Då var det dags att säga hej då till den fina gamla prästgården här på Hammarö som varit vårt hem för några dagar på vår sommarresa. Äventyret fortsätter och nya destinationer väntar.
Och jag är lite tagen över det inlägg jag skrev om att hyra stuga istället för att äga här om dagen blev så uppskattat. Fått enorma mängder meddelanden från likasinnade och allra mest så glad över de som hälsat att de nu fått upp ögonen för det här med att hyra. Finns så många magiska hem och hus på olika sajter att drömma sig bort i.
Vi fick tyvärr inte något vidare väder här i Värmland så det blev inte de där långa dagarna med vågskvalp som jag hade hoppats men det är inte Hammarö eller Värmlands fel. Så det blir till att komma tillbaka.
Vistelsen här avslutades i alla fall med en riktigt härlig och solig, om än lite kylig, grillmiddag vid huset.
På bara våra få dagar här har vi sett vilken fantastisk uteplats för middagar det är här på framsidan av huset. Underbart kvällsljus.
Färsbiffar av nötkött som ser avancerade ut men den röda färgen kommer av röken från grillen. Till biffarna var det grillad halloumi, kokt färskpotatis, tzatziki och grönsallad.
Grillade persikor med vaniljglas och kokta jordgubbar till efterrätt.
Och där försvann solen i alla fall.
Och där var den tillbaka. Hej hej från mig.
Och en sådan där sak som är lite kul och spännande med att hyra: kylskåpet visade sig vara rejält kallt på översta våningen så jordgubbarna hade frusit till första frukosten. Tinade fin men de var då helt såsiga. Inte dåliga på något sätt men helt mjuka. Jag kokade dem ihop med några nektariner och vips blev det en härlig jordgubbssås. Der fick bli en härlig fruktig efterrätt det.
Ja, detta firade vi av Värmland med. Pampigt värre. Nu går resan som sagt vidare.
Sommaren bjuder nu på så mycket. De som odlat kan skörda och njuta av solmogna frukter och bär. Och för oss som inte har egna odlingar så är det bra priser i butiker och på gårdar på närodlade varor av samma slag. Det är dags att ta tillvara!
Så veckans fredagslåda blir helt sonika en blandning av detta från arkivet. Hoppas det inspirerar!
Gurk-burk
Underbara gurka. Allas favorit men inte alltid den får så mycket kärlek som den förtjänar. Lägg in den och njut av den länge. Jag har två olika inläggningar, vilken passar din smak bäst?
Här kommer en inläggning som tar tomaten till nya nivåer. Och burken sen; så vacker även den ju under tiden. Om man får vara så nördig… Se recept HÄR.
Frostade vinbär
En delikat sorbetliknande efterrätt som ropar sommar. Detta måste du testa om du inte gjort det. Eller har du som min man liknande minnen? Läs recept HÄR.
Den första äppelskörden
Kanske du har ett äppelträd som fäller massa äpplen redan nu? Gör god kaka med fallfrukten. Receptet HÄR.
Pajen som får ett ”wow” av alla
Pajer kan man aldrig göra för många och nu finns det blåbär i våra skogar. Nyttja allemansrätten på bästa sätt och fyll en paj! Receptet HÄR.
Björnbärskompott – i tårta
Björnbär i butik är en lyxvara och med det vill man ha den som den är men har man eller hittar man ett snår har man funnit guld. Svart guld.
Gör en god kompott som bland annat passar i tårta. Läs receptet HÄR.
Som vanligt hoppas jag min fredagslåda inspirerade. Ha nu en fin fredag så hörs vi inom kort igen.
Min önskan innan semestern var att detta hus vi hyrde på Hammarön i Värmland skulle bli vårt lugnaste, på gränsen till långtråkigaste, stopp på vår sommarresa. Långsamma lata dagar vid huset, ligga på klippan och framförallt inte sitta en massa i bil och åka runt för att ”göra saker” men om vädret inte bjuder på på bad – vad göra liksom?
