Liten rosa kräftskiva igår i trädgården

Halloj i fredagen! Igår var det nästan fredag hemma hos oss då jag drämde till med en liten kräftskiva med delar av familjen. ”Det känns som fredag” sa sonen faktiskt. Mycket bra sätt att förlänga ledighetskänslan alltså, med små festligheter.

Just nu är Sånghäfte till kräftskivan mitt mest populära inlägg men igår var det inte snaps och sång utan bara en vardagsmiddag uppiffad. Sånt som gör vardagen lite roligare.

Jag hade fått ett pressprov på en ost som jag gjorde en paj på och ostpaj är ju något av de bästa tillbehören till kräftorna så varför inte löpa linan ut och göra en liten kräftskiva.

Och när jag är igång så vill jag ju göra det på riktigt. På med duk, fram med servetter, upp med ljusslingor och papparslyktor. Sen var det klart.

Jag är mycket förtjust i kombinationen rosa och rött och med röda kräftor och rosa duk har jag bra stöttepelare att jobba vidare med.

Två som tar det lugnt medan jag dukar. Sköna killar.

Jag letar alltid efter gamla papperslyktor på loppisar men tyvärr hittar jag inte många. Men de jag har är jag så glad i. Kommer låta dessa hänga uppe i helgen nu så jag kan njuta av dem länge. Ska ju inte regna på en vecka så varje middag kommer nu bli riktigt festlig.

Dessa är mina favoriter. Så gamla, så sköra.

Rosa och rött. Varför fick jag höra under hela min uppväxt att dessa färger skär sig? Har aldrig fattat det där. Vad får färger att skära sig? Hursomhelst, jag älskar rosta och rött ihop.

Hur gick det med pajen då? Jo, den blev helt magisk! Jag återkommer med receptet på den.

Efter en semester på västkusten och ätit de godaste räkorna någonsin så vill jag även få med lite räkor även här.

Då det blev en liten kräftskiva och rätt spontant fixad så tog jag frukostosten och knäcke istället för den brukliga kryddosten på rostat bröd. Går ju bra ändå.

En liten burk svenska kräftor i kombination med en förpackning av turkiska.

Jag har tidigare berättat om att julöl faktiskt är bra dryck till kräftorna.

Så har du någon gammal julöl från julen så har du rätt läge nu för att lägga dem i kylen.

Och en till favorit till kräftskivan: buketter av krondill som både doftar gott och är passande vackert.

Så mysigt att nyttja de sköna kvällarna nu och förlänga semesterkänslan. Ja, sagt det förr och säger det igen: semestern må vara slut men sommaren är det inte. Det gäller alltså att ta vara på dagarna.

Så glad i denna plats i trädgården jag upptäckte i maj. Av en slump flyttade jag bordet dit och där blev det kvar. Ser fram emot fler middagar där.

Tekniska museet & pizzamiddag på stranden med kvällsdopp

Semesterresan må vara slut men barnens sommarlov är det inte. Som egenföretagare så kan man ju flexa rätt duktigt med tiden så nu varvas lov med jobb rätt duktigt. Mycket sena kvällar blir det nu när dagarna fylls av lovlediga barn.

Vad göra om en heldag på stranden inte känns helt rätt? Museum bestämde vi och efter en omröstning föll valet på Tekniska museet.

De tekniska undren började redan i väntan på bussen. Pekskärm med promenadstider. Fast vi tänkte ändå ta bussen.

Tekniska museet

Vi har varit många gånger på Tekniska museet och barnen var superpepp på den goda gulaschen de ätit där tidigare men nu var restaurangen helt omgjord. Lite besvikna blev vi allt.

Nu var vi redo för all teknik vi kunde tänka oss. Speciellt spelen.

Våningsplanet med spel, testa nya och gamla spel, hur spelföretagen gör sina spel och skapa egna är verkligen superbra.

En annan bara avdelning är hjärnan. Där olika sporter får testas.

En plats som vanligtvis brukar vara helt knökfullt och kö till varje plats. Nu var det bara vi här.

Så klart körde vi hårt på dansstationen.

Klara, färdiga, gå!

Och sen gick vi. Hem igen. Nu var vi varma och riktigt möra så ett bad var ett måste. Och en enkel middag – hämtmat av bästa sort. Pizza!

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är för mig att ha nära till vatten. Det ligger så djupt i mig att ha sjön ”ner för backen”.

