Höstkänsla fast det inte alls bör vara så nu. Men inte mig emot. Jag är en höstmänniska. Eller så här – jag älska alla årstider precis som de flesta av oss men hösten är den årstid då jag känner mig lugnast. Man får vara inomhus fast solen skiner, man får vara ensam, man få sätta och läsa en bok och man får helt klart vara en lite ”tråkigare” version av sig själv.
Ett tecken på att jag känner att det är höst är att mina frukostar ter sig annorlunda. Från fil eller yoghurt och mackor vill jag ha något varmt och tillagat. Det är då gröten gör sitt inträde igen.
Gröt med granatäpple, blåbär och äppelmos
Jag har helt klart fortfarande, och lär ett bra tag framöver, energi men det skadar väl inte att boosta sig med nyttigheter för kroppen. Havregrynsgröt är toppen på massa sätt med fibrer och gör mirakel för kolesterolet har jag hört. Om man toppar sin gröt med andra bra grejer måste det ju bli superfood väl?
Granatäpple har jag för mig är en av de största källorna med vitaminer och likaså blåbär. Ja du hör, jag är inget vandrande naturapotek i kunskaper men tillräckligt kunnig för att förstå att äkta vara är bättre än kosttillskott.
Sedan äppelmos. Ja för det heter An apple a day keeps the doctor away ju.
Och att det sedan är vackert för ögat gör det ju inte sämre på något sätt. Det var himla härligt med de lite krispiga granatäppelkärnorna också mot allt det andra mjuka.
Jag vet inte om jag riktigt vill ha höst helt än. Gärna vardagsrutiner men inte så kalla temperaturer riktigt än. Fast jag kan ju längta efter sådana här frukostar med tända ljus. Ja ja, allt har sin tid.
Vilken fest, vilka ljuvliga och generösa grannar och så härligt med ärlig glädje. I lördags gick då årets cykelfest av stapeln och jag la ut en del på Instagram Stories där det var så många som undrade om upplägget och vad nu en cykelfest är. Jag har skrivit om det tidigare men tar det gärna igen och med de frågor jag fick försöka svara.
Vad är en cykelfest?
Detta är inget nytt fenomen utan av vad jag förstått var det några grannar på Lidingö, tror jag, startade för säkert 20 år sedan. Det det går ut på är att ett antal närboende ska äta en tre-rätters-middag hemma hos varann. Och varje rätt intas då i tre olika hus.
Som vi här gör: det är 500 hus i vårt område och exakt alla hus får en inbjudan. Detta har vi tyckt varit viktigt och det har visat sig göra massor för sammanhållningen i vår ”by”. Alla bjudna men så klart så är det inte alla som är med. Man anmäler sig och får reda på årets tema. Denna gång Hollywood. Du som både gäst och värd får tolka det precis som du vill. Nu har detta med att ta till sig temat ökat och ökat i kläder, mat, dukning, musik och stämning.
Några dagar innan festen får du reda på om du ska servera förrätt, varmrätt eller efterrätt. Samling kl 17 med fördrink, mingel och öppnande av listan där det står var du och alla grannar ska vara och äta sina måltider.
I år fick jag och maken förrätt så vi cyklade hem och förberedde. Kl 18.15 kom två andra par för att äta hos oss. Det kan vara grannar vi aldrig tidigare träffat eller sådana vi känner väl. Detta är den allra bästa delen av dessa fester. Vi lära känna grannar och bli vänner.
Vid 19.30 ska samtliga ha cyklat och kommit fram till nästa adress och varmrätt. Här är det 4 nya människor och deras tolkning av temat. Sedan 21.15 är det efterrätt i ett tredje hus med 4 nya personer. Så under en middag träffar och äter du ihop med 12 personer.
Vänner som jag pratat med som också haft cykelfest hos sig har inte haft efterfest men det har vi för det är något härligt att liksom knyta ihop säcken. De som man stod och pratade med på fördrinken men kanske inte åt ihop med kan man möta igen på dansgolvet.
