Månad: oktober 2013

Min största storebror är mycket kreativ och han är anledningen till att jag hamnade i reklambranschen då han introducerade den till mig. I lördags var vi hemma hos honom och hans familj på familjekalas och det är alltid så inspirerande att se deras hem. Alla, stora som små, är intresserade av inredning och design och hemmet är fyllt av stilleben och vackra ting.

För några år sedan vet jag att brorsan gick i gång på konstnären Alexander Calder och hans mobiler. Det blev en skaparverkstad i stor skala och idag finns några alster kvar i hemmet. De är verkligen supersnygga! Han skulle lätt kunna tjäna en hacka på etsy.com. Jag skulle själv vilja prova mobilskapandet men ännu inte fått ändan ur. Det är nog ett roligt  skapande för det handlar mycket om att hitta balansen. Flytta en bit åt nåt håll, göra en bit lite mindre och allt förändras. Jobba med och mot gravitationen.

Det du behöver är ståltråd, lättviktig kapapannå, skalpell och en liten tång. Börja med att göra ditt skelett av ståltråd och gör mindre öglor med tången där ståltrådarna ska hänga i varann. Häng upp skelettet och sätt på pannåbitar på ändarna för att se hur det balanserar. Behövs det skäras lite mer i pannåbitarna för att hitta balansen eller behöver du ha större bitar? Säkert roligt att jobba sig fram till de perfekta förhållandena mellan “vågskålarna”.

Happy halloween!! I går sändes den intervju i P4 Extra med underbara Lotta Bromé som jag var med på och pratade halloweenpumpor. Vill du höra hur jag låter när jag är lätt nervös så kan du lyssna på inslaget här.

Klicka på den här länken för att se de pumpor vi pratar om. 

Har under senare tiden lagt upp några halloweenpumpor jag gjort och tänkte sammanställa dem här, så här dagen innan själva halloween. Att bara ha en pumpa hemma utan att göra något med den ger också stämning och är snyggt men om du vill göra dem mer personliga och mer halloweeniga så kanske dessa pumpor kan inspirera. Klicka på länkarna under bilderna för att komma till hur du gör dem.

1. Kopparpumpa

2. Taggig pumpa

3. Fladdermuspumpa

4. Spetsad pumpa

Ha nu en härlig halloween och ät mycket läskigt godis!!

Ja egentligen är det inte jag som kolhydratsladdar, det är bebben i magen. Jag har liksom inget att säga till om där. När jag står framför kylen och ska laga till något så är det nåt inom mig som skriker efter pasta, smörgåsar och flingor. Ingen LCHF-bebis här inte! Inte så skoj för kosten blir lite enahanda men what can I do? Det är bara att följa med och göra som parveln vill. Brer en macka till och slänger mig ner i soffan och vilar lite till…

Så här såg jag ut i går. Kände inte igen mig själv alls. Bebben hade på nåt sätt vänt sig under natten och lagt sig framåt. Magen nästan tippar över. Betyder det att bebben är på gång?? Åh, hoppas det!

I dag kommer den underbara jultidningen från amelia ut – amelia Jul. Fullproppad med julstämning, mat och pyssel. Perfekt att bläddra i för att komma i stämning och få inspiration.

Sen så har jag fått äran att vara med på ett hörn och berätta om min och min familjs jul, från morgon till sena natten. Väldigt kul att se sin dag på pränt. Lite konstigt för det har ju bara varit en dag vi upplevt och inte visste att vi följde något mönster egentligen men när det kokades ner till att bli ord på papper så var det tydligt; vi är en traditionalistfamilj.

Förra året vid den här tiden började jag blogga för amelia med en nischad julblogg. Jag har fått många frågor från vänner och läsare om hur det blir i år. Bloggen kommer inte bli en sådan tok-nischad julblogg som då men då jag är en julfanatiker kommer det givetvis vara MYCKET fokus på julen från nån vecka in i november. Det går ju inte att undvika. Har mycket pyssel på lut…

Kan säga så här om min jul i år; den kommer vara annorlunda än tidigare då vi kommer ha en ny liten bebis med oss, med allt vad det innebär, och att vi ska fira i vårt nya hus med resten av storfamiljen. Mycket härligt att se fram emot alltså. Hoppas ni följer med in i julstämningen här.

Kram!

Att rosta färska pumpakärnor är både kul och nyttigt. En härlig bonus när man karvar sin halloweenpumpa är att man får en drös pumpakärnor på köpet. De kan man lätt rosta och det är väl synd att låta dem gå till spillo. Det är ett gott snacks men lite pilligt att skala. Fast det gillar jag.

Rosta färska pumpakärnor i ugn

Gör så här: När du karvar ut din pumpa sparar du kärnorna. Dessa sköljer du väl i förslagsvis en nätsil. Allt pumpakött ska väck.
Sätt ugnen på 175°. Lägg bakplåtspapper på en plåt och strö över de sköljda kärnorna. Ringla över lite matolja, tex rapsolja och salt. Här kan du smaksätta som du vill, om du vill. Tex smaksatt salt, chili- eller vitlökspulver. Rör runt och blanda väl. Se sen till att kärnorna sprids ut ordentligt på plåten, ska inte ligga på varann.
Rosta nu kärnorna i mitten av ugnen i 20-30 minuter, tills de fått fin rostad yta.

Jaha, bebben var ingen ivrig liten krabat som bara väntade på att skjutas ut och börja livet i raketfart. Nähä.

Sonen tog 6 dagar för mycket på sig och dottern 3 så då tänkte jag att det skulle vara lämpligt om denna parvel skulle vara on time. Hade sett bra ut liksom. Men icke! Å vad denna väntan börjar bli tradig.

I går testade jag ett av de knep jag hört ska vara grymt effektivt för att sätt igång en förlossning; champagne. Ingen svår och smärtsam övning som passade mig bra. Ungefär 3 msk skumpa fylldes i ett snyggt glas och jag lät dropparna trilla ner i strupen. “Åååå vad jag längtat efter skumpa”, tänkte jag samtidigt som jag nästan såg framför mig hur värkarna skulle sätta igång i samma sekund jag svalde, BB-väskan skulle ryckas med och vi skulle åka i ilfart till sjukhuset. Jag till och med frågade maken om han nu var redo samtidigt som jag höjde glaset.

Sitter här nu hemma i morgonrock med kanonkulan kvar på magen 17 timmar senare utan den minsta värk. Bara en mycket bubblande och sparkande mage. Näpp, det verkar vara mycket bekvämt och skönt därinne så bebben låter vänta på sig.

