”Vad ska vi göra nu när det är så fint väder?” funderade vi. Freesbee-golf på Kärsön eller Naturpasset på Lovön kanske?, var några av idéerna. Maken frågade på sitt jobb och fick förslag av kollegor att kolla upp höghöjdsbanan Accorpark i Lida naturreservat. Sagt och gjort, tid bokades och bilen styrdes dit.
Utrustning och genomgång av personalen på plats. Våra barn har kört höghöjdsbana tidigare i Ängelholm och i Danmarkmen vi kunde snabbt förstå att det var andra typer av krokar men det gick snabbt att komma in i det nya.
Peppiga två. Den störste var på konfirmationsträff och ”slapp”. Jag och maken stannade på marken. Vi satsade istället på de vandringsleder som finns på området.
Området var för alla. Låga banor på bara en meter upp till riktigt högt upp i träden.
Den tuffaste tjejen jag vet.
Det är en god idé att fylla på energi för det är inte bara fysiskt jobbigt utan kanske mer för hjärnan med allt man behöver ha koll på med utrustningen.
Tiden nu! Så vackert med trädens fina gröna flor på träden.
Som jag skrev här om dagen; att njuta av nuet.
Nästan så man ser hur det växer medan man står bredvid.
Härliga stråk över vatten mitt i växtligheten.
Ett litet bi har hittat massa godis.
”Hmm… ska vi gå vänner eller höger?”
En helt underbar dag med ett vackert äventyr som gav ett minne.
Idag var jag bjuden på presslunch på IKEA Kungens kurva och det skulle bjudas på revolution faktiskt. Eller helt nytänkande eller vad vad ska kalla det. Ja för något stort blir det när giganter möts, även om den ena är otroligt liten och späd men visioner och kraft som en hel kontinent.
Ok, nu ska jag sluta svamla! Årets kock 2022 var Jessie Sommarström och hennes årets rätt var 50/50. Det vill säga köttbullar gjorda till 50% nötkött och 50% baljväxter. Hennes filosofi är att vi ska äta mer grönt och klimatsmart. Och hennes otroliga energi ger verkligen effekt och hon har skapat skillnad.
Ja bara en sådan sak som att hennes mat nu blir en stående rätt på IKEA. Det är helt enastående. Årets kock och IKEA går samman för att få ut Jessies mat och filosofi till den stora skaran.
Vi inbjudna fick kliva in i en av möbelavdelningarna för köksinredning och slå oss ner. Mycket roligt för oss som alltid drömt om att flytta in i en möbelbutik 😂
Plötsligt kommer Jessie med en gul vagn fylld av vackra kopparkittlar och det började genast dofta ljuvligt bland möblerna.
En parantes: Vår äldste son som är mycket matintresserad, som du som följt mig vet, älskade att åka till IKEA som barn för det var, som han kallade det ”den stora restaurangen med många möbler”
Rätten är en pannbiff där innehållet är 50% nötkött och 50% baljväxter, serveras med samma mos, sås, lingon och gurka som övriga rätter på IKEA. Det ser inte ut att vara något revolutionerande men det är det. Rätten kommer heta pannbiff rätt och slätt, inte grönsaksbiffar eller så. Biffarna är laktosfria och glutenfria så de är helt fria från allergener.
Den första tuggan kunde jag känna att det var något mer än kött men om man inte tänkte efter så mycket som jag nu gjorde hade det gått mig för bi. Och det var faktiskt så att efter ett tag så var det inte alls att mina tankar gick åt att det är något annat än klassisk husman med 100% kött jag åt. Detta kommer gå åt som smör runt de 21 IKEA-varuhusen nu. Premiär 14/5 och rätten kommer kosta 65 kronor.
Och ett tips från mig: ät på onsdagar får då har IKEA halva priset i matsalen.
Jessie var noga med att säga att detta i sig inte är något nytt. Att blanda ut köttfärs har man gjort i århundraden men det har glömts bort och framförallt att baljväxter inte fått vara med.
Allt avslutades med en helt nybakad IKEA-bulle som har något speciellt över sig. Fyllningen är liksom extra allt.
Sen var det till stan för att fixa för den basketfestival jag ska vara lagmamma på, och vi åker imorgon. Sova på skolgolv 4 nätter kommer bli spännande… Gjorde detta förra året och det var helt underbart så jag hoppas på samma härliga upplevelse.
Att säga hej då gör ont men det är en sådan ofrånkomlig del av livet. Vi får tacka för de stunder vi haft och minnas all glädje. Då lever själen vidare. Birger springer snabbt nånstans nu på mjuka tassar och jamar sitt jätteknasiga ljud som fick alla att skratta.
