Vilken är den godaste gröten tycker du? Jag är är så svag för havregrynsgröt i alla dess former så jag måste väl säga havregrynsgröt fast att den gröt jag unnar mig när jag ska ha något mer festligt är mannagrynsgröt med socker och kanel. Ljuvligt!
Idag är det faktiskt grötens dag, hurra! Jag och dottern som jag fått mysa med under vabb firade lite i förskott med god grötlunch.
Havregrynsgröt – godaste gröten
Det som är så bra med havregrynsgröt är att den kan varieras i näst intill det oändliga. Med basen 1 del gryn mot 2 delar vatten kan sedan allt gott man kan tänka sig adderas. Torkad frukt, nötter, bär, frön, byta ut gryner, andra vätskor mm. Det viktiga för mig bara är att gröten fortfarande har en bra salthalt. Finns inget värre än en jolmig gröt. Salten behövs verkligen.
Och sen toppar så klart med det godaste äppelmoset – det som jag gjorde själv för nån helg sedan.
Oktober till mars är de två bästa grötmånaderna. Lite kallt på morgonen så gröt värmer och stärker och sedan ett sådant skönt sätt att vakna genom att stå och meditativt röra i kastrullen.
Denna gång gjorde jag en sats för två, delade upp och la blåbär i den ena och bitar av katrinplommon samt mandlar i den andra. Samma bas, olika smak och stil.
Vill testa mig fram med fler grötvarianter och mer smak. Får se vad det blir. Risgrynsgröt har jag ännu inte lagt upp på bloggen så det måste ju med. Julmyset!
Rotmos var något jag skydde som elden när jag var barn. Det kändes som en bestraffning när det orangea moset lades upp på tallriken. Vet inte om det är mina smaklökar som utvecklats eller att jag nu mer uppskattar smaken av kålrot bättre men det är ju så gott med äkta rotmos.
När sonen sjöng på Idas visa Lille katt: … jag vill ha rotemos till midda”, avbryter sig och säger: Jag vill också äta rotmos – det låter ju såååå gott är jag inte sen att leverera. Men jag tänker att deras möte med rotmos inte ska vara som mitt barndsommöte utan göra en lite mildare variant. Lite mindre kålrot och mer morot helt enkelt.
Och se: det gick hem. De gillade det!
Enkelt & milt rotmos
Ingredienser
8 mjöliga potatisar
4 morötter
1 liten kålrot
2 tärningar, grönsaksbuljong
1,5 l vatten
vitpeppar
50 g smör
0,5 dl grädde/mjölk
ev grönsaksspad
Gör så här: Skala och skär kålrot, morot och potatis i mindre bitar. Lägg kålrot och morot i en stor kastrull. Häll upp vatten i en annan kastrull och kloka upp. Smula ner buljongtärningarna och låt koka 1 minut. Häll över sedan i kastrullen med morot och kålrot. Låt koka 15-20 minuter tills kålroten blivit mjuk och lägg då sedan i potatisbitarna. Koka ytterligare 15-20 minuter.
När alla rotgrönsaker är mjuka och färdigkokta hälls de i durkslag i en skål så spadet sparas. Lägg tillbaka i stora kastrullen och mosa de varma grönsakerna med potatisstompare. I med smör och mjölk/grädde och stompa in. Smaka av med vitpeppar. Avsluta med att vispa moset luftigt med elvisp. Om moset är tjockt kan spadet från koket späda ut det.
Så härligt att laga med rotgrönsaker just nu när de är i säsong. Bra på alla sätt.
”Mamma – det luktar jul!” Måste vara kålen som sprider juldofter. Bra betyg bara det tycker jag.
Snabbt fixat, gott till tusen, prisvärt, i säsong och dessutom väldigt vackert.
När en vardagsmiddag med falukorv i köket också är vacker som en festmåltid.
Serverar med en supergod och krämig senapsås (recept på såsen HÄR). Bara klassiker!
Gött mos som det heter i Göteborg…
Och sedan en råkostsallad på riven vitkål. Riktig höstmiddag det.
