Ja men nu kommer ännu ett loppistips. Jag har förstått att de är uppskattade. Att jag tipsar om saker att leta på loppis som är användbara, klassisk i designen och prisvärda.
Nu när det är långhelg och kanske ostbrickan åker fram så vill jag tipsa om att kolla upp ostknivar nästa gång du är på loppis, i välgörenhetsbutiker eller second hand. Du vet de där små vassa knivarna som ofta har en topp med tveudd.
När jag tidigare i år var i Skåne åkte vi på en loppistur och där fann jag ett gäng fina knivar för 5-10 kr styck. Riktigt bra knivar och snyggt patinerade. Passar så bra till den där bistrostilen som nu är så poppis (som jag själv äter upp med hull å hår!). Och vill man ha dem som fuktknivar, så går de ju även bra till det. Kanske vissa kanske till och med skulle klassa dessa som just det?
Det som också är bra med priset är att man ju behöver flera knivar vid en fullmatad ostbricka, right?! Varje ost får sin egna kniv.
Kanske man till och med ska samla på sig ännu fler så att jag tar det ännu längre så att alla gäster som ska mumsa ost får varsin?
Bonus: snyggare ostskivor med vågor, ha ha.
Fler tips på användbara och snygga saker att leta efter på loppis:
Något jag känner sådan glädje av och gör mig rörd är när jag får höra att det jag gör och inspirerar till i mina kanaler är som vardagslyx. Att jag visar på enkla guldkanter.
När jag nu flera gånger, från helt oberoende av varandra, fått höra just detta så kanske jag ska våga tro på det? Så ofta när jag får höra något snällt så kan jag inte ta in det. Men nu vill jag faktiskt göra det för just detta är en sådan sak jag verkligen verkligen brinner för. Hur kan man få en middag en tisdag att bli lite extra? Kan man duka på ett enkelt sätt men ändå ge känslan av lite mer? Kan man pyssla något litet och enkelt men att det ändå blir snyggt och användbart? Ja lite sådant önskar jag dela med mig av och av vad jag förstått så verkar budskapet gå fram.
Jag lyssnade på Billgren & Wood när de listade sina guldkanter, vardagslyx och de avslutade med att fråga vad andra hade för tips. Vad vi som lyssnade hade för knep för att sätta guldkant på vardagen.
Mycket av det de hade nämnt kunde jag skriva under på men en sak jag skulle vilja addera är att fira. Det finns ju alltid något att fira kan jag tycka. Barnen kanske hade något i skolan som gått bra, gjort mål på fotbollsplanen på rasten, lyckades klara något de tyckt varit svårt, vi vuxna kan ha liknande men sedan så finns det ju ”verkliga” saker att fira. Födelsedagar så klart men de duggar inte alltid så tätt om man inte är en megafamilj eller har tre busslaster av bästisar.
Men alla dessa temadagar är ju helt klart satta för att få den grå vardagen att bli lite roligare. När dottern påpekar att det är chokladbollens dag här om veckan så blev ju den kvällen mycket roligare.
Jag vill slå ett slag för namnsdagar. I min familj var namnsdagar mycket viktigt. Det var uppvaktning på sängen med frukostbricka. Alltid något bakverk på kvällen för att fira namnet. Som en födelsedag-light typ. Nu var min pappa en riktig sockerråtta och han hade ofta med sig en stor kartong hem från det konditori han passerade på vägen hem från jobbet. Vi var 6 i familjen så det var många vaniljhjärtan, mazariner, biskvier, semlor och prinsessbakelser han fick med hem.
Jag känner att jag vill föra hans arv vidare med detta. Vi har absolut firat namnsdagar i min lilla familj då maken också älskar att fira men kanske att det typ tagits en glass från frysen. Att köpa ett bakverk från konditori känns riktigt extra lyxigt. Sånt som då en tisdag absolut blir roligare av.
Firar du namnsdagar? Känns inte som så många gör det.
