När man har långa stjälkar på tex tulpaner och vasen känns för bred behövs det någon form av stöd. Stora buketter med långa stjälkar behöver ju höga vaser men kanske de är för breda? Detta blev jag varse när jag fick världens härligaste tulpanbukett och när de slog ut blev de så tunga och behövde stöd.
Då blev det till att skapa något inne i min stora cylindervas, något som då kunde hålla stjälkarna rakt upp. Det fick bli grenar från äppelträdet utanför köket som jag kapat i höstas men låtit ligga. Lämpligt.
Stöd åt långa tulpanstjälkar i stor vas
Korsade två pinnar och band fast dem i mitten till ett kors och sedan gjorde ett kors till till.
Då pinnarna är snäppet längre än vasens inre diameter håller de sig uppe och klarar tyngden av stjälkarnas lut, så att säga.
Böjer pinnarna så de spänner ut mot kanterna. Håller för stjälkarnas tyngd.
Smälter fint in buketten. Speciellt om det är en gren med i buketten.
Minns du den där vasen som kom för några år sedan som hade ett lock med hål för stjälkar? Då gjorde jag en egen variant. Se HÄR och intressant om du minns den. Jag hade själv glömt den men blev påmind av mitt egna arkiv faktiskt.
Har du hört talas om uttrycket late bloomer? Dvs att någon lite senare än normen får sin peak, höjd i livet, en sen blomning. Vissa är som allra bäst på högstadiet och etablerar hela sitt sociala liv där och då och behåller dessa vänner för livet. Andra kanske blir en person som landar rätt någon gång i 20-årsåldern när man flyttat hemifrån och måste ta egna beslut, välja jobb och utbildning och med det liksom är i sitt esse både karriärs- och vänskapsmässigt. Sedan så finns det de som tar lång tid på sig att känna sig bekväma med vad de vill och blommar ut till fullo senare. Ja det finns så klart fler varianter men mycket av detta är normen. Att formas tidigt och följa en kurva.
Sedan skulle jag vilja lägga till en sak – att det faktiskt kan blommas flera gånger! Jag skulle vilja se mig själv som en blommande person där i 20-årsåldern. Där kändes det som att jag var på rätt väg i mycket av det jag önskade av livet.
Jag har tidigare skrivit, HÄR tex om hur jag senare hade stannat av och ville ha en förändring. Sen så blev det en helt ny väg och jag skulle absolut säga att jag blev en riktigt late bloomer för (om jag nu ska fortsätta med denna blom-metafor) blommar ännu starkare nu för det är egenodlad rabatt jag har skapat.
”Det är så coolt att du vid 41-års ålder säger upp dig och startar eget” sa en person till mig. Jag hajade till rejält när hon sa det för jag har ALDRIG tänkt på mig som en ålder. Att jag som person ska vara på ett visst sätt för att jag är vid en speciell ålder. Hade mitt företagande gått bättre för att jag var 31 eller 21? Ingen idé att ens fundera på för det är ju vad det är. Jag kan bara säga att jag är innerligt glad att jag tog steget när möjligheten dök upp oavsett ålder på min kropp.
Det jag allra mest vill säga med detta är att det är aldrig försent att ändra sitt liv, sin person. Jag ser det inte som omöjligt att jag gör något helt annat om 10 år igen. Då hoppas jag att det blommas något utav bara helskotta om denna kvinna! Som en fantastisk crazy cat lady om inte annat, ha ha!
När man firar bröllopsdag ska det firas stort och en av de bästa och mesta restaurangerna här i Stockholm nu är Aira. Dit ville vi och hade bokat bord sedan länge.
En av de saker som är så bra med att ha bröllopsdag i slutet av januari är att det finns något glatt och härligt att fira i en annars väldigt grå och tråkig period på året. Att då boka härliga restaurangbesök med avsmakningsmeny är bland det lyxigaste man kan göra och något jag och maken verkligen älskar och prioriterar. Vår present till varandra och oss själva.
Förra året hade vi också ett härligt restaurangfirande trots stränga restriktioner, men med det gav det en helt unik upplevelse. Denna gång bokade vi lunch vilket ju verkligen var helt underbart. En lång härlig god upplevelse hela eftermiddagen och sedan landa hemma i tv-soffan ihop med barnen. Lyx gånger två!