Varför det serverades bubbel igår var för att det var familjekalas. Det är så att svägerska, pappa, brorson och vår dotter fyller år inom några få dagar nu. Det betyder att vår väntade bebis riskerar att träffa ett “upptaget” datum. Det är ju så klart inget att göra något åt men om nu bebisen vill vara solo på sin födelsedag så får bebis se till att komma ut idag eller på onsdag. Har inga planer för idag så det kan passa men onsdag däremot, då kommer fler familjemedlemmar på besök och det skulle ju vara snopet om vi inte var hemma då… 😉

Dagarna senaste veckan har gått mycket långsamt. Inrutade med lämning på dagis, hem och vila, äta, vila, hämta barn på dagis, laga mat, glo på tv med omöjlighet att hitta en skön position i soffan, gå och lägga sig och sen börja om. Jag ska inte klaga för det är precis så jag vill ha det. Denna graviditets sista veckor har jag varit mycket bättre på att vila. De tidigare två graviditeterna har jag “passat på att hinna med allt”. Det gjorde ju att när väl bäbisarna kom så var jag helt slut. Inte smart! Nu vet jag bättre.

Det som dock varit bra sista veckan har varit att bebben sjunkit ner och fixerat sig så trycket på revben, magsäck, tarmar och rygg har släppt. Kan andas igen och slipper den konstanta ryggvärken. Tjoohoo! Men det är mycket tyngre och jag vankar och vobblar fram. Så, då är det väl ytterst lämpligt att klämma ut bebben nu?!

Maken och sonen tog på sig skor, tände ficklampor och gick ut i mörka kvällen igår för att jaga. Inte så allvarligt som det låter utan det var dags att skörda köksträdgården som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Ett mycket spännande äventyr för en fyraåring. Såg mycket mystiskt ut med de två ficklamporna som sökte sig fram i trädgården men det var en god jakt för tillbaka kom de med en skål full med doftande kryddor. Vilken underbart lyxig känsla att få självhushålla med kryddor. Urban farming at it’s best!

Mycket har nu frusits in men timjan, den får torka hängandes i köket. Inte bara att det är bra för att vi får egenodlad ekologisk timjan, utan även att det blir sådana enorma dofter i köket. Släng dig i väggen alla dyra doftljus. Tänk vad så lite kan göra mig så glad.

Den lilla odling vi gjort i år har helt klart gett mersmak. Nästa år då ska det odlas ännu mer.

Kroppkakor är jättegott. De vakuumförpackade man köper i butiken går väl an men varje gång jag äter kroppkakor på krogen eller får hemmalagade så är det en helt annan sak. I konsistens och  framför allt smak. Har länge velat göra dem själv men inte riktigt fått ändan ur. Men nu så! Nu skulle det ske. Och när vi var på Skansens höstmarknad för några helger sedan så slukade barnen sina kroppkakor så jag visste att det skulle gå hem även hos de små.

Jag valde att göra kroppkakor med svampfyllning, dels för att det är så himlans gott men även för att det är svamptider.

Kroppkakor med svampfyllning

Ingredienser 
1 kilo mospotatis
2,5 dl vetemjöl
2 ägg
2 tsk salt

Ingredienser, fyllning
300 g svamp, fritt fram för val av svamp, gärna blandade sorter
1 purjolök
Smör
2 vitlöksklyftor
1 msk torkad timjan
1 tsk salt
svartpeppar

Gör så här: Skala, dela potatisen i delar och koka. När den kokat färdigt och fått ånga av sig så pressas potatisen och får svalna. Därefter blandar man med mjöl, ägg och salt till en deg. Den blir kletig.

Fyllningen:  Skölj purjolöken och skär den i strimlor. Rensa svampen och skär i mindre bitar. Ju mindre bitar desto enklare sen vid hopbaket. Stek svampen i smör och tillsätt purjo och vitlök när svampvätskan kokat bort. Stek tillsammans några minuter och krydda sen med timjan, salt och peppar. Bli inte skrämd av den stora saltmängden, potatisen drar åt sig saltet. Låt fyllningen svalna.

Dela nu potatisdegen i tolv bitar och platta ut till runda kakor. Lägg lite fyllning på varje. Dra över deg så fyllningen göms och du har runda fina kroppkakor framför dig.

Koka upp lättsaltat vatten och dra ner temperaturen så det sjuder. Lägg i dina kroppkakor försiktigt med hålslev och låt sjuda i 10-12 minuter. Ta upp med hålslev och lägg på fat och servera med lingonsylt och smält smör.

Nästa gång jag gör kroppkakor så vill jag ha svampfyllning igen för att det var verkligen en hit men ska även addera bacon för en lite rökigsmak. Det blir nog toppen!

Smaklig spis!

En typiskt halloweendetalj är ju fladdermöss och kombinera det med en orange pumpa blir ju så mycket halloween som det bara går, tänkte jag. Men att bara måla eller karva en fladdermus ger inte den effekten jag var ute efter. Jag ville göra något som stack ut, bokstavligen. Så jag satte fladdermöss av papper på pumpan. Ville ha effekten av att det var en svärm fladdermöss som kom mot mig, så det skulle vara en stor närmast och sedan skulle de små blodsugarna bli mindre och mindre. Då fick de största vara i papper och de andra målades dit med spritpenna.

Fladdermössen gjorde jag av svart papper som jag vek på mitten. Ritade en halv fladdermus mot mittenviket och klippte ut. På så sätt så fick jag en helt symmetrisk fladdermus som också såg “flygande” ut. Gjorde den andra lite mindre än den första osv för att få den där känslan av att de flyger mot mig. Fäste dem med svarta knappnålar

Sen ritade jag mindre fladdermöss med blyerts och fyllde i med svart spritpenna. Detta är en pumpa som lämpar sig bäst inomhus kan då också tilläggas.

Här hittar du mer halloweendekorationer och -pyssel.

Å vad jag har gått i gång på pumpor detta året. Har väl aldrig gjort så många?! Men det har nog att göra med att jag fördriver mina dagar med att vänta på bebisen som ska komma vilken sekund som helst. Att göra en pumpa kräver inte det minsta kraftansträngning, egentligen, så det har nog passat. Sen att jag har två småtroll i dagisålder som frågar varje morgon om det är idag det är “bus eller godis” har nog hjälpt till lite. Kan ske ska börja funta på alternativ till pumpor. Eller börja julpyssla… Eller så får bebben komma NU!!

Visst! En superspännande upplevelse att få kliva in i studion där ett av Sveriges absolut största radioprogram spelas in, P4 Extra med underbara programledaren Lotta Bromé. Nyp mig i armen!

Det var en inspelning till nästa vecka då det är halloween på torsdag och de ville ha med någon som kunde prata och visa dekorarade pumpor. Att jag skulle kunna vara med live då var nog lite att ta i då jag med rätt stor sannolikhet antingen precis fått en liten bäbis då eller just ligger och klämmer, så att säga.

