Månad: maj 2023

Boktips för sommaren – baka, laga, duka & pyssla innehåller adlinks

Det är tider för gåvor och är ändå inte en bok den bästa? Och dessutom böcker som är perfekta för sommaren gör det ju om möjligt ännu bättre faktiskt.

Här kommer ett gäng härliga böcker som blir mycket uppskattade gåvor till studenten, jubilaren eller födelsedagsbarnet. Eller till dig själv att packa ner i semesterväskan och använda i sommarstugan?

Till bords med Sofi Fahrman

Sofi Fahrman har skapat min drömbok. Den jag i hemlighet vill göra då den innehåller allt jag älskar. Underbara dukningar i Sofis fantastiska miljöer i lägenheten i stan såväl som i det mest fantastiska skärgårdshuset. Det serveras härliga rätter som inspirerat Sofi. Så vackert. Länk till Till bords med Sofi Fahrman hos Adlibris.

Och döm om min förvåning när jag var med i min drömbok!!! Jag hade ingen aning. Mitt focacciabröd jag gjorde till midsommar för några år sedan, se HÄR, fick vara med.

Så himla härligt och häftigt. Så kul att jag kunde inspirera.

Sommarfika med Fredrik

Välkommen in i Fredrik Nyléns sommar. Du fullkomligt dras in i detta sommarlov som finns på varje uppslag. En fika i syrenbersån har aldrig sett så underbar ut. Länk till Sommarfika med Fredrik hos Adlibris.

Det är tur att sommaren är så lång så vi kan jobba oss igenom hela boken för den vill man inte missa en smula av!

Diadonnas Balkangrill

Om det inte är sommarfika som fyller semestern så är grillat garanterat det. Här har du en bok att använda varje dag, inspireras av till helt fantastiska middagar och via sidorna här resa till varmare breddgrader. Fantastiska Diadonna har gjort det igen, en ny helt fantastisk bok som det osar sommarkväll om. Länk till Diadonnas Balkangrill hos Adlibris.

Ta din grillkväll till nya nivåer med härliga smaker och tillbehör. Kanske du har dina gamla favoriter men här får inspiration till nya sallader, röror och smaker? Jo, garanterat.

Stora pysselboken Naturen

Enastående Kreativa Karin Andersson följer upp sin serie pysselböcker med en tredje del och denna gång med naturen som pysselmaterial. Använd det ni hittar i naturen och sätt igång att skapa. Massa roliga, enkla, glada och kreativa saker att göra tillsammans hela familjen. Länk till Stora pysselboken Naturen hos Adlibris.

Kreativa Karin är en superstar och skapat en helt egen estetik på sitt pyssel som blivit en succé. Varje uppslag är en kreativ fest och lättanvänd för de små men även inspirerande för vuxna. Det går inte att inte bli inspirerad av Karin!

Och får jag vara så fräck att släng med min bok? Min Vardagsvackert & festfyrverkeri tycker jag också kan få passa som bok att ha med sig in i sommaren. Länk till Vardagsvackert & festfyrverkeri hos Adlibris.

När man har ett hus att leva i alla dagar på året, alla årstider och säsonger, vardagar som högtider, gråa tisdagar och lediga julidagar så gäller det att forma det med schemat så att säga. Många har lilla stugan med ett enklare liv, vinterstugan med mysiga mörka detaljer eller skärgårdshus med ljusa toner men för oss med ett hus för jämnan får svida om efter säsong.

Det är med stor glädje jag nu med några få detaljer skiftar till sommar hemma i vårt funkishus. Ja det är lite som att pynta för jul, skapa mysigt i december men EXAKT tvärt om, ha ha. Ljusa färger, färre tunga textilier, färska väldoftande blommor, bort med saker från fönsterbräden för att maxa ljusinsläppen, öppna dörrar, lägga in trasmattor och ha radion på dygnet runt.

I sovrummet så har några av mina favoriter lagt sig på sängen – det är de virkade sängkasten min farmor gjort. Hon ska ha gjort 8 stycken och jag har 3 av dem. Och hur lång tid det ska ha tagit vågar jag inte ens tänka på. Det var innan tv, video, dvd, Netflix, sociala medier, Youtube och TikTok… Min mamma hittade beskrivningen på överkasten om nu någon är sugen, kolla in HÄR.

Panelväggen är förvånansvärt somrig tycker jag. En sådan där detalj som ihop med annat blir vad man vill. Hur jag designade väggen och hur den gjordes har jag skrivit om HÄR.

Viktigaste detaljen är så klart blommor. Alla blommor är somriga men de som kommer från trädgården precis just nu gör jobbet lite bättre ändå. Syren ute, syren inne, syren i hjärta, syren i sinne. Eller var det sol…?

Oavsett vilken bukett man har så är det viktiga att den är yvig till tusen. Det får allt i världen inte vara tillrättalagt. Det ska vara sommarlovsbuketter plockade med handen – den känslan.

Och så det som inte syns men hörs – balkongdörren öppen, svalor och måsar säger SOMMAR!

Får flera månader sedan blev jag inbjuden av Bonnier att vara med på en författarträff med en lyxig afternoon tea, att komma och prata om Vardagsvackert & festfyrverkeri. Jag svarade så klart ja och glömde bort det. Det var ju så långt kvar. Sedan när förra veckan såg i min kalender att jag hade detta framför mig så blev jag liksom glatt överraskad. “Ja just det, detta blir ju så kul!” Väldigt sällan jag kan bli överraskad av min egen kalender ha ha.

I Bonnierhuset på Sveavägen plan 3 var det magiskt vackert uppdukat i flera rum. Det var maxantal 40 pers och biljetterna till detta event hade försvunnit snabbt, som värsta Håkan Hellström-konserten.

Så vackert, så inbjudande.

Mums vad gott.

Och så här ser en mycket glad Helena ut. Kombinationen av glädjen att få prata om min samt själv få njuta av allt fint och gott.

Och vi var då fem stycken författare med i samtalen. Och då riktiga storheter!

Eleonore Holmgren, Jag, Simona Ahrnstedt, ShelleyRead och Anna Larsson

Rummen fylldes av bokälskare och höga skratt å samtal.

Så underbart att få dela med mig av min berättelse om vägen till boken samt ge tips om hur man kan sätta igång sin kreativitet. Riktigt härliga samtal i rummet.

Och sedan var det bokförsäljning, signering och jag bjöd på pyssel från boken: pappersblommor som kan passa till påskliljor, julstjärnor och allt däremellan.

Det som fick mig att bli alldeles generad och rörd var att den bokhög förlaget tagit fram tog slut. De fick gå ner i källaren och hämta fler. Det var en upplevelse jag lägger nära hjärtat.

Stort tack till Bonnier fakta, Bazar förlag, Bokförlaget Forum och Selmastories. Och så klart alla som kom, hälsade på mig, pysslade med mig och köpte min bok. TACK!

Har du testat potatischips med citronzest? Jag var på en lunch på Rutabaga där ägaren och kocken Mathias Dahlgren skulle laga mat till oss lunchgäster vid chefs table och tipsa om matlagning och han öppnade upp med detta. Helt vanliga salta potatischips med citronzest. Dra mig baklänges vad gott. Så otroligt imponerande hur en sådan lite kryddning kan göra så stor skillnad.

Om du gör detta: tänk på att ha en tvättad ekologisk citron.

Mathias Dahlgren är Sveriges ende vinnare av Bocuse D’Or, dvs VM i matlagning. Så med andra ord kan vi väl då säga att detta snacks är världens godast fredagsmys? Om man tar i lite, ha ha.

Sedan skapade han en lika enkel men magiskt god dipp med den gröna tabascon, dvs den lite mildare. Den som är gjord på jalapeños och inte chili. Han hade kvarg men jag gillar creme fraiche så jag tog det. Hur mycket tabasco? “Typ halva flaskan” sa Mathias. Det kan jag tycka är rätt mycket men så här: när du tycker att du tagit för mycket tar du lite till. Det ska vara rejält start. I med lite salt och ringla över olivolja. Rör samman. Servera med zestchipsen och annat snaskigt. Och riktigt svalt rosé. Där har vi en fredag som heter duga.

Om du är inredningsintresserad, eller konstintresserad med gränsen till inredning, så har du nu en stad full av saker att se och besöka.

