Författare: Helena Lyth

För några år sedan var vi i New York och hamnade på en hål-i-väggen-mexicanare. Då förstod jag vad mexikansk mat egentligen är. Våra svenska, hårda tacoskal lyste med sin frånvaro. Det var mjuka tortillabröd med alla möjliga fyllningar; kyckling, fläsk, fisk och biff. Härliga smaker av lime, chili och koriander. Detta har vi försökt återskapa då tacotrumman dragit i gång här hemma.

Först och främst så är det brödet; små mjuka tortillabröd. Perfekta att göra fina rullar av, går inte sönder i handen och tar inte över i smaken.
Våra val av tillbehör: Köttfärs (tacokryddad), strimlad bladsallad, fintärnade tomater, gulpaprika, koriander, lime, gräddfil, guacamole och inlagd rödlök (och majs för barnen, skulle själv aldrig röra det) Starka såser och jalapenos.

Guacamolen är av yttersta vikt. Skulle kunna äta “guacca” närsomhelt, hursomhelst.

Gör så här: Mosa 3 mogna avokados med gaffel i en skål. Pressa i  2 vitlöksklyftor och  juicen från en 1/2 lime. Finhacka en 1/3 kruka färsk koriander och blanda i. Strö över 2-3 duktiga nypor flingsalt och blanda ihop till en fin röra. Får gärna vara lite klumpig för att ge lite känsla. Detta är en ganska barnvänlig variant och vill man ha mer drag är lite finhackad chili att rekommendera.

Vill du inte att guacamolen ska bruna till sig så lägger du en kärna ovanpå. Den håller sig faktiskt fräsch då!

En annan favorit är inlagd rödlök. Ger en jättefin fräsch, sötsyrlig ton mot köttfärsen och de färska grönsakerna. Håller sig dessutom bra i kylen ett par veckor. Om det skulle bli något över vill säga.

Så här gör man: Skala 2 rödlökar och dela och skiva tunt på längden. Koka upp en liter vatten och släng ner löken i 15 sekunder. Häll av i durkslag och skölj med kallt vatten så de svalnar. Låt rinna av. Koka upp saften av 1 citron, 2 lime och 1/2 apelsin, tillsammans med 2 msk vinäger, 1 msk salt, 1 msk socker och ett par stänk tabasco. Rör tills salt och socker löst sig och häll sedan i en skål tillsammans med löken. Låt svalna.

Jag dricker gärna ljus mexikansk öl till och drömmer mig tillbaka till New Yorks gatukök. Den stora mexikoresan får jag ta nån annan gång.
So – let the fredagsmys begin!

Foto: Helena Lyth 

Har du inte hunnit fixa något Valentine-kort? Det är inte alltid man hinner med och kan skapa ett personligt kort till Alla Hjärtansdag men det är ju tanken som räknas, eller hur? Och ett vackert ord kan vara gott nog.

Men om du vill ha en hälsning till din älskling så kan du ladda ner bilden nedan, skriv ut på A4-papper, klipp/skär ut och sätt på ett kraftigt papper och du har gjort ett fint kort. Dessutom har kortet en liten utmaning. Spännande att se om ni kan hålla fingrarna i styr och inte hjälpa kortägaren.

Imorgon är det Alla Hjärtansdag. Har aldrig storsatsat och firat den dagen fast det är ju ett ypperligt tillfälle att pigga upp februari, som inte direkt är känd för att vara skojsig. T ex en extra härlig 3-rätters middag och lyxigt vin är väl aldrig fel att krydda vardagen med. Ja, vi får se vad det blir, ingen barnvakt är bokad så nått hemmavid får det bli i alla fall.

Skapa något fint ville jag iaf göra och ge barnen nått hjärtligt. De får varsin klubba (det är ju ändå näääästan lördag) i form av en blomma, med hjärtformade kronblad. Blev väldigt sött, i dubbel bemärkelse. Får se om jag nu skapar ett monster som involverar dem i detta firande.