Min favoritpizza är Pompeji. Den med bacon, lök och svamp.

Ljudet av båtarna når upp till vårt hus och det är något så underbart. Vet att vattenskotrar inte är något som uppskattas för att de kör för fort, rätt vårdslöst och väsnas men samtidigt är det ett ljud som påminner om sommar på ett kantigt sätt likt den känslan svalorna ger. Inte alls samma sköna känsla men ändå tydliga sommartecken.

Stark sol på väg ner.

Vem hade kunnat tro att sommaren skulle komma efter semestern? Bra i och för sig, då blir övergången från ledigt och enkelt till jobb och vardag väldigt smidig.

Fick med mig tre superhjältar med caper hem.

Hemma igen & kanske mitt bästa life hack!

Att komma hem efter 4 veckor i kappsäck är alltid väldigt speciellt. Känslan gav ”borta bra men hemma bäst” kommer självklart på en gång men även fler känslor kommer efter. ”Shit vad stort vi bor” är en. Efter att ha sovit på 6 olika ställen under vår västkustturné där alla rum har varit duktigt begränsade ytor så är vårt hus gigantiskt i jämförelse. ”Vad lite av packningen jag använt och vad lite som behövs egentligen” är en annan. ”Ska vi inte sova alla fem i samma rum nu?” var en tredje. Jaa, sedan dyker en massa annat upp men det kanske är ett annat inlägg.

Nu tillbaka till hemkomsten! Det har varit en gynnsam sommar för vår trädgård kunde vi se. Inte så brännande het och med lagom mängd regn tydligen för det hade växt rejält. Gräset stod högt och alla syrener stod riktigt kraftigt och inte så slokande som de kan göra annars.

Hög klöver är skönt att tassa med bara fötter i. Och att ha varit så nära varann så länge hade barnen svårt att vara ifrån varann märkte jag.

Barnen hade inte någon vidare hemlängtan egentligen. Bara lillkillen som sa dagen innan hemfärd att han längtade lite efter Stockholm. Efter exakt vad vara dock oklart.

Somrigt, vilt, högt och grönt.

Några av plantorna hade dock inte klarat sig så bra. Men något som överraskade var hur det växt goda ärtor bland tomaterna. Så kul!

Och här har vi en som saknat oss massor. Och som vi saknat honom, älskade katt! Birger lämnade inte min sida på hela första dagen vi var hemma. Han väckte mig med att sätta tassar på madrassen, sin nos precis vid min näsa och jamade högt. Vår andra älskling, Bernhard, som är en blyger även i vanliga fall var lite svårflirtad i början. Liksom smög sig in.

Life hack i hängmattan

Och nu till min bästa idé någonsin. Kanske. En självgungande hängmatta!

Du vet hur man så gärna vill att hängmattan ska gunga så där behagligt och mysigt men om man inte får putt av någon annan blir det ju svårt. Kanske det ändå går att fixa?

Jajamensan! Med ett snöre bundet i ett närliggande träd i rak vinkel ut från mattan får man ju draghjälp.

Håller det långa snöret i handen, drar det till mig och mattan kommer i gungning. Ligger sedan och njuter av gunget och med ett extra litet ryck då och då gungar jag vidare. Rogivande gungning non stop!

Bara för att vi är hemma igen och semestern är slut betyder det absolut INTE att sommaren är slut. Det visar minsta sagt termometern som snarare ger högsommarvärme än augusti. Skickar med en sommarlåt som fullkomligt osar sommar. Lyssna, titta inte på filmen.

Barn och djur är alla nöjda. Nu ska bara gräset klippas. Och kottar i mängder krattas bort. Japp, där var semesterlugnet och det kravlösa livet över tydligen. Att hyra sommarhus med noll ansvar för hus och trädgård var verkligen lyxigt. Kanske man kan tänka så även i sitt riktiga huset.

Tomater & lergods i Vallåkra, bad i Öresund samt skaldjursmiddag

Jag bad om tips till Skåneresan innan semestern och det drösade in tips på mitt Instagramkonto (en lista jag måste sortera och lägga ut btw) och ett återkommande tips var Vallåkra. Det var Tomatens hus i Vallåkra, det var Miss Alice trädgårdscafé i Vallåkra samt stengodsfabriken i Vallåkra.