Tiden går fort när man har roligt och det kändes som om jag precis fått på mig hörlurarna när det hela var över. Ska bli spännande att höra hur det blev. På onsdag 30/10 efter 15.00 ska det då sändas.

Här står jag med mina pumpor som numer är kända från radio 😉 Och en pumpa i magen…

Att göra halloweenpumpor är roligt och det är bara fantasin som sätter stopp. Finns ju inga rätt eller fel. Jag är inne i ett spinn och har några idéer jag vill testa. Men jag kanske inte är så mycket för att göra farliga och läskiga halloweenpumpor. Är nog mer ute efter snygga och effektfulla pumpor.

Vanligast är att man öppnar upp pumpan nästan som en semla fast man skär rakt ner i pumpan för att få locket. Sen så tömmer man pumpan på innehållet. Man får karva ur innandömet och det finns många trådar som man får skära eller klippa av. När pumpan är tömd så skär man hål i pumpan och sätter i ljus för att få den där lyktpumpan man är ute efter.

Men man kan också välja att inte skära hål rakt igenom, man kan även skära lite i skalet och sen karva bort så det orangea försvinner och lite av pumpaköttet. När man sen sätter ljus i så lyser det genom den tunnare väggen. Ju mer du karvar desto mer kommer ljuset igenom.

Jag valde ett enkelt sick sack-mönster men här är det bara att köra på. Kanske skriva något? Jag ritade med blyerts först och sen använde jag en skalpell för att skala och karva. Tålamod och tid är bra ingredienser också att ha. Lite lagom pilligt var det.

Jag har batteridrivna ljus i denna pumpa. Om du har levande ljus är det bra att ha ett ventilhål så ljusen får syre. Varför jag har batteriljus är för att slippa risken av bränd pumpa. Det beror mycket på storleken. Är det en bamsepumpa är det inte lika stor risk för vidbränd pumpa.

Klicka här för mer halloweendekorationer

Livet kan ta nya vändningar, det har vi nog alla blivit varse nån gång. En sådan var när vi köpte hus OCH blev med två katter som ingick i köpet – Bernhard och Birger. Det tog ett tag för både de tvåbenta och de fyrbenta parterna att lära känna varann. Nu är vi en enda stor och klösig familj. Sen så kan det då hända saker som vi inte räknat med. Tex en cat fight i sovrummet som slutade med att vår Birger blivit riktigt skadad. På riktigt alltså.

In på akuten, en lång operation, 4000:- fattigare, och en mycket osäker diagnos senare var vi hemma. Denna kaxiga utekatt fick nu tratt på sig och utegångsförbud. Inte riktigt vad han hade tänkt sig kan man tänka när man ser hans lätt skämmiga blick. Den tuffaste katten i bygden hade nu blivit rejält stukad i sitt självförtroende.

Han som aldrig vill bli klappad eller kelad med vill helt plötsligt vara vid min sida hela tiden och sova vid mina fötter. Det är ju all fine men då jag är så höggravid som en gravid kvinna kan vara så är varje centimeter i sängen nödvändig.

Och i natt hände det. Sonen nattvandrade in till mig, vilket han alltid gör, men utan täcke som alltid annars. “Nä, det var blött”, sa sonen. Tänkte inte mer på det men när jag och sonen bråkat om täcket alldeles för länge så ville jag hämta hans. Hann inte gå mer än 40 cm in i barnens sovrum innan jag trampade i något mycket mörkt, kladdigt och illaluktande. Då katten har utegångsförbud så blir det här med den personliga sfären och toalettbesöken ett problem för vår utekatt. Birger hade sovit bredvid mig hela natten men tagit en tur till barnen och gjort sina behov där och sen gått tillbaka till min säng. Kl 04.50 står en kvinna i de västra förorterna, som ska föda barn om ca 6 dagar och tvättar kattavföring från matta, säng och lakan. Och sin egen fot. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Vår lille nos som vi hoppas repar sig snart. Och lär sig att den där lådan med sand ska användas för privata saker…

Att pynta hem och trädgård med halloweenpumpor är enkelt sätt att skapa stämning. Klassikern är att man tömmer och skär till pumpan med läskiga ögon och ett grin med glesa tänder för att sen sätta ett ljus i. Men om man inte vill stå och skära och karva så kan det räcka med att måla, rita eller dekorera direkt på pumpan och ändå få en snygg och/eller spöklikeffekt.

Till halloween är det svart och orange som är huvudfärgerna och målar man den orangea pumpan med svart färg så har man redan där gjort sig en riktigt halloweendekoration. Jag ville göra en pumpa som hade den där spöklika känslan men ändå var snygg och stilig. Tänkte att spets, som verkligen är mjukt och feminint och samtidigt har lite av spindelväv över sig, kunde vara en fin kombination ihop med pumpan. Om jag fäster spetsen tätt på pumpan och sprayar svart, blir det då en orange spets på den svarta pumpan? Måste testas och jag blev mycket glatt överraskad av resultatet. Snyggt, halloweenigt och lagom spöklikt. Eller vad tycker du?

Så här gjorde jag: Valde en spets som var ganska tjock, så att spryafärgen inte skulle gå igenom. Fäste med en nål uppe vid skaftet och löpte rakt ner mot botten, klippte av och fäste med en ny nål. För att spetsen skulle ligga tätt fäste jag med fler nålar längs med spetslängden. Gjorde likadant jämnt runt hela pumpan. Här valde jag att ha ganska brett mellan spetslängderna men det är ju en smaksak om man vill ha mer spets.

Jag ville ha stjälken i sin naturliga färg så den klädde jag in med maskeringstejp och tidningspapper. Satte pumpan på en tom konservburk på tidningspapper för att få upp den lite och underlätta sprayningen. (Sprayar utomhus för de starka kemikalierna i sprayfärgen.) Sen så sprayade jag ett lager på pumpan och spetsen. Sprayade extra in i spetsen för att få fram mönstret men inte för mycket så det skulle blöda, förstöra mönstret. Det räckte med en sprayning. Lät pumpan torka och sen vände på hela kalaset för att spraya undersidan.

När hela torkat tog jag in pumpan och lossade försiktigt på papper och tejp för att sen mjukt lossa på nålar och spets. Mönstret fanns där, det hade lyckats!!

Mer halloweenpyssel hittar du här. Boohoo!!

Nu är det dryga veckan kvar tills jag ska skita ut en soffgrupp, för att citera Babben Larsson, så jag passar på att vila allt jag kan. Vad kan då vara bättre än att bänka sig framför tv.n med en dvd-box? Har varit lite dålig på att vila ordentligt hittills. Det är ju alltid nåt som ska fixas… Men nu så!

