Det finns ju alltid något att fira och namnsdagar är verkligen en sådan där bonusgrej. Bara för att jag har ett namn så kan jag firas på specifika datum.
Jag är uppvuxen med en firarfamilj och namnsdagar var nästan som födelsedagar, bara utan presenter och storslagen middag. Men frukost på sängen och tårta på kvällen var givet.
Igår var det Ingrid och det heter jag, dottern, min mamma och min mormor så dt är helt klart släktnamnet. Det var lite kaos igår så varen finfrulle eller tårta dök upp. Idag är det Harry och sonen är mycket medveten om att det är hans dag. Det ska absolut dyka upp en tårta. En chokladtårta minsann.
Så på väg hem idag köpte jag några bakelser och det är något jag aldrig gör men min pappa gjort titt som tätt. Och att få öppna den där pappkartongen och se innehållet – det var alltid spännande.
Ingen chokladtårta för den var apdyr och superstor så dt blev som sagt bakelser och visst är det lite festligare ändå?
Då var det de sista timmarna i Amsterdam och dagen till ära var det sol hela dagen. När väskan skulle packas kunde paraplyet för första gången läggas ner helt och hållet. Nu skulle vi få en sista vända i vår nyfunna favoritstad och det i sol. Vilken avslutning. Men dagen började med hotellyx!
Vi bokade frukost på rummet dagen innan då vi just skulle ha så få timmar innan hemfärd. En korg knackade på dörren och vi kunde lyxa till det medan vi packade väskorna. De lämnades sedan i receptionen när vi checkade ut för att sedan checka in staden en sista vända.
Vi började med att gå till Foodhalls som också hade en marknad av handarbete och olika varor. Det var dock inte det vi kände vi ville varken spendera pengar eller tid på och då slog det oss att vi kanske skulle hinna med en kanalbåt. På stubben googlade vi fram olika turer och hade tur, om vi var snabba skulle vi hinna en båt. Ibland har man tur.
Att se en stad från vatten är verkligen något helt annat. Det är ett vinnande koncept vi känner till från tidigare; i Stockholm, Paris och Berlin.
Och speciellt när man har fantastiska guider. En kapten och en host bjöd på historia och anekdoter. Vilken tur vi hann med för det här hade jag inte velat vara utan.
Vi sparade denna tur till sista dagen kan vi säga, fast det var en ingivelse i stunden. Men de övriga dagarna hade det inte varit en sådan bra idé då det ju spöregnat då. Så – allt har en mening.
De här kallas för de dansande husen – dancing houses, och du kan nog förstå varför. Det är inte bara jag som är ostadig på handen när jag fotograferar, de står väldigt snett och vint.
Och en annan sak vi fick höra under resan var att varför Amsterdam blev en stad full av husbåtar var för att staden behövde folk, de önskade få folk att flytta in till Amsterdam efter kriget. Och då sa man: har du en båt får du bo gratis längs kajerna. Häpp och hela staden fylldes med husbåtar. Det man inte tänkte på var att det inte fanns varken el eller avlopp… Då fick staden det inte så smickrande smeknamnet ”Den vackra damen med dålig andedräkt”. Jag kan bara gissa hur det stank dass om kanalerna. Men det var då och nu är nu. Vattnet är väldigt rent och inga dofter/stanker what so ever!
Den här söta öppningsbron heter Kärleksbron och det sägs att om man pussar någon man tycker om antingen på eller under den så får man evig kärlek.
Efter 25 år tillsammans vill man ju inte riskera något så det pussades hej vilt.
Båtturen tog en timma och guiderna lyckades verkligen korvstoppa oss med massa fakta och info. Som att 25% av alla husbåtar nu är AirBnB och det verkar stiga. Kaptenen berättade hur man ser om det är boende eller gäst; vinka till någon på en båt och om personen vinkar tillbaka är dt en gäst. Om personen däremot drar ner persiennen är det en bofast.
Väl i land igen var vi hungriga och några få timmar kvar innan hemfärd. Det vi inte gjort än var att stå i kö till en äkta holländsk frites. Man behöver inte gå långt för att hitta en kö, ordnad så klart, till ett friteringsställe.
