Det är samma sak varje år – under sommaren och semestern växer min växtgardin av porslinsblomma flera meter. Om jag hade haft en kamera som tog en bild i timman och satt ihop till en film skull man nog se hur den liksom sträcker ut sina ”armar” och rör sig. Nästan läskigt när jag tänker på det.
Jag är så förtjust i min lilla djungel här i matrummet och den gröna känslan förstärks med väggfärgen ihop med slingerväxten.
Men nu undrar jag hur långt jag ska låta detta pågå? Den verkar ju ta över helt nu och ska jag låta den gå åt andra hållet med?
Som du ser på översta bilden har jag planterat ytterligare en som får gå upp och runt öppningen till vardagsrummet. Den har också växt helt otroligt.
Jag får många meddelanden med frågor om hur jag gjort för de har inte alls lyckats med sina växtgardiner. Då jag inte gjort något speciellt så vågar jag nog tro att det är de stora funkisfönstrena som är svaret. Att det är ett stort ljusinsläpp som gör att hela växten får mycket ljus. Men det är min killgisnning bara.
Jag får se vart denna vill växa framöver för snart finns inga väggar kvar för den att jobba på. Jag är en crazy-växtgardin-lady ha ha.
Idag är det exakt 4 månader kvar till julafton och jag vet inte om IKEA la sin pressvisning igår med tanke på detta eller om det råkade bara vara pressvecka men det är ju väldigt passande kan man tycka. När augusti drämmer till med en överraskande värme fick vi kliva in i mäktiga Livrustkammaren på Kungliga slottet och möta en ljuvlig julvärld. Julen på IKEA 2023 är presenterad!
Det första vi möttes av var granar utanför och sedan denna gröna dukning. En liten modern jul kunde jag då ana men så var det inte. Eller jo, detta gröna bord var väl nutid men sedan var IKEAs jul 2023 väldigt traditionell och klassisk och som de själva sa; nostalgisk.
Innan jag fortsätter ska jag svara på den fråga jag alltid får: det är 1.a oktober julen börjar säljas på varuhusen och online.
Jag visade från Formex att det var mycket glas och överallt jag sett så är det glas. Kanske inte det vanligaste vi sett vid jul men nu då även här. Vinterkrispigt och vackert.
Grönt och vitt med kallt glas. En modern jul men med tradition ändå. Väldigt skandinaviskt.
Julbordet börjar serveras från 16 november på varuhusen.
Och igen blir jag inspirerad till att servera julbordet som snittar. Och den där glöggsangiran vill jag gärna göra hemma.
Som ett snöfall från skyn.
Härlig stämning och inspirerande visning.
Men jag blev lite snuvad på mer bakgrund från IKEA hur de kommit fram till denna julkollektion. Varför valde de att göra en sådan klassisk och traditionell jul? Är det den skandinaviska julen som ska nå ut i världen som förväntas för jag hade gärna sett en lite mer ”edgy” jul från det stora varuhuset.
Det mest ”oväntade” som jag såg var de lite pastelliga julkulorna.
Men missförstå mig inte nu – jag fullkomligt älskar den traditonella julen, allt det röda, tomtar som tagna från en Jenny Nyströms-målning och dukningar som känns Bullerbyn men jag hade nog förväntat mig en jul med en rörelse framåt. Men kanske IKEA analyserat 2023 och kommit fram till att det är för skakigt i världen så vi ska inte göra något som inte känns tryggt? Sånt hade jag gärna hört mer om.
Riktigt vacker duk med de röda ränderna i ton i ton. Alltid vackert med mycket rött till halm och gran. Och låt amaryllisen blomma för fullt. Eller låt de konstgjorda ta plats.
En trygg decemberdukning med ting som absolut kan användas även resterande av årets dagar men då kanske var för sig.
Om den svenska julen ska på export så är det pepparkakan som är bland de största hjältarna. Små pepparkakshus i dukningen och -hjärtan i granen.
