I en second hand-butik i Gustavsberg gick jag bokstavligen in i en tavla som jag blev helt kär i. Färgerna, stilen och själva konstnären Björn Wiinblad – allt var toppen! Minns honom från barndomen och blivit kär igen med relanseringen, kolla HÄR.
Vi tar en tur varje sommar till Gustavsberg, vilket jag skrivit om tidigare HÄR, för att komplettera till vår porslinsserie men även för att strosa runt i hamnområdet och dess butiker. Och alltid lyckad lunch på serveringen vid porslinsmuseet. Bara bra saker som verkligen lockar.
Nu hade det blivit nya ägare till second hand-butiken med ett mindre utbud men med mer handplockade ting. Och som sagt denna tavla. En inramad poster av Björn Wiinblad. Såg direkt att den kunde bli perfekt i vårt sovrum där jag sakta men säkert skapar en tavelvägg. Varje tavla eller verk jag sätter upp betyder något för mig och oss samt har en berättelse. En vägg att inspireras av.
Resten av tavlorna och tavelväggen har jag skrivit tidigare om HÄR.
Jag vet inte hur det har gått till men jag kan ju bara se att jag gått från att vara en rätt minimalistisk person i min inredning till att bli väldigt färgglad. Är det tidens trender? Är det åldern? Är det bara att jag helt enkelt tröttnat på opersonliga ting? Kanske en kombination? Det viktigaste är i alla fall att varje sak jag adderar är något vi kan känna något för. Inte bara klickats hem utan hittats så att säga.
Blir glad när jag ser den, varje gång. Och det går ett litet sting i hjärtat då jag också inser att vi inte kommer till Danmark denna sommar. Vi brukar alltid ta en tur över sundet när vi är i Skåne om somrarna. Över dagen eller för en natt. Tur då att jag kan få denna danska touch här hemma istället, ha ha.
Kan man stryka och stärka sina linneservetter och kökshanddukar utan strykjärn och stärkelsesprej? Jajamensan!
Jag nämnde det i förbifarten i nåt inlägg och fick då önskan om att beskriva det lite mer ingående. Tidigare har jag skrivit om hur jag stryker linnedukar utan strykjärn och det kan du läsa om HÄR. Här kommer då inlägg om servetter och kökshanddukar.
Jag använder mina både ärvda och loppisfyndade linneservetter till både fest och vardag så de tvättas ofta. Att få dem så där krispiga och snygga varje gång efter tvätt med strykjärn funkar inte. Alltså att lägga tid på det funkar inte för det är nog bland det tradigaste jag vet.
Stryka & stärka tygservetter helt utan strykjärn
För att få till de där krispiga och känslan av strikta servetter är knepet att inte torktumla dem då det tar bort den lite grova känslan. Så direkt efter tvätt ska de hängtorkas på torkställning eller tvättlina.
Ta en servett och skaka kraftigt så det sträcks ut, dra gärna i varje kant så alla kanter blir sträckta.
Häng över tvättlinan/torkställningen.
Här kommer det enda viktiga egentligen; dra och justera så kanterna hamnar kant i kant, blir en helt jämn vikning.
Låt torka helt.
Tvätt på tork – är inte det det mest somriga?
När servetterna torkat går de att lyfta och de är helt stela och raka. Som om de var stärkta.
Så viker jag mina linneservetter
När alla servetter är ”strykta och stärkta” så viker jag dem lika och de blir redo att använda vid första bästa middag.
Lägger plant.
Viker på mitten.
Och viker på mitten igen.
Och så var alla servetter redo att användas när det behövs. Krispiga och känslan av lite lyxigt trots att jag inte gjort något mer än tvätta och hängtorka.
Och den är glasknoppen, det är världens (typ) snyggaste duktyngd jag gjort själv. Det kan du läsa mer om HÄR.
Kan vi inte baka egna ballerinakakor? frågade min 11-åring. Ja men så klart vi kan. ”Hur skulle du vilja göra då?” frågade jag. ”Med English shortbread och chokladkräm borde det bli likt” kontrasterade han. Hur blev han så kunnig??? Man får säga vad man vill om internet och Youtube men jösses vad de snappar upp grejer. Jag har aldrig bakat English shortbread så det var hans idé. Nästan som originalet.
