En basketmorsa! Hur gick det till?

Bloggdagbok

Jag har aldrig varit den där som åkt på läger som barn. Jo scoutläger var jag på men då jag inte spelade olika sorters lagsporter så dök inga läger upp i min väg. Så det har inte legat top on my mind när våra barn nu spelar både det ena och det andra i olika lag. 

I helgen går Göteborgs Basket Festival av stapeln med hela 737 lag och dottern ska med för andra året. Det meddelades från tränarna att det saknades vuxna som kunde vara med barnen under dagarna, transportera rätt mellan matcherna och sova med dem.  Jag frågade dottern om jag kunde haka på och fick ett kraftigt NEJ från henne. För huuuuur pinsamt är det inte med en morsa med??!! Men det var ingen annan som kunde så hon gav med sig när det blev kris. 

Och här är jag nu! I Göteborg boendes på golvet i en skolsal. Jag är lite i chock över den stora och viktiga logistik det är och hur mycket man hinner på 24 timmar. För detta är ett jobb som går i ett. Och att svara på miljoners frågor om exakt allt mellan himmel och jord. Hela tiden redo med bananer, dryck, majskakor, snytpapper och mobilladdare.

Samtidigt som jag är överväldigad av denna overload av ny information så är mitt hjärta fyllt av att få se dessa fina, starka, coola, självständiga, oroliga, proffsiga tjejer och deras band till varann. Jag är tagen med storm. 

Vi lämnade ett regnigt Stockholm, for genom ett sagolikt vackert Småland och landade i försommaren med blommande syren i Gbg. 

”Så fort vi ser Liseberg skriker vi” sa nåt barn på bussen. Det ljudet som sen skedde var inte dåligt, ha ha.

Vårt rum i gymnasieskolan hittades och snabbt gjordes det om till en sovsal. Madrasser stora som hotellsängar pumpades upp och sen gick vi runt hörnet för middag. Det var trötta tjejer som sedan somnade snabbt. 

En annan fick kämpa med sin sovsäck och tunna madrass innan sömnen klev in. Första natten var hemsk. Min slinkiga sovsäck gled av madrassen varje gång jag vred mig så rumpan for i golvet. Kudden gled iväg hela tiden. Kändes som en lång natt men var ändå pigg när det var dags att gå upp. Liksom pepp och spänd på dagen.

Hurra, jag har fått besöka en äkta göteborgsk ”bamba”. Frukostbuffé som satt som en smäck. 

Det är hallar över hela staden som är med med i basketcupen och det lag jag var morsa åt hade matcher långt bort. Så matlådor från skollunchen i högsta hugg åkte vi spårvagn och buss i över en timma till vår hall. 

Der gäller då att ladda om efter en lång strapats för dess storsmå tjejer.

The face of a basketmorsa!

Så här långt har vi vunnit en match och förlorat en så vi är vidare i cupen med matcher i dag lördag. Håller tummarna för vidare spel.

En morot har varit att gå på Liseberg och vi fick fantastiskt väder vår kväll. Tjejerna sprang iväg vid så fort ledarna sa ”vi ses här igen 19.00” och så var de igång.

Det blev inte så många åk för mig men vad gör väl det? Att bara få vara här i underbar majsol och 100% glada tjejer runt mig?

Ledare och tränare tog en middag i ”hamnområdet”. Så häftigt hur stora tjejerna är att de klarar sig själva.

Plötsligt hördes det klassiska dansbandstoner och se där…

Det var Perikles som bjöd upp till dans.

Ett himla drag. Wow vad många som dansade.

Kallt men vackert. Det blev en snabb läggning och God Natt.

Nu laddar vi för nya matcher. Peppen är total. HEJA ALVIK!!!

Solnedgång över Debaser Pontonen

Bloggdagbok Restaurang- & cafébesök Stockholm

Förra veckans enorma försommar fick hela Stockholm att lämna hus och hem för att söka första bästa park, uteservering och promenadstråk. Kändes det som. Men efter en väldigt lång och kalla inte rolig vår var vi många som var soltörstande.