Vilken rulle blir det då? Jo, en favvis från min tidiga ungdom; Tracys Hämnd. Minns ni den? Sidney Sheldons glammiga och åttiotaliga serie om den snygga kåkfararen som blir glamourtjuv. Nu så, nu blir det axelvaddar, hårspray, män i tredelade kostymer och synttrummor.

Sen så är det lite pumpapyssel och “proppkakor” som står på schemat, men det återkommer jag med.
Ha en fin höstfredag.

Har du provat Za’atar? I helgen var vi bjudna på en “enkel middag” hos grannarna – köttfärssås med pasta. Nu var det inte vilken köttfärssås som helst utan en lååååååångkokt ragu så köttet fallit i sär och blivit himmelskt och pastan var en gudomlig färsk ostravioli, men det var inte det jag ville prata om… Utan vad de serverade innan maten – za’atar. Detta var något nytt för mig men blev snabbt en favorit. Za’atar är en kryddblandning från Mellanöstern med historiska anor och varje familj har sin egen variant på blandningen.

Som med alla kryddor och kryddblandningar kan man ju använda dem efter eget tycke i matlagningen men jag gillade hur våra kulinariska grannar serverade det. Rätt upp och ner med bröd och olja. Ett perfekt mingel- och försnacks. Doppa en liten bit bröd i olja för att sen doppa vidare i kryddan och sen mums i munnen. Wow!

Recept på Za’atar

Kryddblandningen innehöll: 
4 msk Sumac
1 msk Timjan
1 msk Rostade sesamfrön
2 msk Mejram
2 msk Oregano
1 tsk Salt

Allt blandas, och förvaras torrt, i en lockförsedd burk.

I går hade jag ett ärende inne i city på morgonen. Då jag är lite långsam just nu blev det helt plötsligt lunchtid så jag skulle hitta något i farten. Så där city-aktigt, liksom.

Jag är en som gillar de flesta matkulturer och maträtter men i går, vet inte om det är gravidhormonerna, så var jag liksom inte sugen på något, fast hungrig. Blev handlingsförlamad. “Men åh, bestäm dig nu bara!!, ska jag ta en kebab, sushi, smörgås, pasta eller vad!!” sa jag till mig själv. Men det var inte bara maten, det var stället också. Det är så viktigt för mig. Att det är ett trevligt ställe och man kan njuta av maten i lugn och ro i en trevlig miljö. “Skärp dig nu annars åker vi hem hungriga”, hotade jag mig själv med tillslut. Då såg jag himmelriket! En food court under broarna på Kungsgatan – K25. Gått förbi den förut och varit nyfiken men aldrig gått in. Nu var det som om det var meningen.

Jag och min mamma har under flertalet år rest till London på höstarna och tidigt 90-tal så mötte jag min första food court där. Så exotiskt, så mycket storstad. Ett större rum med flertalet olika restaurangdiskar längs med väggarna och stora sittplatsytor i mitten. Det fanns det inte hemma i Stockholm då. Det var även restauranger som serverade mycket spännande mat så som tacos. Wow!

Så klart kom det till Stockholm ganska så snart och det är verkligen toppen. Är man i ett sällskap då alla är sugna på olika saker så blir ju alla nöjda. Eller då som i mitt fall, hungrig men inte vet på vad. Tog en lov inne i lokalen som ligger under ett av broparen på Kungsgatan. En lokal som innehållit allt möjligt utan att riktigt fungera. Nu verkar rummet hittat sin sak för det var verkligen fullsmockat. Fick välja mellan allt från dumplings, surdegsmackor till lchf-sallader och wokad kyckling. Tillsut föll valet på en hamburgare från Lilla Vigårda. Grymt god burgare och frasiga pommes.

Det var mycket folk i lokalen och köerna var lite skrämmande men allt gick mycket fort. De har jobbat bra med sin logistik för man behövde varken vänta länge på sin mat eller sittplats. Längst in i lokalen var det sittplatser i nivåer, som en amfiteater. Mycket snyggt. Också bra med platser vid barbord för många som äter ensamma kan tycka att det känns lite tråkigt att sitta själv vid bord för två, eller värsta fall fyra.

Sen så gillade jag att det som hängde på väggarna var affischer från stadens kulturutbud. Reklamaffischer för olika museer.

Gillade inredningen mycket. Att rören i taket fick synas och den lite ruffa känslan. Som att förstärka det faktum att vi befinner oss inne under ett bropar.

Att vi inom kort ska bli trebarnsföräldrar är så spännande och så underbart. Självklart så undrar jag hur det kommer bli. Att det kommer förändra livet är ju givet men i praktiken, vad blir de stora förändringarna?

När vår son kom var vi två glada, överväldigade och lätt chockade föräldrar som tog hem detta lilla knyte. Skulle han bo här nu? Och vad gör vi nu? Det var en mycket märklig känsla minns jag, att åka till sjukhuset med ett tomt babyskydd för att sen sätta detta underverk där i och ta med hem. Hem till oss! Väl hemma blev jag lite tafatt, inga underbara sjuksyrror att fråga när man helst ville och ingen mat som “bara fanns där”. Kommer jag klara det här, kommer vi klara det här? Så klart gjorde vi det, tillsammans med vår söte son lärde vi känna varann. Och sen så var vi ju två vuxna som kunde dela på ansvar och var två som kunde se vad de andra behövde.

Livet tuffade på med större blöjstorlekar, smakportioner, liggdel till sittdel och helt plötsligt stod sonen upp och började gå. När allt var som lugnast kom då lillasyster. Tvåbarnschocken var ett faktum. Hade aldrig trott att den omställningen från ett till två skulle vara så stor. Det är 18 månader mellan syskonen så där stod vi med två blöjbarn som båda behövde oss väldigt mycket. Vi hade förberett oss och var så tacksamma för en son som var frisk, åt och sov bra och tänkte att nu var vi ju redan inkörda så det är väl bara att fortsätta som förut. Nja, det blev ju inte riktigt så. Hade inte heller räknat med en vargavinter med tokmycket snö, dagisbaciller som satte sig på MIG och att två armar inte var i närheten av tillräckligt. Men det är ju bara att gilla läget och ta sig igenom. När vi var mitt uppe i det så var det stökigt men nu i backspegeln har det jobbiga tappat udden och det känns inte längre lika jobbigt. Men när jag verkligen tänker och minns så vet jag att den där tvåbarnschocken vi hade hört om var en sanning. Och då ska det ändå tilläggas att vår lilla dotter var en frisk solstråle och har alltid varit. De som har barn med allergier, speciella behov eller problem med sömn, mat eller annat, till er vill jag bara säga; Ni är riktiga hjältar!