Han bakade allt själv. Jag menar allt!!! Så detta är ett inlägg ihop med min stora lille pöjk. Är det så att jag nu kan luta mig tillbaka och skörda frukten alltså?
Kan vara de sötaste kakorna som jag någonsin sett. Och hur de smakade? UNDERBART!
Och den här Ballerinafyllningen – den kan jag tänka mig slurpa bara som den är lite när som helst kan jag säga!
Ballerinafyllning
100 g nutella
100 g mjölkchoklad
Gör så här: Sätt ugnen 175°. Rör om det rumsvarma smöret med sockret i en bakbunke. Blanda mjöl och maizena i en annan skål och rör sedan ner i socker-smörblandningen och knåda ihop till en deg på arbetsbänken.
Kavla ut degen till en 8 mm-1 cm tjock rektangel och stansa ut kakor. För att få den där ballerinakakan används gärna en stansform där en av kakdelarna får ett hål i sig men inget krav. Lägg på plåtar med bakplåtspapper och grädda i mitten av ugnen i ca 25 minuter. English shortbreaad ska vara väldigt ljus men sonen lät dessa gå lite längre. Blir lite kripsigare vilket inte alls var dumt. Smakar gott båda sätt.
Smält mjölkchoklad i vattenbad och blanda sedan i nutella. Rör om väl så det blandas väl och ställ sedan i kylen i 15 minuter för att stelna något.
Bred på ballerinafyllningen på den undre kakan och lägg sedan på den övre. Klara att servera denna njutning!
Killen som inte gör något halvdant. Ska det bakas så är det bra att ha koll på receptet.
Det är så kul att se hur han fixade allt själv. Jag verkligen frågade om jag kunde hjälpa med att lägga upp kakorna på plåtarna men icke. Allt fixade han.
Så ljuvligt att få se hans självförtroende växa i köket.
Och detta!!! Vill ju fylla allt i min väg med denna ljuvliga ballerinafyllning. Pannkaka med denna och jag tror vi har något helt fantastiskt på gång.
Som fina blommor de där med hål i. En pepparkaksform som jag inte använt så mycket. Blev väldigt förtjust i den nu.
Du kliver in på en loppis, det ser inte så lovande ut utifrån då du mest ser sådana julgruppskrukor det finns i överflöd och reklamprylar någon fått gratis och nu ska en annan ska tänkas betala för, men så kliver du in och du förstår att du hittat en guldgruva. En äkta loppis där exakt allt mellan himmel och jord finns. Till sådana där priser du önskar, där fynden verkligen kan göras.
Där mitt mellan kakburkar och gamla virkade dukar stod den – vinkylen!
Den där vinkylen som är patinerad och med unikt uttryck som jag så länge letat efter. Inte just denna modell kanske men i samma stil. En sådan som får stå framme.
Ikväll firar att semestern är här. Iskallt vin och egenrostade salta mandlar (recept HÄR). Det blir en annorlunda semester än vad vi tänkt men det kommer bli alldeles perfekt för vi kommer vara tillsammans och är (och hoppas förbli) friska. En del hemma, en del borta. Hoppas vädret är med oss vart vi än hamnar. Kan inte önska mig mer än så faktiskt.
Hoppas du har en fin fredagskväll, får en fin helg och fortsatt sommar.
Jag har insett viken typ av loppisjägare jag är. Jag är den där som scannar av en loppis, en second handbutik eller välgörenhetsaffär ganska snabbt. Finns det något jag ska hugga direkt? Sedan tar jag ett varv till och tar fram min jaktlista – den där listan med det jag VERKLIGEN letar efter och behöver.
Ja för jag har, och skrivit om det förr, tidigare varit en sådan som lockats av låga priser och hopp om fynd köpt saker som sedan blivit liggande i lådan och då var ju pengarna, om än så lite, slängda i sjön. Pratar om det när jag var med på Nyhetsmorgon och pratade loppistips. Du kan se inslaget HÄR.