Tur då att fina Karlstad ligger nära så vi kunde besöka stan, utan en längre biltur, för en skön dag där.
Utan att veta vad vi ens skulle börja eller besöka klev vi in i stan. Det söta turisttåget stod vid Stortorget och liksom väntade på oss. Bara att kliva på.
Kanske det bästa sättet att faktist se en stad – med en rejäl rundtur. Som så många middagar man varit på där man först ska få se hela huset innan man kan sätta sig vid matbordet ha ha.
Vilken jättevacker stad Karlstad är. Vilka magnifika hus och vad mycket sjöliv det är.
Jag blev verkligen förtjust i många hus och stilar.
Sommarglada turister.
På en väldigt kort och komprimerad tur i stan, i det lilla tåget med guidad tur i högtalarna blev vi snabbt vänner med Karlstad. Som sagt – mycket bra introduktion.
Efter en givande tur i tåget så kurrade magen och lunch intogs vid torget. Den italienska restaurangen erbjöd ca 10% italienskt och 90% mat från hela världen på menyn men kaffet var i alla fall 100% närproducerat!
Uttrycket ”Solen lyser alltid i Karlstad” har man hört. Speciellt om man som jag är uppvuxen med alla de där café-programmen som var på tv på 80-talet. Bengt Alsterlind var ju Mr Värmland och han sa att det verkligen alltid var soligt i Värmland och på den tiden var allt de sa på tv sant.
Nu kommer inte ”sola” från den verkligen solen i uttrycket utan från en kvinna som hette Eva Stoltz som drev ett värdshus och alltid hade ett soligt humör. Så hur sant är det där uttrycket? Ja, med tanke på vädret vid vårt besök så var de väl 63% sant…
Tycker inte hon, vår goda Eva Stoltz , ser så jättesolig ut i sitt humör på denna staty. Hur tänkte det där?
Vidare stros i stan, utan att egentligen ha något mål. Väldigt skönt, att bara se var vi hamnar, dras åt något håll, låta ödet bestämma.
Muren! Som en mjuk grön drake välver den sig framför huset. Kramgo på något sätt.
Och var hamnade vi tillslut? Jo i denna supermysig och roliga lekpark. Inger och Lasse Sandberg är paret bakom Tummen, långa farbrorn och lilla Anna, Spöket Laban mfl. och bodde i Karlstad. Stadens symbol, en sol, har illustrerats av dem. Och här är deras park.
Varför finns det inte en sån för oss på 180??? Eller vad är det jag säger? Här finns väl ingen storleks- eller åldersgräns? ”Se upp här kommer morsan oxå!”
Inte jättevarma men ändå sugna på ett bad så då åkte vi till Bromstabaden.
Långgrunt var bara förnamnet.
Jag hade svalnat av rejält och blev kvar på stranden. Make och barn studsade som små bollar i vattnet och hade skoj. Jag njöt av lugnet i ca 22 minuter. Tack Karlstad!
För 1,5 år sedan dök en once in a life time upp. Vi hade möjlighet att köpa en bit mark och bygga ett hus på en drömplats. Det där sommarparadiset kunde bli vårt.
Vi var alldeles till oss, drömde och planerade. Lyckan!!! Jag började undra vilket porslin jag nu skulle samla på som kunde passa, i vilket väderstreck ska uteplatsen vara, vilka härliga frasiga sängkläder som är mest sommar osv.
Sedan så var vi tvungna att vara realistiska och inse att två hus, varav det nya då skulle byggas från grunden och det gamla i stort behov av renovering, skulle bli för mäktigt för oss på många sätt.
Men sedan en annan tanke: vill vi verkligen bara vara på ett ställe på sommaren?
Den frågan slog ner som en bomb. Vi har ju alltid rest runt på våra semestrar. Både i Sverige men även när vi tågluffat och båtluffat. Vi är liksom alltid i förflyttning på våra semestrar. Att då göra helt om och bara vara på ett å samma ställe en hel sommar, på påsk- och höstlov kanske ändå inte är vår grej???