Och tack ska alla ni som kommit med både stöd och berättelser. Det ni vittnat om förberedde mig men så klart var jag inte alls beredd på den torktumlare av känslor jag befann mig i.
Så här vill jag minnas honom.
Den bäste mysaren. Dotterns docksäng var så klart bästa platsen när det begav sig.
Idag var jag bjuden på en något så kul som en masterclass och provning av chablis. Jag älskar goda viner men är verkligen inget proffs. Absolut att jag vet vad jag tycker om, kan avgöra vad som passar till olika smaker och rätter men be mig för guds skull inte rabbla druvor och regioner.
Så fort man pratar med personer som bara kan det minste lilla och upp till fullfjädrade sommelier känner jag att jag är i en helt annan division. Men jag vänder på det – jag har allt att lära och växa med.
En liten skara elever kliver in hos Johan Lidby Vinhandel.
För dagen var Julien Brocard, sonen till chablismästaren Jean-Marc Brocard, ditrest för att lära oss.
Bara en sådan sak att se hur staden Chablis ligger i en dal där de västra kullarna ger ett sorts vin och de östra ett annat. Så om druvorna får kvällsljus eller morgonljus påverkar smaken.
Och när man gräver i marken så hittar man snabbt havsfossiler vilket bevisar att detta är en havsbotten. Så med andra ord viner som passar skaldjur och fisk. Så mycket att lära…
Till vinerna hade kocken Albin Edberg skapat meny och mat.
Från klassrummet blev vi sedan bjudna till bords för vidare provning.
Det här med att spotta i kopp efter var så klart ett måste då det var en rasande mängd vi fick som skoluppdrag att testa.
Min längtan till Frankrike blev inte direkt mindre vid en sådan här träff. Jag tror jag ska ta Julien Brocard på orden och besöka Chablis.
Helena Ekman och Niklas Berglind. Två utbildade sommelier jämte mig att ta rygg på.
Vilken lunch, vilken resa! Så inspirerande och lärorikt. Blir till att testa vidare hemma.
Det går fort i hockey. Men kanske det går fortare med den svenksa våren? I alla fall fort i svängningarna så man står med bara ben ena dagen och smörjer in sig med solskydd för att i den andra stå med ulltröja, dunväst och regnjacka under paraply.
I fredags var det i alla fall helt fantastiskt väder och jag hade siktat in mig hela veckan på att nu skulle vår uteplats, altan ÄNTLIGEN invigas. Helt otroligt hur segt det varit då jag liksom laddat sedan en månad för detta.
Under påsklovet var jag och sönerna på en utflykt kan man säga, till IKEA för att köpa de stolar jag ville ha till vår uteplats. Det har varit 4 olika stolar under de 11 år vi bott här men tyvärr har inga av dem hålla i långa loppet. Inte så att de gått sönder bara att de varit osköna att sitta på.
En före och efter piff. Och golvet som lades förra året, se HÄR, är så fint. Jag njuter så av att se på det och framförallt gå på det.
Det jag bestämde var att jag ”bara” skulle ha 6 stycken stolar. Låter kanske konstigt men jag älskar att ha långbord för minst 16 pers och hela tiden sett till att det ska finna möjlighet till det. Supermysig men det gör att jag bakbinder mig och familjen för de stunder när vi är då 5 som oftast. Så 6 stycken stolar (för symmetrins skull…) här på altanen (vet inte vad det kallas – är det altan eller uteplats? För balkong är det ju inte då an kan gå ner från den…) och sedan har vi vårt jättebord i trädgården där vi kan sitta 16 när det behövs. Så!
Äldste sonen har i två veckor haft praktik på Melanders fisk så han köpte med sig massa härliga färska räkor hem. Det finns många bra fredagsmys och färska räkor är helt klart med på pallplats ihop med tacos.
Stol som är ivrig att invigas.
Räkpasta redo att ätas upp.
Färska baguetter fick han också med sig från prao’n. Detta kan jag vänja mig vid…
Även om räkor i sig är mättande och så gott är det bra med något som gör det ”riktiga jobbet” för barnen.
En tallrik av gottigheter. Ja just det, glömde – han köpte även med en burk skagenröra. Så tre gånger räkor kan man säga.
Ett stycke tiggande katt. Han älskar räkor och framförallt räkskal, han fullkomligt hoppar över och slukar räkskal, men senaste gången var det inte så bra (utan att gå in på detaljer).
Blomrester från födelsedag.
Ett stycke altan/uteplats är invigd för året. Och jag tror ribban för den förväntade upplevelsen på alla måltider här är satt rätt högt.
