Nä men jag som hade tänkt skriva något smart blogginlägg idag kan ju bara inse att det inte blir så. Anledningen är att jag har haft en sådan kul dag vid arbetsbordet. Dels så är det min nya bok som tar massa tid så klart men även andra uppdrag. Så som att jag ska vara med på Nyhetsmorgon på måndag 5/12 och behöver förbereda. Det får ni inte missa förresten.
När jag jobbar blir det rätt yvigt och just nu finner jag mig mitt i en virvelvind. I högtalarna är det 100% julmusik men i huset har det idag varit bank och gnissel från alla verktyg golvläggarna använder. Men det är ljuv musik för mina öron som längtar så mycket efter vårt golv.
Jag tog bilden ca 20.15 vilket då ger att jag suttit här i 11 timmar. Rätt knepig hållning ger inte en skön känsla i ryggen men det är ju så jul allt jag gör så det får vara.
Nu ska jag lägga barn och sedan jobba lite till. Blir väl tills ögonen inte orkar mer.
Jag låter som en upprepande papegoja eller för er som minns hur en LP-skiva kunde fastna och upprepa sig när det gäller vårt köksgolv. Det är alltså 13 månader sedan vi upptäckte att vi hade en vattenläcka i köket från den nyinstallerade diskmaskinen. Golvet hade rest sig och var helt uppvänt.
Det var det så kallade aquastoppet som var trasigt och i motsats till sitt namn fullkomligt sprutade ut vatten.
Vårt försäkringsbolag G inkallades och de fick ta detta vidare med återförsäljaren E som i sin tur tog det med diskmaskinstillverkaren S. En jäkla härva visade det sig. Och för att toppa det hela så hade vi fått diskmaskinen installerad på en lördag och då var det inte E’s egna installatör utan en frilansande aktör.
Vi kunde inget göra utan bara fortsätta med handdisk och se hur golvet började lägga sig. Vi hoppades att det hela skulle lägga sig helt, torka och att maskinen skulle lagas.
Men icke!
Det kom en kille och kollade det hela, gjorde mätningar och han skulle skicka sin rapport till försäkringsbolaget. Absolut inget hände. Efter två veckor ringde jag försäkringsbolaget som sade sig inte fått någon rapport. Jag förstod då att vi inte skulle ha någon fungerande diskmaskin till jul.
Maken ringde killen som då sa att han fått nåt virus i datorn och att det mejlet inte hade skickats…
Det tog två månader innan företaget H kom och kollade vattenmängden och det visade sig vara en sjö mellan golv och källartak. Vi bor i ett funkishus med eternit inlagt mellan våningarna för att hindra eventuella bränder att spridas mellan våningarna. Bra mot eld men värdelöst för vatten…
Sedan hände det absolut ingenting. Förutom då att jul, nyår och våren fick vara utan diskmaskin. Min släkt sa att vi visst kunde ha jul med engångsartiklar men där satte jag ner foten. Aldrig att jag firar jul med papptallrikar. Det går ju liksom emot allt. Tur släkten är stor så alla kunde bidra och göra jobbet mindre. Och samma sak med nyår och alla fester och middagar som var under våren. Och då allt jobb som jag gör i köket. Jag bakar och lagar mat för olika jobbuppdrag. Som för min bok nu så har jag lagat påskbuffé, midsommarbuffé, julmiddag och full godisbord. Allt har jag diskat för hand så det är liksom inget vanligt hem utan det är konstant diskande både proffesionellt och privat.
Först 19.e maj plockades diskmaskinen bort och ytan under diskbänken blottades.
Den 14.e juni togs golvet bort av underföretaget S, och innergolvet från 1940 kom fram.
Byggfläkt sattes in och det ljudet… Alla som har levt i ett renoveringskaos med byggfläkt vet att man blir helt galen. Att dygnet runt höra den surra kan få vem som helst att vilja hoppa ut genom fönstret.
Jag hade i mitt huvud sett hur de skadade plankorna skulle tas bort och sedan ersättas med nya och resten av golvet skulle få ligga kvar. Men så var det alltså inte. Vårt jättefina golv vi älskade kastades ut. Fast det var ju till 70% helt perfekt. Det gjorde ont.