Att detta är en restaurang som älskar mat och vill bjuda på högsta kokkonst från några av landets bästa kockar är det ingen som tvekar på när man faktiskt behöver gå genom köket för att komma till matsalen. Köket är här i centrum på alla sätt.
Aira är en mycket ambitiös restaurang som Tommy Myllymäki öppnade mitt i pandemin. Det borde ha varit ett helt omöjligt uppdrag när så många krogar behövt säga upp personal, stänga eller styra om men kanske just pandemin gjorde att Aira stod ut? Att den rejäla utmaningen satte extra höga krav? Med ett fåtal bord i en luftig lokal och mycket medvetet tog hand om sina gäster enligt alla restriktioner och regler. Måste ha varit så för Aira landade inte bara väl hos recensenter och gäster – Aira vann stjärna av Guide Micheline och blev årets affärskrog.
Här blev vi placerade, maken å jag. Härlig loveseat kan man säga.
Inredningen är gjord av Jonas Bohlin som gort så många restauranger i Stockholm; Riche, Sturehof, Brillo, Rolfs kök mfl. Hans design och stil känns överallt. Och jag som älskar allt han gör blir alldeles överlycklig. Mat och design i fin kärleksrelation här.
Något jag också gillade var musiken. Det var som om spellistan var gjord för oss. Varje låt var en favorit från förr. Jag var tvungen att fråga vad det var för musik och vem som bestämde den. ”Det är Tommy som gör egna spellistor”. Okej Tommy – du och jag har samma musiksmak och jag jublade när jag såg att de ligger på Spotify så nu har jag Aira-mood här hemma.
Som sagt, köket är öppet så alla bord ser in i det. Jag har varit på en del restauranger där det också varit öppet kök och jäklar i min lilla låda vad det ropats, skrikits och slamrats där så det varit jobbigt. Här var det så tyst så tyst. Bara liksom ett mysigt pyssel där på bänkarna.
Stående kakel – I’m loving it!
Hej på dig tryffel! Som ett konstverk.
Okej, nu var vi redo för avsmakningsmenyn.
Det började med små smakteasers, som små snittar. Jag skulle vilja kalla dem konstverk jag. De små gröna strutarna är krustader gjorda av dill. Det som som ser ut som en chokladpralin är tupplevermousse. Redan här var jag liksom nöjd och överlycklig.
Och så fint att servera på små piedestaler. Det visade sig sedan vara genomgående helt fantastiska fat och uppläggningsdelar. Tommy Myllymäki är verkligen noga med detaljerna. Vattenglasen och krafterna har han tex själv varit med och designat.
Svensk bläckfisk (japp, den är svensk!) med bräserad potatis, löjrom och jalapeños. Följdes upp av Hiramasa (som är som makrill), fermenterade druvor, kumquat och lavendel.
Överlycklig Helena.
”Alla sorters kaviar utom Kalles!” var presentationen av rätten till vänster. En grovt malen råbiff med forellrom, löjrom och störrom, dvs rysk kaviar. Men sen kom då det jag ropade rakt ut var ”det bästa jag någonsin ätit!”. En pilgrimsmousselin fylld med krabba. Kan inte med ord säga hur makalöst god den lille ”fiskbullen” var.
En bensträckare mellan rätterna. Jag kom på att dessa röda skor köpte jag i San Fransisco 2000 när jag hälsade på maken (som då var min alldeles nya förälskelse) när han hade utbytestermin där. Wow, 21 år gamla skor. Det är bra det!
Köket med ett barbord för gäster här till höger övergår i matsalen men med en korridormitt i som är en serveringsgång. Det fick mig att tänka på alla de serveringsgångar som funnit i gamla hus men renoverats bort. De behövs ju inte längre då vi inte lever med husa och piga men vad bra det är med serveringsgång ändå. Alltså jag vill ha en.
Så snyggt! Älskar denna hylla – fönsterbräde och glasförvaring.
Havskräfta uppdelad på två severingar. Först en rätt med stjärten till vänster och sedan resten av kräftan som en liten röra ovanpå den lilla bakade munken och buljong till höger.
Marulk under en solfjäder av svamp. Vaktel under ett enormt täcke av tryffel.