Jag blir alltid så glad när jag får den här kommentaren: Du får vardagen att bli något extra med enkla medel. Om jag skulle koka ner varför jag vill fortsätta med att finnas på blogg och instagram är det just att få inspirera till vardagsfest. Och så har jag ju skrivit en bok i ämnet 😅
Så det är med detta jag tar på mig jobbet att nu säga: Missa inte varje dag nu. Det sker förändringar hela tiden och om det är nångång men ska njuta av nuet är det NU!
En sekund såg det ut så här:
Och ett ögonblick senare så här:
Så du förstår hur det ser ut om någon dag igen eller hur?!? Löven på syrenerna kommer skapa väggar och gräset grönt och mjukt. Och sedan svalor och fågelbebisar pipande ovanpå det.
Många har visat upp gamla bilder i social medier ända sedan nyår på sina trädgårdar i full blom med orden snart, längtar och vill hit. Men det får mig att fundera – är det framåt de längtar till eller är det egentligen minnet av det som var? Precis som man vill ha sommarlovsdagar som man minns från barndomen, men de var inte fyllda av sol och bad varje dag även om minnet ger sken av det.
Många är väldigt ”duktiga” på att prata om det som sker framåt, hoppa över stunden vi är i märker jag. Som sagt; som att visa junibilder i januari. Jag älskar julen, som du vet, men jag skulle inte få för mig att lägga upp änglaspel, knäck och granris nu och skriva snart, längtar och vill hit.
Och en annan sak jag måste få skriva av mig om, som kanske har med att jag har några år av erfarenheter med mig, är att det som är nuet ju blir ditt minne sen. Att skynda sig till nästa kalenderhopp gör att man kan missa att skapa minnen där vi är nu.
Som att vi har både båtluffat, tågluffat och bilat med barnen och där har jag verkligen förstått att resan inte bara är en transportsträcka mellan minnena utan de i sig själva är minnen.
Vänta inte på semestern för att skapa sommarminnen, den stora påkostade middagen i trädgården är kanske inte det som du kommer minnas mest utan den lilla lunchen i skuggan med förtroliga samtal.
Det gör ont när knoppar brister. Jag tror detta kan bli den sista sommaren vi har alla barn med oss så jag ska verkligen ta vara på alla stunder, kanske framförallt de små ögonblicken, för att skapa minnen. Och de vill jag samla på!
Jag vet att ni är många som följer mig som gillar funkis, att jag då och då visar och skriver om vårt hus, område och funktionalismen, stilen. Då kanske det kan vara inspirerande att se en funkispärla som just nu är till salu här i Södra Ängby. Det är inte så ofta husen läggs ut så bäst att passa på att kolla in.
Kika på HUSET HÄR för alla bilder. Så många fina bevarade detaljer att inspireras av. Alla bilder från Fjelkners.
Och det som inte syns här är då en hel drös trevliga grannar som kommer på köpet. Kanske vi kommer bli grannar?
Det är med ett tungt hjärta, tårar i ögonen och klump i halsen jag nu skriver detta. Vår katt Birger mår inte bra, han orkar inget och vi ser på honom att hans busiga, glada själ inte finns kvar. Vi förstår att det är dags för honom att få somna in. Men det går inte att ta in. Vill inte.
Han och Bernhard har varit med oss i 11 år, skrivit om hur vi fick våra katter med husköpet HÄR, så det är en familjemedlem på alla sätt som vi måste skiljas från. Hur gör man det?
Alla som har haft husdjur förstår känslan och säkert minns att stunden man måste säga farväl. Jag har haft kaniner som barn och de somnande in själva hemma så där ”slapp” jag vara den som tog ett beslut om när döden skulle inträffa. Och det är det här jag har så svårt för. Jag kan inte se hur jag ska klara av det. Vet inte om mitt hjärta kommer klara det.
Han har lurat döden så många gånger, minns DEN HÄR gången när han var riktigt illa där an och verkade inte repa sig. Att katter har nio liv kan jag intyga. Det verkar dock som vi har avverkat alla dessa liv nu.
Är det bra om barnen är med vid insomnandet eller är det precis vad de inte ska vara? Jag som själv helst inte vill vara med, hur ska barnen klara det? Jag tar mycket gärna emot tankar och tips.
Ligga i solen, vilja bli klappad och äta sitt favoritgodis. Det är det han gör nu, allt han orkar. Vår 16 åring har gett oss så otroligt mycket kärlek och vi kan bara tacka honom nu genom att göra det bästa för honom. Men det är svårt. Det gör ont.
Välkommen maj, tack valborg – du var väldigt fin mot oss. Väldigt bra av våren att komma den dag vi just ville fira dess ankomst.
Valborgsmässoafton
Jag började dagen med att spela in podd hos Hanna och göra ärenden på stan. Sedan hem för att förbereda för firande. Eller det var faktiskt inte så mycket att göra för oss egentligen. En mycket fin valborgsmässoafton väntade oss.