För tredje året går Stockholm Creative Edition av stapeln och det är en designfestival runt om i stan. Oberoende designers öppnar upp sina ateljéer, butiker för alla att besöka. En lite friare, mer småskalig variant av Stockholm Design week kan man säga. Och framförallt i en härligare tid på året. Den andra är ju i februari…

Jag var idag bjuden till en lunch i den så kallade Spökparken mellan Drottninggatan och Sveavägen. Jag har gått förbi tusen och en gånger men aldrig varit inne där. Vilken liten ljuvlig oas.

Här var det visning av två helt nya produkter från Korbo. De är kända för sina ikoniska korgar men nu kommer de alltså med två helt andra saker: Eldverktyg samt en oljemarschall.

Du känner igen dessa korgar kan jag tro. Korbos klassiska korgar och nu fick jag höra att de håller i 250 år. Inte illa det va?!

Får se hur jag är om 201 år…

Kristin från Korbo hälsade oss välkomna. Det är första gången de gör produkter som inte är korgar. Som…

… riktigt snygga eldverktyg och de där oljemarschallerna i första bilden.

Vilket bord, så otroligt lyxigt att få sitta här mitt i stan i lugnet som ändå infann sig.

Tunga pjäser detta. Och som sagt, de släpps i höst så om vi bara för en stund bortser från de väldoftande syrenerna så kan vi drömma om mysiga mörka kvällar i november med dessa ute på altanen, trädgården eller trappan.

Kolla in Stockholm Creative Edition och se vad du kan få uppleva i stan denna helg. Inte missa!

Att gå på konsert är väldigt bra för själen. Att fullkomligt slukas av, vad jag förmodar man väljer, musik man älskar för några timmar gör mycket med en.

För några år sedan var vi på Depeche, senast de var i stan och det var en sådan underbar upplevelse och jag förväntade mig samma känsla nu.

Så blev det inte för det har gått flera år, bandmedlemmar har gått bort och stilen blivit tyngre på det nya materialet så det var med en helt annan känsla faktiskt. Men inte att det bytte ut utan snarare lade till. När den nyligen bortgångna bandmedlemmen Andy Fletchers favoritlåt spades och hans ansikte fyllde skärmarna grep det tag i mig. Men det var med låten efter – min absoluta Depechelåt Wrong spelades som den låten fick en ny mening. Gur fre det känns när någon man älskar tas ifrån en. Då trillade tårarna hårt på mina kinder. Och för den som aldrig gråtit i ett hav av tusentals människor bör göra det. Bland det finaste jag varit med om. Att få var så sårbar bland alla utan att de ser.

Jag läste DENNA recension från Aftonbladet och jag håller med i allt.

Vi mötte upp ett härligt gäng för förfest med goda mackor och dryck. Samt enormt hög volym i högtalarna med favoritlåtarna. Vi blev hela 20 pers! En lite konsert i köket, ha ha.

Jag gillar Depeche men räknar mig inte som ett fan. Men musiken har funnits där hela mitt liv och beundrar deras karriär. Men så kul att komma till en konsert och se alla dessa hardcore-fans.

Föra gången vi var på Depeche satt vi på läktaren och jag i mitt stilla sinne tänkte vi också skulle göra det nu med. Så det var lite med chock jag insåg att jag missat att vi hade ståplats. För jag hade högklackat. Okej, jag hade ont i fötterna det ska erkännas men wow vad bra jag såg, ha ha. Jag blir ju 1.88 i klackarna.

Så fint, så gripande.

Detta är då min favorit. Ligger på min “kom-igen-nu-lista”. Nu blev det fylld med än mer tyngd. Åh vad jag grät när de spelade den. Musik kan verkligen gripa tag i mig.

Detta är min favoritlåt från senaste skivan. Som svensk och filmintresserad ser man ju dirket var inspirationen till videon kommer från…

I juni blir det mer konsert med The Weeknd. Redan pepp.

Nöjd? Jag får en sån känsla av att vara nöjd är något töntigt. En nöjd person upplevs som ointressant, någon som inte är med i det trendigaste, den som inte vänder nosen dit ljuset lyser eller kanske till och med någon man undviker att vara nära för den står still. Men när jag tänker på det – är det inte precis nöjd något eftersträvansvärt? Att vara nöjd är väl egentligen det mest moderna man kan vara?

Varför strävar så många efter fler följare och nya bekanta, högre lön, större bostad, nytt kök, större muskler, längre fransar, ännu en klänning, längre resor, tjockare hår, fler skor, smalare midja, proppfull sminkväska, fler blomrabatter, mer kuddar i en ny soffa vid ett nytt soffbord…? Är då inte att gräva där man står, jobba med det man har och värna om de som redan är runt dig istället det mest moderna vi kan göra?

Jag är inte framme än vad det gäller konsumtion, jag är inte den mest hållbara men mer medveten om mina beslut idag än för några år sedan. I de steg jag tar försöker jag inspirera men kommer aldrig vara 100% klimatkompenserad. Jag kommer garanterat prata om härliga ting jag ser och jag vill själv designa ting jag har idéer till. Men jag går mer mot nöjd så att säga.

Sedan till det privata så känner jag att de nära vänner jag har är de finaste jag vet men jag hinner knappt med att träffa dem så varför försöka bli poppis i kretsar som är nya för mig? Detta slog mig för ett tag sedan att jag vill sluta jaga “gillan” i både det professionella och privata. Hellre ha några få nära och kära än en stor skara otrygga och okända. När den tanken slog mig så var det just känslan av att det jag ville vara nöjd. Men då frågan – får man vara nöjd?

Ja, det får jag! Det är det som jag landar i. Jag vill känna mig nöjd med mig själv, att sitta i soffan och kolla på film utan att osa av FOMO (fear of missing out), vara mer i nuet tillsammans med personer som lyfter mig. Hitta det som betyder något på riktigt. En kram av en vän är alltid bättre än en “like” på insta.

Jag kan bara inse att jag har att jobba med men är nyfiken på denna känsla jag har. Och jag undrar om ni inte är fler som tänkt samma sak. Den tid vi lever i just nu är väldigt intressant – vad blir nästa steg mån tro?

Den senaste månaden – 6 veckorna har vi i familjen klämt en massa Marvelfilmer. Det har varit Spindelmannen, Ironman, Hulken, Antman, Black Panther och allt vad de heter. Inte fattat alls att Avangers hänger ihop med andra kända superhjältar. Denna information och filmerna överlag har liksom gått mig förbi. Inte känt att de har varit något för mig och sett de som ett gäng superhjältefilmer utan någon koppling till varann men tur man har uppdaterade barn. De är helt med i denna värld och lät mig förstå att det finns en linje mellan de olika figurerna och visade upp listor på hur man kan se alla dessa filmer i turordningar. Ja för det finns olika ordningar tydligen: Som de är gjorda, alltså kronologisk skapelseordning eller i ordning över hur dessa världar går in i varann, hur historierna kopplas in i varann. Jag hade ingen aning. Det fins mängder av sidor på nätet med tips om hur man ska se filmerna, även för dig som inte sett nån eller inte förstår vad detta är. Underbart ju, HÄR är en tex.

Det började med att vi såg en film en fredag och sedan en till på lördagen. Och sedan en till på söndagen. När vi då klivit in i detta så var det ju bara att fortsätta.

Jag ska erkänna att jag nog inte ens förstår/förstod 25% av vad som händer och hur de ska hänga ihop men det spelar mig absolut ingen roll. Detta är underhållning och framför allt: något vi vuxna delar med barnen. Kanske att det just var barnen som guidade in oss i detta än som vanligt tvärt om. Och jag bara älskade det.

En regnig helg för ett tag sedan när maken var bortrest och jag bara inte orkade hitta på något duktigt föräldramässigt själv så klämde vi flera filmer på raken, mitt på dagen. Jag kände mig så himla busig. “Får man se film mitt på dagen? Är det att bryta mot föräldrakodex?” Men när tonårs-sonen faktiskt vill hänga med sin morsa i flera timmar och myser med hela sin själ när jag säger “Vi tar en till va?” kände jag att detta ju var precis det bästa jag kunde göra.

En ny sida av mig eller kanske snarare en ny era i föräldraskapet. Att barnen inte måste luftas och rastas på samma sätt så att säga. De har mycket i skolor och med aktiviteter nu mer som de sköter själva så att då verkligen få vara lediga på helgen är något nytt och viktigt. Jag hakar bara på och försöker förstå hur trädet Groot funkar, funderar på hur Hulken alltid lyckas behålla byxan på när han blir grön, hur tung är egentligen Tors hammare och hur Antman kan krympa till en myras storlek med kläder och allt, ha ha.