Så här om dagen hade sonen namnsdag och med från stan fick jag med mig en kartong med blåa presentband. Inte så stor och inte en bakelse var för detta var en av de där dagarna inget av barnen var hemma samtidigt pga träningar men ändå.
Namnsdagsbakelse på väg mot funkishuset
En lite papplåda från konditoriet fick följa med genom stadens gator, först tunnelbanan och sedan på bussen för att avsluta med en promenad i villaförorten.
Snipp snipp och bakelserna tittade ut. Vips var det guldkant och ”grattis på namnsdagen älskade son!” en vanlig tisdag.
Det finns alltid något att fira
Och vad kan du fira idag då? Lön är ett bra förslag. Känner du nån Urban så har du bakelser att fixa. Men mest helt självklart att fira är ju att det faktiskt är en helgdag på riktigt – det är ju Kristi himmelsfärds afton idag. Om du inte vet varför det är en helgdag enligt kyrkan kan du läsa HÄR.
Jag fick en kommentar med en önskan om att jag skulle berätta om vår trädgård just nu.
”Kan inte du skriva ett inlägg om årets trädgård och planteringar. Behöver inspiration till våran och jag blir helt ärligt så stressad när jag ser allas 1000 projekt i sina trädgårdar att jag inte riktigt vet vart jag ska börja…
Du verkar lägga ribban lite lagom som jag själv önskar men de är lätt att spinna iväg i huvudet känner jag.
Tack för en jättehärlig blogg!
Kram J”
Först vill jag tacka så in i bomben för kommentaren och med det ge ett utrymme för oss som älskar vår trädgård men inte är helt bekväma och kunniga att göra så mycket med den. Det är så mycket nu i alla flöden med proffs och amatörer som är superduperduktiga och generösa med att ge inspiration. Men jag håller med ovan – ribban är rätt hög. Verkar ju nästan vara ett heltidsjobb att ta hand om alla planteringar och odlingar.
Jag ska nu försöka svara och berätta hur jag tänker och hur det ser ut i detta nu. Kanske detta ger fler frågor än svar, ha ha, men då får du skriva kommentar och jag ska försöka ge bättre svar. Och btw: älskar att få kommentarer och önskningar om inlägg, hint hint 😉
Vad jag gör & vad händer i min trädgård?
Okej jag ska börja med det uppenbara: jag försöker göra så lite som möjligt. Så här tänker jag – jag älskar vår trädgård och vill VARA i den men GÖRA minimalt med saker. Samtidigt så önskar jag ju inte ha en igenvuxen allmänning med snår och ogräs. Nä, det ska vara en härlig öppen trädgård med plats för många. Efter nu 9 år i huset så är det exakt det jag och maken har kommit fram till: en trädgård att ha lediga stunder i, öppna upp till vänner att hänga med och ha som ett vardagsrum under sommarhalvåret.
Jag satsar på gamla krukor, zinkhinkar, stenfat att ha vatten i till katter och fåglar, ställer fram den vävda korgen för kottar, ogräs och annat för att också ”inreda med”. Sånt som jag tycker sätter stämningen minst lika mycket som det som odlas.
I trädgården finns det en anlagd stenplats från husets födelse 1940 där tidigare ägare hade sin matplats men vi har en soffa där för skönt häng, vila och mys. Det är denna plats som jag önskar rama in och göra så mysig som möjligt. Och när jag då samlar mina, få, planteringar och odlingar där så är det lätt att sköta om dem.
Sedan så är jag också den som helst planterar och sår i krukor och lådor. Att ha rabatter som behöver rensas är jag inte riktigt pigg på just nu.
Denna trappa fick jag ta över när brorsan med familj flyttade från hus till lägenhet. Gillar hur den slits.
Men nu kan vi ju inte låta bli att säga att den stora grejen i trädgården är den 82-åriga syrenhäcken. Den är nu på vippen att slå ut helt och hållet och när jag gick runt och tog bilder så var doftväggen helt makalös. Behövs ju inte så mycket mer än den kan man tycka.
Vad jag dock odlar och har sått har en röd tråd – allt är ätligt. Det är min funkis-själ som helt anammat det här med funktionell odling.