Det som är den lista jag har i huvudet är dels en önskelista som tex en gammal patinerad vinkylare men främst den där listan med de saker jag önskar komplettera det jag redan har.
Här om veckan hände något jag trott, efter 21 års jakt, att jag inte skulle få uppleva.
The art of vänta på loppisfyndet
När jag träffade min man för 21 år sedan och våra påsar slogs ihop hade han med sig 4 fina gafflar i mässing och trä. Kanske att jag inte tyckte lika mycket om dem som han då men de har liksom växt sig in och blivit en del av vårt fredagsmys med charkisar. Tyvärr hade de inga knivar så de var alltid singlar så att säga. Men så en dag…
På Myrorna låg det ju knivar i samma storlek i mässing och trä! Inte helt samma modell men helt klart en maka till vår kaka.
Den där känslan av att ha letat och sökt i alla dessa år och sedan få valuta från det är ju så tillfredsställande.
Och när jag ändå tar upp det är med att söka efter komplettering eller vänta tills man hittar exakt det man vill ha: Allt i bilden är just precis så.
Den vita porslinsbrädan hade jag sökt länge efter och fann på en loppis i Skåne, de där träskivorna som smörgåsassietter har jag köpt en här och en där och nu fått ihop ett gäng, de små glasen såg jag en likande stil på på en bild på minsta och sparade i önskemappen och en dag fann jag dem just på loppis. Det är en typ av slowshopping som inte riktigt är med bevakningar på internettjänster som Blocket och Tradera utan analog.
Så mitt tips om jag har något så är det att göra en önskelista och tänk att det får ta tid. Man vet aldrig när man hittar.
I fredags åkte vi till Skansen. Det var många saker som talade emot detta så som värmebölja med rekordvärme och Corona. Men efter en vecka av hemmasittande i värmen tog jag mina två sommarlovslediga storbarn och två kompisar till dem till Skeppsbron och färjan över till Djurgården.
Två förmaningar hade jag: drick mycket vatten och håll avstånd till alla vi möter. Då vi var nästan helt själva (kanske bästa dagen att välja att göra utflykt på då alla andra var på stranden) på Skansen och de själva drack duktigt hela tiden så gick det som en dans. Vi fick till och med en av de finaste dagarna att lägga i minnesbanken.
Det finns många sätt att ta sig till Djurgården men färjan är det ljuvligaste. Det var vi och en familj till på hela båten.
Jag laddade barnen med isglass precis innan båten så energinivån skulle hållas in i mål. ”Vad är det där för kyrka?” ”Kolla in berget!” ”Ser man fiskar?” Så mycket att se och upptäcka.
Jag och min pappa gjorde alltid en tur till Skansen varje år och denna vy ger så många fina minnen. Stockholm är bra vackert!
Som sagt, helt tomt.
Vackra Kastellholmen. En sådan hemlig plats i Stockholm. På en vild fest i slutet av förra seklet var jag med och hissade den där flaggan i soluppgången… Inte helt enligt regelboken. Men som sagt, mååååånga år sedan nu.
Skansen – min oas i Stockholm
Vet inte hur många gånger jag skrivit om Skansen här på bloggen men det är och förblir en kär plats för mig. När jag hörde att Skansen höll på att gå i putten av pandemin blev jag helt bestört. Självklart har jag nu uppdaterat mitt årskort så jag, min man och våra tre barn har inträde för hela året som kommer. Något jag inte visste var att med årskortet får du rabatt på alla restauranger och butiker.
Vi välkomnades med stora kramen. Eller – kan det snarare vara en symbol för hur stort avstånd vi ska ha till varann? Nästan så va?
”Jag har hört att det finns sköldpaddor här”, sa sonen. I så fall var de och sov. Men detta blev början på många tillfällen där vi letade efter djur men inte såg dem. Det var väl för varmt för dem med 31° så att de gömde sig i skuggan var helt rimligt.
Alltid något vackert att titta på. Som en vild rabatt av hundkex längs trappan. Sånt som jag älskar.
Nu var energin från isglassen slut och de många trappstegen tog ut sin rätt. Innan vi gör något mer måste vi äta lunch. Mot Lill-Skansen och serveringen där.