Ja det blev en liten paus i mitt jobb som basketmorsa, se HÄR, och mötte upp make och söner på Tavolo. Det kändes jättebusigt att lämna hela gänget och knasigt att kliva ur denna basketbubbla faktiskt. Hela tiden omringas jag av basketklädda ungdomar och vuxna tränare. Att då duscha i sporthall, byta om i klassrummet där vi bor och sätta på mig läppstift för att ge mig ut på stan var som en annan värld. Men desto härligare då.

Maken och sönerna är med här för att heja på syrran och ha ett litet skollov men de kör en helt egen agenda och när jag fick möjligheten att få “ledigt” så hakade jag på dem och deras middagsbokning.

Bredvid Göteborgs mest kända butik ligger Tavolo och jag har gått förbi utan att förstå vad som är där inne. Detta skulle bli spännande för jag hade inga tidigare bilder eller berättelser om det. Maken hade haft möte där på dagen och sa “detta kommer du gilla”. Han hade rätt.

Läppstift förtjänar en selfie tycker jag.

Studsiga ben in genom den hemliga porten.

Och det var med öppen gapande mun jag tittade in. Alltså wow vilket rum! Och hästhuvudet som kollar in exakt alla närvarande.

Restaurangens meny är amerikanskt italienskt. Alltså mer som italiensk mat serveras i Amerika än i hemlandet så att säga. Det fick ju då mig att tänka Chicago och maffia, vilket ledde tankarna till Gudfadern och sett visst hästhuvud i sängen… Kan det vara så???

Vi fick det bästa bordet, i mitt tycke. Precis bredvid det öppna och puttrande köket.

Denna lokal är tydligen ett gammalt garage för bilar och i två våningar. Inte mycket av det syntes nu. Kändes mer som en gammal saluhall var som helst i världen. USA, Paris, Argentina eller London? Nej Göteborg!

Det är så man ska servera drinkar! i små egna falskor ju.

Tavolo har som så många restauranger nu mer en sharingmewy. Dvs man beställer in 4-5 rätter och delar. Det är supermysig ja visst men ibland vill jag bara he min egna rätt, ha ha. Får se om sharingtrenden håller i sig.

Lillkillen som likar chips mer än livet självt var inte pigg på de goda fiskarna ovanpå. Tur för mig för de var helt magiska.

Under spaghettipommesen gömde sig en grillad bläckfiskarm. Så där som jag älskar dem med sugproppar och allt. Den kunde lillkillen däremot äta. Olika det där.

Trygg carbonara.

Så otroligt snyggt handfat vid toaletterna.

Kan inte släppa hur läckert detta är.

Efter tre goda efterrätter pussade jag mina älsklingar för att likt Askungen hinna tillbaka innan klockan slog läggdags för tjejerna.

21.55 togs denna bild. Wow vad härligt med ljusa kvällar och wow, jag kom 5 minuter innan min tid var slagen.

Nu är cupen slut för min del och idag söndag är det städning som gäller och hemfärd. Kanske att jag behöver semester för att komma ikapp med mig själv efter detta ha ha.

Jag har aldrig varit den där som åkt på läger som barn. Jo scoutläger var jag på men då jag inte spelade olika sorters lagsporter så dök inga läger upp i min väg. Så det har inte legat top on my mind när våra barn nu spelar både det ena och det andra i olika lag. 

I helgen går Göteborgs Basket Festival av stapeln med hela 737 lag och dottern ska med för andra året. Det meddelades från tränarna att det saknades vuxna som kunde vara med barnen under dagarna, transportera rätt mellan matcherna och sova med dem.  Jag frågade dottern om jag kunde haka på och fick ett kraftigt NEJ från henne. För huuuuur pinsamt är det inte med en morsa med??!! Men det var ingen annan som kunde så hon gav med sig när det blev kris. 

Och här är jag nu! I Göteborg boendes på golvet i en skolsal. Jag är lite i chock över den stora och viktiga logistik det är och hur mycket man hinner på 24 timmar. För detta är ett jobb som går i ett. Och att svara på miljoners frågor om exakt allt mellan himmel och jord. Hela tiden redo med bananer, dryck, majskakor, snytpapper och mobilladdare.

Samtidigt som jag är överväldigad av denna overload av ny information så är mitt hjärta fyllt av att få se dessa fina, starka, coola, självständiga, oroliga, proffsiga tjejer och deras band till varann. Jag är tagen med storm. 

Vi lämnade ett regnigt Stockholm, for genom ett sagolikt vackert Småland och landade i försommaren med blommande syren i Gbg. 

”Så fort vi ser Liseberg skriker vi” sa nåt barn på bussen. Det ljudet som sen skedde var inte dåligt, ha ha.

Vårt rum i gymnasieskolan hittades och snabbt gjordes det om till en sovsal. Madrasser stora som hotellsängar pumpades upp och sen gick vi runt hörnet för middag. Det var trötta tjejer som sedan somnade snabbt. 

En annan fick kämpa med sin sovsäck och tunna madrass innan sömnen klev in. Första natten var hemsk. Min slinkiga sovsäck gled av madrassen varje gång jag vred mig så rumpan for i golvet. Kudden gled iväg hela tiden. Kändes som en lång natt men var ändå pigg när det var dags att gå upp. Liksom pepp och spänd på dagen.

Hurra, jag har fått besöka en äkta göteborgsk ”bamba”. Frukostbuffé som satt som en smäck. 

Det är hallar över hela staden som är med med i basketcupen och det lag jag var morsa åt hade matcher långt bort. Så matlådor från skollunchen i högsta hugg åkte vi spårvagn och buss i över en timma till vår hall. 

Der gäller då att ladda om efter en lång strapats för dess storsmå tjejer.

The face of a basketmorsa!

Så här långt har vi vunnit en match och förlorat en så vi är vidare i cupen med matcher i dag lördag. Håller tummarna för vidare spel.

En morot har varit att gå på Liseberg och vi fick fantastiskt väder vår kväll. Tjejerna sprang iväg vid så fort ledarna sa “vi ses här igen 19.00” och så var de igång.

Det blev inte så många åk för mig men vad gör väl det? Att bara få vara här i underbar majsol och 100% glada tjejer runt mig?

Ledare och tränare tog en middag i “hamnområdet”. Så häftigt hur stora tjejerna är att de klarar sig själva.

Plötsligt hördes det klassiska dansbandstoner och se där…

Det var Perikles som bjöd upp till dans.

Ett himla drag. Wow vad många som dansade.

Kallt men vackert. Det blev en snabb läggning och God Natt.

Nu laddar vi för nya matcher. Peppen är total. HEJA ALVIK!!!

Förra veckans enorma försommar fick hela Stockholm att lämna hus och hem för att söka första bästa park, uteservering och promenadstråk. Kändes det som. Men efter en väldigt lång och kalla inte rolig vår var vi många som var soltörstande.

Jag mötte upp en väninna och vi tog en promenad från Skanstull ner mot och längs med Årtsaviken. Ett för mig okänt område som är från västra stan. Ska jag gå längs med vatten är det mer Norrmälastrand eller Karlbergskanalen. Så dessa fina kolonilotter överraskade mig. Ett stenkast från bullriga och hårt trafikerade Ringvägen ligger detta lilla paradis. Lyllo alla ni som har kolonilott här.

Vi promenerade längs med vattnet och kom fram till Debaser som öppnat sin uteservering på den flytande pontonen; Debaser Pontonen. Med perfekt solnedgång.

Vi hade tur och fick ett bord i gassande sol och glitter i vattnet.

Men sedan hade vi otur eller vad det nu som hände. Vi fick vänta i över en timma på maten. Jag brukar inte vara kinkig och klaga men vi var vrålhungriga när vi kom och att då behöva vänta så länge var faktiskt inte okej. Tyvärr fick vi inte riktigt någon bra respons eller förståelse från personalen. Jag vill bara säga goda saker men servicen har lite kvar att önska.

Men min Caesarsallad var det absolut inget fel på. Supergod!!!

Vi satt kvar så länge det bara gick. och som alltid överraskas jag av att den värme jag förväntar mig av en sådan här sol uteblir. Maj har härligt ljusa långa kvällar men solen är inte varm. Alls.

En bra (med parantes för väntetiden) premiär för uteserveringssäsongen i Stockholm.

Vi har haft födelsedag här hemma och den krockade rätt fint med en annan födelsedagsfest vi skulle på i lördags. Det fick bli ett bakvänt födelsedagsfirande med middag på kvällen innan och uppväckning med frukost på riktiga dagen för att sedan inte fira alls…

Ett litet presentbord för både maken och svärfar som fyllt. Och svärfars bukett han hade med sig från Gottland – helt nyplockad sparris var som marsipanrosen på prinsesstårtan.

