Hej fredag! Nå vad tror du, vad kan en fredagslåda i augusti vara fylld med mån tro? Mycket ledande fråga ha ha. Då klart det är kräftor då det är sådana tider.
nu gör jag det lätt för mig och hänvisar dig till mitt extremt välfylld inlägg där jag samlat exakt allt jag har om kräftskivor, med mina tips, dekorationer och recept.
Här nedan följer sådant du kan inspireras av så länge, alltså det du finner i DETTA inlägg:
Då har vi landat på vår sommarresa sista hållplats; Tjörnekalv. Här hyr vi ett hus för 6 dagar av vänner. Det blir vår resas sjunde boende så det där jag skrev om att inte äga ett sommarhus för att istället resa och hyra boenden kan jag verkligen gå i god för, jag lever som jag lär alltså.
Med bilen parkerad i hamnen och mat för en vecka fick vi skjuts över av våra vänner.
Detta blir alltså min utsikt från sängen närmsta dagarna. Wow, här kommer vi trivas.
Så fint, så somrigt, så alldeles perfekt.
Vi är modell större i min familj och här var det inte högt i tak. Men det adderar ju bara på den där härliga känslan av sommarboende.
Min garderob denna sommar är verkligen västkustkompatibel tycker jag. Blått och vitt.
Vatten, bryggor och klippa ett litet stenkast från vårt hus. Och så klart det blir krabbfiske då.
En liten gullig rackare som vi sa hej då till när den snabbt sprang ner i vattnet igen efter modellandet.
Då vi var rätt möra så var vi inte sugna på att laga stor middag första kvällen så vi hade köpt räkor på vägen och det dukades upp på bästa västkustiga sätt.
”Ni får skärmtid om ni spelar något tillsammans” är något jag säger så dämpar jag mitt dåliga samvete över att jag inte pallar att aktivera dem själv. Den ljudvolymen som blir när de spelar ihop är helt otrolig. Jag vet inte riktigt vad spelet går ut på men kul verkar de ha.
Bra första dejt med västkusten tycker jag. Ska bli kul att se resten av denna lilla ö dessa dagar.
Bilarna packade, huset städat och minnesbanken fullmatad. Nu lämnar vi Köpenhamn för denna gång och ska färdas vidare på vår sommarresa i Sverige men först ska vi till Camp Adventure.
Innan pandemin var vi på Legoland och på vägen hem då tog vi en sväng in till Camp Adventure där skogstornet och höghöjdsbanor finns. Detta ville vi återse samt att nu är barnen tillräckligt gamla/modiga för att våga sig på höghöjdsbanorna.
”Stanna bilen!” ropar jag. Precis på den lilla grusvägen till Camp Adventure är det en hel äng, nej en hel åker fylld med helt fantastiska blommor.
Är det för bina? Är det vilda blommor till försäljning? Så märkligt och magiskt att se så här stor blomsteräng.
Bilen parkerad och vi hade nu tid på oss att gå upp i Skogstornet innan barnens bokade klättertid var.
Utanför fick jag reda på av en mycket snäll man att ängen/åkern vi passerat är Europas största vilda blomsteråker. Och det är självplock. 50 kr för en fylld hink. Som en dröm.
Som jag beskrivit detta tornet tidigare så är det som en blandningen mellan Eiffeltornet och Guggenheimmuseet i New York.
Förra gången kom jag inte hela vägen upp då min enorma höjdrädsla satte stopp. Hur skulle det bli nu…?
För att skydda naturen så är det broar/bryggor som man går på fram till tornet.
Så vackert allting.
Och där är tornet. Mäktigt alltså!
Träd inuti visar hur högt det är och tornet sträcker sig långt över trädtopparna.
Det är ingen svår stegring detta. Barn gick lätt, föräldrar med barnvagn promenad som ingenting och till ch med en dam med rullator tog sig upp.
Jag då? Nä, jag klarade det inte. Inte för att det är svårt egentligen med promenaden utan min höjdrädsla. Eller höjdskräck. Hela min kropp vill bara lägga sig ner på golvet och sedan krypa baklänges. Men jag tror jag kom några varv högre denna gång om det är nån tröst för mig.