De djur som dock var i full fart är de som inte hålls i inhägnader. Denna lilla ekorre blev vårt sällskap hela lunchen.
Det blev burgare vid Balderslunden. Jag har sagt det förut och säger det igen: Jag kan inte låta bli att tycka att det är synd och skam att inte Skansen har bättre mat, eller så här – mer passande mat för ett museum som berättar om Sveriges historia. Att de två alternativ som finns här vid en av deras största serveringar är hamburgare eller poké bowl inte riktigt representerar den fina matkultur och -histora vi har.
”Åh ska vi till Skansen – då vill jag ha kroppkakor!” sa sonen innan avfärd. Det bland andra historiska rätter kan man njuta av på höstmarknaden. Varför inte hela året???
Förlåt min neggiga stil men jag förundras varje gång. Härligt att sitta här var det verkligen. I skuggan med ljudet av kajor och påfågel. Två väldigt ikoniska Skansen-ljud.
Om jag ifrågasätter menyn så ifrågasätter jag dock verkligen inte burgaren i sig. Den var jättegod.
Och det var det fler som verkade tycka…
Denna lilla and-madam var ytterst nyfiken.
Men det var inget mot den helt orädda ekorren. Jag vet att man inte ska mata fåglar och djur men hur svårt är det att motstå denna lilla gynnare??? Ett pommes fick den. Sjukt nöjd.
Den här platsen uppe vid tornet Bredablick är verkligen tillhållet för påfåglarna. Jag hittade en släppt fjäder. Imponerande alltså. Tänk att gå runt med ett gäng sådana här på ryggen!
Vackra, ljuvliga paradisbuske. Vi kapade vår förra våren så inga blommor i år. Njuter av dessa så länge.
Lill-Skansen
Ställen där det finns risk för att människor kommer för nära varann är stängda så som Lill-Skansen. Men utanför finns kaningångarna och de var öppna.
Tittut säger två flickkaninner.
Hej säger en äkta kanin.
Skönt med skugga inne i gångarna.
Den här blå färgen går inte av för hackor.
”Nu ska vi se på djur!” – Eller???
Med massa energi och skuggsvalka var vi redo att ta oss an alla djur. Jag förklarade att det är skandinaviska djur vi kommer få se (inte påfågel då…) och alla jag räknar upp var intressanta.
Först mot sälarna.
Ser du dem? Tre sälar ligger på varsin sten och ser ut som stenar de med. Väldigt vackra och söta men efter nån minut var det dags att gå vidare.
Även om djuren nog drar mest för barnen så är jag mest förtjust i husen och historian. Du kan gå hit och ta en hela med upptäckta djur och en annan dag helt upptäcka historia, hus och hantverk.
Som detta vackra hus. Eller fäbod, eller foderförvaring tror jag det var menat för. Vem snidar så där nuförtiden???
Vidare mot fler djurupptäckter. Fast uttern var inte på plats, älgarna gömde sig i skuggan så vi knatade vidare upp på krönet mot björnarna.
Utsikten härifrån är magisk.
Ett tips för att få en lugn utflykt med sina barn är att de får ta med sig kompis. Inga syskonbråk överhuvudtaget. Intressant hur fler barn gör det lugnare…
En björn såg vi men inga av de 5 ungar björnarna skulle fått, inte heller några vargar som också skulle fått ungar, och inte heller några lokatter. Alla djur sökte skugga så klart. Helt rimligt oc inga konstigheter. Djur och natur är ju som tur, är oberäkneliga.
Men där har vi en järv. Sonen kunde zooma in på sin mobil så jag kunde ta bild. Min kamera är ju inte med zoom. Tur jag har kids med teknik som kan hjälpa. Och framförallt möjlighet att se ett djur för en stund. Den smet in i skuggan den med strax efter.
Men det gick ingen nöd på mitt lilla gäng. Så mycket att utforska ändå.
En av de vackraste byggnaderna på Skansen. Drömmer om att få flytta in här mellan maj och september. Fast då nånstans i Dalarna. Knirrande vita såpplankor på golvet, ett ständigt bullbakande i köket och en tunn lite kaffekopp på bordet vid fönstret. Så ser jag det.
