Har du testat laga fläskytterfilé i sockerkaksform? Du som följt mig vet att jag älskar genvägar och detta är en rätt som helt klart klassar in där.
Att laga fläskytterfilé i sockerkaksform gör att köttet blir saftigt och riktigt välsmakande då det liksom tätt bakas in, ”viras in” av all god sås under tillagningen.
Och den sås som köttet lagas i blir sedan såsen köttet serveras med. Där av att det blir som en genvägsrätt kan jag tycka. Att såsen görs samtidigt som köttet. Two in one så att säga.
Detta är ett basrecept och kan lätt kryddas upp och så som du vill. Vill du ha timjan för mer krydda? Klicka i sambal oelek för hetta? Ja, det är är bara att testa sig fram. Jag valde gelé för det var det jag hade hemma, men fläskytterfilé i sockerkaksform görs även sig bra med lingonsylt.
Fläskytterfilé i sockerkaksform i ugn
Ingredienser: 1 kg fläskytterfilé 3 dl grädde (+ ev mer till sås sen) 1 tärning köttbuljong 2 msk soja 1 dl svartvinbärsgelé (el lingonsylt) 1/2 tsk salt 1/2 tsk peppar
Gör så här: Värm ugnen till 175°. Lägg en fläskytterfilé i en smal sockerkaksform. Formen behöver vara så liten att såsen sedan täcker köttet helt.
Vänd samman grädde, smulad köttbuljong, soja, lingonsylt, salt och peppar i en skål och häll över fläskytterfilén i formen. Ställ på galler mitt i ugnen i ca 60 minuter. Sätt gärna ugnstermometer där köttet är som tjockast för att testa innertemperaturen, vid 65° är fläskytterfilé klart.
Ta ut formen och lyft ut köttet till en skärbräda och sila av gräddsåsen ner i en kastrull. Koka upp såsen och spä ev med grädde och smaka av med salt och peppar.
Skär köttet i skivor och lägg i form med höga kanter, häll över såsen och servera med förslagsvis kokt potatis, saltgurka, grönsaker och gelé.
Vill du ha tips på detaljer till en dukning som denna? Klicka HÄR för ett passande inlägg.
När jag reser så går jag gärna i butiker för att få med mig souvenirer av det slag att det är ting jag kommer använda i vardagen. När man tänker på souvenirer så är det gärna av de där slaget där det är pryl med landet eller staden man besöker textat på eller avbildat. Typ en kopp där det står I love Italy på eller klassikern My mum went to London and all I got was this t-shirt. Hur ofta används dessa grejer kan man undra?
Då är min melodi mer att hitta lokala saker som jag kan använda i hemmet och när de används så tänker jag på resan och återupplever minnen från då. Och sedan så ligger lite av lyckan också i det att jag hittat något, förhoppningsvis, unikt. En detalj i hemmet som inte går att få tag på på hemmaplan.
Innan vi åkte till vårt hus så körde vi in på den stora matbutiken för att få med oss frukost till dagen efter. Det var en sådan där gigantisk butik som säljer allt från solstolar, nattlinnen och leksaker till flingor, färska ostron och tårtor – dvs allt mellan himmel och jord. Jag fastnade bara 3 meter in i butiken vid fiskeavdelningen, alltså metspön och stövlar. Där fanns även en enormt vacker korg som jag inte riktigt först förstod hur den hängde ihop med fisket.
När veckan började gå mot sitt slut och vi skulle vända hemåt igen hade jag sett liknande korgar precis överallt i den lilla hamnstaden. Det är alltså en korg fiskarna har med sig i båtarna och även de som plockar musslor och ostron.
Jag hade inte släppt tanken på korgen jag såg första dagen och på den sista dagen åkte vi tillbaka dit och jag köpte mig en korg. Men inte för att plocka musslor i utan snarare ha i köket och använda när jag bär ut saker till matbordet i trädgården. Det fina trähandtaget mot korgens metall är så snyggt.
När vi var och åt på Chez Jacky blev jag helt vild i smörknivarna på borden. Jag tänkte att de var några antika historier, dyra och svåra att få tag i så döm om min förvåning när jag hittade dem i samma matbutik som korgen där den sista dagen. Och billiga dessutom.
Allt sitter ju i detaljerna som bekant och att få breda på smör med en fransk smörkniv och då minnas den fantastiska skaldjurslunchen är ju fantastiskt.