Om det är en bortförklaring för att vi inte kunde gå vidare med tomten eller om det faktiskt var en insikt som gjorde beslutet enklare ska vara osagt. Men det fick mig att förstå hur jag vill ha våra lediga stunder tillsammans – på äventyr.
Vi kan resa och utforska för att vi inte är bundna.
Tittar avundsjukt på Instagram med folk som samlar porslin till sin stuga, kan odla från frö till skörd för att de varit där hela vägen, sätter prägel på sitt lilla paradis. Men i nästa sekund så drömmer jag vidare om vår sommarresa, en resa till Köpenhamn, Smögen, Värmland, Skåne.
När vi landat i våra hyrda hus (Kungshamn, Åre, Vemdalen, Smögen, Gotland, Lyon, Paris, Sifnos, Schinoussa…) så är det så spännande att duka med ett porslin jag inte valt, bädda i ett rum med tavlor med okända motiv, använda en spis jag inte förstår, dricka morgonkaffet i en trädgård jag inte behöver rensa.
Det är alltid något nytt och utvecklande. Och enkelt – de där okittade fönstren eller den trasiga kranen är inte mina problem. Jag bara njuter av livet i huset utan att behöva tänka på ”måsten”.
Det var en fin, bra och viktig insikt ändå. Att verkligen förstå vad man önskar. Och älskar. Att ha en ryggsäck och hoppa på en båt i den grekiska övärlden är mig för kär för att bytas ut mot en egen pelargon i en stuga med humlesurr.
Sitt morgonkaffe på ny plats under hela sommaren. Nya ljud, nya minnen.
Duka upp frukost vid nya platser men med EXAKT samma mat. Vissa saker ska inte ändras, ha ha.
Mysa in sig i något nytt. Se olika sorters hem. Olika stilar.
Se sånt man aldrig får ta del av annars.
Få bo i en gammal prästgård för några dagar med en kajak som bonus. Hoppas på varmt väder så den kan användas.
Men vem vet – saker kan ändras. Kanske vi skaffar ett eget torp ändå. Eller kanske gör jag nåt galet och säljer allt för att besätta mig på franska landsbygden? Den som lever får se…
En natt i Värmland kanske var det jag precis behövde? Sällan har jag sovit så hårt, så länge och med sådana starka drömmar. Det är väl så det blir med semester? Man slappnar av och kan sova lugnt?
Hur som helst, frukost vill man ha vart man än i landet är och vi hade köpt med oss på vägen så det vara bara att duka upp. Och som sagt är då riktigt spännande att leta i skåp och lådor efter alla de ting man behöver.
Frukost blev det och de små vaknade till liv de med.
Vi insåg snabbt att det lilla bordet med plats för två vid köksingången var det perfekta frukoststället. Solen precis där den ska vara för morgonen och med svalor och tranor som ändå ljud runt oss. Och förmodligen en spillkråka också.
När jag reser där boendet är med eget kök har jag alltid med mig kokböcker för inspiration. Här är min senaste girl-crush Mimi Thorsson. Allt hon gör blir ju banne mig guld. Hennes kokbok med mat från Italien är som att resa i både tid och rum. Fast nu är vi i Värmland Helena, skärp dig 😉
Så vad gör vi en dag där temperaturen inte säger bada och vi är i Värmland nära Karlstad? Vi åker till Mårbacka.
Barnen hade inte riktig koll på Selma Lagerlöf så detta blev en tur som gav så mycket. Själva stället Mårbacka är ju helt fantastiskt, sedan all den information vi fick om en av Sveriges genom tiderna största kändis var imponerande. Och god lunch ju.
Innan vi åkte på vår sommarresa fick jag reda på att Selma fick i uppdrag av Sveriges Allmänna Folksskollärarförening att skriva en bok som en ”läsebok om Sveriges folk och land”. Det blev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Så den kan nästan mer ses som en skolbok vilket man kan känna om man läst den.
Men innan vi kunde ta oss an något överhuvudtaget behövdes det fyllas på med energi.
Sött inne på serveringen som sig bör.