Skånegården – festplatsen för höstmarknaden. Lite lugnare nu. Och den där vattenspridaren lockade så in i vassen. Nu var vi varma.
Den lilla gamla sågkvarnens vatten lockade också.
Precis som en sommarrabatt ska vara.
Alltid titta på Seglora. Denna stolta vackra kyrka.
”Nej, det blir ingen tågtur denna gång!” fick jag säga både en och 12 gånger.
Men mjukglas – det ska vi ha! Aldrig har väl en mjukglas smakat så ljuvligt gott.
Här kommer ett dundertips: Jag satte gummiband i olika färger på gamla petflaskor innan vi gick hemifrån. Barnen hade stenkoll på sin flaska så inga eventuella basilusker blandades. Och så bra med kranar att kunna fylla sin flaska med.
Då mycket var stängt på Skansen var det inte så många ur personalen där heller, de som är klädda som i början av 1900-talet. De som sätter den där extra kryddan till upplevelsen. Därför var det extra fin att se denna dam strosa på grusgången.
Nu var vi varmare än det går att beskriva så vi bestämde att åka hem och bada. Men barnen fick ny energi när vi kom till lekplatsen. Och den är labyrinten är ett kärt minne för mig. Den jag ALLTID skulle till när jag var barn. Vissa saker består.
Men nu var ändå energin slut och kropparna för varma – hem till vår badstrand!
Skansen Vintage
Jag la upp några bilder på instagram Stories och taggade Skansen och det gjorde att de tipsade mig om att jag träffat helt rätt dag – det var premiär för Skansen Vintage i Skansenbutiken.
Det är saker och kläder ur Skansens arkiv som kommer plockas ut och säljas i butiken. Saker som säljs i befintligt skick så det kan vara någon fläck eller naggat men unikt och så vackert.
Då det ändå var vid utgången sneekade jag till mig någon minut därinne medan killarna satt i skuggan och tjejerna följde med mig in.
Om du vill ha vackra broderade dukar för att sätta sommarstämningen så har du ett gäng här. I klädväg fanns det bara en vit bomullskjol kvar då det övriga hade gått som smör i solsken.
Jag föll för den här kudden som sticker upp ur korgen. Hur ljuvliga färger är det inte på broderiet??? Det får bli min sommarkudde.
Ja, som jag sa – det blev en helt fantastisk dag och jag är så glad att vi tog oss iväg. Och jag hoppas innerligt att Skansen klarar sig ur krisen och står kvar i hundra år till. Minst.
Vilken helg vi haft! Tre dagar fyllda till bredden med fantastiska utflykter, vänner, upplevelser och gott att äta. Kommer återkomma med mycket av detta på bloggen inom kort. Men just gott att äta är något jag vill plocka ut på en ugn här. Något jag testade igår till frukost och på en gång inte fattar att jag gjort tidigare. Helt makalöst ju!
Jo så här var det. Vi hade vänner på middag på fredagen och till det köptes en massa jordgubbar. Det blev över så det räckte ända till söndagens frukost. Och just igår fick maken ett ryck att dyka ner i frysen för att kolla läget lite (vi har som mission att äta det vi har hemma) och där hittade han en halvfylld påse med croissanter att slänga in i ugnen. Så gjordes alltså.
Frukosten dukades i vanlig ordning upp med en helgbuffé med allt gott man kan tänkas lyxa med. Denna gång förstärkt med nybakade croissanter och färska söta jordgubbar.
”Man vill ju ha sylt i croissanten men jordgubbarna är ju som bäst nu, supersöta. Kan jag skiva gubbar och ha i istället för sylt?” tänkte jag. Och ser man på – det var ju bland det godaste man kan tänka sig!
Den frasiga och lite salta croissanten och med ett lager av smör (lätt och lagom) blir det än mer smörigt och salt vilket jag gillar för att sedan fyllas med de helt fantastiska söta jordgubbarna. Vem behöver sylt då?
Frukost i det gröna med tidningen, P1’s Godmorgon Världen i den bärbara högtalaren och sedan ett helt enormt högt fågelkvitter. Det är en bra start på en söndag det.