Jag får svindel bara av att titta på denna bild.
Så, tryggt på marken igen.
Och där var det introduktion för barnen i klättringen.
Många olika banor med varierad höjd och längd. Något för både stora och små.
Introduktionen tog lång tid och det var många som startade samtidigt så det blev kö till en början vilket fick barnens tålamod att gnissla lite.
Men sen släppte det och det gick fort på många sätt.
Efter några timmar uppe i träden var de värda var sin glass.
Och där var vårt Danmarkäventyr helt slut för denna gång.
Över bron till Sverige och mot Västkusten för vår sista etapp på vår sommarresa. Sommaren fortsätter alltså lite till. Så glad för det!
Jag hade hört talas om ett riktigt läckert badställe med en brygga som vunnit priser men ska erkänna att jag inte riktigt hade placerat det här utanför Köpenhamn. Trodde det nog låg längre bort. Så med tunnelbanan åkte vi mot Kastrup, klev av och från city hamnade vi nu mitt i skön natur. Mot Kastrup sjøbad.
På gamla kanonvallar (riktade mot Sverige, skönt att iv är vänner nu…) mot vattnet har denna underbara brygga byggts.
Som en stegrande snurrande träbrygga vänder sig den och skapar ett runt rum mitt ute i vattnet. På högersida syns Öresundsbron.
Jättesvårt att fånga på bild ser jag nu. Men bryggan vi går på för oss in i det rundade rummet och bryggan liksom växer uppåt så man kommer högre och högre upp där inne.
Som en öppen bassäng kan man kalla det.
De modiga kusinerna hoppar och skrattar.
Vid duscharna där inne är väggen i plexiglas och man ser över Öresund till Sverige
Solen sänkte sig och klockan var alldeles för mycket egentligen. nu var det hem för vår sista middag.
Lite sorgligt att ta farväl av vårt fina hus vi fått kalla hem i en vecka.
veckan firades av med en rejält härligt grillmiddag.
Grillade nektariner är en av mina favoriter att ha som tillbehör. Salta och krydda dem och det blir till den perfekta salsan nästan utan att behöva göra något mer.
Kommer sakna att varje dag få duka med detta fina porslin.
Tack Köpenhamn för en helt perfekt vecka. Så mycket vi hunnit med!
Men Danmark är vi inte klar med för imorgon på vägen hem till Sverige ska ett äventyr till göras. Får se om jag vågar vara med… Vår sommarresa fortsätter lite till.
Många tips hade vi fått innan vår Köpenhamnsresa och ett av dem återkom från flertalet tipsare; Reffen. Det är det bästa med att fråga och be om hjälp – man kan få helt nya inslag och upptäckter.
Vad är då Reffen? Jo det är en enorm plats i ett gammalt fabriksområde vid kajkanten bestående av matstånd och bord. Det var som att gå runt i en liten stad där varje hus var ett gatukök. Och varje hus var som en egen värld då det kunde vara ett argentinskt stånd/hus med kött som grillades över öppen eld med stora flammor och som granne var Indien med bubblande grytor med helt sagolika dofter.
Vi klev av bussen och det var lite osäkert om vi verkligen hamnat rätt. Kändes helt öde och sedan såg vi en liten skylt med Reffen och pil.
Sedan var det dock ingen fråga om vart vi skulle. Folk i mängder, musik från högtalare, matos med alla dofter man kan tänkas känna och sedan en enorm färgprakt.
Jag hann väl inte ens gå två meter innan jag möttes av god mat. Jag var sugen på att beställa min mat redan vid första gatuköket men insåg att en vända på det stora området för att få se allt var nog en god idé.
Om jag kommer tillbaka vill jag gå på kvällen för detta virrvarr av ljusslingor överallt med kulörta lyktor ser ju mycket lovande ut.
Lite av musikfestival och anarki kan man känna. Det är lite av ordnat kaos kan jag tycka. Älskar det!
Tomater har väl aldrig sett så lockande ut. Långa spett redo att grillas över varm kolbädd.
