Ja visade hur trädgården fått sig ett uppryck med en uteplats men på de bilderna var det inte ett blad utslaget och jag lovade visa upp när det var lite mer utslaget. Nu, en månad senare, är det grönare och hela syrenbersån är på gång. Det gröna rum som blir med de täta gröna väggarna av syrenerna börjar komma till.
Syrenerna är 85 år gamla då de planterades samma år som huset bugades. Det vi för vi fick besök strax efter vi flyttade in av en kvinna som bodde och växte upp i huset som byggdes 1940. Det är mäktigt att veta att de har stått pall och mått bra här. Och att den fina syrenbersån ger oss så mycket glädje varje sommar.
Med syrenerna som fond så har jag adderat på krukor med blommor. Jag hade så många fina blommor och planer men där kom ett rådjur under natten och mumsade upp hälften. J**la rådjur!!! Jag hade sprejat sådan där bort-med-rådjurssprej på blommorna och det fick jag straff för. Några står kvar och det får jag väl vara glad för. Hoppas blommorna repar sig och att några knoppar kan komma upp i alla fall…
Det heter ju frukost i det gröna men då jag tycker så mycket om gult i kuddar, filtar och detaljer så känns det mer som frusot i det gula.
Skuggspel på parasollets tyg. Är inte det blend det vackraste man kan se nu? Det är en sådan där sak jag kan komma på efter den långa vintern och gråa våren ha längtat efter utan att vetat om det. Något man tar föregivet under sommaren. Som att ligga på en filt och titta på moln, det man liksom inte gör i februari men vill göra varje dag maj-septemer.
Jag skulle vilja säga att vår frukostplats är invigd och jag hoppas på lite mer värme för i solen är det varmt men kylan sitter där. Men den kommer. Och jag och mitt uterum är redo!
Det är många gånger på året man serverar snittar och plockmat. Speciellt vid olika tillställningar som födelsedagar, student, nyår eller trevliga trädgårdsmingel. Det är något speciellt med att servera härliga fat med olika små snittar och plockmat för det ser så härligt ut. Och allra helst ska snittarna vara enkla att göra och tänk, just sådana har jag massor av.
30 tips på snittar & plockmat till mingelfest
Här kommer ett gäng tips. Under bilderna finns länk till inlägg med recept. Hoppas det finns något som kan inspirera. Och söker du snittar till glöggmingel? Då ska du kolla HÄR för 26 st recept.
Tre snittar med smördeg Med smördeg kommer man långt och nästan allt blir gott och läckert med den frasiga varma degen.
Fem små snittar att förbereda: • Ostpuffar med picklad rödlök • Kex med ankleverpaté & päron • Selleri med ädelostkräm & valnöt • Ädelostboll med pekannötter och tranbär • Mini-hasselbackspotatis med creme fraiche, rom, rödlök
Det här måste kommas ihåg som en stor dag i Helena Lyths liv. Jag körde för första gången i mitt 51-åriga liv på en motorväg. ”Idag tar vi hastighetsrekord!” sa min körlärare och jag blev alldeles stel när jag såg vart vi var på väg.
Jag trodde vi skulle svänga av mot höger där jag kört tidigare men vi tog vänster – mot motorvägen och jag liksom frös. Där och då fanns det inget att göra mer än att, bokstavligen, bara köra på.
”Kolla nu döda vinkeln, backspegeln och sidospegeln, att du har fritt till vänster om dig, blinka vänster, sakta kör ut i vänster körfält och öka hastigheten” sa han lugnt men inom mig var det cirkus av känslor. Jag var på motorvägen och hastigheten var 100 km/tim. Och jag gjorde det!!!
”Jag måste köpa en deo!” väste jag för svetten fullkomligt rann om mig. Jag vågade inte lyfta händerna från ratten för det var som sjöar i varje veck i händerna.