Jag försådde blomkrasse och de har nu fått flytta till stora krukor och ut. Blomsterkrasse är vackert och enkelt att sköta samt att blommorna är ätliga. Two in one!
Jag köpte en låda med uppdrivna mangoldfrön och de har jag planterat i mina lådor ihop med krasse, luktärt och jordgubbar. Mangold blir så otroligt vackra. Som skönheter utan att vara blommor.
Jordgubbar – där har jag stora förhoppningar. Köpte små plantor av olika sorter som då ska ge bär vid olika tidpunkter under säsongen.
Luktärt ska det bli intressant att se om jag kan hålla vid liv. Risken är att de kommer dö hårt när vi är på semester och husvakten kanske inte kommer vara så pigg på att vattna. Men jag kan ju alltid testa tänker jag.
Tomater. Nu gör jag ett nytt försök med dessa godingar. Vet inte varför men jag har inte fått det att funka så jättebra tidigare men nu är de placerade där det är sol hela dagen.
Jag skrev om hur jag gjort bi-stro till de små viktiga bina. Fyra krukor med ätliga blomster av blandad sort är utplacerade lite här och var.
Den lilla bi-stron är på gång.
Vår köksträdgård (som jag visade lite av hur jag gjorde den HÄR) verkar i år må väldigt bra. Den är redan välbesökt av oss och fått ge bra med kryddor. Så ljuvligt att gå ut och klippa mig ett knippe oregano.
Och rabarberpaj har också redan bakats. Tack snälla lilla trädgård för skörd.
Den rabatt som finns är den som går längs huset och skapad av förra husägaren. Den var superfin och ambitiös. Jag har sakta men säkert förstört den, ha ha. Nä men tyvärr. Den kräver en del och när första sommaren i huset var var jag gravid med tredje barnet. Sen var det småbarnskaos och nu när jag har tid – då är den förstörd.
Mycket fint i den som kämpar. Som daggkåpa, höstanemon, förgätmigej, doftmynta mm.
Narcisser och gulkrage är jag däremot skyldig till. Båda två var gåvor som jag helt sonika bara tryckte ner. Gulkragen är från mamma som har som en ringmur runt sitt hus av dessa. Narcisserna fick jag på ett event av Victoria Skoglund som driver Zetas trädgårdar. ”Narcisser kan man inte misslyckas med” så hon. Hon har rätt. Samt att rådjuren verkar inte gilla dem. Bra och bra!
Det jag dock skulle kunna lägga både tid och pengar på är att få ordning på själva gräsmattan. Så många mirakelkurer och annat jag gjort men inget funkar. Vi bor på en tomt med mycket berghällar så jordmånen är inte djup och det ger att gräset inte gror så bra. När jag krattar kottar tex kan hela tovor av gräs följa med. Det är lite av en stäppöken på vissa ställen. Fläckvis halka typ. Så tråkigt!!! Det är det sämsta med vår trädgård.
Sedan är vårt långbord den plats vi snart hoppas använda dagligen. Bordet står där det står. Tungt och stadigt. Redo att ta emot oss. Som jag längtar som allra mest efter det: att ta emot massa vänner i vår trädgård. Samlas många i det gröna, känna sommaren, grilla, äta, stanna ute i den ljumma natten, se mörkret falla och sedan se ljuset igen.
Ja det var ett megalångt inlägg på en kul fråga. Och liksom kul för mig att dokumentera där jag och vi just nu är med vår trädgård.
Vad är en klassisk smulpaj? Det finns nog lika många recept som det finns kök i Sverige. Nä nu överdriver jag men det roliga är att många frågar efter recept på klassisk smuldeg. Och när man nu säger ”klassisk” så är ju också det en smaksak kan jag tycka. Vissa vill ha den degig och seg – andra vill ha den knäckig. Tror allt hänger mycket på vad man växt upp med, det som man har för referens är väl den man fick hemifrån va?
