Hemma igen med sädesärlor & Måns Zelmerlöv

Bloggdagbok Personligt

Nu rasar dagarna på och jag uppdaterar här med min reseberättelse från vår resa i Frankrike, se alla inlägg hittills HÄR, men IRL är vi hemma med skola och jobb som vanligt.

Eller inte riktigt som vanligt för direkt från resan hade jag världens roligaste jobb: att laga mat med Måns Zelmerlöv i mitt kök. Direkt från tåget till reklamfilmsinspelning kändes det som.

Idag har jag laddat om, tagit det lugnt, rensat inkorgen och bett om ursäkt i alldeles för många mejl för att jag inte svarat. Att vara på semester och resa är underbart men att komma tillbaka är alltid som värsta ketchupeffekten. Men vet du, det kan jag inte klaga på för att jag har jobb i min lilla firma är ju värsta lyxen. Alternativet är ju inget jag vill.

Började min dag med en promenad i rask takt på min vanliga sträcka för även om vi promenerade mycket i Lyon och Paris har det ändå varit mesta dels godsaker som resan innehåll så att röra sig varm var ett måste.

Bara några hundra meter från huset såg jag dem!!! De små sädesärlorna. De som flugit över hela Europa från Afrika för att spendera halvåret här hos oss. De är tillbaka. Jag stannade upp och skrek till lite. Dessa små svart(grå)/vita småfåglar gör mig så överlycklig. De är nog faktiskt mitt bästa vårtecken.

Men på promenaden var det vår så det stänkte om det med både blå- och vitsippa. Stark sol och sedan helt makalösa narcisser lite här och var. Gissar att det är personer som slängt ut sina gamla krukor de köpt i blomsterhandeln och sedan har lökarna satt sig. För de står liksom i grupp lite här och var nära husen, fast på allmän mark.

Skönt att vara tillbaka ändå. Men måste säga att det där uttrycket ”borta bra men hemma bäst” stämmer så klart men att denna gång jag kanske inte heeeeeeelt håller med. Tror lite av min själ inte helt lämnat Paris riktigt än. Jag lyssnar på fransk musik, planerar franska måltider och laddat ner franska språkappar. Jag är lite överraskad över mig själv. Och det är ju iofs något spännande. Jag har ju känt mig själv i snart 48 år så det är ju kul att se nya sidor av en själv.

Hur som helst. Vad jag ville säga var ett hederligt HEJ från svensk mark men att jag kommer fortsätta min reseberättelse från vår resa. Det är några saker jag bara måste få dela med mig av. Och för egen del ha som dagboksanteckningar om du förstår vad jag menar.

Nu ska jag sluta babbla och önska dig en fin torsdagskväll. Här lyser solen starkt. I nån minut till.

Fransk frukost, Monets näckrosor & lite shopping

Bloggdagbok Paris Personligt Resor & utflykter Tågluff

Till skillnad från den korta Lyon-vistelsen så skulle vi vara här i Paris i fyra nätter så egen frukost är då på sin plats. Varor på närmsta Carrfour köptes första dagen men på morgonen gör vi som fransmännen – går till boulangeriet för färskt nybakat bröd. 

Lite fnissigt att jag hade min mest franska randiga tröja på mig. Kände mig väldigt Pariskompatibel. 

Att gå ut tidigt i en storstad är alltid så häftigt. Borta är alla ljud, alla människor och man ser stan på ett helt annat sätt.

”Vårt” hus…

… med den vackra blå porten.

Härligt att bulla upp en fransk frukost ”hemma”. Saknades bara en Le Monde kan jag tycka.

Vår resa i Frankrike har så här långt varit mycket fokus på mat, upplevelser och att se städerna vi varit i. Nu behövdes det lite kultur och vad kan då vara bättre än Orangeriet med de magiska tavlorna av Monet? 