Omöjligt att få grepp över allt detta så vi delade upp oss och alla fick köpa det som lockade och så skulle vi dela på maträtterna sedan vid bordet. Bra idé visade det sig för man vill ju för sjutton inte bara smaka av en rätt här när hela världen låg framför oss.
Jag å äldste sonen blev lockade av det grillade köttet i maffiga mackor i Fuego från Argentina.
Varmt jobb en varm dag.
Det som slog mig var frånvaron av träd. Som så ofta på festivaler så är det i parker där det annars är träd och gräsmattor. Detta är en gammal hamnkaj så det är så klart då rätt hårt och befriat från träd. Men här och var stod det döda och kapade träd. Lite läskigt nästan.
Allt man behöver samt information. Generöst ändå.
Jag råkade säga fel när jag beställde i Thai-kiosken. Tror jag blandade ihop två rätter med ”Kho” i sig och fick en köttfärsrätt istället för nudlar. Men det blev ju hur bra som helst ändå. Men med en notis till mig själv att läsa menyerna ordentligt fast jag är hungrig.
Är maten klar snart????
Lycklig kille med sin favoriträtt. Eller en av de typ sju favoriträtterna han har.
Argentinsk grillmacka och en thailändsk rätt jag som sagt inte vet namnet på. Men galet god var den.
Maken hamnade i Mexico och mellanöstern och fick med sig fint byte.
Något jag inte testade var från det lilla ståndet med grillade skaldjur. Grillade gratinerade ostron lät ju annars riktigt spännande.
En tripp till Ungern och Indien hann vi också.
Många fantastiska smaker och upplevelser. Och att sitta i solen i allt detta är verkligen något jag rekommenderar. Musik från tre olika högtalare vilket ger att inget egentligen hörs, familjer, pensionärer, partygäng och kids som åkte i skateparken, bungyjump på löpande band från den stora kranen bredvid – Underbart!
För att toppa semesterkänslan beställde jag en sangria. Rätt ur en kran. Vad säger spanjorerna om det?
Inte så dåligt alls detta måste jag säga. Vilken pangdag, vilken fullträff.
Tack Reffen för en helt sagolik lunch som kunde varat hela dagen och övergått i middag utan problem. Men nu var vi för varma så ett bad var ett måste. Återkommer med kanske årets vackraste badplats…
Då var dagen här då vi skulle gå på Tivoli. Jag skojar inte nu när jag säger att barnen, främst äldste sonen, har pratat, planerat och drömt om detta besök i månader. Ju närmare dagen vi kommit har det eskalerat till att nästan bli till en besatthet. Jag bävade inför hur det skulle sluta i antiklimax om nu inte drömmarna skulle uppfyllas. Men man kan lita på Tivoli – det är vinst varje gång.
Vi har varit här för längesedan på sommaren med det var innan mina blogg-dagar så det finns bara vinterbesök här i mitt arkiv och i mitt hjärnkontor så det var kul att återse detta magiska ställe i sommarskrud.
Då som sagt barnen har planerat, googlat och undersökt besöket noga så var det inget snack om att det bästa är att skaffa åkband. Om man bara tar enstaka biljetter går man redan back vid tredje åket.
Nu är det inte bara åkattraktionerna som lockar mig utan miljön. Tycker Tivoli är den mysigaste parken jag varit i och njuter bara av att få gå runt och se på allt fint och inspireras så av detaljerna.
Men ingen väntan här, se finheter får jag se sen – nu ska det åkas berg-och-dalbana!
Jag är inte så mycket för de där grejerna som testar ens gränser vad det gäller hastighet och höjd. Ju äldre jag blir desto mindre pallar jag. Men berg-och-dalbanor bara älskar jag. Speciellt denna! En riktig klassiker och alldeles lagom hög.
Okej, vi sa att vi skulle vara vid Tivoli vid 13 – vi ligger före schemat för nu redan är vi startklara vid banan. Nu kör vi!
Denna bjuder jag på… Visst ser jag överlycklig ut???
Prisar mig själv med nypoppade popcorn i gullig burk.
Sen har vi ju alla spel, lotterier och utmaningar. Det blev det inte så många av denna gång – måste ta en femkamp nästa resa. Men Galoppen är ju ett måste. Sjukt dålig var jag dock.
