Månad: juli 2023

Vaknar upp i ett lite grått Mordor, nej förlåt – Gondor, och får liv i resten av familjen. Nu är det härlig frukost på hotellet (hade spanat in matsalen kvällen innan och den gav bra vibbar) för att sedan åka norrut och det sista stoppet på vår bilresa.

Jajamensan, här var det en helt underbar frukost och den ensamme servitören tillika hotellägaren gjorde så fint. Se bara hur rart med vinbladen under grönsakerna och ostarna.

Detta väldigt tyska hotell ägs och drivs av en söt italiensk familj och gästerna var mestadels engelsmän så här var det verkligen en europeisk smältdegel. Underbart!

En gammal spis var brödstation, en picknickkorg fylld med syltburkar och ett symaskinsbord var äggstation. Älskar detaljerna!

Alla restauranger med rödvita dukar är per automatik bäst.

Inredaren här har verkligen tagit lite vad som helst. Vattenpipa, gammal symaskin och världens minsta koffert. Anything goes!

Innan vi tråcklade in oss alla i bilen igen tog vi en längre promenad längs söta staden Kobern-Gondor och vackra Mosel. Och jag funderar fortfarande på vad symboliken i stadens vapen betyder? Ett brinnande fort med en läskig kråka med yxor kommer? Detta tåls att undersökas närmare…

Har du inte varit längs Mosel måste du ha det på din bucketlist. Vi var i staden Traben-Trarbach (ja det är ett roligt ortsnamn) förra gången och hade gärna åkt dit nu med men där var alla rum fullbokade. Stora varma rekommendationer om att också åka dit för det är en sådan helt underbar stad vid Mosel.

Alltså det är så vackert så man smäller av.

Vi gick och gick, tog in allt det vackra för att sedan tvinga oss att vända. Hade ju samma väg tillbaka. Just det – det är väldigt många som cyklar längs Mosel och bor i olika städer längs den. Kanske något för oss framöver?

Sista vykortet taget innan vi satte oss i bilen igen.

Hej autobahn. Rakt, långt och snabbt.

Och sedan kom ett helt galet regn. Det liksom nästan såg bilen av vägen. Resan blev förlängd då hastigheterna på vägen blev lite lägre.

Vårt stopp för natten blev den lilla staden Möln.

Återigen var det ödet som gav oss vårt boende och kanske inte Möln åker upp på listan över städer vi vill tillbaka till men vi fick många roliga skratt och minnen. Som att vi tydligen reste till Grekland för en stund.

Den enda restaurangen staden kunde bjuda på var en grekisk sådan och då vi rest otaliga gånger dit samt båtluffat (det gör vi för övrigt nästa år igen) var vi ju mer än lyckliga. Och det var familjen som drev restaurangen också. I en folktom stad och med få gäster blev vi behandlade som kungar. Och med denna bild lyckades ägaren fånga (delar av) oss.

Att vi är en familje som älskar att resa märktes för med ens började vi planera nästa sommar och vilka öar vi ska luffa till. Grekland 2024 – då ses vi!

Under middagen hade det regnat rejält men nu var kvällen ljus och varm. Tillbaka till hotellet och sätta klockan på tidigt. Nu är det sista biten kvar – till Skåne!!!

Då var det dags. Den ofrånkomligt sista stunden med Frankrike för denna gång. Dagen då vi lämnar baguetternas och grodlårens land var kommen.

Alla inlägg från vår resa i Bretagne finns HÄR och sedan alla med vår bilresa genom Europa finns HÄR.

Jag gjorde mitt bästa av resegarderoben och plockade fram mitt mesta franska jag innan vi gick ner till frukosten på hotellet.

En hotellfrukost som inte gjorde mitt frankofila jag besviken. Bara en sådan sak som att det fanns madeleinekakor på bufféen. Ok, må vara inplastade men ändå!

Det alla förhäxades av var den helt underbara juicemaskinen. Söt och rumstempererad juice av den sort som är av högsta klass. Så otroligt god men ett glas räcker – det är liksom essensen av apelsin och man blir “mätt” på c-vitamin.

In med alla ben och armar samt väskor och sedan for bilen norrut. Målet var ju Skåne och vägen dit hade vi funderat på. Skulle vi till Danmark och NordJylland för att se de fantastiska vita stränderna där, Moseldalen som vi för 13 år sedan besökt och blivit helt kära i eller få lite storstad i Hamburg?