Och vad skådar vårt öga när vi närmar oss? Eiffeltornet så klart! Förra resan så hade vi en tävling om att den som först såg Eiffeltornet skulle få en klubba. Denna gång vann tydligen jag men nån klubba fick jag aldrig…

Vi kom från ett snöklätt Sverige, landade i ett enormt blåsigt men vårfint Lyon så vi var väl klädda för något mellanting av det. Det skulle vi inte ha gjort för oj vad varmt det blev i ett huj. På vägen från t-banan till Orangeriet åkte plagg efter plagg av. 

Maken hade bokat biljetter till kl 11 och vi klev rätt in utan några köer. Det var första gången för mig där och jag har fått höra av alla som besökt Orangeriet och sett Monets stora näckrosmålningar att det är något helt magiskt. Och jag kan bara skriva under på det.

Jag var dock inte medveten om att målningarna var unikt gjorda för detta hus, Orangeriet. Det var en gåva till staden efter första världskriget. Tavlorna sträcker sig runt väggarna i två ovala rum med ett helt unikt ljusinsläpp uppifrån. Jag blev helt tagen. Detta är som att bli kramad av skönhet. Barnen var dock inte lika övertygade…

Vi tog även utställningarna som fanns i källaren men sen tog barnens kulturtålamod slut. Med svala nyköpta drickor gick vi ut. Då ringlade köerna långa långa. Där hade vi tur.

Värmen hade slagit till rejält och vi tog en paus på stolarna i Tuilerierna med utsikt över Louvren. Med tanke på barnens tålamod för en utställning så var de glada över att vi inte bokat Louvren som ju är gigantiskt. Nej, den där glaspyrmiden är inte hela museet – det är ju bara entrén.

Efter en lunch på en liten vietnamesisk restaurang så var det lite shopping som stod på schemat. Jag fick med mig äldste sonen till Astier de Villatte.

Jag lovade med att förra gången fanns det en sött mops där. Och det gjorde det även denna gång. Han har ett speciellt band med djur, det vet jag, och denna lilla goding sökte upp honom på en gång och satte sig vid hans fötter. Den lille mopsen hette Avril. Passande namn att möta i april.

Jag köpte mig ett underbart fat att ha i matsalen hemma. Bad att få det välinpackat och med en bön till högra makter hoppas jag fatet klarar resan hem.

Sedan skulle vi möta upp de andra och på vägen fylldes energin på med macarons från legendariska Ladurée.

Operan är alltid så där tappa-andan-vackert. Och här tappade vi lite energi så vi vände hemåt för att ladda om.

Landat i Paris & härlig middag på Le Compas

Bloggdagbok Paris Personligt Resor & utflykter Tågluff

Frankrike har storsatsat på sina tåg och skrotat inrikesflyg på sträckor där det faktiskt går att ta tåg. Det gör att det är det är bra tåg och de går fort. Höghastighetståg med få eller inga mellanstopp gör att man kan resa snabbt och smidigt och här var det som om vi precis satt oss på tåget i Lyon för att sedan kliva av i Paris. 

Paris har ett rätt knepigt stationssystem till skillnad från andra storstäder, det är nämligen 4 olika stationer. Ett för varje väderstreck. Så om du ska luffa och ska byta tåg i Paris är det viktigt att kolla att nästa tåg går från samma station. Maken berättade om hur han luffade back in the days och fick tokspringa genom stan med ryggsäck just av denna anledning.

Vi kom sydväst ifrån och Lyon så vi ankom till Gare de Lyon lämpligt nog. Airbnb-lägenheten vi hyrt låg några t-banestopp bort så det var att gå ner under mark.

Förra gången vi var i Paris 2019 åkte vi faktiskt aldrig t-bana/le metro så det var nytt det här med biljetter. Och intressant med förarlösa tunnelbanetåg där det var glasskivor på perrongen som höll säkerheten. Det visade sig endast vara på vissa linjer.

Bonjour Paris! Alltid lika spännande att komma fram till ett ställe man ska kalla hem för några dagar.

Och vi blev glatt överraskade av den fina stora lägenheten. Många stora rum med höga fönster, modernt kök och bad men med golv som var minst hundra år gammalt. Och ja, golven knarrade väldans men wow så vackra!!!