Det gäller att vara snabb i sin beställning för hela systemet bygger på att man är ruggigt rask. Ett löpande bandsystem som gör alla mångproducerande fabriker avundsjuka. Stor finess i strut och sedan snabbt som satan bestämma vilka två av de 26 såserna man skulle ha. Om du bara så lite som pausade suckades det både inifrån kiosken och i kön.
Tartar och senap fick jag ur mig. Jo då, det var en okej kombo. Och pommesen var fantastisk. hade velat ha mer salt men det vågade jag inte be om…
Den sista måltiden.
Trodde vi. För efter en kolhydrat- och fettbomb behövde vi lite protein. Då ställde vi oss i kö till sillvagnen.
Ok, det här måste jag testa hemma för det var verkligen så gott. Supersaftig fralla med ilagd sill med rå gullök och picklad gurka. Den andra tallriken var ål.
Det sista vi gjorde innan vi åkte hem var att köpa orimligt mycket ost. efter det där osttåget innan var vi ju lätt sugna på att få med hem ett gäng av de vi fick testa.
Vissa mer vanliga än andra.
Jag kan säga att Amsterdam tog mig med storm. En sådan fantastisk stad att besöka och upptäcka. Så mysig och romantisk att strosa runt i. Ja, det här var bra för själen.
Oklar sista bild. Men säger så mycket på nåt sätt. Den lite egna arkitekturen, uteservering, cyklar, trafik och liv samt då öl.
Ja, det var mitt reportage om Amsterdam och min dagbok här på bloggen har blivit välfylld.
”Skynda ta bild nu” sa maken. ”Solen skiner, så vi får någon bild med oss där det inte är spöregn!” skämtade han. Vi hade tidigare läst en krönika om hur folk i fjällen så desperat fotade när det var sol och bara la upp de bilderna på Insta osv. Ett internskämt…
Men som synes var det moln som hotade. Alla väderappar sa nämligen att det skulle bli regn så vi var beredda.
Bra runt kvarteret, typ, låg Bakkerij Wolf och där ville vi ta frukost. Bara en liten stund i kö och ett bord var vårt. Minutrarna efter var det jättelång kö utanför. Och spöregn. Alltså hällregn. Vilken tur vi hade på flera sätt. Men återigen, de har så ordnade köer här. Och alla verkar vara fine med att köa, som om det är standard. Kanske är så i en stad med dels många invånare men även turister?
Mätt, glad och redo för stan.
Det regnade så klart när vi gick ut men under vår promenad till Vincent van Gogh museet, som var vår första hållplats för dagen, slutade det. En blötsolig promenad genom Vondelpark. Jag hade hört att det fanns vilda arapapegojor i Amsterdam och här mötte vi dem. Jisses vilket liv. Som att var ai djungeln.
Min nya grej: nätstrumpor. Varför har jag inte använt det tidigare? Älskar!
Och älskar måste jag säga att jag gör om Vincent van Gogh-museet. En jättefin utställning, berättelse om denne olycksalige konstnär. Han som kämpade och kämpade med sig själv och med konstnärsyrket. Att han inte fick uppleva den uppskattning världen har för honom gör lite ont i hjärtat.
Den här kvinnan som gick runt i en kjol med van Goghs solar på, det ljusröda håret, den solrosgula baskern… Jag bara gapade av glädje. Jag borde ha sagt något men jag blev helt stum. Hon var så fin.
Varför han målade så många självporträtt var av den enkla och sorgliga anledningen att han inte hade råd med modeller. Han testade alla tekniker han vill lära sig och bemästra på sig själv. Smart för hans ansikte är ju verkligen ett varumärke i sig. Men det visste han ju inte då…
Han hade det inte så lätt den gode Vincent. 1888 var ett himla stökigt år…
Du kanske vet allt om denne kände konstnär men jag hade inga djupare kunskaper. Som att han var otroligt nära sin bror som jobbade som konstsäljare. Breven dem emellan är bevarade och berättar mycket om dåtiden och deras arbete. Vincent säger att han ville bli ihågkommen som den konstnär som kunde återge solrosor. Jag vågar säga att han lyckades.