Senapssås är en ny favorit hos mig. Eller en nygammal favorit för den har alltid funnits där men jag har inte själv gjort den så ofta på sista tiden. Nu när barnen blivit större och matmodigare får såsen kliva in och så klart gick den hem. Krämig, len och smakrik utan att bli för stark eller för pikant. Denna gång tog jag utan dijon för att inte skrämma iväg de små smaklökarna men ska nog smyga in lite nästa gång.
Hade den igår till falukorv med rotmos (recept finner du HÄR) så det var verkligen en sås med husmanskost-anor. Senapssås passar verkligen till skinka, kyckling, korv, fläsklägg och mm. Och den kan serveras både varm och kall. Jag är så där lagom och gillar den ljummen.
Gör så här: Smält smör och vispa i vetemjöl till en smet. Fortsätt vispa i mjölken, med plattan på mellan temperatur, lite i taget. Vispa tills alla klumpar lösts upp, smöret stelnar till klumpar när den kalla mjölken häls i. Fortsätt med all mjölk och låt puttra och sjuda i 15 minuter. Rör om då och då, ha koll på att såsen inte kokar över eller bränner fast i botten.
Klicka i senap och vispa ihop. Ta i dijon om du önskar hetta. Smaka av med salt och vitpeppar.
Hoppas det ska smaka. Fungerar som sagt till det mesta. Nu blev jag sugen på senapsås till vit fisk. Nästa middag kanske?
I helgen gick Open House Stockholm av stapeln och jag fick kliva in i Ralph Erskines ”Låda” ute på Lovön, väster om Stockholm. Eller det var ju så klart inte bara jag som klev in där utan vi var en hel drös av entusiaster och funkisintresserade som hade snappat upp Open House Stockholm. Det var drygt 100 olika byggnader som denna helg stod öppna. Allt från rikskända byggnader som slottet, KTH och Grand Hotell och sedan andra mindre kända som olika kollektivhus. Det jag ville gå till var Ralph Erskines kända hus Lådan eller The Box.
Efter en biltur ut i den vackra oktobersöndagen skulle vi parkera vid Rörby Gård och sedan följa skyltarna. Det var inte mycket till skyltar men det var desto fler hästar. På Rörby Gård var det nämligen en hästtävling av något slag samtidigt så det var enormt mycket trafik. Bilar fyllda av arkitektintresserade och bilar med hästflak fick samsa på den leriga parkeringen. Så galet roligt att iaktta faktiskt. Denna krock av fritidsintressen.
Efter några fel hittade vi rätt tillslut. Skyltarna var små och få men med ballonger. Mycket bra uppdrag att ge åt en 5-åring; leta efter ballongerna.
Ralph Erskines ”Lådan” på Lovön
Ralph Erskin flyttade från England till Sverige 1939. Han hade blivit intresserad av den stil som växt fram här i Sverige och blivit omtalad på Stockholmsutställningen 1930. Han hade fattat funkisen alltså. Ja du hör ju – det här är min kille det!
På Wikipedia går det att läsa: Han fångades av välfärdssamhälletstankegångar och av det nära sambandet mellan formgivning, arkitektur och socialt ansvarstagande. Något som låter som om det skulle vara idag.
Hans låda på 20 kvm som var hans och fruns samt de två döttrarnas hem under 4 år är verkligen en funktionalistisk dröm. Compact living på högsta nivå.
Det hus de byggde då 1941 var främst byggt av återvunnet (vilken hjälte) material så mycket av tex träplank osv hade ingen vidare livslängd. Den som nu går att se på Lovön byggdes upp 1989 och där var Erskine med för att se till att det blev på pricken rätt, fast med bättre virke så att säga.
Det var nämligen så att hans låda blev så känd och ansedd en sådan arkitektonisk viktig pjäs att den fick återuppstå av Arkitektmusset. Och så glad är jag att jag fick se denna pärla.
Så vad säger du… Ska vi kliva in?
