Författare: Helena Lyth

Köket hade prio när vi flyttade in. Det skulle snabbt vara brukligt och ha alla saker på plats. Visst, det var brukligt på en gång men något vidare mysigt var det inte i all röra. Nu så har det satt sig och sakerna har hittat hem i olika skåp och lådor. Men, det är långt ifrån färdigt, om det någonsin blir det.

Köksbordet blev kvar från de förra ägarna. Inget fel på det egentligen men jag tycker det är för vitt, om ni förstår vad jag menar. Det blir så mycket vitt, vitt, vitt. Jag ska försöka få span på ett gammalt slagbord i mörkt trä för att mjuka upp rummet lite. Tror att det kommer dessutom kännas mer inbjudande att sitta vid.

Vitrinskåpet är redan välanvänt och bakom den skymtar Eurpoakartan som finns i stora matrummet.

Innan vi flyttade in drömde jag om dörren och trappan ut i trädgården. Det är något visst med att kunna röra sig in och ut direkt från ett kök. Mycket liv och mycket puls. Dessutom perfekt att ha översikt på barnen i trädgården om man är inne och de ute, för det är ju oftast i köket man är om man är inne, eller hur?
Har ännu inte intagit min morgonkopp te på trappan, som jag haft som drömbild, men snart så! Tror jag kommer hänga där större delen av sommaren.

Marmor i kök är vi förtjusta i sedan tidigare då vi hade det i vårt förra hem så mycket av våra köksattiraljer passar även här. Har inget emot att få lite patina på stenytorna. Var på ett café för ett tag sen och den marmorskivan var så vacker och så sliten. Vackrare med åren, precis som kvinnor!

Många ljusinsläpp gör detta rum till ett paradis för ljus-suktande personer. Frukosten ackompanjeras alltid av ett ljushav (om det inte är tok-gråmulet) så man vaknar garanterat.

Det som ännu inte är på plats är hängande taklampa över bordet, bokhylla för alla de triljoner kokböcker vi har i vår ägo och tavlor på väggarna. Just nu saknas det liv och bevis på att vi bor här. Vill inte ha ett utsällningskök, vill ha ett levande och personligt kök. Men efter endast fem veckor kanske det är för mycket begärt…?

Sommar och sol! Grillat, rosé och grekisk sallad. Så vill jag ha det. Och det gör inget om det är flera gånger i veckan hela sommaren.

Men – det ska vara en riktig grekisk sallad! Ingen majs, ingen fefferoni, ingen isbergssallad och inget bulgur eller sånt tjafs. Rent och tydligt. En grekisk bondsallad rätt och slätt. Och nu närmar vi oss tiden med härliga solmogna grönsaker som smakar så mycket mer.

Grekisk sallad

Ingredienser: Tomat, gurka, grön paprika, röd lök, fetaost, oliver, olivolja, vitvinsvinäger och oregano.

Jag är grekofil, kanske nämnt det tidigare. Båtluffat en massa gånger och kommer säkert göra det en massa gånger till om jag får möjlighet. Vet att många säger att grekisk mat är tråkig och “det är ju bara tzatziki och grillspett”. Då har man kanske inte vågat se längre ner på menyn eller tagit sig längre in i gränden där det ligger riktiga grekiska ouzerior med meze, som det ska vara. Alla fantastiska röror, fisk, skaldjur och kött, bläckfisk och grönsaksrätterna ska vi inte prata om å vad gott. Eller pajarna, eller saganaki cheese… Tur att jag ska äta grekisk sallad till lunch idag. Den riktiga varianten, så som jag vill ha den.

Du kanske också skulle gilla en härlig italiensk caprese?

Vilken fantastisk vårdag det var i går. Hoppas ni kunde njuta av den värme som spreds, inte bara i solen denna gång faktiskt.

Det var med lite, lite motstridiga känslor jag gick till Stadsteatern för att möta upp en kär väninna och gå på Ett Dockhem. När nu våren äntligen tar plats ska man då gå in i en teatersalong? Nu var det en av de bästa pjäser jag sett med fantastiska skådespelare och makalös scenografi så tanken på solen försvann. Kl 19.00 var pjäsen slut och vi klev ut på Drottninggatan. Ljust, varmt och kvällen var ung! Vi tog sikte mot Rolfs Kök och hoppades på ledigt bord.

Älskar att gå i stan i timman mellan butikerna har stängt och uteserveringarna öppnar upp. Folk med stora shoppingbagar pustar ut med nått svalt i ett glas och njuter av lugnet. Och på söndagar är det ett fint stilla sorl och behagligt lugn. Inga festgäng eller flåsiga konferanshorder. Par och familjer som njuter av god mat.

Vi hade tur och det fanns två platser i baren. Om du inte förstått det så älskar jag att äta mat och speciellt gå på restaurang och testa nya saker. Jag gillar att det kommer nya restauranger till Stockholm och på senare år är vi i toppklass i världen. Men jag mår nog som allra bäst på klassikerna, de som stått sig genom åren och har en aura av historia. Tyvärr finns det en nervositet i Stockholm och det renoveras bort en massa fina restauranger så mycket ser tyvärr likadant ut. Rolfs kök har klarat sig. 1989 öppnade de dörrarna och deras inredning var radikal och blev vida omtalad. Att ha extra stolar hängande på väggen och extra bänkskivor att sätta mellan borden för två om det var sällskap på fyra eller fler. Compactliving i sin linda!

Köket har stått sig i alla år och det är aldrig en besvikelse att gå dit. Det är ungefär som att dra på sig den lilla svarta eller att inreda med en kudde från Svenskt Tenn – funkar alltid. Andra klassiker som bevarat både stil och kvalitet är Tennstopet, Prinsen, Wasahof, Sturehof och Riche för all del.

Jag valde riktiga klassiker; Råraka med löjrom till huvudrätt och avslutade med Citron tarte, som för övrigt var kvar från brunchen från samma dag. Rolfs köks första och kanske enda brunch. Attans att ha missat den för om resten av brunchen var lika god som citron tarten var vill jag vara med.

Inredningen på toaletten är lite speciell, det är nämligen två toaletter och alltid lika roligt att se folks reaktioner när de kommer ut om de besöker denna krog för första gången.

Att få bord och sitta i fönstret och speja ut är alltid lika härligt. Att se och synas!

Igår gick den av stapeln, Stora Bloggdagen. 130 tjejer (och typ 3 killar) möttes på Clarion Hotel vid Skanstull och var laddade inför föreläsningarna och att få träffa och mingla med bloggvänner.

När jag gick trapporna upp till salen blev jag lite pirrig, som första skoldagen med nya klasskamrater. Kommer nån vilja prata med mig, vågar jag ta kontakt med de andra vars bloggar jag läser varje dag? All oro försvann när jag fick se alla glada, vackra, duktiga och öppna tjejer där uppe. Alla hade väl samma känsla som jag.

Tre föreläsare stod på schemat för eftermiddagen, Malina – Malenami, Jannice – Add Simplicity och Maria – Made by Mary. Initaivtagare var Jannike – Bromans Bravader. Stort tack för ditt engagemang och fina jobb. Hoppas du fick blodad tand och orkar göra om succén.

Först ut var var Malena, denna vackra och energifyllda finlandssvenska. Jag ska erkänna direkt och säga att jag aldrig läst hennes blogg och innan denna dag aldrig hört talas om henne. Mycket konstigt! Vilken vacker blogg och vilken härlig tjej. Hon berättade om sin väg till framgång, för framgång har hon verkligen. Finlands största och första bloggstjärna. Tycker alltid det är lika intressant att höra om varför nån började blogga och hur de gått tillväga för att få rull på sin blogg. Speciellt av en någon som Malena som nått sådana höjder och varit sina ursprungsideal trogen.

Sen var det vinstdragning av fina presenter från diverse sponsorer, gofika och högljutt mingel. Åh vad trevligt det var att få hälsa och få ansikte på de man känner fast man ju inte alls gör det. Så är det ju när man läser en blogg under en längre tid. Man får inblick i en främlingsliv och efter ett tag så känns det som om man känner personen. Så är det ju så klart inte. Jag hamnade med ett härligt gäng pysselbloggare och kände mig lite starstrucked. Dessa fantastiska tjejer inspirerar mig så mycket!

Härligt prisbord vilket jag tyvärr gick lottlös från… Två kreativa drottningar Sofia – Hildas Hem och Helena – Craft & Creativity

Jannike och Jannice! Tack för all inspiration och ert jobb denna dag. 

Lina utan blogg, Karin – Pysselbolaget, Malin – Pastill och Helena – Mormorsglamour.  Kreativitet personifierade!

Efter pausen hade Jannice en föreläsning om Feng Shui och visade ett gediget bildgalleri med hem man satt och dreglade över. Så mycket ögongodis och mycket information.

Dagens oufit och ett kärt återseende med en julbloggare, Therese. Jag började ju som bloggare med att bara blogga om julen, om ni minns…

Efter en kortare paus var det Marias tur att beträda scenen. Följt hennes vackra matblogg och är ett stort fan av hennes jobb. Så vackert och så inspirerande. Hon har även berättat på bloggen om sin stroke hon fick och hennes kamp tillbaka och att leva med kroniska smärtor. Nu berättade hon ännu mer och det var många tårar i publiken. Hennes historia är både svart och ljus. Och ljus skulle jag säga att hennes person är. Ett stort leende och stor generositet. Att orka vara så positiv trots svåra smärtor och åratal av sjukdom bevisar att ingenting är omöjligt. Tack Maria, du inspirerar säkert mer än du tror!

Det ämne som gav mest frågor till samtliga föreläsare från publiken berörde företagandet bland bloggare. Här stod tre framgångsrika bloggare och alla ville veta hur de lyckats. Hur ska man få ekonomi i bloggandet? Hur kan och ska man ta betalt? Detta är fortfarande en relativt ny typ av mediakanal och ekonomi. Finns inga regler eller givna råd att gå efter. Ett hett ämne för en annan Stor Bloggdag, kanske?

