I lördags var jag på Chinateatern för att se musikalen Dreamgirls. Av vad jag har förstått så är det första gången den sätts upp utanför Broadway? Stämmer det?
I våras när jag fyllde 50 fick jag en helkväll med musikalbesök i present av mina kära vänner som jag lärde känna via BVC, det som blev min mammagrupp. Vi har alltså känt varann sedan våren 2009 och sett varann i alla former av status kan man säga.
Att just få present form av upplevelser är utöver själva eventet det finaste man kan få för det betyder att man ska spendera tid tillsammans. Och vi alla vet att just tid är nog det mest värdefulla vi har.
Träff hemma hos en av vännerna med massa snacks, bubbel, babbel och skvaller. Och det var då MYCKET snack om gymnasieval då våra förstfödda nu står inför det valet. Så skönt att ha ett gäng att prata om det som man går igenom för första gången då vi alla just gör det samtidigt. Det var sluta amma, få tänder, trotsålder, inskolning, pubertet, kompisar, skolarbete och alla utmaningar man möter.
Vidare till stan och Chinateatern.
Det är sådan snygg inredning inne på Chinateatern. Älskar färgerna. Djup turkos med vinrött och svart.
Och håll i hatten vilken show. När Laila Adèle tog sig an mästerverket så rann tårarna hårt på mina kinder. Har man någonsin fått sitt hjärta krossat så var det här man upplevde de känslorna igen för även om jag satt på andra raden på balkongen var jag helt nära. Hennes sång och skådespeleri är värd ett eget pris.
Här från filmen men med Jennifer Hudson.
Sedan var övriga i ensemblen och helt outstanding. Kanske att Prince Mpedzisi som var en ny bekantskap för mig stod ut och levererade helt enastående nummer han med. Honom vill jag se mer av – Mello nästa?
Stående ovationer och busvisslingar. Det här var bra. Vilken energiboost! Och när jag sedan fick höra att de kör två framträdanden på lördagar blev jag än mer imponerad. Hur pallar de?
Kvällen var inte ung men absolut inte slut. Vi tog ett bord på Riche för pommes med bearnaises tills vi var färdiga för kvällen.
Tack mina kära underbara dreamgirls för en fantastiks kväll och alldeles perfekt present!
Jag berättade att jag satte igång en liten renovering, eller make over snarare då det inte är något som måste renoveras i den rätta bemärkelsen. En trävägg i matsalen är nu på plats men inga hyllor, jag ska visa när det är klart för nu är det mest en sorglig scen…
Men för att detta då skulle bli görbart fick den 12 meter långa växtgardinen flytta. Det var en manöver som krävde tre personer. Jisses vad lång den har blivit.
Och innan den nu kommer på plats vid nya fönstret inne i vardagsrummet så ligger den fint i dagebädden och slappar. Och faktiskt; den blommar. Är inte det jättemärkligt? Den blommar kanske vart annat år och så väljer den det just nu?! Kanske den kände på sig att det var nåt i görningen?
Det var en matig kväll, på riktigt!, igår och idag är det spridda skurar av aktiviteter. Konfauppstart för en, fotbollscup för en, jobb för mig då min utrustning som sagt blev bortförd i veckan och ska komma idag- Men sedan ska jag få min födelsedagspresent av kära vänner. Vi ska ha en helkväll och se Dreamgirls. SÅ KUL!
Ja det blir vår lördag det. Men först långsam frukost och Melodikrysset.
Som jag sa förut så är det en mycket speciell kväll ikväll. Stunden har vi längtat länge efter här i det Lythska hemmet. Man kan säga att det är startskottet på vår officiella höst. För inget är mer höstmys än vårt Harry Potter-maraton. Det är något vi inte tar lätt på vill jag lova!
Vi har haft som tradition nu säkert tre år i alla fall att klämma alla åtta Harry Potter-filmerna fördelat på varje helg i rad och nu räknade äldste sonen ut att det är denna helg vi bör göra det för att hinna innan jul och julfilmerna tar över. Ja jag har helt klart fostrat dessa stackars barn till att bli fullblodsproffs på mys.