Jag gillar smörsmaken men kan tänka mig att färskost eller riktigt salt lagrad ost också kan funka. Eller som fransmännen äter sina jordgubbar; med brie. Det finns många varianter att utforska!
Nu har jordgubbarna kommit ner lite i pris men denna sommar lär vi inte få en sådan där sommar som vi hade för något år sedan när vi köpte hur många liter för nästan ingenting. Då syltades och frös det in massor. Den kalla våren försenade skörden och hettan nu har tydligen kortat skördetiden. Njut så länge det varar alltså.
En funktionell odling är ett annonssamarbete med Plantagen
Som jag skrev här om dagen så är jag en sådan som gärna odlar i krukor, baljor och lådor med sådant som jag också kan äta så du kan förstå hur rätt det kändes när Plantagen inför denna sommar vill slå ett slag för funktionell odling. Det var som kaka söker maka!
Funktionell odling
Vad är då funktionell odling? Jo det är planteringar och odlingar som inte bara är härliga och vackra att driva upp och ta hand om utan du kan också i slutändan äta upp det, krydda med det eller dekorera maten med det. När det både är skönt grönt och sedan ger skörd.
Det är först en vacker odling som får din trädgård, uteplats eller balkong att prunka och frodas och sedan så kan du bokstavligen skörda ditt jobb.
Varje år gör Plantagen en undersökning som resulterar i en Växttrendrapport och i den som släpptes i år var det tydligt hur många det var som önskade att det inte bara skulle vara en odling som var vacker utan faktiskt kunde användas till något ätbart. Så fint hur trenden och det stora intresset med odling inte bara är för skönheten utan för det egna hemmets användning. Går ju inte att få det mer närodlat än så här!
Jag fick det roliga jobbet att visa upp min drömodling i min trädgård och då jag är så glad i kalas så ramade jag in min uteplats med massa härliga odlingar där jag dukade upp för tårtkalas.
Det härliga med denna typ av odling är att den är lätt att hålla fri från ogräs när du har full koll på alla krukor. Och sedan att du kan flytta runt så tex jordgubbarna får bästa solplatserna eller om du vill möblera om på din uteplats så att säga.
Mitt tips för att få till den där härliga och kreativa känslan på ditt uterum är att varva olika sorters krukor, olika material och blanda in fågelbad både på fot och på marken. Gärna några trädgårdsdekorationer så som statyer och figurer. Allt för att det ska kännas så där ombonat och välkomnande.
Att blanda de vackra odlingslådorna i furu med terrakotta blir väldigt snyggt.
Pyssel & dekorationer till utekalaset
Så klart vill jag göra pyssel och dekorationer till utekalaset. Det är det som sätter stämningen. Jag valde en färgskala som kändes mycket kalas och glädje. Rött, grönt, blått och rosa fick bli paletten och den överförde jag på ballonger, snurror, flaggspel, tårtfat och till och med maränger. Drömmen om ett eget Alice i Underlandet-kalas skulle bli sann!
Det är ett bra tips att hitta sin färgskala man vill ha och sedan ha med det på alla tänkbara material. Det liksom maxar det hela.
Den här höga odlingslådan med hyllplan under är en favorit som jag nu själv har skaffat mig. Så perfekt att dels ha odling i och ha krukor, sekatörer och vattenkanna på under. Funktionellt så det förslår!
Och färgerna använde jag inte bara till kalaspyntet utan även som färgklickar i odlingarna.
Här gjorde jag ett tårtfat och våningsfat av Plantagens traditionella terrakottakrukor.
Perfekt att bygga upp när det vankas kalas. Krukor i olika storlek med dina vanliga tallrikar och du har härliga serveringsfat.
Jag satte gummiband runt krukorna och ritade raka streck så fick jag jämna ytor att måla på.
Och för att plocka upp färgerna på tårtan så målade jag även på marängerna med hushållsfärg.
Vindsnurror av papper är den helt perfekt trädgårdsdekorationen. Snurrar fint i vinden och sätter färg där man vill.