Efter ännu mer lottdragning och vinstregn var tyvärr eftermiddagen slut. Jag hade till mitt förtret ingen möjlighet att vara med på middagen som följde. Får se på andra bloggar om den fest jag missade. Men var är en fest med härliga bloggare…? Säkert underbar.

Jag har tidigare pratat om att jag är en frukostmänniska och i morse så skulle det dukas upp sedvanlig frukostbuffé. Konstaterade att vi hade 6 olika sorter knäcke. Egentligen är jag inte förvånad då samtliga familjemedlemmar gillar knäcke men så många trodde jag väl inte att vi hade.

Läste för några år sedan nyheten om knäckebrödets invasion i USA. Oprah Winfrey hade uppmärksammat detta svenska hårda bröd, blivit alldeles till sig trasorna och visade upp en förpackning i tv-rutan. Läs mer här. Tack sa Wasabröd och ökade sin försäljning med hela 50%. Efter ett tv-program! Galet!

Här i Svedala är det ju allt annat än en nyhet utan snarare något vi fått med modersmjölken, om än inte bokstavligt. Men när vi ändå är inne på ämnet, min mamma äter nog 2-3 “ostknäcke” om dagen, dvs knäcke med ost. Hennes drog skulle jag tro… Jag är lite mer varierad. Skinka med tomat och flingsalt var länge en favorit. Nu är det ljus knäcke med ost och gul paprika som är etta på listan. Grov knäcke med leverpastej och saltgurka (inte smörgåsgurka!) är annars så gott. Och apelsinmaremelad på knäcke är faktiskt inte dumt alls. Och kaviar med gurkskivor. Och…

Just nu gynnar jag Vikabröd då de sagt att de ska lägga ner sin verksamhet. Hur tokigt som helst. Världens godaste knäcke och dessutom handgräddat, hur kan man stänga ner en sådan kulturskatt? Läs här. Jag bunkrar så gott jag kan och tackar för många goda stunder.

Hursomhelst, det blev en hård frukost och det kanske var bra då jag nu ska ladda för den Stora Bloggdagen som går av stapeln om några timmar. Återkommer givetvis med bilder och annat från det.

Hoppas ni får en fin lördag!

De stora penseldragen är dragna i vårt hem, fyra veckor efter inflyttning, dvs alla möbler är på plats, nja någorlunda…  Men nu börjar vi se på detaljer, skapa hörnor och trevnad. Inte lätt!

De saker som passade så väl i vårt förra hem, en tre gånger mindre lägenhet, känns inte helt enkla att få in nu. Den där stora ljusstaken känns helt plötsligt inte alls så stor. Eller en lampa som passade väl med tidigare husets födelseår känns inte lika rätt nu, i detta yngre hus. Gäller att skapa nya kombinationer och tillägg.

I dag har Fabriken Stilleben som torsdagstema och något jag mycket tidigt tog fram i uppackandet var mässingsljusstakarna. Vet att jag inte är ensam om att ha fallit för denna nygamla inredningsdetalj. För några år sedan var mässing urbota töntigt och det gick att hitta billiga ljusstakar på loppisar. Nu går de åt fortare än kvickt.

Det blir bara en bild från mig till Fabriken idag för jag ska i sanningens namn säga att värst så många stilleben är det inte än i vårt hem. Får hoppas på att temat kommer tillbaka i höst för då har jag garanterat mängder av grupper och vinklar att leverera.

När jag tittar på bilden känns det som om det skulle kunna vara en bild från ett hem som inreddes nån gång på 40-talet. Inte direkt supermodernt trots Byredo-ljus och ljusstake från Ittala köpta i år. Får ta lite större bilder nästa gång så man ser att det här bor en ung, någorlunda, familj.

Det lilla stället i form av ett h är från min farmor som också hade initialen H. Denna lilla mässingsskapelse är alltså en ställning för ringar, att hänga på piggarna. Ett lodrätt smyckeskrin. Några små turkoser har lossnat, ska försöka leta upp liknande och återställa.

Besök gärna Fabriken och inspireras av en massa vackra stilleben hos andra duktiga bloggare.

Nu har jag fått äran att blogga under Hemma Med Helena i tre månader och det är så underbart att via detta forum komma i kontakt med en massa härliga och kreativa personer i vårt land. Så mycket inspiration som överöses en varje dag i bloggvärlden!

Och på lördag smäller det – Stora Bloggdagen går av stapeln här i Stockholm och jag är suppertaggad. Vet att det kommer komma en massa härliga bloggare vars bloggar jag läser varje dag och just som jag nämner ovan, inspireras av. Så spännande att få träffa dem in real life. Och lite nervöst… Ses vi??

Apropå bloggar och bloggläsare, det är så kul att det är så många som orkar, lägger sin dyrbara tid på, vill och återkommer till min blogg. Jag är ödmjukt överväldigad! Det som värmer enormt är de kommentarer som trillar in. Så kul att veta vilka det är som läser. Vet att kommentarsfunktionen inte är den bästa och att amelia.se ser över detta, så extra tack till er som lämnar spår i kommentarfältet, speciellt Helena, Tess, Rom la dolce vita, Mary och sen en massa pysselbloggare, som jag kommer återkomma om.

Men när det till och med dimper ner ett brev (med frimärke och allt, inte så ofta längre jag får handskriva brev…) från en kär bloggkollega blir jag rörd så in i bängen. Tack kära Jessica. Vi har aldrig träffats men “pratat” i bloggarna i snart två år. Din fina gåva ska sättas i jord och jag hoppas mina fingrar är gröna nog!

Vilket jättefint DIY-tips dessutom – göra små egna fröpåsar och ge bort. Jag blev i alla fall jätteglad! Som du nämner, passande för en trädgårdsfärsking!

I går firades vårens ankomst och vi besökte platsen för min barndoms firande. Det var en spännande känsla att vara tillbaka, 25 år senare. Mycket var detsamma så som platsen, naturen, vattnet, körsångerna, värmen från brasan och den ilande kylan som tog vid när solen gått ner. Men i övrigt var det enorma förändringar. Jag mindes en gigantisk brasa och ett litet stånd med korv- och koksbollsförsäljning. Nu var det helt ändrade förhållande, brasan var ingen rekordbrasa och försäljningsplatserna hade utökats med partytält med med matförsäljning, ballonger, fiskdamm, lotteri, två-kamp och fyrverkeri. En folkfest alltså!

I dag är vi lediga, solen skiner och det är en mycket stilla morgon. Tror dagen kommer innehålla lite av varje; lek i trädgården, få ordning på några flyttlådor, jobba och laga nån god middag.

Hoppas ni också kan få en skön och solig dag oavsett om ni har en ledig dag eller om ni är ute och demonstrerar.

Ingen är väl riktig husägare om man inte har grill? Det verkar så i alla fall om man tittar ut över grannskapet. Maken har under den senaste tiden gjort undersökningar hos vänner och återförsäljare; kol eller gasol? Det blev en gasol. Ja, det kanske är bra men lite synd då jag är den okrönta drottningen vad det gäller att sätta i gång en kolgrill och hålla bra temperatur. Det är sådan där grej om man frågar någon om något få vet om en så är detta en sådan sak om mig; jag kan banne mig sätta igång en eld och få till grym glöd. Men ja, gasol verkar ju vara bra…

Lite rädd att smaken skulle försvinna för kolgrillat är ju splendid. Nu är jag omvänd! Kött och grönsaker grillades i raskt takt och serverades med caprese och diverse såser. “Mmmm… gott kött!” sa sonen. “Mmmm… gott sött!” sa dottern. Sen så blev sonen helt hooked på den grillade auberginen. Det är lite av en chocker då han i övrigt är kraftigt avig mot grönsaker i allmänhet. Bådar gott för sommaren!

Saltar och ringlar över olivolja. Köttet får även färskmalen svartpeppar. Inget mer än det.

Barnens ena morbror med familj kom förbi en sväng på dagen och hade med sig såpbubblor. En sådan klassiker och fungerar alltid. Sonen (aka vattkoppskillen) blåste och lillasyster jagade – förgäves. Sen var det dags att äta!

Ibland ropar kroppen efter något. Den längtar efter en speciell rätt, en krydda eller råvara. Vet inte om det har med den ljusare årstiden att göra men jag blev helt galet sugen på caprese – italiensk tomat- och mozarellasallad. Det är så enkla och rena smaker med tomaten, mozarellan och basilikan och passar så fint ihop. Salladen funkar i sig självt som förrätt eller till fisk, kött mm som huvudrätt.

Hursomhelst, caprese skulle det bli med de mest stolta basilikaplantorna i mannaminne. Vilka dofter, vilken sommarkänsla! Vi har förhoppningar om att dessa exemplar går att plantera ut och kan njutas av länge. Väntar på lite bättre nattemperatur dock.

Caprese

Ingredienser
Solmogna, saftiga tomater
Mozzarella
Färsk basilika
Olivolja
Flingsalt
Svartpeppar

Gör så här: Skär osten och tomaten i skivor, knipsar blad av basilikan och sen varvar läckerheterna på ett fat. Ringlar olivolja över alltihop och avslutar med flingsalt och några drag med pepparkvarnen. Klart! Enklare och snabbare går det nog inte att få njutning på ett fat.

Du kanske också skulle gilla en äkta grekisk sallad.

Äntligen är det på plats! Det perfekta vitrinskåpet. Igår kväll bemästrade jag IKEAs monteringsanvisningar och skåpet flyttade in. Det blev exakt så bra som jag hoppats på. När jag klev in i köket i morse spreds ett stort leende i mitt ansikte. Materialist? Tydligen.

Vi har ju flyttat in i ett funkishus och jag tycker verkligen att detta skåp både passar funkisstilen och vårt moderna kök. Två berömda flugor i en smäll.

In flyttade alla glasburkar snabbt och barnen vill också krypa in. Det blev det stopp för vilket de inte alls förstod varför. Dottern vill öppna och stänga, öppna och stänga. Det vill jag med…

Ser fram emot loppisar i sommar då jag ska hitta fina burkar och kärl som passar. Blir både som förvaring och som ett vackert tittskåp. Ett vuxendockskåp?