Söt & söt Alla Hjärtans Dags gåva

Så här gjorde jag:

Rita upp 4 hjärtan på lite kraftigt papper, jag valde att använda en pepparkaksform som mall, och klipp sen ut.
Gör hål någon centimeter från spetsen och sen ristar du rakt och lätt med en skalpell från hjärtats klyka ner till spetsen, via hålet. Vik pappret lätt.
Trä på kronbladen på klubban och sprid ut dem. Kan vara så att det översta hjärtats spets syns; klipp/skär då bort spetsen så kanten göms bakom klubban.

Ja, det är inte bara semeldagen utan även pannkakans dag. Jösses vilken fest! Pannkakor och plättar skulle jag kunna äta varje dag utan att tröttna. Och det bästa är ju att man aldrig behöver tröttna för man kan variera dem i evigheter. Äppelmos är favorittillbehöret.

Vill jag göra det lite vuxnare och lyxigare tar jag kastanjepuré varvat med grädde. Det är så smaskigt!! Puréen finns att köpa i saluhallar och välsorterade matbutiker.

Så här års kom pappa ofta hem med en stor vit kartong som han inhandlat på kondiset på väg från jobbet. Den var fylld med 6 st maffiga semlor, en till varje familjemedlem. Men det var en kamp mellan oss syskon att tjinga sin semla så fort det bara gick. Man slickade på höger pekfinger och skrev sin initial på den semla man tyckte var bäst. Fräscht värre!

Tänkte att jag skulle göra ett liknade system fast mer aptitligt, så att säga. Små personliga vimplar att sätta i sin semla, gjorda av tandpetare och washitejp.

I söndags var vi bjudna på lunch och vi erbjöd oss att ta med semlor till efterrätt. Alla semlor hade varsin flagga och man fick leta upp “sin” semla. Ingen hann tänka på om den ena semlan var större, hade mer grädde eller florsocker. Det var också roligt att se barnen leta efter sitt namn. Sonen kan sedan några månader sin namnbild så det fanns lite pedagogik i det hela också, fast det hade jag ju ingen som helst tanke med innan.

Vill du baka semlor finns recept här.

Jag har lyxen att arbeta nära fina Mariatorget på Söder och där finns många bra lunchalternativ. Bla en delikatessbutik vid namn Oaxen Skafferi som säljer en gryta per dag (att ta med). Jag går så gärna dit för att inspireras. Det sprudlar av kärlek till råvaror där inne. Gärna närproducerat. Sen är även själva lokalen en enda stor kärleksförklaring till att använda det gamla, redan existerande, istället för att kasta ut och renovera i vitt. När de skulle ta över lokalerna hittade de ett gömt mosaikgolv som sedan fick ligga till grund för den resterande inredningen. Åh vad jag gillar sånt!

Oaxen var en av Sveriges bästa och mest belönade restauranger. De bommade igen sina gamla lokaler och nu pågår ett nytt bygge ute på Djurgården. Tills dess njuter jag av deras charkdisk på Hornsgatan.

Jag kan drömma mig bort till den tid då det var charkuterier, bagerier, mjölkbutiker osv. Vet inte om jag är romantiskt lagd, konservativ eller snobb men det är så härligt att stiga in i tex en ostaffär och prata med en ostälskare bakom disken som verkligen kan rekommendera olika ostar för det är det enda hon brinner för. Visst det är skönt att storhandla på ett och samma ställe och kunna köpa allt men det är nått med denna hantering av matvaror jag suktar efter.

Kan ana mig en trend då många småbutiker, som Oaxen, dyker upp. Surdegsbagerier har sedan några år tagit fäste i vartannat gathörn i denna stad.

Innan vi flyttade till vår lägenhet fick vi en lampa av svärmor, Mhy av Muuto (också känd som Lilla My). Den kändes helt rätt i vårt hem men vi visste inte bara var. Den fick ligga i sin låda ganska länge efter flytten, på gränsen till att glömmas bort.

