Sommarmat som svalkar – gazpacho med krispiga tillbehör. Sommaren väller över oss och även tipsen på maten som passar dessa ljusa varma dagar. Nu när värmen är så intensiv och det faktiskt är grillförbud på många ställen så kanske inte sommargrillen lockar lika mycket?
Jag har tidigare skrivit och gett recept på gazpacho HÄR men när vi nu gjorde denna somriga middag igen passade jag på att ta nya bilder och då påminna om denna eminenta rätt en gång till. Nu dock utan söta barn med på bild, ha ha.
Gazpacho kan ätas som den är, som en god sval smakrik soppa till förrätt men jag gillar den allra mest så här: iskall i karaff och sedan med en buffé av krispiga tillbehör att lägga i.
Svalaste sommarmaten – Gazpacho med tillbehör
Denna middag blev det med tillbehören: tomat, gurka, selleri, gullök, röd paprika, krutonger samt rostade kryddade kikärtor.
Jag brukar säga att det blir som en soppsallad vilket är så somrigt härligt. Om man vill göra det matigare är det bara att addera på mer, kanske ha något protein till som kryddig korv eller kycklingbitar.
Gazpacho finns färdig på tetra i matbutikerna och om man, som jag, gillar genvägar är det verkligen ett tips att ha ett gäng sådana tetror hemma i förrådet så man alltid är redo för en somrig måltid. Alternativt gör en egen och fryser in så klart.
Och apropå sallader har jag ett gäng som är fina på sommaren som jag slänger in som bonusar:
Vi har bott i vårt fina funkishus nu i tio år och vi har en diger lista på saker som ska göras, fixas, åtgärdas, renoveras och ses över. Det är nog alla som bor i gamla hus varse om, att det är ett konstant fixande. Under våra tio år har en hel del hänt , som DENNA fönsterrenovering, och vi försöker jobba tillsammans med huset så det får sin kärlek och vad det behöver men vissa saker har vi helt klart skjutit på framtiden. huset är nu 83 år och de delar som är i original kräver sin kärlek och extra omvårdnad. Och sedan kan vi konstatera att vissa saker som hade standard 1940 inte riktigt hade varit standard om vi byggt idag.
Vår altan/balkong/terrass, som man kommer ut på från matrummet, har vi haft så mycket glädje av sköna varma sommarkvällar men de senaste två-tre åren har vi inte suttit där så mycket alls faktiskt. Varför det är så har jag inte riktigt förstått men det har tagit emot varje gång vi sagt ”vi äter utomhus idag”. En anledning är det fina långa bänkbordet vi har i trädgården som är så bra men den största anledningen är denna: Det är så galet slitet och trasigt på altanen. Det heltäckande räcket, från 1940, har rostat så pass att det gått hål på sina ställen. Målarfärgen flagar och ser på ren svenska skit fult ut samt att den fina, röda klinkern på golvet spruckit och det har börjat växa små träd (!) där. Vi har liksom blundat och tittat åt annat håll och sagt ”det där tar vi tag i annat år” då det garanterat skulle bli en omfattande och kostsam historia. Som jag sagt många gånger: det går inte fort i det Lythska hemmet.
Vi har, till vårt försvar, haft hantverkare här som tittat på det och sagt att de skulle återkomma med offert på jobbet som de inte alls trodde skulle vara så svårt. De återkom aldrig!!! Och sedan faktiskt hela 3 bokade möten där hantverkarna inte ens dök upp. Så luften har väl gått ur oss.
Våra grannar hade hantverkare hos sig för en renovering och de verkade så himla bra så maken frågade om de kunde kolla på vår altan för att ge offert vid tillfälle. ”Vi har faktiskt precis fått en avbokning idag så vi kan göra det nu!” sa vår nyfunne vän och hjälte.
Jag som är lite av den där sorten att stora beslut måste få bordläggas ett tag och jag måste få sova på saker blev först lite chockad. Men sen helt överlycklig. Plötsligt händer det! Allt har en mening.
De satte igång omedelbart och OH MY GOD vad bra för när de började titta på det hela var det värre än vad någon vågat tro. Balkar hade rostat rejält och olika skikt av cement hade multnat bort så det hela var ju faktiskt farligt. Det fanns risk för att allt skulle rasa eller att fukt skulle ha tagit sig in huset. Det var i sista sekund ju!
