Vilken häftig sista dag vi fick i Värmland. Och kan man säga att vi liksom lyckades få in hela kostcirkeln på en och samma dag? Fysisk aktivitet med skidåkning, kultur med en maratonläsning av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga och sedan middag på rester som blev alla tiders och avlutas med ett nytt spel som fick alla tummar upp.

Så maxat men vi tar det från början.

Dagen innan hade lillkillen kört bräda hela dagen för första gången och jag var då hans assistent kan man kalla det. Jag åkte inget och hyrde då ingen utrustning. Jag tänkte att han skulle nöja sig med en dags åkning men han ville åka mer och då ”vanliga skidor”. Det gav ju då mig möjlighet att få åka i alla fall.

Synd att vädret inte var det samma som dagen innan… Det syns inte på bilderna men det blåste helt galet mycket. Och fast temperaturen var bara minus två grader kändes det helt galet kallt.

Men som bekant så finns det inga dåliga väder bara dåliga kläder. Dubbla långakalsonger och jag vet inte hur många lager på överkroppen.

Vi köpte liftkort för två timmar och det var alldeles lagom.

In i stugvärmen omedelbums.

En brasa som värmer både kläder och kroppar. Men det var bara ett snabbt stopp hemma för nu skulle vi till en mycket kul grej.

I Berättarladan, så var det nämligen en maratonläsning av Selma Lagerlöfs Gösta Berling. Något som också direktvisades på SVT!

Pampig och vintrig entre till Berättarladan.

Under hela 20 timmar satt det nio olika skådespelare och läste kapitel för kapitel denna mastodontbok. Jonas Karlsson, Ingela Olsson, Rebecka Hemse, Hanna Kulle mfl turades om under detta dygn och allt sändes live på SVT Play. Och vi som då fanns i närheten fick gratis komma och titta och lyssna i publiken.

Så himla kul grej och faktiskt att våra barn tyckte också det var spännande. I varje byte av kapitel var det byte av skådespelare och man som publik fick då gå in eller ut. Kameror överallt och publik inne och ute.

Denna kväll var det min och makens matkväll och vi hade förberett en måltid men då vi hade så mycket rester så var det ju hål i huvudet att skapa ny helt ny middag. Det blev quesadillas till förrätt (tortilla och annat från tacokvällen) och sedan en pastagratäng till huvudrätt (med allt möjligt från våra dagar här). Blev hur bra som helst.

Men efterrätten till barnen blev enligt plan i alla fall. Då vi hade så fin brasa ville ag nyttja det och ge barnen en uppgift och upplevelse. Brasbakade bananer med choklad serverat med glass.

Till vuxna blev det den småländska ostkaka som var kvar från tidigare. Annars hade jag planerat att vuxna skulle göra varma kaneläpplen i samma brasa.

Blev hur gott och mysigt som helst.

Sedan spelade vi ett nytt spel för mig: 0 till 100. Dvs en fråga ställs till samtliga deltagare tex hur många SM-guld ett lag vunnit, eller hur många centimeter en viss fågel är osv – allt mellan 0-100. Den som är närmst vinner omgången. Så kul.

Det blev vår sista dag och kväll. Så maxad som sagt. Det känns som om vi under vår resa till först Skåne och sedan Värmland varit i flera veckor. Mäktigt hur man kan utnyttja sitt jullov.

Skönt att komma hem då, när batterier och minneslådan är välfyllda. Nu redo för ny termin!

Jullovets lediga dagar fortsätter i Värmland och vi toppar det hela med en skiddag i Sunne och på skidanläggningen Sunne Ski. Vi hade kläder med oss men allt övrigt i utrustning hyrdes vid liften.

Men jag fick ta en lite annorlunda dag i backen då vår minsting ville testa snowboard för första gången och med det behövde någon med sig. Så jag fick mig en rejäl backträning där jag sprang längs med liften och nerför jämte vår modige pojk.

Övriga i sällskapet försvann iväg i de backar som var öppna. Så underbart att vi kommit till den ålder på barn och kunskap av skidåkning att de klarar sig så bra själva.

efter några timmar var jag helt slut, han var arg som ett bi för att det inte gick som han tänkt och batterierna var slut. Dags för en korv helt enkelt.

Jag hade knappt tagit sista tuggan av min korv med orimliga stora mängder senap innan han stod på brädan igen och ropade på mig. Här har vi en kille som inte ger upp.

När dagen var slut, solen gått ner bakom grantopparna kunde han åka liften själv, knäppa bindningarna själv och stå på brädan hela långa backen själv. Det tog en dag och han var nu helt fast. Jag är så otroligt imponerad och stolt över denne kämpe.

Vi alla var värda en skön varm stuga när vi kom hem igen.

En Irish Coffee framför brasan efter en varm dusch kunde aldrig ha tajmats lägligare.

Och denna kväll var det barnen som var ansvariga för middagen. Och när de får bestämma menyn blir det taco. Och jösses vad duktiga de var. Så bra övning i teamwork också.

Sådan extrem lyx för oss föräldrar att ta emot denna middag.