Favorit nummer ett: ljusslingan med röda vävda stjärnor. Alldeles alldeles perfekt.
Och ett leksakståg på bordet. Och du kanske minns mitt tåg under granen… Se HÄR.
Favorit nummer två: Den klassiska lilla tomten att hänga i granen – eller på paketet? Mer av typen svensk gårdstomte än den amerikanska Cocoa-cola-tomten. En snygg flirt till Jenny Nyström här och det gillar vi!
Och massa inslagningspapper. De måste jag titta närmare på för jag var tvungen att smita iväg. Fullt övertygad om att julen 2023 kommer bli en väldigt mysig sådan.
Igår var jag då på Formex och fick mina 10 000 steg i de olika mässhallarna och säkert det dubbla vad det gäller intryck. Och jag ska här försöka få ner det som fångade mitt öga och intresse och kanske de då kan även ge dig lite inspiration.
Om du inte vet vad Formex är så är det en mässa som går av stapeln två gånger per år, lagom till varje terminstart så att säga. Och det är producenter och agenturer som ställer ut produkter för återförsäljare, butiksinköpare, att lägga beställning på. Det som visas här är det som sedan kommer ut i butik enkelt förklarat.
Det som först fångade mitt intresse var glas och glas i skulpturell form. Vaser som är så stora och dekorativa så de även kan gå för en skulptur eller då glaskonstverk som är menade att vara dekorativa inredningsdetaljer. Från Olsson & Jensen
Det har pratats en hel del om glas och då främst färgat glas ett tag och nu tycker jag det verkligen tagit plats. Stora objekt som får bli mäktiga blickfång i rummen. Här från Jakobsdal.
Något annat som var tydligt och jag verkligen gillade var alla färger. För 6-8 år sedan var varje monter målad i mörkt blått eller mörkt grönt och alla pratade om att nu är det slut på ”ljust och fräscht” och så var det. Sedan kom det en greige (grå beige) period och allt såg ut som havregryn. Här från Miljögården.
Det många pratade om nu var hur många olika färger det var, hur livfullt det var. Och framförallt hur stor skillnad det var från Formex i våras, där i januari. Då var det krig, långkonjunktur, post-pandemi och väldigt stor oro vilket förmodligen gav att mässan reflekterade detta och allt var nedtonat. Från Sköna Ting.
Inte bara montrarna och produkternas presentation utan stämningen och människorna. Inte så konstigt kanske. Nu kan jag tycka att det var lekfullt, lättsamt och ja, framtidspepp. Samtidigt som inget riktigt talar för att allt går uppåt… Låtsas vi som om det regnar??? Från Madame Stoltz
Jag skrev igår att jag hoppas få se fler presentationer av hållbara val och produkter. Kanske jag inte fick det bekräftat direkt. Nja, det kan bli bättre på det tycker jag. Återbruk, cirkulärt, hållbart är fortfarande något som får stå tillbaka. Om ett företag säger att de skapar saker i återvunnen PET – tänk då på att PET-flaskor är inne i ett system där de returneras och smälts till nya flaskor så den PET som blir till, säg väskremmar, är alltså köpt PET fast de hade ju fortsätta kunnat vara till flaskor. Så flaskorna får alltså då istället tillverka ny PET. Tåls att tänkas på… Men Recycled by wille fick mitt intresse som skapar textilier i 99% återvunnet material. Spillmaterial i texitilfabriker i Indien blir till textilmassa och spinns om till nya trådar. Återbruk på riktigt.
Koppar syntes inte mycket utan det vara bara här (säkert fler ställen men inget jag snappade upp) och jag gillade detta massor. Kanske koppar kan få komma tillbaka och få plats mer i inredningen?. Du vet hur kopparformar hängde på köksväggarna förr. Hade inte det varit fint? Från Miljögården.