Jag visade när lillkillen bakade en paj helt själv på Instagram och då kom det frågor om jag kunde dela med mig av receptet. ”Det har väl alla redan?” tänkte jag men så fel jag hade. Och sedan så vill ju väldigt många leta sig vidare och testa nya. Så med denna långa utläggning kommer mitt recept här.
Klassisk smulpaj – recept på enklaste vanligaste sätt
Gör så här: Sätt ugnen på 225°. Mät upp och häll i alla torra ingredienser i en bunke och klicka i det rumsvarma smöret. Nyp ihop smör med den torra blandningen och sedan knåda ihop till en deg.
Lägg bär och/eller frukt i en ugnsfast form med låg kant. Nyp loss bitar från degen och ”strössla” jämn över hela ytan. Ringla sedan ljus sirap över allt.
Grädda på galler mitt i ugnen i 10-15 minuter, tills smuldegen fått gyllene färg.
Servera ljummen med vaniljglass, vaniljsås och/eller grädde.
Varför sirap? För att det ger ett extra schvung och knäckighet.
Denna paj var med 60% rabarber från trädgården och 40% hallon från frysen. Så man kan alltså blanda vilken och vilka bär och frukter så en smulpajsdeg som passar allt alltså.
Mycket nöjd liten bagare.
En vecka senare gjorde jag en blåbärspaj med blåbär från frysen. Med frusna bär blir det genast vattnigt vilket lätt fixas av att man strör några teskedar potatismjöl över bären först och blandar. Det drar åt sig fukten under gräddningen.
Halloj i söndagen. Det blev lite tyst här för jag blev lite tömd på energi i veckan. Ett väldigt utdraget problem i köket är nu, förhoppningsvis, på sluttampen. Men det är väl kanske just när det är på väg att bli åtgärdat som det största och jobbigaste sker. Som när ett sår under ett plåster läks måste den slutgiltiga biten vara att rycka av plåstret med kraftig smärta som resultat.
I maj 2021 dog vår diskmaskin. Av det där märket som i all reklam säger att de minsann bara säljer vitvaror med livstidsanvändning (morr). Det var ju jobbigt utifrån att det blev en oönskad stor utgift och att det skedde exakt samtidigt som maken fyllde 50 och vi skulle ha trädgårdsfester i dagarna två. Och att jag var mitt uppe i den mest hektiska perioden av produktionen och fotograferingen av min julbok. Samt att vi hade fönsterrenovering så alla fönster var täckta av presenningar. Men men, värre saker har skett och det var ju bara att försöka ha engångsprodukter och hjälpsamma familjemedlemmar och gäster så gott det gick.
Ny diskmaskin köptes, installerades och allt kändes enklare. Ett tag…
Efter höstlovet står jag vid diskbänken och tycker att plankorna i golvet har buktat sig. Golvet är breda plankor och de brukar röra på sig utifrån årstider och luftfuktighet så det är inte ovanligt. MEN, nu var det väldigt kraftigt vad plankorna böjt sig och svällt.
Maken klättrade in under diskbänken och möttes av en liten sjö. Det var fullt av vatten bakom. Diskmaskinen fick omedelbart stängas av och vattenlåset dras åt, stängas.
Ett samtal till försäkringsbolaget och en inspektör kom hit. Han skulle lämna rapport följande dag och sedan skulle processen starta. Kanske att vi kan få fungerande diskmaskin till jul?
Veckorna gick och jag började undra vad som var på gång. Att handdiska för fem i familjen varav dessutom två av oss jobbade hemifrån var drygt. Efter lång telefonkö kom jag fram till försäkringsbolaget och de hade inte fått in nån rapport! Så vi hade alltså stått still i 3 veckor. Att få igång diskmaskinen till jul och nyår kunde vi glömma.
Sedan hände absolut ingenting. Jag och maken har tjatat, mejlat, ringt och påmint. Alltså!!! Jag är så trött på hur försäkringsbolag hanterar sånt här. Vårt ärende hamnade hos en massa olika instanser och vi fick inte använda maskinen som sagt.