”Ok kids, på fredag smäller det! Vad ska vi då gotta oss med denna första riktiga myskväll?” frågade jag tidigare i veckan. Jag trodde jag skulle få chips eller kanske någon önskan om bakverk till svar men fick: rostade kastanjer av 15-åringen, kokta kronärtskockor av 14-åringen och pumpapaj av 11-åringen. Själv ville jag absolut ha tryffelpopcorn (började säga kanderade popcorn men ändrade mig) och maken sa skivad prosciutto. Det vill säga en helt galen blandning!
Jag är inte den som är den och då mitt jobb blev drastiskt ändrat (produktionsbolag som hyrde vårt hus i veckan fick med sig min utrustning…) så jag kunde inte göra det jag planerat, vilket då gav tid till att vara den goda mamman och frun och fixa allt. Kanske det var meningen att det blev som det blev?
Så i skrivande stund står en pumpapaj i ugnen, kronärtskockorna vid spisen och kastanjerna redo att kryssas. Jag ser så fram emot att mysa ner och ge mig in i denna tid på året.
Hej i fredagen. Sitter nu vid laptopen och ska leverera massa juljobb till olika tidningar samtidigt som jag ska planera halloweenpyssel. det är lite av varje med andra ord.
Jag har nu tänt doftljus vid mitt arbetsbord och målat naglarna mörka för att komma in i stämning. Det är nu jag går in i mörka-naglar-perioden. Den mysiga och mer färgstarka tiden kan man också kalla den. Och ljusen är faktiskt mina julljus men doften är svagt julig så det är med novent kanske…?
Och sedan så har min allra bästa höstspellista kommit högt upp i min Spotify-spelare igen. Har liksom sugit på den, väntat in rätt tid och med rekordlångt regn är det väl helrätt??? Hoppas listan kan passa dig också. Klicka på shuffle så du får en bättre blandning.
Så jag ville mest bara kika in och säga hej. Samt tacka för de kommentarer jag fått på bloggen på sista tiden. Det är så otroligt fint att få en hälsning och tecken från er som läser. Gör mig så glad att få kontakt, envägskommunikation är inte alltid så kul.
Ha en fin fredag, här är det stora planer och de ska jag berätta i eftermiddag för nu måste jag jobba på riktigt.
Det finns ju alltid något att fira och namnsdagar är verkligen en sådan där bonusgrej. Bara för att jag har ett namn så kan jag firas på specifika datum.
Jag är uppvuxen med en firarfamilj och namnsdagar var nästan som födelsedagar, bara utan presenter och storslagen middag. Men frukost på sängen och tårta på kvällen var givet.
Igår var det Ingrid och det heter jag, dottern, min mamma och min mormor så dt är helt klart släktnamnet. Det var lite kaos igår så varen finfrulle eller tårta dök upp. Idag är det Harry och sonen är mycket medveten om att det är hans dag. Det ska absolut dyka upp en tårta. En chokladtårta minsann.
Så på väg hem idag köpte jag några bakelser och det är något jag aldrig gör men min pappa gjort titt som tätt. Och att få öppna den där pappkartongen och se innehållet – det var alltid spännande.
Ingen chokladtårta för den var apdyr och superstor så dt blev som sagt bakelser och visst är det lite festligare ändå?
Då var det de sista timmarna i Amsterdam och dagen till ära var det sol hela dagen. När väskan skulle packas kunde paraplyet för första gången läggas ner helt och hållet. Nu skulle vi få en sista vända i vår nyfunna favoritstad och det i sol. Vilken avslutning. Men dagen började med hotellyx!
Vi bokade frukost på rummet dagen innan då vi just skulle ha så få timmar innan hemfärd. En korg knackade på dörren och vi kunde lyxa till det medan vi packade väskorna. De lämnades sedan i receptionen när vi checkade ut för att sedan checka in staden en sista vända.
Vi började med att gå till Foodhalls som också hade en marknad av handarbete och olika varor. Det var dock inte det vi kände vi ville varken spendera pengar eller tid på och då slog det oss att vi kanske skulle hinna med en kanalbåt. På stubben googlade vi fram olika turer och hade tur, om vi var snabba skulle vi hinna en båt. Ibland har man tur.
Att se en stad från vatten är verkligen något helt annat. Det är ett vinnande koncept vi känner till från tidigare; i Stockholm, Paris och Berlin.
Och speciellt när man har fantastiska guider. En kapten och en host bjöd på historia och anekdoter. Vilken tur vi hann med för det här hade jag inte velat vara utan.