Premiär för middag på terrassen. Förra året åt vi faktiskt inte en enda måltid här. Det var för varmt när det var läge för middag utomhus så då blev det i trädgårdens skugga istället. Jag hoppas vi kan använda denna terrass mer för det är så mysigt när det väl sker.

Maken hade planerat en härlig grillmiddag och vi skulle använda konrogrillen (se tidigare inlägg HÄR) men kolet tog för lång tid på sig. Det är ett speciellt kol som är stenhårt och svårflirtat så att säga. Det blev ugn och stekpanna istället.

Så klart blev det jättegott men det är något med den där grillsamken ändå.

Olika sorters kött och korv ar, melonsallad, grekisk sallad, ajvar, kryddad mascarponeost, oliver, grillade grönsaker; aubergine, sparris, citron, champinjoner, gul lök och paprika samt bröd.

Årets första grilltallrik utomhus men garanterat inte den sista. Åh detta ska bli en god matsommar kände jag nu. Ska verkligen försöka få så många måltider ute som möjligt – den där extra kryddan så att säga.

Kylan kom så det blev presentutdelning inne. Många bra presenter bland annat sättpotatis. Lycka till med dem älskade make!

Svärfar hade med sig ett lite konstverk till bakverk.

Den egna desserten var en coupe med hälften hallonmousse och hälften citronfromage.

Sen var det tack och bock för mig. Dagen efter var det fotbollsmatch för yngste sonen och uppvaktning enligt alla konstens alla regler. Och sedan var jag så galet trött, hade inget kvar att ge. Övriga gänget satt uppe till 02.

Jag lät alla sova och fixade en födelsedagsfrulle i matrummet. Vi har börjat med det för oss vuxna – att inte ha frukost på sängen utan snarare en maffig buffé på bordet.

All frukt nu. Sådan vitaminkick för både öga och kropp.

Vår lille solkatt Birger. Han är 15 år nu och det märks att han har ett helt annat tempo än förr. Sover extra mycket och rör sig helst inte ute så mycket längre.

Lille gubben, på riktigt. Jag kollade en lista på hur gammal en 15 årig katt är i människoår och det blev 76 år.

Ska testa det här med ingefärashots. Smakar ju inte det roligaste tycker jag men ska ju vara bra. Värt att testa.

Sedan var det väcka barn och sjunga för maken. Njuta god frukost och sedan svida om för den lunch vi skulle på. En sk LUS – lunch utan slut. Och det var på temat Studio 54. Ska se om jag vågar visa något från det…

Och där var som sagt makens födelsedagsfirande över. Ett firande bak å fram.

Visst är det härligt att kunna resa till andra länder i sin egna stad? Jag har nu några gånger här på bloggen nämnt hur jag drabbats av den franska febern och främst Parissmittan så jag “reser” gärna till franska breddgrader här hemma i Stockholm. Jag har varit på Bistro Mistral (inlägg HÄR) och Chez Jolie (inlägg HÄR). En mer ekonomisk, tidsbesparande och mer klimatsmart resa är det ju också.

Denna gång gick vår resa till Sparrow winebar & bistro. Jag och maken hade en mycket härlig mitt-i-veckan-dejt. Något man verkligen borde göra oftare för det ger ett extra piff till veckan.

Denna bistro ligger i samma hus som hotell Sparrow och entrén är rätt hemlig och liten på den stora Birger Jarlsgatan. Den franska flaggan är det som syns mest.

Men sedan är det jättestora lokaler där inne för man går som i korridorer, först genom den lilla vinbaren, för att komma till den stora restaurangen.

Och som sagt; en dejt tidigt en tisdag – då får man nästan en hel restaurang för sig själv. Så himla lyxigt med privat service ju.

Inte mycket som behövs för att det ska kännas som man rest ner i Europa; vackert mosaikgolv, slitna mässingsljusstakar och caféstolar runt bord med snidade ben. Och minsann – samma vägglampa som jag köpte hem till oss, om du minns DETTA inlägg. Den lampa som fått sin design från tunnelbana i Paris ju.

Jag kom efter maken och han känner mig så väl, han hade beställt en Sparrow Spritz. Bistrons egna spritz med rabarber. Jo man tackar ja!

Det som inte framgår här så är det den underbara franska musiken som låg som en trevlig matta runt om oss hela kvällen. Ungefär som min franska spellista (HÄR) och den får jag köra hemma nu också känner jag.

Vi bestämde att vi skulle ta lite olika rätter och dela på, för att man vill ju inte missa något ha ha. Och sparrisen direkt från Gotland vill man inte missa.

Som namnet på stället avslöjar så är det mycket fokus på viner här. Jag tycker det är så kul att prata med personalen och be dem utmana mig. Jag kan inte så mycket om vin så jag själv kan botanisera i vinlisterna utan vill lära mig mer. Här var det orangea naturviner. Verkligen spännande.

Dagen till ära hade jag min mest franska outfit. Tror jag kan fastna i den faktiskt.

Menyn på Sparrow är skapad av Mathias Dahlgren och för den som inte är bekant med honom så är han Sveriges ende vinnare av Bocuse d’Or, alltså världsmästare i matlagning. Så det var inte med så låga förväntningar vi såg fram emot denna måltid. Jag kan säga att jag jublade vid varje tugga.

Maken är både kunnig och intresserad av viner så detta blev en sådan spännande smakresa. Bara nya viner för mig.

Där är han – den bäste karln jag vet.

Och ser du den lilla detaljen som gör sådan skillnad? Att allt porslin är udda tallrikar från second han och loppis. Det ger verkligen den där känslan av bistro och hemmakök. Men glasen – de var de läckraste och tunnaste glasen jag någonsin sett. Jag fick höra att de är så delikata och exklusiva att praktikanter inte får putsa dem, ha ha.

Dejt med tåflirt!

Kvällen avslutades med en rabarber- och jordgubbspaj. Precis så där knäckig och maffig man vill ha den. Och efter denna fantastiska måltid var det perfekt att dela på den. Hade inte pallat en själv. Men så är det när både förrätter och osttallriken inte går att vara utan!

Sedan så åkte vi hem där jag la barn och maken hade läxförhör. Vår lilla resa lilla Paris på några timmar var över och min Paris-craving var mättad. För ett tag…

Hej på dig! Du kanske inte ens har märkt att jag varit borta och inte postat på ett tag eller är du en sådan som undrat om jag gått svimmat. Jag vet inte hur du är men jag har lätt för att falla ur spår och då efter ett tag svårt att komma upp igen. Som när man bestämt sig för att ta sina 10 000 steg per dag eller äta mer grönt – första tiden går det så bra så och man känner att man verkligen blivit en helt ny människa. Och sen sa det bara hoppsan – så står mobilens stegräknare på 2 000 steg och den där gröna sidan av tallriken blivit lite osynlig. Om jag avdriver lite men du fattar.

Sedan är det också intressant hur jag kan känna mig ytterst kreativ och pepp, ha massa energi att skapa men liksom inte få något gjort ändå. Den där sidan av mig skulle jag verkligen vilja få undersökt. Hur jag bara flyttar fram allt, duckar för jobbigheter och totalt blundar för vissa saker. Finns det en diagnos för det? Alla har vi nåt så jag skulle vilja veta vad jag är. För normal kan jag inte vara. För vem 1) är det och 2) vill vara det?

Lång utläggning men nu har jag städat hela huset, skrivit de där jobbiga mejlen, fått ordning på kalender och tvättkorgen är tom. Kan inte skylla på något längre. Jag måste börja ta tag i de saker jag ska göra på riktigt. Att producera och planera. Samt att blogga. Så hej på dig, nu är jag här.

Jag har just nu inte en massa nytt utan det kommer men jag blir så bedrövad av allt som ligger i mitt arkiv som inte blir synligt till dig som tittar in. Gamla goda recept som är lika bra idag som nyss. Så för att kicka igång bloggen igen kommer här fina grejer jag tycker du ska titta på och förhoppningsvis inspireras av.

Nu börjar rabarbern växa i trädgården och sedan en tid finns den i grönsaksstånden. Finns så mycket gott att göra och min paj är, om jag får säga det själv bäst, men rabarberkräm är det jag ändå längtar efter.