När kvällarna blev mörkare och mörkare började vi fundera på vilka sänglampor vi skulle ha. Tänk om vi kan använda Lilla My, tänkte jag. Varför inte ha en hängande sänglampa?

Köpte en till lampa (för det var väl schysst om vi båda fick ljus 😉 ), textilklädda sladdar, strömbrytare och kontakter. Sen var det bara att måtta upp och fästa med sladdklämmor. Till lampan medföljer en takkrok, i vinkel för sladden, som vi fäste i taket. Eller tak och tak, vi har skåp längs med väggen närmast taket som takkroken fästes i.

Det blev bättre än vad jag vågat hoppas på. Jättefint ljus och en snygg detalj i sovrummet. För att inte få direktljus i ögonen har vi glödlampor som till hälften, nedre delen, är silvermålade.

Får se vad det blir i nästa hem. Om det känns rätt med denna lampa så skulle jag verkligen vilja bila in sladden i väggen och bara ha en strömbrytare synlig. I funkisstil!

När jag var liten älskade jag mitt dockhus. Det var nått med det där att skapa världar i miniatyr som var så härligt. Jag gjorde kanelbullar i modellera och möblerade om flera gånger i veckan. Städade säkert det lilla huset oftare än mitt rum…

Tänkte att jag ville pyssla ihop ett eget hus med tanken att bilar ska kunna köra i tunnlar och där dinosaurer ska kunna gömma sig. En värld för barnen att göra vad de vill med. Jag knopade ihop denna och lät den torka på bordet i köket och på morgonen när sonen yrvaket trillade in ropade han högt: “TITTA, TITTA! VAD ÄR DETTA??” Det var den finaste komplimangen jag kunde få.

Jag valde olika typer av tetraförpackningar för att staden skulle bli i olika höjd och mer lekfull. Jag skar ut helsidor på vissa och på andra gjorde jag bara öppningar. Varva tunnlar med hus, så att säga.

Sedan målade jag dem med hobbyfärg. De fick bli flera lager och de torkade mellan varven. Som hyllplan hade jag de bortskurna sidorna.  Mät upp bredden (golvet) i mitten av den bortskurna kartongbiten och skär lätt med skalpell (se bild nedan) så det bara blev en liten skåra. Det underlättar när du viker papper och kartong för då slipper du brutna kanter.  Sedan målade jag den yta som skulle vara uppåt och synas. Klamrade slutligen ihop hyllplanen och kartongerhusen på samma gång med häftapparat.

En tallrik fylld med charkuterier så som kallrökta skinka, salami och ost är ALLTID rätt! Hemma så kan vi göra en sådan här bricka i stället för chipsskålar och gotta oss med framför fredagstv.n. Eller som sensat vi hade middag för vänner; ha det som ett alternativ till förrätt. En stående, mingelrätt som läggs upp på tallrik, bricka eller skärbräda och det är för gästerna att dela. Snabbt fixat och ser snyggt ut!

För att bryta av det salta och ibland feta är det fräscht med vindruvor, päronklyftor, oliver och kanske bröd.  Servera med valfri dryck; cocktails, vin, öl eller läsk.

Här är det Luomo, Tryffelsalami, Serranoskinka, Vildsvinsskinka, Lagrad herrgård, Gruyere och Parmesan

Då jag och familjen kommer flytta till hus om nån månad (holy smoke, vad tiden år fort!) så kan jag ju inte låta bli att se vad som skulle passa i vårt blivande hem. Några saker föll jag pladask för:

Denna lampa är så vacker. Glödlampan ser ut som en sommarsol som inte vill gå ner över en jämtländsk sjö. Så subtilt och rofyllt. Lampan kommer från holländska Brunklaus

Jag är, som sagt tidigare, på jakt efter ett vitrinskåp. Detta från Asplund är snyggt och med få detaljer unikt. Att dörrparet inte är centrerat och läderfattningen på dörrarna kommer bli snyggare och snyggare med åren.