Vi sparade denna tur till sista dagen kan vi säga, fast det var en ingivelse i stunden. Men de övriga dagarna hade det inte varit en sådan bra idé då det ju spöregnat då. Så – allt har en mening.
De här kallas för de dansande husen – dancing houses, och du kan nog förstå varför. Det är inte bara jag som är ostadig på handen när jag fotograferar, de står väldigt snett och vint.
Och en annan sak vi fick höra under resan var att varför Amsterdam blev en stad full av husbåtar var för att staden behövde folk, de önskade få folk att flytta in till Amsterdam efter kriget. Och då sa man: har du en båt får du bo gratis längs kajerna. Häpp och hela staden fylldes med husbåtar. Det man inte tänkte på var att det inte fanns varken el eller avlopp… Då fick staden det inte så smickrande smeknamnet ”Den vackra damen med dålig andedräkt”. Jag kan bara gissa hur det stank dass om kanalerna. Men det var då och nu är nu. Vattnet är väldigt rent och inga dofter/stanker what so ever!
Den här söta öppningsbron heter Kärleksbron och det sägs att om man pussar någon man tycker om antingen på eller under den så får man evig kärlek.
Efter 25 år tillsammans vill man ju inte riskera något så det pussades hej vilt.
Båtturen tog en timma och guiderna lyckades verkligen korvstoppa oss med massa fakta och info. Som att 25% av alla husbåtar nu är AirBnB och det verkar stiga. Kaptenen berättade hur man ser om det är boende eller gäst; vinka till någon på en båt och om personen vinkar tillbaka är dt en gäst. Om personen däremot drar ner persiennen är det en bofast.
Väl i land igen var vi hungriga och några få timmar kvar innan hemfärd. Det vi inte gjort än var att stå i kö till en äkta holländsk frites. Man behöver inte gå långt för att hitta en kö, ordnad så klart, till ett friteringsställe.
Det gäller att vara snabb i sin beställning för hela systemet bygger på att man är ruggigt rask. Ett löpande bandsystem som gör alla mångproducerande fabriker avundsjuka. Stor finess i strut och sedan snabbt som satan bestämma vilka två av de 26 såserna man skulle ha. Om du bara så lite som pausade suckades det både inifrån kiosken och i kön.
Tartar och senap fick jag ur mig. Jo då, det var en okej kombo. Och pommesen var fantastisk. hade velat ha mer salt men det vågade jag inte be om…
Den sista måltiden.
Trodde vi. För efter en kolhydrat- och fettbomb behövde vi lite protein. Då ställde vi oss i kö till sillvagnen.
Ok, det här måste jag testa hemma för det var verkligen så gott. Supersaftig fralla med ilagd sill med rå gullök och picklad gurka. Den andra tallriken var ål.
Det sista vi gjorde innan vi åkte hem var att köpa orimligt mycket ost. efter det där osttåget innan var vi ju lätt sugna på att få med hem ett gäng av de vi fick testa.
Vissa mer vanliga än andra.
Jag kan säga att Amsterdam tog mig med storm. En sådan fantastisk stad att besöka och upptäcka. Så mysig och romantisk att strosa runt i. Ja, det här var bra för själen.
Oklar sista bild. Men säger så mycket på nåt sätt. Den lite egna arkitekturen, uteservering, cyklar, trafik och liv samt då öl.
Ja, det var mitt reportage om Amsterdam och min dagbok här på bloggen har blivit välfylld.
”Skynda ta bild nu” sa maken. ”Solen skiner, så vi får någon bild med oss där det inte är spöregn!” skämtade han. Vi hade tidigare läst en krönika om hur folk i fjällen så desperat fotade när det var sol och bara la upp de bilderna på Insta osv. Ett internskämt…
Men som synes var det moln som hotade. Alla väderappar sa nämligen att det skulle bli regn så vi var beredda.
Bra runt kvarteret, typ, låg Bakkerij Wolf och där ville vi ta frukost. Bara en liten stund i kö och ett bord var vårt. Minutrarna efter var det jättelång kö utanför. Och spöregn. Alltså hällregn. Vilken tur vi hade på flera sätt. Men återigen, de har så ordnade köer här. Och alla verkar vara fine med att köa, som om det är standard. Kanske är så i en stad med dels många invånare men även turister?
Mätt, glad och redo för stan.
