Vaknade och hade inga bokade saker för än vid 10:30 vilket gav tid för en powerwalk/springtur/lufs/äntligen komma ut. Jag gör gärna mina fysiska aktiviteter direkt på morgonen, när barnen gått till skolan för då blir det av. Och detta är första gången jag har tid/energi för terminen.

Tog på mig mina träningskläder, som inte är några regelrätta träningskläder utan ett par cykelbyxor med spets jag har under klänningar samt en reklam-t-shirt, satte mina hörlurar i öronen med min power walk-lista och gav mig av. Möttes av denna vackra vy så fort jag kom till vattnet där min runda är.

Det är en knepig tid nu kan vi alla konstatera. Vädret är upp och ner pga klimatet. Jag gillar varken den förändringen eller värmen. Jo men faktiskt. Jag är klar med den.

Varför – jo för jag vill gå all in i denna hösttermin nu. Jag vill liksom ha vädret runt mig som draghjälp i att vara tillbaka på jobbet. Inte att temperaturen visar semestervärme.

Jag promenerar och känner att visst kan jag väl ta ett snabbare steg? Jo det kan jag. Och jag kanske till och med kan ta ett springsteg? Jo men det kunde jag också. Väldigt överraskad över detta fortsatte jag vändan runt. Vad skönt – ja klarade det. En hel sommar utan några fysiska övningar mer än att jag tagit lite promenader här och där så jag trodde det skulle ta längre tid att komma igång.

Jag har mött personer och sett i mina flöden personer som varit duktiga att hålla sin löpning och träning regelbundet. ”Jag har nu sprungit i 200 dagar i sträck” och allt sånt. Sådan kommer jag aldrig bli och vill inte heller. Jag kommer alltid låta min kropp säga vad den behöver, för att ge sig ut och springa bara för att en träningsapp eller vad det är man har för att hålla räkningen, fast man har ont kommer jag aldrig göra. Det kommer bara leda till att jag mår sämre.

Men för den sakens skull ska jag inte lata mig, hitta på ursäkter osv för det är verkligen välgörande att komma ut på en tur även om kroppen kanske är lite trött. Jag mår alltid bättre efter, det är ett faktum. Speciellt mentalt. Sådant som legat och malt i huvudet brukar jag reda ut eller kasta åt sidan under mina promenader.

Sista biten hem fick jag ta en omväg runt detta gäng. Egentligen är min sträcka rakt genom flocken men jag ville inte störa deras grupp.

Nu sitter jag här med ont i huvudet för jag tror jag druckit för lite vatten och ett av två teams-möten avklarade. Jag har tänt ett doftljus vid mig som doftar gran och hoppas på lite energi att ta tag i allt jobb. Ska sätta på en musikaliska med lite j**lar-anamma-drag. Så, nu kör vi torsdag.

Nu har den nya designen på bloggen uppdaterats och det känns som om jag har fått på mig ett par jeans som är supersnygga men när jag tar på mig dem kan jag inte röra mig. Jag vet att bara jag går in dem, nöter på så kommer de sitta som ett andra skinn men nu blir jag lite så där ”var inte de gamla jeansen bra ändå…?” fast jag vet att de var sekunder från att gå i bitar.

Ok, nog med metaforer. Nu testar vi detta och jag hoppas du som nu läser detta kan säga vad du tycker och tänker? Om du klickar på START får du upp sidan med hela flödet som det är tänkt nu. Vad tycker du????

Några saker ser jag måste korrigeras men så är det ju alltid, barnsjukdomar och allt det där.

Börjar det nya med lite kalasbilder. I lördags var det kräftskiveknytis hos våra kära vänner i grannskapet. Jag tog min röda klänning och min långa svarta kjol. Ja det är en röd klänning men den är alldeles för kort så jag tog kjol över.

Funderar på om jag antingen ska lämna in klänningen för att sy om till en topp, som linne. Eller om jag istället ska addera på tyg så den blir längre. Nån som har tips på det???