Det var 15.e året i vårt område men 14.e gången då det var paus förra året. Jag och maken har varit med och arrangerat festen i 4 år men är ”pensionerade” sedan tre år. Och det är så kul att se hur nya vänner finner varann och man kan heja på gatan när man nu lärt känna dem.
Cykelfesten från Hollywood
Ok, nu har vi all fakta. Hur var det i år då? Jo det var tema Hollywood och jag och maken började fundera på kläder först. Skulle vi vara röda mattan-snygga, kända karaktärer eller glamour från gamla tider? Det jag önskade var att vi skulle ha kläder som var ett par. Inte lätt för ofta är det bara en av parterna kanske har tydliga kläder. Ta Indiana Jones tex – coola killkläder men för tjejen not so much. Valet blev Pulp Fiction med karaktärerna Vincent Vega och Mia Wallace.
Vad äter man i den filmen? Det enda kända är ju 5$ milkshake! Så det blir fördrinken men maten då? Där fick vi lämna filmen och ta en riktig filmklassiker men som man (i alla fall inte jag) aldrig äter själv: shrimp cocktail. Alltså inte en räkröra i ett cocktailglas utan en cocktail med räkor. Förstår du skillnaden?
Men först ska vi snacka kläder. Svart pageperuk, vit skjorta, svart BH, svarta ankellånga byxor och ballerinaskor för mig. Svart kostym med vit skjorta och sådan där cowboyslips för maken. Och långt svart hår!
Här har du mig, osminkad Helena och en cool Mia. Jag fick kämpa med att försöka få fram lite tunga ögonlock för jag har ju helt det motsatta. Men äsch, det funkar.
Vid en lekpark mitt i vår by samlas vi för drink, mingel och öppnade av listan. Det mest spännande momentet. Och det roligaste är ju allas kläder och tankar om temat. Här kom det kända karaktärer som Thelma & Louise, Grease, Top Gun, Det, Ghostbusters, Blues Brothers, Chaplin mm. Och sedan Hollywoodpersoner så som röda mattan och plastikkirurg tex och även ett gästspel från Bollywood. Alla är så fina och roliga. Det som var glädjande i år var att det var många äldre. Lätt att tro att detta är för den yngre gruppen (vad är jag?) men här var det massa 60+ och faktiskt några 70+. Det värmde extra mycket för detta är just för ALLA här.
Sen cyklade Vincent och jag hem för att förbereda vår rätt. Förrätten.
Så kul att se alla cyklar tycker jag.
Vi hade 5 gäster och serverade fördrink i trädgården. Med musik från filmen Pulp Fiction så klart.
5$ milkshake. Alltså hallå i lådan. Denna åkte upp på listan av sånt jag vill ha mer av i mitt liv.
Vi hade även andra drinkar som kändes väldigt Hollywood: white lady och old fashion, om man inte ville ha shake.
Sen välkomnade vi våra nya vänner till altanen där förrätten var uppdukad. Mycket bra att ha en kall rätt eller mat som inte kräver massa fix precis innan servering.
Här har vi alltså en cocktail av räkor. Med den där speciella såsen. Jag återkommer med recept, lovar. Att jag aldrig ätit en shrimp cocktail tidigare är ju synd och skam! Så himla gott.
Sen tackade vi gästerna och cyklade vidare för varmrätt och efterrätt.
Efterrätten var hos våra grannar på vår gata och där fick man bara en drink om man lyckades sätta bollen i beer pong. Tog många försök för mig.
De hade valt Ghostbusters och serverade ett fångat spöke.
Så kul grej!
Sen cyklade vi alla vidare ner till strandcaféet där då ett utomhusdisco fanns. Det var mycket prat om om det skulle vara efterfest och om så, hur gör man med dans? Och det visade sig vara ok med att stå upp och röra sig om det var utomhus. Det kändes fantastiskt.
Nu längtar jag redan efter nästa års fest. Spänd på vad temat kan bli. Då jag varit med och arrangerat tidigare vet jag hur mycket jobb det är med att rodda allt så skickar jag mitt största tack till årets Cykelfestgeneraler. Ni gjorde det fantastiskt!