Då vädret inte riktigt verkade ge oss bad och sol gick Jylland bort och storstad lockade inte så mycket. Det som dock lockade var att “plocka” ett land till så vi ville åka genom Luxemburg och sedan bo över någonstans längs Mosel.

Så fick rutten bli.

Men först de franska vackra gyllene landskapen. Att man gör bröd i Frankrike förstår man med tanke på de enorma fälten av olika sädeslag.

Ladda bör man, annars dör man. Eller bilen i detta fall.

Och återigen så är det så spännande att hamna på alla dessa laddplatser som är utplacerade på alla möjliga platser. Här hamnade vi bakom ett hotell och privathus varav ett hade hönsgård. Till vår yngste sons enorma glädje. Hans högsta dröm är att ha egna höns. Han fullkomligt älskar höns. Om jag kunde skulle uppfylla den men vår lilla villatomt är inte riktigt den rätta platsen tror jag.

Att åka förbi ett solrosfält – det gör under för ens mående. Det går inte att tänka en enda arg tanke när man ser detta vackra.

Från stora vida fält blev det gröna, skogigare och framför allt backigare.

Och se där  – då bytte vi land till Luxemburg. Det land som när jag var liten var förknippat med enorm lyx. Det kändes som om när man pratade om rikedomar och “fint folk” så sa man Luxemburg. Nu ska jag se om detta stämde.

Så klart var det som vilken europisk stad som helst. Vi hamnade i en park för lunch.

Inget som tillhör vanligheten: en bild på oss alla fem. Eller en bild från Luxemburg heller från den delen.

Ja det var inte så mycket att säga om Luxemburg mer än att det var söta skolklasser som var på utflykt där vi var för lunch för vi lämnade rätt snabbt för vi skulle vidare till…

Tyskland igen. Som sagt var vi sugna på att återse vackra Moseldalen så vi hade bokat hotellrum i Gondor så dit skulle vi.

Om du inte varit i dessa trakter: Mosel är en vacker flod som rinner genom flera länder i norra Europa och vid floden är det en djup dal där det odlas vindruvor som blir till moselvin.

Det jag minns mest från när vi var här för 13 år sedan var allt det gröna. Först och främst all skog för det är bördigt så det förslår sedan alla vinodlingar och så klart floden som reflekterar allt det gröna. En klorofyllinjektion en mass alltså!

Från motorvägens grundnivå ner i dalen till vårt hem för natten: Gondor. Och så klart döpte vi om staden både till Gandalf och Mordor – för sånna är vi, ha ha.

Återigen hade vi träffat mitt i prick och hamnat i en supersöt stad. Vårt hotell grundades 1620. Det är ju galet längesedan och i ärlighetens namn under jag hur mycket som var kvar från den tiden. Vår dusch var väldigt mycket 80-tal…

Vi står och tittar på menyn till restaurangen mitt på torget och en ung pappa med barnvagn kommer fram och viskar: det där är en trevlig restaurang men lite längre bort ligger en ännu bättre. Jag tittade på honom och hela hans trötta nybliven-pappa-look och förstod att detta var allvar. Han ville inte att turisterna han hade framför sig skulle få en dålig schnitzel-upplevelse. Jag valde att tro på honom och vi gick vidare.

Moseldalen hade sina glansdagar på 60-telet tror jag. Många har berättat hur detta föräldrar eller mor- och farföräldrar rest till Moseldalen. Och när vi gick här i kvarteren så ser man spår av glansdagar där nästan varje hus hade skyltar med weinhaus. Det gjordes vin i varenda kåk och källare känns det som.

Och vi var nu hänvisade till ett av dem. Det fullkomligt osade av “vi har passerat våra bästa dagar” om detta ställe. Servitören/hovmästern/allt-i-allon var nästan chockad över att det kom hela fem gäster på en och samma gång.

Och detta gjorde mig så ledsen för fler borde uppleva denna helt underbar del av Europa. Moseldalen är så vacker och har så mycket att erbjuda. Längs med Mosel ligger helt enastående städer så en roadtrip här är på min bucketlist. Och om man är intresserad av vin är det en självklarhet att ta en tripp.