Nu, 7 månader efter första kontakt så sätts processen igång (!) med att kolla vad som hänt och hur det ska repareras. Sinnessjukt lång tid.
Vi har nu fått en mängd bra hantverkare som gör en massa olika saker och det är nu alltså tomt under diskbänken, golvet bortplockat, isoleringen mellan lagret ner till källaren borta och taket underifrån, i tvättstugan är borta det med. I morgon eller på tisdag får vi höra domen. Ska det torka 2 eller 16 veckor? Det är det spann vi fått.
Jag fullkomligt går i bitar. Ska vi ha hål i köket i 16 veckor???? Precis som förra året har jag ett stort jobb där köket kommer användas jättemycket. Diska för hand hela sommaren? Jag hoppas innerligt att de 7 månader allt stått still ska ha varit torkning nog och att det endast är 2 veckor vi ska ha detta hål.
Lång utläggning för att jag inte känt mig så inspirerande och haft något vettigt att dela med mig av. Nu sitter jag här vid skärmen och solen lyser utanför söndagsfönstret. Känner mig lite hoppfull och tilltro till de bra hantverkare som kommit. Jag ska og försöka hosta upp mig och komma igen med roligare inlägg framöver än detta.
Ja ja. En massa jämmer från mig. Nu är det slut på det. Önskar dig en härlig fortsatt söndag och om du har en fungerande diskmaskin – ge den lite extra kärlek idag.
På lördag är det Världsbidagen, World Bee Day – en dag som ska uppmärksamma det viktiga jobb vår små bin och pollinatörer gör. Utan dem så kan ingenting ge skörd vilket ju då inte ger någon mat till oss. Det är sådant där som jag för bara några år sedan inte alls hade koll på. Så klart visste jag och många av oss hur det hela går till men nog inte vidden av det hela. Välklippta trädgårdar, igenväxta ängar och färre blomsterängar ger matbrist för de små.
Vad kan man göra för att hjälpa bina? jo om du har möjlighet till trädgård, balkong, uteplats eller ett fönsterbleck så finns det något du enkelt och litet kan göra: Odla en bi-stro. En restaurang för bin och pollinatörer. Blommor som ger mat. Eller låt oss kalla det Bee stro om man vill vara internationell.
Gör en stor plantering som en blomsteräng, så i odlingslådor, krukor eller balkonglådor. Allt kan hjälpa. Det finns färdigblandade fröpåsar i blomsterhandeln med blommor som är bra mat för bin.
Jag har nu sått olika sorters ängsblommor i många krukor att ställa i trädgården.
Hjälpa bina. Öppna upp en bi-stro!
Andra saker som kan hjälpa är:
1. Om du har en trädgård, låt en del av den växa vilt.
2. Klipp inte gräset för ofta och ta bort det klippta gräset omedelbart.
3. Plantera vildblommor och blommande växter i trädgården eller i balkonglådorna.
4. Plantera gärna en blandning av bi-vänliga blommor och växter som blommar vid olika tidpunkter på året, så att det regelbundet finns mat till bin i din trädgård. Olika typer av växter lockar också olika typer av bin. Bin är särskilt förtjusta i växter som krokus, fruktträd, bärbuskar, lavendel, salvia, ljung och maskrosor.
5. Använd inte bekämpningsmedel eftersom de är skadliga för bin och andra pollinatörer.
6. Beskär endast om det behövs och skjut upp häckklippningen till efter blomning.
7. Många bin häckar i vissna stjälkar och i mellanrummen mellan stenar, så gör små fina stenhögar och lämna kvar lite vissna växter i halvskugga.
8. Vissa bin övervintrar i jorden, så lämna områden med bar jord där bin kan bygga bon.
9. Bygg ett ”bi-hotell”.
10. Ge bin en plats att släcka sin törst på sommaren – sätt ut ett fat med vatten och lägg några stenar för att förhindra att de drunknar.