Jag mötte upp en väninna och vi tog en promenad från Skanstull ner mot och längs med Årtsaviken. Ett för mig okänt område som är från västra stan. Ska jag gå längs med vatten är det mer Norrmälastrand eller Karlbergskanalen. Så dessa fina kolonilotter överraskade mig. Ett stenkast från bullriga och hårt trafikerade Ringvägen ligger detta lilla paradis. Lyllo alla ni som har kolonilott här.

Vi promenerade längs med vattnet och kom fram till Debaser som öppnat sin uteservering på den flytande pontonen; Debaser Pontonen. Med perfekt solnedgång.

Vi hade tur och fick ett bord i gassande sol och glitter i vattnet.

Men sedan hade vi otur eller vad det nu som hände. Vi fick vänta i över en timma på maten. Jag brukar inte vara kinkig och klaga men vi var vrålhungriga när vi kom och att då behöva vänta så länge var faktiskt inte okej. Tyvärr fick vi inte riktigt någon bra respons eller förståelse från personalen. Jag vill bara säga goda saker men servicen har lite kvar att önska.

Men min Caesarsallad var det absolut inget fel på. Supergod!!!

Vi satt kvar så länge det bara gick. och som alltid överraskas jag av att den värme jag förväntar mig av en sådan här sol uteblir. Maj har härligt ljusa långa kvällar men solen är inte varm. Alls.

En bra (med parantes för väntetiden) premiär för uteserveringssäsongen i Stockholm.

Födelsedagsfirande, bak-å-fram

Bloggdagbok

Vi har haft födelsedag här hemma och den krockade rätt fint med en annan födelsedagsfest vi skulle på i lördags. Det fick bli ett bakvänt födelsedagsfirande med middag på kvällen innan och uppväckning med frukost på riktiga dagen för att sedan inte fira alls…

Ett litet presentbord för både maken och svärfar som fyllt. Och svärfars bukett han hade med sig från Gottland – helt nyplockad sparris var som marsipanrosen på prinsesstårtan.

Premiär för middag på terrassen. Förra året åt vi faktiskt inte en enda måltid här. Det var för varmt när det var läge för middag utomhus så då blev det i trädgårdens skugga istället. Jag hoppas vi kan använda denna terrass mer för det är så mysigt när det väl sker.

Maken hade planerat en härlig grillmiddag och vi skulle använda konrogrillen (se tidigare inlägg HÄR) men kolet tog för lång tid på sig. Det är ett speciellt kol som är stenhårt och svårflirtat så att säga. Det blev ugn och stekpanna istället.

Så klart blev det jättegott men det är något med den där grillsamken ändå.

Olika sorters kött och korv ar, melonsallad, grekisk sallad, ajvar, kryddad mascarponeost, oliver, grillade grönsaker; aubergine, sparris, citron, champinjoner, gul lök och paprika samt bröd.

Årets första grilltallrik utomhus men garanterat inte den sista. Åh detta ska bli en god matsommar kände jag nu. Ska verkligen försöka få så många måltider ute som möjligt – den där extra kryddan så att säga.

Kylan kom så det blev presentutdelning inne. Många bra presenter bland annat sättpotatis. Lycka till med dem älskade make!

Svärfar hade med sig ett lite konstverk till bakverk.

Den egna desserten var en coupe med hälften hallonmousse och hälften citronfromage.

Sen var det tack och bock för mig. Dagen efter var det fotbollsmatch för yngste sonen och uppvaktning enligt alla konstens alla regler. Och sedan var jag så galet trött, hade inget kvar att ge. Övriga gänget satt uppe till 02.

Jag lät alla sova och fixade en födelsedagsfrulle i matrummet. Vi har börjat med det för oss vuxna – att inte ha frukost på sängen utan snarare en maffig buffé på bordet.

All frukt nu. Sådan vitaminkick för både öga och kropp.

Vår lille solkatt Birger. Han är 15 år nu och det märks att han har ett helt annat tempo än förr. Sover extra mycket och rör sig helst inte ute så mycket längre.