På 20 kvm har han fått med det mesta men som min kompis undrade: ”vad är wifi.n?” skämtsamt så är ju såklart denna låda daterad för att kunna passa ett modernt liv men samtidigt så är detta en dröm för alla oss som önskar det enkla livet.
Smal terass utanför med utsikt mot ängarna där hästarna hoppade fint. Här kan jag tänka mig att sitta.
Min söner sprang snabbt in. Detta var ju faktiskt som en lekstuga och rolig att upptäcka. De baxnade när jag sa att en barnfamilj hade bott så här.
Vardagsrummet, arbetsrummet, sovrummet, allrummet, matrummet. Och här ser du den enda sängen upphissad i taket.
Inne i en av garderoberna fanns hissanordningen. Skulle du lita på den?
Jag bara älskar den här arbetsplatsen. Bordet fälls upp som på en väggfast strykbräda och sedan skjuts garderobsdörrarna för. Så smart, så snyggt, så… funkis!
Och det är något japanskt över det här också, eller hur!? På motsatt sida mot fönstren av hela väggen av förvaring bakom skjutdörrar.
Det mäktigast i rummet är ändå eldstaden. Så galet snygg.
Och ljusinläppet från de stora fönstren gör att den lilla ytan plus den mängd människor som var här (fick några bilder trots att det var trångt som en t-bana i rusningstrafik) ger stor effekt.
Köket bakom eldstaden är en funkisdröm. Massor av förvaring trots den lilla ytan. De runda hålen från eldstaden går igen i köket. Coolt.
Hatten av för dig Ralph!
Sedan började de små studenterna tappa greppet. Dags att tacka för oss.
Baksidan ställer jag mig dock frågande till.Vad kan meningen ha varit med den lilla ytan under tak? Förvaring av vädertåliga ting?
Ser jag inte ut att passa med en låda? Ta den här lådan, lägg på 100 kvm, lägg den vid en sjö och du har min största dröm här i livet!
SÅ mycket som nu lagts i inspirationsmappen i huvudet.
Slår aldrig fel – Naturen är den bästa lekplatsen.
Sedan var det promenad tillbaka till bilen och återigen närkontakt med hästgänget.
Det var en hel del osande högar att akta sig för vilket fick vår yngsta att ha roligare än alla lekland på senaste tiden. ”Akta bajset!!!”
Äldste sonen är som sagt världens djurvän. Som han älskade att få hälsa på alla vackra hästar.
Vid Rörby Gård finns även en liten filial till Lovön Magasin som är ett cafe och butik.
Hit får vi komma tillbaka till och ladda med aptit för de där mackorna såg magiskt goda ut.
Tackade för en helt magisk höstdag med inspirationsmappen full. Wow är allt jag kan säga!
Då var det pysslat till halloween! Blev ett lagom läskigt halloweenpyssel att placera i hemmet. Fast så läskigt blev de väl inte, ganska söta små figurer ändå.
Jag hade köpt en matryoshka, du vet en sån där rysk docka med flera stycken inuti, på loppis för en tia med meningen att måla om. Hade egentligen tänkt ett höstmotiv men ändrade mig då jag insåg att det inte alls skulle funka. Då kom jag på att halloween ju kommer snart så då fick det bli halloween-motiv istället.
Halloweenpyssel – måla om en matryoshka
Jag har akrylfärger hemma så jag började planera mina figurer. Bestämde mig för att använda vitt, orange, svart, grönt och lila för att skapa spöke, pumpa, monster, vampyr och litet troll (typ).
Sedan använde jag täckande, permanenta Posca-pennor i svart och vitt för att rita ansikten.
Det var inte helt enkelt att täcka de små gummorna. Blev faktiskt hela fyra lager av akrylfärg så om jag hade haft sprayfärg så hade det nog gått ännu bättre och snabbare. Men det är något väldigt härligt att använda pensel ändå.
Skissade först med blyertspenna för att skissa fram ögon och mun mm på mina figurrer. Det var lätt att sudda bort efter.
