gräma sig över vad ditt 20 år yngre jag inte gjorde?
Jag hade som slutprojekt på reklamskolan Berghs 1999 en mycket snygg låda jag designade med alla ingredienser för en middag för två tillsammans med ett recept. Det var min idé och den togs emot väl. ”Vad smart med alla ingredienser i en låda så man inte behöver handla men att allt till måltiden är från grunden och lagas av en själv” var orden jag fick. Då fanns det inget som hette matkasse och jag var alltså på något som eftersöktes. När jag sedan sökte jobb på reklambyråer som den art director jag nu var diplomerad till sa alla som såg mina arbetsprover att lådan var ju en jättebra idé och att jag borde göra något med den. Jag höll med men jag sökte ju jobb som AD, det jag just examinerats som. Tänk om jag då hade satsat på kassen? Hade det då funnits en Helenas matkasse över hela Sverige? Om du har sett filmen Sliding Doors så kan jag ibland tänka in mig här i det scenariot.
Det är i dessa tankar jag vandrat och bestämt mig för att göra något helt nytt, vid sidan av det jag gör så klart. Om mitt framtida jag tackar mig eller säger att det kanske inte var så bra, det vet jag inte men det spelar ingen roll. Jag kommer idag gå min första lektion, det första kurstillfället i en skrivarkurs. Jag skriver här på bloggen nästintill varje dag, jag är per definition författare då jag gett ut två böcker och blir anlitad av tidningar för att skriva artiklar men känner att jag liksom fuskar i mitt skrivande. Jag har ju inte gått en kurs! För så tror jag många, framförallt kvinnor, tänker. Jag är inte keramiker fast jag säljer mina koppar, fotograf fast jag säljer bilder, hantverkare fast jag säljer mina, sångerska fast jag anlitas till events osv för jag har inte ett diplom från en utbildning.
Jag säger inte att jag kommer nu bli romanförfattare bara för att jag gått en kurs, det krävs lite mer än så, men jag tänker att detta kan vara givande på många sätt. Att få lära mig hur en berättelse tar form, får sina detaljer så den växer, hur personer kommer till liv och hur en historia ska hålla från första till sista ordet.
Jag vill framför allt inte att jag om 20 år just säger till mitt gamla, dvs nuvarande jag, att jag borde ha testat något nytt och ha ”tid” på mig att utforska det.
Så nu vid 51 tar jag körkort, börjar en helt ny kurs, jag har tagit hål i öronen och sätter mig vid rodret av den båt som kallas Helena Lyth och kör den mot nya vyer. Det kan väl bara bli bra?
Vill man ha saftiga kanelbullar så är det i långpanna det blir som en enda stor bullfilé, som jag kallar det, och med mitt recept vågar jag lova att det blir de fluffigaste och saftigaste bullarna någonsin. Och med glasyr ovanpå så säger vi succé! Det här blir vinst varje gång.
Saftiga kanelbullar med glasyr i långpanna
Ingredienser: 50 g jäst 5 dl mjölk 1,5 dl socker 0,75 tsk salt 0,5 tsk kardemummakärnor 900 g vetemjöl special 150 g smör 1 ägg + vatten till pensling
Fyllning: 150 g smör 2 dl socker 2 msk kanel
Glasyr: 2 dl florsocker droppar vatten
Gör så här: Ta fram smör så det blir rumsvarmt. Smula ner jästen i en degbunke (gärna i hushållsmaskin) och värm mjölken till fingervarmt. Häll lite av den varma mjölken över jästen och rör så jästen börjar lösas upp. Häll på resten av mjölken. Vispa/rör tills jästen är helt upplöst.
Mortla kardemummakärnor och häll i bunken samt socker, salt och rör samman. Häll i lite mjöl, ungefär 1/3 av mängden, och blanda. Klicka i smöret och blanda. Fortsätt med mjölet tills de blivit en fin, glansig, smidig deg.
Täck över degbunken med plastfolie och kökshandduk. Låt jäsa i 1 timma.
Gör under tiden kanel-, socker- och smörfyllningen. Rör ihop till en jämn bredbar smet.
Sätt på ugnen på 220°. Häll ut degen på en lätt mjölad arbetsbänk och knåda ihop. Kavla ut och bred ut smörblandningen över hela ytan.
Rulla ihop till en jämn rulle och skär i delar, ca 2-3 cm breda Lägg efterhand i högkantad form med bakpplåtspapaper. Blir två plåtar. Låt jäsa under bakduk ytterligare 30 minuter.