Den nya lökkorgen passade också mycket bra där. Behöver naturmaterial som bryter metallen och glaset.

Kommer du ihåg hur det var när man var liten och skulle få välja vad som helst till middag på födelsedagen? Maken frågade mig detsamma nu och då tog jag i. Bästa att passa på 😉 Kände att det skulle vara kul att testa något nytt och festligt, speciellt då vi fick vara hemma med vattkoppspojken. Det blev en japansk middag med sushi, sahimi, edamame, algsallad, kimchi och kålsallad. Vet inte om det var mitt Omega 3-begär som suktade efter lax men det var så gott och fräscht. Och så klart, barnen är mycket förtjusta i lax med soja så det gjorde ju valet lite enklare. Mina föräldrar kom över så det blev ett litet firande detta året. Men som sagt, får ta igen.

Edamame (sojabönor) köper man numer i dagligvaruhandeln och är snabba och enkla. Koka upp och låt sjuda nån minut. De är förkokta men behöver kokas nån minut bara. Häll av och lägg upp. Några nypor flingsalt över och sen redo att serveras. Obs, inte skidan, bara bönorna.

Kålsalladen är min variant av den starkare kimchin. Jag gillar verkligen kimchi, den syrade och kryddade salladskålen men den kan bli för stark för mig. Jag gör en mycket mild variant; Skiva ett helt salladskålshuvud och lägg i en plastpåse. Häll över 1 dl soja, 2 msk vitvinsvinäger och lite flingsalt. Knyt ihop påsen och “buffa” så salladen marineras. Låt ligga i kylen tills det är dags att servera. Ju längre den får ligga desto mer smak. Vill man så kan man hetta upp salladen med chili eller blanda i lite av riktig, stark kimchi.

Sashimi, mmmm så gott. Det är alltså sushi utan ris. Köper Salmalax som är färdigfilead lax och den skivar jag upp i lagom tunna skivor. Vinst varje gång, det går inte att misslyckas med den laxen. Doppar i soja och sen; mums.

Har en dröm om att få åka till Japan nån dag. Föreställer mig att det är fantastiskt och häftigt. Den gamla historiska kulturen i kombination med det moderna pop-samhället verkar så intressant. Nån dag, nån dag…

Tänk vad en liten shoppingtur på lunchen kan skapa lycka. Ja, nästan pinsamt. Hittade en jättefin korg på Granit som skulle vara perfekt att förvara lökar i. Jag gissade rätt, det blev mycket bra. Både snyggt och användarvänligt. Passade dessutom bra in i köket. Förvaringen vi hade innan var på fallrepet och klumpig.

Nu blev jag sugen på något härligt vitlöksdoftande! Kanske en guacamole till fredagsmyset??

Månaden april är en vårmånad och just i år har vi nog sett extra mycket av våren då vi flyttat till hus med trädgård. Visst man ser årstidernas skiftningar även i stan men med en egen trädgård blir det tydligare.

Just nu spirar  och knoppas det i alla hörn och 4 åringen har ärt sig snödroppen , krokus och vintergäck. Men vad det i övrigt som poppar upp är lite av en gåta än så länge då det inte är vi som satt lökar och planteringar. Kommer bli kul att följa utvecklingen i vår lilla täppa.

Fabriken har idag torsdagstemat Moodboard april. Mitt bidrag blir inget regelrätt moodboard utan kanske snarare ett collage av det som varit vårt april, nämligen trädgården.

Gör ett besök hos Fabriken och insprireras av en massa bloggare och hur de tolkar temat april.

Spelar ingen roll om det är födelsedagen när jag var 8 eller 22 eller idag, det är alltid kul med födelsedagar!! Eller om jag ska vara ärlig; min 27.e födelsedag var jobbig. Vet inte varför men 27 var svårt att fylla – en 27års-kris… Idag skrattar jag åt det och tänker: “Lilla gumman, du skulle bara veta hur ung du var…” Undrar om jag tänker likadant om 20 år om det är så att jag skulle krisa igen om säg, si så där 2-3 år…?  Bra att ha i minnet i så fall.

Hur som helst, jag fyller 39 och är alltså fortfarande 30+. Ser fram emot att få ha en hejdundrandes fest om ett år och drömmer om hur coolt det skulle vara med en privat spelning med E-type. Hade inte det varit kul?? Vad kostar han en kväll?? Nä, det får nog bli DJ…

Blev uppvaktad av make, dotter och vattkopps-son. Hur mysigt som helst, bortsett kopporna. Den traditionsenliga brickan med varm choklad var så klart med och en fransk baguette med kokt skinka, majo och tomat – min favvo!! Fick också fin hjälp att öppna paketen av två pyjamastroll.

Dagens firande har tyvärr rumsterats om lite då sonen mycket lämpligt snappat upp vattkoppor. Varför är det alltid så…? Lunchen med finaste tjejerna får ställas in för vabberi och kvällsaktiviteten blir i mindre tappning och hemmavid. Inte på nått sätt dåligt men så klart synd då jag var så nöjd med mitt upplägg. Får tänka att jag sprider ut mitt firande då till flera dagar i stället. Så, titta, lite positivt tänkande 😉 Typiskt för 39-åringar??

Halloj där ute. Ja, tyvärr hinner jag inte med att pyssla så mycket just nu. Pysslet består mest i att lägga vardagspusslet och få i ordning här hemma efter flytten. Men så inser jag när jag håller på att fixa i köket att vissa saker är lite pyssliga, sånt som bara finns där och inte direkt kräver stora ansträngningar. Pyssliga lösningar i vardagen kan man kalla det.

I morgon kommer leveransen med ett mycket efterlängtat vitrinskåp och i det ska jag ha torra varor, som ett tittskåp och skafferi. Glasburkarna står sedan länge redo att flytta in. Häller över pasta, ris, nötter, flingor och gryn i fina glasburkar. Men för att vara säker på att veta vad det är, vilken koktid, utgångsdatum eller liknande tar jag ofta en bit av förpackningen och lägger i burken. Ja, det kan man väl kalla lite vardagspyssel…?

Hurra, idag firar vi tre veckor i vårt nya hus. Mycket har hamnat på plats men det är extreeeeeemt mycket kvar att få upp ur lådor och få i ordning. I söndags var det endast en sak som gällde: böckerna ska upp ur sina lådor. Vi hade haft hyrelådorna på övertid och inte läge om att be om en vecka till. 5 st Billy monterades upp i rask takt och sen slängdes Kafka, Agatha Christie och Henning Mankell upp i rasande tempo.

Det totala kaoset började övergå till ett ordnat kaos. Det kändes inte bättre faktiskt. Det var en skönare känsla när ALLT var kaos för då kunde man inte ta sig in men nu när det är hanterbart vill jag bara att det ska vara helklart och tokfärdigt. Men det finns ingen tid i veckodagarna. Helgjobb helt enkelt.

Tavlor är väl det sista man sätter på plats? När alla möbler är placerade så får man börja måtta och känna var tavlorna ska hänga. Åh, jag önskar att jag kunde hoppa till det skedet nu. Hamra i sista kroken och så var det klart. In my dreams… Nån gång vid jul kanske??’

I vardagsrummet pågår just nu ett “hela havet stormar”-projekt. Soffan flyttas från vägg ut i rummet och vi testar den vinkeln -nja, inte rätt det heller. Får inte kläm på det rummet! MEN, extrema lyxproblem eller hur?! Så går det…

Morgonen bjöd på ett stilla regn och jag tar på mig min mysigaste kofta, tar några snabba melankoliska bilder med telefonen, rotar fram regnkläderna och rusar till jobb och dagis. Längtar till helg och flyttkaoset, trots allt.

För snart fyra år sedan gick jag med vår nyfödda son till BVC för den första träffen med föräldragruppen. Detta mytomspunna första möte med ett gäng andra nyförlösta kvinnor med helt nya liv och kroppar som föses ihop och förväntas umgås.

Innan jag skulle gå hade jag luskat hos erfarna föräldrar om deras intryck av föräldragrupper. Det blev lite olika kommentarer; “Åh, min mammagrupp var så underbar, några av min bästa vänner i dag är från den tiden” eller “Inte min grej, gick dit en gång och sen fick det vara.” Lätt förvirrad gick jag dit med mitt lilla knyte och mötte 11 andra tjejer som verkade lika förvirrade som jag.

Jag hade tur att hamna i en grupp med helt fantastiska tjejer där de flesta var mycket sociala och intresserade av att promenera, fika, snacka skit och skratta. Anmälde oss till babymassagekurs, gick på öppenförskola tillsammans och anlitade en tränare som vi hade “barnvagnsgym” i parken med. Denna grupp blev ett ankare för mig där jag kunde få stöd och råd när allt verkade så jobbigt med den lille.

Senare  tog papporna över en efter en när morsorna började jobba igen och de verkade ha minst lika kul som vi tillsammans. Vet inte om det hjälpte till att det var fotbolls-VM på dagtid just då de hade sin föräldraledighet. Hursomhelst, detta har gjort att jag fått många nya fantastiska vänner och barnen har ju känt varann från början.

Nu är vi 5 familjer som umgås ofta och alla har fått sitt andra barn så en liten nätt skara på 20 pers leker och har kul tillsammans. Vem hade vågat tro på detta för 4 år sedan? Inte jag i alla fall.

I helgen firade vi våra nyblivna 4-åringar med ett knytiskalas i solen. Och så passade vi på att prata och planera för den resa vi ska göra tillsammans om några veckor. Vi drar allihop till varmare breddgrader och har vår egna Bamseklubb med oss.

För tredje helgen i rad bakade jag kanelbullar. Sitter i ryggmärgen nu… Johannas marshmallows doppade i choklad och strössel fick både vuxna och barn att le stort. Carolas tårta var magiskt god. Men det som var hetast var jordgubbarna och vindruvorna. Kanske för att det var så soligt, somrigt och gott att läska sig med. Note To Self; underskatta inte frukt på kalas!