Så nu är det massa gubbar här som slipar och bankar och gör ett helt fantastiskt jobb i den galna värmen. Kanske vi då kan få en härlig altan tillbaka, en plats att älska igen inom kort.
Snabbt som sjutton fick de bort den döda plåten som var som prickig korv av rost. Känns så naket att se in på altanen/balkongen och sittplatsen där.
Man ser att någon tidigare ägare gjort ett försök att reparera genom att de 3-4 yttersta raderna av klinker är borta och en betongplatta gjutits där istället. Den har nu spruckit helt och man kunde liksom pilla bort stora stycken utan att ens ta i.
Det gamla klinkergolvet är rostrött/terrakotta/brunt/bränt och vi funderar på om vi ska ha samma. Eller någon annan färg…?
Dessa funkiskompatibla färger finns. Lägga rutor som i badrummet? Eller ha röd-svart-rutigt? Åh dessa problem!
Igår var det den stora avslutningsdagen. Våra tre hade skolavslutning och oj vad vi räknat ner till denna dag. Och det var ju inte vilken skolavslutning som helst då lillebror går ut trean och lämnar mellanstadiet, dottern går ut 6.an och lämnar mellanstadiet och storebror går upp i åttan, mitt i högstadiet. Stora kliv, viktiga kliv.
Som alla föräldrar är fullt medvetna om så betyder skolavslutningar även cafétjänst. Till den gemensamma fikastunden med alla klasskompisar, föräldrar, pedagoger, mentorer, farföräldrar, morföräldrar, syskon och ja hela bygden på plats ska det bullas upp med godsaker. Med tre barn så blir det en hel del att fixa men jag lyckades manövrera det hela rätt bra: fixa klassens presenter till mentorer för klass 7A, baka tårta (den HÄR citrontårtan) till klass 6B och kaffe till klass 3C.
Sedan 2018 har jag tagit bild på våra tre hjältar varje skolavslutningsmorgon på denna trappa. Det är riktigt mäktigt att se hur de ändras, formas och blir sina egna små personer år från år.
Som vanligt stockade sig halsen och tårarna trillade på kinderna till ”Den blomstertid nu kommer” och ”Idas sommarvisa”. Det är något magiskt vid dessa stunder.
Sedan var det ett sjå att tajma in de olika barnens avslutningar i klassrummen med avtackningar och betygutdelning. Tur i oturen att storebrors avslutning fick ske utan familjemedlemmar. ”Bara” ränna mellan 3.an och 6.an då.
En sådan här buffé gör varje själ lycklig.
Sedan var det hem och ladda om. Och framförallt svalka av mig. Jösses vad varmet det är alltså. Jag vet att man inte ska klaga men det går snabbt från ”tänk om det ändå inte hade blåst så mycket/varit så molnigt/kallt i luften” till ”var är skuggan?”
Jag satt inne och slog in paket och gjorde grattiskort till de 4 nybakade studenter vi skulle fira under kvällen. När det är vänner och grannar som har barn som går i samma skola blir det många studentmottagningar på samma gång. Ett riktigt lyxproblem som vi laddade för.
Denna vita byxa har jag på mig exakt hela tiden känns det som men oj vad bra det är med sköna ljusa byxor och sedan varva toppar som sätter stämningen. Här var det lite silverskimrande topp som skulle passa för kvällsaktiviteterna.
Första mottagningen var på andra sidan skogen så vi tog våra paket och forserade skogen.
Med facit i hand var det väldigt intressant att gå på olika mottagningar på samma dag för det visade sig vara 4 helt olika upplägg. Vi var på min brorsons mottagning 2/6 och de hade tacobuffé, vilket jag verkligen vill rekommendera när det är många med olika matpreferenser – alla kan plocka sina grejer. Men hederliga bufféer är ju så klart alltid så. Här var det underbart plock av alla favoriter. Och skagenröran på små skedar – jisses vad gott. Hade kunnat ta hela fat med den.
Sedan gick vi tillbaka genom skogen och till vår gata där nästa firande var.
och med eget husband då den stolta mamman är sångerska minsann. Så här var det full energi och feststämning som smittade. Och de bjöd på en underbar Caesarsalladsbuffé. Också ett jättebra tips ju. Så gott och festligt.
Samt en dryckesstation som tog hem priset för snyggast bar.