I välkomstbrevet stod det att man ska ta av sig skorna när man går in annars finns risken att grannen under bankar hårt i väggarna. Inga problem för oss svenskar som ju alltid tar av skorna, ha ha.

Vi i familjen brukar alltid gå igenom vad man vill uppleva, se, äta eller besöka när man är på resan så man i alla fall får med sig sitt ”måste”. Jag hade att äta en äkta moules frites så det var målet för kvällen. 

Jag googlade på Moules och den underbara gata, rue Montorgueil, vi passerade förra gången vi var i Paris men inte stannade till på någon restaurang vid. Det gav flera förslag och jag tyckte Le Compas såg perfekt ut. Bord bokades och vi promenerade dit.

Jajamensan, det var ett alldeles underbart ställe. Så franskt, så mycket Paris och familjevänligt. MEN INGEN MOULES!!!

Jaja, det fanns ju tusen å en andra saker så det gick ju ingen nöd på mig men det var ju lite typsikt att vi promenerat så långt för detta.

Gratinerade musslor till förrätt fick bli substitut.

 

Jag tar bild på familjen och lokalen varpå servitören frågan om han kan ta bild på oss alla. Det tillfället kan man ju inte missa. Så sällan vi alla fastnar på bild.

Kanske inte det blev bilden vi har som julkort men ändå.

Volymen, stämningen stegrade medan ljuset i lokalen dimrades ner mer och mer. Wow vilket fullt ös det var när vi sedan var redo för att gå hem å kojsa.

Ännu en lång dag med många intryck och upplevelser. Denna resa är bättre än vad jag någonsin vågat tro på. Och detta var bara första kvällen i Paris ju!

Lyons matiga saluhall & vidare tågresa till Paris

Bloggdagbok Lyon Personligt Resor & utflykter Tågluff

Så kom då dagen vi skulle vidare mot Paris. Lite dubbelt. Vill så klart till Paris men jag kan säga att det inte alls kändes som vi fått vår fulla dos av Lyon. Det blev vi verkligen varse på väg mot tågstationen när vi klev in i en av Lyons stoltheter: Les halles Bocuse. Lyons saluhall som också är då den kände, kanske världens mest kände, kock Paul Bocuse verk. Han gick bort 2018 men hans arv lever vidare. Han drev en 3-stjärnig krog, var den som startade kock-VM, ja tävlingen heter ju Bocuse d’or och verkligen gjorde Lyon till Frankrikes, kanske världens matmetropol, läs mer HÄR.

Hej då lilla lägenheten. Du var rolig.

 

Hur var det nu? Var detta Rhône eller Seine? Lärde mig aldrig vilken av dem som var vilken då både ju går här. Måste tillbaka och ta reda på det!

Vackert som sjutton oavsett.

Hans ande vilar över hela Lyon märker man. Och här mittemot ”hans” saluhall så missar man inte denna gigant.

Jag trodde vi hade gått fel när vi kom fram. Det här ser ju snarare ut som entren till en mässhall eller skatteverket.

Det verkligen slet i kroppen när vi var tvungna att gå runt bland alla fantastiska diskar med godsaker och alla restauranger man kunde sätta sig vid dragandes spå bagage och tidspress. Ostron direkt från isdisken, fantastiska patéer och gräddig pasta ropade liksom på mig. Att jag ska tillbaka hit råder det inga tvivel om.

Jag vill testa göra pate inbakad i brioche. Säkert jättesvårt men det ser så gott ut.

Pasta i alla färger.

Mycket effektfullt med isånga över skaldjuren

Grodlår! Det var det äldste sonen ville äta på förra Frankrikeresan men vi inte hittade. Nu i rå form. Kanske ett steg i rätt riktning men ändå väldigt fel.

Vi köpte med oss en av Lyons specialiteter kaka med praline – vilket är det där röda karamelltäcket.

På restauranger fanns det på olika typer av efterrätter med Praline och här även på nötter.

Sedan var det då dags att ta sig till tågstationen och leta upp vårt spår.

Den gröna gå-gubben – visst ser han lite ailienaktig ut?