Det här musset är så populärt att de har satt ett maxtak på besökare per dag och man bokar biljett för att få sin slot-tid. Som överallt under pandemin ju. Vid vissa väggar var det dock rätt trångt så jag uppskattade greppet med att ha färre besökare. Och jag uppskattade audioguide mycket. Riktigt bra.
Flera butiker att köpa saker i. Exakt allt med VgV, av skiftande kvalitet.
Promenad genom staden och jag slås igen av hur vacker den är. Husen som skiftar i stil och storlek. Smala smala hus, låga hus, påkostade fasader, enkla fasader – allt om vart annat.
Vi hade nu ett gäng timmar att spendera innan vår middagsbokning och frågan var om om vi skulle hem på rummet för att byta om eller bara ”köra på”. Det blev det senare men då behövdes en paus med matintag. Det blev mest ölintag kanske…
Min man har ett bryggarintresse så vi tog sikte på Beer Temple. Talande namn för vad det var för ställe.
Och jag fick för första gången testa bitterballen. Då namnet låter lite fnissigt så har jag inte beställt den när jag sett den men nu var det dags. Och jag ångrar att jag inte testat tidigare. Jättegott. Som en friterad lapskojsboll om du förstår vad jag menar. Så himla god i sin enkelhet. Friterade lökringar samt oststicks slank ner de med. Och då nya ölsorter testades. Så kul att prata med de som drev stället då de var sådana sköna ölnördar. Lärde mig massor.
Mätta och med ny energi gav vi oss ut igen. Mot de lite mer centrala delarna. De stora shoppinggatorna och den långa blomstermarknaden. Här ovan är baksidan av alla blomsterförsäljares växthus.
Och så här ser det ut inne i. Nu är det tulpansökssäsong och holy moly vad mycket lökar man kunde köpa. Det gjorde jag inte för jag orkar inte att än en gång misslyckas med trädgården…
Promenerade vidare och inser allt i denna vackra stad.
Det började regna igen och vi kom passande fram till varuhuset de Bijenkorf och tänkte att det kan vara kul att göra av med tid (och bli torra) att kolla runt där. Inte sett några andra stora varuhus i denna stad som är fylld av småbutiker. Vad är det då jag ser??? Så klart en öppen julvåning. Upp upp upp!!!
En jättefin och jättestor julavdelning som var helt underbar enligt den här julnörden! Det de hade gjort så bra vara att de varvat de pynt man kunde köpa med annat som passar in som stämningshöjare; brädspel, varma filtar, mössor, kokböcker, vin, köksprodukter för matlagning, likörer, kaffekoppar osv. Underbart.
Och ja, en snygg julkalender och en cyklande ciruksbjörn att hänga i granen hamnade i shoppingkassen.
Här sitter han. Han som vet om min julkärlek och låter mig gå loss varv efter varv. Kärlek!
Väl ute igen så var det regnbåge. Så passande.
Vi hade en middagsbokning och för att ta oss dit gick vi genom Red Light District. Det är så sjukt det här. Kan inte för mitt liv förstå hur man kan ha prostitution så här. När vi checkade in på vårt hotell och fick kartan över staden beskriven sa tjejen i receptionen var det var bästa att shoppa, var den bästa marknaden var, var parkerna fanns, museiområde osv samt ”and here are the girls working with prostition”. Jag bara studsade. Hon sa det med exakt samma tonläge och energi som när hon berättade om allt annat. För de som bor här är det väl en självklarhet men jag kommer aldrig tycka det är ok.
Och inte blev det bättre när vi passerade kvarteren. Ja jag säger då det. Man kan resa långt eller kort och uppleva stora skillnader.
Och apropå att resa så är ju Holland en kolonierande nation. Indonesien har ju varit i Holländsk ägo och med det så finns det mycket arv av det här fortfarande. Som fantastiska indonesiska restauranger och det var på makens önskelista att testa.
Bord på Sampurna var bokat och med det en resa långt långt bort. Jag minns de otroligt spännande middagarna i barndomshemmet på 80-talet när mamma köpt paket med middag för Nasi Goreng. Det mest exotiska man kan tänka sig. Men vad är typisk indonesisk mat???