Lille gubben, på riktigt. Jag kollade en lista på hur gammal en 15 årig katt är i människoår och det blev 76 år.

Ska testa det här med ingefärashots. Smakar ju inte det roligaste tycker jag men ska ju vara bra. Värt att testa.

Sedan var det väcka barn och sjunga för maken. Njuta god frukost och sedan svida om för den lunch vi skulle på. En sk LUS – lunch utan slut. Och det var på temat Studio 54. Ska se om jag vågar visa något från det…

Och där var som sagt makens födelsedagsfirande över. Ett firande bak å fram.

Paris mitt i Stockholm hos Sparrow Winebar & Bistro

Restaurang- & cafébesök Stockholm

Visst är det härligt att kunna resa till andra länder i sin egna stad? Jag har nu några gånger här på bloggen nämnt hur jag drabbats av den franska febern och främst Parissmittan så jag ”reser” gärna till franska breddgrader här hemma i Stockholm. Jag har varit på Bistro Mistral (inlägg HÄR) och Chez Jolie (inlägg HÄR). En mer ekonomisk, tidsbesparande och mer klimatsmart resa är det ju också.

Denna gång gick vår resa till Sparrow winebar & bistro. Jag och maken hade en mycket härlig mitt-i-veckan-dejt. Något man verkligen borde göra oftare för det ger ett extra piff till veckan.

Denna bistro ligger i samma hus som hotell Sparrow och entrén är rätt hemlig och liten på den stora Birger Jarlsgatan. Den franska flaggan är det som syns mest.

Men sedan är det jättestora lokaler där inne för man går som i korridorer, först genom den lilla vinbaren, för att komma till den stora restaurangen.

Och som sagt; en dejt tidigt en tisdag – då får man nästan en hel restaurang för sig själv. Så himla lyxigt med privat service ju.

Inte mycket som behövs för att det ska kännas som man rest ner i Europa; vackert mosaikgolv, slitna mässingsljusstakar och caféstolar runt bord med snidade ben. Och minsann – samma vägglampa som jag köpte hem till oss, om du minns DETTA inlägg. Den lampa som fått sin design från tunnelbana i Paris ju.

Jag kom efter maken och han känner mig så väl, han hade beställt en Sparrow Spritz. Bistrons egna spritz med rabarber. Jo man tackar ja!

Det som inte framgår här så är det den underbara franska musiken som låg som en trevlig matta runt om oss hela kvällen. Ungefär som min franska spellista (HÄR) och den får jag köra hemma nu också känner jag.

Vi bestämde att vi skulle ta lite olika rätter och dela på, för att man vill ju inte missa något ha ha. Och sparrisen direkt från Gotland vill man inte missa.

Som namnet på stället avslöjar så är det mycket fokus på viner här. Jag tycker det är så kul att prata med personalen och be dem utmana mig. Jag kan inte så mycket om vin så jag själv kan botanisera i vinlisterna utan vill lära mig mer. Här var det orangea naturviner. Verkligen spännande.

Dagen till ära hade jag min mest franska outfit. Tror jag kan fastna i den faktiskt.

Menyn på Sparrow är skapad av Mathias Dahlgren och för den som inte är bekant med honom så är han Sveriges ende vinnare av Bocuse d’Or, alltså världsmästare i matlagning. Så det var inte med så låga förväntningar vi såg fram emot denna måltid. Jag kan säga att jag jublade vid varje tugga.

Maken är både kunnig och intresserad av viner så detta blev en sådan spännande smakresa. Bara nya viner för mig.

Där är han – den bäste karln jag vet.

Och ser du den lilla detaljen som gör sådan skillnad? Att allt porslin är udda tallrikar från second han och loppis. Det ger verkligen den där känslan av bistro och hemmakök. Men glasen – de var de läckraste och tunnaste glasen jag någonsin sett. Jag fick höra att de är så delikata och exklusiva att praktikanter inte får putsa dem, ha ha.

Dejt med tåflirt!