17.e juni plockades det ruttna bort.
1.a juli lades ett täckande golv av plywood och papp på så vi kunde gå där utan att få stickor i fötterna och byggfläkten hade jobbat klart.
Sedan hände absolut ingenting.
2.a oktober så lades då äntligen nytt innergolv in. Hurra nu har vi snart diskmaskin och köksgolvet tillbaka. Livet tillbaka.
Vi var lite fundersamma då undergolvet som golvläggare la var lägre än det gamla. ”Ni fyller väl på så det går i liv sen?” frågade vi. Vi fick ett ja till svar.
Det gjordes dock inte och golvet sviktade där det var tomrum mellan de nya plankorna och undergolvet. Panik! Golvet godkändes inte i inspektion och skulle läggas om.
24 oktober läggs golvläggning nr 2.
6.e november skulle det vara klart och där passerade vi ett år med detta kaos. Vi var så trötta och bara godkände golvet då vi inte pallade mer. Men jag ville bara skrika och gråta för golvet sviktade, knarrade och var snett. Och om du ser så ligger tre skarvar bredvid varann. Så ska det inte göra. Och under bänkarna låg det inte golv överallt. Så om vi skulle vilja renovera om finns det inte golv på hela ytan. Jag gick sönder av galenskap.
Ny inspektion gjordes av företaget som ansvarade för själva arbetet samt företaget som hade ursprungligen fått uppdraget av försäkringsbolaget. Golvläggningen fick underkänt (no shit Sherlock) och beslut togs om att ”Nu gör vi detta rätt!”. Hade varit fint om den tanken hade tagits från början…
11.e november var hela golvet bortplockat igen och nya killar la in nytt undergolv. De la in det perfekt och nu kändes det som om vi fått in helt underbara killar.
Men fatta hur dyrt detta blivit. Och hur galet det är ur hållbarhetssynpunkt. Jag är bedrövad.
Idag 28.e november kom det nya golvet. Imorgon ska det läggas in. Ett tredje golv en tredje gång. Håll nu tummarna att det på riktigt är tredje gången gillt.
En helg med mycket innehåll svepte förbi i ett rasande tempo. Det gäller att hänga med här nu och framförallt inte stryka med. Det är ju nu allt roligt börjar så att vara vaken och pigg är min prioritering nu. Men så klart ska själen få sitt och det gav helgen sannerligen.
På lördagen gick vi 5 och min mamma på Sagan om Karl Bertils julafton som denna gång spelas i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan.
Min mamma såg den när den spelades på Scala och övertygade mig om jag ville se den nu, i den nya tappningen. Karl Bertil är ett absolut måste på julafton i min familj. Att se den som teater verkade spännande.
En blåsorkester från Frälsningsarmén välkomnade utanför.
Min vinterlook kallar jag Snövit.
Vi tråcklade oss in i huset och upp en massa trappor för att sätta oss på balkongsektionen.
Då dök självaste Henrik Dorsin upp. Jag blev helt starstrucked. Han är så otroligt begåvad och duktig. Han tipsade oss om att balkongsekrione inte var utsåld så vi kunde flytta in.
Och just det, sektionerna är indelade under olika prisgrupper. Jag hade löpt biljetter på de billigaste platserna, de kallas ”Stackars satar”.
Om du har möjlighet att se denna förställning så ska du göra det! Jag både gråta och skrattade. Grät för att Karl Bertil är så förknippat med min pappa. Alla citat och musiken – allt är pappa. Fint att få minnas. Skrattade för ja, pjäsen var fantastisk.
Vi tog tunnelbanan hem, gick förbi mammas hus för att dra bort grenar som bröts under all tung snö under snökanonen tidigare i veckan. Våran gigantogren ligger kvar…
Hem för att ladda om och sedan kvista över nåt kvarter till vänner på middag.
Varm i själen så tände vi första ljuset och lyssnade på min adventslista.
Mycket stök och många smulor. Men mycket gott.
Sen hade jag, Susanne Boll och Anne Liljeroth en pop up-försäljning i Susannes garage med våra böcker. Den enda försäljningen med signering jag har haft bokad denna höst.
Så mysig eftermiddag med massa mysiga möten och samtal.