Jag vaknar först som alltid. Vår minste familjemedlem har nattvandrat över till oss som alltid. Jag tror alla mammor känner igen sig i att man kan titta på sitt sovande barn i en evighet. Det är nog en av de mest fantastiska stunderna för 100% av mina tankar går då alltid till att jag är så lyckligt lottad. Tre fantastiska, friska, glada och växande barn.
Han vaknar, ser på mig och ler. Rullar mot mig och jag säger till honom, som alltid; liten, varm och gosig. Han svarar, som alltid; stor, varm och gosig. En liten ritual vi har skapat, han och jag.
Jag tar min hand över hans rygg och känner genast att det var länge sedan min hand var större än hans rygg men jag vill ju minnas att den just var det – större än hans rygg.
Inte så liten längre, varm och gosig – jag måste snart ändra min fras. Han växer så det knakar och blir i höst 8 år. Vår minsting som inte alls är liten och äter som en häst. När hans storebror var i samma ålder så vet jag att jag kunde säga ”men du som är så stor kan väl fixa/klara/göra det själv”. Intressant hur samma ålder kan te sig så olika beroende på vem som står bredvid. Man är alltid störst, man är alltid minst oavsett hur många år man är.
Det är fortfarande tidig morgon, den lille har somnat om och jag greppar efter mina tankar. Hur länge har jag kvar barnen hemma? Inte att de flyttar hemifrån utan att de väljer vänner istället för att vara med föräldrarna. Jag står emot min känsla att springa in till dottern och storebror för att krama dem hårt hårt.
Jag fullkomligt hatar att alla de som sa till mig ”Njut av denna korta tid, de växer så fort” hade rätt och att jag kanske inte löd dem. Eller har jag gjort det? I förhållande till vem? Hur långt är ett snöre? Omöjliga frågor att svara på.
Vår äldste växte om mig nu i sommar. Han har påbrå så ingen är förvånad över att han lång för sina 12 år men ändå. Jag vet inte om jag var beredd på att min lille store kille nu är längre än jag.
Jag ser alltid höstterminens start som ett nyår med möjlighet att liksom kliva upp en årskurs och bli lite bättre. Jag vet redan nu att min höst kommer bli fylld av massa jobb men ska bli bättre på att njuta av de små stunderna, ta helger med barnen och göra bra saker av vardagskvällarna. De är ju bara tweenies en kort stund också!
Kanske du med äldre och vuxna barn känner igen dig? Detta är ju inte direkt nyheter men är ändå lite skrämmande för en ovan.
Ja men här kommer kräftpaj – ja en paj till kräftor som också innehåller kräftor kan man väl säga. Och denna har jag gjort lite annorlunda än den jag TIDIGARE visat på bloggen för här har jag färgat pajdegen med rödbetsspad. Nä, det blev inte så rött som jag kanske hade tänkt men tillräckligt för att ändå ge lite rosa touch. Och det passade ju DUKNINGEN här.
Och vet du vad det bästa med denna paj är? Ja utöver att den är jättegod? Jo, att den blir ännu godare dag två och tre! Så du kan alltså med fördel baka den innan vilket så klart ger mer tid över till andra festligheter.
Saftig, smakrik kräftpaj med rödbetsröd pajdeg
Ingredienser, pajskal:
4 dl vetemjöl
150 g smör
3 msk spad från inlagda rödbetor
1 äggula (el 2 om du hoppar över spadet)
0,5 tsk salt
Ingredienser, fyllning:
350 g kräftstjärtar (1 burk med lake)
2,5 dl riven lagrad ost
3 ägg
2 dl mjölk
1 dl grädde
1 tsk salt
några drag med pepparkvarnen
1 dl färsk dill
Gör så här: Blanda mjöl och salt i stor bunke, nyp ner smör, häll i äggula och spad – forma till en deg. Tryck ut 3/4 av degen i en pajform med avtagbar kant. Ställ formen samt 1/4 degklump i kylen en halvtimma.