Kvällen avslutades med en rabarber- och jordgubbspaj. Precis så där knäckig och maffig man vill ha den. Och efter denna fantastiska måltid var det perfekt att dela på den. Hade inte pallat en själv. Men så är det när både förrätter och osttallriken inte går att vara utan!

Sedan så åkte vi hem där jag la barn och maken hade läxförhör. Vår lilla resa lilla Paris på några timmar var över och min Paris-craving var mättad. För ett tag…

Att det ska vara så svårt!?

Vår Vårpyssel

Hej på dig! Du kanske inte ens har märkt att jag varit borta och inte postat på ett tag eller är du en sådan som undrat om jag gått svimmat. Jag vet inte hur du är men jag har lätt för att falla ur spår och då efter ett tag svårt att komma upp igen. Som när man bestämt sig för att ta sina 10 000 steg per dag eller äta mer grönt – första tiden går det så bra så och man känner att man verkligen blivit en helt ny människa. Och sen sa det bara hoppsan – så står mobilens stegräknare på 2 000 steg och den där gröna sidan av tallriken blivit lite osynlig. Om jag avdriver lite men du fattar.

Sedan är det också intressant hur jag kan känna mig ytterst kreativ och pepp, ha massa energi att skapa men liksom inte få något gjort ändå. Den där sidan av mig skulle jag verkligen vilja få undersökt. Hur jag bara flyttar fram allt, duckar för jobbigheter och totalt blundar för vissa saker. Finns det en diagnos för det? Alla har vi nåt så jag skulle vilja veta vad jag är. För normal kan jag inte vara. För vem 1) är det och 2) vill vara det?

Lång utläggning men nu har jag städat hela huset, skrivit de där jobbiga mejlen, fått ordning på kalender och tvättkorgen är tom. Kan inte skylla på något längre. Jag måste börja ta tag i de saker jag ska göra på riktigt. Att producera och planera. Samt att blogga. Så hej på dig, nu är jag här.

Jag har just nu inte en massa nytt utan det kommer men jag blir så bedrövad av allt som ligger i mitt arkiv som inte blir synligt till dig som tittar in. Gamla goda recept som är lika bra idag som nyss. Så för att kicka igång bloggen igen kommer här fina grejer jag tycker du ska titta på och förhoppningsvis inspireras av.

Nu börjar rabarbern växa i trädgården och sedan en tid finns den i grönsaksstånden. Finns så mycket gott att göra och min paj är, om jag får säga det själv bäst, men rabarberkräm är det jag ändå längtar efter.

Det är tårttider framöver med alla avslutningar, examen, nationaldag, midsommar, kalas och hederliga bersåfikor. Så många tårtor att välja på. Jag har ett helt gäng här på bloggen, om du söker på ”tårta” för du upp DETTA, men jag vill tipsa om min genvägstårta med kladdkaka. Kolla in HÄR.

Jag slänger in ett tips för trädgården också. DETTA soffbord jag ”gjorde” förra året. Ett alldeles gratis soffbord som i sin enkelhet blev alldeles perfekt. Användes flitigt och stod pall för det mesta om man så säger, ha ha.

Ja det fick bli tre ting att inspireras av hoppas jag. Och jag hoppas att du inte gett om hoppet om min blogg. För även om det varit lite tyst här så har jag varit i full fart. Du kanske följer mig på Instagram och där är jag ”tyvärr” bättre på att uppdatera i stories framförallt. Ofiltererat och liksom mer här och nu. Jag har inte fått ordning på att blogga i mobilen så det är alltid vid datorn jag bloggar. Då blir det lite tröskel på det hela. Totalt ointressant information kanske men jag kom på detta nu samtidigt som jag skriver ha ha. Kanske måste få igång appen alltså för att få ordning på mig!

Hur som helst. Kul att se dig här och vi ses snart igen.