Säg ett plagg som är franskt och jag gissar att du tänker på basker och randig tröja. Och om det var något jag önskade hitta var just en randig tröja. Och på samma gata som maken köpte sig en randig tröja för 13 år sedan hittade nu jag min. En liten butik med en mycket liten dam som inte kunde ett ord engelska men som uppskattade min knaggliga franska kommer för evigt vara ett fint minne.
Jag letade loppisar med stor frenesi men det var inte så lätt. Hittade faktiskt förvånansvärt få men i en underbar second hand-butik hittade jag denna duk med 12 matchande servetter. Men jag hade kanske inte fallit lika snabbt för den om det inte var för påslakanet vår airb’n’b-värdinna hade lagt fram i huset. Det var vitt med bruna sydda kanter vilket gjorde mig så inspirerad. Så här såg jag först de bruna sydda kanterna och sedan mönstret.
Och jag måste säga att brunt, rosa och krämvitt ihop är ju makalöst snyggt.
Den hatt jag hade med mig på resan var svårt misshandlad. Den gjorde så klart sitt jobb med att skydda huvudet och skugga ansiktet men snygg var den inte. Så när jag hittade en hattbutik i Concarneau var jag inte sen att kolla om jag kunde hitta någon ny till mig. Och ja, det gjorde jag.
Och alla mår bra av kärlek gånger tre så denna blåa t-shirt fick också följa med.
Ja det var mina stora inköp. Utöver dessa ting så var det en väldans många ostar och marmelader som dessutom packades med. De lades i kylväskor som när vi checkade in på de tre hotell vi stannade vid på vägen hem fick stå i hotellens kylar och/eller hotellrummens minibarer. Lite får man jobba för att få hem godsakerna!
Snabblagad pasta med svamp, mozzarella, oliver och soltorkade tomater åker in på bloggen för att fylla på kategorin Barnens favoriträtter. Jag har ju bloggen som både en egen receptbok och dagbok. Perfekt att för mig att minnas goda rätter och samtidigt dela med mig av dem till er som tittar in här. Och denna vardagsrätt är en sådan.
Och utöver att denna pasta med svamp och mozzarella är god så är den enkel att laga då mycket av det är en ”allt i en panna”-rätt. Sådant vi älskar i vardagen eller hur??!
Snabblagad pasta med svamp & mozzarella
Ingredienser:
500 g spaghetti
250 g champinjoner
1 rödlök
1 burk soltorkade tomater i olja
1 vitlöksklyfta
1/2 msk oregano
salt & peppar
400 g mozzarella
70 g oliver
Gör så här: Koka spaghetti enligt förpackningen. Skär svamp och lök i halvmånar. Strimla soltorkade tomater och spara oljan.
Värm en traktörpanna och häll i oljan från tomaterna och stek svamp, lök, tomater och pressad vitlök på medeltemperatur i några minuter. Ta 1 dl pastavatten, oregano samt salt och peppar och sjud i ytterligare några minuter.
Häll av pastan och blanda ner i pannan med grönsakerna. Riv ner bitar av mozzarella och blanda även ner oliver. Rör om och servera direkt ur pannan.
Och en sådan här rätt kan ju varieras på många sätt. Denna är vegetarisk, om man då bortser från mozzarellan som animaliskt protein, men kan ju också toppas med något grillat kött eller fisk. Eller varför inte knaperstekt bacon.
Och när barnen får vara med och laga så smakar det alltid godare. Konstigt det där men så är det verkligen.
Vardagen är tillbaka. För mig och maken då men medan barnen fortfarande har sommarlov och med det har sköna slappa dagar hemma. Jag får det så svårt att fokusera helt på mitt när barnen inte sätts i aktivitet, lek eller gör något. Ansvaret ligger på mig att kicka igång dem.
Och innan detta sker kickar jag igång mig själv. Nu har mina morgonpromenader blivit rutin igen och då jag går upp vardags-jobb-tid men barnen sover som om det var söndag så kan jag gå iväg och komma hem innan de vaknat.
Men sen är det jag som jobbar och jonglerar. Barnen ska ha mat och få energi att göra något samtidigt som jag ska få ur mig mina uppdrag.
Ett tag var ljudvolymen enorm och jag undrade om hela hemmet skule gå sönder. Det var ju ”krig” och pang-pang med Nerf-gevären. Hellre stök och hög ljudvolym än stillasittande surande barn faktiskt.