Sedan var det promenad några kvarter till här hos oss och ett riktigt härligt gardenparty. Hela trädgården var en stor festplats med långbord och mingel. Ute på gatan stod en…
… foodtruck och langade vedeldade nybakade pizzor. Men proffsigheten i detta då!!!
Kvällen började bli lite svalare (tack) och solen röra sig nedåt. Då tog vi bil till det sista stället lite längre bort. Vår tre barn hade tappat orken och knatat hem upp för backen.
Väl framme och efter kramar med gratulationer av student och stolta föräldrar fick vi höra talas om roséfontänen inne i partytältet, vid tårtorna. Som man säger; det är alltid en första gång för allt och här var det första gången jag serverades vin ur en fontän. Våra vänner, föräldrarna, har aldrig gjort sina gäster besvikna i upplevelser. varje gång har de något som får alla att le och njuta av upplevelsen.
Som när värden helt plötsligt drar fram värsta spännande ljusstakarna likt svärd från Star Wars och placerar ut runt om i trädgården.
Jag lyckade inte alls fång den otroligt häftiga stämningen som blev. Nu var vi inte längre i en villaträdgård i Västerort utan i Saint Tropez.
Dj,n höjde volymen i takt med att solen sjönk, rökmaskinerna laddade upp och gav ut ett härligt dis av fest. Efter att ha haft en fullmatade dag med så många upplevelser och intryck på en tisdag så var det två Lythar som tackade för sig och såg de unga studsa högt på dansgolvet.
Med 5 år kvar till vår första student börjar jag redan nu (ja jag är knäpp) tänka på olika trädgårdsfester. Kan jag få börja med att beställa 28° och strålande sol???
Jag älskar hur allt skiftar, att jag kan få vara barnslig och leka med barnen samtidigt var ytterst vuxen på jobbmöten, hur jag älskar att vara i naturen, bli skitig om händerna och sen svida om för att sitta snyggt sminkad, högklackat och sippa på en drink i en chic bar. Kontraster precis som den bästa blandningen i godispåsen.
Det här var en kväll kontrasterna var så tydliga och jag bara älskar det. Och så tacksam att jag har ett sådant sinne som vill uppleva allt, att jag bor i en stad som erbjuder just detta också.
När min väninna ska uppträda med sin hårdrockskör på Pub Anchor vill jag så klart vara där och lyssna. Och blir fnissig av minnena från detta ställe. En riktigt legendarisk pub där jag på väldigt valpiga ben tog mina första kliv in i Stockholms vuxna värld. Att ”gå på krogen, hänga i en bar” var väldigt främmande och stort och då på tidigt 90-tal var Anchor ett av de få vattenhålen som gällde. Minns hur det enda jag tyckte var lockande i alkoholväg var cider, strongbow. Jisses vad det känns som en helt annan tidsålder, vilket det iofs ju är.
Hur som helst, lång utläggning om detta men dit skulle jag och vår gemensamma väninna. Fast först äta middag och då bokade jag bord på Brasserie Balzac. Ännu en Parisisk liten pärla i Stockholm jag ätit på senaste tiden. Tidigare ”Parisresor” HÄR, HÄR och HÄR.
Om jag ska lägga golv nån gång i mosaik känner jag starkt att jag vill skriva in mitt namn i det!
Jag älskar hur man färdas till Paris genom att gå på restauranger och hur inredarna jobbat fram den äkta känslan. Men! Det är också lite knas när man vet att det just är framjobbad inredning. Minns du Cartier Bouillon jag besökt HÄR och HÄR – där inredningen är i original. Jag blir lite tudelad över att skapa en inredning som ska se gammal ut men är ny. Ja du fattar nog vad jag är ute efter.
Oavsett ny eller gammal – maten är underbar.
Och spegeln är patinerat fläckig! Så det är alltså inte jag som spillt en massa på mig, ha ha.
En tre-i-ett med espressomartini: drink och kaffe på maten samt dessert.
Sedan var det då promenad ner för Odengatan och bort på Sveavägen till Pub Anchor för att lyssna på…
… vår kära väninna och Hårdrockskören.
Jag är ingen hårdrockare, det ska absolut erkännas men jag går igång på entusiasmen och den enorma kärleken till musiken. Allt med körsång är ju så underbart. Jag kan inte sjunga fast ”alla kan ju sjunga” som det heter och i kör skulle det vara kul Att liksom gömma sig bland alla röster och låta de positiva energierna släppas lös.