Inför imorgon: Europeiskt knytis till Eurovision

Tips & Trix

Åh vad det är spännande! Ska du titta på Eurovison imorgon? Jag och familjen har följt detta väldigt nära och ingående, lyssnat på alla låtar sedan februari och är allmänt nördiga. Men det är en sådan kul sak att samlas runt, både för vuxna och barn. Musik kan alla tycka något om, ofta olika vilket ju gör det hela ännu roligare.

Så klart ska vi titta men inte hemma i år. Vi har lyxen att få vara bjudna till vänner med just meningen att kolla på detta. Att trängas 14 pers framför tv hör till.

Jag har nämnt detta tidigare men kan inte låta bli att säga det igen: passa på att göra ett europeiskt knytkalas. Att alla som är med får bidra med en rätt från Europa till ett gemensamt buffébord. Det kan bli så kul med allt från pesto till palt.

Kolla in inlägget från förra året HÄR och ett samlingsinlägg med förslag på passande maträtter HÄR.

Så vad ska du laga? Norsk lax, danska wienerbröd, belgiska våfflor, engelsk fish ’n’ chips…? Eller min favorit: svensk marängsviss!

Den ofrivilliga trädgårdsälskaren – sånna måste också finnas

Hemma hos mig Trädgård | Uteplats

Att bo i hus har som oftast den fina bonusen att det tillkommer en trädgård. En bit tomt att ta hand om. Jag älskar hur vi vid denna tid får en större levnadsyta, hur vi kan röra oss i det fria utan ansträngning, äta måltider på kökstrappan eller på långborde med gräs under fötternat, slappa i hängmattan, sparka boll och bara vara.

Men sedan tillkommer även den där biten att en trädgård inte är något som sköter sig själv. Det är ett konstant fixande och kräver sin skötsel. Gärna av det där lite kunniga slaget som att man ska veta vilken sekatör man ska ha, vad man ska odla, hur man sköter en häck osv. Inget man helt givet kan tänker jag.

Jag kan inte se hur jag lever utan denna trädgård, den betyder massor för mig och oss men jag är inte den som njuter av att fixa i den. Vi har nu bott 10 år i huset och de första 6-7 åren kämpade jag för att bemästra vår lilla tomt. Ta hand om det som levde där och försökte även sätta nytt liv med odlingar av olika slag. Men det resulterade bara i ett dåligt samvete. För jag hade inte hjärtat där. Och inte heller tiden. Jag är helt klart den som hellre slänger ut en filt och lägger mig raklång på ryggen och kollar molnens olika formationer än rensar i rabatter.

Så många tusenlappar som bokstavligen ätits upp av rådjur, torkat och dött i mina försök att vara den där som kan ta hand om en trädgård. Blommor har köpts och dött, pengar har slängts i sjön. Det är inte lönt att göra detta. Och sedan så reser vi bort så mycket under sommaren så det är heller inte vettigt att först odla upp och fram grödor, grönsaker och blommor för att sedan låta det hela dö för att jag inte är här. Jag satsar på krasse och humle samt köksträdgård. De där sakerna som det ska mycket till för att misslyckas med.

Otroligt lång text för att nu komma fram till det positiva – jag älskar vår trädgård och vill mer än gärna se till att den är en oas för oss. ATT VARA I! Inte jobba i. Så nu är jag i fasen av att ta fram den mysigaste lilla trädgård för sköna försommarstunder, syrenbersåfikor och långa grillmiddagar, för det är där jag landat. Att ha en härlig plats att möta vänner i, bjuda in till och bara vara i.

Jag har fått frågor om vår trädgård. Hur vi planerar för den, vad jag ska odla, hur jag tar hand om den men jag bara skäms. För jag har inga bra svar. Inga lärdomar att dela med mig av. Men, kanske just detta är något att dela med mig av? Att vara den personen som pratar om trädgården som ett uterum för sociala stunder ihop med andra än att vara en plats för hobbyodling? Missförstå mig inte nu – jag avundas de som kan detta med odling och imponeras av dem, men det är inte jag som är den personen. Precis som någon sa att de blir stressade av mig när jag julpysslade och fixade i december så gissar jag att den personen nu kanske är i sitt esse och odlar för fullt? Men det blir jag inte längre stressad av för jag har förstått att man inte måste göra allt vad alla andra gör på Instagram. Vi har alla våra stunder på året, våra favoritsysslor.

