God fortsättning på julen kära du! Hoppas du haft fina dagar fyllda med precis det du önskat och med de du ville ha nära.
Här har vi haft sköna dagar och jag har låtit mina skärmar ligga och verkligen varit här och nu. Igår var det en pulkabacksdag tillsammans med en av mina bröder med familj och äta alla rester från julafton. Men vi kanske ska fokuset just på den stora dagen, ha ha. En dag vi längtat efter och planerat för så länge. Mycket blev precis så som vi hoppats och andra saker hanns inte med – men vet du? Det kommer fler jular och då kanske de sakerna få komma till liv.
Julafton 2018
Jag är ju som ett barn på sin födelsedag och kan ju inte sova. Vill upp och fira dagen så fort det bara går. Är så glad i min mans tradition på julaftonsmorgonen, den innebär nämligen att man ska upp i ottan och julaftonen startar innan solen gått upp.
Jag tassade upp innan familjen vaknat för att tända alla levande ljus och duka upp frukosten. Kvällen innan hade barnen lagt fram sina julstrumpor och där hade minsann tomten fyllt under natten. (Så galet att han först kommer på natten och fyller strumpor och sedan kommer tillbaka på kvällen med en stor säck. Stressigt…?!)
Levande ljus, gran, hyacinter och julstjärna i fönstret. Det är så mycket som behövs.
Bernhard var mitt mysiga sällskap. Han vaktar skatten.
Hade tänkt ha något riktigt härligt vackert julstilleben här på det blå skåp men det blev “bara” ljusstakar och en helt vild bukett av cypressgrenar. Funkar ju det med.
Det som inte syns här är att familjen ska väckas till tonerna av Juloriatoriet på extremt hög volym. Alla ska bli väckta och kallas till matbordet. Detta är en tradition jag är så glad att maken lärt mig och vi tar vidare.
Sekunderna innan familjen rusade ner från trappan.
Julskinka, cheddarost, edamer, pepparkakor, saffransbröd, surdegsbröd och varm choklad med vispgrädde. Där har ni vår julfrukost.
Saffransbröden tolvhålakaka som jag gjorde tidigare i december och la i frysen. Nu efter någon minut i ugnen är de som nybakade.
Med de bästa jag vet.
Strumpöppning! Små godisar inslagna i silkespapper samt de obligatoriska delarna; tidning, clementin och trisslott.
De här ljusstakarna är bland det käraste jag har. De är från min farmors mormor dvs från 1860. Himlastormande tanke att de är lika vackra idag om än lite rangliga och spruckna men en sådan självklar del av min familjs jular.
Barnens tidningar innehöll små LEGO-byggen vilket är toppen att sysselsätta sig med när dagen är så lång fram till kvällen.
God jul till grannarna
Som barn skickade föräldrarna ut mig och mina tre bröder på en promenad till alla grannar för att önska god jul. Vi gick till de äldsta och de som satt ensamma. Jag minns de stunderna med värme. Vi 4 fick kliva in hos dessa damer, ja för ensamma gubbar fanns inte, och blev bjudna på konstigt godis, hjälpa till med att sätta stjärnan i toppen på deras granar och samtala för en stund.
Jag har alltid velat att göra något sådant med mina barn så kvällen innan jul gjorde jag påsar med julkolor som vi nu skulle ge bort. Maken slet med kalkonmiddagen i köket och jag tog med barnen ut på en turné. De små var lite tveksamma i början men sedan sprang de från dörr till dör och sa “nu vill jag ge”. Kanske att denna promenad blev ett av julens finaste minne.
Juldukningen 2018
Sedan var det förberedelser inför att släkten skulle komma. Vi skulle i år bli 18 personer så ett långbord var ett måste. Vi lånade ett fällbord av snälla grannar.
Jag har numer alltid samma juldukning med samma duk, ljusstakar och porslin. Är väl en nostalgiker som vill skapa en jultradition. Men blommor, placeringskort och pynt kan ändras år från år.
Förra året hade jag små järnekar i mina Kiwilyktor för att förstärka den engelska julen vi då hade. Nu hade vi engelsk jul i år också men inte riktigt lika mycket fokus på den engelska utan bara i maten. Jag hade för några år sedan vita julstjärnor i nyårsdukningen, nu blev det röda i juldukning.
Rött, mässing, makens ärvda porslin, linneservetter, julstjärnor på min älskade julduk från Marimekko. Den köpte jag för, ja säkert 6 år sedan, och är så glad att jag gjorde det trots att den var så pass dyr. Det är en investering tänker jag, att leva år från år.
Höga ljusstakar varvat med låga blommor.
Paketöppning
Sedan gick det inte att hålla barnen från paketen längre. Då vi blir så många på kvällen har vi sedan något år bestämt att paketutlämningen sker hemma hos var och en för att en långdragen paketutdelning tycker jag är det tråkigaste som finns på julafton. Blir sällan så kul när det är nästan 20 pers.
Jag och maken har slutat ge varann julklappar sedan några år, vi reser på en julig weekend istället. I år var vi i Wien vilket jag inser att jag inte bloggat om!!!