Det damp ner ett cellprov för HPV i brevlådan. Då jag skjutit upp detta med förra testet jag fick tog jag det på en gång och la på lådan samtidigt som jag då lämnade kaoset hemma för att åka till stan.
Jag och en väninna har varit duktiga på att ses och ha kulturella träffar. Gått på teater, konstutställningar osv men kommit av oss. Det var nog pandemin som satte käppar i hjulet. Men när hon frågade om jag ville se Laurie Anderson på Moderna museet innan den stänger svarade jag snabbt ja.
Såg denna taxi och insåg att det är den jag alltid borde boka när jag ska någonstans.
Vi hade stämt möte utanför Grand Hotel och när jag står där slår det mig – luften är så varm och fuktig så mitt tunna hår med sk fina strån blev tjockt. Alltså wow. Jag var tvungen att föreviga detta unika.
Jag visste en del om Laurie Anderson innan men inte alls så mycket visade det sig. En mycket bredare konstnär än vad jag trodde. Utställningen är stor, hennes konstnärsskap från 70-talet till idag samt mycket om hennes farfar som emigrerade från Sverige till USA.
Utställningen var mörk och nästan helt i svart/vitt. Jag gillade det jag såg men blev liksom mätt och tung då det är en utställning med många svåra ämnen, sorgliga historier, kraft och som sagt mycket mörkt. När vi gick därifrån var jag rätt nedstämd. Kände att utställningen inte var i min smak men när jag morgonen efter går igenom den med maken så lyfte den. Jag hade så mycket att prata om, diskutera och ventilera. Så med en dags marinering så är min åsikt om utställningen att den var fantastisk. Så knasigt det kan vara.
Med då lite nedstämda känslor tog vi färjan från Skeppsholmen till Slussen för nu ville vi äta. För efter kultur kommer mat och dryck. Det är sedan gammalt.
Sökte oss upp in i Gamla stan.
Men det var fullt överallt. Attans.
Då kom jag på att relativt nyöppnade Fenix på Götgatan inte har bordsbokning utan endast drop in. Efter en lång promenad från Gamla stan till Söder hade vi tur – det fanns bord.
Fenix är en lillasyster till Riche vilket syntes på inredningen. Och klintelet.
Mellanrätter är grejen här. Och nu måste jag sätta ner foten. Kan vi inte sluta med mellanrätter??? Kul att testa flera olika saker och dela men man blir inte mätt och det slutar alltid med att man beställer massa rätter vilket gör det hela dyrt. Och det är liksom ett sjå att hålla på och dela.
Och jag kan säga om maten att några var helt underbara och andra var mindre lyckade. Jag vill summera det så här: superservice och stämning, helt fantastiskt ställe, men man går inte hit för en full middag. Snarare ta nåt glas med kära vänner och småäta.
Jag kommer gärna tillbaka men inte lika hungrig som jag var denna gång. Personalen får 5 av 5.
Slussen är ett sorgligt kapitel i Stockholms historia, det vet alla som besökt staden. Denna sommar så görs någon form av rälsbyte eller nåt annat vilket gör att t-banan går uppdelat och man måste byta tåg vid T-centralen efter 23.00. Väldigt oklart detta. Så det tog dubbelt så lång tid att komma hem och när det regnar, mörkt, förvirrat och är mitt i natten är man inte så glad i SL där och då. Men jag satte då på spellistan från TV-serien Molanders om du minns den. Bara klassisk musik och då blev allt vackert och filmiskt.
Väl hemma igen med underbar klassisk musik i öronen, vackra tomma gator och parker var det väldigt drömskt. Det gäller att göra lemonad av citroner som det heter.
Nu äntligen har jag fått till ett helt inlägg med den renovering av vår funkisbalkong vi panikstartade innan semestern. (eller är det uteplats, altan, balkong???)
Vi satt mycket här förr men det har blivit lite långt mellan tillfällena på sista tiden, jag tror sista måltiden här var på makens födelsedag i maj och då var det liksom läskigt att sitta här för golvet var så trasigt med vassa kanter samt att räcket var pinsamt rostigt så det var flera stora hål i det.
Att nu få tillbaka denna plats är så underbart. Det känns som om vi har fått ett rum till.