Nu får jag njuta av det fina lite. Så vackra detaljer överallt och färgerna inspirerar.
Karamellernas Rolls-Royce: bolcher. Goda och så vackra, som små ädelstenar.
När man går på nöjespark med ett ålderspann på 7-51 får man verkligen jobba på att alla ska få sin bit av kakan. Alla vill eller får inte åka snabbt, högt och läskigt. Då får man ge varandra lite tid och stödåka med några. Men när man har hela dagen på sig så blir det ingen uppoffring att åka småflyg med småkusin.
Radiobilarna är också ett måste. Det är så fint att se alla som åker när man står i kön för exakt alla har ett gigantiskt leende från öra till öra. Går icke att vara sur här.
Jag jobbade på Gröna Lund under gymnasiet och det var verkligen ett drömjobb. 99,5% glada gäster varje dag. Och jag fick massa fina minnen där. Nu stod jag i lotteri- och snurrhjulstånd så det var inte ett så krävande eller avancerat jobb men det lärde mig verkligen att vara serviceminded. Alla ska mötas av ett leende. Och som sagt; lätt gjort när gästerna är så glada de med.
Given lunch!
Sagoresan i koffertar är så fin. Alla HC Andersens sagor ambitiöst presenterade under en åktur. Men oj vad komprimerat det blir – svårt att hänga med vilken saga som börjar och vilken som slutar. Men det kan man skita i, utan bara njuta av allt det fina och istället gissa sig till vilken saga de olika figurerna hör till; Prinsessan på ärten, Kejsarens nya kläder, Fula ankungen, Isdrottningen, Lilla sjöjungfrun osv.
Han har en skön slapp stil min lille son…
Och där var det slut på det lugna. Nu skulle det åkas högt, snabbt och runt. Jag tog ett varv i Monsunen (som flygande mattan) och det satte stopp för vidare äventyr för mig. Jisses vad åksjuk jag blir numer alltså. Men övriga körde på högt upp i Fatamorgna och…
Det här helvetespåhittet.
Och för att inte tala om Tik-Tak. Upp, ner, runt och helt galet snabbt. Nej tack.
Kände mig helt plötsligt mer lockad av att ta en liten tur i denna, ha ha.
Middag på Grøften
Jag har bara ett krav på mina Tivolibesök och det är att middagen sak intas på Grøften (Gruvan) av den enkla anledningen att det är den bästa restaurangen här enligt mig.
Och sen så är det så himla fint med sina lyktor, flaggor och stora fönster både mot parken och i taket.
Finaste lilla porslinet. När man beställer, som vi alltid gör, smörrebrödsmenyn får man två tallrikar för maten kommer på platåfat i två omgångar.
Och en anledning till: detta är ett familjeställe och barnen får alltid första och största fokus. Egna menyer, pennor och ritpapper.
Första serveringen: panerad rödspätta med remoulad, räkor och currysill.
Och så gör man sina egna mackor på råg- eller vitt bröd.
Servering två: Kycklingröra med bacon, gravad lax med sås, frikadeller med inlagd gurka, brie med picklade grönsaker och så då kvällens viktigaste: fläskstek med rödkål. Ja, den som jag visade recept på HÄR om dagen.
Mätta och lyckliga som få trillade vi ut från restaurangen för nu skulle det åkas ännu mer.
Solen var på väg ner, himlen hade blivit molnfri, vinden hade mojnat och tempen lite varmare. En fantastisk kväll stod framför oss.
Upp i Bergbanan igen på en gång.
Så där ja! Så ska det se ut!
Det är när mörkret sänker sig som Tivoli är som alla bästa. Det märks tydligt att jag inte varit där på sommaren på länge för jag är ju van vid vintern där det är mörkt redan på eftermiddagen. Nu gällde det att njuta innan parken stänger. Allt vi ville åka, göra och åka om ska hinnas.
Vackert överallt!
Just det, efterrätt hade vi inte tagit. Yngste Lyth valde sockervadd, eller himmelsky som jag såg att det hette också. Fint namn.
Så vackert så jag smäller av. Himlens magiska blå färg – helt perfekt!