Det roliga var att när det sedan blev 80 och 60 km/tim så kändes det sååååå långsamt. Det som jag innan tyckt var alldeles omöjligt och för fort. Börjar jag bli kaxig nu?
Ja, status i min körkortsresa är alltså att jag nu åker på de stora vägarna. Men att åka ut från parkeringen när körskolelektionen börjar är fortfarande helt hopplöst, ha ha. Alltid helt ouppvärmd där på parkeringen. Den ska väl sätta sig också så småningom.
Jag gjorde en jobbplåtning i trädgården i början av april och nu kan jag få visa dem. Det är intressant hur fort det går för nu ser det inte ut så här längre. Det är mer grönt och med det mer ombonat. Jag ska återkomma med en status hur det ser ut just nu.
Filtar, kuddar, ljusslingor och levande ljus sätter verkligen stämningen och även behövs för att hålla värmen uppe.
Tåliga växter livar upp våren, så länge rådjuren inte äter upp dem dock. Det här med solcellslampor och -lyktor gör verkligen mycket frö trädgården kvällstid. Om jag inte sitter i trädgården och ser dem på nära håll så är det himla mysigt att se dem inifrån huset också. Det göra att uterummet lever upp.
Men det här med en värmande eldkorg – det gör att även en kall kväll blir varm och mysig. Och doften och ljudet, det ska man inte glömma för de sinnena behöver också sin dos.
Ja, kom ihåg detta nu så återkommer jag med grönskande bilder.
För mitt samarbete med Läkarmissionen ville jag titta på bilderna från förlossningen 2009 och letade i mina hårddiskar. Men hittade inte! Paniken spred sig i kroppen – har jag tappat bort ett av mitt livs viktigaste ögonblick!!??? Det är ju sånt jag kan ha mardrömmar om och blir livrädd för. Att jag jobbar på stan och glömmer min hårddisk eller att någon ska göra inbrott och stjäla datorn. Det skulle vara värre än att bli av med allt fysiskt jag äger och har.
Jag fotograferar jättemycket, både till jobb och privat så det är enorma mängder bilder som hamnar i olika mappar. Jag har idag ett system med externa hårddiskar för min dators minne klarar inte allt och det har funkat okej. Ja, tills den disken säger ”Kan inte utföra tjänsten pga för lite minne” eller nåt sånt. Då köper jag en ny hårddsik och döper den till 2.0 och fortsätter där. Tills den blir full och jag sätter in en ny, 3.0.
Två gånger har det hänt att mina hårddiskar kraschat och jag med gråten i halsen och svetten rinnande på kroppen lämnat in till reparation och *tack till alla gudar* den har reparerats. ”Det är nog bra om du gör om ditt system” har de snälla it-konsulterna sagt båda gångerna.
Har jag gjort det? Så klart inte. Det tar ju sååååååå lång tid att göra. Men om det betyder att jag tappar bort bilder från livsviktiga stunder så kanske den tiden är värd det?
Jag letade djupare i hårddiskarna och hittade en mapp som hette Masters och där! Där fanns mappen med bilderna från den kaotiska förlossningen när vår förstfödde kom till livet. Bilder jag aldrig hade förlåtit mig för om jag tappat bort.
Nu är det jag som sitter här med en gigantisk hårddisk och för över bilder i ordningssamma mappar. I skrivande stund så har jag 3 timmar kvar på att föra över hela 2023. Ett rätt matigt år men ändå på bara några timmar ska hela året landa på denna nya disk.
OCH, ja jag ska även göra en molnlösning typ Dropbox så om nu olyckan är framme och min extradisk även den skulle försvinna ha allt på plats att komma åt.
Min pappa gjorde fotoalbum. Det kunde blir 4 per år och de kunde vi i familjen när som helst plocka fram från bokhyllan i vardagsrummet. Bläddra fram till förra sommaren och minnas mysiga grillkvällar, sköna strandbad eller vad det nu var. Men hur kommer mina barn åt bilder från våra resor? De vet inte ens var bilderna finns och jag ser inte gärna att de börjar fippla med mina hårddiskar. Och att göra album ska man ju göra på en gång för går det tid så blir det inte av.