Ja det är inte så jättestarkt och mycket grönsaker är de två saker jag snabbast tänker på. Jag kunde säga att det inte var kinesiskt eller vietnamesiskt men så klart var det supersvårt att sätta fingret på vad exakt det är som särskiljer. Kanske det här med att det är ”rice table”? Dvs flertalet olika rätter som en buffé på sitt egna bord? Och till ris då. Hur som helst var det otroligt gott och jättekul att äta då man kunde kombinera som man själv ville.
”Ska jag ta bild på er?” frågade servitrisen. Sällan vi hamnar på bild ihop så den får vara med på bloggen!
Då vi hade en sådan underbar upplevelse från kvällen innan med att bokstavligen trilla in på en liten bar ville vi ha samma avslut på denna kväll. Men nu var vi i ganska turistiga och folktäta kvarter så det var inget lugnt och stilla ställe här så långt ögat nådde.
Tur då Google finns och maken letade upp en speakeasy bar, dvs lite hemlig (som aldrig är hemliga då de bara är en googling bort) runt hörnet. Men dörren dit hade ingen skylt eller fönster men det stod några utanför och de såg ut som vi så vi förstod att vi kommit rätt. Efter ett tag öppnades dörren och en loj dörrvaktskvinna ordande turordningen. ”You are next in 20 minutes. Okey?” Absolut, vi stannar. Det här vill man ju inte missa.
Snyggtelisnyggt. Ett litet hål i väggen, bokstavligen. Inte större än det här du ser.
Och vi fick som vi hoppades på; plats i baren.
Som den Sherlock Holmes älskande person jag är var jag tvungen att testa Mrs Hudsons te. Det skulle jag inte ha gjort för det var rent ut sagt skitäckligt. Allt annat var bra men skippa denna om du kommer dit. Jag ville mest ha drink i kopp…
Väl ute igen var det mer regn. Men ett sådant där snyggt regn. Som om vi var med i en film. Igen. Men vår film var nu slut efter att ha varit på gång i över 12 timmar och fötterna började ropa efter sängen.
Kan bara säga att vi utnyttjar våra timmar väl. Maxar rejält men det gäller ju att passa på. Utan barn tillsammans i en underbar stad – då har man extra energi!
Det finns heldagar och det finns heldagar. Jag menar dagar där exakt hela dagen, alla vakna timmar fylls och nyttjas. Det här året har jag haft många sådana fina dagar men kanske ändå att den här, den i Amsterdam, tog priset.
Så jag kan säga att om du ska till Amsterdam tar och kör en copy paste på denna och du borde vara nöjd tycker jag.
Eller så här; boka bättre väder bara. Det var väl det som inte riktig var enligt plan men nu verkar det inte vara ovanligt med just regn i den holländska huvudstaden. Men det är ju vacker det med!
Vi bodde på Grand Canal Hotel i området Jordaan. Inte stort, inte flådigt men centralt och det gör det alltid lite dyrare än tex Airb’n’b. Ingen frukostmatsal då det enda rum som fanns utöver hotellrummen var denna receptionslobby på bottenvåningen. Men det ingick läsk, chips, kaffe och frukt. Vi tog varsin kaffe i pappersmugg och gick ut. Frukost skulle vi ta på stan.
När det är kö till något vet man att det är bra. Men ibland undrar jag om inte köerna just drar folk bara för att…? Hur som helst, precis vid första korsningen mötte vi detta. Till det lilla lilla friterad-potatis-hål-i-väggen-stället fanns det massor av avspärrningsskyltar och stolpar. Redo för kö. Och senare förstod vi att det här är en stad man köar till saker. Men allt ordnat och tydligt. Det sägs ju att vi svenskar är ett köande folk, tror ändå att holländarna är snäppet bättre.
Det var ju mörkt dagen innan så det var först nu jag såg staden. Och vad vackert.
Och vad grönt. Landet är litet, staden är trång men där det går har man satt ut krukor, tunnor med växter, buskar och hela träd.
Det frukostställe vi ville till hade 30 minuters kö (QR-kod med ordnad kö) vilket ju inte var en höjdare för en frukosthungrig kvinna. Runt hörnet låg ett annat ställe så dit gick vi.