Lin, naturligt och vackert. Något väldigt vilsamt över detta. Från Axlings
Färgkombinationen jag kommer satsa på är beige och rött, kanske vinrött. Jag vet inte om det är en trendig skala i sig eller om det är jag som skippar 20-30 dagar i kalendern och hoppar till slutet på september. Jag gillar detta såååå mycket. Från Affari of Sweden.
Ja det var det. Utöver dessa tendenser, trender, inspiration så var det många fina pressvisningar och möten men här var det som jag tar med mig i stort.
Gotta catch ’em all! Porslin är min typ av Pokémon. Jag jagar hela tiden efter de delar jag saknar och känslan av att ”ha alla” är intressant. Den liksom stiger i mig och jag kan identifiera min iver, när jag känner vittring. Ett handmålat dansk porslin dyker upp i mitt synfält och jag ställer in siktet. Jag ska fälla den och dra med den hem.
Jakten är allt men mitt troféskåp är en oväntad tillfredställande vinst. När man samlar på porslin som inte längre görs vilket ger att man är hänvisad till second hand så blir det en sport, denna jakt.
Detta är mitt senaste byte. Ett avlångt fat, en form jag aldrig tidigare sett. Denna hittade jag på Cervera Vintage och övriga är en salig blandning av Tradera, Blocket, Myrorna och diverse antikbutiker. Loppis kan jag glömma då dessa är alldeles för poppis för att hamna där.
Idag öppnar Formex (mässa för återförsäljare och producenter) och så länge jag har bloggat, sedan 2011, har jag varit på mässan och i år är jag verkligen intresserad av att se om företag ställt om och kommer presentera nya saker som framställts hållbart. Att det varit med hållbarhet i fokus de senaste åren är fakta men nu vill jag se det hela skruvas upp lite till. Jag hoppas få se många cirkulära idéer, återbruk, nya materialval som fungerar i längden osv. Jag lär inte se så mycket dansk handmålat antikt porslin så jag lägger mitt jaktgevär hemma.
Skolstart för barnen idag, helt klart vardag och jobb på allvar för oss alla. Nu går allt tillbaka till det vanliga men jag känner starkt att det är nu det börjar. Den nya terminen och barnen går upp en årskurs – för två av barnen är det dessutom nya stadier och med det nya lärare och klasskompisar. En känsla jag verkligen minns. Så stort och pirrigt.
Denna nya start ger känslan av nyår och så har det alltid känts. Och det är jag inte ensam om. Det har blivit lite av en folksport att säga i sociala medier att augusti är det nya året men det är ju också en sanning. Det är ju nu man startar om på riktigt efter en lång paus. Jag är så redo för ett helt nytt år.
Igår hade vi den (nästan) årliga stora metarkvällen. Vi har försökt att få det till en tradition att kvällen innan upprop ha en kväll på bryggorna och meta. Och så skulle vi göra nu med. Bara det att det regnade helt galet. Men jag måste begåvats med söner som fått världens största tålamod.
Svärfar var med och vi två stod bredvid de fiskande killarna som inte gav upp. När mina byxor var helt genomblöta där under regnrocken så bad jag om att få gå hem. De kände nog att metandet inte var så lyckat där i regnet heller så de gav med sig.
Med dyblöta byxor och skor gick (klafsade) vi hem till huset där maken stått och kämpat ihop en underbar boeuf bourguignon.
”Det här är höstmat. Nu är det höst!” sa sonen och ja, terminen börjar så på visst sätt har han rätt.
Och vid sådana här nya stunder har man löften om hur bra allt nu ska bli. Här är mina nyårslöften:
Svara på mejl, sms, meddelanden och dm på en gång. Jag vet inte varför jag har så svårt för det men när någon kontaktar mig så är min reaktion ”det där ska jag svara på men inte nu” och – hoppsan – så har det gått ett dygn. Kanske då det där meddelandet inte är aktuellt längre eller att det bara är pinsamt att svara på. Det finns ju diagnoser för det mesta och jag undrar vad detta är??? Jag lider av telefonskräck så är det att jag liksom undviker kontakt som inte är med ögonkastet för det är jag ju grym på???! Då jag ju är ensamföretagare är det rätt bra om jag svarar på mejl… Skärpning nu Helena!