Okej, jag har bloggen där många bilder hamnar men där är inte de mest personliga, de privata bilderna så de blir osedda i ett hörn på hårddisken.
Det var enklare förr när man åkte på en resa med en rulle på 24, ibland 36, bilder. När man kom hem igen lämnades filmen in och där satt man med bilderna, limstift och album att klistra in dem i. Var jag på gott humör kunde jag skriva med färgglada färger runt bilderna men oftast: Middag på kvarterskrogen, god pasta.
Det är inte utan att jag sörjer att inte ha bilderna så barnen kan se allt roligt vi gjort, se hur de växt och hur deras föräldrar såg ut för 15 år sedan. Sådant som man älskar med album ju.
Hur gör du? Har du bra koll på alla dina bilder? Gör du album?
Jag kan inte släppa tanken på en japansk trädgård. Det är en sådan stor trend med trädgårdsodling, att så fröer, plantera växter och få blomstrande rabatter och ha enorma växthus man gärna ska ha långbord i men det är något med det som inte landar helt i mig. Dels att jag inte riktigt ger det all energi och att vår trädgård inte är så bra för odling då det är mycket berghällar och tallar. Men efter vår japanresa så får jag nu energi – kanske jag bara ska ha en annan typ av trädgård än den som nu är på högsta mode här i Sverige? Jag vänder blicken mot Japan istället.
Jag började redan på vår resa söka inspiration och mycket av det jag läst mig till liksom checkar mina boxar, som det heter. Här är de punkter jag tar med mig:
Omslutet
Det första jag tar in som något annorlunda än andra trädgårdar är att det är en sluten plats. En inramad, avskärmad plats för dig och de dina att vara på, lite hemlig. I Japan kan det var med bambustaket eller täta häckar som ger känslan. Men även att det är rum i rummet. En trädgård där det finns olika ytor på den stora ytan. Något som också kommer in i nästa punkt…
Återskapa naturen
Att din trädgård är som en naturlig plats där det finns dungar, öppna ytor och träd som ger olika inramningar. Att gå genom en japansk trädgård är som att uppleva olika känslor och stämningar. Du ser inte hela trädgården från en plats utan måste kliva in och runt för att se allt.
Flera element
Det är inte bara det som växer i japansk trädgård som man ska tänka på utan även andra element. Stenar är väldigt viktigt har jag förstått. Kan vara en avdelare eller vägvisare eller komplement till något som lever och är grönt. Vatten är nog en självklarhet i en japansk trädgård, tror många ser framför sig vattenspeglar och kanske till och med dammar med fiskar i. Gärna någon form av porlande vatten i form av vattenfall eller fontän.
Det onaturligt naturliga
Om du tänker på japanska träd tror jag att ett litet träd, format av någons hand kommer upp i huvudet. Ett bonsaiträd, ett litet träd i kruka som liksom formas av dig för att se ut som ett riktigt träd fast i miniformat. Och det är inte bara för fönsterbrädan sådant står högt i kurs utan även de växter som finns i trädgården. Buskar och träd formas ytterst medvetet men på något sätt ska de ändå se naturliga ut.
Detaljer
De är så fint att gå runt i en japansk trädgård och se olika små detaljer som liksom pyntat trädgården. Det kan vara skulpturer, träportaler, stora lyktor i sten eller något som bryter av.
Maxa liten yta
Det här imponerade så på mig. Framför ett tvåvåningshus, på uppfarten var det massa olika lådor, krukor och kärl med blommor. Ingen trädgård men ändå en blomsteräng. Vi som har en trädgård men till stora delar med bergshällar så har jag sagt att det inte går att odla men här är motbeviset. Inga rabatter i jorden, på stora ytor behövs. Det handlar bara om kreativitet och att vara lösningsorienterad. Och som en bonustanke: Mitt i storstaden får de stå och blomstra. Det är Japan det – man förstör inte någons annans verk.