Jag har sedan många år haft en idé med att göra något med ett sånt här metallgaller, som här på denna Svenskt Tenn lampa hänger ner som en spets. Kan tänka mig att det blir ett jättefint ljus i ett mindre rum och med inte allt för stark lampa.

Har ni sett ett snyggare klinkergolv?? Jag döööör! Golvet kommer från Marrakech Design och det är Cleasson Koivisto Rune som designat

Den här lampan kräver så klart sitt rum men jisses vilken show stopper. En massa tromboner som bara sprutar ut ljus. När design och humor kommer samman som bäst, skulle jag säga!

I det så kallade Greenhouse-rummet fanns det designstudenter från olika skolor som ställde ut. Denna köksidé tyckte jag var lite rolig. En snickarverkstads tydliga formspråk omgjort till en köksmiljö.

När man går runt på en mässa under några timmar börjar man se mönster eller undra “har jag gått vilse nu, har jag inte redan sett den där?” Kunde mig ana att en trend är stoppade sittmöbler. Gärna i starka accentfärger. Ja, som en stoppsignal hela den.

Jag är uppvuxen med en Carl Malmsten-soffa som var allt annat än bekväm, varken i formen eller i tygvalet (Sticks!!) och den hade sådana här stoppningsknappar (heter det så?) så jag har inte jättebra vibbar när jag ser detta. Men, trender kommer och går och det ser lite välkomnande och myyyysigt ut ändå. Eller?

Stockholm Design Week är i full gång runt om i staden och i Älvsjö är det möbelmässa: Stockholm Furniture & Light Fair. Det är världens största mötesplats för skandinavisk möbel- och ljusdesign, med inredning för både privata hem och offentlig miljö. Nu i veckan har det varit för fackfolk men på lördag är det för alla så har du vägarna förbi stan tycker jag absolut att du ska ta dig dit.

Det är verkligen inspirerande att gå runt bland de olika montrarna och spana in hur designers vill att det ska se ut i våra hem. Det har viskats om att pasteller är på väg tillbaka. Och det gör det med besked. Dessa färger påminner mig starkt om en volangkjol med mycket rosa, aprikos och korall jag hade på sommaravslutningen i nian. Men inget ont i det. Jag gillar det. Kanske för att jag längtar efter våren? Eller är det att vi fått en ny liten prinsessa som inspirerade formgivarna förra året?

Matcha blekrosa, korall, ljusblå, aprikos, ljusgrönt med ljust, obehandlat trä så är du helt rätt. Och vill du göra det lite tuffare och rockigare adderar du på guld eller mässing.

Jag är mycket förtjust i detta men har än så länge mycket svårt att applicera det i mitt hem. Får skifta ut några kuddfodral – det är en bra början.

I lördags var maken och jag på Nosh and Chow (betyder typ Käk och Krubb) för att fira bröllopsdagen. Det var som att släppa ut två kalvar på grönbete men det är väl så när småbarnsföräldrar äntligen får gå ut TILLSAMMANS. Men det är ett annat inlägg…

Hur som helst; inredningen är bland de snyggaste som finns i huvudstaden och jag blir så inspirerad. Det är den spanska inredningsarkitekten Lázaro Rosa-Violán som har skapat en miljö som är en blandning av koloniellstil och London. Det är främst belysnigen som jag går mest igång på. Jag fick enormt många idéer och frön till framtida projekt.

Meningen är att successivt under 2013 ska övriga delar av huset öppnas. Det ska bli hotellrum och ytterligare en matsal. Jag är så glad över detta tillskott i Stockholm speciellt då det känns som ett behövligt bidrag för oss över 30…

De gula ljuspelarna ni ser här till vänster är lampor bakom papper med små hål i, troligtvis papper till självspelande pianon. Bara en av alla de fina detaljer som finns. Detta är ett paradis för inredningsintresserade.