Det regnade så klart när vi gick ut men under vår promenad till Vincent van Gogh museet, som var vår första hållplats för dagen, slutade det. En blötsolig promenad genom Vondelpark. Jag hade hört att det fanns vilda arapapegojor i Amsterdam och här mötte vi dem. Jisses vilket liv. Som att var ai djungeln.
Min nya grej: nätstrumpor. Varför har jag inte använt det tidigare? Älskar!
Och älskar måste jag säga att jag gör om Vincent van Gogh-museet. En jättefin utställning, berättelse om denne olycksalige konstnär. Han som kämpade och kämpade med sig själv och med konstnärsyrket. Att han inte fick uppleva den uppskattning världen har för honom gör lite ont i hjärtat.
Den här kvinnan som gick runt i en kjol med van Goghs solar på, det ljusröda håret, den solrosgula baskern… Jag bara gapade av glädje. Jag borde ha sagt något men jag blev helt stum. Hon var så fin.
Varför han målade så många självporträtt var av den enkla och sorgliga anledningen att han inte hade råd med modeller. Han testade alla tekniker han vill lära sig och bemästra på sig själv. Smart för hans ansikte är ju verkligen ett varumärke i sig. Men det visste han ju inte då…
Han hade det inte så lätt den gode Vincent. 1888 var ett himla stökigt år…
Du kanske vet allt om denne kände konstnär men jag hade inga djupare kunskaper. Som att han var otroligt nära sin bror som jobbade som konstsäljare. Breven dem emellan är bevarade och berättar mycket om dåtiden och deras arbete. Vincent säger att han ville bli ihågkommen som den konstnär som kunde återge solrosor. Jag vågar säga att han lyckades.
Det här musset är så populärt att de har satt ett maxtak på besökare per dag och man bokar biljett för att få sin slot-tid. Som överallt under pandemin ju. Vid vissa väggar var det dock rätt trångt så jag uppskattade greppet med att ha färre besökare. Och jag uppskattade audioguide mycket. Riktigt bra.
Flera butiker att köpa saker i. Exakt allt med VgV, av skiftande kvalitet.
Promenad genom staden och jag slås igen av hur vacker den är. Husen som skiftar i stil och storlek. Smala smala hus, låga hus, påkostade fasader, enkla fasader – allt om vart annat.
Vi hade nu ett gäng timmar att spendera innan vår middagsbokning och frågan var om om vi skulle hem på rummet för att byta om eller bara ”köra på”. Det blev det senare men då behövdes en paus med matintag. Det blev mest ölintag kanske…
Min man har ett bryggarintresse så vi tog sikte på Beer Temple. Talande namn för vad det var för ställe.
Och jag fick för första gången testa bitterballen. Då namnet låter lite fnissigt så har jag inte beställt den när jag sett den men nu var det dags. Och jag ångrar att jag inte testat tidigare. Jättegott. Som en friterad lapskojsboll om du förstår vad jag menar. Så himla god i sin enkelhet. Friterade lökringar samt oststicks slank ner de med. Och då nya ölsorter testades. Så kul att prata med de som drev stället då de var sådana sköna ölnördar. Lärde mig massor.
Mätta och med ny energi gav vi oss ut igen. Mot de lite mer centrala delarna. De stora shoppinggatorna och den långa blomstermarknaden. Här ovan är baksidan av alla blomsterförsäljares växthus.
Och så här ser det ut inne i. Nu är det tulpansökssäsong och holy moly vad mycket lökar man kunde köpa. Det gjorde jag inte för jag orkar inte att än en gång misslyckas med trädgården…
Promenerade vidare och inser allt i denna vackra stad.
Det började regna igen och vi kom passande fram till varuhuset de Bijenkorf och tänkte att det kan vara kul att göra av med tid (och bli torra) att kolla runt där. Inte sett några andra stora varuhus i denna stad som är fylld av småbutiker. Vad är det då jag ser??? Så klart en öppen julvåning. Upp upp upp!!!
En jättefin och jättestor julavdelning som var helt underbar enligt den här julnörden! Det de hade gjort så bra vara att de varvat de pynt man kunde köpa med annat som passar in som stämningshöjare; brädspel, varma filtar, mössor, kokböcker, vin, köksprodukter för matlagning, likörer, kaffekoppar osv. Underbart.
Och ja, en snygg julkalender och en cyklande ciruksbjörn att hänga i granen hamnade i shoppingkassen.