I helgen rensade jag rabatten. Så här långt hade jag hunnit på en timma. Inte n timma jag tyckte var speciellt rolig. Jag svor högt till maken som var inne i köket. ”Jag är inte gjord för det här!” Jag är den ofrivilliga trädgårdsälskaren. Jag ser verkligen fram emot ett år tillsammans i det gröna med lugn i hängmattan och massa skratt runt bordet allt omringat av ett härligt grillos. Där emellan blir det lite gräsklippning men inte så mycket mer än så. Inte detta året heller.

Att se det stora & det lilla – samtidigt

Portfolio Tips & Trix

Jag har flera gånger berättat om och fått svara på hur man finner inspiration och sin kreativitet. Jag tror att de som har totalt gehör eller kan sjunga klanderfritt, de som kan sticka en tröja utan att titta ned eller kan sätta smakerna i en sås utan att tveka alla kan enas om att det som är viktigast och kommer först är att man älskar det man gör. Att man har testat något och känt att man har en fallenhet för det men att det sedan växt till att blir något mer. Man vill bli riktigt bra och timmar kan försvinna medans man övar och testar, för att göra/utöva/tillverka/skapa… är det bästa man vet.

Men det som jag nu vill berätta om och kanske inspirera till är att vara öppen för intryck i det stor och det lilla.

Jag har förklarat min kreativitet som de där gröna siffrorna som är kända från filmen Matrix. När huvudpersonen Neo står framför en datorskärm och bara ser hur en massa digital, gröna siffror liksom forsar ner för sidan i linjer. Det är som myrornas krig. Han får höra att det han tittar på är en annan form av verklighet och när man är ”upplyst” så ser man inte siffrorna utan man ser genom dem och en annan värld.

Jag ser på saker som jag möter som dessa gröna siffror, det är inte vad det är i sin grundform utan jag ser vad det kan bli, förvandlas till. Som en tidningssida från Naringsliv som är rosa så såg jag ljust vackra rosa papper och gjorde pompoms, en naken lampskärm vara stommen till ett matskydd, kaffefilter till blommor osv.

Hur jag byggt upp detta är att jag tillåtit mina ögon att se mer, registrera mer. Att våga tänka på saker på andra sätt och framförallt tänka hela linan ut. Jag tror vi är många som kan uppleva en att en spännande tanke svischar förbi men låter den rulla vidare. Jag tar den och analyserar den längre.

Den tid jag växte upp så hade vi ofta tråkigt. Eller det hade vi inte för vi hittade på saker men ursprunget var att vi var uttråkade. Då gällde det att vara kreativ och komma på något kul och nytt. Lekar, tävlingar, bakverk, teckningar, teatrar, dansuppvisningar… Allt hittade vi på. För vi lät tankarna gå hela vägen.

Ofta började det litet och sedan växte.

Jag tänkte på detta när jag tog en härlig promenad nu. Våren fullkomligt står och stampar och vill spränga fram i alla knoppar. Vyn över Mälaren med den lilla skogsdungen och stigen var vacker.

Men det som slog mig var att vyn ju är en helhet av flera delar. Att varje del är viktig för den totala skönheten.

Och vid närmare titt så låg skönheten även i det lilla och den stora vyn kanske inte var det viktigaste, vackraste.

Var den lilla vitsippan vackrare ändå?

Och kanske denna lilla pinne blev ett mycket bra exempel på det här? Jag såg inte en pinne utan jag såg en smörtax… Ja men kolla HÄR, har jag inte rätt??? Ha ha!

Nu har jag låtit mina fingrar dansa över tangentbordet utan någon större tanke mer än att jag önskar att du som läser detta ska se mer. Se det stora och det lilla samtidigt.

Låter du din kreativitet få plats i din vardag? Om så, var hamnar den?