Hur blir det nu med tre barn? Jag är mycket ödmjuk och helt inställd på att det kommer nog bli allt annat än vad jag tror eller tänkt. Eller så här; jag kommer inte tro eller tänka alls. Det kommer bli alldeles underbart och sen så får vi ta det som det kommer. En stor skillnad denna gång är att vi nu är fyra som tar emot denna bebis och storasyskonen är redan bestämda på att få bära, mata och byta blöjor. Så mysigt med alla som längtar efter vår nya familjemedlem.
Vi behöver inte köpa en enda ny pinal då allt redan finns och kläder har vi sorterat och tvättat så det är så förberett som det bara går. Det saknas bara en bebis. En liten bebis som jag längtar efter så mycket och redan är kär i.

Har hört uttrycket: 1 barn – föräldrarna i numerärt överläge, 2 barn – punktbevakning och 3 barn – zonförsvar. Får se om det blir så. Är dock rätt kass på att spela fotboll men ruggigt vass på volleyboll…

När jag var liten brukade min dagmamma alltid göra lövkrona av lönnlöv på höstarna och jag lärde mig snabbt. Med några snabba drag så blir man kung och drottning av hösten i dessa kronor. Under promenaden igår samlade vi på oss löv som jag gjorde kronor av hemma. Gissa om barnen kände sig stolta och kungliga!?

Gör lövkrona av lönnlöv

Gör så här: Samla stora lönnlöv och gärna i olika färger. Vik ett löv på mitten och gör likadant med ett till fast lägg det lövet runt om det första. Stjälken på lövet trär du sedan in i det första lövet, som om du syr i hop dem. Sätt stjälken en bit upp från viket så det får bra fäste. Sedan fortsätter du så tills du får den längd du behöver för att göra din krans. Varva gärna färger på löven så kronan blir levande och färggrann. Du avslutar med att fästa med en extra lös stjälk, som en nål. Är stjälkarna långa, inne i kronan, och sticker upp kan du klippa av dem.

Gårdagen bjöd på den vackraste höstdagen hittills. Precis som man vill ha dem; klarblåhimmel, hög frisk luft, vindstilla och så visar sig naturen i alla färger de kan skapa. Sen att det var en ledig söndag gjorde ju det hela ännu bättre. Hoppas ni också fick uppleva detta.

Efter frukosten tog vi en tur på en närliggande skogspromenad som går längs Mälaren och bara njöt av dagen. Liten picknick fick med oss, ingen höjdare men det spelade ingen roll för “restaurangen” var den vackraste man kunde tänka sig. Att tumla runt bland alla löv var helt underbart. Tänk att det är lika roligt att begrava sig i sand på sommaren, snö på vintern och så löv på hösten.

Nu har det väl nästan gått ett halvår sedan vi flyttade in i vårt hus och arbetsrummet (kallas herrum på originalritningarna, vad hände där då??) har varit en avlastningsplats för allt som “ska nån annan stans”. Ett svart hål. Vi har högt flygande planer på hur vi ska sitta i detta rum som också blir ett bibliotek, kreativt rum och mysiga fåtöljer att sitta i med en god bok eller en varm kopp. Än så länge är det mest ett rum vi blundar för. Inte varit prioriterat.

För någon helg sen så tog vi dock tag i alla fyllda flyttlådor och fick bort dem. Då gick det att gå in i rummet i alla fall. Sorterade i nya högar och nya projekt. Ett av projekten är min kreativitetshörna, min pysselsfär. Där allt material ska finnas och där jag kan få skapa. Om det så är att slå in ett paket eller måla om något.

Min gamla fina byrå jag ärvt från min morfar har alltid varit en bra förvaring av allt. Det är pass, tejp, laddningssladdar, doppresenter, snören, målarfärg, kamerautrustning mm som samsats i lådorna. Nu när vi har mer förvaringsmöjlgheter i huset så ska denna byrå bli mer en renodlad pysselbyrå. Är det tänkt i alla fall. Ska nu ta mig an detta och testa. Veckans projekt.

Så bra att slänga ut det här på bloggen för då har jag lovat något inför er och måste ju då komma tillbaka med ett resultat. Även om det blir ett “nej, det gick inte” så har jag i alla fall försökt och gjort något. Så, nu sätter vi igång. Tjohoo!

Man märker när man är mitt i livet när man blir bjuden på både 40-årskalas och 4-årskalas. Idag får familjen dela på sig då vi har lyxen att bli dubbelinbjudna på nämnda födelsedagskalas.

Jag ska på 40-årskalaset då det är en av mina bästa, äldsta vänner som fyller. Han har den goda smaken att ha ett kalas på dagen (vilket pangväder för just detta!!) för då jag är lite ömklig och öm passar det mig utmärkt. Kvällarna har jag som mest ont. Just nu, as we speak, så pågår det en kamp mellan mig och garderoben. Vad sjuttsingen ska jag ha på mig. Jag har många läckra blåsor jag skulle vilja ha men ingen av dem rymmer två personer. Oj, oj, oj, nu är det bråttom!!

Resterande familjemedlemmar ska klä sig i piratutstyrsel och det är inte så svårt för de små då utklädningslådan till 75% består av just detta. Ska se om maken går och blir Kapten Krok…

Har ni lika fint väder som jag har utanför mitt fönster? Vindstilla, klarblå himmel, klar och hög luft och träd som skiftar i alla de färger. Hoppas ni har samma utsikt. Oavsett så önskar jag er alla en underbar höstlördag.

Jag räknar veckorna, dagarna och snart kommer jag säkert även räkna timmarna. Denna väntan på bebben i magen börjar bli rätt utdragen och tråkig. Och framför allt ensam.

Detta är min tredje graviditet och de som sagt ingen graviditet är den andra lik har helt rätt. Med de andra två hade jag högt blodtryck och mådde ganska dåligt av det. Svullnade upp och mådde överlag pyton. På slutet var det in och ut på Danderyd för mina värden var på gränsen hela tiden. Inlagd eller inte? Men behövde aldrig läggas in som tur var. Och allt gick ju bra till slut. Och de där månaderna glömdes relativt snabbt bort. Lyckan av en liten bäbis i famnen får alla mörka minnen att försvinna.