Kaffe i kopparkannor är det inte ofta man får.
Något Mårbacka är även känt för, utöver den självklara nobelpristagaren, det mjöl som produceras här: Skrädmjöl. En form av havremjöl om jag förstått det rätt. Så pannkakor och fyllda crepes bör man äta här. Och köpa påsar av i lilla handelsboden.
Och sedan den andra kändisen: Mårbackapelargon. Nu är jag på intet sätt en kunnig person om blommor och blad så det kanske är allmänbildning att man kan massa olika pelargonsorter men detta är den enda jag vet och kan peka ut. Med sina ljusrosa blommor.
Och här är huvudbyggnaden. Vi hann inte med den guidade visningen vilket var synd, hade gärna gått in och kollat.
När Slemas far dog, innan hennes genombrott, blev familjen ekonomiskt trängda och hela bohaget fick först säljas på auktion. Och sedan hela gården med omnejd. Då var huset mindre och av trä.
Det blev Selmas mål att kunna köpa tillbaka vilket hon gjorde med sina Nobel-pengar. Och gjorde om det hela till en större gård och huset putsades. Det är mäktigt om man tänker på det, att en ensam kvinna 1909 lyckades med det. Hon var nog en mycket cool brud!
Lada med utställningar, både om Selma, gården, bygget och nutida konst att köpa på plats.
Så vackert här. Förstår att hon ville köpa tillbaka sin barndsomsgård. Vi kunde läsa att Selma var en mycket uppskattad chef och gav sina anställda förmåner så som sjukpenning tror jag.
Men om detta ligger rätt avsides idag kan jag knappt föreställa mig hur långt borta från allt det var då, när hon bodde här.
Då var vi framme i Värmland. En gammal prästgård på Hammarö utanför Karlstad är vårt hem för fyra dagar.
Jag har bara varit på ett snabbt besök i Karlstad för 25 år sedan så det var med ett äntligen vi for in i landskapet. Känner starkt att jag vill uppleva hela vårt land. Iaf något besök i varje landskap under min livstid tycker jag.
När vi planerade vår semester i våras och letade olika boenden att hyra hittade maken detta. En stort huslite öde men med bara 75 meter ner till Vänern och egen klippa. ”Ta det!” sa jag. Ett lugn för några dagar kunde jag då planera in i kalendern.
Alltid så spännande att få låna nån annans bostad, få kliva in i någon annans utvalda hem.
Med många ”Sommar i P1” som sällskap i bilen så var vi då framme i Värmland. Från salta klippor i Smögen och västkusten till skogar och Vänern. Tänk vilket härligt land!
Och här var då vårt hus. Precis så där härligt som jag hoppats på.
En gammal prästgård fick vi reda på. Mycket ståndsmässigt och präktigt kändes det.
Efter lång resa var det nu fokus på middag. Vi hade handlat middag och frukostmat på vägen och snabbt var grillen på. Och apropå det där med att långa någon annans saker – spännande grill måste jag säga.
Jag dukade upp utomhus men då kom regnet. Allt flyttades raskt in och dt var hur mysigt som helst. Jag kan bara gissa hur många kafferep den gamle prästen haft här.
Nu blev det marinerad flankstek, färskpotatis, tomatsallad och lite blandat grönt. Och köpa-bea till yngste sonens förtjusning. Oj vad han älskar bearnaisesås.
Jag med som synes…
Så klart var regnet bara en yttepytteskur och vi klev ut. Den där egna klippan bara ner för grusvägen ville vi kolla in.
Över trädgårdens fält, in på en grusväg och sedan var Vänern vår.
Som jag drömt om denna klippa. Jag har haft förhoppningar om att dessa dagar här på Hammarö ska vara enkla, lediga och helt ostörda av klockan. Jag tror detta kommer bli alldeles utmärkt.
Barnen verkar hålla med mig.
”Det är inte alls kallt!” Men visst ser hon lite lurig ut…
Sällan har väl en himmel varit så magisk???
Runt vårt hus ligger fina lador och hus. Allt är precis så där härligt jag drömt om.