Ugglan har sedan en tid varit kraftigt representerad som dekoration i inredning, på mönster och som illustrationer. Undrar varför? Har ugglan tidigare levt undangömd och nu anlitat pr-konsulter för att få högre status? Eller var det någon som började rita ugglemönster och en hel inredningsvärld hade hittat en ny älskling? Förmodligen det senare.

Jag är inte sämre och älskar ugglan som mönster och dess form. Ska vara smarta oxå, har jag hört… Hur som helst; att göra egna små ugglor av pappersrullar är enkelt, kul och blir mycket effektfullt. Här är det dessutom endast din fantasi som sätter gränserna för designen. Ingen uggla kommer eller ska vara den andra lik, om du inte vill det så klart.

Gör så här: Knip ihop en änden av pappersrullen och vik sedan ned de två sidorna mot varann så de överlappar. Knip ihop, knäck och tryck lite så det sätter sig. Detta blir de två spetsiga öronen på ugglan.
Måla rullen i önskad färg (eller olika färger), jag använde vattenlöslig hobbyfärg. För att minska på kladdiga fingrar knipsade jag en klänypa som handtag. Mycket bra även för de minsta tassarna, även om det i detta fall inte hindrade dottern att måla över hela armen ändå… Låt rullarna torka.
Nu ska ugglan färdigställas och jag började med att skissa med blyerts. Ett tips är att börja med näbben för att få mittpunkten. Sen använde jag vattenfasta spritpennor. Hade först en ganska tunn och det blev för tunt och övergick till en riktigt fet penna. Men varvar lite efter vad det är som ritas.

Tror ugglorna kommer flyga runt och bo på olika ställen i hemmet men för dagen häckar de i köket!

SparaSpara

SparaSpara

Hört talas om frusen banan, Frozen Banana? Inte jag, för tills för nån månad sen. En bananglass som är helt laktosfri och utan tillsatt socker. Verkade dessutom kul att göra. Det ska testas!

Lät enkelt och var enkelt. Tricket i det hela är att ha riktigt, riktigt mogna (läs mörkbruna) bananer så börja ed att leta upp de där du vanligtvis inte köper i butiken. Är de inte tillräckligt mogna har inte sockret i dem släppt och blir inte så saftiga utan mer fibriga och torra.

Chokladdoppad frusen banan

Skala och halvera bananerna och sen trär du halvorna på glass- eller grillpinnar. Lägg dem i en plastlåda eller liknande och låt ligga i frysen en till två timmar så det blir kalla som isglassar.

Ta fram bananpinnarna och de toppings du vill ha på dina glassar. Lägg smörpapper på en bricka eller liknande för att lägga de färdiga glassarna på. Smält blockchoklad och bred på bananen eller doppa i. Chokladen stelnar snabbt då den kommer i kontakt med den kalla bananen så det gäller att raska på. När önskad mängd choklad är på så strör du över toppingen eller rullar i den. Toppings kan ju vara vad som helst du tycker passar. T.ex. kokos, hackade nötter, strössel, chokladkross mm.

Servera på en gång eller lägg tillbaka i frysen och vänta på rätt tillfälle. Let the fredagsmys begin!

För en massa år sedan var jag i Köpenhamn och besökte Café Europa där jag såg något jag blev helt kär i. En kortsidevägg fylldes av en gammal skolkarta över Europa (passande nog) och det var så enkelt samtidigt väldigt effektfullt. Jag blev helt tagen och bestämde mig för att så fort jag får en väggyta som är mer än 3 m lång så ska jag ha så. På denna tid bodde jag i en liten “studio” på 35 kvm med en massa snedtak.

Letade länge och väl efter en karta, t o m ringde skolor, och hittade tillslut en välhållen karta från 1955. Sen var det bara att hoppas på att flytta till större. Det har varit tre hem sedan dess och det är bara i två av dem kartan med nöd och näppe fått plats. Lägenheten vi nyss lämnat, där fick den inte plats.

När vi för ett år sedan bestämde oss för att börja leta efter nytt hem hade jag detta i bakhuvudet – vill ha en vägg i anknytning till matplatsen där kartan får plats. Inte för att ett ev husköp skulle stå och falla med det men det var en viktig sak för mig. En drömbild.

Efter att vi hittat vårt hem och vi hade en villkorad besiktning så hade jag med mig en tumstock för att verkligen se om kartan gick in på den vägg jag önskade. Det var det första jag tänkte på när jag tog mig till huset som vi nyss köpt. Ev fuktskador, elhaverier eller skavanker kom efter detta i prio. Med en lättad suck såg jag att den absolut skulle få plats och då kunde jag följa besiktningen till fullo och for the record, huset klarade besiktningen. Det var för väl… Vart skulle jag annars hängt kartan?

Nu hänger den där och strålar. Tycker så mycket om den och är glad i färgerna. De tar för sig utan att skrika. Sen är det en historielektion att titta på den för Europas karta har ritats om både en och två gånger efter att denna gjordes. Vissa länder har försvunnit för att sen återuppstå igen.

SparaSpara

Varje gång jag äter soppa så tänker jag “varför gör vi inte soppa oftare?”. Det är ju så gott och fridfullt att äta soppa. Slänger man i sig en soppa så får man betala priset med en mycket kladdig klädsel och duk. Nä, sitta och sippa på soppan och njuta.

Jag är uppvuxen med föräldrar som vill ha efterrätt varje dag och för att kompensera en maffig efterrätt som änglamat eller ugnspankaka så serverades det ofta soppa. Kanske inga kulinariska höjdarsoppor men bäst var champinjonsoppa och bottennappet var buljong med frysta rotgrönsaker (förlåt mor, men den var hemsk!). Tror det handlade om att klara av soppan fort för att sen hugga in i det söta.

Men matkonsten har utvecklats och soppor känns nu mycket hett och rätt. Nya kulturer och ingredienser öppnar upp för kreativiteten. En favvosoppa är jordärtskockssoppa. Helt fantastisk i sin smak och trots sina enkla råvaror känns vääääldigt lyxig. Passar både till förrätt och varmrätt.

Jordärtskockssoppa

Ingredienser:
1 kg jordärtskockor
timjan
5 vitlöksklyftor
2 gula lökar
en näve hasselnötter
olivolja
500 gr mjölig potatis
1,5 l buljong (grönsak eller höns)
ett glas torrt vitt vin (eller en skvätt pressad citron)
3 dl matlagningsgrädde alt. vispgrädde
salt och svartpeppar

Gör så här: Hemligheten är att rosta skockorna i ugnen innan de blir soppa. Det gör smaken djupare och rundare. Skala och dela skockor, lökar och vitlöksklyftor. Lägg i en ugnsform och ringla på ordentligt med olivolja, salta, peppra och smula en tesked timjan över. Rör ner hasselnötterna och rosta rubbet på 175-200 grader ca 20-30 minuter. Allt ska ha blivit mjukt och fått färg utan att bli bränt.

Skala och dela potatisen och koka i buljongen tills den är klar. Häll sedan ned det rostade med potatisen och låt koka med vinet i fem minuter.

När allt är mjukt så mixar du ordentligt med handmixer så allt blir slätt. Soppan kan nu vara rätt tjock. Ingen fara. Häll i grädden och späd eventuellt med vatten till önskad konsistens. Smaka av med salt, peppar och lite citron. Mixa gärna en extra gång innan du serverar. Toppa gärna med något knaprigt som stekta baconträningar eller lite smörsvängda krutonger och någon snygg färsk grönska som timjan eller hackad persilja. Servera med ett gott bröd till. Svårslaget.

Ps. Pröva även att byta ut jordärtskockorna mot rotselleri, palsternacka eller persiljerötter. Eller en blandning av allt! Ds

Jag arbetar som Art Director på en reklambyrå till vardags och jag tänkte visa en liten bit av vad jag kan hålla på med en vanlig måndag. Mitt jobb går ut på att komma på idéer och koncept för reklamkampanjer och sedan ansvara för form, uttryck och design. Jobbar i team med en copy som är ansvarig för all text men det är tillsammans som idéerna tas fram. Ja, ni kanske redan visste detta eller sett på Mad Men 😉

Det bästa med jobbet är att se sina saker i media och på stan men roligast är nog ändå fotograferingarna. Arbetar då ihop med fotograf och stylist för att skapa bilder utifrån den idé vi tidigare tagit fram. Jag jobbar med många matkunder så det blir mycket fotograferingar med matstylister och de grejer de har med sig får min pysseltarm att hoppa av glädje. Vill stanna kvar i köket och skapa de mest fantastiska kreationer.

Här hade vi en efterättskampanj på gång och, ja ni fattar, vi hade det ganska bra denna dag. De färdiga bilderna kommer komma ut i början av sommarn och får visa dem då. Kan säga att de blev galet härliga, kalasiga och bra bilder. Tänk, när jag var liten fanns det pyntgelé och karamellströssel på sin höjd. Nu är det cupcake-strössel, roliga formar och pynt i alla butiker. T o m på Panduro, bredvid lim och färgkritorna!

Jag vet att jag inte är ensam om problemet och är helt säker på att det finns många som har det tusen resor värre men det hindrar inte mig att vältra mig i detta.

När jag var gravid första gången kunde jag inte förstå varför jag vaknade vid 02 och kunde vara pigg och klarvaken i två timmar. Och sen när det var dags att vakna vid 07 så var jag Trötters okända syster. Fick höra att detta var för att kroppen började ställa in sig på amningsnätternas vaktimmar. Jaha, det är ju coolt att kroppen kör på autopilot men kan man stänga av den nu, 4,5 år senare?

Nu är det inte amning och blöjbyten som stör nattron utan två små pyjamastroll som prompt vill sova i sina föräldrars säng och kommer tassande i vargtimman. Nu finns det två vägar att välja:
1. Klart man ska sova tillsammans, det ger närhet och så har människan gjort i urminnes tider. Och det spelar väl ingen roll var, bara att man sover.
2. Alla sover i sina egna sängar och alla får välbehövlig och livsviktig nattsömn plus att barnen blir trygga själva.