Fyllning: Häll av kräftstjärtarna ordentligt och lägg på hushållspapper så minskas risken för vattnig paj. Riv ost, riv av dill från stjälkarna och lägg i var sin skål. Blanda mjölk, grädde, salt, peppar och ägg i ny bunke, vispa samman. Vänd ner dillen.
Sätt ugnen på 200°, nagga det svala pajskalet och förgrädda i 10 minuter. Kavla ut resterande pajdeg och skär till remsor.
Låt pajskalet svalna något innan du lägger i kräftorna och strör över osten. Häll försiktigt ner smeten i pajen. Justera dillen om den klumpar i hop sig. Lägg över degstrimlornaGrädda mitt i ugnen i ca 30 minuter.
Och satsa gärna på att hitta lite lyxigare kräftstjärtar på burk. Man vill ju så gärna ha saftiga och stora bitar för mer smak och konsistens.
Jo, det ser me ut som kokt skinka men det var ju en rosa dukning jag skulle göra.
Utöver den goda smaken blev den väldigt vacker tycker jag.
Dekorera med en stor krondill. Allt klart för fest!
Här kommer inspiration till kräftskiva i form av bilder jag tagit för ett jobb. Mitt uppdrag var att skapa en inspirerande dukning för kräftskiva och med det ville jag göra en lite annorlunda dukning och med egna dekorationer. Samt baka den godaste kräftpajen. Men vi börjar med dekorationerna tycker jag.
Inspiration till kräftskiva
I min kunds design finns det rosa och jag tycker ju att rött och rosa går så himlans snyggt ihop så så fick det bli. Och då med en så där lite pudrig mild rosa.
Jag har ett gammalt inlägg där jag har alla mina tips samlade, snapsvisor att ladda ner, recept, mallar att skriva ut och beskrivningar å passande dekorationer och pyssel. Se HÄR för inspiration till kräftskiva.
Och pajen då som jag också färgade lite rosa, kanske att det inte blev så rosa som jag önskade men jag ska återkomma med utförligt pajrecept och bilder.
Kräftor, paj, tallrikar, bestick och glas på bordet samt ljusslinga med lyktor redan uppe – bara att börja duka.
Att ha bukett med krondill är så fint till kräftskiva. Här har jag även adderat rosor i kruka. Vackert och lite så där vilt. Terrakottan ihop med det rosa och röda blev härligt tycker jag.
Om du inte gillar kräftor är ju detta inte en festlighet alls för dig. Men kanske en rosaröd sensommardukning som denna kan ge inspiration ändå?
Det är få saker så här års som ger mer stämning utomhus än ljusslingor och glaslyktor med värmeljus. Här har jag gjort papplyktor på samma sätt som de HÄR. A4-papper, sax och lim är allt som behövs. Och metalltråd om du vill hänga upp dem.
Vad är det bästa med denna paj? Den blir bara bättre om den görs 2 dagar innan. Så om du ska ha kräftskiva så spar man massa tid genom att förbereda en paj innan. Smutt.
Jag har en hel drös med tips till kräftskivan HÄR men här kommer ett till: små skålar med vatten att rensa fingrarna med mellan varven.
Fint med något i vattnet tex som här; små flytande rosor.
Det är när augustikvällens mörker sänker sig som lyktorna, både de elektriska i papplyktorna och de levande i glasdito, blir som allra vackrast. Här var middagen över och bortdukad när ljuset var som bäst. Typsikt, ha ha.
Hej fredag. Här hos mig är det full fart med jobb och jag ska banne mig se till att jag får en hel helg ledig. Eller ledig – det är cykelfest här i vårt område så det kommer bli fix för detta med matlagning, dukning och… maskeradkläder! Ja, detta är en fest där alla går all in på olika teman.
Det blev så klart ingen cykelfest förra året och i år blir det av men med lite tydligare regler som utomhus, begränsningar av hur många mm. Det kommer bli toppen ändå detta.