Vår lilla restaurang hade så klart sitt egna vin och det var helt enastående. Vi beställde falskor av den nyvakne servitören för att ta med oss hem.

Jag beställde något som på menyn beskrev som en holländsk nationalrätt: kibbeling. Enkelt förklarat så är det en lite mer arbetad fish n chips. Bara dt att det var helt galet gott. var det extra panering? Eller bara extra saftig fisk? Ser inte jättelyxig ut men det var fulländat!

Som sagt; varje hus var förr ett vinhus.

Tumbrottning är sommaren 2023’s stora sport. Glöm inte var det var du hörde det först.

Innan sängdags var vi tvungna att se lite av Mosel.

Det blev en snabb kik för vi hade lång dags resa framför oss så tidig kväll fick det bli.

Imorgon är det vidare genom Tyskland men i huvudet är jag fortfarande i Frankrike. Kanske att jag kommer vara kvar där i själen länge än. Men min kroppen – den ska till Skåne…

Vår hemresa bokade vi under vår vecka i Bretagne så det var inga duktigt planerade resplaner i förväg utan vi lät ödet bestämma. Och med den upplevelse den lilla medeltidsstaden Troyes (uttalas som siffran tre på franska, dvs troi [tro-a]) bjöd på så hade vi en lycklig stjärna som lös på vår resväg.

Tycker de här illustrerade skyltarna som hälsar en välkommen till olika städer är så trevliga. Då vi inte kände till något om Troyes fick vi reda på tre saker via de tre skyltarna vi såg: Det är en modestad, kulturstad och stad med judisk historia.

Incheckade på vårt hotell och efter ett snabbt ombyte var vi på väg ut igen.

Magarna kurrade högt. Då vi hade sådan otur i Brygge tog vi det säkra före det osäkra och bokade bord på det ställe våra googlingar gav bäst resultat för.

Vi hann inte så långt innan vi var tvungna att stanna. En liten park med ett träd jag aldrig sett. Vad i hela fridens namn är det här för frukt?

Det finns tydligen ett blom/träd/frukt-filter i Snapchat men då barnen inte har datatrafik utanför wifi så fick vi vänta med att ta reda på det.

Nu vidare och jag blev alldeles tokig i detta vackra hus med franska balkonger (så klart) och det lilla jämte som har en solblekt fasad där det tidigare stått restaurant.

Vi svängde runt hörnet och jag bara gapade. Vilka fantastiska hus!

Och runt nästa hörn var det ännu fler. Jag kunde inte sluta fotografer för detta var det sötaste finaste jag sett. Och det bara fortsatte. Jag slutade plåta för det var ju så många fina gränder, hus och torg vilket inte går att fota alla.

Vad är det för underbar liten stad vi hamnat i? Vilket fantastiskt lyckokast att det blev just Troyes vi valde av alla städer på vägen hem.

Vi passerade flera torg med massa restauranger så här var det motsatt än i Brygge. Men vi höll fast vid vår bokning och letade upp vår restaurang.

Nu måste vi på riktigt lära oss denna söta lilla stad.

Det är en medeltida stad med mycket handel i historien. Det har väl varit en knytpunkt då staden ligger så “mitt i smeten” i Europa. I dag finns det en gigantisk outlet som är en stor attraktion. Kända varumärken har utförsäljning på ett stort område utanför staden och tydligen är det känt att Parisare tar tåget hit (med bil lite mindre än 2 timmar) och shoppar loss. När jag kollade upp detta närmare hade jag ju mer än gärna tagit en vända men varken tiden eller semesterplånboken skulle tillåta det.

Troyes har även en lång judisk historia med synagoga och museum samt att staden ligger på gränsen till Champagne så vi såg många reklamskyltar för vinresor och -avsmakningar. Vi hade alltså hamnat i en liten stad med mängder av historia, nutid och kultur. Vi insåg snabbt att här hade vi kunnat stannat några dagar och lätt fyllt dem.

Jag beställde sniglar och champinjoner i ostsås. Det ser inte mycket ut för världen men var helt himmelskt gott. Det har varit alldeles för lite sniglar på denna resa så tur då att sista måltiden i Frankrike kunde råda bot på det.