Hmmm… vad är då problemet? Bara att välja spår. Jo att vi inte är familjen small utan en mor på 180 och en far på 199 och barn som jobbar på de övre bvc-kurvorna så det är en duktig fajt om att inte trilla ur sängen när de små intar centralplatserna. Madrasser på golvet är nu planen. Tanken är att barnen ska få mysa in sig där men jag är rädd att det är jag som hamnar där…

Varför inte välja nr 2? Åh vad jag önskar att jag orkade ta den fajten. Kl 03.15 är varken jag eller barnen i stånd att prova något nytt. När diskussionen dyker upp bland vänner så hör jag mig säga “Äh, det är inte så många 15-åringar som sover hos sina föräldrar” och skratta lite nervöst. Visst, men 11 år till??? Lånat böcker i ämnet men insett att de skulle jag ha läst innan jag var gravid för man skulle tydligen starta från sekund 1. Hjälp…!

Här är två filmer som jag känner igen mig i. Är väl någonstans precis mittemellan dessa två varianter.

[youtubeplay id=”qKNOaFtWiPo” size=”medium”]

[youtubeplay id=”bKHdVqXIu54″ size=”medium”]

Vi har inte bott i huset i två veckor ens men redan hunnit med två stora kalas och några mindre middagar med gäster. Härligt och lite av anledningen till att flytta.

Men då det är så nyflyttat så ligger mycket av pynt- och kalassaker i “nån låda”. Det ska ju inte hindra att göra det barnsligt och kalasigt – får ta det som finnes. Flaggspel gjordes av steksnöre och servetter, fastsatt med gem och ballonger sattes upp där det fanns möjlighet. “Oj, vad fint” sa sonen och det var väl precis det jag ville uppnå. Spindelmannendräkten åkte på och han väntade vid dörren.

På frågan “vill du ha tårta eller glass?” var svaret mycket säkert; glass! Är det inte så, att mindre barn är mer glada i glass än tårta? Jag är mycket förtjust i våffelstrutar, det är lite festligare än att äta på tallrik och att doppa i strössel gör det hela riktigt skoj och gott. En buffé av glass och strössel ställdes fram och barnen fick välja smak på glass och strössel. Alla nöjda och glada. Mindre disk dessutom… Och så saft och bullar på det, så klart.

När barnen fått ta så var det de vuxnas tur som stått tålmodigt med lystna blickar och väntat. Vad duktiga de var!

Sen var det lekar och fiskdamm. Gjorde påsar med några få godisar, ett litet lyckotroll och en rolig larvballong. Ballongen visade sig vara den roligaste  leken. Maken pumpade upp 12 larver och sen var spring-/jage -och slåleken igång. Att få slå varann med en lätt ballong gav skratt som kiknade och jakten förflyttades mellan våningarna och alla rum. Det var faktiskt så skoj så godiset glömdes bort. Älskar sådan spontana lekar.

Efter två timmar började festen rundas av men några ville stanna kvar och då dukade vi upp en mer vuxen buffé med ost och vin. Barnen ville ut i trädgården och av nån anledning blev det så att barn och pappor gick ut medans mödrarna intog soffan med varsin tallrik ost. Älskar sådan spontana lekar 😉

I går gick då det andra och sista 4-årskalaset av stapeln. Nu var det sonens kompisar som stod på gästlistan och mer förväntansfull kille får man leta efter.

Förra veckans kanelbullesuccé ville jag göra repris på så det sattes en vetedeg i arla morgonstund. (Alltså, de dofter ett bullbak ger är bättre än alla lyxiga och flådiga doftljus tillsammans) Jag hade färglada muffinsformar hemma och tänkte att de skulle vara kalasiga. (För muffinsformar får man väl ha till bullar??) Men det jag inte hade tänkt på var ju effekten de gjorde på bullarna. De blev supersaftiga – så klart! Dah!!

Supersaftiga kanelbullar

Ingredienser:
50 g jäst
150 g smör
5 dl mjölk
1 dl socker
0,5 tsk salt
1,5 tsk hela kardemummakorn, stöt i mortel
ca 15 dl vetemjöl, 1 dl kan sparas till utbaket om så behövs.
Fyllning: rumsvarmt smör, socker och kanel
Garnering: 1 uppvispat med 0,5 msk kallt vatten och pärlsocker

Gör så här: Smula jästen i en degbunke och smält smöret i en kastrull. Häll i mjölken i det smälta smöret och få vätskan fingervarm. Häll i hälften i bunken med jästen och rör tills jästen lösts upp. häll i resten av vätskan och ta ut det sista med slickepott, saltet från smöret sjunker så det sitter mycket god sälta längs kastrullens botten och väggar.
I med socker, salt och den mortlade kardemumman. Rör tills allt blandats.
Häll i mjölet i omgångar och arbeta med degen tills den släpper fint från bunkens väggar och blir slät och blank.
Täck bunken med en bakduk, ställ på ett varmt och dragfritt ställe och låt jäsa i 40 minuter. Sätt på ugnen till 250 grader och 40 formar på plåtar.

Häll ut degen på ett bakbord. Mjöla underlaget om du känner att det behövs, beror lite på bakytan. Dela degen i två lika delar. Den andra kavlas ut till en lång rektangel ca 5-10 mm tjock. Bred nu på smör jämt över ytan och strö över socker och kanel. Här har jag inga mängder utan kör på känsla som oftast är: “ju mer desto bättre för smör och socker är ju så gott!” (och fyllning; kanelen kan med fördel bytas ut mot hackade nötter, mandelmassa, kardemumma… mm.)
Vik nu degen tredubbelt på längden och skär remsor, ca 20 st per deghalva (alltså tot ca 40 st). Snurra, vrid och knyt (går inte att misslyckas) remsorna till knyten och lägg i formarna. Låt jäsa ytterligare 40 minuter under bakduk. Brukar ställa plåtarna på spisplattorna för jag tror värmen från ugnen är bra för jäsningen, inte fått detta bekräftat av vetenskapen dock…

Vispa upp ett ägg och häll i vatten. Vattnet gör att bullarna inte sjunker i hop vid penslingen. Pensla bullarna och strö över pärlsocker. Skjuts in i mitten av ugnen och grädda i 6-8 minuter. Låt svalna på ugnsgaller och täck sedan över med bakduk.

Och ja, bullarna försvann i rasande takt även denna gång. De färglada formarna gjorde det hela väldigt glatt och vanligtvis brukar ju barn välja på storleken eller pärlsockersmängd men nu var det “jag vill ha en gul bulle”. Och det är kanske som Annika säger i Pippi På Rymmen: “Färska kanelbullar tycker väl varenda människa om!?” 

Återkommer med lite fler bilder från kalaset och kalaspyntet senare.

Fredagskvällen gick över i fas två. Barnen var lagda, volymen sänkt, godiset och snackset som barnen inte får men de vuxna får gotta sig i (hyckleri eller privilegie att vara vuxen?) och vi skulle kolla på finalen av Mästerkocken på 4 Play. Mitt i det tv-sända filéeandet av en rådjurssadel hörs de numer välkända tassarna i källartrappan och in kommer katten, stoltare än en tupp. Han har ett byte med sig till oss. En mus!!

Den var död men katten gjorde allt för att leka med den; putta, kasta och bolla med den. Jag sätter en jordnötsbåge i halsen och tänker att jag aldrig mer vill ha detta snacks. Försöker sjasa bort kissen men då smiter han upp på övervåningen med musskrället. Jag efter och våndas över att det ska ligga en mus i min säng. Nå väl, det var inte i sängen men på golvet. Jakten fortsätter i flera rum och jag letar fram en plastpåse i farten att fånga musen med. Ber en tyst bön om att barnen inte ska vakna av att få en död mus över sig.

Jag vinner fajten men kan inte se på musen som dinglar från min stela hand. Jag är alldeles för mycket djurvän för att ta in att denna stackars mus fått offra livet för vår lekfulla katt. Springer ner och kastar den lille gnagaren ut i mörkret och inser att jag kanske kommer trilla över den i morgon när det ljusnar. Men den är i alla fall ute. Många kraftiga rysningar går längs med hela kroppen.

Jag har hört talas om detta fenomen, att katter vill visa sin tacksamhet genom att ge gåvor till sina ägare. Jättegullig gest, ger katten beröm och han får ligga i mitt knä och somna. Men i mitt bakhuvud så säger en lite röst: Välkommen till landet!

I onsdagskväll öppnades dörrarna till kocken Pontus Frithofs nya krog Pocket för en skara matkräsna (öppnar 13/4). När restauranger har öppningar är det vanligaste att det är mingel med pompa och ståt. Nu var det mer en intim krogkväll med sittning för några utvalda gäster. Och det är nog lite så även denna restaurang vill uppfattas; lite mer personlig och varm, inte så mycket lull-lull och dutt. Konceptet är en bakficka/bistro till stora matsalen Pontus! en trappa ner och sidekick till baren som ligger vägg i vägg. Det går inte att boka bord här utan det ska bara vara att droppa in. Är det fullt på de 90 platserna så hamnar man på kölista och placerade i baren. En annan sak som gör att det känns som ett varmt ställe är att det finns barnrätter. Detta ställe kommer nog bli ett poppisställe för after dagis!!

Om man tidigare besökt matsalen så har man nog inte undgått den riktigt snygga inredningen signerat bla Pontus Frankenstein. Han har även varit involverad nu och de två ställen smälter fint in i varann. Jag glömde fråga vart namnet Pocket kommer ifrån men ger mig på en vild gissning. I matsalen finns en mycket häftig tapet (framtagen av Pontus & Pontus faktiskt) föreställande böcker i Billybokhyllor. Det temat fortsätter även på Pocket men nu på tyg som sveper längs väggarna. Och en pocketbok är ju en mindre variant av inbunden bok så det passar ju denna bakficka. Tror ni att jag har rätt?

Då jag sedan länge gillat Pontus mat hade jag höga förväntningar på Pockets meny och jag blev inte besviken, tvärtom. Inga rätter ska kosta över 200 kronor och menyn var bred fast med få rätter. Kommer nog tilltala de flesta. Plus för barntipsen!