I år är temat Hollywood och jag å maken har skaffat oss riktiga killer outfits om jag får säga det själv. Ska bli så kul. Avslöjar inget för det är lite av grejen också – när alla möts för fördrink så är det så kul att se allas kläder.
Hur som helst. Det är i alla fall en dag idag då jag ska jobba och knyta ihop säcken och ta helg. Njuter av en massa fredagsblommor kan man säga, det är de som fina vänner och grannar kom med på kalaset i lördags.
Håller sig fräscha i alla fall över helgen sulle jag tro. Ha en härlig fredag så hörs vi!
Jag kan inte sluta småle så fort jag sätter mig vid mitt arbetsbord nu för det är alltid roligt. Det är helt otroligt galet men redan nu dimper inbjudningar till pressvisningar och pressreleaser av julen 2021. Det är ju bara så sjukt pirrigt för mig som denna jul kommer ha släppt en bok och som kanske kanske kommer få hamna hemma hos folk, precis som de här sakerna jag får se nu. Nyheterna för julen 2021 – är jag en av dem också?
Nej jag lovar, jag ska inte visa en massa julprylar redan för det tror jag inte många är mottagliga riktigt för än. Eller???
Äsch, va fasen – klart jag ska visa när jag nu fått det och jag vet ju att ni är många som gillar att i alla fall lägg lite tankar på julen. Bara så där lite grann.
En bild från Saga Form och deras höst och vinterkatalog får mig att sukta efter tända ljus, mysiga träffar runt bordet och någon gryta puttrande på spisen.
En enkelt dekoration från House Doctor som absolut kan få vara framme från oktober till februari ju.
Och sen tror jag att årets absolut finaste julpynt redan är här! Ett litet får med en minigran på huvudet. Alltså tack House Doctor – jag visste inte vad jag saknade i mitt liv för än denna bild trillade ner.
Ingen har satt så stort avtryck på den svenska julen som Jenny Nyström. Hennes fina tomtar görs av Cult Design.
Julfuskar redan nu
Jag har hela frysen full av julgodis sedan min julgodisfotograferingar och så fort vi har gäster och det ska fikas plockar jag fram. Det är alltid lika roligt att se deras miner. 100% av gångerna följs det av glada tillrop och varje fat töms till sista smulan. Ingen har problem med att äta julgodis när det fortfarande är sommar och sand mellan tårna. Så kul och ett mycket bra sätt för mig att smyga in min älskade jul, he he.
Nu är det sista sucken av bokproduktionen. Ivägskickat på korr och sedan ska den till repro och tryck. Om mindre än två månader ska den finnas i butik. FATTA DETTA!!! Nä nu börjar jag gråta!
Jag har fått frågor om när man kan förbeställa boken och det har jag ingen aning om om jag ska vara ärlig. Jag måste fråga. Kul om ni som vill ha den hinner fånga ett ex av upplagan. Du som följer mig här är ju liksom nära mig och hos dig tror jag boken kan få ett fint hem.
Som jag skrev så gick vår trädgård bananas under vår semester och så klart har det växt även inomhus. Nu har jag faktiskt gjort mig av med några växter då de nog skulle få bättre liv i andras händer men flertalet lever kvar.
Som det stora palettbladet, se den som bebis HÄR och tonåring HÄR. Oj vad jag håller på med det. Stöttar upp och vrider med jämna mellanrum. Är så där oberäknelig i min vattning vilket den verkar uppskatta något enormt med tanke på hur den växer.
Men nu var det inte den jag skulle skriva om utan den nya lilla bebisen från den stora mammaplantan jag. Jag tog stickling och planterade. Valde en rak för jag önskade stamma upp ett palettblad. Med tanke på den växtkraft denna har så skulle det vara enkelt. Och det var det fram till vi åkte på semester. Hej och hå vad kronan inte växte utan den skickade ut nya grenar.
Grenar som valde att gå NERÅT! Men hallå! Jag skulle ju få en kraftig stam med frodig krona. Inte en ranglig växt åt alla håll!!