Läsa alla veckobrev. Ja detta är lite samma sak. Barnens alla veckobrev måste läsas då det ju är asviktigt. Jag är verkligen sämst på det och de är ju så många. Det är från skolan X 3 och gärna även då fritids. Sedan alla barnens olika aktiviteter som skickar både kallelser och veckobrev. Inte helt enkelt att hänga med på alla läxor, prov, skolinfo, aktiviter, träningar, matcher, föreställningar, cuper och allmänna tillrop från klassföräldrar.
Använda kalendern, på riktigt. Läs punkterna ovan. Läsa alla brev och anteckna på en gång. Så många gånger jag stått där och insett att jag i panik fixar matsäck till barnen för att jag glömt skriva upp. Jag hoppas kunna ligga steget före istället för efter.
Ta morgonpromenader fast kroppen först säger nej. Den säger alltid tack sen. Jag tränar inget speciellt men power walks och promenader är min melodi och de måste bli mer regelbundna. Den här kroppen firar snart 50 och det märks…
Träffa vänner. Jag har som sagt telefonskräck och är usel på att ta och hålla kontakten med vänner. Jag är så glad att de som står ut med mig håller sig kvar och hör av sig så vi ses. Jag är så mycket bättre irl än via telefon och tangentbord. Och en sak som gör att denna punkt kan bli av är att vi är ute från småbarnsåren. Jag är inte lika behövd och med det får jag tid att faktiskt göra mer. Och då ge mina vänner tid.
Varje dag göra ett smart val. Vi lever i en galen värld och generationer innan oss har inte alltid gjort de smartaste valen vad det gäller konsumtion, materialval och hantering av resurser mm. En person kan inte ändra på årtionden av slitage men om alla gör ett bättre val, varje dag, så är det ju ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot att se över mina val och beslut och se vad jag kan göra bättre. Det är en utmaning jag tror på riktigt ska bli kul.
Ta kontrollen på mitt företagande. Våga sälja in mig och de idéer jag har. Jag har länge bara följt med och gjort det, tagit uppdrag, som kommit min väg och det är ett fåtal uppdrag och jobb som jag själv tagit initiativ till. Jag har så många idéer som jag nu skulle vilja göra verklighet av och faktist då äga projektet helt. Bli en företagare på riktigt.
En vända till för att se att glaset är halvfullt. Många gånger har jag inte planerat min tid så väl vid jobb och då har den där sista blicken på ett uppdrag inte kunnat ges. Att kunna få lite mer tid att ge ett jobb en vända till. Vad kan förbättras, kan jag se det hela ur en annan vinkel, ska jag addera/ta ifrån? Många av punkterna ovan är relaterade till denna. Om jag gör dem, som att använda kalendern och ta kontrollen på företagande så kan jag få till även denna punkt. Många gånger känner jag att jobbet är ett krav och en press fast det ju är bland det roligaste jag vet. Jag kan efter nån månad tänka tillbaka på ett uppdrag och då förundras över hur kul det borde ha varit men att jag liksom pressade mig utan att njuta av resan. Jag tror jag, med mina nyårslöften ovan, kan känna än mer glädje.
Ja och där får jag nog stoppa. Annars blir denna lista helt galen.
Har du testat laga fläskytterfilé i sockerkaksform? Du som följt mig vet att jag älskar genvägar och detta är en rätt som helt klart klassar in där.
Att laga fläskytterfilé i sockerkaksform gör att köttet blir saftigt och riktigt välsmakande då det liksom tätt bakas in, ”viras in” av all god sås under tillagningen.