En liten citrondoftande bläckfisksallad satte igång smaklökarna rejält.

Alltid varit galen i sniglar i vitlök. Dessa var mycket bra. Rejält med vitlök och bra stuns i köttet. Problemet är att jag alltid vill ha fler…

Lammkorv med polenta och ratatouille. Hallå i lådan, vad gott! Jag älskar korv men det är skillnad på korv och korv. Detta var en mycket bra lammkorv. Sen så var jag bara tvungen att säga till köket att detta var den bästa ratatouille jag någonsin ätit. Stora bitar och med mycket smak. Den kunde jag tagit en rejäl doggy bag med hem och goffat hela helgen! (ja, ni ser ju hur glad jag är…)

Efterrätten rabarberkompott med cheesecake lät gott men smakerna var inte som jag trodde. Mer citron och jordgubb än rabarber och cheescaken var i krämform istället för som kaka. Nja, den kunde ha varit lite smarrigare. Maken valde chokladmoussen och den var däremot himmelsk.

Pontus frågade mig om vad jag tyckte om kvällen och min spontana kommentar blev: “jag vill flytta hit”. Det hade han inga problem med. Det är inte svårt att känna sig som hemma här med den enormt goda maten, den snygga inredningen och den oklanderliga servicen. Får ha det som tillflykts ort i alla fall.

Att flytta till hus är nog det bästa vi gjort. Det tog mig nog ett år att ta beslutet att börja titta på hus. Jag var ju citytjejen! Gick på restaurang på kvällar, åt frukost på fik och fick luft på Djurgården. Men hur mycket av det där gjorde jag egentligen? Hur såg mitt liv ut med barn? Jo, varje helgfrukost blev snabbt avslutad för att barnen inte nöjde sig med sitt rum, de behövde få springa och leka fritt. Vid 09,30 varje lördag satt jag å maken och sa “vart ska vi i dag?” För att stanna hemma hela dagen gick inte, då hade något eller någon gått sönder. Inte ens om det var snöstorm eller hällregn.

Vi flyttade på tisdagen innan påsk och redan på långfredagen var trädgården det bästa med huset. Det blev jag varse då jag tvingades klä på barnen alla 85 plagg och släppa ut dem i trädgården kl 06.50. Själv stod jag i altandörren endast iförd en ganska ovärdig morgonrock och nattlinne. “Mamma kom, du måste gunga oss!” Inte en chans, jag har ju inte ens vaknat på riktigt och det är -6 grader. “Mamma, vi kan inte öppna lekstugan” Men va!? Jaha, ut i tofflor, morgonrock och riktigt rufs för att dämpa skriken så grannarna inte skulle vakna. “Så, nu vet grannarna att vi flyttat in!” tänkte jag högt samtidigt som jag kände en sådan lycka. Det var precis detta jag önskat och knappt våga drömma om; att barnen självmant vill gå ut och leka istället för att be om ännu en film.

Nu väntar vi på värmen och att få flytta ut på riktigt. Ser framför mig alla måltider och kaffestunder i bersån, att få plocka den egenodlade salladen och att få ligga på en filt med barnen och leta figurer i molnen. Om det är naiva, romantiska drömmar återstår att se.

I dag är det Tema Uteliv hos Fabriken. Besök gärna dem för en massa inspirerande uteplatser och -liv.

Hur koka vit sparris? vad finns det för recept på vit sparris och vilka är de bästa tillbehören utöver hollandias? Ja frågorna runt denna, en av årets första, godaste primörer.

Det är inte riktigt vårvärme än men en av de rätter jag tycker är mest våriga är kokt vit sparris serverad med lufttorkad skinka och hollandiasesås. Om ni inte smakat, så säger jag; grattis, ni har nått helt makalöst kvar att upptäcka!

När är vit sparris är rätt mogen? För att veta om sparrisen är lagom och mogen ska du ta två sparrisar mot varann och gnida långsidorna. Gnisslar de så är de perfekta för kokning.

Laga & koka vit sparris

Gör så här: Skär av ca 3 cm av ändarna. Om du vill testa kan du ta tag om änden med båda händerna och knäcka sparrisen. Den brukar delas där i brytet mellan torr ände och saftigt sparris”kött”.

Skala ordentligt hela sparrisen förutom toppen. (Lämnas minsta lilla strimma blir det en tråkig upplevelse för matgästen; som trätrådar i munnen).

Man kan med fördel binda ihop sparrisarna med ett brett gummiband eller bomullstråd, inte för hårt. Det är för att sparrisen är lite ömtålig och kan skadas om det far runt i kastrullen.

Koka upp saltat vatten i en stor och djup kastrull och häll i 1 msk vinäger eller citronsaft. Helst en hög och smal sparriskastrull så klart, men det är inte så många som har. Sänk värmen och lägg i försiktigt. Låt sjuda i 15-20 minuter.

Känn efter med potatissticka långt ner i stammen. Ta upp med hålslev eller stekpincett.

Servera med förslagsvis kallskuren skinka (serrano), värmd hollandaisesås, rom.

Det var en mycket annorlunda och härlig morgon i går. Hipp hipp hurra, sonen fyllde fyra! För första gången kunde vi gå in med bricka i handen och skönsång i strupen och “väcka” ett födelsedagsbarn. Tidigare har sonen vaknat före resten av familjen, inte velat stanna på sitt rum (läs föräldrarnas rum…) eller helt enkelt varit för liten för att fatta att det var nåt speciellt med just denna dag.

Nu sov han räv under täcket precis som man ska och väntade tålmodigt. Men det var inte sonen vi fann under täcket, nä minsann, det var Spindelmannen. Dräkten hade varit på sedan söndags eftermiddag och Spindelmannen såg en aningens sliten ut. Men det kompenserades av ett leende större än Jokerns (för att fortsätta med actionfigurstemat…).

Frukosten bestod traditionsenligt av varm choklad och macksmörgåstårta serverat på den speciella födelsedagsbrickan.

Middagsmenyn hade han bestämt helt själv; Trollsoppa (dvs vilken soppa som helst och maken skapade sin världsberömda jordärtskockssoppa) och glass. Har nog aldrig hört ett barn önska soppa på sin födelsedag. Men han är en gourmand, tror jag, och det har han efter sin far. Receptet kommer komma och det rekommenderas av en nybliven 4-åring och snart 39-åring…

Ibland sker det. Den där middan man hafsar i hop av det som finns i kylen eller när man är sugen på nått, t. ex. räkor, men vet inte vad man ska göra med dem och man provar sig fram och det faktiskt, förvånade miner, blir jättegott.

Här om dagen så ville sonen prompt äta räkor. Den matintresserade lillkillen hade tittat på “Halv åtta hos mig” och där åt de just räkor. Jag var inte i läge att sätta emot denna dag så en påse räkor med skal fick följa med hem. “Jaha, och vad gör jag nu då? Pasta funkar alltid, det tar jag. Grönsaker måste vi få i oss så det blev purjo, fänkål och zuccini. Och pasta är ju godare om det är krämigt så i med crème fraîche. Krydda måste jag göra, hmm, curry och räkor går ihop.” Så kan det gå till här hemma…

Currydoftande pasta med räkor

Detta hade jag i:
500g räkor
250 g pasta
Purjolök, det gröna
1/2 zuccini
1 fänkål, liten
1 burk creme fraiche
ca 1 msk curry, den jag hade var supersvag
salt & peppar

Så här gjorde jag: Skala räkor och koka upp saltat pastavatten i en stor kastrull. Skär purjo och fänkål fint. Skär zuccini i skivor och salta dem, låt  ligga och vattnas ur i 10-15 min i durkslag. Lägg i pastan i kastrullen.
Hetta upp en stekpanna och fräs purjo och fänkål. De ska bli ljumma och mjuka.
Skölj av saltet på zuccinin i kallt vatten, låt rinna av. Läggs i i stekpannan sista minuterna på purjon och kålen, så de blir mjuka och varma.
Häll av pastan och ställ tillbaka kastrullen med pastan på plattan, svag värme. I med creme fraîche och rör runt. Häll i curry och räkorna. Rör runt och låt allt bli varmt. Smaka av med salt, peppar och ev mer curry. Vänd försiktigt ner de stekta grönsakerna.
Lägg upp på fat och servera omgående.

Om ni, som jag, är galna i kolor och är i Stockholm måste ni ta en tripp till Söder och besöka Pärlans butik och fabrik. Ja, det är faktiskt där succékolorna tillverkas.

I butiken, som tillika är ett underbart jazzcafé, kan man köpa gofika, självklart alla deras kolor och ingredienser om man vill koka själv.

Dessa tjejer som dragit igång Pärlan har två saker gemensamt; en kärlek till kolor och en faiblesse för 40-talets estetik och musik. I butiken färdas man tillbaka till en tid med jazz, stickade tröjor och virkade spetsdukar. De har skapat en helt enastående miljö.

Vägg i vägg med butiken ligger rummet där all tillverkning sker. Och inte är det något hemligt bakrum direkt utan det är mot gatan med stora skyltfönster och de som sitter där är alla klädda i tidsenlig klädsel. Helt unikt!! Tyvärr var tillverkning slut för dagen när jag tog mig dit så denna bild nedan ser lite tom ut…

Kokboken är nu i min ägo och jag vill ta på mig yllekjol, rött läppstift och koka kola stora lass.

Ta er hit, detta är en riktigt liten pärla…

Pust! Nu sitter jag ner. Första gången på hela dagen! Men det har varit en helt fantastisk och intensiv dag. Idag firade vi sonen, som fyller fyra på tisdag, med familjen. Då vi är en sådan stor familj så har vi delat upp det med familj (24 gäster) idag och kompisar på lördag. Om man vill se en nöjd, snart fyraåring så har jag en här hemma.

Efter veckor av strålande sol från klarblå himmel vaknade jag till en snöstorm. Jaha, det blev en sån dag?! Inte för att vi tänkt tvinga ut släkten i trädgården men ändå… Men bättre (eller sämre) aprilväder får man väl leta efter. Sol och vårligt ena sekunden och mulet med snövirvlar den andra.