Men när min chock (okej jag överdriver lite) lagt sig så tittade jag på den med nya ögon. Den är ju så vacker i sin lite vilda växtlighet. För skönhet ligger som bekant i betraktarens ögon. Och mina ögon behövde vänja sig och se denna snygging.
Så nu har jag en stor som är ”som den ska” och denna lite mer artistiska krukväxt. Bara rädd att den går av när varje gren blir tung. Och då står jag där och stöttar upp och vrider precis som med mammaplantan. Tror jag vill att denna ändå ska bete sig busigt. Får se hur det går med det.
Våren 2021 var seg. Det var så många saker som liksom tog musten ur mig och jag kände inte någon riktig glädje fast jag hade de roligaste uppdraget jag någonsin haft.
Jo, jag kände glädje för att göra min största dröm någonsin – att göra min julbok men då det var kantat av så många saker som liksom ”stod i vägen” blev upplevelsen inte så där stor som jag önskat.
Min förhoppning om att äntligen få göra en bok och att till 100 procent gå in i det för att fullkomligt andas, äta, sova och leva i min jul uteblev. Svårt att förklara men det är som att få åka på en drömresa men att du inte får med dig bagage och glömt linserna hemma. Du är där men i obekväma kläder och med dålig syn. Typ så.
Med pandemin med allt vad det innebär, att ha rekordkort tid på sig att skapa och då få göra lösningar som inte alltid blev som jag önskat för att tiden inte fanns, att fönstren var igenstängda och det pågick en renovering med högljudda hantverkare (inte deras fel), de två stora barnen som inte hade fritids och svårt att sysselsätta sig fullt ut pga pandemin (inte deras fel) och att min älskade make fyllde 50 (inte hans fel) var några av de saker som också så klart skulle få ta plats i min hjärna. Det blev lite kortslutning och fullsmockat där uppe i hjärnkontoret och jag sov så otroligt dåligt under lång tid. Allt jag ville göra, allt det jag drömt om att göra, gick inte att göra fullt ut. Det slet på mig. Och just den känslan av att missa festen jag själv skapat gjorde mig än mer stressad.
Denna semester och sommar har varit det bästa som kunde hända känner jag nu. Jag är så fylld av energi och kärleken till alla mina uppdrag, mina kunder, min bok och framförallt kärleken till denna blogg har nog aldrig varit starkare. Varje dag har jag känt att jag haft något att skriva och göra här på min lilla hörna av Internet.
Jag har nu en massa roliga jobbuppdrag och alla mina samtal med kunderna gör mig så fylld av energi. Tacksam så det stänker om det.
Och bloggen! Min älskade blogg som nu är tio år. Jag borde ha firat den bättre men det var liksom trångt i huvudet. Den fick inte plats där i våras. Uppdateringarna blev tråkiga och långt mellan varven. Nu är energin stark och tankarna om vad bloggen ska få fyllas med i höst och jul är stora.
Jag hoppas du som följer mig regelbundet och gillar det jag gör känner samma känsla som jag och att det kanske sprudlar lite mer nu. Jag hoppas du också vill följa med in i den mysigaste tiden tillsammans med mig. Hösten 2021 ska bli så härlig och med förhoppningar om en friskare och mer social tid tillsammans med de vi gillar.
Birger – min lille stjälpreda på min bok. Bara att få skriva ”min bok” känns så overkligt och jag måste påminna mig om hur stort det är. 10 års längtan snart i mål!
Tack för att du läser och följer. Om det är något du önskar att jag skriver om, bakar, lagar, pysslar osv får du gärna skriva det. Det hjälper alltid att få input av andra. Tack på förhand.
Måndag eftermiddag och det har nog faktiskt tagit mig två dagar att hämta mig från den trädgårdsfest vi hade i lördags. Det var min makes 3.e födelsedagsfest. Det gäller att maxa när man fyller 50, ha ha. Han fyllde ju i maj, se HÄR, men när man ju inte får/bör/ska samla många människor så tog vi beslutet att dela upp festligheterna till flertalet tillfällen, på vardera sida om sommaren och liksom ta bubbla för bubbla. Detta är faktiskt ingen dum idé även utan pandemi då man får mer tid för sina gäster när det inte knökas ihop 100 pers utan har få åt gången att hinna prata med. Tåls att tänkas på framöver tycker jag.