Dagens första schemalagda punkt var den sk Heineken Experience men vi hade lite tid att strosa mellan. Och det jag skrev tidigare, att det var en levande stad, var det jag upptäckte här. Butiker av alla de slag fanns överallt. Levande och aktiva. Inga kedjor eller generiska butiker utan unika. Sånt jag saknar här hemma.
I det gamla bryggeriet är det nu en jätteutställning eller vad man ska kalla det. Ja, en upplevelse som de säger. 90 minuter av ölupplevelse.
Pepp!
En mycket informativ rundtur med entusiatiska guider (förmodligen skådespelare mellan gig) varvade mellan ”hållplatserna”. Ändå imponerande hur det lilla landet skapat ett sådant stor varumärke. Ja, och det är lite liknande story som Carlsberg från Danmark…
De kunde bygga fabriker förr i tiden. Hur vackert är inte det här bryggarrummet???
Vi!
Allt avlutas i någon sorts pub där man får två öl. Himla stimmigt och knasigt. Skulle vara som en vanlig pub men alla är lite på språng och oklart. Vi gick efter 1,5 öl.
Nu hade vi timmar av att se staden men staden bjöd på hällregn. Jag tog skydd i en vintagebutik och hittade massa snyggt. Om jag bara hade haft en annan kropp tydligen. Att vara lång och kurvig på mitt sätt är inte det bästa för att leta second hand. Men jag skulle ju ändå inte köpa så det var ju lika bra.
Nä men, vad låg väl här då? Jo en julbutik! På riktigt en året-runt-jul-butik! Och att min älskade maken låter mig gå galen är höjden av kärlek.
Vi hade planer på att besöka Albert Cuyup Market och trots det helt galna regnet gjorde vi det. Men det var bara några få stånd på den långa marknadsgatan som var där och öppna. Av vad vi förstått så ska hela gatan vara fylld av gatuförsäljare och stånd men så icke fallet nu. Förståligt för det var ett regn som man inte gillar. Det som är från alla håll. Nu var jag blöt långt upp på vaderna trots att jag hade bra regnkläder. Mina bruna byxor var svarta upp till knäna av blöta.
De butiker som låg i husen längs gatan hade öppet.
Och en vagn med Stroopwafel. De holländska tunna våfflorna som är som kex nästan och med ett lager sirap mellan. Jag har ätit dem tidigare men då från förpackning. Aldrig en helt nygräddad och varm våffla. I skydd av en markis stod vi i regnet och åt denna godbit.
Planen med att strosa runt och ”insupa staden” behövde skrotas. Det regnade helt otroligt och var omöjligt att ta sig fram. En värmande fika i väntan på nästa hållplats i schemat. Det som skulle bli vår sena lunch.
Vi orkade inte vänta utan åkte dit och skulle testa att få komma in tidigare.
Hittade en mysig butik på vägen. Kan bara konstatera att handmålat porslin är trenden även utanför Sverige.
Det var inga problem att få plats tidigare på Kaasbar. Med de genomdränkta paraplyerna lämnade vid dörren slog vi oss ned vid bardisken. Den bardisk där ett rullband med osttallrikar åker förbi och suktar.
Den här restaurangen hade jag fått span på för längesedan och ville absolut besöka. Hur kul med rullband? Hur gott med över 30 ostar att välja mellan? Som en dröm.
Det gäller att lugna sig och njuta av allt men det var svårt. Man vill liksom testa allihop. Jag hoppas innerligt att en sådan här ostbar kan öppna i Sverige.
Väldigt väldigt mätta tog vi en skön promenad tillbaka till hotellet. Vi hade tur, det var uppehåll så vi kunde nu se lite mer av staden. Jag hittade massa härliga butiker.
Blåvitt porslin är det många som har som sitt signum, Holland är ett. Det var mängder av butiker som hade nyproducerat blåvitt handmålat porslin och lika många med antika delar. Som de gamla kakelplattorna som räddats från olika rivningar. Nu blev jag sugen på att kakla om… Och Miffy – den lilla holländska kaninen som inte har några ansiktsuttryck men som älskas av en hel värld.