Sedan fick vi flytta oss till rummet bredvid, den sk baren, för att serveras kaffe och desserter.
De hade förstått att vi firade bröllopsdag så vi fick en liten tårta att dela på. Den lille vita med guld på. Jag satt här med ett leende från öra till öra och med en mage som tackade livet.
Vi fick en lite tour inne i restaurangens kulisser vilket är bland det mest härliga som finns. Oj vad inspirerande att se hur proffsen förbereder och organiserar. Jag vill ha deras kylskåp.
Mätta, lyckliga och bestämda på att köra minst 12 år till så åkte vi hem till familjen och lösa av mormor som spelat memory, läst, gjort matteövningar och bakat med barnen.
Får se vad det blir för firande nästa år. Då är det 13 år och spetsbröllop minsann. Det låter ju spännande!
Du har sett dem många gånger, de där vita soppskålarna på liten fot och med små öron som vid närmare blick är små lejonhuvuden. Vissa ser mer ut som ailiens eller grodor medan andra är väl detaljerade. De sk lejonskålarna.
De nya från butiken kan kosta över 500 kronor medan du hittar massa på loppis, ja det står typ 5-10 stycken på hyllorna varje gång, för 10-20 kronor styck på loppis, i second hand- och välgörenhetsbutiker.
Det är inte bara priset som är bra här för en liten fin vit skål i kraftigt porslin på fot är ju så användbart. Visst behövs små skålar jämnt? Till soppa så klart men även till fredagsmyset, lördagsgodiset och den där härliga varma koppen varm choklad eller café au lait.
Ja jag vill verkligen tipsa om att köpa dessa nästa gång du är på Myrorna, Stadsmissionen eller loppis. Så användbara.
Dippskål. Och nöt-, oliv- och grönsaksskål – allt funkar ju!
Jag tänker nog främst på gratinerad löksoppa när jag ser dessa soppskålar men just nu är jag så sugen på gulasch. Äter det både till lunch och middag. Och jag, jag tar genvägen via konserven. Den är ju så god!
Efter stormen Malik behövdes jag värmas upp ordentligt. Varm choklad, grädde och marshmallows gjorde susen!
Idag för 12 år sedan gifte jag mig med världens bäste karl. Tänk vilken tur jag hade som fick just honom. Om vårt bröllop har jag skrivit mycket och visat massa bilder i DETTA inlägg.
Det jag kom att tänka på nu när jag ser vår söta lilla inramade annons från dagstidningen är att det är det ingen som gör längre. Att annonsera i tidningen menar jag. Kanske i lokala tidningar men i DN tex så är det bara dödsannonser.
Vi annonserade både vårt första barn 2009 och bröllop 2010 i tidningen men sen, med barn 2 och 3 gjorde vi inte det. Var det liksom då det inte längre var intressant att annonsera? Att det var omodernt?
Jag kan sakna det där faktiskt. Det var så mysigt med familjesidorna där det var allt från födelsedagen till död via födelsedagar och bröllop. Är det bara döden vi nu annonserar i tryckt form? Allt annat sker digitalt på sociala medier? Verkar så. Synd, eller hur?!
Förra året var vi på en sådan lyxig middag HÄR då det var stängning av restauranger kl 20.00. Som igår men ändå tusen år sedan. Vad vi gör detta år får jag återkomma med.
Det går inte fort nu. Jag kan känna att denna långa period av jullov följt av karantän samt 2 år av distansliv gör att jag är seg i kurvorna. Allt tar lite längre tid. Inte det att jag på något sätt lider av seg hjärna som post-covid utan bara att omstarten av kroppen och knoppen tar tid. Att bli snabb och rapp igen är väl vad jag hoppas våren kan ge mig. Lite solstrålar skulle inte skada för att liksom sätta igång mig.
Kanske det är någon mer som är som jag? Vill göra saker men inte riktigt göra det snabbt? Då kan jag tipsa om några härliga långsamma saker här. Härliga att göra med gott resultat men inte kräver snabba rörelser eller höga knähopp.
Gör egen filbunke!
Så snällt och gott på morgonen och detta är sannerligen ingen fast food. Läs HÄR hur du gör din egna. Det ska ta tid.