Ja, det verkar bästa att åka dit då tänkte jag. När vi sedan blev uppmanade att köpa pelargoner där när vi var på pelargonutställningen i Sofiero blev det bestämt. Vallåkra it is!

Tomatens hus

Vi började hos grönsakshandlaren, odlaren och växtbutiken Tomatens hus.

Vacker innegård med porlande väggfontän och skön skugga.

Och en galet högljud tupp. Ja jösses vad han skrämde livet ur våra barn när han gol.

Inne i växthuset är det försäljning av kryddväxter…

och en massa olika pelargoner. Med pelargonutställningen färskt i minnet kunde vi känna igen flera av dem.

Men mest är det tomatodlingar. De får man inte gå in i, bara kika in.

Och sedan finns en butik som säljer alla grönsaker och annat härligt för köket.

De där söta ljuvliga auberginerna var jag sugen på men inte denna gång tyvärr. Mat har vi så vi klarar oss hemma tills avfärd tillbaka till storstaden.

Miss Alice

Men lunch måste man ha. Och då jag fått tipset om ”världens godaste tomatpaj” hos Miss Alice som ligger tvärs över gatan så var det ju dit vi skulle.

I en underbar trädgård i skuggan av plommonträden fick vi sitta.

Och hur var tomatpajen? Helt fantastiskt god. Kan dock inte avgöra om det är världens godaste då jag inte ätit någon tidigare när jag tänker efter. Men denna vill jag faktiskt göra ett försök att återskapa. Så makalöst god. Förstår att folk vallfärdar hit för den pajen.

Och det är även butik hos Miss Alice. Fint och noga utvalt sortiment.

Vallåkra Stenkärlsfabrik

Med mätta magar letade vi sedan fram via bilen till Wallåkra Stenkärlsfabrik.

Här får man alltså 3 för 1! Krukor, krog och natur.

Wow, vilken miljö. Så vackert bruk så att det nästan kändes som en tidsresa när vi gick från parkeringen ner för backen i skogen.

Nu vet jag vad jag ska göra nästa år på Skånesemestern: dreja. Sign me up! Tyvärr var det fullbokat nu så klart.

Så vackert, både krukorna och miljön.

Den gamla ugnen där allt fortfarande bränns. Så häftigt och imponerande.

Ålabodarna

Väldigt varma själar behövdes svalkas av. Vi tog oss till stranden vid Ålabodarna med utsikt mot Ven och Danmark.

”Så skimrande var aldrig havet…”

Så vackert här. Vilken eftermiddagssol!

Hon som aldrig bangar ett bad.

Jag och lillkillen körde mästerskap i kasta macka. Blivit lite av vår grej på stranden. Bara att leta platta stenar tillsammans är mysigt redan det.

Den numer traditionsenliga skaldjursmiddagen

När något sker för en tredje gång är det tradition och då är det alltså nu mer en tradition att äta en hejdundrande skaldjursmiddag när vi alla ses i Skåne.

Efter vår enorma och häftiga dag i Vallåkra bullades det upp en massa härligheter på långbord.

Hej hej! Älskar dessa blå skuggar sommarsolen ger.

Ja men se goddag då! Detta blir väl bra??!!! Att jag blivit än mer förtjust i skaldjur kan väl inte undgått någon som följt mig???

Och som alltid, varje kväll, flyger gässen ner till stranden i stora V-former. Ännu en dag, ännu en semesterresa är slut. Nu ska vi packa ihop oss efter en hel månad i kappsäck. Helt otrolig resa vi haft. Nästan så jag glömt hur vi varit på Brännö, hyrt hus i Kungshamn, mellanlandat i Strömstad, förlorat en bit av hjärtat på Koster utöver våra dagar här i Skåne. Så mycket vi fått vara med om.

Fast bara för att semestern är slut är inte sommaren det. Det måste vi alla påminna oss om. Nu tar vi tag i alla härliga dagar vi har framför oss också.

En kreativ fullsmocka i Wanås konstpark

Något vi gör nästan varje år vi är på semester i Skåne är att ta en dagstur till Wanås konstpark. En perfekt utflykt för både stora och små, både för de som är konstintresserade och de som har spring i benen.

I år blev det en tur med hela gänget som vi firar semester med här i Skåne. Och trots att vi nog varit där 5 gånger så upptäckter vi alltid något nytt.

Med ovanlig tur med parkeringen så klev hela ligan in i parken.