Jag stod och övervägde om en rödnäst porslinsgubbe med korkkropp skulle få följa med mig hem. Men det fick han inte. Men visst var han söt?
Till hotellet, sov en halvtimma och bytte om för kvällen. Nu skulle vi på en teaterupplevelse, sa de.
För på restaurang Pesca är det just teater…
Eller Theater of fish som de kallar det. Ett mycket roligt koncept som passar mig och maken perfekt. Idén, utförandet, maten och stämningen.
När du kommer in får du ett nummer och sedan träffa en i personalen vid fiskmarknaden. Du väljer ut de olika fiskar och/eller skaldjur du vill ha och allt skrivs upp på ditt nummer. Sedan vet du inte hur de kommer att tillagas för det bestämmer kocken, efter hens humör.
Vi valde ostron, blåmusslor, vongole, havsaborre, bläckfisk och soft shell crab.
Steg två är att besöka vinmarknaden. Tillsammans med en sommelier välja ut dryck för kvällen.
Steg tre är att bara sedan njuta av det man valt och imponeras och inspireras av hur de tillagas.
Väldigt roligt att bli överraskad hur det tillagats.
Väldigt skiftande rätter i stil men med råvaror som var helt fantastiska. Den här grillade havsaborren var nog bland de godaste fiskrätter jag ätit.
Klockan var inte sen och vi ville inte hem riktigt än. Vart går man om man är 50+ och vill ha lite fart, flärd och fläkt men inte hänga i skränig bar med 20-something…?
Jo man råkar passera en bar som ser trevlig ut och bestämmer sig för att ge den ett försök. Oldenhhof dök upp som på beställning.
Vi fick plats vid bardisken, vår favoritplats och började prata med bartendrarna. Både jag och maken gillar drinkar och så underbart att få träffa überproffs. Magiska små glas med fantastiska smaker kom vår väg.
Sen! Sen var vi redo att gå hem. Staden är liten och väldigt vacker så att promenera här är underbart. Ja, de flesta cyklar men jag skulle aldrig våga, alla har ett enormt tempo och jag skulle bara skapa en seriekrock. Så vi gick över en mil om dagen varje dag. Och här var de sista metrarna hem. Vilken först dag. Vilken stad!
Jag är så splittrad just nu. Jag sitter med en jätteproduktion för julen (tror ni kommer gilla resultatet) samtidigt som jag har halloweenjobb exakt nu, bakade kanelbullar igår med två missöden som tog på mitt baksjälvförtroende (skriver längre ner) och den väggrenovering vi startade ger ett kaos i hemmet som ju också är min arbetsplats. Och sedan så ser jag genom fönstret hur hösten börjar bli som allra vackrast och tiden där jag brukar må som bäst är nu. Den vill jag inte missa för allt går ju så fort. Samtidigt som jag lyckats dra på mig en förkylning som gjort att jag varit tvungen att avboka två roliga saker idag för att var hemma med snorig näsa.
Jaha, det var ju en peppig inledning… Förlåt det var inte meningen, fingrarna bara rann över tangenterna men kanske bra att vara öppen med att det ”är mycket nu”. Men då kanske jag just ska gräva lite i arkivet och plocka fram härlig höststämning, skönt mys att liksom omringa mig med så jag (och du) kommer i stämning för helgen.
Vi börjar med det mest givna – kanelbullar. För du firar väl denna väldoftande och -smakande dag idag???
Och igår när jag skulle baka var jag lite för snabb. Jag köpte jäst, tog tag i ingredienserna i skafferiet och satte degen. Efter jäsning tyckte jag degen var lite… brun. Aha, jag hade använt kärnmjöl med fullkorn tydligen. Ja ja, det får bli nyttiga bullar tänkte jag.
Sedan när det var dags att grädda bullarna så slog jordfelsbrytaren av köket. Igen och igen och igen. Va f*n? Jag använde tricket att jäsa i ugnen med varmt vatten i en kastrull. Det visade sig slå ut hela ugnen när den var fuktig. Tur då vi har en liten ångugn till som också kan användas som vanlig ugn. Det var som om nån inte ville att jag skulle baka…
Då tar vi och går vidare och jag vill föreslå att du går och plockar ekollon på marken. Dags att sätta små skott av dem och se det gro medan världen utanför gör det motsatta.