Nu så får den här lite knasiga familjen bo i vårt hem och skrämmas så där lite lagom. Barnen är väldigt sugna på att börja leka med dem och frågat ”är de inte klara snart”. Jo hörni – de är klara nu!
Har ni sett vilket rönnbärsår det är? Rönnbärsträden fullkomligt bågnar av de tunga klasarna med rönnbär.
När det är mycket rönnbär ska det bli en kall och lång vinter sägs det. Vi få väl se hur det blir med det.
Jag njuter i alla fall av alla de vackra bären och plockar de stora klasarna. Har tänkt göra vackra girlanger att hänga upp och torka för att ha till jul. Detta är något jag gjorde förr men sedan kom det en massa barn och tiden liksom inte fanns. nu är det lugnare. Härliga tider!
Repar bort grenar och rensar bort löv så jag bara har bären kvar. Blir som en skål fylld med pärlor vilket underlättar i ”pärlandet”
Sedan är det bara att trä. Jag älskar den lite glättiga ytan på björntråd så den passar mig bra när jag trär.
Ett tips är att lyssna på en bra ljudbok under tden för detta tar lång tid, ha ha. Men det är långt kvar till jul!
Nu hänger det rönnbärstrådar lite här och var här hemma på tork. Men har en massa bär kvar att trä så det är bara att fortsätta. Hoppas få till vackra girlanger i alla fall.
Nu har min fiolfikus växt sig orimligt hög. Den liksom svajar och jag vågar knapp röra den i rädsla av att den ska brytas. Jag måste bara beskära den. Men fråga är hur?
”Men det är väl bara att toppa den?” kanske du tänker. Ja, jo så tänkte jag också för 2 år sedan och gjorde det i hopp om att den skulle förgrena sig. Kan säga att den inte gjorde det…
Den har bara fortsatt växa rakt upp. Jag är 180 cm i strumplästen så du kan fatta hur hög den är nu. Och då stammen inte växer sig direkt kraftig är det en ytterst ostadig växt jag har på fönsterbrädet.
Vad ska jag göra med min fiolfikus?
Snälla hjälp mig!!! Vad ska jag göra? Jag vill ha en frodig, välmående fiolfikus som kan växa till ett träd med flera grenar.
Nej det är ingen snygg syn med den här Långben som snart slår i taket. Kommer brytas snart om jag inte klipper till eller beskär den. Som du hör vet jag inte ens vad det heter. Toppa?
När du äter en kanelbulle – vad siktar du på då? Tror det är en minoritet som tycker den yttersta ringen av kanelbullen är det bästa och lämnar den saftiga kärnan; bullfiléen där hän. Eller vad säger du?
Det bästa på kanelbullen: bullfiléen!!!
Men att få torra kanter är väl ofrånkomligt? Nja, inte om du bakar en butterkaka (läs HÄR) eller om du som jag gjorde i förrgår – lägger de ogräddade bullarna tätt i en form med hög kant så de liksom jäst och gräddas ihop. Vips så försvann alla torra kanter och alltihopa blev en saftig bullfilé!
Ja jo, nu tänker du, som vän av ordning, att det visst är kanter på denna men inte lika mycket som om det hade varit lösa bullar eller hur?!
Jag har ett favoritrecept för vetedegar som ger de saftigaste kanelbullarna och det är DETTA RECEPT med kall degspad. Jag hade inte tiden att jäsa så länge som den kalla degen behöver så jag valde mitt förra favoritrecept som har mycket kortare jästid, läs det HÄR. Men nu blev jag påmind om hur mycket bättre den kalla degen är. Inte alls dåligt recept, nej då, bara att det andra är så ini bängen himlens bra. Får göra ett bak till.
Istället för att toppa med pärlsocker, mandelflarn eller hackade nötter så valde jag en frosting.
Frosting till bullar
Vispa ihop florsocker med några droppar vatten i taget och rör ihop med gaffel eller liten visp till en rätt så fast men ändå riving smet. Ringla över bullarna med gaffeln/vispen och låt stelna.