Och den sås som köttet lagas i blir sedan såsen köttet serveras med. Där av att det blir som en genvägsrätt kan jag tycka. Att såsen görs samtidigt som köttet. Two in one så att säga.
Detta är ett basrecept och kan lätt kryddas upp och så som du vill. Vill du ha timjan för mer krydda? Klicka i sambal oelek för hetta? Ja, det är är bara att testa sig fram. Jag valde gelé för det var det jag hade hemma, men fläskytterfilé i sockerkaksform görs även sig bra med lingonsylt.
Fläskytterfilé i sockerkaksform i ugn
Ingredienser:
1 kg fläskytterfilé
3 dl grädde (+ ev mer till sås sen)
1 tärning köttbuljong 2 msk soja 1 dl svartvinbärsgelé (el lingonsylt) 1/2 tsk salt
1/2 tsk peppar
Gör så här: Värm ugnen till 175°. Lägg en fläskytterfilé i en smal sockerkaksform. Formen behöver vara så liten att såsen sedan täcker köttet helt.
Vänd samman grädde, smulad köttbuljong, soja, lingonsylt, salt och peppar i en skål och häll över fläskytterfilén i formen. Ställ på galler mitt i ugnen i ca 60 minuter. Sätt gärna ugnstermometer där köttet är som tjockast för att testa innertemperaturen, vid 65° är fläskytterfilé klart.
Ta ut formen och lyft ut köttet till en skärbräda och sila av gräddsåsen ner i en kastrull. Koka upp såsen och spä ev med grädde och smaka av med salt och peppar.
Skär köttet i skivor och lägg i form med höga kanter, häll över såsen och servera med förslagsvis kokt potatis, saltgurka, grönsaker och gelé.
När jag reser så går jag gärna i butiker för att få med mig souvenirer av det slag att det är ting jag kommer använda i vardagen. När man tänker på souvenirer så är det gärna av de där slaget där det är pryl med landet eller staden man besöker textat på eller avbildat. Typ en kopp där det står I love Italy på eller klassikern My mum went to London and all I got was this t-shirt. Hur ofta används dessa grejer kan man undra?
Då är min melodi mer att hitta lokala saker som jag kan använda i hemmet och när de används så tänker jag på resan och återupplever minnen från då. Och sedan så ligger lite av lyckan också i det att jag hittat något, förhoppningsvis, unikt. En detalj i hemmet som inte går att få tag på på hemmaplan.
Innan vi åkte till vårt hus så körde vi in på den stora matbutiken för att få med oss frukost till dagen efter. Det var en sådan där gigantisk butik som säljer allt från solstolar, nattlinnen och leksaker till flingor, färska ostron och tårtor – dvs allt mellan himmel och jord. Jag fastnade bara 3 meter in i butiken vid fiskeavdelningen, alltså metspön och stövlar. Där fanns även en enormt vacker korg som jag inte riktigt först förstod hur den hängde ihop med fisket.
När veckan började gå mot sitt slut och vi skulle vända hemåt igen hade jag sett liknande korgar precis överallt i den lilla hamnstaden. Det är alltså en korg fiskarna har med sig i båtarna och även de som plockar musslor och ostron.
Jag hade inte släppt tanken på korgen jag såg första dagen och på den sista dagen åkte vi tillbaka dit och jag köpte mig en korg. Men inte för att plocka musslor i utan snarare ha i köket och använda när jag bär ut saker till matbordet i trädgården. Det fina trähandtaget mot korgens metall är så snyggt.
När vi var och åt på Chez Jacky blev jag helt vild i smörknivarna på borden. Jag tänkte att de var några antika historier, dyra och svåra att få tag i så döm om min förvåning när jag hittade dem i samma matbutik som korgen där den sista dagen. Och billiga dessutom.
Allt sitter ju i detaljerna som bekant och att få breda på smör med en fransk smörkniv och då minnas den fantastiska skaldjurslunchen är ju fantastiskt.