Det är tårttider framöver med alla avslutningar, examen, nationaldag, midsommar, kalas och hederliga bersåfikor. Så många tårtor att välja på. Jag har ett helt gäng här på bloggen, om du söker på “tårta” för du upp DETTA, men jag vill tipsa om min genvägstårta med kladdkaka. Kolla in HÄR.

Jag slänger in ett tips för trädgården också. DETTA soffbord jag “gjorde” förra året. Ett alldeles gratis soffbord som i sin enkelhet blev alldeles perfekt. Användes flitigt och stod pall för det mesta om man så säger, ha ha.

Ja det fick bli tre ting att inspireras av hoppas jag. Och jag hoppas att du inte gett om hoppet om min blogg. För även om det varit lite tyst här så har jag varit i full fart. Du kanske följer mig på Instagram och där är jag “tyvärr” bättre på att uppdatera i stories framförallt. Ofiltererat och liksom mer här och nu. Jag har inte fått ordning på att blogga i mobilen så det är alltid vid datorn jag bloggar. Då blir det lite tröskel på det hela. Totalt ointressant information kanske men jag kom på detta nu samtidigt som jag skriver ha ha. Kanske måste få igång appen alltså för att få ordning på mig!

Hur som helst. Kul att se dig här och vi ses snart igen.

Åh vad det är spännande! Ska du titta på Eurovison imorgon? Jag och familjen har följt detta väldigt nära och ingående, lyssnat på alla låtar sedan februari och är allmänt nördiga. Men det är en sådan kul sak att samlas runt, både för vuxna och barn. Musik kan alla tycka något om, ofta olika vilket ju gör det hela ännu roligare.

Så klart ska vi titta men inte hemma i år. Vi har lyxen att få vara bjudna till vänner med just meningen att kolla på detta. Att trängas 14 pers framför tv hör till.

Jag har nämnt detta tidigare men kan inte låta bli att säga det igen: passa på att göra ett europeiskt knytkalas. Att alla som är med får bidra med en rätt från Europa till ett gemensamt buffébord. Det kan bli så kul med allt från pesto till palt.

Kolla in inlägget från förra året HÄR och ett samlingsinlägg med förslag på passande maträtter HÄR.

Så vad ska du laga? Norsk lax, danska wienerbröd, belgiska våfflor, engelsk fish ‘n’ chips…? Eller min favorit: svensk marängsviss!

Att bo i hus har som oftast den fina bonusen att det tillkommer en trädgård. En bit tomt att ta hand om. Jag älskar hur vi vid denna tid får en större levnadsyta, hur vi kan röra oss i det fria utan ansträngning, äta måltider på kökstrappan eller på långborde med gräs under fötternat, slappa i hängmattan, sparka boll och bara vara.

Men sedan tillkommer även den där biten att en trädgård inte är något som sköter sig själv. Det är ett konstant fixande och kräver sin skötsel. Gärna av det där lite kunniga slaget som att man ska veta vilken sekatör man ska ha, vad man ska odla, hur man sköter en häck osv. Inget man helt givet kan tänker jag.

Jag kan inte se hur jag lever utan denna trädgård, den betyder massor för mig och oss men jag är inte den som njuter av att fixa i den. Vi har nu bott 10 år i huset och de första 6-7 åren kämpade jag för att bemästra vår lilla tomt. Ta hand om det som levde där och försökte även sätta nytt liv med odlingar av olika slag. Men det resulterade bara i ett dåligt samvete. För jag hade inte hjärtat där. Och inte heller tiden. Jag är helt klart den som hellre slänger ut en filt och lägger mig raklång på ryggen och kollar molnens olika formationer än rensar i rabatter.

Så många tusenlappar som bokstavligen ätits upp av rådjur, torkat och dött i mina försök att vara den där som kan ta hand om en trädgård. Blommor har köpts och dött, pengar har slängts i sjön. Det är inte lönt att göra detta. Och sedan så reser vi bort så mycket under sommaren så det är heller inte vettigt att först odla upp och fram grödor, grönsaker och blommor för att sedan låta det hela dö för att jag inte är här. Jag satsar på krasse och humle samt köksträdgård. De där sakerna som det ska mycket till för att misslyckas med.

Otroligt lång text för att nu komma fram till det positiva – jag älskar vår trädgård och vill mer än gärna se till att den är en oas för oss. ATT VARA I! Inte jobba i. Så nu är jag i fasen av att ta fram den mysigaste lilla trädgård för sköna försommarstunder, syrenbersåfikor och långa grillmiddagar, för det är där jag landat. Att ha en härlig plats att möta vänner i, bjuda in till och bara vara i.

Jag har fått frågor om vår trädgård. Hur vi planerar för den, vad jag ska odla, hur jag tar hand om den men jag bara skäms. För jag har inga bra svar. Inga lärdomar att dela med mig av. Men, kanske just detta är något att dela med mig av? Att vara den personen som pratar om trädgården som ett uterum för sociala stunder ihop med andra än att vara en plats för hobbyodling? Missförstå mig inte nu – jag avundas de som kan detta med odling och imponeras av dem, men det är inte jag som är den personen. Precis som någon sa att de blir stressade av mig när jag julpysslade och fixade i december så gissar jag att den personen nu kanske är i sitt esse och odlar för fullt? Men det blir jag inte längre stressad av för jag har förstått att man inte måste göra allt vad alla andra gör på Instagram. Vi har alla våra stunder på året, våra favoritsysslor.

I helgen rensade jag rabatten. Så här långt hade jag hunnit på en timma. Inte n timma jag tyckte var speciellt rolig. Jag svor högt till maken som var inne i köket. “Jag är inte gjord för det här!” Jag är den ofrivilliga trädgårdsälskaren. Jag ser verkligen fram emot ett år tillsammans i det gröna med lugn i hängmattan och massa skratt runt bordet allt omringat av ett härligt grillos. Där emellan blir det lite gräsklippning men inte så mycket mer än så. Inte detta året heller.

Jag har flera gånger berättat om och fått svara på hur man finner inspiration och sin kreativitet. Jag tror att de som har totalt gehör eller kan sjunga klanderfritt, de som kan sticka en tröja utan att titta ned eller kan sätta smakerna i en sås utan att tveka alla kan enas om att det som är viktigast och kommer först är att man älskar det man gör. Att man har testat något och känt att man har en fallenhet för det men att det sedan växt till att blir något mer. Man vill bli riktigt bra och timmar kan försvinna medans man övar och testar, för att göra/utöva/tillverka/skapa… är det bästa man vet.

Men det som jag nu vill berätta om och kanske inspirera till är att vara öppen för intryck i det stor och det lilla.

Jag har förklarat min kreativitet som de där gröna siffrorna som är kända från filmen Matrix. När huvudpersonen Neo står framför en datorskärm och bara ser hur en massa digital, gröna siffror liksom forsar ner för sidan i linjer. Det är som myrornas krig. Han får höra att det han tittar på är en annan form av verklighet och när man är “upplyst” så ser man inte siffrorna utan man ser genom dem och en annan värld.

Jag ser på saker som jag möter som dessa gröna siffror, det är inte vad det är i sin grundform utan jag ser vad det kan bli, förvandlas till. Som en tidningssida från Naringsliv som är rosa så såg jag ljust vackra rosa papper och gjorde pompoms, en naken lampskärm vara stommen till ett matskydd, kaffefilter till blommor osv.

Hur jag byggt upp detta är att jag tillåtit mina ögon att se mer, registrera mer. Att våga tänka på saker på andra sätt och framförallt tänka hela linan ut. Jag tror vi är många som kan uppleva en att en spännande tanke svischar förbi men låter den rulla vidare. Jag tar den och analyserar den längre.

Den tid jag växte upp så hade vi ofta tråkigt. Eller det hade vi inte för vi hittade på saker men ursprunget var att vi var uttråkade. Då gällde det att vara kreativ och komma på något kul och nytt. Lekar, tävlingar, bakverk, teckningar, teatrar, dansuppvisningar… Allt hittade vi på. För vi lät tankarna gå hela vägen.

Ofta började det litet och sedan växte.

Jag tänkte på detta när jag tog en härlig promenad nu. Våren fullkomligt står och stampar och vill spränga fram i alla knoppar. Vyn över Mälaren med den lilla skogsdungen och stigen var vacker.

Men det som slog mig var att vyn ju är en helhet av flera delar. Att varje del är viktig för den totala skönheten.

Och vid närmare titt så låg skönheten även i det lilla och den stora vyn kanske inte var det viktigaste, vackraste.

Var den lilla vitsippan vackrare ändå?