Ytterst icke-rock’n’roll så cyklade jag hem strax efter 21 och landade hemma med familjen i villaförorten. Återigen kontraster!
Är jag funktionell för att jag bor i funkishus eller bor jag i funkishus för att jag är funktionell?
På senare tid har jag fått många meddelanden på olika plattformar om att jag inspirerar till läsares/följares funkishus. Jag blir så otroligt glad och tacksam över detta då jag ju egentligen bara visar upp hur jag och vi inreder, lever och skapar här hemma. Inte vara något rättesnöre eller så. Att det då kan inspirera och ge mig på något sätt en funkisstatus gör mig på riktigt rörd. För då har jag lyckats beröra och det är väl det finaste som finns?
Men det får mig också att ställa frågan till mig själv: varför är jag så funkis? Har jag valt huset för att jag har en funktionell-älskdane själ eller har jag blivit medveten om fördelarna med att leva funktionellt? Eller är jag bara väldigt nördig som gör smarta val som gör vårt liv väldigt funktionellt?
Flummig? Absolut – låt mig förklara.
När vi bodde i lägenhet och började titta på hus då vår familj växt ur lyan så var vi runt i alla förorter runt Stockholm. Vi hade öppenplanlösning i lägenheten och det var ett krav för huset: separat kök och matrum. (att se diskbänkens berg när man ska äta en mysig middag är inte bra för själen…) Så blev det och jag insåg då att köksbordet (för fyra) och matrumsbordet (för upp till 12 och 14 om man trycker in) skulle kräva fler stolar än de 6 vi hade i lägenheten.
Då slog mitt funktionella tänkande till: När vi är många runt matbordet vill jag att det ska vara samma stolar till alla. Men att ha bordet med alla iläggskivor i och 10 stolar där varje dag samt 4 i köket blir ju som om kungen skulle bo här. Hur många kommer sitta här till vardags egentligen? Fem. Orimligt att då ha så många stolar av samma sort.
Då slog det mig – när vi är 12-14 pers runt matbordet lär det inte vara någon som sitter i köket! Så om jag har samma stolar i köket som i matrummet och slår ihop de jag har till vardags för fest blir det ju långbord med samma stolar. (Inlägg HÄR från 2013 när vi fick hem dem, oj vad annorlunda det såg ut då!)
Så 4 stolar till köket (vi kan alltså aldrig sitta alla 5 i familjen runt köksbordet för det är för litet) och sedan 6 stycken runt matbordet och sedan 2 till arbetsstolar i hemmakontoret så blir det 12! Alla stolar används på ett mycket funktionellt sätt. Inga onödiga stolar och jag får ett snyggt långbord med samma stolar.
Är jag då funktionell eller bara perfektionist? har jag hittat en smart lösning eller bara snål?
Våra fina stolar som går under flera benämningar så som bauhausstol och cescastol.
En mycket klassisk stol som många har växt upp med. Inte trendig men inte heller modern.
Det jag gillar med dem som gjorde att vi köpte dem från första början är att de är breda. Man sitter bra och om det är något jag vill så är det att mina gäster vill sitta runt bordet länge.
Och sedan så är det det där med rottingen. Vårt funkishus från 1940 har en massa rotting i alla vackra elementskydd så det känns så passande. Kolla mitt rottinginlägg HÄR.
De två stolarna jag har som arbetsstolar har armstöd och träsits. De får vara på kortändarna av matbordet när vi behöver ha 12 stolar.
Så – är jag bara väldigt smart och praktisk som tänker funktionellt eller är jag kanske nördig och perfektionistisk? Eller både och kanske???
Senast vi hade långbord var i påskas. Då var vi 15 runt bordet men då det vara många barn som inte riktig satt still fick vi plats fast bordet som mest, med trängsel, 14.
När jag var anställd så var det en självklarhet att företaget skulle ha en sommarfest, som en terminsavslutning, för sina anställda. När jag nu är egenföretagare och frilans så lyser alla dessa fester och sammankomster med sin frånvaro. Tur då jag har hittat härliga människor i liknande situation så vi kan skapa en avslutning själva.
Jag var på Freyja dagen efter de hade öppnat, efter min releasefest men då bara för en kort stund, och velat komma tillbaka. Så jag bokade bord och hoppades på fin sommarkväll för Freyja har nämligen en enastående terrass och takbar.