Här sitter han. Han som vet om min julkärlek och låter mig gå loss varv efter varv. Kärlek!
Väl ute igen så var det regnbåge. Så passande.
Vi hade en middagsbokning och för att ta oss dit gick vi genom Red Light District. Det är så sjukt det här. Kan inte för mitt liv förstå hur man kan ha prostitution så här. När vi checkade in på vårt hotell och fick kartan över staden beskriven sa tjejen i receptionen var det var bästa att shoppa, var den bästa marknaden var, var parkerna fanns, museiområde osv samt ”and here are the girls working with prostition”. Jag bara studsade. Hon sa det med exakt samma tonläge och energi som när hon berättade om allt annat. För de som bor här är det väl en självklarhet men jag kommer aldrig tycka det är ok.
Och inte blev det bättre när vi passerade kvarteren. Ja jag säger då det. Man kan resa långt eller kort och uppleva stora skillnader.
Och apropå att resa så är ju Holland en kolonierande nation. Indonesien har ju varit i Holländsk ägo och med det så finns det mycket arv av det här fortfarande. Som fantastiska indonesiska restauranger och det var på makens önskelista att testa.
Bord på Sampurna var bokat och med det en resa långt långt bort. Jag minns de otroligt spännande middagarna i barndomshemmet på 80-talet när mamma köpt paket med middag för Nasi Goreng. Det mest exotiska man kan tänka sig. Men vad är typisk indonesisk mat???
Ja det är inte så jättestarkt och mycket grönsaker är de två saker jag snabbast tänker på. Jag kunde säga att det inte var kinesiskt eller vietnamesiskt men så klart var det supersvårt att sätta fingret på vad exakt det är som särskiljer. Kanske det här med att det är ”rice table”? Dvs flertalet olika rätter som en buffé på sitt egna bord? Och till ris då. Hur som helst var det otroligt gott och jättekul att äta då man kunde kombinera som man själv ville.
”Ska jag ta bild på er?” frågade servitrisen. Sällan vi hamnar på bild ihop så den får vara med på bloggen!
Då vi hade en sådan underbar upplevelse från kvällen innan med att bokstavligen trilla in på en liten bar ville vi ha samma avslut på denna kväll. Men nu var vi i ganska turistiga och folktäta kvarter så det var inget lugnt och stilla ställe här så långt ögat nådde.
Tur då Google finns och maken letade upp en speakeasy bar, dvs lite hemlig (som aldrig är hemliga då de bara är en googling bort) runt hörnet. Men dörren dit hade ingen skylt eller fönster men det stod några utanför och de såg ut som vi så vi förstod att vi kommit rätt. Efter ett tag öppnades dörren och en loj dörrvaktskvinna ordande turordningen. ”You are next in 20 minutes. Okey?” Absolut, vi stannar. Det här vill man ju inte missa.
Snyggtelisnyggt. Ett litet hål i väggen, bokstavligen. Inte större än det här du ser.
Och vi fick som vi hoppades på; plats i baren.
Som den Sherlock Holmes älskande person jag är var jag tvungen att testa Mrs Hudsons te. Det skulle jag inte ha gjort för det var rent ut sagt skitäckligt. Allt annat var bra men skippa denna om du kommer dit. Jag ville mest ha drink i kopp…
Väl ute igen var det mer regn. Men ett sådant där snyggt regn. Som om vi var med i en film. Igen. Men vår film var nu slut efter att ha varit på gång i över 12 timmar och fötterna började ropa efter sängen.
Kan bara säga att vi utnyttjar våra timmar väl. Maxar rejält men det gäller ju att passa på. Utan barn tillsammans i en underbar stad – då har man extra energi!
Det finns heldagar och det finns heldagar. Jag menar dagar där exakt hela dagen, alla vakna timmar fylls och nyttjas. Det här året har jag haft många sådana fina dagar men kanske ändå att den här, den i Amsterdam, tog priset.
Så jag kan säga att om du ska till Amsterdam tar och kör en copy paste på denna och du borde vara nöjd tycker jag.
Eller så här; boka bättre väder bara. Det var väl det som inte riktig var enligt plan men nu verkar det inte vara ovanligt med just regn i den holländska huvudstaden. Men det är ju vacker det med!