In i huset för att se en film och sedan sova sött och länge. Tack för varmt välkomnande Värmland. Jag gillar dig!
Efter en lång dag på Nordens Ark, se HÄR, var den där middagsbokningen vi hade på Grano kl 21.15 inte alls så sen som vi först hade trott. Bara bra ju, tid att återhämta sig i vår lägenhet lite grann. Och bygga upp en hunger.
Promenad från vår sida över till hamnsidan och in till stan. Men först se den vackra solen över havet.
Jag och mina tre småttingar. Som inte alls är små längre. Det var två år sedan vi var här sist, roligt att se bilderna från då och se hur det växer så det knakar på juniorerna.
Jag ändras aldrig… eller hur var det nu???
Smögen! Vilken pärla alltså. Så fint, vackert och mysigt med alla trähus och gränder.
Framme på Grano. Lite för tidiga dock. Vi fick sitta på uteserveringen för lite snacks, drinks och ett parti M.I.G. som jag har som app. Alltid kul med frågesport där det är både vuxen- och barnfrågor.
Och vips hade en hel halvtimma gått och vårt bord var klart.
På Grano är det rätter som man delar och pizzor av det lyxiga slaget. Som man fördel också kan dela.
In med lite av allt, tack.
Ute var vinden både kall och stark så känslan av mysig höst infann sig. Lite galet men ändå som sagt mysigt.
Över hamnkanalen går en pendlingsfärja, Zita, som vi sett hela tiden men aldrig tagit. Nu när klockan var sent slagen samt att det var sista kvällen så var det dags.
Och tajmingen kunde inte varit bättre. Vi valde att ta efterrätten i hamnen med glassar från kiosken och precis när de var betalda plingade båten, dags för avgång.
Och bara nån minut senare var vi framme. Som sagt, bara över kanalen/sundet.
Hejdå Zita, hej då Smögen, hej då Västkusten. Nästa stopp på vår sommarresa bli Värmland!
När vädret inte säger solstol och hopp i vågor får man hitta på något annat. Svägerskan med lokalkännedom vi mötte i Skåne sa: Om det inte är badväder – åk till Nordens Ark. Och så gjorde vi. Vilken fullträff!
Biljetter bokas i förväg och sedan bara att kliva in. Det vi visste sedan innan var att Nordens Ark har djur från norra halvklotet som är i behov av fristad. Dvs utrotningshotade djur som får möjlighet att föröka sig och tanken är att de ska återplaceras i sin naturliga miljö. Både en fin och sorglig tanke alltså.
Tigrarna var de vi ville se först.
I gigantiska inhägnader med som bryggor runt bor varje tiger. För ja, de är solitärer vilket är att de inte vill ha umgänge, inga flockdjur här inte. Lite ovant måste jag säga och ögonöppnare: så klart ska tigrarna inte bo ihop med en massa andra när de inte gör det i vanliga fall.
Detta gör att man kanske inte alls får se nån tiger, eller nåt annat djur för den delen i parken. Tigern kanske gömmer sig, sover bakom en buske eller bara är less på att ha folk omkring sig så då blir besöket rätt ofullständigt. Men djuren här ska få så mycket ”vanligt” det bara går.
Men så kom då en tiger fram och det gick ett åhhhhhh, wow vad stor genom åskadarsamlingen. Även från mig. Jösses vad stora dessa randiga kattdjur är.
Helt otroligt vilket vackert djur. Och vi som har katter hemma inser att våra små rackare är ju typ i samma size som ett framben på dessa bjässar.
”Är du lika stark som en tiger?” sa uppragsskylten bredvid denna plats. En tiger kan dra ett byte på 250 kilo. Sonen inte lika mycket…
Och sådana här små uppdrag och informationsplatser var det överallt i parken. Mycket bra för vetgiriga djurvänner som vi.
Hoppsan, här var middagen serverad.
Återigen; jisses vilka mäktiga djur!
Och jag vet inte om vi blev inspirerade men det började kurra även i våra magar.