Om du äter här, måste du ta kavringen. Jisses allatås vad gott.
Jag hade hört att kroppkakorna var restaurangens signaturrätt så de var jag tvungen att ta. Åh vad goda och saftiga om man kan kalla kroppkakor det.
Freyja ligger på tolvte våningen och det är med en enastående utsikt man går i lokalerna.
Vackraste vyn från en toalett jag sett.
Efter middagen gick vi ut på terrassen och den är tvådelad. För oss som ätit finns en egen liten del med lite luftigare servering. Den för bargäster var fullsmockad.
Jag med mina frilansande kollegor Hanna Östberg, Emelie Sundberg och Emma Johannson. Underbart att kunna få prata om sådant vi möter som inga andra förstår. Så är det väl i alla yrken, att det är bara de som jobbar med samma som en själv som kan svara på mina frågor och förstå utmaningarna.
Vilken helt fantastisk kväll på alla möjliga sätt. Jag längtar redan till nästa års sommarfest. Eller kanske jag kan lura med mig dem på en julavslutning?
Det hetaste nu (har jag hört) i drinkväg är att göra cocktails och drinkar med akvavit. Tror vi är fler som tänker akvavit som snaps, att dricka till maten i små glas men det går alltså att använda som vodka och gin i drinkar. Det var lite av en ögonöppnare för mig när vi var på Gurras i Göteborg i våras (se HÄR) och alla drinkar där var med akvavit.
Vad är skillnaden på akvavit och snaps, brännvin? Jo det är enkelt – det är sprit som är kryddat med dill och/eller kummin. Ingen större skillnad mer än kryddningen alltså. Kan låta lite väl ”köttigt” med dessa kryddor men tänk då vad mycket enbär gin bjuder på.
Sommar är svala drinkar i skuggan och spritz överlag är en riktigt fin idé på drink. Läskande och inte så starkspritig heller. Det finns massa olika varianter men här är det då med akvavit.
Gör så här: Häll i alla ingredienser i en tillbringare och rör runt. Var vaksam på bubblorna från det mousserande vinet. Fyll vinglas med is och häll över spritzen.
Och här visar jag stolt upp ett riktigt jaktbyte! En praktpjäs till ishink. Så fin med sitt stora handtag och lock. Den stod där på loppis och jag fattade inte varför ingen tagit den. Nu var den riktigt ful och oxiderad men alla vet väl att bara man putsar upp silver så blir det som nytt? Eller så var det just det ingen där fattade. Tur för mig!
Vad tycker du om bordsdekortioneerna? De bortglömda lökarna har satt fart och dragit iväg sina stjälkar. Så vackra på sina konstiga sätt. Visst kan man äta det gröna som vårlök, salladslök? Själva lökarna har mjuknat och är utom räddning.
Det är roligt hur vissa saker bara smyger sig på en. Utan att man märker det så har man skapat en rutin, en ritual nästan, och om något av det saknas så inser man hur viktigt det har blivit för en.
Som mina luncher nu på senare tid. Jag jobbar ju hemifrån och skapar mina luncher av det som finns hemma och är den som helt klart går in två olika lunchfaser. Vinterhalvåret så är det mest omelett, stekt ris och nudelsoppor. Det vill säga småvarmt. Nu är det kalla sallader som är det givna valet. Tror inte jag är ensam om detta.
Kliver du in i mitt kök vid lunchtid så kan du mest största sannolikhet se detta köksbord. Och det är tre saker som återkommer nu:
1) Jag har en kanna med vatten i kylen med en hel skivad citron i. Ett glas iskallt vatten från kylen med stark smak av citron gör susen för varje måltid. En sådan liten sak som gör jätteskillnad.
2) olika sorters vit ost. Det är feta, halloumi, mozzarella och vitost i lake. Allt är den perfekta detaljen till vilken tråkigt kylskåpsrensningssallad som helst.
3) Färsk mynta! Om du undrar hur en sallad ska få det där lilla extra piffet så är det just färsk mynta. Med några få rivna blad strösslade på salladen så får sommar på en tallrik på en gång.
Okej, jag slänger in en bonus: oliver. Ingen raketforsning på det men oj vad det gör mycket för tallriken.