Lite kyligt men med värme från vänner och glögg så gick det bra.
Sen var det krämig pasta till middag och mer adventsmusik.
Jag fick notis i min mobil och fick se detta:
Hur stort var inte detta då??? Min fina fina Julprassel & decembermys får vara med på listan vilket betyder att det är en massa människor som köpt den och gillar den. Jag blir rörd till tårar och så otroligt glad. tack till alla er som köpt min bok och skickat de mest underbara hälsningar. berättelser om ur ni pysslat från den och myst medan ni läst. Obeskrivlig lycka för mig. Tack!
Sen var det en mycket trött Helena som tackade för sig tidigt. Bäst att ladda om för en ny spännande vecka.
Har du testat physalis i vit choklad? Om inte så grattis! Då har något helt fantastiskt framför dig. DU vet hur två saker gifter sig så bra, som pepparkaka och ädelost, äpple och kanel – så är det med physalis och vit choklad också. 1 + 1 = 3 som vi lärde oss i reklamskolan. Att det inte blir det väntade utan mer, enkelt förklarat.
Nu är varken physalis eller vit choklad tydliga julsmaker men på något sätt blir det jul ihop. Eller är det jag som har tomtar på loften 24/7???
Physalis & vit choklad
Ingredienser:
1 kaka vit choklad
2 askar physalis
Gör så här: Ta och öppna en physalis försiktigt så skalet inte går sönder för mycket och vik bladen bakåt. Ta ett grepp om bladen och snurra dem så de låser sig. Gör alla frukterna och lägg åt sidan.
Koka upp vatten i en kastrull och lägg en värmetålig skål över. Bryt ner den vita chokladen och smält. Se till att vattnet aldrig kokar så kraftigt så det kommer i vatten i chokladen.
Ta en physalis i bladtofsen och doppa i den smälta chokladen. Lyft upp och låt rinna av lite och ställ sedan på bakplåtspapper.
Låt stelna helt, över natten är ett tips, och servera. Fina att dekorera bakverk som muffins eller tårtor med.
Ser nästan ut som vattenväxter där bladen vajar i vågorna.
Jag och barnen mumsade dessa igår, lite i förväg. Kanske ska göra en laddning till idag för första advent?
Första ljuset tänt. De superläckra röda bivaxljusen jag köpte i Berlin förra hösten. Jag såg dem i sin honungsgula förpackning och färgen röd och att det var fyra ljus fick mig att tänka på adventsljusstake.
Och i Köpenhamn i somras köpte jag dessa karameller. Det var väldigt vad mycket souvenirer jag använde nu då…
Ha en fin första advent. Hoppas din dag blir alldeles underbar.
Ja men då har årets riktiga, verkliga julpynt kommit in i hemmet; en hel julgran minsann. Jo det är alldeles för tidigt även för mig men när man jobbar som jag gör, att jag ska skapa material åt kunder blir det att jag ligger lite fel i tiden så att säga, som att jag hade en nyårsfotografering igår. Och här är då en julgran men jag är ju inte den som är den utan öppnar famnen och tar emot den. Och pysslar med den…
Kanske du också stått med en fin julgran och varit redo att pynta den men känt att den ju faktiskt är väldigt vacker i sig själv. Jag ville testa att pynta en gran med växter, blommor mm för att förhöja själva granen. Och så klart med ljus för det måste man ju bara ha. Granen ska ju tindra.
På en ljusslinga virade jag först fast eukalyptus med bindtråd för att sedan fylla på med övriga växter. En vintergrönskande slinga i juliga toner perfekt för granen. Ljus och dekoration i ett kan man säga.
Både färska och torkade blommor och blad så som eukalyptus, vinterskimmia, havrekärve och torkade färgade blad. Grönt, rött och sedan då havre. Väldigt vackra färger att kombinera om jag får säga det själv.
Först virade jag hela ljusslingan med eukalyptus och sedan som buketter av havre och övrigt.
Det blev mycket vackrare än vad jag vågade tro faktiskt.
Helt fantastiska färger och då eukalyptus och Wvinterskimmia är riktigt tåliga och håller sig fina långt efter de torkat så kommer denna hålla. Ja för havren och de torkade färgade röda bladen är ju redan döda så att säga. Eller ja, eterneller heter det ju.