Höstens vackraste pyssel med vackra lönnlöv i höstens färger. Se HÄR.
Ingen har väl missat att det är äppelår i år? Torka dem och ha goda äppelchips i höst.
Soppans tid börjar nu. Och pumpan är i säsong. Det är med andra ord dags för en pumpasoppa!
In med färger i hemmet. Energier och värme.
Nu är också tiden för umgänge runt bordet. Långa middagar med många eller få. Avancerade menyer eller dina favoriträtter du kan göra i sömnen. Spelar ingen roll – bara det blir av och bordet får fyllas av liv.
Nu ska jag bli kvitt min förkylning och pigga på mig. Solen lyser in genom fönstret precis nu och kanelbullen (den lite grova) står redo bredvid datorn så det hjälper.
Nu ska jag få ner våra dagar i Amsterdam här på bloggen. Så många upplevelser, ställen, minnen, smaker och överraskningar på våra tre dagar så man kan tro vi var borta i en vecka.
Jag börjar med det allra första som var lite oväntat romantiskt. Jag var på jobb över dagen i Riga och med det fick flyga från Lettland medan maken kom från Stockholm. Det visade sig att våra flighter skulle landa bara minutrarna från varann så att ha ett möte där kändes väldigt filmiskt och pirrigt. Och ja, det blev så där alldeles underbart att möta hans blick i vimlet, kaoset där.
Med en snabb transport till vårt hotell, lämna bagaget och ta sikte mot Café Parlotte där vi hade ett bord bokat. Det regnade så där alldeles underbart vackert så gatorna blänkte och glittrade. Det var återigen väldigt filmiskt. När jag nu tänker tillbaka på promenaden där på kvällen är det inte utan att jag hör musik i huvudet för att ge det ett soundtrack.
Jag hade aldrig tidigare varit i Amsterdam och blev efter bara några meter utanför hotellentren drabbad av den skönhet staden bjöd på. Kanaler, broar, husfasader, cyklar, båtar. Allt var fantastiskt vackert. Och sedan den mäktiga upplysta himlen. Med hus på hur på 3-4 våningar och alla breda kanaler blir det mycket himmel mitt inne i staden. Något väldigt få städer, och framförallt huvudstäder, kan skryta med.
Maken hade fått tips om den här restaurangen, Café Parlotte och det verkade många fler ha fått då det var fullproppat. Så härligt att liksom slängas in ett vimmel i en stad som är helt ny för en. Då har man verkligen hamnat i en ny situation och lämnat det vanliga hemmalivet.
Nu var det här en fransk restaurang så det var inte den ultimata holländska matupplevelsen men kanske det var en bra övergång från det jag är van vid 😂
Här var det en fast 3-rätters meny som många har börjat köra och som jag gillar. Du får två val per rätt och sedan är det bara att åka med. Visst, jag gillar att välja från meny men samtidigt skönt när någon tänkt åt mig. Och jag hade väl kanske aldrig själv valt röd endivesallad med pumpapuré och löskokt ägg men hej vad gott!
Öppet kök med pling i luckan. Älskar stimmiga, slamrande restauranger av det här kvartersaktiga stilen.
Sedan var det nästan bara jag och maken kvar. Då var det mer en Lady och Lufsen-aktig stämning. Återigen en mycket romantisk känsla. Vilken pangstart på vår resa. Den resa jag fick av maken i 50-års present. Detta blir bra!
Ålder! Det borde vara något som hyllas, att eftersträva och omfamnas men så är det inte. Tecken på livserfarenhet i på kroppen ska raderas och jobbmöjligheter ges till nybörjare.
Hur blev det så här? Vi talar ärligt om ålder och hur vi vägrar låtsas vara nåt vi inte är! Vi är ju fabulous ❤️
Jag hoppas du gillar avsnittet och du får gärna kommentera med ris eller ros, komma med funderingar och väldigt gärna ge förslag på ämnen för oss då vi blir så glada att höra vad du tycker.
Vi har matkasse här hemma som den viktigaste biten i vårt vardagspussel. Att alltid ha middagar till hela familjen redo i kylen är verkligen vår lösning när schemat för oss alla 5 är så olika med skola, aktiviteter, läxor och jobb.