Det blev fyllda cupcakes med frosting, smörkräm med toppings i blåa och gula färger igår på nationaldagen. Väldigt roliga att baka och liksom pyssla och piffa med. Blir liksom extra kul när man gör riktigt många, effekten av färgerna blir maffigare då.
Man kan också servera nakna fyllda cupcakes med frosting och sedan en buffe med toppings för alla att skapa sina egna små konstverk också.
Frosting/smörkräm:
150 g rumsvarmt smör
200 g färskost, naturell
500 g florsocker
2 tsk vaniljsocker
Gör så här: Sätt ugnen på 175°C. Vispa smör och socker med elvisp i en bunke. Vänd ner ett ägg i taget med slickepott.
Tvätta citronen och riv skalet med zestjärn och pressa saften. Vänd ner zesten i sockersmeten.
Blanda mjöl och bakpulver vid sidan om och vänd ner med slickepotten. Avsluta med att vända ner citronsaften.
Ställ 12 muffinsformar på en plåt och fördela smeten, blir ca 50 g i varje form. Grädda mitt i ugnen ca 25-30. Testa med en sticka mitt i muffinsen, den ska vara torr. Ta ut och låt svalna på galler.
Frosting: vipsa smör och färskost till en smet med elvisp i en bunke. Häll i florsocker i omgångar och vispa ihop mellan varven. Avsluta med vaniljsocker. Häll över frostingen i spritspåse.
Om du önskar fyllda cupckaes; gröp ut mitten med en äppelutkärnare eller som jag, en citronpress. Ta försiktigt ut locket och spara det. Gör utrymmet inne i muffinsen större genom att trycka lite på väggarna på ”grottan”. Fyll muffinsen och sätt tillbaka locket.
Spritsa frostingen och dekorera efter önskad stil och smak. Här var det gula och blå frukter, godisar och blommor samt flagga för att passa nationaldagen men kan varieras i oändlighet efter högtid, säsong eller tema.
Ett väldigt smidigt sätt att göra fyllda cupckes om man inte får till det i gräddningen. Ja, det där med genvägar…
Som du vet älskar jag genvägar och finns det inte tid att göra egna maränger så går det jättebra att måla dem med huslhållsfärg, eller karamellfärg som det hette förr.
Leta upp allt gott i butiken som går i gult och blått för att skapa detta gulblå fyrverkeri.
Och sedan är det så vackert att toppa med ätliga blommor också för det där lilla extra piffet.
Jag gjorde hälften med frukt och blommor och den andra hälften med godis. Det blev väldigt tydligt att den yngre gruppen valde godistoppingsen ha ha.
Jag skulle gå ett ärende i vårt område, det är inte många hundra meter jag skulle gå men det var som om jag blev mulad av sommaren på den korta promenaden.
I vårt område så ligger det lite allmänningar inkilade mellan husen och gatorna och de är så klart skönare att gå via dem vilket jag gjorde nu. Uppe vid trapporna som går igenom det som kallas Kokosparken här, slår dofterna emot mig som en käftsmäll. Det är syren och tändvätska till alla grannas kolgrillar i en gigantisk sommardoftande cocktail. Jag måste hejda mig och ta in alltihop. Som att jag vill lagra känslan, att ta med mig detta nu till senare. Inte glömma stunden. Den som kostar exakt noll kronor men är värd miljoner.
I samma sekund jag jag drar in alla dofter tänker jag även på ljuden. Koltrasten som går helt banans i björken bakom mig, svalorna i skyn och barnens skrik på fotbollsplanen. Så mycket sommar i dem med.
Vidare på min promenad, denna gång hem igen, ser jag på håll det sötaste jag sett 2023. Ett litet nyfött rådjurskid amma sin mamma mitt på vår gata. Mamman tittar på mig, vi båda står helt stilla som om vi var två cowboys i en vilda västern film, båda redo att göra ett drag. Hon börjar backa lite försiktigt och det lille kidet vacklar till och på sina tunna ben som tills nyss aldrig stått upp vacklar till och faller. Men snabbt reser sig och springer efter sin mor. Jag står med öppen mun och bara gapar av upplevelsen.
Väl hemma igen har maken skapat en enastående grillmiddag och grilloset får samsas i min näsa med syrenen. Jag blir nästan snurrig av alla intrycken jag mött på så kort tid. Detta blir en bra sommar känner jag nu.
Det finaste man har ställer man på bordet – tyckte Bernhard och hoppade upp!