Säg ett plagg som är franskt och jag gissar att du tänker på basker och randig tröja. Och om det var något jag önskade hitta var just en randig tröja. Och på samma gata som maken köpte sig en randig tröja för 13 år sedan hittade nu jag min. En liten butik med en mycket liten dam som inte kunde ett ord engelska men som uppskattade min knaggliga franska kommer för evigt vara ett fint minne.
Jag letade loppisar med stor frenesi men det var inte så lätt. Hittade faktiskt förvånansvärt få men i en underbar second hand-butik hittade jag denna duk med 12 matchande servetter. Men jag hade kanske inte fallit lika snabbt för den om det inte var för påslakanet vår airb’n’b-värdinna hade lagt fram i huset. Det var vitt med bruna sydda kanter vilket gjorde mig så inspirerad. Så här såg jag först de bruna sydda kanterna och sedan mönstret.
Och jag måste säga att brunt, rosa och krämvitt ihop är ju makalöst snyggt.
Den hatt jag hade med mig på resan var svårt misshandlad. Den gjorde så klart sitt jobb med att skydda huvudet och skugga ansiktet men snygg var den inte. Så när jag hittade en hattbutik i Concarneau var jag inte sen att kolla om jag kunde hitta någon ny till mig. Och ja, det gjorde jag.
Och alla mår bra av kärlek gånger tre så denna blåa t-shirt fick också följa med.
Ja det var mina stora inköp. Utöver dessa ting så var det en väldans många ostar och marmelader som dessutom packades med. De lades i kylväskor som när vi checkade in på de tre hotell vi stannade vid på vägen hem fick stå i hotellens kylar och/eller hotellrummens minibarer. Lite får man jobba för att få hem godsakerna!
Snabblagad pasta med svamp, mozzarella, oliver och soltorkade tomater åker in på bloggen för att fylla på kategorin Barnens favoriträtter. Jag har ju bloggen som både en egen receptbok och dagbok. Perfekt att för mig att minnas goda rätter och samtidigt dela med mig av dem till er som tittar in här. Och denna vardagsrätt är en sådan.
Och utöver att denna pasta med svamp och mozzarella är god så är den enkel att laga då mycket av det är en ”allt i en panna”-rätt. Sådant vi älskar i vardagen eller hur??!
Snabblagad pasta med svamp & mozzarella
Ingredienser:
500 g spaghetti
250 g champinjoner
1 rödlök
1 burk soltorkade tomater i olja
1 vitlöksklyfta
1/2 msk oregano
salt & peppar
400 g mozzarella
70 g oliver
Gör så här: Koka spaghetti enligt förpackningen. Skär svamp och lök i halvmånar. Strimla soltorkade tomater och spara oljan.
Värm en traktörpanna och häll i oljan från tomaterna och stek svamp, lök, tomater och pressad vitlök på medeltemperatur i några minuter. Ta 1 dl pastavatten, oregano samt salt och peppar och sjud i ytterligare några minuter.
Häll av pastan och blanda ner i pannan med grönsakerna. Riv ner bitar av mozzarella och blanda även ner oliver. Rör om och servera direkt ur pannan.
Och en sådan här rätt kan ju varieras på många sätt. Denna är vegetarisk, om man då bortser från mozzarellan som animaliskt protein, men kan ju också toppas med något grillat kött eller fisk. Eller varför inte knaperstekt bacon.
Och när barnen får vara med och laga så smakar det alltid godare. Konstigt det där men så är det verkligen.
Vardagen är tillbaka. För mig och maken då men medan barnen fortfarande har sommarlov och med det har sköna slappa dagar hemma. Jag får det så svårt att fokusera helt på mitt när barnen inte sätts i aktivitet, lek eller gör något. Ansvaret ligger på mig att kicka igång dem.
Och innan detta sker kickar jag igång mig själv. Nu har mina morgonpromenader blivit rutin igen och då jag går upp vardags-jobb-tid men barnen sover som om det var söndag så kan jag gå iväg och komma hem innan de vaknat.