Trodde nog att det skulle bli likadant denna gång. Men icke. Mina värden ser jättebra ut och bebben verkar må alldeles utmärkt. Bara att jag inte mår så bra. Många säger att jag har en “sådan liten och fin boll till mage” Nu är den jättefin, det är alla magar, men att säga att den är liten är fel. Den ligger på översta kurvan och bebben är stor. Inga konstigheter, så har det varit för tusen kvinnor före mig, men det tar inte bort känslan av ömhet, smärta, andfåddhet och trötthet. Att jag längtar efter vår lille bebbe är ingen underdrift. Dels för att jag är så vansinnigt nyfiken och galet längtansfull efter bäbisen men också för att kunna få andas igen. Och kunna sitta upprätt i längre än 20 minuter.

Har sponsrat en kiropraktor med oförskämt mycket pengar för att få bort ryggsmärtorna men det gick inte. Kan säga att den smärta när kiropraktorn bla försökte separera mina revben (som tydligen har låsts) var nånstans i hur jag minns förlossningssmärtorna. Ska tillägga att hon var jätteduktig och vi kunde konstatera att det inte går att göra något. Det är bebben som trycker på.

Hade tänkt att dessa dagar innan förlossning skulle vara vilsamma och rofyllda. Kanske gå på matiné och ta långsamma promenader i den friska luften. Men då jag inte kan sitta utan att få kramp i ryggen går ju bio bort. Och promenader verkar inte bebben gilla för då dras hela magen ihop till en tung medicinboll.

När usch vad jag klagar. Förlåt. Jag har lyxen att nu få vara hemma och liggandes titta på Games Of Thrones (som alla sett utom jag), pyssla, baka  (med vilopauser) och ta hand om mig. Bara att jag är usel på det. Alltså ta det lugnt. Vill att det ska hända saker men nu är det nån annan som bestämmer. En mycket bestämd liten bebbe. Undrar hur det då ska gå när bebben väl är här?

Hur som helst, så här ser magen ut nu. Framifrån syns den nästan inte. Och så ser ni mig på nära håll med hallampan läskigt hängandes över mig och med knasigt avstympad arm och trasig iPhone. Inte de snyggaste bilderna men i alla fall de ärligaste. Verkligen läckert 😉

I dessa LCHF-tider så är det väldigt opoppis med potatisrätter. Nästan så att man får ett höjt ögonbryn om man säger att man vill ha potatis till sin rätt istället för bulgur, quinoa eller bara grönsallad. Men jag är väldigt förtjust i potatis och de få gånger jag provat vara utan kolhydrater helt har jag totalkraschat. Inte alls min grej. Att varva, inte varje dag, fungerar bättre men inte att vara helt utan. Det är tydligen så min kropp funkar och jag får då helt enkelt lyssna.

Jag har tidigare skrivit om att jag vill belysa de enkla rätterna, vardagsmaten, och kommer då och då lägga upp det vi äter. Ingen raketforskning, inga tjusigheter, bara sådant som är enkelt, billigt och går hem hos stora och små.

En sätt att tillaga potatis jag väldigt sällan ser eller hör om längre är råstekt potatis. Synd för det är faktiskt himlans gott. Ja, det är lite bökigare än kokt potatis, men så gott. Och ja, det är skillnad på att steka upp gårdagens kokta potatis, tycker jag. Märker att barnen även gillar det. Och det funkar till allt ju.

Så här gör jag: Delar den råa, skalade potatisen i mindre bitar. Ju mindre, desto snabbar tillagning. Värmer upp en stor stekpanna med mycket smör och steker. Rör om regelbundet så det blir stekýta på så många ställen som möjligt. Tillsätter mer smör om pannan blir torr. Stekningen tar tid och man får smaka och känna när bitarna börjar bli mjuka. Saltar duktigt med flingsalt. Klart. Sa ju det; ingen raketforskning, bara enkelt och gott.

Redo att serveras till vad som i övrigt står på dagens meny. Ett klassiskt tillbehör som alltid funkar.

Vet du vad “mormorservetter” är? Det är ett uttryck för när man tar till hushållspapper som servetter, som en redig mormor skulle göra. Du vet, när man inte känner att det är rätt tillfälle att ta fram de fina linneservetterna och/eller har några snygga papperservetter hemma. Lite fint försöker man vika hushållspappret och lägger bredvid tallriken och skriver i huvudet att köpa pappersservetter nästa gång du handlar.

Men nu kan man sluta skämmas då jag såg ett nytt hushållspapper. Det ska tydligen vara jättebra men det jag främst tänkte på var det snygga mönstret i pappret. Det är också lite styvare papper så då kan man ju göra fina rullar av det. Detta papper var från Lambi.

Gillar verkligen det skarpa mönstret. Här har jag tagit gamla paketsnören och gjort rosetter runt det rullade hushållspappret och bakom finns två svarta servettringar jag köpt för längesen på Svenskt Tenn.

Detta passar extra bra idag då det är INGRID som har namnsdag. Det är ett familjenamn (mitt mellannamn) så idag blir det findukning med (mycket passande) mormorservetter och tårta. Grattis alla Ingrid!!

I söndags drog vi upp våra morötter. Vid ett försök för en tid sedan kunde vi se att det inte riktigt var som vi hoppats på. Men nu, nu kunde vi inte vänta längre.

Tog med mig barnen ut till odlingslådan och bad dem att ta tag i ett blastknippe var och dra. De hade ingen aning om vad som skulle ske. Detta var första gången för fyraåringen och (snart) treåringen. När de drog och såg vad som fanns där under, nere i jorden, blev de helt lyriska. Morot på morot drogs upp i ett rasande tempo. “Åh, kolla på den här!” och “Men kolla på den här då!” löd den enkla dialogen under tiden.

Väl inne och med nytvättade morötter skulle det smakas. Du som ätit egenodlade morötter vet, men för dig som ännu inte gjort det så kan jag säga att det är en helt annan grönsak än den som säljs på de stora daglivarukedjorna. Dessa smakar någonting och får mig att minnas hur morötter smakade förr. Ja, som de ska smaka alltså.

Jag och maken bestämde oss, där och då, att odlingen utökas rejält till nästa år. Att kunna odla sådana här delikatesser i sin egen trädgård måste göras. Mer.

Nu fylls stånden hos torghandlare och blomsteraffärer med fina dekorationspumpor. Så härliga att lägga på fat i hemmet och i ett nafs så blir det höstdekorationer. Vill man ta det ett steg längre kan man pimpa pumporna med sprayfärg. Göra dem snygga och dekorativa. Jag tycker ju pumporna är så fina i sig själva så jag ville visa de vackra färgerna men samtidigt få dem att hänga i hop. Göra ett enhetligt stilleben. Valde att partiellt spraymåla dem med kopparfärg. Några fick vara färglösa (?), en var skadad i skalet så den fick bli helt i koppar och den stora blev målad på den “fula” och skadade sidan. Blir lite mer dramatiskt än att vara nakna eller helmålade, tycker jag.

