En fantastisk påskhelg i Storlien är över och vi har fyllt minnesbanken till bredden och energinivån på både stora och små är i topp.
I januari åkte vi till Romme men då jag hade en fot som totalvägrade blev det ju ingen skidåkning för min del. Det gjorde att tanken på att göra ett nytt försök till skidresa innan säsongen var över sattes igång. Efter några funderingar blev det Storlien över påsk som bokades.
Många saker föll på det beslutet.
1. Min barnsliga nostalgi – jag har spenderat alla mina sportlov där. Firat ett nyår och faktiskt konfirmerats där. Gammal kärlek rostar aldrig.
2. Jag ville att barnen skulle få uppleva nattåg då det är något magiskt.
3. Både slalom och längdspår precis runt hotellknuten.
4. Ett hotell med pool gör att dagens aktiviteter blir fler.
Det är faktiskt något helt magiskt med nattåg. Man kliver in i en vagn som känns som tagen från en svunnen tid. Allt är komprimerat och man blir som familj väldigt insvepta i en kokong. Lite stressat och nervöst innan med 13 kollin inklusive skidor, datorväska och mormor. “Är allt med nu? Är alla inne nu?” Mitt i natten är inte en 3-, 6-, och 8-åring som bäst. Inte en 42-åring heller för den delen. Men väl inne i kupén, nerkrypta i sina bäddar och när tåget börjar rulla är det som världens bästa vagga.
Att få vakna, se snö och fjäll utanför – förstå att vi färdats lång väg, och mumsa frukost i kupén borde alla få göra. Bättre än alla turer på Liseberg och Grönan.
Storlien ligger precis vid både norska gränsen och trädgränsen. Det är just något jag minns – hur man med en lifttur kommer upp till kalfjället, ovanför trädgränsen och vidderna ligger mil åt alla håll. Att stå där och bara låta blicken vandra är terapi för själen. De runda, välvande fjälltopparna ser så snälla ut.
Detta var tredje gången barnen (andra för lillen) åkte slalom och under dessa dagar gjorde de framsteg i sjumilakliv-klass. När de vill åka mer, mer och mer är varenda inombordssvordom under påklädnandet, pjäxspännandet och skidkonkandet innan värt det. Note to self: klä inte på dig själv innan du klär på ditt barn ytterkläder och pjäxor. Det är motsatsen till de där gasmaskerna på planet. Så svettig jag var, fullt påklädd i lager på lager, när jag skulle spänna 6 pjäxor, dra över 6 byxben och låsa 3 hjälmspännen går det inte att bli ens på en grekisk strand i juli. Men som sagt, värt det väl i backen.
Vi hade en hotellbokning med lunchpackning från frukosten så vi åt härlig lunchpicknick i backen. En vanlig skinkmacka är alltid som värsta lyxmaten utomhus i strålande sol på ett liggunderlag.
Lyxigt att åka både slalom och längd. Under längdturen så är det endast skidorna som sjunger mot snön, min tunga flåsiga kondis och några skotrar på långt håll som hörs.
Storliens högfjällshotell är superstort. Flera våningar och halvvåningar. Som barn sprang jag och alla andra sportlovslediga barn här överallt. Kändes så tryggt och kul. Då var det alltid fullbokat långt i förväg och med det då över 500 pers där. Då var det två sittningar i matsalen, minidisco i källaren, dansband på loftet, två barer vi barn beställde “Shirley Temple” (nån grymt sliskig saftdrink med skum) i och skrev upp på rummet, gick mellan tv-rummen 1 och 2 (så enkelt på den tiden), filmvisning i Blåhammarsalen, pingisturneringar vid poolen och man blev kär i olika killar varje kväll.
Nu är det inte lika många som kommer dit tyvärr. Många skidfantaster hoppar av två tågstationer innan i Åre men de vet inte vad de missar.
Innan vi åkte i väg och pratade med vänner, grannar och kollegor om “vad gör ni påsk, då?” så var det sååå många som sa: Åh Storlien, där var jag som barn. Det var så härligt… och så kom det många historier likt mina egna.
Äldste sonen sa under en middag “Detta är som OBC” (Ving-hotell på Kreta) och jag håller med honom. Bo på hotell med god mat, enkelheten med all inclusive, massa aktiviteter, nära till allt och vi får tid tillsammans. Varför finns inte samma dragning, attraktion att göra det framgångsrika all inclusive-semstrandet även i fjällen. Ja, kanske att det förväntas åka skidor, att vara aktiv till skillnad från badsemestrar men ändå. Här dövar du ditt dåliga samvete genom att just vara både nyttig och njutig.
Jaha, men vad har kungen med detta å göra då, som det står i rubriken? Jo, Kungen (eller hovet kanske?) har en stuga i Storlien och det var en stor grej när jag var liten. Vem fick åka ankarlift med Kungen, vem hamnade bakom Drottningen i backen och vem prejade ner säpovakten i puckelpisten (jo det gjorde jag en gång! Så där uppskattat…)?
Där Kungen är är det alltid en tre-tungad flagga och så var det nu i påsk men bästa sättet att faktiskt veta att Kungen och Drottningen är på plats är att helikoptrarna kör över vidderna titt som tätt. Jag såg honom inte denna gång men min mamma fick kungligt sällskap i längdspåret. Hon verkade mycket nöjd.
Det som uppskattades mest av barnen efter skidåkningen och det stora efterrättsbordet var poolen och biovisningen för de små varje dag i en egen biosalong.
Jag för min del är så glad att vi lämnade alla skärmar hemma (förutom då min å makens telefon som ändå var mest i fickorna) så det blev en semester här och nu, tillsammans. Och med det upptäckte vi kortleken. Jösses vad vi spelat kort!
Jag älskar hotellets arkitektur. Längst upp, längst in finns den vackraste baren. Det sägs att bartendern här har just världens vackraste arbetsplats med den magiska utsikten över fjällen. Fantastiska stolar med svanar eller tranor? Underbara snurrande barstolar, takmålningar och hängande lampor. Om jag hade ett loft skulle jag vilja ha det så här. Denna hörna är helt orörd från “min tid” Förutom då att baren var stängd och ingen “Shirley Temple” så långt ögat nådde.
Dessa takmålningar inspirerade mig till tusen. Färgerna, penseldragen, motiven. Vill måla på trä. Nu.
Vi satt här ute i solen och det var sommarvärme i luften men vinter i vinden. En annan gäst kom ut på terassen, slog sig ner och sa: “Detta är den femte årstiden.” Så rätt, så vackert.
Från förr. Men inte så långt från idag ändå. Kanske att kocken inte gick runt i vit kockmössa och minglade i matsalen. Men samma buffédisk, samma uppställning.
Vackraste fjällvidderna att njuta av innan sängdax. När kvällens rockband började soundchecka gick småbarnsföräldrarna till sängs. Tydligen var det fullfart på dansgolvet till 02. Nästa gång…
Jag vill nu tillägga att jag på intet sätt är sponsrad av Storlien. Detta är min möjlighet att förmedla min kärlek till bygden och sprida ordet. Och jag vill också säga att alla bilder är #nofilter för nu tog tiden slut…