Bukett som lyser upp efter bukett-kurs

Pressnyheter

Har du bundit en bukett någon gång? Alltså på riktigt tagit blomma för blomma och lagt så där snyggt som floristerna gör? Det har jag aldrig gjort. Jag har, som du säkert märkt här på bloggen, ganska många gånger gjort buketter direkt i vas men då aldrig bundit en bukett.

Idag var jag på en pressvisning för Designtorget hos Trendgruppen och där fick vi lära oss binda buketter på det där rätta sättet av av In Bloom.

Det var mycket svårare än vad jag trodde. Jag använde en vas som är som en bukett i sig själv så det hjälpte till kanske.

Och att blommorna var så vackra så ögonen svimmade var så klart en fördel det med.

Jag och mina kollegor i ”klassen” fick börja med att välja vas och sedan utifrån den skära till blommor. Och ja, man skär alltså alla blommor. Aldrig klippa! Så nu lärde jg mig det och kommer aldrig våga göra fel i fortsättningen.

Det var inga dåliga blommor vi skulle välja mellan. Som att gå i en godisbutik ju!

Och läckra vaser dessutom. De om några var ju som godis.

Och så här blev då min bukett. Lagom yvig och okontrollerad – som jag, ha ha. Bild lånad från Trendgruppen.

Nu får jag öva här hemma för detta vill jag bli bättre på. Nu kändes det som om jag körde lite i blindo och ”låtsades” vara florist. Kul uppdrag jag ger mig själv.

En planerad spontan-AW i köket

Hemma hos mig Smårätter & plockmat

Det blev en solig men kall fredag när jag jag och maken hade bjudit in till en AW. Så den tanken vi hade om att vara i trädgården fick ändras rätt raskt. Det får bli trångt i hemmet men det är ju bara mysigt ändå.

Att ha en after work hemma har några få fokuspunkter: det ska vara lättsamt, drycken ska vara välfylld och sedan något plockigt att äta. Inga stora måltider så att säga utan bara massa gott plock och dryck av olika slag.

Köksbordet blev till en bar med läsk, öl, rosévin samt en tapp med färdigblandad negroni. Samt en massa plastglas. Ja jag är emot plastglas men nu skulle det bli 65 pers och det har vi inte kapacitet för.

En plockbuffé med skinkor, korvar, röror, kex, ost, picklade grönsaker och färska grönsaker.

Negroni! Senaste årens hetaste it-drink. Gillar du den?

Då det var plock och lite ta-tills-det-tar-slut så var det enkelt att fixa. hade det varit en sittande middag förväntas vi ju leverera en fullvärdig måltid men här hade det egentligen räckt med chips. Då är det trevligt och bara kul att göra olika röror. Om det hade varit en buffé till studentmottagning tex hade vi behövt göra enorma mängder.

Min nya favorit: bakade vindruvor. Läs om hur jag gör dem HÄR.

Det som inte hamnade på bild var barnbespisningen vid spisen. Där var det kokkorv och bröd med ketchup och senap. För det var många barn med och jag har lärt mig en sak: om föräldrar ska kunna ha kul måste barnen först ha det bäst. Så läsk och korv till barnen, fram med leksaker och studsmatta. Då blir det god stämning i alla läger.

Vid sådana här tillfällen blir det alltid mingel i köket. Trångt ska det vara men så klart hade vi förberett med alla inläggskivor i bordet och samtliga stolar huset kunde frambringa.

En somrig och färgsprakande bukett. Det göra alla bord glada.

Och några från morgonpromenaden i skogen.

Jag ser på mig själv senaste tiden och jag är nästan alltid klädd i ljusa färger, vit, gammelrosa och beige. Ljusare tider helt enkelt.

Kanske inte den roligaste bilden men jag tror du ändå vill ta del av hur jag löste ”skiten” också om du önskar inspiration till att göra en AW hemma du med.

Huset fullt. Hjärtat fullt.

Vår döva katt Birger störs inte av ljudnivån. Lille Gosen.

Tack alla kära vänner som kom och firade våren med oss.