Golvet i den “lilla baren” var som ett konstverka med olika klinkermönster. Snyggt och glädjefullt!

Toalettbesöket i källaren är en upplevelse i sig. Det sägs att det ska finnas en DJ som spelar enkom för toaletten, men någon sådan såg jag inte. Det är alltid lika glädjande att se en unisextoalett och inte de pinsamma långa köerna till damernas medan killarna kan trippa fram och tillbaka utan väntetid. Men, ett tips, det är inte lätt att veta vad som är vägg och dörr där i källaren, så prova er fram lite försiktigt.

Hur var maten då? Jo då, den var bra. Men måste säga att det var någon sensation. Ett av deras problem är väl också det som ska vara deras grej, att ha olika kulturer i samma meny; Mellanamerika, Karelen (Finland, Ryssland och Polen), Nordafrika och Sydostasien. Inte lätt för oss att hitta ett vin som passade vår mat då via valde helt skilda rätter och världsändar. Men jag var mycket nöjd och lär absolut komma tillbaka, med tjejgänget!

Några trappor upp ligger medlemsbaren Bernie’s. Det är en liten intim bar där tanken är att erbjuda drinkar som de ursprungligen skulle göras. Drinklistan är med inspiration från 1920-talets smaker och drinkar. tex är många drinkar utan is för det var ju en lyxvara på den tiden. Rummet är mörkgrönt, vackra mässingsdetaljer och med stora speglar bakom baren. Känns väldigt mycket London och internationellt. Märks att inredningsarkitekten är ickeskandinav. Jag älskar det och skulle lätt kunna flytta in här.

Bartendern är stans gladaste och levererar de mest intressanta drinkarna. Han berättar att drinkarna ska ge flera sinnesintryck; synen, den ska se härlig ut, Doften; ska ge starka dofter när man håller den och för mot munnen och sen givetvis smaken. T ex New York Sour är en sour med rödvin, den var spännande och kändes mycket vuxen. Nedan syns en Planters punch. Det som inte syns är den starka doften av mynta.

Jag hade tydligen varit snäll förra året för tomten kom med det som stod högst upp på önskelistan – en råsaftcentrifug. Hela jullovet gick åt att pressa frukter ner i hålet och njuta av välgörande vitaminer. Barnen tyckte det var otroligt roligt att se frukterna försvinna och saften rinna ut. Och att de tyckte det var gott gjorde inte det hela sämre. Fullt av maffiga nyttigheter!

Min mor hade en variant på 80-talet och jag minns att den förde ett enormt väsen och när juicen var uppdrucken och maksinen skulle rengöras var det ett smärre h-vete. Utvecklingen går framåt som alla vet och diskningen är inte så bökig och ljudnivå är otroligt låg. Tex vaknade inte maken en morgon som ändå låg vägg i vägg och sov när jag satte igång.

Då citrusfukter just nu är jättesaftiga och härliga blir ju såklart även juicerna likaså, så de flesta safterna/juicerna har haft apelsin som bas. Även om det nästan är synd att juiciefiera dem när de är så goda som de är. Det är fritt fram att experimentera och ta de frukter och grönsaker som man önskar. Jag är inne i en loop nu med apelsin, morot, äpple och ingefära. Men, banan och mango är direkt olämpligt att använda!

Det ser lite grumligt ut, som om det har skurit sig, men det är för att de olika ingredienserna har olika fibrer, tror jag… Men innan servering rör jag om och då blir det alla tiders!

Dottern i sin krokodilpyjamas vill “trycka saft” på mogonen.

I dag är det en vecka kvar till fettisdagen, semmeldagen (eller stavas det semeldagen??). Men jag kan inte vänta. Semlor, detta lilla bakverk är så gott, att baka egna är enkelt och den underbara kardemummadoften tar över hemmet.

Jag använder mig av den vetedegsbas med kvarg som jag har när jag bakar kanelbullar och saffransbröd. Det blir så saftigt bröd med kvargen tycker jag.