Vi bodde på Grand Canal Hotel i området Jordaan. Inte stort, inte flådigt men centralt och det gör det alltid lite dyrare än tex Airb’n’b. Ingen frukostmatsal då det enda rum som fanns utöver hotellrummen var denna receptionslobby på bottenvåningen. Men det ingick läsk, chips, kaffe och frukt. Vi tog varsin kaffe i pappersmugg och gick ut. Frukost skulle vi ta på stan.
När det är kö till något vet man att det är bra. Men ibland undrar jag om inte köerna just drar folk bara för att…? Hur som helst, precis vid första korsningen mötte vi detta. Till det lilla lilla friterad-potatis-hål-i-väggen-stället fanns det massor av avspärrningsskyltar och stolpar. Redo för kö. Och senare förstod vi att det här är en stad man köar till saker. Men allt ordnat och tydligt. Det sägs ju att vi svenskar är ett köande folk, tror ändå att holländarna är snäppet bättre.
Det var ju mörkt dagen innan så det var först nu jag såg staden. Och vad vackert.
Och vad grönt. Landet är litet, staden är trång men där det går har man satt ut krukor, tunnor med växter, buskar och hela träd.
Det frukostställe vi ville till hade 30 minuters kö (QR-kod med ordnad kö) vilket ju inte var en höjdare för en frukosthungrig kvinna. Runt hörnet låg ett annat ställe så dit gick vi.
Dagens första schemalagda punkt var den sk Heineken Experience men vi hade lite tid att strosa mellan. Och det jag skrev tidigare, att det var en levande stad, var det jag upptäckte här. Butiker av alla de slag fanns överallt. Levande och aktiva. Inga kedjor eller generiska butiker utan unika. Sånt jag saknar här hemma.
I det gamla bryggeriet är det nu en jätteutställning eller vad man ska kalla det. Ja, en upplevelse som de säger. 90 minuter av ölupplevelse.
Pepp!
En mycket informativ rundtur med entusiatiska guider (förmodligen skådespelare mellan gig) varvade mellan ”hållplatserna”. Ändå imponerande hur det lilla landet skapat ett sådant stor varumärke. Ja, och det är lite liknande story som Carlsberg från Danmark…
De kunde bygga fabriker förr i tiden. Hur vackert är inte det här bryggarrummet???
Vi!
Allt avlutas i någon sorts pub där man får två öl. Himla stimmigt och knasigt. Skulle vara som en vanlig pub men alla är lite på språng och oklart. Vi gick efter 1,5 öl.
Nu hade vi timmar av att se staden men staden bjöd på hällregn. Jag tog skydd i en vintagebutik och hittade massa snyggt. Om jag bara hade haft en annan kropp tydligen. Att vara lång och kurvig på mitt sätt är inte det bästa för att leta second hand. Men jag skulle ju ändå inte köpa så det var ju lika bra.
Nä men, vad låg väl här då? Jo en julbutik! På riktigt en året-runt-jul-butik! Och att min älskade maken låter mig gå galen är höjden av kärlek.
Vi hade planer på att besöka Albert Cuyup Market och trots det helt galna regnet gjorde vi det. Men det var bara några få stånd på den långa marknadsgatan som var där och öppna. Av vad vi förstått så ska hela gatan vara fylld av gatuförsäljare och stånd men så icke fallet nu. Förståligt för det var ett regn som man inte gillar. Det som är från alla håll. Nu var jag blöt långt upp på vaderna trots att jag hade bra regnkläder. Mina bruna byxor var svarta upp till knäna av blöta.
De butiker som låg i husen längs gatan hade öppet.
Och en vagn med Stroopwafel. De holländska tunna våfflorna som är som kex nästan och med ett lager sirap mellan. Jag har ätit dem tidigare men då från förpackning. Aldrig en helt nygräddad och varm våffla. I skydd av en markis stod vi i regnet och åt denna godbit.
Planen med att strosa runt och ”insupa staden” behövde skrotas. Det regnade helt otroligt och var omöjligt att ta sig fram. En värmande fika i väntan på nästa hållplats i schemat. Det som skulle bli vår sena lunch.
Vi orkade inte vänta utan åkte dit och skulle testa att få komma in tidigare.
Hittade en mysig butik på vägen. Kan bara konstatera att handmålat porslin är trenden även utanför Sverige.
Det var inga problem att få plats tidigare på Kaasbar. Med de genomdränkta paraplyerna lämnade vid dörren slog vi oss ned vid bardisken. Den bardisk där ett rullband med osttallrikar åker förbi och suktar.