Lite töntigt kanske men jag tänker på mycket av det jag sett i Hollwoodfilmen Karate kid. Om du har sett den så är det mycket av det jag skriver ovan och inspireras av. Med sitt höga stängsel i sin lilla trädgård skapar Mr Miyagi en hel värld och använder sig av flera olika element.
Så nu börjar jag min resa mot en trädgård som är åt det japanska hållet. Få se om jag skapar nån form av Bromma/japansk trädgård för jag ser inte att jag gör en damm med karpar eller börjar klättra i vår tallar för att tukta dem. Men man vet inte…
Skulle du också vilja åka till och möta våren i Paris? Kanske plånboken sätter stopp eller att tiden inte finns för en resa – ja men då kanske jag kan tipsa om hur du gör en resa i vår huvudstad. För mig och de som bor här är det ju bara en tunnelbaneresa på 40 kronor bort, för er som har lite längre är det så klart en större apparat. Men tipset kanske kan få ligga kvar i minnet tills besöket är aktuellt.
Jag har haft heldagar i stan under våren med franska inslag. Letat mig fram till ställen som känns som den franska huvudstaden i inredning, mat, smaker, dofter, stämning och aktivitet. Ta på dig din randiga tröja, det rödaste läppstiftet, sätt på skön fransk musik i hörlurarna och låt mig få ta dig med till mitt Paris, fast i Stockholm.
Möt våren i Paris. Fast i Stockholm
Inget är så mycket utomlands som att handla i saluhallar och Östermalmshallens arkitektur känns väldigt Paris. Men Hötorgshallen är verkligen bra den med, kanske än mer saluhall då det är mycket handel. Och passa på att beställa ett fat ostron under shoppingen.
Paris är ju modets huvudstad men att resa till Paris för att shoppa stora kända märken? Nej, du behöver bara ta dig till Biblioteksgatan. Och ta med den stora plånboken… Sedan är vintage väldigt stort i Paris också så något för alla alltså.
Birger Jarlspassagen. Vackraste platsen i stan kanske?
Små butiker med franska specialiteter ger den där ”närakänslan” jag är ute efter. Som hos Sibyllans kaffe- & tehandel, Stockholm ost & chark och Androuet ost.
Om man är i Paris så lär man sig snabbt att de tar det här med bakverk på högsta allvar. Visst, vi har vårt svenska fika men de är ett strå vassare vad det gäller kvalitet. Visste du tex att baguetten är skyddad sedan 1993, receptet är nu satt för att vara en äkta baguette. Så då kan det vara värt att besöka äkta franskt bageri så man inte begår brott…
Fransk mat serverad i fransk miljö är väl det ultimata knepet att resa utan att resa? Det finns gott om franska restauranger i den här staden och jag har med här de jag varit på och verkligen kan rekommendera: Bergamotte, Bistrot du passage, Riche, Chez Jolie, Sturehof, Mirabelle, Balzac, Sparrow, Teatergrillen.
Vad gör man då? Gå på en utställning med en fransk konstnär? Kanske gå och se en matiné med något härligt fransk film noir? Men för att inte bara se, smaka och uppleva Paris utan även fysiskt göra något? Ja men då är det ju boule så klart!
Sedan så är det ingen Parisresa om man inte promenerar i parker; Humlegården, Tegnérlunden, Vasaparken tex. Kanske att en härlig promenad runt nån av våra kanaler ändå ger allra mest Paris-känsla? Som runt Djurgårdskanalen, Karlbergskanalen eller Pålsundet.
Allt detta kan du göra för att få den härliga Pariskänslan men för att ta upp det en nivå, få den ultimata upplevelsen så behövs det fransk musik.
Säg en sport som är 100% fransk?
Boule!