Nu vill jag att du hör det här erbjudandet: Med min kod HELENAHELLO får du 1359 kr rabatt på dina fem första matlådor och med det även en dessert per låda för resten av ditt liv. Hur bra var inte detta????Klicka HÄR och läs mer, men passa på – sista dagen idag!
Med HelloFresh färdiga kassar, bokstavligen kassar, i kylen med exakt alla ingredienser man behöver för att laga en middag är det så smidigt att bara dra ut en kasse och laga allt därifrån. Sedan kommer ett lifehack; lär barnen laga utifrån de smarta enkla receptkorten som medföljer, med tydliga steg-för-steg-bilder, så kan de laga middagen till hela familjen själva om föräldrarna nu inte hinner hem. Åh vad det har hjälpt många gånger när det krisat.
Dagens rätt för hela familjen klart på 25 minuter.
Den där berömda ketchupeffekten är verklig. Du vet hur det är; det kommer inget, sedan inget och för att avslutas med allt på en och samma gång. Och så är det nog för mig nu. Vad det gäller resande i alla fall.
Och allt detta får jag skylla på min ålder för. Jo för då jag fyllt 50 så gav jag min familj en resa till Grekland i somras, min firma gav mig en workshop i Neapel och min älskade make gav mig en weekend i Amsterdam. Så är det väl när man inte vill ha saker utan är mer intresserad av att samla minnen.
Så dessa dagar har jag och Mannen med stort M haft den underbaraste av underbara helger i Amsterdam vilket är en stad jag aldrig besökt. Så klart kommer jag med reseinlägg men tills dess kommer ett hej från en mycket firad och glad 50,5-åring. Jag sa ju att detta skulle bli mitt ÅR! Varför bara fira en dag liksom… 😂
Amsterdam, en stad som jag inte riktigt hade vetat så mycket som mer än kanaler, vackra hus och sedan rätt så liberal inställning till en hel del… Men jag tror det jag mest tar med mig har varit hur fantastiskt det var att gå runt i en stad som lever. Små unika butiker, promenadstråk, massa härliga fik, mängder av gallerier och bostäder. Så avundsjuk på detta då Stockholm verkar mest stänga alla butiker och bara erbjuda stora kedjor. Ja, jag ska visa mer som sagt.
Idag drar bokmässan i Göteborg igång och jag missar den även i år. Jag hade så gärna varit där men nu blev det inte så. Kanske mina två böcker får en kul vistelse på mässan ändå. Och framförallt att de hittar nya läsare och kan inspirera.
Men nu i vår digitala värld så kan man ju vara överallt samtidigt som man är ingenstans så att säga. Så varför inte göra en liten bokmässa här på bloggen??? Jag har ju världens bästa förslag till gåvan till dig och julklapp till någon du tycker om… Och passa på nu för Bokus ger 10% på ALLT!!!
Ja men du hör ju – det är ju läge att köpa härliga böcker!
Klicka på länkarna här så kommer du till Bokus och kan läsa mer:
Boken som är till dig, den du ska mysa ner dig i för att ladda upp för årets mysigaste tid; så klart det är Julprassel & decembermys. Och kanske om du ska på någon festlighet framöver så ska du ge bort härligt julprassel i gåva till värden/värdinnan. En bok som kallats julbibeln och fått så fina recensioner, ja läs HÄR.
Om du ska ge bort enjulklapp som räcker ett helt år (!) så är det helt klart Vardagsvackert & festfyrverkeri som är det bästa tipset. En bok som kan leva med mottagaren hela året, från nyårsdagen till nyårsafton. Och den bok som faktiskt fick pris i Årets Måltidslitteratur förra året. Se mer HÄR.
För dig som, precis som jag, gillar julen får extra mycket jul då en bok är 100% jul och den andra innehåller novent, advent, lucia, jul, mellandagar, nyår, trettondag och julgransplundring. Bra va???
Så nu hoppas jag att min lilla bokmässa når dig och vi ”ses” hemma hos dig och att mina böcker kan vara med i din frianden, både till vardags och fest!