Önskar du fler tips på pyssel med växter för julen?
Hej i fredagskvällen. Så längesedan som jag satt mig ned med bloggen och skriver ett sådant där inlägg som är i farten. Jag har liksom inte haft tid vilket ju är jättetråkigt för jag själv älskar att läsa bloggar som är lite ”just nu”. Så då passar jag på att göra det nu, när fredagskvällen bjöd på en kvart över.
Idag har jag haft möte med formgivare och redaktör för min nästa bok. Åh, utan att jinxa och lova för mycket så kommer det bli så bra. Jag är redan kär i den.
Men innan det mötet hade jag en nyårsfotografering hemma. Ja, jag ligger som så ofta lite fel i tiden… Men kul att klä upp sig i nyårsklänning.
Sedan till stan för möte i 4,5 timmar fö at sedan dundra hem igen.
Jag är så trött på vårt kök som efter 13 månader fortfarande är utan diskmaskin och köksgolv så jag sa att jag vägrar stå en kväll till med berg av disk. Så det fick bli råbiff. Inget på spisen. Bara en plåt med pommes i ugnen.
Nu sitter familjen i källaren och plockar fram chips för att vi sak sista delen av Harry Potter. Det är tredje året i november vi kör en film varje fredag. Så mysigt novent-göra. Liksom smygkänner på julfilmerna på något sätt.
Ja det var det, i all hast. Önskar dig en fortsatt fon fredag.
Något som är gott till glögg är krispiga endiver fyllda med mögelost, vinägrett och valnötter. Eller så här – detta är en liten snitt eller tilltugg som jag gör och serverar hela året. Till sommardrinken barfota i trädgården går lika bra som vid brasan och varm glögg.
Att mögelost går bra ihop med glögg vet vi men istället för en söt pepparkaka kommer här en liten tvist, med endiv. Nu på söndag är det första advent och det kan vara den första glöggdagen för mig. Och dessa fyllda endiver ska nog få ackompanjera både dryck och min adventslista. Åh myset!
Endivbåtar med gorgonzola & dressing
8 endivblad 80 g mogen gorgonzola, eller annan ädelost 0,5 dl valnötter Fransk dressing
Gör så här: Skär av några cm av botten på den hela endiven och sära försiktigt på bladen. Skölj i vatten, rinn av och lägg på fat. Dela gorgonzolan i bitar och fördela i endivbladen. Dela valnötterna i mindre bitar och strössla över. Ringla sist dressingen över, snåla inte. Redo att servera
Gör så här: I med alla ingredienser i en bunke och vispa jämn. Häll gärna över i en dressingflaska som går att skaka innan servering.
Och vill du ha en dundergod glögg att göra själv? Ja då ska du klicka dig vidare HIT.
Minns du mitt tips för glöggmuggar? Annars får du titta HÄR.
Det var när vi var i Paris och åt som jag beställde en sallad till förrätt som jag blev inspirerad till denna lilla snitt. Då kom det in ett fat med skuren endiv, stressad gorgonzola över samt ringlad vinägrett. Jag tänkte att då endiven är som en liten båt och är lätt att äta som snitt med det skulle man ju kunna ha ost och dressing i. Och för att få lite med brunch adderade jag på en valnöt. I sin enkelhet alldeles perfekt.
Årets second hand-julklapp är ett reklaminlägg med Myrorna
Jag är så otroligt glad över att få samarbeta med Myrorna denna jul. Jag har fått i uppdrag att skapa 4 filmer som ska ge inspiration till julen. Den första filmen är på temat årets second hand-julklapp som är tavlan.
Vilken jättebra gåva ju! Det är inte alla som är vana vid att köpa tavlor second hand utan väljer nya posters. Då är en tavla helt klart mycket roligare då den blir unik och man kan hitta något som passar sin egna stil samt ett mer hållbart köp.
Att ge bort en tavla är en så fin gåva som ger personlighet åt hemmet och rummen. Besök din närmsta Myrorna eller titta i webshopen.