Detta är ingen direkt halloweendekoration men för att göra denna typ av teknik och få halloweenkänsla så skulle jag spryamåla pumporna svarta för att få dramatik. Något jag måste testa senare i oktober.

Gör så här: Vill du inte spraya hela pumpan delar du av med målartejp och klär in den yta du vill ha ren med tidningspapper. Är det en skada, som det var på min, är det toppen att gömma den med färg.
Spraya gärna utomhus då spryafärg är starkt attans. Täck underlaget med tidningspapper och ställ gärna pumpan på något, tex en tom konservburk, så du kan spraya runt om. Min sprayfärg var snabbtorkande så jag vände på hela rasket och avslutade med att spraya underdelen.
Dra försiktigt bort tejpen så att färgen inte följer med. Voila! En pimpad pumpa!

Pumporna och lite grenar fick dekorera öppna spisen i den övre hallen. Det var på tiden att just den övre våningen fick lite dekorationskärlek. Har inte riktigt tagit mig an dessa rum än.

Jag försöker leva efter devisen “använd det du äger”. Alltså att inte köpa en massa saker som används kort tid och sen hamnar i skåp och lådor. Eller slängs. Det känns mycket oekonomiskt och vansinnigt dumt för miljön. Men då och då trillar jag ju över saker som får mig att glömma det där. Saker som ger habegär och “visst skulle den där göra sig fin hemma hos oss, fast vi redan har skålar/fat/ljusstakar/vaser/mm så det räcker”

Var på en visning och såg ett dukat bord mer nyheter från Indiska. Det gick i fina höstiga färger och hade blommönster. I lokalen var det dekorerat med min höstfavorit, hortensia och de gick jättefint i hop med porslinet. Blev helt överförtjust i faten och tallrikarna. Jättefina till en höstdukning och mysiga middagar. De är handgjorda så varje del har en unik färgställning. Några var mörkare och några ljusare.

Tur för mig att de inte finns i butik riktigt än. Jag har till den 21/10 på mig att verkligen tänka igenom om jag ska köpa dessa skålar

I går tog jag pendeln för att kolla in Hem och Villa-mässan i Älvsjö. Nu var det inte bara en mässa som pågick i huset, det märktes av de mycket olika människorna som strömmade från stationen ner till mässan; stora grupper av lattemammor med stora vagnar, gubbar redo att lägga nytt tak, chokladfanatiker och unga och företagsamma var alla redo att få sina lystmäten fyllda. (Mässorna Underbara Barn, Eget Företag, Chokladfestivalen pågick samtidigt)

Hem och Villa delade mässal med Chokladfestivalen. Tyckte nog att de ansvariga för mässan inte riktigt förstått att chokladbesökarna skulle bli så många för runt chokladborden var det så trångt att det var stundtals otrevligt. Längre bort i Hem och Villa-delen var det så luftigt och tomt att det kändes fel. Inte lika många som ville kolla på jacuzzis och kakelugnar som de som ville köpa 80%-ig choklad.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig av mässan men mer inspiration för inredning hade jag nog trott och hoppats på. Är man inte i begrepp att bygga ny trappa eller lägga nytt golv så är man kanske inte helt rätt i målgruppen. Jag drogs åt de montrar som visade inredning och trender. Men det är ju just för att det är det som nu intresserar mig. Så en ren möbelmässa hade varit hade varit mer passande, för mig.

Något som var snyggt var de väggar med köksinspiration. De gick i mintgrönt och många läckra och fina saker som passade ihop. Men det blir lite konstigt att man ser saker och sen finns de inte att köpa någonstans där.

Förutom då de saker från Leila’s General Store som vanligtvis är en webbutik men på mässan uppstår i fysisk form. Där var det också mycket mintgrönt och pastell. Många rosa slickepottar såg jag i shopparnas händer…

Jag köpte på mig Leilas nya inredningsbok. Den har hon gjort tillsammans med Ulrika Magnusson. Ulrika är en utomordentligt duktig stylist som jag hade förmånen att arbeta med för tusen år sedan. Hon ligger bakom den scenografi som synts i tv-programmen, som blivit lite av Leilas signum. Hon och hennes man har även öppnat ett Bed & Breakfast, In My Garden. Många av interiörbilderna i boken är tagna från nämnda B&B och jag känner mig lockad att boka en weekend.

Sen så hade Trendstefan och hans Trendgruppen gjort en fin display med vad de tror är trenden framöver: Neomodern. Snyggt så det förslår men inget som överraskade. Sett det mesta på landets inredning- och trendbloggar under hela året. Pasteller, grått, naturmaterial, mässing, koppar, stilrent, skarpa kanter, mjuka färger.

Så här säger Stefan Nilsson: -Det handlar om en längtan till det dramatiska och avskalade. De kan låta som att jag säger emot mig själv men just nu blir våra hem mer och mer som en scen. Vi inreder dramatiskt, närmast scenografiskt. Jag tror till exempel att nästa års stora inredningsdetalj kan bli ett överdimensionerat djurhuvud på väggen.

-Den avskalade formen är enkel för de flesta att ta till sig, men våga ta i lite mer. Kanske kan du exempelvis ställa din golvlampa mot en blå fyrkant som du målat på väggen? Lite dramatiskt men ändå återhållet.

Ja, inget djurhuvud har ännu trätt in i vårt hem än. Apropå vårt hem;  i dag ska det göras ordning i arbetsrummet som sakta men säkert börjar ta form. Perfekt väder idag då det är grått, mysigt och höstigt.

Önskar er en fin lördag och helg

Minns ni upplandskubb? Det var en favorit när jag var liten. Både i smaken och formen. Den ska ju vara trekantsformad men jag minns även att det fanns runda, cylinderformade smålimpor när jag var barn. Perfekt för minimackor och snittar. Den trekantsformade levde kvar ett tag men jag har inte sett en upplandskubb i affärerna på evigheter. Men smakminnet lever kvar.

Då var det min tur att anta utmaningen från Hela Sverige Bakar – bloggversionen. Se de tidigare bloggarnas utmaningar här. Denna veckas utmaning är att baka sitt bästa bröd. Då kan man ju välja att baka det bröd man bakar bäst eller det man gillar bäst. Så tolkar jag det i alla fall.

Upplandskubben är ett relativt modernt bröd, från 1920-talet. Den kom till för att man önskade göra ett bröd man kunde koka då inte alla hade tillgång till ugn. Den karaktäristiska formen kommer sig av att man la degen i en cylinderformad kastrull, ofta en gammal mjölkkanna eller emaljgryta med öron, och ställde sedan hela rasket i ett vattenbad i en större gryta. Ut kom en stubbe, eller ja – en kubb, som man delade i kvartar och då blev det trianglar av brödet. Nu har recepten uppdaterats så det går alla tiders att göra upplandskubben i ugnen.