Jag har aldrig skrivit om mitt matbord tror jag. Inte för att det är något speciellt med det, ingen har frågat om det och det är ju liksom inget som behöver fylla ett helt blogginlägg om men nu har jag kommit på mig själv att göra något som aldrig har hänt. Jo, det slog mig här om veckan att jag gör något nytt. Jag är naken.
Eller inte jag – utan mina dukningar är på ett naket bord. Och det är första gången det sker. Som sagt, inget revolutionerande i sig men för mig är detta lite av en chock. Matbordet har ALLTID duk. Att nu endast ha bordstabletter känns… busigt? Jättekonstigt ordval men lite så känns det. Utöver då nakenheten.
Ska jag berätta historien om bordet i alla fall? Okej du har inget val för här kommer det, lite kul är det:
Jag bodde i en helt underbar lägenhet på Kungsholmen. En liten tvåa där köksväggen till hälften var borta så vardagsrummet hade stor öppning man kunde gå in i köket via. Det möjliggjorde att ett matbord kunde vecklas ut och bli långt, sträcka sig in i köksdelen. Jag började leta efter ett matbord som i sin grundform passade endast mig men vid fest och middagar kunde rymma många gäster. Jag ville ha ett mörkt bord. Helst så mörkt det bara gick utan att bli helt svart och att träets ådringar skulle synas. Visa att det var av naturmaterial.
Jag letade och sökte efter det perfekta bordet och det var inte lätt. Jag levde utan bord för hellre det än att ha ”fel” bord. Tror jag kollade vartenda möbelvaruhus, inredningskedja, auktionssajter, Tradera, Blocket ja rubbet, utan att hitta mitt bord!
Jag klev tillslut in på Malmstensbutiken för jag tänkte att nu känner jag så starkt för detta med bord att jag faktiskt kan tänka mig lägga en rejäl summa på det. Och ja, där hittade jag BORDET. Två inläggsskivor gör att man kan sitta 14 pers men i sin grundform är det nätt och rätt för en person. Hur bra som helst.
Bara en sak: bordet fanns i så fula färger, tyckte jag. Jag ville inte ha ett bord där man inte såg träet, att det inte fick vara hellackat. Då sa personalen att de trodde jag kunde få det betsat om jag ville. De skulle kunna skicka lite prover till mig. Detta var något de aldrig gjort men trodde att det skulle kunna gå.
Ett paket med olika betsningar landade hemma hos mig och jag bestämde mig. Detta bord med en av de nya, unika färgerna. Wow, jag hade hittat mitt bord och det är helt unikt. Ingen jag kände hade ett bord från Malmsten och ingen i hela världen hade denna betsning, jag kände mig vuxen och unik.
Döm om min förvåning när jag är på middag hemma hos mina föräldrar någon vecka efter. Med min bordinsöade hjärna kollade jag på riktigt in deras matbord, som alltid haft duk på sig, och vad ser jag??? Samma Malmstens-bord!!! Jag har alltså i hela mitt liv levt med ett bord jag inte visste om var det jag sökte efter. Nu är det bordet i valnöt eller något lite rött träslag så det var inte exakt det jag sökte efter men kan det vara så att jag undermedvetet letat efter ”mitt” bord som jag kände igen från det trygga föräldrahemmet??? Orkar inte analysera mer än så men ändå…
Jag är efter många många år ännu så innerligt förtjust i mitt bord. Jag är så glad att jag faktiskt letade efter THE bord. Och så många middagar jag haft runt det, så många trånga tillställningar där folk fått klämma sig ned, se familjen växa runt det, barnkalas med kladd, stärkta dukar och linneservetter och vardagens fiskpinnar. Allt runt detta bord. Och jag hoppas det ska finnas länge hos oss.
Helgen började ju med makens födelsedag på fredagen men då lördagen fylldes av Eurovison så var jag på söndagskvällen helt knäpp. Jag hade ju liksom redan glömt den fina fredagen vi hade för världens bäste karl. Ibland är en helg liksom för rolig, ha ha.