Det första konstverk man möts gav är detta enorma platta träd. Alla konstverk här är placerade i den stora slottsparken och -skogen. Vissa lite gömda och ensamma, andra mitt i promenadstråket. Alla skapade för att vara just där. Bli ett med naturen.

Sedan slås man ju så klart av hur vackert själva Wanås slott är. Det är privatägt och bebos av en familj. Som en dröm!

Nästa konstverk lämnar ingen oberörd. Så fnissigt och härligt. Den lilla nödiga damen precis nere vid dammen. Hon tror hon kan kissa i lugn och ro men icke! Här kommer alla och glor. Denna gång var tyvärr ”fontänen” inte i bruk…

Det som är så underbart är att merparten av alla konstverk bjuder in till lek eller i alla fall interaktion. Så klart vill man bada i denna ”grav”.

Vi letade efter någonstans att sitta och äta vår picknick. Vad sägs om en hel pyramid?

Och här kommer ett dundertips! Ta gårdagens middagsrester i en låda, några påsar tortilla och en sås i flaska. Pang tjong och du har skapat den godaste pickicksmackan.

Vidare till detta underbara konstverk av Kimsooja. Hon arbetar med olika material och gärna med klassiska och traditionella tyger. Jag såg en utställning där hon arbetade med färgglada tyger som används som bärsjälar i (tror jag) Korea. Här har hon använt sig av klassiska Svenska bäddlakan med spets och monogram i brodyr. Något vi nog alla sett någon gång och kanske minns från förr. Verket heter A Laundry Field och för Kimsooja är de likt målningar, men hängande bland träden ger de samtidigt kopplingar till det vardagliga.

Vi alla blev helt hänförda av vindspelen, skuggspelen och känslan.

Ett verk som måste upplevas!

Ta bort väggarna från ett hus men behåll dörr, fönster, eldstad och matsalsbord.

Barnen föll in i lek på en gång. De skapade någon sorts råd och domstol. Alla mycket involverade.

Ett litet stängt hus som det låter som om någon håller predikan i. Högtalare utanför mässar. Lite läskigt tyckte de minsta.

”Men titta, detta ser ju ut som Alice i Underlandet” sa jag. Och jag hade rätt. Det ska vara en plats med inspiration från den filmen med mycket dekadens och förfall. Något man ser när man gå nära. Som jointrökande fåglar bl.a.

Mycket fotovänlig. Och paus för korta ben.

Konsten i all ära men naturen är verkligen med överallt den med.

Säg det barn som inte vill klättra på detta konstverk. Massa helt likadana bitar men i olika färger.

Detta verk gillar jag alltid. Gul målarfärg skapar rum mitt i naturen.

Denna gång tog vi den lite kortare vändan och efter några timmar började vi närma oss slutet vilket blev tydligt när vi kom till slottet igen.

Femtielva nyanser av grönt.

Jo då! Den är på riktigt.

Detta konstverk är helt klart en favorit varje år. Ett stort bågformat rum av glas som ger helt makalösa speglingar och vinklar. Ser ut som jag lagt flera bilder på varann eller hur?

Gänget! Farbröder, syskon, svägerskor, kusiner och barn.

Såg detta makalösa verk av Yoko Ono första året det ställdes ut och blev minst lika tagen detta år. Det är önsketräd. Något mäktigt att gå och läsa människors önskningar. Många rätt gripande.

”Att vi får vara friska” skrev någon före oss här. Har väl aldrig varit en finare och viktigare önskan?

Vad jag skrev? Det förbli en hemlighet. Jag har en stor, stor önskan och hoppas innerligt att den kan bli sann men jag vågar inte jinxa den genom att säga högt. Så skrockfull.

Barnen fick skriva de med. Nåt med Fortnite tror jag…

Om du är i Skåne och har en dag över – ta dig hit! Det är så givande, inspirerande och kul för alla.

Saftig äppelkaka i långpanna med syrlig fallfrukt

Äppelkaka i långpanna var det jag tänkte på när jag såg all fallfrukt i trädgården som jag sa HÄR om dagen men då äpplena var så syrliga var jag tveksam. Kanske jag måste göra äpplena riktigt härliga, söta och smakrika först? Tips steka dem i socker och sirap? Värt att testa i alla fall. Och med facit i hand så var det ett riktigt vinnande förslag. Blev en extra god och smakrik äppelkaka i långpanna om jag får säga det själv.