Åh jag måste bara säga… när jag sitter och skriver nu och laddar upp bilder är det som att skriva med fel hand. Som jag som är högerhänt måste använda vänster. Inget känns rätt liksom fast väldigt bekant. Hoppas innerligt inlägget ser bra ut nu när jag alldeles strax publicerar. Säg gärna vad du tycker. Är livrädd nu inser jag för hur detta ska bli!!!!

Du vet hur det är när man renoverar, att det är lite kaos överallt och inget är där det ska vara. Så kommer det vara några dagar nu här på bloggen då den ska få sig en uppfräschning och förhoppningsvis bli ännu bättre.

Men detta kommer ske bakom kulisserna och jag tror att du inte kommer märka något för än det ändrats. Du ska fortfarande kunna få tips till kräftskivan, inspiration till hösten och göra världens godaste chokladsås.

Men att det inte kommer uppdateras på några dagar kommer du märka om du är en sådan som läser varje dag (extra kram till dig för det!) då det är inte röra för mig medan de där duktiga teknikerna och programmerarna gör sitt jobb.

Så med detta säger jag HA EN TREVLIG HELG!

Hej halloj. Jag vet inte om du kan känna igen dig i detta men när man har haft ett högt tempo och allt rullat på dygnets alla vakna timmar och när det sedan tar slut blir det ett vakuum. Känslan av total tomhet, som om det är helt öde även om det egentligen inte är det. Det finns ju alltid något att göra men kontrasten från fullt j**la ös till vanligt tempo gör att det känns som snigelfart.

Lång utläggning för den känsla jag exakt nu sitter med. Formexmässan är över och med detta alla mina uppdrag jag haft med granutställning, workshops alla dagar, föreläsning från stora scenen, poddinspelning, bokförsäljning (sålde slut på alla!) och att dessutom gå runt och se alla trender och inspireras som en ”vanlig” besökare. Att nu sitta hemma med smutsigt hår och noll intryck gör mig lite… bakis? Som om ruset från dagarna är över och inget just nu ger energi?

Nä nu måste jag rycka upp mig och gå vidare, söka uppdrag, ta tag i bokade uppdrag och bli proffsig.

Tack för att jag fick skriva av mig. Och tack till alla fina läsare och följare som kommit och hälsat på mig på mässan. ”Jag följer dig” är faktiskt en av de finaste sakerna jag kan få höra för det är det ultimata beviset på att jag når ut och värd att just följa. Så tack för det och även till dig som jag inte mött så klart.

Japp, i helgen var dt cykelfest här i vår lilla by. Jag har skrivit en hel del om dem tidigare och du kan läsa HÄR om du inte är bekant med konceptet.

Varje år är det ett tema och årets var ”IST”. Inte jätteenkelt. Klä ut sig till kemist, alpinist, feminist, turist… Bjuda på isterband kanske?

Man brukar bli 6 personer vid varje måltid men vi hade slagit oss ihop med våra närmsta grannar och bildade ABBA. Ja de är ju artISTer och lISTettor. Det gav ju då att vi kunde vänta oss 12 gäster men nej, arrangörerna busade med oss så vi skulle bli 16 personer! Det blir långbord i trädgården. Och den var barrig. Stormen från fredagen hade levererat en matta av barr.

Vi skulle bjuda åå grekisk mat då Mamma Mia är ju inspelad i Grekland och för att å den grekiska känslan så valde jag blåvit dukning samt massa ljusslingor. Men de där ljusslingorna hade jag tyckt att jag skulle ta om hand ”annan dag” nån gång i vintras… Morr!!! Tog sin lilla tid att reda ut.

Men sedan svidades det om rejält. Kläder köpta på Abba-museet.

Japp, här är vi!

Och här är alla de grannar som ville vara med. Alla 500+ hus är inbjudna.

Proffsigaste outfiten på alpinISTerna som bjöd oss på förrätt med off pist, en hejdundrande after ski.

Gamla bettan.

Och sedan varmrätt hos oss.

Vilket gäng vi blev. Helt underbart.

Sedan stängde vi butiken för att cykla vidare till efterrätt och avslutningsvis disco på strandbaren. Dök i säng vid 02.

Kan erkänna att jag var en slagen hjälte igår. Inte van vid fester längre och blir trött i ögat på väldigt lite nu mer. Men glad till tusen!