INGREDIENSER:
1 msk kardemummakärnor
50 g jäst
100 g smör
5 dl mjölk
250 g kvarg
1 1/2 dl socker
3/4 tsk salt
ca 17 dl vetemjöl, gärna specialvetemjöl
1 ägg + skvätt mjölk till pensling 

Stöt kardemummakärnor ordentligt i en mortel. Smula jäst i en bunke. Smält smör i en kastrull och häll sen i mjölk. Värm till fingervarmt. Häll smör- och mjölkblandningen över jästen. Och nu en viktig sak: ta med slickepott ut allt ur kastrullen, salt sjunker nämligen och den salta smaken vill man inte missa! Rör runt tills jästen lösts upp. Tillsätt sedan mortlad kardemumma, kvarg, socker, salt och vetemjöl. Arbeta med degen tills den blir smidig och glansig. Låt jäsa under bakduk ca 40 min.

För över den jästa degen till mjölat bakbord och dela upp i bitar. Jag gjorde 32 bullar och då blev de ca 8 cm breda. Rulla till fina släta bullar och lägg dem efterhand på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa under bakduk ytterligare 40 minuter. Sätt ugnen på 225°.

Vispa ihop ett ägg med en skvätt mjölk och pensla bullarna strax innan de ska in i ugnen. Grädda i ca 8 minuter. Låt svalna på galler.

Jag gillar när man känner och smakar hela mandelbitar i mandelmassan så jag hackar hela mandlar och blandar i den köpta, färdiggjorda mandelmassan. Skär lock på semlorna och gräv ut lite av innehållet och blanda i mandelmassan ihop med några skvättar mjölk.  Detta är för att massan ska bli smidigare att bre på men även för att massan kommer ner i bullen och inte bara ligger ovanpå.

Bred på mandelmassan och sedan vispad grädde. Lägg på locken och pudra över florsocker.

Jag tänder levande ljus varje kväll så här års. Det är så rogivande och stämningsfullt. Fast det blir många ljusstumpar och jag har tyvärr inte tagit hand om dem utan de har hamnat, helt onödigt och slösigt, i sopen.

Jag har i åratal velat skaffa mig en stumpastake för att göra bättring men de har känts lite väl dyra. Men med ett grytunderlägg av den här typen behövs ingen dyr designpryl. Bara vässa till ljusen så har du skapat en smidig stumpastake. Se bara till att din nya ljusstake står på en brandsäker yta.

Detta grytunderlägg köpte jag för 59 kronor och är en klassiker. Skapades för att läggas direkt på plattan och sen ställa kastrullen på den. Då skulle värmen från den avstängda plattan hålla värmen på innehållet i kastrullen men inte brännas vid. Då vi har induktionshäll så försvinner den finnessen lite…

De riktigt kyliga vinterdagarna har bytts ut mot milda plusgrader (temporärt?) och vårkänslorna smyger sig på. Jag tjuvstartar våren och fyller fönsterbrädet med vårblommor och skira kvistar. Körsbärskvistarna börjar knoppa sig och små, försiktiga blommor tar sig fram. Franska tulpaner är jag helt besatt av och ihop med björkris blir det i all enkelhet väldigt vackert.

Är egentligen inte så förtjust i rosor i kruka, dock galen i rosor som snittblomma, men denna lilla kruka var så söt och matchade ju galet bra de stora tulpanerna.

Idag är det 3 år och 3 dagar sedan vi gifte oss – vårt vackra vinterbröllop. Vi valde att inte fira i onsdags för att kunna maxa firandet på en lördag. Barnvakt är kirrad och bord är bokat.

Det var ett tag sedan jag tittade på bilderna från bröllopet och så här i början av bloggen är det väl bjussigt att bjuda lite på sig själv och dela med mig. Ja, så ni får lära känna mig 😉

Vi ville göra vigseln till vår egen och startade en jakt på passande lokal. Under de maffiga takkronorna i Berns salonger hade vi vårt drömbröllop i sällskap av våra nära och kära. Utanför låg snötäcket djupt och det var en stjärnklar kväll på så många sätt.