Om du har gamla pepparkakor kvar från jul så använder du upp dem här. Mums så gott.
Nattjästa gifflar med vallmo
Att sätta en deg är verkligen välgörande och att sedan låta den vila över natten så du hinner hämta andan (nu överdriver jag) är ju perfekt. Dessa gifflar är bland de godaste jag vet. Receptet hittar du HÄR.
Så där smöriga och saftiga som jag minns dem från barndomens lyxiga konditoribesök.
Läs ut en pocket & gör en krans
Att sätta sig tillrätta och läsa en bok är bland det skönaste man kan göra så bara det är ju värt en påminnelse. Men sedan när boken är utläst och du vet att den inte kommer läsas igen gör du en vackre krans av den. Se beskrivningen HÄR.
Ett upprepande pyssel som låter dina tankar vandra medan du med van hand repetera varje rörelse. Så härligt.
Ja, det var några saker som borde fylla din helg med långsamma ting. Utöver det så kan det räcka med att tända ett ljus eller en brasa och se dem brinna ner. Då borde hjärnan fått sig en vila och omstart för att komma igång igen för fullt nästa vecka?
Så klart det ska vara ostbollar, eller chili cheese, till tacokvällen. När jag liksom tänkt att jag hade mina tillbehör för tacokvällen, tacomiddagen bestämda dök ostbollarna upp. Jag har väl haft samma tillbehör för tacos sedan länge (se dem nedan) och när man hittat ett vinnande koncept är det svårt att ändra sig. Men tur att man då faktiskt får ändra sig.
Precis som pommes frites är härligt till hamburgare är heta ostbollar, chili cheese, himla gott till taco. Varm (!) rekommendation.
Ostbollar! Chili cheese – smälta ostbollar med jalapeños
Ingredienser: 6 dl mjölk (3 %) 100 g vetemjöl 100 g smör 200 g riven smakrik ost 1-2 msk jalapeños salt och peppar
Panering 2 st ägg 1 dl vetemjöl 1 dl panko
Gör så här: Smält smör i en kastrull och vispa ner mjöl. Koka upp mjölk i annan kastrull och vispa ner i smör- och mjölblandningen. Låt sjuda och blanda tills smeten satt sig. Ta av kastrullen och vänd ner riven ost och blanda tills all ost smält. Smaka av med salt och peppar. Låt svalna och ställ i kylen i 1 timma.
Häll upp mjöl, vispat ägg och panko i 3 skålar. Ta ut ostblandningen, forma bollar och stick in hela bitar eller delar av jalapeños i smeten. Rulla bollarna en i taget i först mjöl, sedan ägg och avsluta med att rulla i panko. Se till att varje boll täcks helt vid alla 3 paneringsmomenten. Lägg bollarna på bricka med bakplåtspapper i frysen i minst 1 timma.
Värm upp frityr- eller rapsolja i kastrull eller allra helst en fritös till 180 grader. Testa om oljan är tillräckligt varm genom att lägga i en liten bit smet. Fritera 3-4 bollar i taget till de fått jämn färg runt om. Lägg på hushållspapper för att sedan servera varma.
Ett annat gott och bra tillbehör är de ostgratinerade nachoschipsen med jalapeños. Så enkelt bli de annars lite identitetslösa nachoschipsen godare.
Vad jag önskar ha för fler tillbehör på min taco-kväll? Kolla är: • min guacamole • picklad rödlök • ananas-salsa • bladsallad • gul paprika – i stavar för det blir lättare då • köttfärs eller quorn • koriander • lime
Där har du mina favoriter. Och bästa tipset överlag: gör alltid guacamole med minst en avokado mer än vad du tror. Det går ALLTID åt.
Har du testat ananansalsa? Jag måste säga att detta är en av mina favoriter av tillbehör till taco. Söt och syrlig gör den sig perfekt till det salta i tacosen. Och en himla vacker sak ett toppa med också. Så klicka på en eller två skedar ananassalsa som kronan på verket på din taco!
Ananassalsa – gott till taco
Ananassalsa går bra att göra dagen innan servering, nästan så att smakerna blir ännu bättre dag två.