Och i samband med denna second hand-julklapp vill jag så klart ge inspiration på hur du kan göra tavlan än mer personlig. Kolla in filmen nedan för tre olika pyssel som du kan göra med tavlorna och ge än mer unika gåvor.
Jag är så otroligt nöjd och glad i min fina tavla som nu inte bara ger skönhet på väggen form av det vackra motivet utan även det söta lilla ljuset det sprider. Jag som alltid älskat dockskåp har fått mig en vuxen variant kan man väl säga.
Det var på Myrorna och den underbara butiken i Ropsten jag fann denna tavla. Då jag varit i Paris två gånger i år och verkligen fallit för staden så var tavlan som gjord för mig med ett vintrigt Montmartre. Just denna gata har jag gått på två gånger i år – kan det ha varit meningen att jag och tavlan skulle finna varann? Och att den där lilla skadan i canvasen bara blev en lycka?
Vad tycker du om årets second hand-julklapp? Har du köpt tavlor second hand? Och vad tycker du mina pyssel? Hör gärna dina tankar och kommentarer.
Om en vecka så kommer nästa juliga inspirationsavsnitt. Vi ses då.
Att binda en krans och hänga på ytterdörren hör till första advent. Ett fint pynt att visa att här inne myser vi för fullt.
Det finns många sätt att binda en julkrans och inget är fel så länge man fått något vackert, runt att hänga upp skulle jag säga. Kransen har flyttat från att ha varit en självklar detalj på ytterdörren till att även få vara ett julpynt inne i hemmet. Det som man dock ska tänka på är att de som ska användas inomhus bör vara i material som inte barrar. En krans av gran eller enris håller sig fräsch ute men inne kommer den snart att tappa sin fräschör. Då är lingon, eukalyptus, cypress eller rosmarin bättre alternativ.
För att vara säker på att få en rund krans och redan innan ha bestämt storleken så är en ring bra att använda som stomme. Om man inte har en ring kan en kemgalge enkelt göras om till en bra stomme. Kan justeras till önskad storlek. Forma galgen till en rund ring och med metallavbitare knipsas galgens krok bort. Vira metalländrana runt varann så ringen försluts.
Krans av blandad kompott
Jag gillar kransar som är livfulla och gärna av olika sorters vintergrönt så som rödgran, kungsgran, tall, enris, cypress, lingon, rosmarin, eukalyptus.
Gör mindre buketter av grenar och kvistar som binds samman med bindtråd. Ett tips är att använda handskar och sekatör. Lägg buketten på ringen, stommen och fäst med ytterligare bit bindtråd. Lägg på nästa bukett omlott och bind fast. Fortsätt hela vägen runt till hela ringen är klädd. Sätt eventuellt fast band i önskad färg.
Jag tror ingen har missat att det snöar i Mellansverige så jag ska inte komma med någon nyhetsuppdatering om läget. Om nu någon egentligen kan det då det är ett sant kaos.
Jag var idag inne i stan på ett möte och på vägen hem från tunnelbanan var snön djup så jag fick pulsa mig svettig. Från himlen föll de mjukaste och absolut största snöflingorna jag skådat. Det går ju bara att le stort och bli på riktigt själaglad.
Ljuset från idrottsplatsen gjorde snön och himlen varmt gul. Snöns skuggor var blå. Snö är inte bara vit kan jag då konstatera.
Vårt område är vita funkishus och kallas ”Den vita staden”. I dessa lägen är det verkligen en sanning.
Det första jag ser när jag kommer hem är att plommonträdet har dukat under av det tunga snötäcket. Åh vad ledsen jag blev nu. Det träd som gett så många fina plommon genom åren vi bott här. Buhu!
Jag kliver in och möter familjen och säger något om att trädet knäckts och de berättar om det enorma brak som blev när det knäcktes. Tyckte att de måste ha hört väldigt bra för sånt stort brak kan det väl inte bli. Det visade sig att jag i min plommonsorg inte såg tallen utanför huset som också knäckts.
Hade något fått den där i skallen hade det varit livsfarligt ju. Helt otroligt vilka krafter vi nu får ta del av.
Om vi bortser från fallna träd så är detta så vackert och jag bara hoppas vi kan få njuta av det en stund till. Men det är nog en för stor önskan av Kung Bore.