Den här restaurangen hade jag fått span på för längesedan och ville absolut besöka. Hur kul med rullband? Hur gott med över 30 ostar att välja mellan? Som en dröm.
Det gäller att lugna sig och njuta av allt men det var svårt. Man vill liksom testa allihop. Jag hoppas innerligt att en sådan här ostbar kan öppna i Sverige.
Väldigt väldigt mätta tog vi en skön promenad tillbaka till hotellet. Vi hade tur, det var uppehåll så vi kunde nu se lite mer av staden. Jag hittade massa härliga butiker.
Blåvitt porslin är det många som har som sitt signum, Holland är ett. Det var mängder av butiker som hade nyproducerat blåvitt handmålat porslin och lika många med antika delar. Som de gamla kakelplattorna som räddats från olika rivningar. Nu blev jag sugen på att kakla om… Och Miffy – den lilla holländska kaninen som inte har några ansiktsuttryck men som älskas av en hel värld.
Jag stod och övervägde om en rödnäst porslinsgubbe med korkkropp skulle få följa med mig hem. Men det fick han inte. Men visst var han söt?
Till hotellet, sov en halvtimma och bytte om för kvällen. Nu skulle vi på en teaterupplevelse, sa de.
För på restaurang Pesca är det just teater…
Eller Theater of fish som de kallar det. Ett mycket roligt koncept som passar mig och maken perfekt. Idén, utförandet, maten och stämningen.
När du kommer in får du ett nummer och sedan träffa en i personalen vid fiskmarknaden. Du väljer ut de olika fiskar och/eller skaldjur du vill ha och allt skrivs upp på ditt nummer. Sedan vet du inte hur de kommer att tillagas för det bestämmer kocken, efter hens humör.
Vi valde ostron, blåmusslor, vongole, havsaborre, bläckfisk och soft shell crab.
Steg två är att besöka vinmarknaden. Tillsammans med en sommelier välja ut dryck för kvällen.
Steg tre är att bara sedan njuta av det man valt och imponeras och inspireras av hur de tillagas.
Väldigt roligt att bli överraskad hur det tillagats.
Väldigt skiftande rätter i stil men med råvaror som var helt fantastiska. Den här grillade havsaborren var nog bland de godaste fiskrätter jag ätit.
Klockan var inte sen och vi ville inte hem riktigt än. Vart går man om man är 50+ och vill ha lite fart, flärd och fläkt men inte hänga i skränig bar med 20-something…?
Jo man råkar passera en bar som ser trevlig ut och bestämmer sig för att ge den ett försök. Oldenhhof dök upp som på beställning.
Vi fick plats vid bardisken, vår favoritplats och började prata med bartendrarna. Både jag och maken gillar drinkar och så underbart att få träffa überproffs. Magiska små glas med fantastiska smaker kom vår väg.
Sen! Sen var vi redo att gå hem. Staden är liten och väldigt vacker så att promenera här är underbart. Ja, de flesta cyklar men jag skulle aldrig våga, alla har ett enormt tempo och jag skulle bara skapa en seriekrock. Så vi gick över en mil om dagen varje dag. Och här var de sista metrarna hem. Vilken först dag. Vilken stad!
Jag är så splittrad just nu. Jag sitter med en jätteproduktion för julen (tror ni kommer gilla resultatet) samtidigt som jag har halloweenjobb exakt nu, bakade kanelbullar igår med två missöden som tog på mitt baksjälvförtroende (skriver längre ner) och den väggrenovering vi startade ger ett kaos i hemmet som ju också är min arbetsplats. Och sedan så ser jag genom fönstret hur hösten börjar bli som allra vackrast och tiden där jag brukar må som bäst är nu. Den vill jag inte missa för allt går ju så fort. Samtidigt som jag lyckats dra på mig en förkylning som gjort att jag varit tvungen att avboka två roliga saker idag för att var hemma med snorig näsa.
Jaha, det var ju en peppig inledning… Förlåt det var inte meningen, fingrarna bara rann över tangenterna men kanske bra att vara öppen med att det ”är mycket nu”. Men då kanske jag just ska gräva lite i arkivet och plocka fram härlig höststämning, skönt mys att liksom omringa mig med så jag (och du) kommer i stämning för helgen.