Det verkar som om tågstationen är under renovering och lite kaosigt med så små skärmar som många ska stå och vänta vid. Tillslut kom vårt tåg upp på skärmarna och det var dags att kliva ombord. Nu mot Paris!

I väntan på tåget testade vi då Praline-kakan

Alldeles sött och härligt. Och lite knäckigt.

Munskydd på. Frankrike har en restriktion kvar från pandemin: munskydd på alla tåg och bussar, på stationer och på perronger.

Men när du äter får du ta av dig. Himla tur!

Så där ja, vårt supersnabba TGVtåg till Paris. Nu åker vi vidare. Nu tar vårt äventyr nya steg.

Vi lämnade ju Stockholm med snö så detta är ju bara för härligt att åka genom. Vi ses i Paris!

Så franskt så det nästan svämmar över på La Meunière

Bloggdagbok Lyon Personligt Resor & utflykter Tågluff

Nu väntade ett bord på på oss. Och detta åker upp på listan över livets härligaste restaurangupplevelser.

Bord på La Meunière var bokat och egentligen hade maken velat boka på restaurangen snett emot på samma gata som är en Bocuse-krog men med facit i hand är vi glada att det var fullbokat.

Vi kom några minuter innan vår sittning och det visade sig vara första sittningen för restaurangen var låst. Vi och två sällskap fick vänta utanför. 

Väl inne var det som att få en bunke av Frankrike sköljd över huvudet. Här fanns allt. En meny skriver på franska, så klart, men med en helt hopplös handstil och inte läge för att be om översättning av personalen här inte. Tur att makens franska är god och min lilla skolfranska kunde piskas upp.

Lyon är som jag skrev en matstad och här finns det arv från förr vilket lever kvar; man tar ara på alla delar av djuret. Hela menyn var fylld av många spännande detaljer. Äldste sonen som älskar mat, är modig och matintresserad valde fårtestiklar. Maken

Till förrätt var mitt val enkelt; sparris. Men överraskad blev jag att sparrisen var kall. Och sen överraskad igen för skivorna på sparrisen var kallt skivat rökt smör. Så oväntat gott. Kryddat skivat kallt smör – det åker upp på listan för saker jag vill göra.

Yngste sonen är inte lika pigg på nya smaker som sin äldre bror. Hans förrätt jambon (skinka) visade sig vara skinkbitar i gelé. Vet inte om man ska kalla det sylta eller aladåb. Inget han gillade men wow vad gott det var för en vuxens smaklökar

Snälla låt mig få bli gammal i Frankrike. Jag känner mig helt klart Frankrike-kompatibel.

Maken beställde en linssallad till förrätt och storebror valde sniglar.

Japp, då var det dags att äta testiklar! Rätt ur stekpannan. Detta är min son det!

När jag var liten dök en efterrätt upp: baba au rhum. Den förekom oftare på 60-talet när mina äldre bröder var små och de har starkare minne från rätten än jag men jag minns hur god den såg ut men hur illa den smakade. För att det ju var rom i den. Kort beskrivet; sockerkaka dränkt i rom serverat med grädde. En bomb kan man säga. 

När jag nu såg den på menyn ville jag ju så klart testa en äkta. Och här var det som en byggsats! Jag fick en kaka med grädde och sylt samt en HEL flaska rom att själv hälla över. Jag var lite generös på doseringen för det blev för starkt. Men av nån anledning så slank allt ner ändå…

Vad jag vill att alla restauranger kan vara så här. Hög volym och stämning, ett kök med självförtroende, råvaror från grannskapet och en mycket avslappnad inredning man känner är medveten men samtidigt ärlig. Noll krusiduller. 

 

Matmarknad som gör mig avundsjuk & mäktigt museum i Lyon

Bloggdagbok Lyon Personligt Resor & utflykter Tågluff

Vi hade två nätter i Lyon så att köpa mat hem till lägenheten kändes onödigt så vi gick ut för frukost. Härligt att då få mötas av en äkta fransk frukost. Svårt att förklara om man inte har två olika baguetter framför sig men en fransk nybakad baguette är något enastående. Det där som i Sverige går under namnet Pain Riche är inte i närheten av en äkta fransk baguette.