Det finns flertalet ställen att spela boule på och de är både utomhus och inne. Görs allra helst med ett glas pernot i handen.
Jag ska nu erkänna en sak: jag tycker inte franska crepes är jättegoda men de är ju så vackra. Allra helst äter jag den salta varianten; galette. Som är med alla möjliga pålägg som ost, skinka, tomat osv. Men om det är något jag älskar är det omelett och fransmännen gör den ju allra bäst. HÄR är inlägg från Babylon som hade min favoritomelett. (inlägget är 13 år gammalt, alltså hur tänkte jag med bilderna…?)
Här kommer en bonus: När du är på stan för ett glas med vänner, på date eller med kära mamma – beställ pommes med bearnaise istället för nötter och oliver. Så mycket Paris över det!
Vad ska man ha på sig för att vara parisisk? Den lilla svarta är alltid ett bra tips!
Ja det var ett litet axplock. Har du fler tips på franska saker att göra, äta, se, lyssna, uppleva så tar jag gärna emot dem.
Reklam för Läkarmissionen ”Vem av oss är det som dör?” ville jag skrika till alla i operationsrummet men det enda jag fick ur mig var ett svagt ”ja” när de ropade ut mitt personnummer och frågade om det var mitt. Sedan var jag borta.
Min första graviditet var inte okomplicerad. Jag mådde bra hela tiden och hade inga smärtor men det var inne i mig det inte var bra.
Uppseglande havandeskapsförgiftning hette det, mitt blodtryck var på tok för högt så jag fick gå på regelbundna kontroller till mödravården och hade nära kontakt med min barnmorska som hade full kontroll på mig. Vid minsta tecken på havandeskapsförgiftning så skulle det bli ett kejsarsnitt. Men vår lille kille i magen kämpade och stannade där inne hela sina 9 månader tack vare just kontrollen på oss.
Under tiden läste vi på om förlossning, packade bb-väska, gick på profylaxkurser och mödravårdsträffar, skrev förlossningsbrev, skapade målbilder och spellistor för att få den perfekta förlossningen. Men inget av det var något värt när allt vändes upp och ned.
Förlossningen var igång och drog ut enormt på tiden, timmarna gick och blev till nya datum. En hemsk kamp och kraften började sina men jag fortsatte i hopp om att allt var som det skulle. Som förstagångsföderska har man inget att jämföra med.
Plötsligt piper maskinerna runt mig som både jag och bebisen i magen är uppkopplade till, personal rusar in, låser upp min säng jag ligger i och rullar iväg i ilfart till operationsrummet. Ingen har tid att prata med mig men jag hör nånstans i mitt väldigt utmattande stadie att bebisen måste ut NU! Jag försvinner bort i narkos.
Jag vaknar upp motvilligt. Jag vill bara sova, jag är helt slut men någon försöker väcka mig. Jag vet inte var jag är eller vad som hänt men slungas snabbt till verkligheten när jag känner en tyngd på mitt bröst. Där ligger världens minsta lilla person i söt liten mössa och blöja och ammar. Som om inget hade hänt. Som om det var världens mest självklara sak.
”Vem är det?” känner jag med hela min kropp. Att det är den lille pojke som var i min mage har jag svårt att ta in, förstå hur allt hängde ihop. Det tar tid för mig att komma ikapp situationen. Jag får förklarat för mig hur pojkens lilla hjärta inte klarade mer i förlossningen, hur hjärtljuden försvann och han behövde komma ut omedelbart. Urakut snitt. Det handlade om sekunder. Det handlade om att personal hade full kontroll på mig, hade all teknik redo, att vården fanns så nära, så snabbt.
Jag pendlar mellan lycka och ångest. Hur hade det gått om vi inte fick vård så snabbt? Tillåts jag känna lycka över förlossningen när jag inte klarade den på egen hand, jag var ju inte ens där. Jag mår inte bra efteråt. Dels så har jag fått fel medicin så jag får en allergisk chock och får ligga på akuten med det lilla knytet på mig och sedan efter hemfärd får jag gå hos psykolog.