Äppelkaka i långpannaÄppelkaka i långpanna

Äppelkaka i långpanna med syrlig fallfrukt

Ingredienser:
5-6 äpplen
3 msk strösocker
2-3 tsk malen kanel
50 g smör
2 msk sirap

150 g rumstempererat smör
4 dl strösocker
4 ägg
4,5 dl vetemjöl3 tsk bakpulver
2 dl mjölk

Gör så här: Sätt ugnen på 200°C. Skala och skär äpplen i smala klyftor, skär sedan bort kärnhusen. Lägg i en bunke ihop med socker och kanel, blanda dem. Om det är syrliga äpplen, stek de kryddade äppelklyftorna i smör och häll över sirap.

Lägg rumsvarmt smör och socker i en bunke och vips ordentligt med elvisp. Knäck i ett ägg i taget och fortsätt vispa.
Blanda mjöl och bakpulver i en annan bunke och varva i den torra blandningen med mjölken. Blanda ihop med slev.

Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och bred ut ojämnt med slickepott. Fördela klyftorna jämnt över hela ytan och pudra över ett tunt lager av kanel ovanpå. Grädda i nedre delen av ugnen i 20-25 minuter. Låt svalna något och servera med vaniljglass eller vaniljkräm.

Och det som inte kommer fram här är så klart den helt enastående doft. Sockrigt söta äpplen med varm kanel. Precis som det ska vara.

Tipsar om fler goda och saftiga kakor när jag ändå är i farten:
Morotskaka med galet god frosting
Supersaftig mjuk pepparkaka
Somrig sandkaka
Saftig sockerkaka med citron och glasyr

Äppelkaka i långpanna

Från grått till blått på stranden

Alla väderappar sa att det skulle bli strålande sol och rätt varmt. Kanske vi nu kan få den där härliga dagen på stranden? Visst, det var lite mulet på förmiddagen men vid 12 skulle det vara helt blå himmel – vi drar iväg!

Klart man kan vara på stranden fast det är helt grått och rätt blåsigt. Mysigt att hitta en liten plats bland sanddynorna i lä. Bara njuta av lugnet tills solen kommer och vi ska svalka oss i badet.

Men molnen vägrar skingras. Jaha, nu hade väderapparna ändrat sig och visade att det skulle bli sol vid 14.

Jaja, vi myser vidare och läser. Det går ingen nöd på oss.

Vackert är det ju i alla fall.

Och kul kan man ha ändå. Måste ju som sagt inte bada på stranden.

Hungriga och lite kyliga värmde vi oss med pizzabullar (igen!) och började undra när solen skulle orka ta sig igenom molnen ändå.

Vid 14.45 kom de första strålarna igenom och molnen skingrades.

Och när det väl var på gång gick det fort. Helt plötsligt var det helt blått.

Inte ett moln faktiskt under ett tag.

Och nu blev det bad. Massa långa bad. Det gäller att ha tålamod minsann.

Stannade så länge det bara gick på stranden för att verkligen få all sol vi kunde. Hade vi kämpat för den skulle vi ta ut allt vi kunde.

Josef Frank- & pelargonutställning på Sofiero avslutad med grillkväll

Sista stoppet på vår västkustturné med tidigare destinationer Brännö, Kungshamn och Koster är då västra Skåne, Kullahalvön. Dagar av sommar ligger framför oss.

Första dagen i Skåne där vi nu ska fira semester med makens familj bjöd på klassiskt sommarväder med solmulet så att säga. Inget badväder utan utflyktsväder. Det fick bli en tur till Sofiero.

En slottsträdgård med mycket att uppleva; park med lummiga skogar, slott med utställning om Josef Franks blomstermönster, orangeri med pelargonutställning, handelsträdgård och enorma fält att springa på.

Så roligt hur barn alltid springer till dit de ska. När slutar man göra det? I puberteten? Borde vara mer som ett barn känner jag nu. Vill ju också springa här och trilla mjukt.

Vi skulle börja med picknick och letade efter bra plats.

Bänkar som vette mot havet blev alldeles utmärkt.

Jag var den ende som ville se utställningen med Josef Franks tyger så jag lämnade gänget och gick mot slottet. Kraftiga restriktioner pga smittorisk så det var kö utanför. Men med vackert att titta runt slottet så gick det bra.