Jag med den bäste karl som finns i en helt ofiltrerad ögonblicksbild. Inte ofta vi fastnar på bild ihop så det är bäst att passa på. Grattis för tredje gången älskling!
Hursomhelst. Nu var det 50 1/4 som skulle firas med det goa gäng som ”inte fick plats” i maj. Men för den sakens skull skulle det inte bli ett sämre kalas, tvärt om. Här toppade maken med det bästa han vet: riktigt riktigt god och lyxig mat.
Jag brukar alltid ge tipset när någon vill ha hjälp för att planera fest och bröllop: välj en sak du ska satsa på. Älskar du dans hyr du in asbra dj och världens ljusanläggning. Vill du att det ska vara vackert lägger du allt krut på blommor, dukning och lokalen osv. Eller som nu maten: ta hjälp av en stjärnkock!
Maken är kompis med Årets kock-vinnaren och restaurangägaren Christian Hellberg så han anlitades och fick gå loss för en meny att göra i trädgården på våra (och några grann-lånade) grillar.
Nä, det var inte den mest inspirerande bordsdukningen men tänk då att här ska 12 rumpor sitta, 24 armar få plats och de ska ta med sig tallrikar med massa mat, glas med dryck och bestick. Då är en massa pynt ju bara vägen. Jag är lite funkis här om man säger.
Men som Ernst ju som bekant säger: I det enkla bor det vackra.
Av kära grannar lånade vi partytält, parasoll (mest för det eventuella regnet) och extrastolar. Sedan var det himla hopplock av det via hade hemma för att skapa plats åt alla samt be till vädergudarna att det inte skulle tokregna.
Jag och maken hade knarkat väderapparna i två veckor för att se hur vädret skulle bli. Temperatur och nederbörd växlade friskt kan jag säga dag för dag. Men något vi inte kollade var vinden. Den hade jag helt glömt att kolla in. Det blev jag varse när vi vaknade i lördags. Stark vind så barren (IGEN) flög i luften som kraftigt regn. Bara att kratta igen och igen. J**la barr!!!
Tälten spändes hårt så de inte skulle flyga bort. Och dukarna fick klämmas fast ordentligt de med. Min frisyr, om jag ens hade någon, försvann så fort jag satte foten i trädgården.
Christian hade med sig matgeniet, köksmästaren Gabriel Strandberg och de skapade magi på borden och grillarna. Det doftade ljuvligt och nu väntade vi bara på gästerna.
Inspiration: lägg bakplåtspapper direkt på duken och ha hela bordet som uppläggningsfat.
”Ja må han leva…” igen!
Så kul att se alla fina vänner som vi saknat så länge. Det var liksom lite återträff för nu var alla tillbaka från semester också.
Barnens krovbuffé fick ett eget lite lägre bord. Trångt om saligheten och då får man ta det som finns. Som tältlådan med tältväggarna kvar i lådan. Kanske skulle ha lagt på en duk ändå…
Man har smarta kompisar – drycken bärs proffsigt i bakfickan!
God mat, härliga samtal och stora skratt in i augustinatten. Då kom alla ljusslingor till sin rätt och sedan tog jag även fram discokulan som är som en snurrande glödlampa. Den lös upp tallarna och skapade enorm stämning.
Sedan flyttade musik och discolampa in och det skapades en köksdans av bästa slag för de som var kvar.
Festen höll på till 02.30 och jag har nu två dagar efter fortfarande träningsverk, på gränsen till kramp, i mina vader. Det är ju år och dagar sedan jag dansade! Nej, inga dansbilder togs och tur var nog det. Jösses vad det fuldansades i köket, ha ha. Precis som det ska vara när det är fest på riktigt.
Nu har i alla fall min danstarm blivit mätt och glad för ett tag. Och gladast – det var den 50 1/4 fyllda maken. Till bredden!