Vi har börjat med att inte ha frukost på sängen för oss vuxna när det är födelsedagar utan man väcks med sång, hurrarop och fanfarer men sen så är hela frukosten vid bordet. Lite enklare så samt att man (läs jag) får möjlighet att göra härligt frukostbord.
Önskemålet från födelsedagsbarnet var en frukost med yoghurt, bär, nötter, honung och mackor. Lite lyxigare än en vardagsfrulle men inte jätteavancerad. Det är det man hinner skulle jag säga när skola och jobb ska börja bara minuter efter.
Och med det blev det endast en present som öppnades till frukosten. Det blev barnens gemensamma present. Jag är imponerad över hur barnen bestämde tillsamman att de ville ge en gemensam present istället för tre olika. De börjar bli stora de där små trollen.
Sedan förlöpte en helt vanlig dag. Maken hade möten både i stan och hemma men vi hann inte ens äta lyúnch ihop då det var massa som skulle göras ”innan helgen” som allt ska. Varje vecka.
Sedan kom min mamma och vi skålade för födelsedagsbarnet och skålade även in fredagen.
Vad var det barnen då ville ge sin pappa? Jo en airfryer. Något den otroligt duktige matlagaren som han är inte äger. Sedan att barnen är galet förtjusta i pommes kanske också bidrog till idéen??!
Och kvällen till ära fick den invigas.
Mamma verkar helt chockad över mängden mat, ha ha.
Mannen, kvällssolen, grillen och den snart helt gröna väggen.
Och där var grillsäsongen startad.
”Är maten klar snart?” sa den ivrige lille gynnaren.
Ja det är den.
Pommesen fick godkänt av alla. Kanske att potatisstavarna var lite för tjocka. Övning ger färdighet.
Sedan var det mer presentöppning. Jag gav flera presenter av olika slag men inga avancerade saker. Mest sådana där saker som han saknat. Som ett ordentligt durkslag, ha ha. Jag är lite för praktisk av mig kanske. Men en väldigt söt näsduk att ha i kavajfickan som jag hittat i en second hand-butik. Riktigt vintage med ett broderat M som i maken 😉
Tårtan var köpetårta och med bären från frukosten blev det perfekt.
Sedan så mös vi alla i tv-soffan till midnatt. Ett dygn av födelsedag var över. En lagom liten-stor födelsedag.
Att Ukraina vann i lördagens Eurovision var ingen överraskning. Kanske inte den bästa låten men helt klart den rätta vinnaren i år. Att ett väldigt sårat land får en hel kontinents stöd är en stor handling. Musik är stort. Musik förenar.
Vår kväll i vår skyddade lilla hörna av världen hade vi en härlig kväll med kära vänner, goda smaker och massa skoj. Som jag berättat (tjatat?) om så har vi en europeisk buffé vid denna musikfest. Alla som är med väljer ett land och tar med sig en rätt vilket ger ett europeiskt knytkalas. Och jösses vilken jätterolig buffé det blev!
Jag väljer, som alltid, Grekland då jag dels älskar Grekland, grekisk mat men jag plockar väl främst upp, lite krystat, det grekiska jag har i och med att mitt namn är greksikt. I övrigt finns tyvärr inga grekiska kopplingar.
Dukade enkelt för 12 runt bordet. Alla fick var sin nationsflagga och skrev placeringslista så alla fick leta upp sin flagga. Det gav alla barn lite av en geografilektion. ”Hur ser Österrikes flagga ut nu då???” och ”Hurra jag blev Belgien – jag älskar pommes!”
The fejs of peppen!
Maken valde Frankrike och var smart att göra snittar så han fick stå för förrätten, ståendes i köket när alla lagade sina rätter. Och du ser va??? Jag satte färgade gummiband runt glasfoten på glasen. Något covid fört med sig är att ha kolla på sina grejer.
Ostkex med brillat savarin och funnit skivad jordgubbe samt smörstekt baguette, anklever, päronmarmelad, tunt skivat päron samt riven hasselnöt.
Här är Sveriges bidrag – underbar silltallrik med allt gott man vill ha samt brynt smör! Serverat med Norrlands Ljus och snaps.