Parentes: du vet varför det kallas Pain Riche hos oss? Det var krögaren Tore Wretman som skulle ha ett helt då okänt bröd till sin krog Riche. Ja då bakade han en sorts baguette och döpte det till Bröd Riche = Pain Riche.

Goals: att ha en hylla med unik plats för att skära baguetter.

Kolla in de smala husen. Alltså, jag bara älskar hur man tänker, äh låt oss slänga in ett hus som är 3-4 meter brett mellan husen.

Maken hade fått tips om en matmarknad längs kajen. Det var verkligen en marknad med råvaror så inget att handla för oss. Men det jag tog med mig var en sorg över hur tråkigt det är att handla i Sverige. Jag måste bli bättre på att gå omvägar för att göra sådana här köp.

Jag vet inte om detta är äpplen specifikt odlade för att bli kompott men om det är så att det är äpplen som passerat bäst-före och säljs som material till kompott, att tillagas istf att ätas råa är det ju guld. Något för fler butiker att ta efter i så fall.

Sparristiderna är här.

Åh den som hade ett hem att fylla med dessa.

Grått verkar vara en Lyth-grej…

D’accord! Om du säger det så!

Fransmännen kan sina bakverk. Kanske att vi inte var så hungriga men vi hade en bra bit att promenera till dagens utflyktsmål; Musée des Confluences så lika bra att fylla på batterierna. Jag och äldste sonen enades om att dela på en eclair. ”Tur vi delade, jag hade aldrig pallat en hel!” sa han. Jag är beredd att hålla med.

Vinden i Lyon skojade man inte med. Helt otroligt hur det blåste. På matmarknaden flög skyltar och ställningar som om det var av tunna träpinnar. Jag köpte mig en lite scarf för min hals som har en förmåga att bli sjuk av minsta lilla kyla. En souvenir också.

Museum måste man besöka och här har Lyon gjort det lätt för oss. Det låg tidigare flertalet museer nära varann och de slog sina påsar ihop och gjorde ett jättemuseum med alla möjliga utställningar då – Musée des Confluences. De fasta som fanns tidigare men även hallar för att att ha separata utställningar. Här fanns det något för alla. Teknik, djur, historia och roliga aktiviteter för barnen. 

”Mamma, kolla på valens fingrar! Där ser man verkligen att valen är släkt med hunden.” säger sonen. Ok, där lärde jag mig något nytt. Igen.

Saker som gjort en revolution för människan. Här fanns allt från bilen, vävstolen, telefonen och…

världens första stavmixer.

Mäktig utsikt över, ja är det Seine eller Rhône? lärde mig aldrig vilken som var vilken av de två här då båda ju går genom stan.

Allt från kolibris till albatross. Och giraff, sengångare, bäver, gepard, näbbdjur…

Vackert men också lite obehagligt.

Den temporära utställningen var om ursprungsbefolkningen i Nordamerika. Tänkvärd, vacker och informativ.

Deras morfar hade varit stolt. Som den schackspelare han var. ”Jag är riktigt bra på schack” sa lillebror. Och ja – han vann!

Vi köpte med oss en lite franskabok för barn. Åh vad bra den var. Jag som läst grundkursen hela tre gånger (fråga inte) och vill så gärna lära mig franska på riktigt blev pepp. Kanske jag nu ska ta en kurs för 4.e gången och sätta språket???!!!

Nu hem för att byta om och gå på en rekommenderad restaurang. Och MY GOD vad det var underbart. Så franskt, så gott och vilken upplevelse. Återkommer med det.

Framme i Lyon, rum med utsikt & ypperligt fransk middag

Bloggdagbok Lyon Personligt Resor & utflykter Tågluff

Vi har som oftast bokat hotell när vi rest men det är någon knasig gräns där vid att vara 4 eller 5 i familjen. För så fort det är 5 blir det familjerum och inte bara svårare att hitta rum utan dyrt så det blir 2 hotellrum. Det är ju mysigt att få ett barn för sig själv men är ju inte därför vi reser bort som familj. Så denna gång testade vi Airbnb för första gången.