Tycker det ser så där härligt inbjudande ut. Inte så perfekt utan det blir vad det blir. Något det verkligen blir är gott!
Förra vecka fick jag vara med på lanseringsmiddag för Rörstrands nya porslin Ostindia Svart. Det var så vackert alltsammans och jag vågar satsa rejält på att Ostindia Svart kommer bli populärt. Både av de som är vana Ostindia-fans och även de som inte tidigare känt att det varit ett mönster för dem då den nu är mer grafisk och kan tilltala de lite stramare designsökarna.
Jag var bjuden på middag ute på Djurgården och till det söta lusthuset vid Djurgårdsbrunn. Och visst vill man ha ett litet lusthus när man ser ett som detta?
Ett litet uterum med plats för de små tillställningarna och med endast plats för måltider och samtal.
Så vackert och inbjudande. Överlag att kunna öppna upp dubbeldörrar är något jag verkligen kan lägga i min drömmar-mapp.
Så härligt och inspirerande gäng som kom. Gamla och nya vänner. Johanna, Caroline och Emily i samtal samt Emma och Emelie också.
Kan ha varit sommarens sista varma kväll. Ljuset var magiskt och solen trillade ner skrämmande fort ändå.
Och så här glad var jag att få vara med på allt detta fina! Foto: Emma Grann / Studio Femme
Och det här med runda bord är också något jag har i dröm-mappen.
Vackra Ostindia Svart.
Utöver det vackra mönstret så är själva tallriksmodellerna väldigt härliga. Den djupa tallriken är generös och passar perfekt för höstens grytor.
sollen dippade ner bakom träden och vi välkomnades in till lusthuset.
Martina från Rörstrand, som jag jobbat med på den HÄR visningen, tog oss på en resa ända till 1746 när en skärva av ett porslin fanns i ett vrak på havets botten. Hur den skärvan med ett enastående vackert mönster på fick bli till förlaga för porslinet Ostindia som lanserades 1932. Då ljust blått med mörkare blå blommönster samt en liten brun kantlinje. Foto: Emma Grann / Studio Femme
Flera små Iittala-vaser med höga smala ljusstakar i kalla metaller på grå duk – triss i snyggisar!
Rödbetsrisotto med friterade chevrebollar. Kan inte med ord säga hur gott det var. En fin variant på rödbeta/chevre-klassikern. Skulle vilja testa det själv.
Utöver att porslinet nu fått en svart kostym har den brun kanten försvunnit. Jag var tvungen att fråga varför. I designprocessen var den brun kanten med men det skar sig och blev inte alls en bra enhet. Spännande det där, hur man i huvudet tror det blir bra men i praktiken inte alls lika bra. Bra att faktiskt testa alla idéer.
Älskar den här bilden. Jag undrar så vad Ebba sa som fick mig att garva så mycket. Och så undrar jag vad det är för spännande som Emma och Johanna går igenom där bakom. Foto: Emma Grann / Studio Femme
Gick ut för att se det fina lusthuset utifrån i mörkret. Gjorde min längtan efter ett uterum ännu större.
Så fint att titta in och se värmen; både den fysiska och den goa varma stämningen.
Stort tack Rörstrand för en fin kväll och grattis till en fin ny servis i Rörstrandsfamiljen.
Bjuder mamma till mitt hemmakafé är ett inlägg tillsammans med Siemens
Idag är det kaffets dag och vad passar då bättre än en gofika hemma? Jag vill ge min mamma en riktigt härlig kopp för att bjuda tillbaka för alla de fikor hon bjöd på som barn.
När jag var liten åkte jag ofta in till stan med mamma på tunnelbanan. Mina föräldrar har inte körkort så t-banan var vår bästa vän kan man säga. Mamma arbetade som lärare och på fritiden stickade hon – hela tiden. Hon stickade åt garnaffärer så det var ofta leveranser till dem med vackra koftor och tröjor hon skapat. Hon har alltid inspirerats av att gå runt på stan, se på skyltningar och i butiker. Detta är nog något som spillde över på mig för jag älskar också att bara gå runt och se. Insupa inspiration. Det var många turer till stan för oss två.