All den vård jag och vi fått är helt fantastisk. Ur denna kaotiska start kom en stark liten pojke som var så hungrig så han växer i rekordfart och en mamma som fick all hjälp och stöd för att vara den bästa mamman jag kan. Jag är så lyckligt lottad och väl medveten om att så inte alltid är fallet. Det är därför jag med stolthet samarbetar med Läkarmissionen för att kunna bidra till att förbättra mödravården där den behövs som bäst.
Låt oss tillsammans hjälpa de som behöver det som mest
Hjälp Läkarmissionens otroliga medarbetare på Kyesherosjukhuset att kunna ge gravida kvinnor och nyfödda barn livräddande vård. Läget är akut och ditt stöd kommer fram och gör skillnad! Foto: Läkarmissionen
För 180 kronor får en kvinna plats på förlossningsavdelningen. Om du ger 90 kronor i månaden räcker det till att rädda livet på sex kvinnor och bebisar per år.
Medicinförråden gapar tomma och rätt medicin och material behövs för att kunna: • Stoppa livshotande blödningar • Genomföra akuta kejsarsnitt • Ge antibiotika vid infektioner • Ge rätt vård till för tidigt födda eller svårt sjuka barn
Situationen i östra Kongo är oerhört svår. Rebellstyrkor har tagit kontroll över stora områden och hundratusentals människor är på flykt. Trots en farlig och osäker situation fortsätter personalen på Kyeshero-sjukhuset sitt arbete. De gör allt de kan för att rädda liv men nu behöver de din hjälp!
En lördag hemma, i trädgården som sagt och nu sitter jag vid tv.n och är rätt mör. Jag kan liksom aldrig bara fixa lite grann utan jag kör alltid 100% och ska hinna med allt. Och trädgårdsarbete kan vara som värsta träningspasset. Kan säga att jag inte behöver gå på gymmet närmsta dagarna… Men sen blev det så bra och dagen blev himla mysig, häng med.
Tror nog aldrig att jag har klippt gräset så här tidigt på året men det hade växt sig så högt på vissa platser så det vara bara att sätta igång.
Men först rensa ogräs like a pro.
Jag köpte innan japanresan en liten kul grej, en solsellsfontän och efter resan har jag fått sådan inspiration att göra mig en japansk trädgård och där är just vatten, gärna en fontän, mycket viktig del .
Lite nyckfull då den slog av och på men det ska nog bli bra med lite fix.
”Vad blir det till lunch?” frågar lillebror. ”Ja du, kan du göra ugnspannkaka” svarar jag. Nej det kunde han inte men jag ropade från köket hur han skulle göra och vips så hade han lärt sig.
Dert är verkligen roligt att se hur pannkakan växer och bubblar upp.
En klassiker med sylt.
Och det experimenterades sedan med färskost och kallrökt lax.
Planterade, planerade och flyttade runt.
Hoppas hortensian kommer igen även i år.
Middagen närmade sig och tänkte bordet förtjänade en bukett och årets första trädgårdsbukett klipptes.
Och där är grillsäsongen igång. Premiär för grillen och det doftade sommar.
Forsythia, körsbärsblom, narcisser, gul prästkrage och nån gen jag kapade i min rensning.
Grillat, grekisk sallad, pommes och bearnaise. Sommarmiddag.
Mycket bra invigning och premiär av lite allt möjligt.
Hej! Efter en förkylning som tog mig ser jag ljuset och hej, där kom solen också. Nu är det jag som tar mig ut i det ljusgröna.
Jag har nåt på gång här och vi får se om jag kommer genomföra det…
Återkommer med det. Så hej så länge bloggen och alla fina som tittar in här. Längesedan jag a hej och tack så jag gör det nu. I alla hast. Ha en fin lördag!
