Det är så knasiga tider nu och den påverkar oss alla. Det måste man ge det här viruset – den är demokratisk och ger oss alla en släng oavsett vi blir sjuka eller inte.

Nordiska museet har bett folk om att skicka in bevis eller vittnesmål snarare om hur livet i Coronatider ser ut. Det är verkligen  något för eftervärlden att se sen. Antingen säger framtiden att vi gjorde alla rätt eller alla fel.

Oavsett så lever vi här och nu och får ta de beslut vi kan. Jag har redan tidigare berättat om att mina uppdrag lagts på is och den vanliga inströmningen av förfrågningar ekar nu tomt. Mina dagar är sjukt långsamma och inget jag önskar. Men likt Nordiska tog jag lite snabba bilder med mobilen under dagen för att minnas. Helt ofiltrerat.

En vanlig vardag i ovanliga Coronatider

Börjar som vanligt, här är det absolut ingen skillnad, med att jaga upp barnen som ska till skolan. För dem har inget ändrats mer än att det är streck på golvet i matsalen så de ska hålla avstånd och att det är färre barn i klassen pga sjukdom.

Jag tar min ljudbok i lurarna, plöjer deckarserien av Hjort Rosenfeldt nu, och går min promenad längs vattnet. Kan ju bara tacka vädergudarna som gett oss vackert väder dessa dagar så vi kunnat vara ute så mycket trots allt.

Denna promenad är verkligen en lisa för både kropp och själ.

Vänder efter 30 minuter och får solen värmande i ryggen.

I backen upp till oss finns dessa ljuvliga små porslinshyacinter. De var min farfars favoritblommor. Nu när jag saknar pappa varje dag så blir synen av dessa lite smärtsamma men även fina. Minns det vackra. Och är så tacksam över att inte ha pappa på åldersboende nu. Ryser av tanken.

Att inte kunna träffa honom för att se med Egan ögon hur han har det, vara rädd för att han skulle gå bort och vi inte skulle kunna få ett farväl på det sätt vi önskat. Usch! Lider med er som har era äldre på avstånd.

Väl hemma och klockan är inte ens 09 och jag tar min andra frukost. Maken hade köpt bröd via Karma dagen innan och, som den fina person han är, köpt en chokladcroissant till mig. Det är kärlek det 😉

Jag har alltid läst tidningen då det ligger så djupt rotat i mig med en papperstidning på morgonen men aldrig har jag väl lusläst varje spaltmeter som nu. Och jag lyssnar på radio, läser på nätet. Liksom suger åt mig varje rapportering och nyhet.

Maken jobbar också hemifrån nu men vi liksom bort ifrån varann och jobbar på olika våningsplan. Det är som om vi säger ”ha en bra dag på jobbet” efter frukost och försvinner bort i vårt egna.

Två bistra katter står utanför köksdörren och vill in. De har en kattlucka men är så bekväma så de vill bli insläppta.

Går upp till mitt arbetsbord och sätter igång dagen. Tar med mig en kaka till. Jösses vad jag nu unnar mig.

Svarar på mejl, skickar jobbförfrågningar, redigerar bilder, svarar på kommentarer på bloggen, facebook och instagram. Bästa med mitt jobb nu är all fin kontakt med er som läser och följer. Det ger alltid energi och fint att få veta vilka ni är bakom statistiken.

Påbörjar mitt påskliljepyssel. Det som visade sig bli en riktig succé och uppskattat. Så glad för det.

Ris från gårdagen, rivna morötter och vitkål med ägg. Snabba lunchen!

Maken satt i telefonkonferens så det blev lunch för en.

Fortsatte mitt projekt med påskliljorna.

Sedan var det hämtning av barn på skolan. Alla barn har olika aktiviteter men många av de fysiska som judo är nu pausade för viruset. Men kurserna på Kulturskolan sker via datorn.

Jag blev alldeles rörd över den fina saxofonlektionen som skedde i mitt arbetsrum. Vilket tålamod den fantastiska läraren hade med alla elever som droppade in och ut, föräldrar som loggade in mitt i allt och undrade om det var rätt lektion osv. Det var väl inte den mest produktiva lektionen kan jag tro men jag fick njuta vacker musik och skickar ett enormt tack till alla fantastiska läsare på Kulturskolan. De var underbara innan men nu visar ni att ni verkligen älskar att lära ut och se barn utvecklas.

Dottern har dans på datorn också. Det är så fantastiskt hur kriser skapar nya idéer och lösningar.

Ja sen var det som vilken vanlig dag som helst. Syskonbråk medan jag lagar matkasse-middag. ”Va, är det bara svamp och linser i grytan” kom det från yngste sonen. Japp, idag är det det.

”Det var ju jättegott” kom det sen.

Lägger barnen och hamnar sedan i tv-soffan. Det är alla nyheter som går att se vi väljer att se. Avslutar med någon serie som få bort alla tankar på den verklighet vi lever i. Somnar så klart i soffan och förbannar mig själv att jag inte borstade tänderna och tvättade ansiktet innan soffdegandet. Blir halvdan kvällstoalett i dag igen. Lovar mig själv (igen) att ta tandtråd i morgon.

Ja, det var en vanlig dag i ovanliga tider. Allt hade varit som en riktig drömdag om det var så att jobbtimmarna hade kunnat fyllas med, ja – betalande jobb. Tror många känner samma som jag och det är stärkande. Men också läskigt.

Hoppas du har både hälsa och verksamheten med dig.