Mina fina tejer tillika tärnor fick små hattar av nejlikor i stället för buketter. Kolla länk här.

Middagen och festen hade vi i Konstnärernas hus, ett stenkast från Berns. En intim lokal med anor och patina. Menyn hade vi skapat själva ihop med cateringfirman, helt efter vad vi själva ville äta. Smørrebrød och snaps var givet… Då maken har norska släktband blev bröllopstårtan en underbar kransekage som svärfar och styvsvärmor tålmodigt bakat.

Jag lämnade inte dansgolvet en sekund. Det är det bästa med att vara värdinna, man är chef över dj.n som tvingas spela mina favvolåtar. Manolosen åkte av för att ersättas av stadiga gympaskor. Perfekt att bugga i!

För er som funderar på att gifta er på sommaren men den där lokalen ni verkligen vill ha är fullbokad eller en viktig gäst inte kan komma just det datumet ni önskar vill jag rekommendera att lägga bröllopet på någon av de andra månaderna än maj-september. Det var så många gäster som såg extra mycket fram emot vårt bröllop för att det just annars är lite grått och tungt i januari.

Fotograf: Carl Bengtsson

Foto: IKEA

Idag visas vårnyheterna från IKEA och jag har hittat vitrinskåpet jag sökt i åratal. Säkert 5 år! Alla dessa loppisar och antikaffärer jag skannat av i mitt sökande. Nu är jag så rädd att jag i april kommer missa lanseringen. Kommer den ta slut? Jag är ingen nagelbitare eller alltför nervös person men detta får min puls att gå upp.

Varför? Jo för vi flyttar till en riktig funkispärla i vår och detta skåp skulle passa perfekt i stilen. Jag har alltid försökt matcha vår inredning efter den tid huset byggdes i. Tycker det gör mycket för hemmet. Nedan finns några inspirationsbilder på funkis jag dreglar över just nu. Alla bilder är från Byggfabriken

Du kanske känner igen mig? Jag var den där jultokan som hade en julblogg här på amelia.se under november och december. Nu ska jag fortsätta blogga och lovar att det blir helt julfritt (iaf fram till november…) Ska bli otroligt kul och spännande.

Den här bloggen tänker jag fylla med mycket pyssel, tips & trix, inredning, mat & bak och annat som kan inspirera i hemmalivet.

Men vem är jag då? Jag är 180 cm lång, 38 år, pysslig och kreativ och har för många projekt på gång samtidigt. Arbetar som Art Director på reklambyrå och bor i Birkastan i Stockholm i en trea som jag delar med make, son (april – 09) och dotter (nov -10). Men i vår flyttar vi till en efterlängtad funkisvilla så bloggen kommer självfallet fyllas med inredning och villaliv. Just det, gräsklippare måste vi köpa!

Här nedan får du ett litet sneak peak på mitt nuvarande pysselprojekt. Just nu ser det mest ut som en uppsamlingplats för pappersåtervinningen men i mitt huvud så ser det mycket bra ut. Hoppas slutresultat blir just så.

Hoppas du vill hänga med mig. Följ mig på Bloglovin’ vet ja! Jag hoppas även att du hör av dig om du vill fråga något, få tips på nått eller komma med en kommentar. Det är alltid som roligast att skriva när jag får läsa vad ni tycker.

Jag fyller år i april och i våras fick jag ett fantastiskt julmagasin från 1947. Det var svärfar och styvsvärmor som hittade denna vid en rensning och tänkte på mig. Förstår inte varför 😉 Jag blev ofantligt glad. Hela tidningen är som ett litet konstverk och är fint bevarat.