Vi börjar med det mest givna – kanelbullar. För du firar väl denna väldoftande och -smakande dag idag???
Och igår när jag skulle baka var jag lite för snabb. Jag köpte jäst, tog tag i ingredienserna i skafferiet och satte degen. Efter jäsning tyckte jag degen var lite… brun. Aha, jag hade använt kärnmjöl med fullkorn tydligen. Ja ja, det får bli nyttiga bullar tänkte jag.
Sedan när det var dags att grädda bullarna så slog jordfelsbrytaren av köket. Igen och igen och igen. Va f*n? Jag använde tricket att jäsa i ugnen med varmt vatten i en kastrull. Det visade sig slå ut hela ugnen när den var fuktig. Tur då vi har en liten ångugn till som också kan användas som vanlig ugn. Det var som om nån inte ville att jag skulle baka…
Då tar vi och går vidare och jag vill föreslå att du går och plockar ekollon på marken. Dags att sätta små skott av dem och se det gro medan världen utanför gör det motsatta.
Höstens vackraste pyssel med vackra lönnlöv i höstens färger. Se HÄR.
Ingen har väl missat att det är äppelår i år? Torka dem och ha goda äppelchips i höst.
Soppans tid börjar nu. Och pumpan är i säsong. Det är med andra ord dags för en pumpasoppa!
In med färger i hemmet. Energier och värme.
Nu är också tiden för umgänge runt bordet. Långa middagar med många eller få. Avancerade menyer eller dina favoriträtter du kan göra i sömnen. Spelar ingen roll – bara det blir av och bordet får fyllas av liv.
Nu ska jag bli kvitt min förkylning och pigga på mig. Solen lyser in genom fönstret precis nu och kanelbullen (den lite grova) står redo bredvid datorn så det hjälper.
Nu ska jag få ner våra dagar i Amsterdam här på bloggen. Så många upplevelser, ställen, minnen, smaker och överraskningar på våra tre dagar så man kan tro vi var borta i en vecka.
Jag börjar med det allra första som var lite oväntat romantiskt. Jag var på jobb över dagen i Riga och med det fick flyga från Lettland medan maken kom från Stockholm. Det visade sig att våra flighter skulle landa bara minutrarna från varann så att ha ett möte där kändes väldigt filmiskt och pirrigt. Och ja, det blev så där alldeles underbart att möta hans blick i vimlet, kaoset där.
Med en snabb transport till vårt hotell, lämna bagaget och ta sikte mot Café Parlotte där vi hade ett bord bokat. Det regnade så där alldeles underbart vackert så gatorna blänkte och glittrade. Det var återigen väldigt filmiskt. När jag nu tänker tillbaka på promenaden där på kvällen är det inte utan att jag hör musik i huvudet för att ge det ett soundtrack.
Jag hade aldrig tidigare varit i Amsterdam och blev efter bara några meter utanför hotellentren drabbad av den skönhet staden bjöd på. Kanaler, broar, husfasader, cyklar, båtar. Allt var fantastiskt vackert. Och sedan den mäktiga upplysta himlen. Med hus på hur på 3-4 våningar och alla breda kanaler blir det mycket himmel mitt inne i staden. Något väldigt få städer, och framförallt huvudstäder, kan skryta med.
Maken hade fått tips om den här restaurangen, Café Parlotte och det verkade många fler ha fått då det var fullproppat. Så härligt att liksom slängas in ett vimmel i en stad som är helt ny för en. Då har man verkligen hamnat i en ny situation och lämnat det vanliga hemmalivet.
Nu var det här en fransk restaurang så det var inte den ultimata holländska matupplevelsen men kanske det var en bra övergång från det jag är van vid 😂
Här var det en fast 3-rätters meny som många har börjat köra och som jag gillar. Du får två val per rätt och sedan är det bara att åka med. Visst, jag gillar att välja från meny men samtidigt skönt när någon tänkt åt mig. Och jag hade väl kanske aldrig själv valt röd endivesallad med pumpapuré och löskokt ägg men hej vad gott!
Öppet kök med pling i luckan. Älskar stimmiga, slamrande restauranger av det här kvartersaktiga stilen.
Sedan var det nästan bara jag och maken kvar. Då var det mer en Lady och Lufsen-aktig stämning. Återigen en mycket romantisk känsla. Vilken pangstart på vår resa. Den resa jag fick av maken i 50-års present. Detta blir bra!
