Kanske du är en som läser denna blogg regelbundet eller är en som går in då och då, eller den tredje varianten – den som googlar på tex Kräftskiva och då bara råkar hamna här, – oavsett så blev det en liten paus här över helgen. Jag har nästintill bloggat varje dag i över 10 år och det är alltid kul, ingen press men nu behövdes en bortkoppling av intryck.

Förra veckan var det vardag, skola och jobb till 100% och att gå från ledig till vardag hade jag verkligen längtat efter. Kanske inte så mycket som tidigare år vilket nog har att göra att barnen har varit väldigt självständiga denna sommar och jag har inte behövt sköta så mycket markservice som andra sommarlov. Men jag längtade efter att få komma igång, styra agendan helt själv och var verkligen redo.

Först direktsänd radio med RIX FM, vidare med Formex som drog igång och sedan fler visningar, bland annat firat jul, och med det en massa underbara möten med kollegor och sedan triljoners intryck av färger, former, trender, samtal, analyser och material. Jag behövde inte vaggas till sömns om man så säger.

Sedan följde dagar med fler möten och visningar på stan. Som ensamföretagare är dessa möten så värdefulla då det blir de enda tillfällena vi kan prata om våra jobb med andra som förstår fullt ut hur allt är. Men så klart blir det intensivt när man vill hinna prata med alla på väldigt kort tid. Det är som en professionell speedating kan jag tro.

Jag fick både positiva och negativ besked vad det gäller mitt jobb men som så ofta så blir det de negativa som fastnar i hjärnan och liksom lägger sordin på de positiva. Som om jag inte då kunde glädjas åt det som faktiskt var bra.

Det som blev det svåraste var en begravning som inte borde ha funnits. Som prästen sa: Ingen av oss vill vara här. Barn har förlorat sin mamma, föräldrar förlorat en dotter och vänner har förlorat en av de bästa som fanns. Nattsvart!

Och som livet är så vänder det på en kvart och en kär vän firar sin 50-årsdag med en pangfest. Som man säger: livet går alltid vidare och det gäller att hänga med i denna berg- och dalbana; upp och ned för att sedan stanna vid stationen.

Hur lyckades jag få in allt detta på en vecka? Rätt otroligt när jag nu ser på det med lite distans. Inte så konstigt då att jag behövde få stänga av och ner.

Jag kan bara konstatera att jag nu är uppe på benen igen och har fått lite energi av att skriva av mig, känna ett jävlar anamma. Så – då kör vi på riktigt då.

Skolstart för barnen idag,  helt klart vardag och jobb på allvar för oss alla. Nu går allt tillbaka till det vanliga men jag känner starkt att det är nu det börjar. Den nya terminen och barnen går upp en årskurs – för två av barnen är det dessutom nya stadier och med det nya lärare och klasskompisar. En känsla jag verkligen minns. Så stort och pirrigt.

Denna nya start ger känslan av nyår och så har det alltid känts. Och det är jag inte ensam om. Det har blivit lite av en folksport att säga i sociala medier att augusti är det nya året men det är ju också en sanning. Det är ju nu man startar om på riktigt efter en lång paus. Jag är så redo för ett helt nytt år.

Igår hade vi den (nästan) årliga stora metarkvällen. Vi har försökt att få det till en tradition att kvällen innan upprop ha en kväll på bryggorna och meta. Och så skulle vi göra nu med. Bara det att det regnade helt galet. Men jag måste begåvats med söner som fått världens största tålamod.

Svärfar var med och vi två stod bredvid de fiskande killarna som inte gav upp. När mina byxor var helt genomblöta där under regnrocken så bad jag om att få gå hem. De kände nog att metandet inte var så lyckat där i regnet heller så de gav med sig.

Med dyblöta byxor och skor gick (klafsade) vi hem till huset där maken stått och kämpat ihop en underbar boeuf bourguignon.

”Det här är höstmat. Nu är det höst!” sa sonen och ja, terminen börjar så på visst sätt har han rätt.