Ingredienser: Halv ananas 1 schalottenlök 1 dl hackad salladslök 1 lime 1 tsk rapsolja några droppar tabasco salt & peppar
Gör så här: Skala och halvera ananasen. Tärna ananasen och finhacka schalottenlöken, lägg i en bunke. Finriv limeskalet med zestjärn, lägg i bunken och pressa i saften från halva limen. Vänd ner den hackade salladslöken, häll i olja, blanda väl och smaka av med tabasco, salt och peppar.
Nu skriver jag i rubriken att salsan är god till taco och allt annat och det håller jag fast vid. Det är en sådan god salsa med söt och frisk smak som skulle lätt passa alldeles utmärkt till sommarens grill, en god stekt kyckling eller vit fisk som tork. Ja, en riktig höjdare alltså!
Innan jul var jag och maken på den nya restaurangen La Boca Doce och jag glömde ju lägga upp det här på bloggen. När nu vardagen återkommit, nåja – pandemivardag iaf, så kanske du önskar gå på restaurang och då vill jag tipsa om att resa långt. För inne på La Boca får du en härlig resa till varmare och härligt smakrika breddgrader.
Maten och menyn är inspirerad av det sydamerikanska köket som i sin tur har arv från Medelhavet. Här knyts det samman läckert måste jag säga med mycket både från grillen och med skaldjur.
Luftig och spännande lokal med flera olika våningar och halvvåningar så det känns stort fast kanske att golvytan inte är så stor. Riktigt häftigt hur de skapat rum i rummen. Härligt med borden uppe på balkongerna.
”Välkommen till min hyllning av det sydamerikanska köket och dess flirt med medelhavet” hälsar Christian Hellberg
Det är en smakrik resa man får men även färgrik. Här inne blir verkligen alla sinnen bjudna på en fest. Älskar det mörka blå, det starka gula och lummigt gröna. Jag i rött både stack ut och smälte in.
Älskar det här sättet att äta på restaurang, små rätter som delas. Både trevligt och ett gott sätt att testa flera smaker och rätter. Här är det hälleflundra och tartar. My god, kan jag få en prenumeration veckovis av tartaren???
Fågel fisk och mitt emellan: marulk och kyckling med tillbehör emellan.
Som vanligt så är jag å maken de sista att lämna en fest, ha ha. Det fina med det är att man verkligen får se rummet och oj vad jag blev inspirerad. Och alldeles lycklig av all den läckra inredningen.
Om jag får bygga mig ett hus vill jag ha en rund kökssoffa. Hur härligt hade inte det varit???
Och denna sten i bardisken. Fantastisk. Ja så mycket att se, uppleva och framförallt smaka här. Och musiken har jag inte med men den får du lita på mig att den var superhärlig.
Som jag skrev igår har jag verkligen satt igång rensningar de lux här hemma när dagarna varit rätt långa och tråkiga. Bäst att passa på att ta tag i de där surdegarna när det faktiskt finns tid att dö på. Men så var det det där med ommöbleringen också som förändringen i dotterns rum startade. Ett hela havet stormar som det blir när det helt plötsligt blir en möbel för mycket. I nästa öråd kan en möbel mycket möjligt röstas ut liksom.
Det jag har landat i just nu är att den himla funktionella byrån med alla lådor och den fina sekretären jag ärvt av min morfar ska byta plats. Men det ger ju att mitt arbetsbord hamnar fel, är i vägen. Kan jag använda en sekretär som säkert snart är 100 år som ett datorbord? Blir det liksom bra och ergonomiskt rätt? Det är väl bara att testa och se helt enkelt.
Så här har min arbetsplats sett ut.
Här, i sovrummet, är min underbara sekretär som jag bara älskade även som barn. Att få dra i alla lådor och titta. Jag måste bara göra något med de stora lådorna under som svällt/inte använts så mycket så de är svåra att öppna samt att det inte finns några handtag.
Som det ser ut nu
Och så här ser det alltså ut nu. Inte så luftigt och vilsamt direkt. Byrån är för stor för platsen egentligen, hyllorna måste bort, arbetsbordet för långt. Och så klart ska byrån målas om. Och jag tänker då att sekretären då hamnar här istället. Men då förlorar jag mitt braiga arbetsbord. Fast det gör jag ju även med byrån… Klurigt pussel detta. Tankar emottages tacksamt.