Den här lilla sjön med sina båtar och Rådhustornet över är en så vacker vy. Runt om mig stänger allt, nästan bara jag i denna del och nöjesparken har nu en helt annan skepnad.
Här tog vi våra sista åk. Jag och sönerna åkte varv på varv. Jag lärde mig att hålla blicken helt still på en gunga framför mig och med det blev jag inte åksjuk alls. Wow! Plötsligt händer det. Synd bara att jag lärde mig detta 21.55 och allt nu var stängt. Måste tillbaka alltså.
Nimb, vackra vackra Nimb. Här hade vi en helt fantastisk avslutning på ett av våra vinterbesök. Storebror minns den varma chokladen framför stora brasan. Jag minns mest hur två av tre mycket lyckliga barn somnande där i soffan på övervåningen, vid brasan, med barpianistens sköna klink. Mysigaste stunden här, det håller jag med om. Åh, nu fick jag (förlåt) lite vinterlängt…
Tack Tivoli för en helt perfekt dag. Du gjorde mig inte besviken, tvärtom överlycklig. Och tack kära familj för underbart humör hela vägen. Imponerad av oss alla.
Dagen då den kulturella kvoten skulle fyllas var här. Museum för hela slanten var planen. Men som alltid så blir det inte som man tänkt. Tiden var inte på vår sida denna dag.
Kanske för att vi njuter långa sovmornar, bullar upp för långa frukostar och har det hygge? Och det är väl också kultur va?
Finns knappt bättre sätt att starta dagen med än detta.
Och för den yngre generationen äts helst frukost ihop med ett äpple. Alltså en skärm från Apple. Ja jösses vad man får kämpa med skärmtid. Vi som alltid rest utan skärmar ser oss nu besegrade då de små ju är helt inne i denna värld och lever med vännerna bara ett klick bort. Svårt att begränsa det men jag är sträng, det vet jag. ”Nu är skärmtiden slut” säger jag så ofta och får ett ”Men mamma!!!” tillbaka. Varje gång.
Jag vill verkligen vara ”här och nu” så jag använder mest min vanliga kamera och telefon endast till kamera den med, men wow vad man lätt kan fastna när man ska ta en bild – ser en notis på nånting och vips så scrollar man något helt ointressant. Nä detta beteende är inte bra alla gånger.
Förlåt, nu svamlar jag igen.
Buss ner till stan och till…
Statens museum for kunst. Ett riktigt härligt stort konstmuseum och ofta med flertalet olika utställningar och verkstad. Och inte att förglömma en riktigt matig museumshop med böcker och posters mm. Något för alla.
Men vi hann inte ens in innan barnen var igång att skapa. Lite oklart om det var en installation eller om det var någon kreativ själ som varit framme och ställt stolar i dammen framför museet för att svalka sig men för varma barn var det kul att testa att sitta i vattnet så att säga.
Så till den milda grad att de inte ville gå in.
Som sagt; väldigt mycket att se.
Första och den stora utställningen denna sommar var som en pina för kreativa barn. Till exempel ett stort klot som endast de som jobbar på museet får röra vilket konstverket är just menat att göra. Hela klotet snurras och alla de små guldbjällrorna plingar. Kan du föreställa dig ljudet? Utanför salen i stora hallen var det flertalet 10 meter långa lianer av bjällror som vakter då och då svingade så de plingade. Men de fick man inte heller röra. Men så lockande!
Dottern ser ut som en skådis på en filmaffisch från en taskig amerikansk film från 80-talet.
Konst att titta på i all ära men det är ju roligare att skapa själv så jag tog fyra av fem barn till verkstaden.
Och här är min typ av paradis. Jösses vad jag gärna hade varit med å skapat. Men här var det barnens plats.
Massa olika möjligheter att skapa och ett utav förslagen var att skapa ett porträtt.
Det blev helt tyst i gruppen. Total koncentration och fokus.
Jag var helt överflödig. De satte igång sin kreativitet och sig själva i jobb. Jag letade upp det femte barnet, äldste sonen, och tog en vända bland fransk konst från tidigt 1900-tal. Kanske min favorittid och plats – Paris vid förra sekelskiftet.
Massa färg, brutna regler och massa kreativitet. Jag blev superinspirerad.