Vispa/blanda ihop ett ägg med gaffel och ha en tsk kallt vatten i ägget. (Det är för att behålla jäsningen på bullen när det penslas) Pensla med varsam hand över hela bullen. Grädda mitt i ugnen i 8-10 minuter. Låt svalna på galler.
Vispa ihop florsocker och vatten och ringa över bullkakan. Servera genom att bryta loss bullarna.
Alltså saftigheten i dessa bullar. Går inte att återge på bild så du får lita på mig. Eller testa själv så du ser och märker. För som jag sa kallar jag mitten på kanelbullen, när de rullas så här klassiskt, för just bullfiléen; den saftigaste biten av bullen. När bullarna bakas så här ihop så blir ju hela bullen filésaftig. Blir bäst! Så, sätt en deg nu och njut.
Klockan 08.04 klev jag igår in på Skansen. Det var något speciellt att gå runt i ett helt tomt Skansen och få allt för sig själv. Stilla, vackert, tyst och historiskt vart man än vänder sig. Bara ett stenkast från city. Jag var bjuden på en pressvisning för Skansens utställning Sömmar & stjälkar – där det botaniska möter modets historia. Men jag skulle vilja kalla det: Blomsterkonst möter klädkonst för allt, exakt allt var enastående. Men förgängligt! För som alla vet så är blommor något vi har för ett tag – så passa på. Detta vill du INTE missa. Utställningen är en del av Skansens trädgårdsdagar och utställningen är öppen 6, 7, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 september 2025, kl 10-17. Ingår i ordinarie entré till Skansen (årskort gäller).
Den värme vi har fått här i Stockholm är överraskande och med den blir mornarna vackert dimmiga. Att se Stockholm i detta mjuka dis var fantastiskt.
Utställningen är i Skogaholms herrgård som många nog passerat utan att kanske tänka på det. Nu har du chansen att kliva in och bara det vill du inte missa. Man bokstavligen kliver in i historien.
I den varma morgonen var det underbart att få ha en frukost i det gröna. Eller i gruset kanske.
Årets utställning till Skansens trädgårdsdagar utforskar modets och botanikens gemensamma värld när handplockade plagg och accessoarer ur Skansens textila samling, de äldsta från 1770-talet, får sällskap av Johan Munters storskaliga blomsterinstallationer i säsong. Han återvänder till Skansen för ett andra år och alla vi som är bekanta med hans hantverk vet att han alltid överträffar de vildaste fantasier. Sist jag träffade honom var i våras på en lika solig dag. Då handlade det om tulpaner och han påminde mig om att det nu är dags att sätta tulpanlökar…
Färska blommor och historiskt mode. En fantastisk kombination.
Som det står i pressmedelandet: Med utgångspunkt i färg, form, material och mönster tolkar Johan Munter klädesplagg och accessoarer från tre århundraden, både herr- och damplagg, varav flera visas för allmänheten för allra första gången. Med 1700-talsherrgården som kuliss blir resultatet en poetisk upplevelse där olika rum blir till scener.
Det Johan beskrev var att varje rum är en del av livet. Det är barndom, kärlek, bönder med odling, skörda livets frukter och allt möjligt. Och rummen är inte i ordning av livet för: Alla har sin egna livsgång – vissa möter kärlen vid 16 andra vid 66. Det tyckte jag var så fint.
Sömmar & stjälkar, en enastående utställning på Skansen
Och sedan fick vi då kliva in och det blev helt tyst. Det var så mäktigt så ingen fick ur sig några ord.
Skördefest med de vackraste små hattarna, eller heter det hätta?
Åh vad jag önskar att jag skulle våga gå med en sådan på mig. Hur fin???!
Stora salongen. Storslaget på alla sätt. Bilderna ger INTE rättvisa åt det hela. Om du är i Stockholm dessa dagar: 6, 7, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 september 2025 måste du hit!!!
Vackra vita salongsklänningar ramar in rummet likt skira gardiner.
Fint upplockat i det mäktiga blomsterverket på golvet.
Det här rummet var det som nog tog andan ur mig. Myrtenkronor har använts som brudkronor och då historiskt för de brudar som kanske inte var helt oskyldiga vid bröllopet. För att få låna kyrkans silverkrona var hon tvungen att vara oskuld som bekant. Men myrtenkronan, berättade Johan, var en av de uppgifter som var tuffast i floristutbildningen. Ett väldigt pilligt jobb som kräver mycket av floristen.
Och här har Johan gjort något helt enastående. Han ringde sin gamla skola, sin gamla lärare och frågade om eleverna på skolan idag skulle kunna tänka sig göra var sin myrtenkrona till utställningen. Bysterna är Johans privata och eleverna fick var sin att kröna. Jag är mållös.