På Ängbybadet har vårt område sitt firande precis som i alla år. Jag som är uppvuxen här och flyttat tillbaka ser hur firandet växt genom åren och älskar det. Det är ett sådant fint tillfälle för alla grannar, både stora och små, att mötas.
Det vi uppmanas göra är att komma ner till badet med grenar till brasan. Jag hade sågat ner en buske och de grövsta grenarna som inte gick ner i komposttunnan sparade jag till brasan.
På vägen ner så var det värsta försommaren på stranden. Bad och kajak. Myset!
En duktig hög ändå. Detta skulle det väl bli bra brasa av. Och sedan var jag sponsor till lotterivinsterna som femmorna har. Det är så fint ordnat att det varje år är femteklassarna som håller i alla fika och försäljning. Jag lämnade min bok och hoppades att någon vinnare skulle vilja ha den.
Sedan promenerade jag till grannar som bjudit in till middag. 4 grannfamiljer där våra barn spelar i samma lag och har kontakt flera gånger i veckan i samband med hämtningar, lämningar och träningar men inte ses så ofta. Så fint initiativ att ses allihop med alla barn också.
Tiden rinner iväg när man har roligt och det var helt plötsligt dags att gå till brasan för tändning. Alla barn hade sprungit förväg men vi vuxna var lite sega ut i startblocken så vi missade vårtalet, körsång och braständning. Men, då detta inte var min första rodeo som det heter så tror jag att jag faktiskt kunde ta ett år utan.
Brasvärme var det dock gott om.
Gransämja likaså. Lika varm den.
Det nya för i år var sockervadd. Håll i hatten vad det var populärt. Vi har ju en son som går i femman nästa år och jag ser redan hur jag står där och snurrar socker så jag har hela håret fyllt.
Två fina söner, vårglada och godisfyllda.
Vi avslutade kvällen med hela gänget hemma hos oss och tände förråden från min födelsedag. Mycket bra sätt att äta/dricka upp rester.
Första maj
Det har varit en rätt intensiv period med födelsedag och jobb. Bara roliga saker så jag har inte känt riktigt hur det tagit på kroppen. Så när jag vaknade 09:50 var jag helt i chock. Jag som är lite onödigt morgonpigg sov längre än på länge. Då hemmet var städat och kvällen innan var bortplockad innan vi gick och lade oss så vet jag hur jag sover bättre. Det är inget som drar upp mig så att säga.
Skön frukost med dörren till trädgården öppen och sedan långsamt ta mig ut dit.
Jag bestämde att det inte skulle vara några stora manövrar eller fix utan bara få lite i ordning och göra vår där ute.
Gul strålande energi.
Om du följt mig så vet du att jag inte har några gröna fingrar och jag har bestämt mig för att sluta ha dåligt samvete för det. man kan inte vara bra på allt, man kan inte tycka allt är kul. Jag älskar vår trädgård mer och mer för att jag just sagt att det ska vara en plats för vila, återhämtning och socialt liv.
jag planterade en humle i en kruka förra året och den blev helt angripen av löss och var så sorglig. Nu ser jag att den överlevt och kommer starkt. Får hoppas på en lusfri sommar.
Det kan låta motsägelsefullt men även om jag inte har gröna fingrar och inte vill ha dåliga samveten så vill jag ändå ha en levande trädgård. Jag satsar på en funktionell odling, dvs bara sådant som är ätbart. Men de i sin tur blir så vackra.
Mangold, grönskål, svartkål, klätterspenat, ärter och blomsterkrasse. Får se hur det går me det…
Läxläsning i solsoffa.
Solen var så stark så parasoll fick sättas upp.
Dotterns öron växte sig stora när hon hörde glassbilens lilla melodi långt bort. Sakta sakta kom den närmre och vi stod redo på gatan. ”Det känns som sommarlov” sa hon. Bästa känslan.
Det sista som plockades fram var hängmattan. Den mycket älskade trädgårdsattiraljen.
Det blev en mycket fin start på maj. Vi fortsätter gärna så här.
Välkommen maj, som vi längtat efter dig. Vi kickstartar med ett nytt poddavsitt, det elfte.
Tvivlande kvinnokraft
Att ena sekunden känna sig som starkast på jorden och driva sitt företag till toppen av berget för att sedan åka i hissnande fart ner i dalen av tvivel!
Vi pratar om att driva företag själv, att ta stöd av andra och våga ha stunder av tvivel.
Ett avsnitt som får spännande avbrott och en mycket, mycket fnissig avslutning… så kan det gå!!! Välkomna in, klicka på bilden/avsnittet nedan.