Men några andra var rätt matta. Nu gällde det att hitta alla nio i vår grupp. Stort museum och många rum. Tillslut hittade alla ut.
Glyptoteket var näst på tur men först lunch.
Alla dessa färger och färgkombinationer. Älskar dem och inspireras till tusen.
Rundetårn tog vi bara en utsides besiktning av. För hungriga för att ens tänka tanken på att stå i kö för att komma upp i tornet.
Snabblunch i Köpenhamn är väl lika med pølse?
Ristet pølse med det hele. Det är grejer det.
”Mamma för jag ta bild?” säger yngste sonen. Kanske att dessa bilder ändå är de bästa?
Mot Glyptoteket. Eller inte? Nu var det barnen som sa att de ville till Guinnes världsrekord-museum istället. Ja det löste sig bra (fast inte alls) för Glyptokete hade hunnit stäng för dagen så det blev barnens vilja.
Men då frågade jag försiktigt om jag kunde få gå till min favoritbutik istället – Royal Copenhagens flagship store. Och tänk det fick jag!
Jag har inte många laster men danskt porslin är sannerligen en. Om jag ska ge mig på en förklaring till varför så säger jag att 1) jag älskar att duka fina bord till nära och kära. 2) alla tallrikar är handmålade så det är ett sant hantverk och varje del är helt unik 3) samlandet triggar, så härligt att liksom catch ’em all som Pokemon säger.
Här på väggen visas alla kollektioner. Den jag samlar på, Blå Blomst, görs inte längre så där får jag jaga second hand vilket gör det hela lite mer spännande.
Jag har fått lyxen att besöka ateljén där porslin målas och det var en sann nyp-mig-i-armen-upplevelse. Se HÄR.
Och om du följt meig så vet du att jag samlar på jultallrikar. Tror jag har över 80 stycken nu. Jo jag sa ju det, jag är besatt!
Och skyltfönstret till butiken fick mig att sätta hela sista pusselbiten till hur jag vill göra i mitt arbetsrum jag nu målar- och möblerar om. Det var en porslinsskål som gjorde det. Helt galet hur min hjärna funkar ibland. Men men, det får jag visa när jag är hemma igen.
Jag mötte upp gänget med rekord-besökarna och de var rätt rejält besvikna. Att se världens längsta orm nedskalad ger inte riktigt den där wow-känslan. Konstigt att man gör så. Hursomhelst – efter detta åkte vi hem och åt middag och såg film. Rätt möra men Köpenhamn-glad.
Har du testat dansk fläskstek med krispig svål? Om du varit i Danmark är det nog nästan omöjligt att inte möta denna rätt vid både lunch och middag men i Sverige är den inte lika vanlig.
För mig personligen är detta en av mina absoluta favoriträtter. Och då inte bara steken utan med alla tillbehör som gör det hela till en sådan klassisk rätt. Trygg mat eller som man säger i USA: comfort food.
Jag tror mig nog ha önskat detta till födelsedagsmiddag nån gång av maken samt att vi gjorde det till vår danska jul när det bara var vi fem i lilla familjen som firade.
Nu här i Köpenhamn så blev det vår första måltid och här kommer som utlovat receptet. Så ut och leta efter en fläskstek med svål nu. Detta vill du inte missa!
Dansk fläskstek i ugn med krispig yta
Ingredienser:
1,5-2,5 kg fläskstek med svål
1 msk grovt salt per kg kött
3 Lagerblad
0,5 l vatten + 1 buljongtärning
1-2 morötter
2 små gula lökar
Sås:
6 dl sky
2,5 msk vetemjöl
0,5 dl vatten
Salt & Peppar
Ev soja
Gör så här:
Stek: Snitta svålen med ca 5 mm mellanrum rakt över, djupt men skär inte ner i köttet.
Tryck och gnid in salt i svålen, se till att det kommer ner mellan alla snitten.
Lägg steken plant på gallret och se till att svålen ligger riktigt plant. Sätt i en stektermometer i mitten av köttet.
Koka upp vatten med buljongtärningen och häll över i en långpanna tillsammans med lagerbladen. Skala och dela morötter och lök, lägg i dem i pannan också.