Utbildning – en del av livet. Här så poetiskt vackert.
Myrtenkronor från Skansens arkiv.
Bondens rum. Vilket plagg har funnits i alla tider i en bondes hem – träskon.
Det må vara en rätt färglös blomsterkreation i jämförelse med de andra rummen men oj vad det doftade. Det var som om man fick en smäll av blomsterkraft i dofter. Den här höga vita som jag redan glömt namnet på var helt makalös.
Någon liten har hittat hem.
Till och med ett fat med potatis var som ett konstverk.
En liten väst med tryckta solrosor fick ligga till grund för det här rummet.
Den som hade på sig den västen back in the days måste ha varit en spännande person.
Solrosor. Energi på stjälk.
Och apropå energi. Det rum med mycket färg fick färgglada blommor…
… och kläder. Så snyggt hur de tre komponenterna kommer samman.
Är det damer som dansar? Eller är det spöken som svävar. Inte utan att det kändes lite på ryggen av rysningar när jag gick in här.
En matta av hortensia. Och vi som vet hur vackert hortensia torkar förstår ju hur galet fint detta skulle bli som en väggbonad sedan när den torkat.
Barndomens rum. Jag tänkte mest på Alice i Underlandet när jag klev in här.
”Barn plockar de vackraste buketterna. De har ingen aning om vad som anses rätt, de bara plockar och gör det de tycker är fint” sa Johan. Exakt så tänkte jag när jag gjorde DEN HÄR buketten. Varför slutar man vara spontan?
Kärlekens rum, erotik och romantik.
Som om rummet lämnats av ett älskande par. Som en scen ur en film.
Efter visningen drog jag mig kvar på Skansen. Så fint att få se min favoritplats så här stilla och tomt. Klockan var 10 och allt öppnat, några få turister, en skolklass och många småbarnsföräldrar tassade tyst runt. Och jag älskar att de som jobbar här få klä sig tidsenligt. Kanske något jag borde byta jobb till, tänker jag ibland.
Skansenbutiken hade precis öppnat. Finns en uppe vid Bollmoratorget för besökarna och även en utanför entrén för alla att besöka utan att behöva gå in. En perfekt plats för att köpa presenter till vänner eller sig själv.
Och julsaker hela året. Sånt som vissa (!) gillar mer än andra.
Ok, långt inlägg men det finns så många fler bilder från utställningen men bäst är att se den i verkliga livet. Så återigen, har du vägarna förbi stan så besök den, du kommer inte bli besviken.
Nu äntligen är det då dags för poddavsnittet vi spelade in under Formex. Under granen goes Formex och framför en publik presenterade vi våra tankar om den jul vi såg där och tankar om det. Och du kanske tycker det är lite väl tidigt att prata jul??? Ja, det tycker jag med men det här är ju för branschfolk som ska planera sin jul och det kan väl även vi som är vanliga och vill planera för årets mysigaste tid i tid så att säga.
Som jag skrev tidigare och säger i podden så är det en annorlunda jul jag såg. Jag har varit på Formex i minst 15 år och sett trender komma och gå och jag har ALDRIG varit på en augustimässa där julen haft så här stor plats på mässan. Företagen visar upp hela sin kollektion av produkter i sina montrar och julen har varit en del av det, lite vid sidan av. Nu var det nästan så det var tvärt om. Julen var dominerande ytorna hos vissa utställare. Och jag vågar säga varför…
Vi lever i en värld som är helt galen, som jag skrev nyss om den gröna trenden. Vi söker oss till det trygga och vad är mer tryggt än julen? Den nostalgiska, minnesvärda, vänliga julen finns där att tänka på, drömma om, när det känns tufft att lyssna på nyheterna. Julen blir något att fokusera stort på.
Men varför finns det då mer saker i montrarna? Hade vi inte köpstopp och att vi skulle sluta konsumera? Jo det är ju det vi har men julsaker kan vi motivera att vi köper. Det är ju saker vi ”behöver”, något vi säger att vi ska använda länge, ta fram år efter år. Kanske till och med tänka att barnen ska ärva. Då kan vi absolut köpa en till vas, duk, lampa, en ny uppsättning porslin, kuddfodral osv. Ett motiverat köp är ett medvetet köp säger vi till oss själva. Det är min spaning det!
Och här följer de saker vi visade:
Jag hoppas du blev lite inspirerad och fick lite uppslag. Kom gärna med tankar. Alltid så värdefullt att få höra vad du som lyssnar tycker och tänker.