Och kanske denna lilla pinne blev ett mycket bra exempel på det här? Jag såg inte en pinne utan jag såg en smörtax… Ja men kolla HÄR, har jag inte rätt??? Ha ha!

Nu har jag låtit mina fingrar dansa över tangentbordet utan någon större tanke mer än att jag önskar att du som läser detta ska se mer. Se det stora och det lilla samtidigt.

Låter du din kreativitet få plats i din vardag? Om så, var hamnar den?

Har du bundit en bukett någon gång? Alltså på riktigt tagit blomma för blomma och lagt så där snyggt som floristerna gör? Det har jag aldrig gjort. Jag har, som du säkert märkt här på bloggen, ganska många gånger gjort buketter direkt i vas men då aldrig bundit en bukett.

Idag var jag på en pressvisning för Designtorget hos Trendgruppen och där fick vi lära oss binda buketter på det där rätta sättet av av In Bloom.

Det var mycket svårare än vad jag trodde. Jag använde en vas som är som en bukett i sig själv så det hjälpte till kanske.

Och att blommorna var så vackra så ögonen svimmade var så klart en fördel det med.

Jag och mina kollegor i “klassen” fick börja med att välja vas och sedan utifrån den skära till blommor. Och ja, man skär alltså alla blommor. Aldrig klippa! Så nu lärde jg mig det och kommer aldrig våga göra fel i fortsättningen.

Det var inga dåliga blommor vi skulle välja mellan. Som att gå i en godisbutik ju!

Och läckra vaser dessutom. De om några var ju som godis.

Och så här blev då min bukett. Lagom yvig och okontrollerad – som jag, ha ha. Bild lånad från Trendgruppen.

Nu får jag öva här hemma för detta vill jag bli bättre på. Nu kändes det som om jag körde lite i blindo och “låtsades” vara florist. Kul uppdrag jag ger mig själv.

Det blev en solig men kall fredag när jag jag och maken hade bjudit in till en AW. Så den tanken vi hade om att vara i trädgården fick ändras rätt raskt. Det får bli trångt i hemmet men det är ju bara mysigt ändå.

Att ha en after work hemma har några få fokuspunkter: det ska vara lättsamt, drycken ska vara välfylld och sedan något plockigt att äta. Inga stora måltider så att säga utan bara massa gott plock och dryck av olika slag.

Köksbordet blev till en bar med läsk, öl, rosévin samt en tapp med färdigblandad negroni. Samt en massa plastglas. Ja jag är emot plastglas men nu skulle det bli 65 pers och det har vi inte kapacitet för.

En plockbuffé med skinkor, korvar, röror, kex, ost, picklade grönsaker och färska grönsaker.

Negroni! Senaste årens hetaste it-drink. Gillar du den?

Då det var plock och lite ta-tills-det-tar-slut så var det enkelt att fixa. hade det varit en sittande middag förväntas vi ju leverera en fullvärdig måltid men här hade det egentligen räckt med chips. Då är det trevligt och bara kul att göra olika röror. Om det hade varit en buffé till studentmottagning tex hade vi behövt göra enorma mängder.

Min nya favorit: bakade vindruvor. Läs om hur jag gör dem HÄR.

Det som inte hamnade på bild var barnbespisningen vid spisen. Där var det kokkorv och bröd med ketchup och senap. För det var många barn med och jag har lärt mig en sak: om föräldrar ska kunna ha kul måste barnen först ha det bäst. Så läsk och korv till barnen, fram med leksaker och studsmatta. Då blir det god stämning i alla läger.

Vid sådana här tillfällen blir det alltid mingel i köket. Trångt ska det vara men så klart hade vi förberett med alla inläggskivor i bordet och samtliga stolar huset kunde frambringa.

En somrig och färgsprakande bukett. Det göra alla bord glada.

Och några från morgonpromenaden i skogen.

Jag ser på mig själv senaste tiden och jag är nästan alltid klädd i ljusa färger, vit, gammelrosa och beige. Ljusare tider helt enkelt.

Kanske inte den roligaste bilden men jag tror du ändå vill ta del av hur jag löste “skiten” också om du önskar inspiration till att göra en AW hemma du med.

Huset fullt. Hjärtat fullt.

Vår döva katt Birger störs inte av ljudnivån. Lille Gosen.

Tack alla kära vänner som kom och firade våren med oss.

Har du testat ugnsbakade vindruvor? Varma rostade vindruvor i ugn är en ny favorit. Så gott tillbehör till ost men även till annat salt som chark och plock. Jag fick tipset om att ha i couscous och det låter ju perfekt. Som annars gärna har sultanrussin i sig.

Hur smakar ugnsbakade vindruvor? Ja det blir mer av vindruvorna skulle jag säga. Att sötman i dem förstärks samt att sältan ger dem en ny nivå kan man säga.

Ugnsbakade vindruvor

Ingredienser:
Klasar av blå vindruvor
olivolja
flingsalt

Gör så här: Sätt ugnen på 200°. Skölj vindruvorna och låt rinna av ordentligt på kökshandduk.

Lägg bakplåtspapper på en en plåt och lägg ut klasarna av vindruvor. Sära lite på grenarna så klasarna ligger så plant som möjligt.

Ringla över olivolja och strössla över flingsalt. Om man gillar rosmarin kan färsk rosmarin läggas bland klasarna.

Baka nu vindruvorna mitt i ugnen i 20-30 minuter. Ta ut och låt svalna något då vindruvorna är brännheta inuti direkt från ugnen.

Lägg de hela klasarna bland ost på plockbricka eller knipsa grenar och placera på tex burrata på en förrättstallrik. Eller till ugnsbakad fetaost. Eller det grillade köttet. Eller till… vad som helst. Du fattar!

06Vad ska man alltid ha i frysen? Sånt har jag funderat på ett tag och har i huvudet en lista med smarta frysningar och nu fick jag användning av den listan. Första “avsnittet” kommer här.

Jag hade ett möte hemma i fredags och förberett med köpeskorpor, pålägg mm men saknade något sött. Då kom jag på det, en sådan sak jag ju faktiskt har redo i frysen och kanske då toppar min fryslista; mördegen.

En sådan där deg som utan några som helst problem kan frysas in och bakas på en gång.

På bara 20 minuter hade jag nybakade varma kakor att servera på mötet. Häpp, ibland kan jag trolla! Ja okej då, det är kanske inte de snyggaste kakorna du sett men det är väl ändå smaken som är det viktiga??? En mördegskaka är alltid en mördegskaka. Men… om du vill göra kungligt snygga mördegskakor då kollar du in DESSA.

Frysa in mördeg – redo för att bakas ut

Ingredienser
250 g smör
4,5 dl vetemjöl
1 dl socker

Gör så här: Blanda mjöl och socker i en stor bunke och sen dela det rumsvarma smöret i mindre bitar och lägg i. Smula i hop degen och arbeta tills det blir en fast deg. Dela mördegen på mitten och forma dem till två smala cylindrar. Rulla in dem i plastpåsar och förslut. Frys in.

Sätt ugnen på 180°. Ta ut mördegen och lägg på skärbräda. Skär i skivor,  lägg kakorna på plåt med bakplåtspapper med bra med luft rum om.

Grädda mitt i ugnen i ca 12 minuter.

De kan se lite skeva ut direkt från frysen men då de innehåller en generös mängd smör så brukar värmen i ugnen räta ut dem till runda kakor.

Jo, men det blev väl bra? Hemmabakade nygräddade goda kakor på nolltid.

Att lägga blommor på amerikanska pannkakor som gräddas – ja det är verkligen en av de där sakerna som tar lite tid, gör ingen större skillnad men är så himla kul. Man går den extra milen som det heter.

Kommer du ihåg de där violerna jag visade att jag plockade på valborg? Jag la dem i press och dagen efter, alltså lediga första maj, gjorde jag (mamman jobbar på att få pluspoäng) amerikanska pannkakor till lunch. Och där slängde (nä, fint placerade med viss möda) jag på några av dessa medan de gräddades på undersidan.

Mitt recept på amerikanska pannkakor hittar du HÄR.

Fina som de är att ha dekorera maten med, tex på en sallad eller strössla över ett kak-/bullfat.

Men också fina att pressa. Då får de dessutom en längre livslängd.

Jag lägger dem med “ansiktet” nedåt på hushållspapper och trycker till lite lätt så de fläker ut sig. Sedan på med ett till lager hushållspapper och på med massa tunga böcker.

Det räcker bara med någon timma egentligen för dem att platta till sig. Här är de ett dygn senare.

Sedan när pannkakan gräddas lägger jag på blommorna.