Golvet som låg här innan var i original från 1940 och då uteplatsen här är bredare än balkongen våningen ovan så var de yttersta plattorna väldigt utsatta. När vi var på visning tänkte jag inte så mycket på det men de 4-5 yttersta raderna av klinker var borta och ersatta med betonggolv. Det gick i linje med balkongens böj så det såg okej ut men det gjorde att uteplatsen upplevdes smalare än vad det är. Nu har vi fått full bredd och större plats.
Jag visade upp de färger på utomhusklinker som fanns att välja på och jag lekte med tanken på att göra det rutigt men det skulle bli för likt vårt badrumsgolv. Och sedan funderade jag på grönt för att matcha alla tallar runt om men då det var rött i original tänkte jag att ge tillbaka huset sin skönhet. Som det var tänkt och som känns tryggt.
Äntligen ett balkongräcke som är helt och rent. Om man tittar i mitt bloggarkiv så är alla bilder från måltiderna här med väldigt kort skärpedjup eller bara närbild för att se ett håligt räcke som ser rostigt och livsfarligt ut är inte inspirerande. Bara pinsamt.
Nu går det inte att ha känselfilter här på bloggen men du får lita på mig när jag säger att det är underbart att gå barfota på golvet. Lent och skönt.
Och de som bodde här innan oss; våra två katter, verkar gilla renoveringen de med.
Vi är så glada över att stjärnorna lös i vår riktning när vi bara frågade hantverkarna som jobbade hos grannen om de kunde kika över och kolla på vårt golv för att ge en offert och i samma stund fick de en avbokning. Tur, slump och tajmning – ibland har man ofantlig tur. För det var bara några regnskurar bort från att fukten i det trasiga golvet hade gått in i fasaden visade det sig… Och då hade det kostat ännu mer!!!
Renoveringen av funkisbalkong med utomhusklinker
Så då tar vi ett bildspel med lite av steg-för-steg.
De trasiga delarna av räcket skars bort och nya sattes dit. Planen var hela tiden att räcket skulle vara kvar i sitt original så långt det gick.
In med nya metallskivor till räcket och rostmåla. Knacka bort all gammal trasig klinker. Sedan bilades all betong bort, längs med räcket där det skarvats av tidigare ägare.
Hela golvet är nu rent från allt det gamla. Nu var det många olika lager med olika ytskick samt en lutning i ett undre lager för att vatten ska rinna bort från fasaden och inte in. En teknik som inte fanns när huset byggdes 1940.
Och sedan då lägga klinker med perfekt precision.
Klinker för klinker och sedan foga. Klart!
Så fint gjort och så proffsigt av hantverkarna. Det känns som vi gett vårt fina funkishus en dos kärlek.
Jag måste erkänna att det blev lite axlarna ner när allt var klart. Vi har länge vetat att denna renovering är ofrånkomlig men då det är ett stort jobb med stor summa har vi dragit oss för det men nu var det panik och akut. Och när väl allt var klart var det som om något lättade från lådan i huvudet med rubriken: jobbiga saker.
Nu är det bara roliga saker jag tänker när jag går ut här. Och när det regnar så börjar jag inte oroa mig – huset står pall!
Här kommer då ett gäng bilder från den lilla kräftskivan med den maxade dukningen som kunde göras av det jag hade med mig till Nyhetsmorgon. Jag var ju liksom tvungen att duka upp med allt när jag ändå hade alla ingredienser för en lyckad skiva så att säga.
Liten maxad kräftskiva på terrassen
Så, då tar vi byggsten för byggsten av alltihop.
Att ha en stor bukett eller flera små buketter av dillkronor är både så fint och passande till en kräftskiva. Och doften mina damer och herrar – den är ljuvlig. Blandar in nejlikor för att få lite mer ”blomma” och rött.
Och som jag visade på TV så hade jag flera olika kökshanddukar istället för en stor duk. De blir som tallriksunderlägg och duk på samma gång nästan.
Och här valde jag då kökshanddukar som var lika men ändå inte samma. Den gemensamma tråden är… röd! Och sedan en kökshandduk var även med blå rand vilket jag ville för mitt porslin är det med blå blommor. Och för att plocka upp mer av det röda valde jag mina glas jag fått/lånat av föräldrahemmet och som jag brukar ha till jul. Bra med flera högtider som har samma färg ha ha.
Små buketter passar bra när man har annat på bordet som liksom tar all uppmärksamhet. Som min kräft-focaccia och…
Bordet blev helt fullt så drycken fick stå bredvid på snygg stol.