Jag gjorde ett flaggspel av filt vilket är ett snabbt och bra tips om du inte hinner eller har möjlighet att sy till vimplar av tyg. Här blir vimplarna dubbelsidiga på en gång.
Jag valde att sätta öljetter på vimplarna så jag kan välja vilka färger jag ska använda vid nästa kalas. kanske bara ha röda och mörkgröna vid jul?
Hoppas du blev inspirerad till att skapa en funktionell odling och att bjuda in några fikasugna vänner på kalas i ditt sköna gröna.
Goda tilltugg som att rosta salta mandlar är något härligt att göra själv. Personligen är jag så förtjust i rostade salta nötter och då jag hade en orimligt stor mängd skållade mandlar kvar från i julas (!!) så tänkte jag rosta dem själv. Hade ju fått det bästa receptet.
Jag var på en restaurang för många år sedan och fick de godaste rostade mandlarna jag någonsin ätit och frågade om var de kom ifrån. Fick till svar att de gjorde de själva i köket. Jag bad genast om receptet och fick svaret att det var hemligt. Men senare kom servitrisen med en papperslapp: mandlarna ska rostas med uppvispad äggvita och kryddor. Pang tjong, varken mer eller mindre alltså.
Rosta salta mandlar med äggvita
Ingredienser
250 g skållade mandlar
1 äggvita
1 – 1,5 msk salt (jag hade hälften sellerisalt och hälften flingsalt)
Nypor med kryddor som chili, rosmarin
Gör så här: sätt ugnen på 200°. Knäck ägg och häll äggvita i en bunke. Vispa äggvitan riktigt fluffigt och hårt. Häll över salt och kryddor efter önskemål. blanda till en jämn smet och höll i nötterna. Rör runt så mandlarna får kryddsmeten jämnt över sig.
Häll över på en plåt med bakplåtspapper och fördela jämnt. Rosta i mitten av ugnen i 10-15 minuter tills de börjar få en rostad gyllene yta.
Det bästa med att rosta salta mandlar själv är att du kan få varma nötter vilket är en sådan ovanlig sak att unna sig. De är goda kalla också så klart men de där helt nyrostade varma är något utöver det vanliga.
Att koka egen syrensaft hade jag hört var en god idé. Utan att kolla på hur andra gjort tog jag helt sonika mitt bästa flädersaftsrecept och överförde till syren. Det visade sig vara ett riktigt vinnande koncept för det blev helt fantastiskt gott. Nu har jag inte testat någon annans syrensaft så jag kan inte jämföra men det behöver jag inte – denna var perfekt.
Söt, blommig, fruktig, läskande och så somrig – precis så blev den. Som ett helt sommarlov i ett glas kan man säga.
Koka egen syrensaft
Ingredienser
1,5 liter vatten
2 kg socker
60 g citronsyra
2 citroner (skalet rives och saften pressas ur )
25 syrenblomsklasar av bondsyren
Behövs
1 kastrull att koka lagen i
1 stor kastrull gryta med locka att låta saften dra i
silduk med ställning
flaskor att hälla upp saften i
Gör så här: Repa syrenerna så blommorna släpper från stängeln. Du vill endast ha blommorna. Skölj dem och sila i durkslag för att få bort eventuell pollen.
Koka upp vatten och häll i socker. Rör om tills sockret lösts upp och vätskan är helt genomskinlig. Ta upp lite av lagen i en mindre skål och lös upp citronsyran där i. Häll tillbaka i kastrullen tillsammans med det rivna citronskalet och den pressade citronsaften.
Lägg syrenblommorna i en stor kastrull och häll över socker- och citronlagen. Lägg på lock och låt dra i 5 dagar.
Sila syrensaften genom en silduk och häll upp på flaskor. Frys det som inte används inom en snar framtid. Då kan man med fördel frysa i tomma, rena pet-flaskor.
Och så var det bara att vänta i 5 dagar…. Men som du vet – den som väntar på något GOTT!!!
Och här bjuds det inte bara på syrensaft utan även kakor med kanderade syrener. Det är helt klart ett blommande år i år.
Så intressant hur saften blev så röd när syrenerna är så lila. Det var riktigt överraskande.