Något som ingick vid varje stadsbesök var att gå på kondis och kaféer. Mamma är ingen fantast av fast food så jag fick aldrig gå på hamburgerställen när det var lunch utan hellre en stadig schwarzvaldtårta än en burgare. Gäller att ha sina prioriteringar alltså!
Då kaffe är mammas livselixir skulle det vara de bästa fiken och när kaféet Piccolino i Hötorgshallen började med något helt galet exotiskt som cappuccino blev det ett stamställe. Åh vad det såg gott ut tyckte även jag som barn. Skummig mjölk som såg ut som en gräddig efterrätt.
Mamma gav sig på att göra en egen variant hemma i köket med bryggkaffe, uppvispad mjölk och kakao på. Nja, blev ju inte som proffsen gjorde det men ändå – kändes ju så kontinentalt.
Nu 30 år senare är det min tur att, i mitt kök, ge mamma en riktig cappuccino. Nu behöver vi inte åka tunnelbanan i 30 minuter för att sätta oss på kafé utan här finns riktigt proffsigt hemmakafé med perfekt cappuccino. Cirkeln är sluten.
Fina, inspirerande, energirika och starka mamma. Om jag har hälften av hennes energi när jag är 83 kan jag skatta mig lycklig!
Hemmakafé med Siemens EQ.9 plus
Jag startade mitt samarbete med Siemens innan sommaren och har fått testa Siemens EQ.9 plus nu en tid och verkligen lärt känna kaffemaskinen. Se mitt första inlägg HÄR. Nu har jag hittat både favoritinställningar med finjusterad styrka, temperatur och nya finesser.
Det som jag verkligen uppskattar är hur enkel den är att rengöra och hålla fräsch. Kaffemaskinen säger till själv när den behöver tömmas på sump och den sköljer sig själv regelbundet men att plocka ut de bryggenheten och skölja är supersmidigt.
Något vi här hemma uppskattar mycket är de två facken för bönor som gör det möjligt att ha olika typer av kaffe i samma maskin. Vi varvar mellan espressobönor och vanliga bönor så vi kan välja på espressodrycker eller bryggkaffe.
Något maken upptäckt är mugg- och koppvärmaren ovanpå maskinen. Perfekt när vi vill ha en riktigt värmande fika för är en varm mugg håller kaffet varmt längre.
Lätt att sätta in mjölken och hålla mjölkhållaren i kylen när inget kaffe ska bryggas.
Min 83-åriga mamma blev barista på första försöket
Jag skrattade mig alldeles varm när mamma skulle ge sig på att fixa fika till oss. När hon överraskades av ljudet när bönorna maldes och hur hon hoppade till av ljudet när mjölken puffade till med ett härligt ångmoln. Det är riktiga grejer detta och görs gediget. Precis som i stans coola barista kaféer.
Hon har som jag sa inte körkort och är inte helt bevandrad med de nya tekniska sakerna så som dvd och laptop men här rattade hon fram härligt fika till oss utan några problem.
Och så gulligt hur hon liksom pratade med kaffemaskinen, som om de jobbade tillsammans för att få fram bästa kaffet.
Cappuccino för två och egna inställningar för den perfekta koppen. Så smidigt att ställa in för sina egna favoriter.
Det är här jag önskar att det fanns doftfilter för skärmen. Du vet väl hur gott nybryggt kaffe doftar så tänk på det och suktas.
Fika hemma med rykande kopp och nybakad kardemummakaka slår ju alla tjusiga stadskaféer med hästlängder.
Blev cappuccinon godkänd då? Det kan du ge dig på!
Fint att få bjuda igen på proffsig fika hemma i mitt kök. Och så lyxigt att få en stund tillsammans. Att sitta ner med en kopp och hinna prata är ju de bästa stunderna här i livet.