Förra sommaren gjorde vi upplandskubb när vi hade semester. Med stor spänning lade vi degen i en kastrull och visste inte riktigt vad som skulle komma ut. Men ut trillade ett supergott och supersaftigt bröd som försvann snabbt. Och enkelt var det dessutom. En hemmafavorit var född.

Recept Upplandskubb

Ingredienser:
50 g jäst
3 dl vatten
2 dl mörk sirap
1 tsk salt
5 dl vetemjöl
5 dl fint rågmjöl

Först och främst; se till att du har en kastrull eller gryta på minst 2 liter. Den får inte ha handtag av bakulit eller plast. 

Gör så här: Smula jästen i en degbunke och värm vattnet till fingervarmt, 37°, på plattan. Häll över vattnet och rör så att jästen löses upp. Häll i salt, sirap och sen rågmjöl och vetemjöl. Arbeta degen smidig och lägg upp på bakbord. Knåda och rulla i hop degen till en “fin” boll i samma storlek som kastrullen.
Smöra kastrullen och locket och mjöla sen båda med rågmjöl. Lägg ner degbollen med den finaste sidan ner, som sen blir upp. Sätt på locket och låt jäsa i 40 minuter. Sätt ugnen på 200°.
Ha ugnsgallret i nedre delen av ugnen och ställ in kastrullen med locket på. Låt grädda i ca 60 minuter.

Brödet bakades i går och vi hade det till tomatsoppan vi åt till middag. När jag frågade vad barnen ville ha till frukost idag svarade sonen snabbt: jag vill ha sån macka vi åt till soppan igår. Det är, för mig, lika med högsta betyg! Och jag var inte sen att följa barnen; här är min frulle:

Tack Kungsörnen för att ni ville utmana mig!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

I morgon är det en högtidsdag, nämligen Kanelbullens dag. Men det ska ju inte vara vilka bullar som helst. Det ska ju vara perfekta kanelbullar. Alla har sina olika knep för sina kanelbak och jag tänkte dela med mig här av mina. Kanske det är så som du också gör eller så kanske du får några nya tips. Here we go:

1. Använd slickepott när du häller över det smälta smöret med mjölken över jästen. Saltet från smöret sjunker till botten på kastrullen så om du inte tar ut allt går du miste om härlig smörsälta.

2. För mig är det viktigt med balansen mellan det söta och salta så många recept jag läst genom åren och de jag ätit ute i verkligheten tycker jag har för lite salt. Då blir det ingen spänning i bullens smak så jag har alltid lite mer salt än vad recepten säger.

3. Att baka kanelbullar är ingen fast food-verksamhet så låt jäsningen ta tid. Jag låter alltid degen jäsa minst 40 minuter både före och efter utbakandet.

4. När du kavlat ut degen och ska smöra (rumstempererat så det är lättare att ber!), sockra och hälla över kanel: Snåla inte. Jag har aldrig använt mig av några mått utan bara kört på. Har aldrig hört någon äta bullarna och klagat på att det var för mycket fyllning. Det är i detta moment vissa bullar blir magiska och andra faller i glömska.

5. Gör inte för små bullar. Stora bullar är bra för saftigheten men också att bullstunden blir längre.

6. Använd gärna bakformar. Det ger bullen en fin saftighet.

7. När du penslar dina bullar med uppvispat ägg innan gräddning ska du ha i nån droppe kallt vatten. Det gör att bullens fina jäsning inte sjunker ihop

8. Låt bullen få gräddas. Visst, den ska inte stå inne i ugnen så den blir torr men jag blir så ledsen när jag går in i en Pressbyrå, bensinmack eller 7-11 och ser deras vita kanelbullar. Som Pippi säger i “Pippi på rymmen”: Dessa bullar var alldeles lagom brända

Här finner du mina recept för kanelbullar och kanelkaka/butterkaka

Roligt hur denna dag numer blivit till allmän kännedom. För några år sedan jobbade jag, på min reklambyrå, med ett sött varumärke och vi gjorde kampanjer och slogs för att få plats i mediebruset om denna dag. Nu verkar vi skörda frukten. Med rätta för vem vill inte ha en dag då man med gott samvete kan klämma si så där 5-6 kanelbullar? Perfekt.

Ja men visst, helt galet och jätteroligt!! 10 bloggare får varsin vecka och samma utmaning som de tävlande i programmet Hela Sverige Bakar. Att jag blev tillfrågad som inte ens är en renodlad bakbloggerska var en chock. En rolig sådan. Men det är ju just det som är grejen med Hela Sverige Bakar, att det är amatörer som är med. Så kallade “hemmabagare” och det är ju jag.

I morgon, torsdag kl. 21.00 i 7.an, sänds programmet och då i samma veva lägger jag upp mitt bidrag med veckans utmaning. Vad utmaningen är och vad jag har försökt göra får ni då se i morgon kväll.

Just nu är jag mjölig från topp till tå och rosig om kinderna. Måste tillbaka till köket. Håll tummarna för att det inte blir pannkaka av allt ihop…

Min stora svaghet är väskor. Jag äger nog redan för många men tycker mig ha ett behov av en ny väska lite då och då. Faller dock alltid tillbaka på mina gamla trotjänare och klassiker. De som fungerar till alla outfits och tillfällen. Men att veta att det finns alternativ är på något konstigt sätt rogivande. Så – där har ni min svaghet och last!

Men nu, för att vara allvarlig, det finns faktiskt en väska som jag letat efter i över ett år nu som jag inte hittat. Nämligen den optimala bloggväskan. Jag har ofta, ofta min stora systemkamera med mig och den kan få plats i några av mina väskor men det är inte optimalt. Jag vill ha en feminin väska med lång axelrem och ha ett lagom stort ytrymme för systemkamera och allt det där andra kvinnor behöver ha med sig. Ja, ni vet vad jag menar.

Alltså en väska som jag kan ha snett över kroppen med lång axelrem. Helst inga små handtag då de bara är i vägen. Själva väskan ska vara som en bälg, att den tänjs efter innehållet. Skinn vill jag ha men det ska vara mjukt så väskan följer kroppen.

Jag har seriöst letat i över ett år och inte varit i närheten mer än en gång men den kostade över 6 000:- och det var lite mycket. Har varit i kontakt med väskproducenter utan resultat och nu faktiskt funderat på att kontakta kameraproducenterna. Deras väskor är inte direkt feminina och handväskliknande. Det är just den där kombon jag inte hittat. Någon som har några tips? Eller så får jag ta å bli väskdesigner själv då!