Utsällningen om Josef Franks blomtyger var fylld med… ja, Josef Franks blomtyger.

Hans mönster vackert upphängda i slottets olika rum och en liten skylt med information.

Kanske jag hade förväntat mig mer men det kändes som om jag inte fick med mig något nytt när jag lämnade utställningen. Nu bor ju jag i Stockholm och har nära till Svenskt Tenn där alla tyger finns så kanske jag redan upplevt dem? Men ändå, det kändes lite snopet. Vill ju veta mer om Frank, kanske köpa nån bok, eller stuvbitar av de vackra tygerna? Blev liksom inte något att ta med alls. Förlåt, men så kändes det.

Vackraste rummet vara detta.

Letade sedan upp gänget och fann dem i skogen.

Nu vidare till orangeriet.

Om jag gick oinspirerad från den andra utställningen så gick jag fullproppad här ifrån.

Ska erkänna att jag inte är en pelargon-person utöver Dr Westerlund men nu vet jag mer. Det finns ju såååååå många varianter så att dra alla pelargoner över en kam är inte rättvist. Det finns å många fler än den starkt lysande röda och den klassiska Mårbacka ju!

Så vacker utställning och den stora bilden med Carl Larsson-målningen kom till liv.

Här! Här har du min typ av hörna. Mycket grönt, prunkande och lite vilt. Så här vill jag också ha det. Nu fattar jag!

Och en riktigt matnyttig utställning med fin och givande fakta.

Dottern föll för de flerfärgade.

En skylt med text om att vi besökare inte skulle sno med oss sticklingar (så klart!) utan om vi var sugna finns de flesta sorter att köpa i Vallåkra och Tomatens hus. Men så bra då – då har vi det å göra i veckan.

Men Sofiero har en egen handelsträdgård, om än utan pelargoner, som vi ville till. Så vackert och inspirerande alltså!

Så klaart hittade sonen en vän. Eller kanske katten hittade honom?

Men nu fick det vara nog med kultur och växter. Nu ville vi ha glass.

Om man går ut från handelsträdgården och tvärsar gatan rätt över så kommer man till ett glassigt paradis.

Sjukt goda glassar i massa varianter och smaker.

Den perfekta moroten att ta med till barnen…

Grillkväll så där som man vill har den

Jag och maken stod för kvällens m idag så vi åkte hem medan resten gav gänget tog ett bad i Mölle (se tidigare inlägg från Mölle HÄR). Vi dukade upp för en riktigt härlig grillkväll.

Fördrink i trädgården. Så klarat hade vi fixat perfekt kvällsljus också.

Äpplena som fallit från trädet är för syrliga för att äta rätt upp och ned men kanske baka dem? Så tänkte jag och gjorde en äppelkaka. Återkommer med recept.

Familj som inte setts på ett år. Äntligen här.

Jo då, vädret skulle hålla i sig. Det blev dukning ute.

Hotande moln men solen tränger sig igenom.

Jag grillade min favorit: grillad gurka med fetaoströra. Recept HÄR.

Matig sallad med typ allt.

Satt ute tills kylan och myggen bet. Dags att flytta in.

Och här är kakan med syrlig fallfrukt. Fallfrukt som i vanliga fall skulle slängts på komposten. Detta blev superlyckat. Vill alltid ta vara på fallfrukten nu.

Fick godkänt av alla. Och det är inte alltid jag får det ska du veta, ha ha.

Landat i Skåne via Hanna & Martins paradis

Halloj och hälsningar från Skåne! Nu har vår sommarturné tagit oss till Skåne. Våra tidigare stopp Brännö och Kungshamn börjar kännas som en evighet sedan medan Koster ännu ligger färskt i minnet.

På vägen söderut hälsade vi på vännerna Hanna och Martin Wendelbo. Det blev en tankning av skratt, plask, hundgos, grönskande skönheter och goda nybakade muffins. Kanske bästa ”macken” någonsin jag tankat på.

Våra barn och deras barn hoppade runt i poolen med stor glädje medan vi vuxna njöt av samtal och gofika.

Det var många som ville ha de helt nybakade muffinsen, ha ha. Och muffinsen var bakade med egenodlade vinbär samt med ägg från egna höns. Fatta sådan lyx, verkligen en dröm att ha några höns i trädgården.

Och vår minsting som blev helt till sig i höns bara dagen innan hade samma kärlek till dessa fjäderfän denna dag. Kanske kärleken dessutom växt? Är det höns vi ska skaffa???