Maken hittade fina lägenheter i Lyon och Paris så detta skulle bli kul och spännande.

Vår lägenhet i Lyon såg så mäktig ut på bilderna innan då det var en vindsvåning rätt mitt emot en gotisk kyrka. Kanske vi tittade mer på utsiktsbilderna än själva lägenheten…? Kanske det men det var en perfekt lägenhet för oss. Liten och byggd helt och hållet av en kreatör kan jag tro för det var många speciella lösningar. IKEAs utvecklare hade älskat detta.

Väldigt gulligt med hotellkit fast i en lägenhet då.

Barnen fick ett helt eget sovloft för sig själva och älskade det.

 

Mäktig utsikt upp över Lyons höjder.

Men vi reser inte heller för att hänga på våra rum så det var en ganska snabb vända upp på lägenheten för att sedan ge sig ut i Lyon. 

Vad visste jag om Lyon innan resan? Inte mycket faktiskt. Det jag hört är att det är en riktig matstad. Lyon ligger alltså på en halvö som bildas när båda floderna Seine och Rhône rinner igenom så hit kom det transporter från både utland och nationellt. Mejerivaror och insjöfisk från alperna, vin, kött och grönsaker från gårdarna runt omkring och sedan havets läckerheter från både atlanten och medelhavet. En knytpunkt för allt alltså.

Sedan så är kanske världens kändaste kock härifrån: Paul Bocuse. Ja det är han som gett namn åt världens största och mest kända mattävling, Bocuse d’or. 

Maken hade fått tips om restaurang som var bokad till kväll två men vår första kväll här så gick vi bara runt och kände oss för. Och först skulle vi mest gå runt och se stan.

Många butiker och storstadsliv. Gågator med butiker, stora härliga torg, mängder av små krogar och caféer.

Och det var liv. Ja det kändes verkligen som en levande stad. Bara en sådan sak som att en, vad jag gissar, konstklass hade kroki ute på gatan. En mycket tålmodig och vig modell satt i spagat medan konstnärerna målade. Och detta var något vi såg på fler ställen under vår vistelse – konstupplevelser på gator och torg.

Vi fastnade vid Place des Jacobins.

Vid torget satte vi oss för ett glas och en massa chips. Sen skulle vi välja restaurang. Det blev La Mère Maquerelle på gatan Rue Mercière  

Rue Mercière är en fantastisk gata som är känd för många restauranger och kanske turistfällor men inte mig emot. Så länge det är gott och känns härligt får det vara hur mycket fälla som helst.

Jag tycker verkligen man kan lära känna en stad genom en restaurangmeny. Lyon gör mycket inälvsmat och här var det blodkorv samt att gäddqueneller är verkligen en lokalstorhet. Jag var ju tvungen att ta det senare. Blodkorv, nej där går nog min gräns.

Jag skojade om att jag ville äta en moluksmiddag: ostron och sniglar till förrätt och musslor till varmrätt. Det blev det inte men sniglar blev det i alla fall.

Gratinerad löksoppa och briocheinbakad paté. Tvår superfranska rätter. Nu var det all in franskt.

Och här har vi då min rätt: gäddqueneller. Mycket mycket gott!

Jag har alltid med mig pennor och papper. Bästa grejen när barnen inte riktigt tycker det är superkul att sitta still och vänta.

Sedan var vi både nöjda med vår långa dag och att vi fått ett sådant härligt första intryck av Lyon. Det blir två härliga dagar här.

Vår första resdag ner i Europa, till Lyon – lite bökigt

Bloggdagbok Tågluff

Då har vi gett oss ut på vår tredje tågresa ner i Europa. Första var Paris – Berlin och den andra Venedig – Salzburg. Som vi längtat efter detta. Planen var en resa tidigare men den där pandemin satte ju stopp för det.

Vi sa på vägen till Centralstationen att det är verkligen helt olika tidsramar för tågen. För att flyga idag så ska man vara 3 timmar innan avgång på flygplatsen för incheckning och säkerhetskontroll. Tåget däremot så kan man ju sladda in bara nån minut innan. Vilket man ju inte gör för jag vill undvika den stressen men möjligheten finns.