Och när undersidan är gräddad, bubblor kommer upp och ovansidan inte är helt rinning vänder jag på allt.

Nu var mina violer ganska små så då blev ju dekortionen ganska liten men fin ändå tycker jag. Maffigt om man har stora, obesprutade, penséer på. Kanske kan räcka med en till och med?

Nu var det kanske bara jag i huset som gick igång på det här med blommorna. Familjen slukade pannkakorna utan att lägga någon större notis om mitt extrajobb. Men de är ju vana att jag håller på ha ha.

Jag gick ner i vardagsrummet och blev bländad av kvällssolen. Äntligen har de ljusa kvällarna kommit och vår stora funkisfönster gör sitt rätt jobb. Nu flödar ljuset in. Äntligen.

I motljuset så ser man tydligt hur jag INTE putsat fönstren på länge. Oh så himla jobbigt. Men sen så ser jag istället de vackra vinröda bladen från palettbladet och guldet i forsythiagrrenen jag plockat in från trädgården. Då såg jag inte smutsen längre och stannade vid den tanken. Det gäller att välja glädje har man ju hört ha ha.

Jag önskar dig en fin och förhoppningsvis en solig kväll.

När ekologiska matvaror tog plats i butikerna för ganska många år sedan nu så tog jag emot det som att det var produkter odlat och framtaget på ett sådant naturligt sätt det var möjligt. Betegräset till korna var inte besprutat, odlingar gödslat med naturliga produkter, ägg från gårdar där hönorna fått naturlig föda osv. Allt ger varor som då är framtagna på så naturliga sätt som möjligt.

Jag ska erkänna att jag främst tänkte på att det ska smaka bättre, vara en bättre produkt och att bättre för hela det ekologiska systemet. Kanske att mina tankar gick mer och mer åt att det var bra för miljön, för klimatet än att det skulle ge mig naturliga produkter att stoppa i munnen.

Jag köper ekomjölk, -ägg, -grönsaker, fsc-märkt fisk, frigående grisar mm så ofta jag har möjlighet. För att jag vill göra rätt. Vara den som gör bra val för framtiden, vara klimatsmart. Men att ekoprodukter som ger mig en garanti om att jag inte får i mig kemikalier var inte min primära tanke. Jag är lite chockad över hur min tanke förflyttats från naturligt för min och familjens kroppars välmående till klimatets utveckling. Jag har helt klart blandat ihop päron med äpplen.

Jag skäms lite, jag ser mig som en medveten och upplyst person men med så många budskap om hur man ska välja så har klimatet tagit över fokus från “fri från onaturliga ämnen”. Jag har köpt eko i stor utsträckning men av “fel” anledning. Eller kanske båda är anledningar?

Detta blev jag varse när jag var bjuden på en eko-frukost av Clara Lidström aka Underbara Clara och Arla EKO på fina Malmgården på Söder.

Bakom höga rödmålade plank i Vitabergsparken finns malgården. En liten hemlig oas. Men eventet skulle vara i växthuset.

Brediv detta lilla röda torp. Som sagt, hemlig oas mitt i city.

En riktigt njutare till solkatt.

Så fint i växthuset.

Arla och Clara tog emot.

Och bjöd på frukost.

Samt föreläsning, presentation av hur ekologisk odling och produktion är i Sverige. Och hur förvånansvärt många som oroar sig för vad som finns i maten samtidigt som ekoförsäljningen minskar. Kanske det är fler som jag som tänkt eko som klimatsmart mer än bra för kroppen? Eller det faktum att i ekonomiskt svåra tider får eko stå tillbaka?

Allt på jorden är som ett kretslopp. Och som om av en händelse så skulle vi få göra varsitt kretslopp. Jag har visat det tidigare här på bloggen och du kan läsa om hur man gör HÄR.

Mitt lilla kretslopp. Kanske jag ska flytta över detta till en högre burk så de små kaffeplantorna kan få växa och ta för sig bättre.

Happy Helena som fått sol, trevliga och inspirerande samtal, god frukost och pyssla.

En rolig dag förra veckan med workshop på morgonen och författarmingel på kvällen. Hela kostcirkeln var med kan man säga.

Jag började dagen med att resa till Paris, ja det kändes i alla fall så där på boulevarden i solen, även kallad Karlavägen.

Inne i butiken Bookbinders var det uppbullat med frukost och skolbänkar. Det var fina Rim som var vår fröken för dagen.

Jag är inte ovan vid att använda pennor och att skriva men någon vidare handstil har jag aldrig haft. Jag har, när det behövts skrivas snyggt som namnlappar och skyltar, snarare ritat bokstäver. Varje bokstav för sig, inte haft något flöde i pennan. Kan man lära en gammal hund sitta?

Okej, lektion ett: lär dig grundformerna. Så det är alltså inte att skriva utan göra som jag gjort – att tänka på bokstävernas grundformer mer än bokstaven i sig.

Inte lätt att lära sig på nytt måste jag säga så detta kommer ta många lektioner men nu har jag fått med mig bra material att plugga med.

Något Rim är beviset på att man kan. ett intresse och hobby under mammaledigheten har nu gjort att hon har en ny karriär som kalligraf och illustratör. Hon är verkligen fantastisk.

Sedan var det hem för att jobba undan en massa och ladda om för kvällen. För då var det mingel på Sveavägen och hos Bonnier.

När jag åkte hemifrån var det spöregn och Råå gränsen till minusgrader så min våriga outfit fick bytas till en vintrig sådan. Väl på plats var det vår igen. Aprilväder!

Tajmade in Clara i hissen som kom ut med ballonger. Clara som jag haft nästan daglig kontakt med under senaste halvåret i samband med bokens lansering.

Fullt av författare och förlagsfolk. Den fest jag var bjuden på i somras var en större sak med formgivare, fotografer, översättare mm. Dvs alla som Bonnier jobbat/jobbade med under 2022/23. Nu “bara” för författarna. Du kanske förstår hur tacksam och ödmjuk jag är över att få vara en av dessa.

Lite större och pampigare än min bokreleasefest jag hade i samma lokal, ha ha.

Stort tack alla vänner på Bonnier för en supertrevlig och generös fest.

Jag slänger ur mig en spaning – smörtaxen är för 2023 vad coronahunden var för 2020. Dukning är hetare än hetast och de gamla hederliga detaljerna får åter sitt ljus och plats på finbordet.

Ja i alla fall hemma hos mig. Jag har helt klart blivit en kennelägare och samlar på mig alla smörtaxar jag finner på loppis, second hand och online. 6 stycken söta små vovvingar har jag blivit mamma till och jag ser fram emot många trevliga middagar tillsammans.

Vad har man smörtaxar, eller smörhundar, till? Som namnet avslöjar så är det för smörkniven i dukningen att luta mot så den inte kladdar på tygduken under. Men jag tycker även att de ska få jobba som hållare till matpinnar vid asiatiska måltider. Där har man ofta små stenar eller keramikbalkar att lägga pinnarna på. Så man kan säga att jag har en två i en nu?

Ser ut som om den tar uppgiften på fullaste allvar. Benen spända, fast blick och stadig allvarlig svans. Ett sant proffs!

Här är senaste lilla tillskottet i min smörkennel. Älskar hur paketen från säljare på Tradera skickar sina paket. Nästan hela framsidan var täckt av frimärken. Roligaste som dimpa ner i vår brevlåda på evigheter.

Fint hur oxideringen av silvret gett dem olika pälsfärg. Älskar de med långa öron, jag vill bara gosa med dem ha ha.

Smörtaxar finns i massa olika varianter och sedan de som inte alls har formen av hundar men ändå heter smörtax/smörhund. Får se om jag även släpper in sådana i min nya samling. Mmmm… tveksam än så länge.

Det var ju mycket lyxigt med en långhelg, fantastiskt med en valborg på en söndag. Detta tackar vi för. Samt att själva valborg bjöd på ett helt fantastiskt vårväder. Nja inte så varmt som det var för ett tag sedan men himlen var så vackert blå och solen stark.

Vi började lugnt hemma i trädgården både två- och fyrbenta. Maken bortrest så jag och kidsen la upp en skön helg och Valborgsfirande hemmavid.

Jag hade tidigare i veckan köpt en liten humleplanta för jag har en dröm om en humlestång. Nu vet du som följer mig att jag inte har gröna fingrar och vurmar så där jättemycket om trädgårdsarbete men humlestång ska vara ett superenkelt. Jag hoppas de som säger så har rätt. Vi får se…

Är det ett fågelbad eller en kattbar? Både parter skulle nog säga att de är ägare till det men en part kan leva farligt om dessa båda möts om man så säger.