Några saker stod på sonens önskelistan; rosa tårta, jordgubbar, bullar, spindelmannendräkt och radiostyrd bil. Det vart check på alltihop! Jag och sonen bakade bullar (kanel/kardemumma och smör/nöt) på morgonen och de fick högsta betyg och alla 42 försvann i ett nafs!

Nu har iläggskivan i bordet tagits ur, spräckta ballonger och serpentiner är bortplockade från golvet, tomma fiskdamms påsar är lokaliserade och nu brassar maken en “hänt-i-veckan-pytt-i-panna” i köket. Ska unna mig en slapp afton för nu ska det laddas om för nästa drabbning på lördag. Då gissar jag att bordsskicket och ljudnivån på gästerna kommer vara snäppet värre…

Hoppas ni har haft en härlig helg och nu ser fram emot en bra vecka på alla sätt.

Bröd finns nog i alla hem, förutom hos de värsta GI-fantasterna. Det är en vara som ska vara lättillgänglig och nära, alltså i en förvaring som gärna ska stå framme och vara synlig. Det finns många varianter och vissa snyggare än andra; brödkorg, brödlåda eller brödpåse mm. Personligen är jag lite allergisk mot de där de står Bread på. Dels för att det just står vad som måste finnas i (åh, alltså vad jag inte gillar de där popcorn-, smågodis-, sill-… skålarna.) men även att det är på engelska. Det signalerar massproduktion lång väg.

För en massa år sedan köpte jag en korg för knäckebröd. (Tror det var Svensk Hemslöjd) Perfekt förvaring. När jag några år senare hittade en liknande korg på loppis i ungefär samma diameter vart brödförvaringsfamiljen komplett. Det känns som om de skulle vara gjorda för varann men är nog tillverkade med 40 år emellan och av olika producenter.

Sa jag att jag gillar mackor? Nä, det missade jag. Jag skulle aldrig kunna vara en LHCF eller GI (eller vad andra bokstavskombinationer det finns) för jag älskar bröd och mackor. Till frukost, mellanmål eller (åh så gott) smörrebröd som måltid. Lovat mig själv på att bli lite bättre på att baka, dvs oftare, nu när frysen är större. Sätta en deg, det är terapi det…!

Idag ska banne mig trappan ut till trädgården invigas! Jag har ända sedan vi var på visningen av detta hus i höstas längtat efter att sitta på trappan i morgonsolen med en varm kopp i handen. För oss mitt i stan var det en utopi och omöjlighet. Nu är det så nära, så nära men kylan avskräcker. Idag då? Kanske – nä, måste! Det får bli till att sitta på kuddar, fullt påklädd i flera lager och med seriösa raggsockor. Men måste nog låta solen göra sitt jobb någon timma och värma upp till i alla fall över minussträcket.

Tills dess njuter jag av mackfrukost med tidningen, en bisittande sjungande dotter, duplolekande son och Ring Så Spelar Vi i radion. Det enkla i livet är nog det bästa!

I dag kommer en enormt efterlängtad farmor. “På lördag, kl två” har varit ett begrepp i en vecka. Sonen har nu i en timmas tid frågat:
– Är klockan två nu? – Nä, älskade son, klockan är tjugo i åtta…

Calamares! Skulle säga att det är bland de godaste sommarrätterna. Jag är otroligt förtjust i bläckfisk. I alla dess former men kanske allra mest calamares. Bästa tillfället för bläckfisk när man precis hoppat i land på en strand efter en saltstänkt båttur i Grekiska ö-världen och det serveras nygrillad färsk bläckfisk. De enda kryddorna är saltvattnet den har levt i och den syrliga citronen som pressas över precis innan servering.

Men nu är vi inte i Grekland och sandstränder över huvud taget känns väldigt långt bort, men somrig bläckfisk kan man väl ändå få njuta av? I helgen var det storhandling och vid fiskdisken bestämmer sig sonen för att vi ska äta bläckfisk och då just calamres. Han är också helt tokig i bläckfisk, vilket vi föräldrar ställer oss förvånade och frågande inför. När fick han denna råvara presenterad för sig första gången? Hur som, han beställer gärna detta havsdjur när vi är på t ex thairestauranger.

Men vad är calamares kanske du undrar? Calamares är nog annars den vanligaste formen av bläckfiskrätter och fantastiskt gott som huvudrätt, som en liten förrätt eller som ett tillbehör på en plockmiddag. Bäst när man slipper den där vidriga, tjocka frityrsmeten som många krogar i Sverige envisas med att servera utan gör dem riktigt krispiga och luftiga. Som detta recept nedan…

Recept Calamares

Ingredienser
Bläckfiskringar (färska eller tinade från frysen)
3 dl panko (japanskt ströbröd)
3 dl mjöl (förslagsvis vete eller durum)
2 ägg
1 msk vatten
salt
peppar
Frityrolja – så det går upp ca 5 cm på kastrullen

Gör så här: De allra frasigaste ringarna gör man ganska enkelt genom klassisk dubbelpanering med panko.
Ladda upp med en hög bläckfiskringar och tre fat med i tur och ordning:
• mjöl med lite salt och peppar
• 2 uppvispade ägg med en matsked vatten
• panko med lite salt och peppar
flingsalt, citron och eventuellt majonäs

Innan du nu börjar vända ringarna på de olika faten så kan du värma oljan för här ska friteras. Häll ca 5 cm frityrolja i en rejäl kastrull och värm upp till 180 grader. Har du ingen termometer så kan du testa med små bitar vitt bröd. När de snabbt blir ljusbruna så är det dags att fritera.
Panera några bläckfiskringar i taget. Lägg ner på fat ett och vänd i mjölet så de blir helt täckta. Över i ägget och vänd noga. Sist i pankon som ska vara rikligt.

Fritera några ringar åt gången och passa dem så de inte bränns. Vänd gärna på dem ett par gånger så de blir så där gyllene, krispiga och lätta. Lägg hushållspapper på ett fat och lägg de färdigfriterade calamaresringarna därpå. Krydda med lite flingsalt, ropa på gästerna att det är dax att sätta sig och sedan ut till servering. Detta ska nämligen ätas så fort som möjligt! Servera med citronklyftor som pressas över efter tycke av gästerna och kanske någon smarrig majo att dippa i.

I dag är det tema belysning hos Fabriken. Min första tanke hamnade på naturligt ljus. Ganska oväntat då jag faktiskt äger många lampor, kanske för många lampor tom.  Vill ha många små ljusskällor för att skapa rumsindelningar och jag kombinerar gärna antika möbler med moderna lampor. Och sen antalet ljusstakar och -lyktor vill jag vågar jag inte gå in på…

Kanske hade min första tanke att göra med att vi precis flyttat till hus med STORA och MÅNGA fönster. För en vecka sedan bodde vi mitt i stan med endast tre fönster och då var just elektriskt ljus vår huvudsakliga ljuskälla. Nu flödar hemmet i solljus och jag tappar nästan andan av den skönhet ljuset ger.

Här är en bild tagen i morse kl 06.45 från köksfönstret ut mot trädgården. Älskar morgonljus, att få se ljuset leta sig fram genom träden är på samma gång ro-och energigivande.

Denna bild är tagen i vardagsrummet kl 17.43. Rummet fullkomlig badar i ljus. Här behövs inga lampor över huvud taget.

Hälsa på hos Fabriken för en massa inspirerande belysningstips.

Skyndar hem från jobbet via förskolan med två äventyrslystna galonbarn och får fram middagen på bordet. Tar ett säkert kort med en rätt som går hem hos barnen. Phu!

Men själv då? Sitter du och njuter av en smarrig, vällagad måltid? Den där belöningsmåltiden du är värd efter en slitsam arbetsdag? Inte alla dagar i veckan kanske men ibland får jag till det. Och det bästa är ju om man kan kombinera och göra en rätt som går snabbt och barnen slukar men även en måltid som de myndiga i sällskapet också gillar och uppskattar.

Blodpudding! Denna lilla skapelse som på nåt märkligt sätt är älskad av de flesta. När man har utländska gäster och svensk mat kommer på tal hamnar man till slut på blood pudding. – What!? A pudding of blood?? – Jajamensan och det är smaksens!

Med lingon och lite råkostsallad så är man hemma men snabbt kan man få rätten att bli lite mer intressant med stekt bacon och stekta äppelklyftor. Inte direkt rocket sience men förbenat enkelt och gott. Extra goda blir blodpuddingsskivorna om de får stekas efter baconet så de får smak av baconet.

Foto: Helena Lyth

Urban farming- detta trendord 2013! Ibland känner jag att jag följer trenderna löjligt perfekt eller är det jag som sätter trender… Nä, troligtvis inte men det är intressant hur man tror sig vara först på bollen men sen så dyker det upp likasinnade som svampar i jorden. När jag var på formexmässan tidigare i år var just urban farming, eller härodlat, en mycket tydlig trend. Men det är väl så; när allt går så fort runt oss med all teknik osv vill man ta steget bakåt och göra något riktigt analogt och rogivande. Det går liksom inte att skynda på en morot, vad jag vet…

Hur som helst, jag har stora planer för en miniodling till våren och sommaren. Vår nya trädgård har en jordmån som inte är djupare än luddet i tvättmaskinen så jag ska satsa på odlingslådor. En mycket kreativ och idérik kollega satte fart på mig med tankar om att göra små drivhus med antika, gamla fina glasfönster. Bör kanske dock vara den där personen jag önskar vara; att besinna mig och ta en sak i taget så att det faktiskt blir något gjort. Att bara ta steget med odlingslådor är ju typ 300% mer än vad jag gjort de senaste 20 åren.

När jag fortfarande bodde hos föräldrarna grävde jag upp ett hörn i deras relativt lilla trädgård och odlade sallad, rädisor, morot och gräslök. Plocksallad var jag en fena på! Resten gick väl så där då det (så klart) krävs lite tid och möda. Inget en tonåring har så jättemycket till övers.