Något vi dock blev varse var ett av tågets orosmoment när man som vi ska ansluta och byta tåg – tåget Stockholm till Malmö skulle bli försenat pga banbygge. Detta med att ta tåg är ju en katten-på-råttan-grej. Faller en del, faller allt. Som den där ovan nämnda stress infann sig i alla fall.

Sedan var vår vagn trasig så de där svängarna som X2000 ska ta så fint var ur funktion. Det gungade och lutade något helt otroligt och i början flög väskor som om vi var på en båt i storm. Ingen bra start på resan med andra ord…

När vi närmade oss Skåne så tog tågföraren in minut på minut. Från att vi inte skulle hinna alls då tåget var 24 minuter sent, så blev det ”om vi springer mellan perrongerna hinner vi faktiskt”. I slutändan blev det bara 3 minuters försening vilket ju gav massa tid och allt blev ändå enligt plan. Vi gick fram till henne och tackade. Sånt proffs!

I Malmö, väntar på Öresundståget till Köpenhamn.

Mäktigt att åka över Öresund med tåg.

En matpaus i farten på Köpenhamns centralstation och sen sätta sig på tåget mot Hamburg.

Det var med mycket stor lättnad vi tog plats i vagn 71. En vagn fylld av Europa. Det var danska, tyska, polska och så klart engelska överallt. Det är därför jag älskar tåg. Det är som om gränser suddas ut och alla gör en gemensam resa i vårt gemensamma land.

Det var med stor glädje vi kom fram till Hamburg. Inte bara det att vi faktist lyckades då allt kändes så ovisst där i början utan även att det blev ett kärt återseende. Hamburgs tågcentral är det nästan omöjligt att inte besöka om man ska tåga sig ner i Europa. På alla våra turer har vi hamnat här.

Nu blev det dock en snabb middag stående i stationen för att sen hitta vårt nattåg till Schweiz, Basel.

Kvällsfika a la Hamburg fick med oss in i tåget.

Vi var lite sent ute med att boka platsbiljetter så vi fick inte sovvagn tyvärr så vi fick vanliga sittplatser. Men det gick bra det med. Jag och familjen sov ovanligt bra faktiskt.

Häftigt att se solen sakta sakta dyka upp vid horisonten medan vi svischar förbi i det tyska landskapet.

Men tyvärr så hände något medan vi sov och tåget blev försenat. Vi missade då vår bokade anknytning som skulle ta oss från Basel vidare mot Lyon. Otroligt jobbigt och förvirrande. Mest för att i Frankriske MÅSTE man ha platsbiljetter. I övriga länder kan man hoppa på och sätta sig varsom helst. Så det blev att boka något så fort vi kunde kliva av tåget..

Ser lugn ut bakom masken men stressen och ovissheten fanns där i mig.

Väl framme i Basel blev det att vi missade vår anknytning med 14 minuter (vi skulle ha haft över 2 timmars marginal enligt ursprunglig plan) så det blev till att gå till biljettkassan och styra om. Och det blev en spännande utveckling. För vi fick ta en krok om Schweiz för att sen till slut komma fram till Frankriken och Lyon.

En snabb frukost hann vi köpa med oss i Basel innan vi klev på tåget mot Lyon.

Det var inte bara tåg vi bytte utan nu var det ju även land och Schweiz visade upp sin stolthet – vitklädda alper, utanför tågfönstret.

Vårt tåg från Hamburg blev två timmar sent och vår ankomst till Lyon blev också två timmar senare än tänkt så vi höll samma tempo med vår nya rutt från Basel. Det tycker jag ändå var bra jobbat. Kanske lite mörare än vad planen var men med en god erfarenhet av att Europa är häftigt. Hur tex ett äldre tyskt par slår sig ner bredvid en yngre kille. Han ber om ursäkt för att hans tyska är så dålig men vad av jag hör är den superbra. Vilket den äldre mannen också säger. Killen är från London och påväg till Milano där han pluggade. Det tyska paret skulle fira påsk i Florens. Vi, den svenska familjen skulle till Lyon i Frankrike. Alla på samma tåg. DET var häftigt.