Och vid sådana här nya stunder har man löften om hur bra allt nu ska bli. Här är mina nyårslöften:

Svara på mejl, sms, meddelanden och dm på en gång. Jag vet inte varför jag har så svårt för det men när någon kontaktar mig så är min reaktion ”det där ska jag svara på men inte nu” och – hoppsan – så har det gått ett dygn. Kanske då det där meddelandet inte är aktuellt längre eller att det bara är pinsamt att svara på. Det finns ju diagnoser för det mesta och jag undrar vad detta är??? Jag lider av telefonskräck så är det att jag liksom undviker kontakt som inte är med ögonkastet för det är jag ju grym på???! Då jag ju är ensamföretagare är det rätt bra om jag svarar på mejl… Skärpning nu Helena!

Läsa alla veckobrev. Ja detta är lite samma sak. Barnens alla veckobrev måste läsas då det ju är asviktigt. Jag är verkligen sämst på det och de är ju så många. Det är från skolan X 3 och gärna även då fritids. Sedan alla barnens olika aktiviteter som skickar både kallelser och veckobrev. Inte helt enkelt att hänga med på alla läxor, prov, skolinfo, aktiviter, träningar, matcher, föreställningar, cuper och allmänna tillrop från klassföräldrar.

Använda kalendern, på riktigt. Läs punkterna ovan. Läsa alla brev och anteckna på en gång. Så många gånger jag stått där och insett att jag i panik fixar matsäck till barnen för att jag glömt skriva upp. Jag hoppas kunna ligga steget före istället för efter.

Ta morgonpromenader fast kroppen först säger nej. Den säger alltid tack sen. Jag tränar inget speciellt men power walks och promenader är min melodi och de måste bli mer regelbundna. Den här kroppen firar snart 50 och det märks…

Träffa vänner. Jag har som sagt telefonskräck och är usel på att ta och hålla kontakten med vänner. Jag är så glad att de som står ut med mig håller sig kvar och hör av sig så vi ses. Jag är så mycket bättre irl än via telefon och tangentbord. Och en sak som gör att denna punkt kan bli av är att vi är ute från småbarnsåren. Jag är inte lika behövd och med det får jag tid att faktiskt göra mer. Och då ge mina vänner tid.

Varje dag göra ett smart val. Vi lever i en galen värld och generationer innan oss har inte alltid gjort de smartaste valen vad det gäller konsumtion, materialval och hantering av resurser mm. En person kan inte ändra på årtionden av slitage men om alla gör ett bättre val, varje dag, så är det ju ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot att se över mina val och beslut och se vad jag kan göra bättre. Det är en utmaning jag tror på riktigt ska bli kul.

Ta kontrollen på mitt företagande. Våga sälja in mig och de idéer jag har. Jag har länge bara följt med och gjort det, tagit uppdrag, som kommit min väg och det är ett fåtal uppdrag och jobb som jag själv tagit initiativ till. Jag har så många idéer som jag nu skulle vilja göra verklighet av och faktist då äga projektet helt. Bli en företagare på riktigt.

En vända till för att se att glaset är halvfullt. Många gånger har jag inte planerat min tid så väl vid jobb och då har den där sista blicken på ett uppdrag inte kunnat ges. Att kunna få lite mer tid att ge ett jobb en vända till. Vad kan förbättras, kan jag se det hela ur en annan vinkel, ska jag addera/ta ifrån? Många av punkterna ovan är relaterade till denna. Om jag gör dem, som att använda kalendern och ta kontrollen på företagande så kan jag få till även denna punkt. Många gånger känner jag att jobbet är ett krav och en press fast det ju är bland det roligaste jag vet. Jag kan efter nån månad tänka tillbaka på ett uppdrag och då förundras över hur kul det borde ha varit men att jag liksom pressade mig utan att njuta av resan. Jag tror jag, med mina nyårslöften ovan, kan känna än mer glädje.

Ja och där får jag nog stoppa. Annars blir denna lista helt galen.