Vi har kapat rejält på klapparna för barnen. De har fått skriva önskelistor och det blev några få klappar men alla var riktiga fullträffar. Och från släkten blev det många upplevelsepaket. Känns bra att ha fokus mer på stämningen, umgås med släkten och njuta av en härlig middag.
Pappersprassel på högsta nivå.
Gottabordet – min stolthet
En sak jag verkligen nördat ner mig i är gottabordet. Godisbordet med bara julgodis.
Hade ambitioner om att göra mer eget godis men det går inte att hinna allt. Det blev julkola (så klart), marmeladkonfekt på apelsin och knäck på tre sätt – med hel mandel, röd chokladlins och neutral,
I övrigt hade jag After Eight, gröna marlemaldkulor, wienernougat, praliner, marsipanbröd, skumtomtar, polkagrisar fyllda med choklad, mozartkulor och andra chokladpraliner vi köpte i Wien samt lakrits i choklad.
Jag är så löjligt glad i de blå jultallrikarna/årstallrikarna från Royal Copenhagen jag köpte på loppis i somras. 10 kr styck och nu har jag en hel drös så alla släktingar kan ta. Användes till glöggfikat, gottabordet samt efterrätten. Vill ha fler, kan nog inte ha för många.
Pling plong på dörren
Sedan kom släkten. Huset fylls av kramar, skratt och samtal. Detta är lyx för mig.
Samling runt glögg, pepparkakor, clementiner och nötter.
Släkten hade innan jul planerat vår dag på mejlen. Jag hade i sann diktatoranda fördelat allt mellan familjerna för att göra hela julen till ett knytis. Svägerskan hade bakat den ljuvligaste mjuka pepparkakan. Den måste jag få receptet på.
Gissa vad alla kidsen gick igång på först och mest? Godisgranen så klart!!! Det var fritt fram på granens godis för gottabordet skulle vi hålla till kvällen. Granen stod pall faktiskt och polkakäpparna försvann först.
Ut i trädgården
Sedan var det Kalle Anka på TV. Jag gick då ut och förberedde i trädgården för förrätten. Förra årets succé med buljong utomhus skulle absolut göras om.
Jag tände brasa i eldfaten, satt fram marschaller och tände ljus i lyktor. Så glad att vi fick en vit, krispig jul.
Kökets fönster immade igen där maken skapade den godaste buljongen. Grönsaksbuljong med shiitakesvamp.
Söta lyktor ger det mysigaste ljuset.
Sedan när Kalle Anka var slut tog sig alla ut i den kalla vinterkvällen. Krispigt kallt och att få stå runt en levande brasa är bland det mysigaste och värmande.
Buljongen serverades i muggar och till det fick man oststänger av smördeg, sherry och julmust.
Något som blev väldans poppis var att grilla marshmallows.
Hade hittat extra långa grillspett så det gick extra bra.
Låt julaftonskvällen börja!
Sedan klev vi in och husets alla rum fylldes. I köket byggdes den goda middagen upp, runt granen var det samtal och på övervåningen var det kurragömma fast med en hel del skrik. Vet inte vad kidsen höll på med.
Och plötsligt kom den gamle gubben med skägg och luva.
Känner igen känslan som dottern här visar; skräckblandad förtjusning. Man vet att tomten är nån av morbröderna, att han inte finns på riktigt, masken är superläskig men han håller en klapp och julstämningen är på topp. Barn och brorsbarn mellan 20 och 5 fick paket.
Kalkonmiddag
Och plötsligt var middagen klar. Hatten av till maken och brorsorna som fixat så fint i köket!
Kalkon, rostad potatis, stuffing, pigs in blankets, brysselkål, såser, tranbärsås. Allt gott!!!
Japp, hugg in!
En parantes i det hela: En sak som är bra med denna typ av julmiddag är, utöver att den är supergod, att den nästan länsas från faten. Med ett klassiskt julbord får man tampas med julrester långt in på nya året. Nu är all kalkon slut, endast lite tuffing och några såser finns kvar. Känns bra på flera sätt.
Nu är det nära!
När tiden inte finns och det där med bordsplaceringen inte hanns med att göras – låt då gästerna göra den. Ett samarbete mellan svägerska, brorsdotter och dotter. Finast!
Efter kalkonmiddagen serverades en maffig ostbricka och ÄNTLIGEN fick man gå loss på gottabordet. Mandelmusslor med grädde och hjortronsylt serverades långt senare.
Sedan var det en rafflande och galet rolig paketlek. Så kul att göra och blir alltid tusen resor bättre en långdragen paketutdelning.
Vi kom i säng vid halv två, glada som barn på julafton kan man säga.
Detta är den finaste bilden jag kan tänka mig; alla var friska och här. Mycket krasslighet har kantat denna höst och november och början av december har varit bland de mest sjuka i bokstavlig bemärkelse. Hur mycket paket, pynt och piff jag än håller på med så var det bästa med hela julen ändå att vi kunde ses och ha hälsan.
Och en annan sak; ni som minns så kom flourtanten förra året men i år blev det något annat. Nämligen självaste Karl Bertil med sin far Tyko Johnsson. Maken och äldste sonen gjorde det bästa skådespelarinslaget ever. Gissa om alla blev överraskade och mitt hjärta svämmade över. Det blev en välsignad jul säger den ömma modern.