Vi hade en burk skagenröra och färsk majs i kylen så det fick bli förrätt och tillbehör.
Och det här med en liten skål med vatten att tvätta händerna i ska absolut inte underskattas. Varför det är så bra kan jag mäta med en enkel sak: det behövs ungefär hälften så många pappersservetter när man kan tvätta sig ren mellan varven. Citronskivan? Mest för att det är snyggt.
En klick skagenröra är en mycket enkel men ack så passande förrätt på en kräftskiva.
Rött, vitt, lite skirt grönt och små stänk av blått.
Och sedan dundrades det in med gult! När jag väl satt där med majskolven så var det ju helt perfekt. Jag brukar tipsa om att ha kronärtskocka som alternativ till kräftor för den som inte vill/kan äta kräftor för det är lite samma ät-beteende. Och ja, det är ju majskolvar också.
Det blev en liten kräftskiva för oss fem i familjen men väldigt maxad ändå. Det som saknades var kanske att göra den lite vuxen med snaps och snapsvisor men hej – det var ju söndag!
Jag vet inte om det är ärvt i deras dna eller socialt och vi smittat dem men jag är så glad över att barnen också älskar skaldjur. Hade de inte varit pigga på mat av denna sort hade vi nog inte haft så mycket kräftskivor som vi haft.
Om några helger har vi en riktig kräftis här och med det kommer också att denna plats (kallas det altan, balkong eller terrass?) invigas på riktigt. Ja för du som följt minns kanske att vi renoverade uteplatsens golv. Jag ska återkomma med ett eget inlägg för det. Men jag kan avslöja redan nu att vi är mer än nöjda!
Jag visade hur man kan skapa ett eget våningsfat av fat och skålar igår i Nyhetsmorgon, se HÄR. Och vi hade ju en liten kräftskiva sedan på kvällen när jag liksom hade alla delar redo.
Och då passade jag på att fota en liten steg för steg på mitt våningsfat.
Och om jg får säga det själv blev det ju alla tiders!
Skapa ett eget våningsfat av fat & skålar
Jag har tidigare visat ett våningsfat jag gjorde men då med vitt porslin och jag tycker att denna i glas blev så mycket snyggare. Speciellt när den var menad för kräftor.
Det man ska tänka på är att ha tre plana fat i olika storlek och sedan mindre glas och skålar att ha som ”pelare” mellan faten. Nu fuskar jag lite här med att ha tårtfat som då redan är ett fat på fot men jag hade kunnat ha det glas jag har på mellanplanet även underst.
Mellanfatet har små fötter vilket inte balanserar bra på det upp och nedvända glaset så då hade jag ett litet glasfat denna som stadig bas.
Och som du förstår är detta våningsfat på intet sätt beständigt eller stöttåligt utan faten får hanteras varsamt. Men om du vill skapa ett våningsfat och det ska förbli så ska du limma alla delar med sk superglue. Då sitter delarna sedan som berget.
Och denna ska jag komma ihåg till jul när alla kolor, knäck, fudge och praliner ska upp. ja snart är det dags ha ha!
Vilken underbar sändning det blev. Det var sådan härlig stämning i studion och i korridorerna. Ja riktig feststämning kan man säga.
Se klippet HÄR och så hoppas jag att du blir inspirerad till att skapa, pynta och pyssla.
Jenny är så otroligt härlig att jobba med, lättsamt och roligt rakt igenom.
Jag sover alltid dåligt när jag vet att jag måste upp tidigt och även denna gång. Men jag var pigg ändå för nu skulle det ju bli kul. Kl 06.50 kom taxin och jag fyllde den med dilldoft. Tänk att sådan liten bukett kan ge som mycket doft.
Plats för att rigga mitt bord.
Och där står midsommarstången kvar. Eller är den tidig…?
Lite gott och blandat som vanligt.
Och sedan skjuts in i mirakelverkstaden.
Erik Videgård stod för matlagningen i köket och han kokade varma Louisiana-kräftor. Det doftade helt galet gott i hela huset. Och han hade tydligen fördelsedag vilket jag missade. Attans, då hade jag ju gjort en partyhatt åt honom med.
Det är inte enkelt att välja kläder till sändning tycker jag. Men det blev rosa för att matcha kräftorna lite och ett stort halsband jag inte använt på flera år.