Barnen fick allihop vara Italien och göra en massa pizzor. Både gott, kul och bra aktivitet så barnen också känner sig delaktiga. En kväll och middag för och av alla.
Och väldigt kul att se hur samarbetet är. Göra tillsammans eller göra varsina hörnor? Blev båda delar.
Spanien i en panna! Paella. Nu önskar jag att jag kunde lägga på ett doftfilter här. Magiskt gott av saffran, stekt kyckling, kryddig korv och hav från musslor och räkor. Allt på en och samma gång.
Och sedan helt fantastiska hemmagjorda polska piroger. Oj så otroligt goda!!! Serverade med smetana och stekt lök.
Dryck från öst, syd, norr och väst.
Jag har nog aldrig sett en sådan otroligt knasig buffé men så otroligt kul. Och som äldste sonen sa: ”Tzatziki funkar ju precis till allting” samtidigt som han bredde en stor klick på en bit pizza. Han har rätt. Men kanske att sill och tzatziki är att dra det liiiiite långt?
Och att bordet blev vackert kanske jag inte behöver poängtera? Eller nu gjorde jag ju det!
Pizzadelen till höger: ”Det där inte pizza med ost. Det är ost med pizza!” sa en av kreatörerna. Beredd att hålla med.
Skål, jamas, saluti, a votre santé, cheers…
Och sen var det då dags att bänka sig i källaren vid tv.n. Och jag tycker fortfarande att denna låt är den bästa Eurovisionlåten, ha ha.
Vårt tv-rum. Trångt och stökigt. Alldeles perfekt.
Åh vad bra Cornelia var. Alldeles perfekt framförande.
Sedan åkte discolampan fram och det blev dans i vardagsrummet. Kl 02.45 släckte jag sänglampan mycket nöjd med kvällen, träningsvärken i dansbenen och att disken var diskad.
Tack kära vänner för att ni var med och bidrog till en helt fantastisk kväll!
En fransk sallad? Vad är det??? Ja kanske någon skulle säga Sallad Niçoise eller kanske en klassisk musselsallad. Jag har ingen aning men jag vet att jag ville göra en då jag ju blivit en nyfrälst frankofil efter vår Frankrikeresa i påskas.
Barnen har alltid frågat: vilken är din favoriträtt? Om du bara får äta en rätt resten av ditt liv vad är det då? och mitt svar har alltid varit grekisk sallad. Varför? Jo för att den ju innehåller allt skulle jag säga. Det är en enkelhet i den men med så goda starka smaker som passar så bra ihop. Hur jag vill ha den kan du läsa HÄR.
Men om jag tar beståndsdelarna från den grekiska salladen och helt sonika byter ut delarna mot mer ”franska” komponenter, hur blir det då? Så gick mina tankar när jag var i matbutiken och skulle köpa ingredienser och jag måste säga att jag är SUPERDUPERNÖJD. Det blev en jättegod sallad och i mitt tycke fransk men så klart är jag ju lite av en improvisatör här så bli inte arg om du är fransk i blodet.
Helenas franska sallad
Ja, och nu är ju då denna sallad lite så där på en höft och skapad för en på tallrik. Så några exakta mått har jag inte.
Ingredienser:
Endiv
Machesallad
Zuccini
Bladselleri
Fänkål
Grön sparris
Inlagd kronärtskocka
Rouqefort eller annan mögelost
Rädisor
Vårlök
Gör så här: Skölj, skala, ansa och skär alla grönsaker. Lägg ut 5 endiv blad över en tallrik. Strössla machesallad över. Lägg tunt skurna fänkåls skivor över, halvmåneformade zucchini skivor samt bitar av grön sparris. Skär kronärtskockshjärtan i klyftor och placera ut, likadant med hela rädisor. Skär osten i bitar och strössla över allt. Avsluta med tunna skivor vårlök.
Precis innan servering hälls fransk vinägrett över. Se recept HÄR.
Tror det kommer bli en och annan fransk sallad i sommar faktiskt.