Ställ in gallret med fläsksteken i mitten av ugnen (kall ugn) och långpannan under.
Sätt nu på ugnen på 200°.
När termometern visar 65° så knacka på svålen. Om svålen ännu inte är hård höjs tempen till 250°. Var vaksam så den inte bränns bara. Steken är klar när termometern visar 70°. Det brukar ta ca 1,5 – 2 timmar. Om inte svålen är helt hård och krispig kan steken få ytterligare 10 minuter nu med grill.
Glänta på ugnsluckan var 15:e min för att få ut lite fukt. Se till att det alltid är vatten i pannan under. Den får inte gå torr.
Ta ut steken och långpannan. Låt steken vila ca 20 min och skär sedan steken i skivor vid snitten i svålen.
Sås: Sila ner skyn i en kastrull och koka upp. Rör samman mjöl och vatten till en redningen i ett glas och häll långsamt i den sjudande skyn tills det blir en lagom tjock sås. Smaka av med salt och svartpeppar. Kanske även nån droppe soja.
Servera den danska fläsksteken med såsen, kokt potatis, varm rödkål, pressgurka/saltgurka och äppelmos.
Jag har ätit så många smörrebrödsmåltider där fläskstek alltid måste vara med. Några av de bästa har varit i en av trädgårdarna i Pile Allé. Så njut av denna skönsång nu medan du lagar maten.
Att semestra i en storstad mitt i sommaren ger att man liksom läser väderapparna på ett annat sätt. Man önskar inte se en bild sol utan moln eller grader allt för mycket över 20 men så klart vill man ju ha sommar. Så om nu man är i Köpenhamn, reser med badglada barn och det är sommarvarmt – då badar man mitt i stan!
Ett riktigt snyggt bygge men med några år på nacken färsk det för det var väldigt vad grönt och algigt det var. De stackars småbarnen hade tufft som först måste flytta på allt sjögräs för att simma i den lilla bassängen.
Men desto läckrare var ju hopptornet. Byggt som en båtförare med de klassiska hoppmåtten; ettan, trean och femman.
Dottern och kusinen angrep trean utan några besvär.
Svägerskan hade lokaliserat en food court lite längre bort så vi tog oss dit. Broens gadekøkken det vill säga Brons gatukök. Kort och gott så är det gourmetmat som har flyttat ut från restaurangköket till kajkanten, en mysig jätteservering vid vattnet.
Vi har ju hört och bespetsat oss på Reffen senare i veckan så detta kunde bli en försmak. Och så bra med olika sorters mat på ett å samma ställe då vi är ett stort gäng med olika smaklökar och storlekar på magsäckarna.
Återigen alla dessa växtligheter längs med och uppför husfasaderna. Finns det någon bok om detta? Skulle vilja grotta ner mig i allt det vackra.
Är vi framme snart???
Jajamen, efter en duktig promenad var vi framme.
Jag som snöat in mig fullständigt på musslor detta år valde moules frittes. Sen var det grekiskt, mexikanskt, italienskt för hela slanten på övriga gänget.
Avslutade franskt med crepes. Så klart!
Hur tar vi oss hem nu? frågade vi oss. Jo vi tar båtbussen så klart. Den ligger häråt, sa nån. och vi gick ditåt.
Vi hamnade då i spännande kvarter där det byggs och byggs om en massa. Här är det gamla lagerlokaler/lasthallar till hamnen som gjorts om till riktigt lyxiga radhus. Och vad jag gissar är det en kajplats per boende precis framför sig. Inte illa.
Kan man bada här frågade dottern. Vi var lite osäkra men då kom några killar på SUP.ar och vi svarade ja. Det gjordes bomben för glatta livet tills…
himlen öppnade sig. Vi med kläder på oss slängde oss in mot närmsta husvägg men tjejerna som var blöta hade ju världens fest. Till blixt och åska for som galningar över himlen. Då kom de snabbt upp.
Badbåten hade slutat gå där vi var så en snabb busstur hem för ett gäng blötingar blev det. Men mätta var vi så det blev bara te och mackor den kvällen. Smörrebröd faktiskt.