Till slut kom vi då fram till vår lägenhet vi hyrt för några dagar i Lyon. En liten etagelägenhet med sovloft för barnen. Liten med en mäktig utsikt över en gotisk kyrka och upp över berget.

Det var en lång resa men den var som bortblåst så väl vi kommit över tröskeln. Nu var energin hög igen och skulle vi ut å se Lyon!

Återkommer med det.

Glad påsk önskar jag dig!

Påsk

Påskaftonen är här och nu kan äggjakten börja! Jag skickar in en önskan om att du får dig en riktigt Glad Påsk och hoppas på att den där påskharen inte är allt för lurig.

Hoppas du får i dig något gott under dagen som sätter den där påskstämningen.

Inget är härligare än ett skratt och ingen bjuder på det lika bra som Johan Glans. Kan se detta klipp hur många gånger som helst!

Som sagt, ha en härlig lördag nu!

Jag ska göra om bloggen – Hjälp mig!

Personligt Portfolio

Hej kära bloggläsare. Så glad att du är här. Kanske du är en av de som läser regelbundet eller läser ikapp lite då och då. Eller så är du en som aldrig läst min blogg utan just idag googlat dig hit för att du sökt på något. Oavsett så skulle jag vilja låna dig en minut.

Jag går rätt på sak så jag inte tar för mycket av din tid:
1. Vad tycker du är bra med bloggens layout, utseende och funktioner?
2. Vad tycker du bör bli bättre med layout, utseende och funktioner?
3. Övrigt som du tänkt på med bloggen?

Det är över 5 år sedan, 28.e januari 2017 som denna blogg, i detta utseende föddes, se HÄR. Då hade jag sagt upp min blogg hos Bonnier efter 4 år på först Amelia och sedan Sköna Hem. Då hade jag en önskan om att få skapa en egen blogg, ett eget utseende och bestämma och framförallt äga allt mitt material.

Allt kändes bra och bloggen växte, hittade sin publik och jag kände mig ”hemma”. Och det gör jag fortfarande men i den tekniska värld vi alla lever i så går allt så fort. På dessa 5 år har så galet mycket hänt och jag/bloggen har inte hängt med. Nya funktioner och möjligheter som finns nu men jag är helt på läktarn här.

Jag är kreatör och kan viss teknik då jag jobbar digitalt men allt som sker bakom, i kulisserna så som ettor och nollor och kodning, det kan jag inte ett skvatt om.

Min blogg dök i statistik som jag berättade om HÄR och då insåg jag att jag behövde träffa nån som kunde hjälpa mig. För det var uppenbart att det är nåt tekniskt som stökar. Som om bloggen fått diskbråck och behöver proffs för att komma på benen igen.

Och mycket riktigt krävdes det inte lång tid för proffsen att se att jag helt negligerat bloggens ryggrad under dessa fem år. Man bör ju träna varje dag för att hålla funktionen igång.

Så nu ska inte bara bloggen bli frisk utan även passa på att se över layout, funktioner och användbarhet. Allt är fortfarande på planeringsstadiet och då tänkte jag att den bästa att fråga är ju dig. Du som faktiskt läser och använder bloggen. Du kanske har sett att startsidan ändrats – att många inlägg syns och man får klicka sig vidare. Det var ett sätt att hjälpa bloggen lite då den är så bildtung. Ja lite sådana där saker är det alltså som är på gång.

När du kommer in, är det lätt att läsa? Om du söker ett gammalt inlägg eller inspiration till säg fredagsmys – hittar du då det du söker? Använder du kategorier? Stämmer utseendet på bloggen med innehållet? Vilka bloggar tycker du har en bra sida? Ja lite sådana frågor funderar jag på.

Om du har en tanke på som kan hjälpa mig att göra bloggen bättre blir jag jätteglad. För då får ju du en bättre upplevelse av den.

Stort tack på förhand.