Hanna lärde jag känna via mitt jobb i sociala medier. Hanna är en helt underbar inspiratör i sina egna kanaler där hon visar sin fantastiska odling i sin trädgård, gör live-sändningar på Instagram och har onlinekurser i kreativitet med främst akvarellmålningar av blommor. Men det hon är en enastående gigant i är hennes ”riktiga” jobb som designer och mönsterkonstruktör för olika tapetproducenter. Hon har bla varit kreativ chef på Sandbergstapeter. Du har garanterat sett några av hennes mönster.

Och sen är hon ju bara världens härligast kvinna med ett hjärta av guld. Så glad att ha lärt känna henne.

Så inspirerande att få hälsa på i hennes blomstrande värld.

Jag förtrollade mig helt i hennes trädgård varpå maken insåg att vi ju hade en bit kvar att köra till Skåne. Tyvärr dags att åka vidare. Inte lätt att dra upp barn från pool och hundkramar. Stort tack Hanna och Martin för ert enormt mysiga stopp på vägen.

Efter nån timma till i bil planade landskapet ut och vi äntrade äntligen Skåne.

Något så magiskt med dessa stora vyer och fält. Ljuset är verkligen annorlunda här.

Och som sagt, nu är vi här och ska njuta sista tiden av vår semester tillsammans med makens familj. Glada dagar och vi hoppas på värme.

Sista dagen på Koster, makrillsfiske & Kosters trädgårdar

Sista dagen på Koster klämde vi till med två riktiga pärlor: makrillsfiske och middag på Kosters trädgårdar. Det gäller att go out with a bang så att säga.

Makens släkt bor som sagt på Nordkoster och nu fick vi följa med på farbrors båt till barnens och, ja oss allas, stora glädje.

”Jag trivs bättre här!”

Och här trivs jag!

Kommer jag kunna leva utan horisonter resten av året? Är inte helt säker på det.

Och så var det då dags för fiske. Då vi var på en mycket lyckad fisketur i Smögen bara någon vecka innan så såg vi framför oss samma goda resultat.

Men nej. En liten makrill fick sonen upp. Men jag tror nog själva turen med båten i sig var tillräcklig upplevelse.

Hem igen till hamnen med vår fångst.

Sonens min avslöjar en del…

Då vi på fisketuren i Smögen också fick lära oss rensa fisken fick dottern visa sin talang. Med den äran!

Middag på Kosters Trädgårdar

Vår vänner på Sydkoster hade bokat bord på Kosters Trädgårdar så efter ett litet ombyte i huset tog vi färjan över till Syd.

Fick beskrivningen ”ett Rosendal på Koster” innan och det låg mycket i det. Fast mycket personligare här.

Tanken med menyn på Kosters Trädgårdar är att servera god mat från trädgården.

Här är en rabatt med endast ätliga blommor att dekorera maten med.

Så vackra och enormt inspirerande odlingar. Och att sedan kvällsljuset var himmelskt vackert gjorde allt galet underbart.

Mycket spännande vinmeny med ekologiska viner och naturviner.

Middagsmenyn är väldigt slimmad. Sådant gillar jag skarpt. Att man liksom vet vad man är bra på och gör då lite av det men riktigt bra.

Som här fanns det tre pizzor: klassisk, röd och vit. Jag testade alla och rekommenderar den vita mest.

Vit pizza: olika ostar, pumpa från trädgården och pesto skapad från köksträdgrden och sedan lingon. Var lingon kom ifrån vet jag inte…

Mitt i maten kommer yngste sonen och drar i mig. Jag måste följa med ut.

Han ville visa alla hönor. Och var helt överlycklig. Han ville ha med alla hem. ”Eller kanske det räcker med 10? Då bör jag väl få 20 ägg?”

Alltså på riktigt – han blev helt kär i alla hönor. Och kanske att en del hönor fattade tycke även för honom?

Vi tackade sedan för oss och tackade Koster för en helt fantastisk vecka. Så mycket vi sett, upplevt och upptäckt och jag tror banne mig att jag lämnade en liten del av hjärtat nån stans på de kala klipporna. Jag är övertygad om att jag kommer återkomma. För att äta nyfångade havskräftor på en klippa i solnedgången är något jag nu vet att jag måste göra. Nästa sommar?