Men sen är det jag som jobbar och jonglerar. Barnen ska ha mat och få energi att göra något samtidigt som jag ska få ur mig mina uppdrag.
Ett tag var ljudvolymen enorm och jag undrade om hela hemmet skule gå sönder. Det var ju ”krig” och pang-pang med Nerf-gevären. Hellre stök och hög ljudvolym än stillasittande surande barn faktiskt.
Det damp ner ett cellprov för HPV i brevlådan. Då jag skjutit upp detta med förra testet jag fick tog jag det på en gång och la på lådan samtidigt som jag då lämnade kaoset hemma för att åka till stan.
Jag och en väninna har varit duktiga på att ses och ha kulturella träffar. Gått på teater, konstutställningar osv men kommit av oss. Det var nog pandemin som satte käppar i hjulet. Men när hon frågade om jag ville se Laurie Anderson på Moderna museet innan den stänger svarade jag snabbt ja.
Såg denna taxi och insåg att det är den jag alltid borde boka när jag ska någonstans.
Vi hade stämt möte utanför Grand Hotel och när jag står där slår det mig – luften är så varm och fuktig så mitt tunna hår med sk fina strån blev tjockt. Alltså wow. Jag var tvungen att föreviga detta unika.
Jag visste en del om Laurie Anderson innan men inte alls så mycket visade det sig. En mycket bredare konstnär än vad jag trodde. Utställningen är stor, hennes konstnärsskap från 70-talet till idag samt mycket om hennes farfar som emigrerade från Sverige till USA.
Utställningen var mörk och nästan helt i svart/vitt. Jag gillade det jag såg men blev liksom mätt och tung då det är en utställning med många svåra ämnen, sorgliga historier, kraft och som sagt mycket mörkt. När vi gick därifrån var jag rätt nedstämd. Kände att utställningen inte var i min smak men när jag morgonen efter går igenom den med maken så lyfte den. Jag hade så mycket att prata om, diskutera och ventilera. Så med en dags marinering så är min åsikt om utställningen att den var fantastisk. Så knasigt det kan vara.
Med då lite nedstämda känslor tog vi färjan från Skeppsholmen till Slussen för nu ville vi äta. För efter kultur kommer mat och dryck. Det är sedan gammalt.
Sökte oss upp in i Gamla stan.
Men det var fullt överallt. Attans.
Då kom jag på att relativt nyöppnade Fenix på Götgatan inte har bordsbokning utan endast drop in. Efter en lång promenad från Gamla stan till Söder hade vi tur – det fanns bord.
Fenix är en lillasyster till Riche vilket syntes på inredningen. Och klintelet.
Mellanrätter är grejen här. Och nu måste jag sätta ner foten. Kan vi inte sluta med mellanrätter??? Kul att testa flera olika saker och dela men man blir inte mätt och det slutar alltid med att man beställer massa rätter vilket gör det hela dyrt. Och det är liksom ett sjå att hålla på och dela.
Och jag kan säga om maten att några var helt underbara och andra var mindre lyckade. Jag vill summera det så här: superservice och stämning, helt fantastiskt ställe, men man går inte hit för en full middag. Snarare ta nåt glas med kära vänner och småäta.
Jag kommer gärna tillbaka men inte lika hungrig som jag var denna gång. Personalen får 5 av 5.
Slussen är ett sorgligt kapitel i Stockholms historia, det vet alla som besökt staden. Denna sommar så görs någon form av rälsbyte eller nåt annat vilket gör att t-banan går uppdelat och man måste byta tåg vid T-centralen efter 23.00. Väldigt oklart detta. Så det tog dubbelt så lång tid att komma hem och när det regnar, mörkt, förvirrat och är mitt i natten är man inte så glad i SL där och då. Men jag satte då på spellistan från TV-serien Molanders om du minns den. Bara klassisk musik och då blev allt vackert och filmiskt.