Okej, det här med att plocka undan och ta disken – det kanske de inte riktigt fullföljde…

Sen följde en match i mitt favoritspel När då då? Och alla var med i lag.

Det såg länge ut att gå riktigt illa för mig och L. Vi låg sist efter flera varv av frågor men vi hämtade upp, gick om och vann. Det är mitt livs bästa upphämtning.

Sen var alla så trötta så att ingen visste vad de hette längre nästan så det var god natt på flera sätt.

När vi gick och la oss var det 7 grader varmt i vår lilla stuga jag och maken fått. Barnen sov i huvudhuset ihop med alla andra barn och där var det full värme. Jag måste erkänna att det var väldigt mysigt att somna under massa bolster, ikläd flanellpyjamas och raggsockor, mössa på huvudet och tätt nära min varme karl. Under natten åkte mössa och lager av för att vakna till en varm och vänlig stuga.

Utanför fönstret var det fin vinter men med hot om storm. Det gällde att klä på sig varmt och ladda för en riktig kall dag.

Fint då att kliva in i storstugan och möta våra vänner. 14 pers i åldrarna 1 till 53 redo för Värmland.

Alla eldstäder möjliga sattes igång.

Långbordsfrukost.

Efter frukost var det dags att åka till Sunne, närmast liggande stad. Vi var ju i Värmland i somras men till Sunne kom vi inte då som vi hade önskat. Tur att man får fler chanser.

Hälften av gänget hade bokat Selma Spa och vi andra tog en dag på stan.

Jag blev kär i Sunne på en gång. Så fina hus över allt.

Just denna dag var detta fina café stängt. Typiskt.

Selma Lagerlöf – denna fantastiska kvinna vi blev väldigt bekanta med i somras.

Citykonditoriet var öppet och var precis det jag hoppades på. Jag kan verkligen sakna klassiska konditorier för hemma i Stockholm verkar de vara utrotningshotade.

Som jag älskar sådana här diskar med smörgås, kakor, bakverk och bakelser.

Köttbullsmacka med rödbetssallad är en favorit sedan alltid. Finns det måste jag köpa det. Och franska våfflor!!!! Åh det är ett sådant starkt barndomsminne. Jag gick på någon sorts av gymnastik/rytmik som barn och varje gång pappa var med fick jag fika efter och då var det franska våfflor. Denna var den största jag någonsin sett och jag ska erkänna att jag inte pallade hela. Tur jag hade vänner med mig som ville dela.

Vilken fin dag i Sunne vi fick men när vi klev ut var det snöstorm. Skönt att då ta sig hem till stugan och värmen. Värmland bjuder på en massa härligheter.

När vi har rest ihop med våra vänner så har vi ett mycket smidigt system – olika matlag ansvarar för olika kvällar och middagar. Denna kväll var jag och maken lediga och bara njöt av allt.

Rotfruktsgratäng med mycket grädde.

Helstekt entrecote är alldeles perfekt vinterkalla dagar.

Så gott och mysigt.

Och i helt underbart sällskap. Vilken underbar första kväll vi fick allihop.

Sedan var det läggdags och denna gång i en varm och skön stuga. Klockan sattes för att nästa dag skulle det bli skidåkning för hela slanten.

Att resa i Sverige är alltid så spännande då vårt land verkligen skiftar. Detta blev jag varse nu på vår resa från Skåne till Värmland via Bohuslän. På några få timmar reste vi från vårsol till vintervärld.

Bilens temperaturmätare sa +8 grader när vi lämnade huset och rullade genom ett grönt landskap.

Solen lös starkt och jag förbannade mig själv för att jag inte packat solglasögon. Starkt ljus rätt in i bilen och vad det kändes som – fågelkvitter utanför bilen.

Efter några timmar i bilen och vi hade bytt både landskap till Bohuslän och vintervärld med 6 minusgrader. Marken var vintervit och vägen hal.

Den vår vi nyss kände var borta.

Vi hade löst i väderapparna att det hade varit orangevarning med kraftigt snöfall. Det var det vi nu såg resultatet av.

Mycket snö och kyla med fuktig luft gav en helt överrumplande dimma. Svår att fånga på bild men den var magisk.

Tillslut kom vi fram till vännerna och stugan i Värmland och en iskall vintervy. Minus 13 grader bet hårt i kinden.

Vi kämpade igång huset med alla medel tänkbara. Den lilla stuga måste blivit helt chockad för kraften tog slut. Alla lampor lös, elementen var på och elvispen gick att använda men allt var liksom i lägre volym/tempo/kraft. Den värme vi fått upp började sippra ut från huset. Nu gäller det att få igång det hela igen. Får barnen blev det en lektion i NO med amper, watt och volt. Eller för mig ska jag ärligt säga.

Efter många försök och kluriga tankar kom allt igång igen. Men det var en stund där hur jag såg 14 personer ligga framför brasan tätt ihop för att hålla värmen ha ha. Det hade varit nåt det.

En spännande landning i Värmland och naturen. Nu väntar fina dagar innan vardagen drar igång hemma igen.