När sändningen är över är det så härligt, alla spänningar släpper och jag vill bara stanna i den bubblan.
Detta är bland det roligaste jag vet och jag är så glad över att ni verkar gilla det också. Jag får så många fina glada hälsningar om det jag visat och får höra att jag inspirerat. Inget gör mig gladare. TACK!
Några små lådor med kräftskiva nerpackade. Sen hem och slänga mig i sängen. En totalkollaps för att hämta igen nattens missade sömn. Men så värt!
Återigen tack för att glada fina hälsningar från sändningen. Blir så glad över att få kontakt med er som läser, följer och tittar. TACK!
Nu är det dags för Nyhetsmorgon och jag har förinställt detta inlägg då jag har fullt upp med att åka till Gärdet och duka upp för direktsändning tidigt tidigt.
Om du trillat in här som vanligt med mina dagliga uppdateringar så vill jag hänvisa dig till arkivet denna gång och mitt matiga och kanske helt fullständiga inlägg med tips för kräftskivan, nämligen HÄR, klicka dig dit.
Kanske du hittat hit för att du sett mig på Nyhetsmorgon och undrat vem den där pysseltanten i rutan var och googlat dig vidare. Ja men extra välkommen, hoppas du ska finna denna blogg inspirerande. Om du vill veta mer om mig så kollar du HÄR. Och för att få ett litet hum om vad denna blogg kan innehålla så kan du kolla in kategorierna HÄR och sedan klicka runt allt vad du pallar.
Och sedan finns jag då på Instagram så klart där jag är mycket och får härliga kommentarer och kontakt men kanske att bloggen ändå ligger mig närmast hjärtat för här är det inga algoritmer eller likes som styr.
Och så finns jag i bokform faktiskt. Min senaste bok handlar om allt härligt och kreativt du kan skapa under hela året: Vardagsvackert & festfyrverkeri. Så du kan bläddra fram till sidan 122 så är det bara att börja dessa skaldjursgoda festligheter.
Lämna gärna en kommentar om du hinner. Så kul att få kontakt med er som följer då ni är i tusental men jag ju inte ser er. Både ni som hängt med länge och alla nytillkomna för under sommaren har det verkligen kommit fler hit. Så glad för det är jag för det energi att fortsätta min önskan om att inspirera till kreativitet.
Det blev en girlang av grytlapparna! Kommer du ihåg att jag hittade en massa vackra gamla grytlappar på loppisarna i Skåne i sommar? Jag stod där i en fuktig skånsk lada och kände på de enormt välarbetade grytlapparna och kände att jag måste bara göra något med dem.
Fnderade på att göra lapptäcke av dem, som en filt av moromorsrutor men med grytlappar. Men insåg att det kräver ett himla lappande då de är så olika i storlek och stil. Inte omöjligt så klart men lite mer tidskrävande en vad jag tänkt.
Och då föddes idéen om att hänga upp som dekoration. Kanske som en girlang? jajamen!
Jag ångrar mig djupt över att jag inte köpte allihop. Jag valde rött, vitt och blått. varför tog jag inte de gröna??? Åh vad jag grämer mig men det kommer fler loppisar!
Visst ser man handen som skapat dem? Så otroligt vackra.
Jag hade ett rött papperssnöre hemma så jag valde det. Inte den starkaste tråden så egentligen inget att rekommendera utan nog bättre med slitstarkt bomullssnöre men rött är ju snyggt…
Festlig girlang med loppisfyndade grytlappar
Jag gjorde det mycket enkelt för mig och sydde stora stygn med papperstråden och en broderinål. Klippte inte av tråden utan lät den löpa från rullen och bara fyllde på med grytlappar.
Sedan när alla grytlappar var trädda klippte jag av snöret och sedan hängdes den upp på test. Det blev ju hur bra som helst!
Så då var första dekorationen till kräftskivan vi ska ha här hemma om några helger. Då hoppas jag (läs: räknar kallt med) att det blivit lite varmt igen och vi har en fin sensommarkväll och vi kan sitta ute.
Jag ska se om jag kan hitta fler grytlappar i fler färger så girlangen blir ett lite mer lekfullt flaggspel nästan. Och då kanske sy fast dem i ett band så det blir mer hållbart.
Eller så får det vara så här lekfullt och varierat. Kanske ta bort allt blått och då få en julig girlang till december… ja du känner väl mig???