Tidningen innehåller nästan ingen jul utan den var syftad till att ha som lättläst lektyr under julledigheten. Ingen Youtube, iPads, streamade filmer eller Wordfeud här inte! Här ska det läsas stycken ur klassiska verk och tittas på fina bilder. Ett reportage handlar tex om hur färgfilmen börjar ta över efter svart vitt.

I går föll den första snön (som låg kvar) och det var härlig stämning i stan. För att maximera julkänslan tog jag mig till Stortorget i Gamla stan för att spana in deras julmarknad.

Det blev nästan för mycket, på ett positivt sätt. Som att bli välkomnad in i en fysisk  julkalender med alla sinnen påslagna. Ja, jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva detta, det var perfekta förutsättningar; både snön och mörkret hade fallit och det var en vardagseftermiddag så det var lugnt och fritt från trängsel. Jag får nog låta bilderna visa hur härligt det var. Det som inte går att återge var den fina julmusiken som strömmade ur högtalarna och dofterna från brasor, brända mandlar och glögg. Ja, fattar ni??

Om ni gör ett besök till denna marknad vill jag verkligen rekommendera Bullkyrkans julkrubba, 1 trappa upp. Kyrkan ligger i Stadsmissionshuset i ”hörnet av torget” och har öppet vardagar 10.30-15.30 och helger 11.00-.16.00.

Jag vet inte hur det är med dig men för mig är paketinslagning en MYCKET STOR del av julen. När jag var liten och bodde hemma var det en sådan stämning när alla 6 försvann in på var sitt rum och klippte och tejpade. Sen när det var inslaget och klart möttes jag och pappa i köket för lackningen. Det var bara vi som höll stenhårt fast vid den traditionen och gör så än i dag.

Sen när jag flyttat hemifrån fortsatte jag traditionen med inslagningen. Och ett år tog jag i så jag nästan gick av på mitten. Hade bestämt mig för att göra rediga paket; stora, vitt papperspapper, hampasnören och lack. Ingen tejp fick komma i närheten. Att jag hade en del paket att göra då vi är många i familjen, det tänkte jag inte på då…

För att få stora paket frågade jag hos skobutiker om jag kunde få gamla skokartonger för att lägga presenterna i. Det blev många omgångar för de är ju ganska skrymmande. Detta borde ha väckt en och annan varningsklocka.

Började slå in den 23.e på kvällen som brukligt och att slå in med lack istället för tejp tar ju liksom lite längre tid. Varje låda tog evigheter! Samtidigt var jag såååå nöjd med resultatet. Det såg ut som paketen i Carl Larssons jultavlor. Rimstugan i radion som hållt mig sällskap var slut för längesen, glöggen iskall och det hade varit julafton i några timmar innan jag blev klar. Helt slut stöp jag i säng.

Vaknade på julaftonsmorgon så glad som man kan bara vara just denna dag. Såg nöjt ut över mitt hav av lådor, perfekt inslagna. Nu skulle jag bara ta mig till t-banan och åka till förorten och föräldrarna. Oj då, hur ska jag bära alla dessa??

Jag vet inte hur jag gjorde det men jag använde varje arm, axel, armbåge och kind för att få med mig allt. Helt jäkla galet!! Men många resenärer fick sig ett gott julskratt och det var ju trevligt – för dem. Insåg att detta kommer aldrig gå så på t-banan ringer jag till föräldrarna och pappa ska möta mig på vägen (nu undrar du som läser varför ingen tar bilen… varken jag eller föräldrarna äger ett körkort). Tillråga på allt började det regna så mina fina papperpspapper började fukta och bukta sig.

Tillslut var allt på plats och vackrare paket har aldrig skådats och jag kände mig mycket nöjd, trots allt men med en lite överenskommelse med mig själv att aldrig göra om det. Behöver jag tillägga att jag somnade ovanligt tidigt den julaftonen…?

Här är bilder på förra årets paket. Den uppmärksamme ser att det är dekorationstejp. Mycket tejp. Bara tejp.