Trädgården är fullkomligt strösslad av lila violer just nu. Jag plockar för att pressa. Får se vad de ska få användas till.

Cykeltur som blev promenad

Det kan bli trångt hemma när alla bara skrotar runt i samma rum. Det bästa för att bryta detta är att ta sig ut och bort. Nu var vädret fantastiskt och vi har inte gjort någon cykeltur än så då kom jag med kommandot: ta fram era cyklar! Barnen försökte komma med några “nej, det är för långt” men jag var benhård. Vi ska ut! Fika vid Kanaanbadet var vårt mål.

4 hjälmar letades fram, 4 cyklar tråcklades upp och däcken kollades. Lite tunt med luft i vissa hjul så första stoppet på cykelturen fick bli macken och cykelpumpen. De pumpar vi hade hemma gjorde inte jobbet tillräckligt.

Yngste sonens cykel visade sig faktiskt inte bara vara dåligt pumpat utan ha punka och tur då att hans gamla cykel med god vilje kunde funka för denna gång. Okej, vi testar igen. Nej, vid första metern exploderar äldste sonens däck. Punka nr två. Åh men åh!

Vi tog en promenad till Gateau vid Ängbyplan istället. Och det blev så mysigt. Trodde jag skulle få dra dem dit och locka/muta med fika men de verkade vara lättade över den inställda cykelturen så promenaden blev lättsam och full av skratt.

Föreställ dig fraset i detta bett. Happy Helena.

Mitt emot ligger Judarnskogen med det ganska nya utegymmet som barnen ville testa. Så många gånger och långa stunder jag stått med barnen vid lekplatser när de var små. Gunga barn i evigheter, stå och skydda vid klätterställningar och göra oändliga sandbakelser i sandlådor. Det var som att vara tillbaka till det fast på ett nytt sätt. Alla tre ville testa alla grejer och tipsa varann om hur man skulle göra. De ville aldrig gå. Jag ska erkänna att jag blev lite överraskad av detta faktiskt. Och varm i hjärtat att se hur kul de hade ihop. Det är inte helt givet.

Sedan tog vi en långsam promenad hem. Prata om allt vi såg. Jag njöt av varje sekund ihop med dem. Tänk att en promenad bara runt kvarteret i princip kunde ge så fina minnen och samtal.

“Det är en gullviva”. En rolig bild som var en olyckshändelse, att kameran bara gick av.

Flaggdag för kungen.

Sedan var det hem och ladda om för firandet som skulle vara vid badet. Ett klassiskt firande som sett likadant ut i alla år. Jag firade mina barndoms valborgar (säger man så?) här och även min mamma som bor i sitt barndsomhem. Så det är fjärde generationen som firar samma valborg.

På min tid var det kokkorv och kokosboll till försäljning, nu är det fullt ställ och show. Och detta såg vi fram emot.

Underbart väder skulle ge en fin kväll.

Lågt kvällsljus ge långa skuggor av mig och sönerna. Dottern hade redan dragit väg med kompisar.

Glad i hatten för valborg.

Det är alltid femteklassarna från vår skola som står för alla försäljning. Och de gör ett dunderjobb med all planering och fix. Förra året stod jag här och jobbade då dottern gick i 5.an. Bävar/längtar till 2025 då yngste sonen ska gå i femman.

Valborgsmiddagen serverad.

Fiskdamm. Är inte det det bästa ändå?

Vinst varje gång.

Fine sonen och kära mamma. Hon är alltid så stilig.

Lotteri är också en given del nu mer. Tyvärr ingen vinst.

Här drog vi vinstlott kan man säga. Så mycket gott med hembakat.

Villaföreningen hade bokat en kör med de hade bokat av i sista stund vilket gjorde att vårt firande skulle stå utan kör. SKANDAL. Det går ju bara inte. vad gör man? Jo man fråga alla närvarande om de som kan sångerna, gillar att sjunga komma upp och bli en del av en helt spontant skapad kör. Jag är så imponerad av hur det blev, en kör som aldrig övat ihop lyckades skapa en härlig valborgsstämning. Tack!

Femmorna har dessutom ansvaret att tända brasan med fackeltåg som avslutas vid brasan när facklorna slängs in.

Vårt områdes grönska består av av tallar och i vintras vid det stora snöfallet var det många tallar som bröts. En hel del av dessa verkade ha hamnat i brasan för röken från brasan blev vit och kraftig. Blött virke helt enkelt. Effektfullt som sjutton.

Tidigare år har det varit fyrverkerier men det har det slutats med av olika anledningar som hundar och miljö. Då är en häftig eldshow ett mycket bra alternativ.

Utöver själva firandet så är det sociala kanske det finaste med denna Valborg. Grannar umgås och samtalar som i ett enda stort mingelparty. Jag är så glad över alla fina människor jag lärt känna och deras barn som blivit mina barns kära vänner.

Sen gick jag och barnen hem för ett Marvel-maraton på tv. De blev en helt underbar valborg.

Tänk att det är 10 år sedan vi satte nycklarna i låset första gången till vårt älskade funkishus. Då jag har bloggat snart i 13 år så har många av er varit med ända sedan dess och kanske minns DETTA. När vi klev in i ett tomt stort hus och mötte de som skulle bli våra bästa room-mates; katterna Birger och Bernhard som ingick i husköpet.

Jag och maken föll som furor för huset på visningen och när budgivningen gick till oss fanns det ingen hejd på glädjen. Sedan under dessa år har vi sakta, sakta skapat vårt hem av detta fina hus. Trender har kommit och gått, barn har växt upp från krypa, vilja vara där föräldrarna är till att skapa sina egna rum och världar samt att vi känt hur våra liv rör sig ihop med huset. Vi har inte ändrat så mycket på själva inredningen, vi formar oss och vårt liv ihop med huset. Inte renoverat utan snarare satt vår prägel.

Det har en del med att göra att huset ligger i Södra Ängby som är kulturminnesskyddas och vi får inte ändra något på fasader, förändra utseendet. Invändigt är vi ägare och får göra ändringar men då de flesta som flyttar in här vurmar för funkis så är det inte en sådan god idé att ändra för mycket. Då tappar huset sin själ och värde skulle jag våga säga.

Men som sagt – prägel, det har varit viktigt då det är ju just vi som ska bo här. Få svängrum för våra önskningar och intressen samt stil.

När det går tio år och små, små ändringar görs under så lång tid så ser man dem inte. Som när någon klipper av sig sitt långa hår eller rakar sitt skägg man först inser hur mycket nån har låtit hår/skägg växa. När jag tittar på husprospektet och bilden på vårt matrum så blir jag nästan chockad. Jag hade helt glömt bort hur det såg ut på visningen. Det är inte mycket som är kvar i stil utöver ramen som arkitekturen då så klart och att rummet just används som matsal.

Ett ljust och fräscht matrum med stora fönster och plats för många.

Ett ombonat och mysigt matrum med stora fönster och plats för många. (Runt vårt bord med alla iläggsskivor har vi suttit 21 pers som mest.)

Ja det är samma möblering i stort på de två bilderna men i helt olika stil och sedan har vi adderat på ett skåp och drinkvagn. Jag tänker inte fråga vad du tycker om förändringen för det hör inte hit, ha ha. Det är vi som bor här som ska leva med det och känna oss som hemma.

Vi målade om 2015, se HÄR och inte ändrat det sedan dess. Jag skulle inte säga att jag är den som kanske är rädd för förändring och vill hålla kvar i något för sakens skull utan det är för att jag trivs så himla bra med färgen. Önskar inte byta.

Något jag är, i efterhand, väldigt glad över var den brand som startade i parkettgolvet när vi hyrde ut till filminspelning. Läs mer HÄR. Det gjorde att golvet behövde repareras på ett ställe och sedan då att hela golvet skulle lackas om, så det skulle hänga ihop. Att golvet blev mörkare har gjort så mycket för rummet.

10 år! Så mycket som vi upplevt och känt i detta hus. Vi flyttade in här med två små barn och fick vårt tredje. Vi blev med katter och massa grannar som blivit nära kära vänner. Jag tampas varje år med en trädgård som jag inte känner mig hemma med men älskar för den bestämmer själv. Jag drömmer om framtiden i huset och ser fram ytterligare 10. Vad har hänt då? Bor vi fortfarande alla här? Eller är det ett stort tomt hus utan barn… Vi får hänga med och se helt enkelt.