Högrevsburgare från Varggrillen.
En järv liten järv. Så söt så söt. Bjöd på kullerbyttor och bus.
Ett öppet fält för stora fåglar som stork, häger och tranor. Höll på att kissa på mig när en trana började sjunga under bron jag gick på. Har du sett Jurassic Park? Ungefär som nån av dinosaurierna låter Tranor och med en volym som hörs hur lång väg som helst. Nu fick jag och dottern detta under våra fötter helt ovetandes om att den stod där.
”Kan du stå på ett ben lika länge som en stork?” Jag skulle klara det länge fysiskt tror jag men efter en minut var det för tråkigt…
Och här har vi parkens superstar! Den lille röde pandan. Om nån frågar mig vilket är det sötaste djur jag sett live kommer jag förfallotid svara den röda pandan. Svårt att förstå att något så gulligt kunde vara på riktigt.
Hur den håller bambugrenen med tassarna och mumsar!!! Sötdöden slog till.
Och sött var det även här. Kaka i form som en skål fylld med mjukglass. Den du!
Vidare har Nordens Ark en del med lantdjur. Här finns även, vilket måste vara Sveriges mysigaste, förskola.
Grisar, kalvar, getter, får, kaniner, hästar, höns som kompisar på skoldagen. Sådan lyx.
Jag hade en önskan när vi klev in på Nordens Ark och det var att få klappa något snällt djur. Jag missade getterna som precis när jag klev in i deras hage hade after work och inte välkomnade fler armar med händer.
Men kanske att jag precis innan hemgång fick träffa coolaste grabben i hela parken: Ibra. Hanen som är pappa till 18 kaninungar. Klart han ska heta Ibrahimovic… Snällare kaninkille får man leta efter. Vårdaren sa att han måste bli klappad några gånger per dag för han bara älskar det. Han la sig ner slöt ögonen och njöt av tre Lyth-händer som klappade försiktigt. Som terapi smittade hans lugn sig över till oss. Vilken kille han Ibra. Fattar att han är poppis bland kanindamerna, ha ha.
Ja det var en heldag det. Så många upptäckter och upplevelser. Om jag skulle skriva ner alla här hade du fått läsning för hela veckan. Bästa att stanna här och nu.
Koss va’ det vimlar av segel i da’!Citerar lätt Lasse Dahlquist när man är här på västkusten och speciellt när det blåser så kraftigt som det gjorde vår första heldag i Smögen. Helt okej temperatur och skapligt med sol för att bli en baddag men vinden, eller den kraftiga blåsten, ändrade på det.
Men först njöt vi av frukost på vår läckra balkong och vi spanade länge på den dramatik som utspelade sig framför oss.
Alltid lika spännande att ta sig an ett kök man inte äger, att använda spis, servera på annat porslin och försöka förstå hur allt är tänkt.
Vi hade kunnat sitta här i evigheter. Se de enorma motorbåtarna och de snabba segelbåtarna lämna hamnen och nya anlända. Man kan konstatera att visa angör en brygga som proffs utan att darra på manschetten medan andra skapar kalabalik och engagerar hela bryggan. Mycket kul och tryggt att sitta på en balkong på andra sidan, ha ha.
Med lunchmackor och vattenflaskor i väskorna tillsammans med badkläder, solkräm och handdukar gick vi mot Smögens närmsta strand.
När vi kom till badplatsen så insåg vi att det inte fanns en chans att ligga där. Vinden var så stark och temperaturen med den var allt annat än strandskön.
Men vid den lilla barnbadplatsen var det lite lä och en perfekt plats för krabbfiske. Något som mina söner har längtat hela året efter.
Det här är sommar! Min 13-åring och 8-åring. Samma kärlek till sommaren och sommarlovet.
Efter några tappra timmar på klippor och med hopp om att vinden skulle mojna gav vi upp. Vi går mot hamnen för att handla lite.
Och här är ”vårt” hus. Lägenheten på mellanvåningen längst till vänster – där har vi vårt hem för tre dagar. Najs!