Väl hemma igen med underbar klassisk musik i öronen, vackra tomma gator och parker var det väldigt drömskt. Det gäller att göra lemonad av citroner som det heter.
Nu äntligen har jag fått till ett helt inlägg med den renovering av vår funkisbalkong vi panikstartade innan semestern. (eller är det uteplats, altan, balkong???)
Vi satt mycket här förr men det har blivit lite långt mellan tillfällena på sista tiden, jag tror sista måltiden här var på makens födelsedag i maj och då var det liksom läskigt att sitta här för golvet var så trasigt med vassa kanter samt att räcket var pinsamt rostigt så det var flera stora hål i det.
Att nu få tillbaka denna plats är så underbart. Det känns som om vi har fått ett rum till.
Golvet som låg här innan var i original från 1940 och då uteplatsen här är bredare än balkongen våningen ovan så var de yttersta plattorna väldigt utsatta. När vi var på visning tänkte jag inte så mycket på det men de 4-5 yttersta raderna av klinker var borta och ersatta med betonggolv. Det gick i linje med balkongens böj så det såg okej ut men det gjorde att uteplatsen upplevdes smalare än vad det är. Nu har vi fått full bredd och större plats.
Jag visade upp de färger på utomhusklinker som fanns att välja på och jag lekte med tanken på att göra det rutigt men det skulle bli för likt vårt badrumsgolv. Och sedan funderade jag på grönt för att matcha alla tallar runt om men då det var rött i original tänkte jag att ge tillbaka huset sin skönhet. Som det var tänkt och som känns tryggt.
Äntligen ett balkongräcke som är helt och rent. Om man tittar i mitt bloggarkiv så är alla bilder från måltiderna här med väldigt kort skärpedjup eller bara närbild för att se ett håligt räcke som ser rostigt och livsfarligt ut är inte inspirerande. Bara pinsamt.
Nu går det inte att ha känselfilter här på bloggen men du får lita på mig när jag säger att det är underbart att gå barfota på golvet. Lent och skönt.
Och de som bodde här innan oss; våra två katter, verkar gilla renoveringen de med.
Vi är så glada över att stjärnorna lös i vår riktning när vi bara frågade hantverkarna som jobbade hos grannen om de kunde kika över och kolla på vårt golv för att ge en offert och i samma stund fick de en avbokning. Tur, slump och tajmning – ibland har man ofantlig tur. För det var bara några regnskurar bort från att fukten i det trasiga golvet hade gått in i fasaden visade det sig… Och då hade det kostat ännu mer!!!
Renoveringen av funkisbalkong med utomhusklinker
Så då tar vi ett bildspel med lite av steg-för-steg.
De trasiga delarna av räcket skars bort och nya sattes dit. Planen var hela tiden att räcket skulle vara kvar i sitt original så långt det gick.
In med nya metallskivor till räcket och rostmåla. Knacka bort all gammal trasig klinker. Sedan bilades all betong bort, längs med räcket där det skarvats av tidigare ägare.
Hela golvet är nu rent från allt det gamla. Nu var det många olika lager med olika ytskick samt en lutning i ett undre lager för att vatten ska rinna bort från fasaden och inte in. En teknik som inte fanns när huset byggdes 1940.
Och sedan då lägga klinker med perfekt precision.
Klinker för klinker och sedan foga. Klart!
Så fint gjort och så proffsigt av hantverkarna. Det känns som vi gett vårt fina funkishus en dos kärlek.
Jag måste erkänna att det blev lite axlarna ner när allt var klart. Vi har länge vetat att denna renovering är ofrånkomlig men då det är ett stort jobb med stor summa har vi dragit oss för det men nu var det panik och akut. Och när väl allt var klart var det som om något lättade från lådan i huvudet med rubriken: jobbiga saker.
Nu är det bara roliga saker jag tänker när jag går ut här. Och när det regnar så börjar jag inte oroa mig – huset står pall!