Jag laddar som bäst och sätter mig in i vad som ska göras och fixas. De orörda trädgårdshandskarna som jag fick av svärfar i julklapp och de små fröpåsarna ligger redo 🙂 Sitter med grepen i högsta hugg och hoppas på att tjälen snart ska släppa!

Några råd??

Uppackningen fortsätter i vårt hem. I början var det med bra tempo och med stor entusiasm. När det allra viktigaste kommit på plats så stannade farten av. Övergick till ett lunkande. Har väl insett att det hela får ta tid. Vi har ingen brådska och inget Sköna Hem reportage är på ingång så det får bli klart när det blir klart.

Något som är bra och kul i en flytt är att faktiskt se över vad som finns i ens skåp och lådor. Vid nedpackningen fanns det ingen tid att gallra och sortera. “Det gör vi sen”, sa vi. Nu är det sen.

Ser en samling torna upp sig på köksbänken. En ganska duktig samling glasburkar. “Åh, denna är perfekt att ha makaroner/flingor/russin/nötter/gryn i”. Så har det låtit på ett otal loppisar och shoppingvändor. Har nog varit dålig på att reflektera över vad som redan funnits hemma.

Minns ni ett TV-program som hette Farbror Frippes Skafferi? Programmet leddes av Martin Ljung och i varje burk han hade i sitt skafferi så fanns det en sång eller film. Det där skafferiet satte sina spår. Jag har alltid velat ha ett sådant och tror att det är därför jag samlar på burkar att hälla över mina varor i. (Vet inte, men det känns som nått bondromantiskt och nostalgiskt över det hela också). Nu finns det inget sådant egentligt skafferi här i vårt nya kök men min plan är att skaffa det där vitrinskåpet och ställa mina burkar i. Vad tror ni, kan det bli snyggt?

God morgon! Solen strålar och det är ännu en ledig dag, kan det bli bättre? Ja, ett färdiguppackat hem kanske…

Det har ätits godis på längden och tvären under denna påsk. Barnen får vanligtvis några bitar på lördagarna och är helt fine med det. Nu är de i extas efter att ha fått enorma, välfyllda ägg och inte bara på lördagen utan ända sedan i torsdags. Nu blir det avtändning!

Våra barn gillar frukt och det försöker vi uppmuntra. Bästa sättet att få dem att äta lite mer är att ta med dem i matlagningen så i arla morgonstund ordande jag barnarbete i köket. Med varsin slö kniv och slö frukt skars (läs mosades) det fruktsallad.

Vattenmelon, äpple, päron, vindruvor, grapefrukt, banan och lite russin satte fart på dagen. Jag äter ihop med hackade mandlar och fil.

Idag ska det monteras bokhyllor och tas en glamourös vända till återvinningsstationen. Hoppas ni får en fin ledig måndag.

Alltid lika härligt att sätta om till sommartid. Det är väl det mest definitiva om att nu är det nya tider? Lite ljusare på morgon och kväll. Och det var som om vi fått sovmorgon när barnen ville upp kl 07 istället för 06… Fast ändå inte…

Hoppas er helg har varit full av påskägg och ledighet så här långt. Så mycket godis som jag ätit dessa dagar har jag nog aldrig ätit. Och då har jag ändå jobbat med och gjort reklamen för Sveriges största lösgodislevernatör i 4 år… Men det intaget var nog på sin plats för idag ska vi till ett stort känt varuhus och behöver all energi jag kan få. Undrar om vi blir ensamma? Det är väl ingen annan som tycker det är lämpligt att se om sitt hus under ledigheten?? Nä, då, det kommer vara ekande tomt… NOT!

Hur som helst så finns det ett stillsamt lugn här i trädgården som vi kan sen komma hem till och landa i. Snödroppar och vintergäck jobbar sig upp och snön droppar bort i vägkanten.

Inne i köket står stolta påskliljor som sprider ljus och doft.

Solen strålar och jag dras ut. Inte vara inne, ut i den friska luften och den energigivande solen. Åh, det spritter i kroppen.

Tar mig ut och slås av en ilande vind och i skuggan går iskalla kårar över hela kroppen. Flyttar mig efter solljuset som om den var magnetisk. Hoppar efter med stolen och inser att jag nog ser lite fjönsig ut.

Vet att detta börjar bli tjatigt men i Sverige är vädret superviktigt. Samtalsämnet som alla har tankar om och nu är väl alla av samma åsikt? “Förra året vid den här tiden hade jag minsann converse-skor och blåsippan hade slagit ut” eller “Förra året vid den här tiden var grillen invigd och trädgårdsmöblerna var på plats”

Ja ja, hur som; jag förväntar mig inte barfotaspring och tunn jeansjacka men inte 4 lager på överkroppen och ändå vara stelfrusen. Så, nu var det sagt och får se om de övre makterna och vädergudarna nu kan sluta leka med oss droppnästa och huttrande nordbor.

En liten bön kan väl vara passande så här i den religösa påsktiden.

Vilka kära vänner vi har!  Vi var bjudna på påskbuffé men då vi då skulle vara så pass nyflyttade förstod de att vi ville vara hemma och fixa så de tog helt sonika med sig en hel buffé med sig hem till oss. Så i går kom J, S och lille A med världens härligaste flyttgröt. Bland alla flyttlådor dukades det upp härligheter med en massa hemmalagat och -bakat och det var den bästa pausen jag någonsin haft.

Dottern är kreativ! Hon skapade helt själv en egen och lagom stor sittplats med barnstol och vuxenpall.

Med kaffet på bricka invigde vi sen trädgården och barnen fick leta ägg.
Kände mig som en nidbild av en soltörstade nordbo där vi satt och tokfrös i solen och hoppades att solstrålarna skulle värma lite. Vackert väder men en stillasittande gofika gjorde våra kroppar stela och iskalla. Plockade ihop brickan och hoppsade oss varma till lekplatsen.

I förrgår kväll ringde det på dörren och min första tanke var; har vi stört grannarna med allt flyttstök. Kom i nästa sekund på att vi nu bor i hus och det ska nog krävas mer för att grannarna ska klaga än att jag drog i ett bord.

Det var svärfar och styvsvärmor som kom med en överraskningshälsning i det nya huset. Så himla gulligt och omtänksamt.

Med sig hade de en korg lastad med påsk. Med bl.a. påskgodis (som  försvann igår, förstår inte hur det gick till…), vackra påskliljor och nyttiga c-vitaminer från påskgula grapefrukter. Vackert och härligt. Stort tack!

Fabriken har olika teman på torsdagar som bloggare kan få ta sig an. Jättekul att utmana sig och inspireras av andra.

Denna torsdag var det temat Moodboard Mars. Lämnar en hel del till tolkning. Jag har valt att göra ett litet moodboard med saker som representerar hur min marsmånad varit.

Bottenplattan är vår nya köksbänk och tidningspappret är en symbol för vår flytt. Vet inte hur många tidningar det gått åt i nedpackningen av köket. Äggen och fjädrarna är påsken, som jag pysslat mycket med (pärlorna) och nu ska fira med en efterlängtad ledighet. Viden och pärlhyacinten får representera den natur vi nu har runt oss efter flytten från city. M.et är för marsmånad men det är en bokstav i en serie som jag ska hänga barnens namn med i deras nya rum. Ja, ungefär så tänkte jag.

Besök gärna Fabriken för en massa inspirerande bilder och bloggare. Önskar er en härlig skärtorsdagskväll!

Jag ansöker om medlemskap hos Fabriken

Mycket av det påskpyssel jag gjort här på sista tiden har gått i lite snälla toner (utom tuppen) och nu känt att den grafisk sidan av mig vill komma ut. En grå/vit-skala på påskriset tyckte jag skulle passa i vårt nya funkishus. Videkvistar med små ulliga videkissar är väldigt mycket och ihop med de grå fjädrarna i riset blev väldigt snyggt. Också en lagom avancerad påskdekoration nu när huset i övriga består av flyttlådor, kassar och möbler i huller om buller. Det kaoset slipper ni se, lovar!

De vita stenäggen har jag plockat. Ja, faktiskt. Det var en reklamkampanj förra året för en mäklarfirma här i Stockholm. De hade ställt ut grupper med massa ägg lite här och var i stan. Jag och en väninna stod och tittade på dem och ville ha, de var så snygga. Väluppfostrade som vi var så tog vi inga. Under äggen fanns det en adress. Jag gick dit och frågade vad äggen var till för -Det är en påskgåva från oss!. Snabb som vinden sprang jag tillbaka och tog några ägg. Kan säga att de gick åt snabbt som attan. Det var inte många som gjorde som jag, frågade först. (Undrar om mäklarfirman fick fler kunder…)

Den 5.e april lanseras den nya Stockholmserien från IKEA och jag tappade nästan andan när jag såg denna lampa från serien.

Hade du kunnat gissa att det var IKEA? Mina tankar for iväg till Italien och möbelmässan i Milano. Den ser helt magisk ut.

Jag är storkonsument på IKEA men en avdelning som jag aldrig blivit lockad av är deras lampavdelning och -sortiment. Faktiskt funderat över detta då de är så på det i övrigt. Nu minsann, nu vädrar jag morgonluft  och blir lycklig. Vilken pjäs att ha i vardagsrummet!

Foto: IKEA/Livet hemma

Japp, då är flyttdagen här. Barnen kallar flytten för “Dagen då vi flyttar till Bernhard“.

Jag ska verkligen inte sticka under stol med att det har varit en ganska stökig period. Alla som gjort denna resa med att leva i flyttkaos vet att det inte på något sätt är en picknick på en klöveräng. Blod, svett och tårar har fallit ner på parkettgolvet.

En stor eloge till barnen som stått ut med att leva i detta kaos och se deras leksaker försvinna ner i lådor utan att ge ifrån sig några protester. Mitt i allt ville de vara konstnärer och jobba med fingerfärg. Ja, what the heck, tänkte jag. Kommer det färg på väggarna gör det ju inget, vi ska ju ända flytta! Kör hårt kids!