Alltid en god känsla att få se gamla hederliga ångbåtar ändå.
Den här hamnpromenaden, den här bryggan! Så mysig att strosa på och glo på folk och imponeras av båtar vid.
Med nyköpta baguetter och makens ihopslängda röra med räkorna som blev över från gårdagens skaldjursmiddag.
Det blev härligt snacks till fotbollen som visades på dataskärmen.
Kan inte se mig mätt på vår utsikt. Helt fantastiskt.
Middag och bord var bokat på Musselbaren, som ligger i bottenvåningen på ”vårt” hus. Nära dit och hem.
Vi hade sett framför oss hur vi skulle sitta på uteserveringen i solnedgången men ack nej. Vinden var alldeles för stark och kall så det blev bord inne.
Blev ju bra det med men kanske att det inte kändes direkt somrigt. Men maten smakade sommar i alla fall.
Om du följt mig så vet du att jag försökte äta musslor i Paris men misslyckades, fick revansch på min födelsedag och njöt nu något så närodlat som det bara går.
Som musselbaren beskrev i sin meny: Många letar efter nya och hållbara protein men varför inte ta det som funnits länge och finns nära? Musslor!
Hej från Smögen! Nu har vi lämnat familjen och Skåne för att ha landat i Smögen. Denna västkustska pärla. Vi var här, eller bodde då utanför Kungshamn, pandemisommaren 2020 och drömt oss tillbaka. Nu hittade maken en lägenhet så fantastiskt belägen mitt emot den där berömda hamnbryggan. Mitt i smeten men ändå på betryggande avstånd. Vilket visade sig vara bra, ha ha…
Alltid lika spännande när boende bokats utan att egentligen veta så mycket om det. Uthyrningssajter som Airbnb är ju liksom skapade av de som hyr ut. De vill väl visa upp sitt boende på allra bästa sätt själva och vinklar sin kamera. Men här var det framförallt läget och utsikten som vi var ute efter. Och den gjorde oss INTE besvikna.
Vi kom fram sent på eftermiddagen och hade köpt med oss frukostmat på vägen men inget mer. Att stå och laga mat efter lång dag och resa lockade inte.
Om vi hade hyrt ett rum med utsikt? Svar ja!
Men färska skaldjur i hamnbutiken gjorde desto mer. En promenad dit när väskorna var i vår lägenhet och köpa en massa gott för att duka upp med hemma blev planen. Endast egen majo och aioli behövdes fixas.
En vy som är världskänd. Eller nästan i alla fall.
Mäktigt att tänka på hur denna smala passage en gång i tiden, för länge länge sen hittades av människor och att de började bygga runt den. Det tackar vi för idag.
Gösta, så vi möts igen alltså!
Havets guld. Vet inte om det kallas så, men jag känner så.
”Mer räkröra tack!” Han som inte alltid är pigg på maten vi ställer fram är helt galen i alla olika sorters skaldjur.
Vår ”gata”. Och söt granne.
Med världens godaste buffé och med en helt makalös utsikt skulle vi njuta av denna lyx. Det vi dock inte hade planerat eller anat var att vi skulle bli bjudna på värsta partyt. För mitt emot oss ligger hamnkrogen som varje kväll har trubadur med en enormt glad och sångstark publik och det kändes som vi också var där. Men, det var inte det glada gänget som hördes mest utan det överglada killarna i en av segelbåtarna jämnte. Åh jisses vad de trodde de satte varje ton i Stad i ljus, ha ha. Tommy Körberg hade gråtit av förskräckelse kan jag tro. Vi bara skrattade och tyckte synd om grannbåtarna som inte kunde stänga de tjocka ljudisolerade fönstren som vi.
Man kan se det som ett levande skådespel mitt framför oss. Lite kul ändå. Och det var faktiskt knäpptyst under natten. Alla glada kan jag tro.
Vilken buffé alltså. Det är sånt här jag drömmer om när semestern väntar. God mat, härliga vyer, lediga stunder och vackert väder. Tacksam!