I väntan på nästa rätt kollade jag upp what’s not to miss i Troyes och en av sevärdheterna var den så kallade kattgränden, Ruelle des Chats. Den låg bara 2 meter från vår restaurang så jag gick dit. Man kan tro att man ska få en gränd fylld av katter men det är en gränd så smal så att katter skulle kunna hoppa över hustaken över den.

Och små pojkar kan sträcka sig mellan väggarna…

Andra gången jag beställer dourade denna resa. Dvs guldbrax. Så god fisk.

Som vanligt ville vi ta efterrätt på annat ställe för att se mer av staden. Och strosa i de vackra gränderna. Återigen – vilken stad!

Varför har jag aldrig hört talas om Troyes tidigare? Den sötaste staden med allt franskt man kan drömma om. Och en stor tågstation mitt i så hit kan vi ta tåget på nästa tågluff ju.

Här blir det efterrätt.

Någon är nöjd!

Den franska flaggan har aldrig varit vackrare.

Sen var det med lite motvilliga steg vi gick tillbaka till hotellet. Resan vidare hemåt skulle starta tidigt nästa morgon. Mot Tyskland men via Luxemburg. Vidare och framåt!

Och just det – trädet med den knasiga gröna frukten var ett citrusmullbär. Då har man sett en sådan också.

En sista vända inne i huset för att se att inget lämnats kvar och sedan bära ut all packning till bilen. Nu lämnar vi Concarneau och Bretagne för att vända hemåt igen. Vår vecka i Bretagne är slut men vår bilresa genom Europa fortsätter ju med hemresan också.

Säger hej då till detta underbara och lite knasiga hus. Ett otroligt vackert hus med exakt alla stilar samlade i ett och samma hem. Åh vad vi har mått bra här.

Kanske den fulaste bilden jag tagit men kanske de godaste picknickmackorna man kan tänka sig. Det blir en lång bildag och vi tar inga matstopp på vägen utan njuter de sista baguetterna från vårt fina härliga bageri i bilen.

Att katter har ett sjätte sinne tror jag stenhårt på. När vi öppnar dörren sitter vår grannkatt Simba där för att säga hej då. Han som välkomnade oss så fint men sedan liksom gömt sig.

När kommer jag få bo med en palm utanför dörren nästa gång?

Eller ha vindruvor på min tomt?

Jag brukar ofta få hemlängtan så där lagom tills jag ska åka hem men inte denna gång. Hela jag vill stanna kvar.

Simba verkade hålla med mig. Han vakade över oss och vårt packande hela vägen tills vi åkte.

Hej då Concarneau och det blå huset. Tack för dessa underbara dagar.

Det kändes både bekant och ovant att sätta sig i bilen igen och åka långt, som den tur vi hade ner till Bretagne. Färden började med vackra gröna vägar.

För att sedan gå över till stora vida fält i lejongult.

Och så var det det där med biltullar.

Sedan blev naturen mer böljande och med långa backar och dalar. Vårt mål var till Troyes där vi bokat stopp på vägen för en natt. Det var när vi satt och kollade laddstationer, motorvägar och lediga hotell det liksom “fick bli” Troyes. Aldrig hört talas om men det såg ut att vara en söt fransk stad på vägen mot Tyskland. Spännande med nya äventyr…

Allt har ett slut och även vår vecka i Concarneau. Förra gången vi var i Bretagne var vi här i tre veckor och innan vi kom hit nu så tänkte jag “hur sjutton fyllde vi hela tre veckor?” men det hade inte varit några som helst problem att stanna längre för det är så mycket vi inte gjort som vi hade önskat. Som att åka båt ut till alla de små öarna som ligger här utanför, besökt fler städer, handlat på olika marknader, haft fler stranddagar, vandrat i de stora skogarna och ätit så mycket god mat vi ännu inte hunnit testa. Konstigt att lämna något man inte alls är klar med så att säga.

Ja ja, Bretagne ligger kvar och vi får längta till nästa gång helt enkelt. Men en sista kväll har vi. Och den bjöd på ljumma vindar och skön sol.

Med all packning packad i huset, maten i kylen uppäten och reskläder framlagda så tog vi oss mot den lilla färjan över till gamla stan.

Sådana här små boklådor har jag sett lite överallt. Små bibliotek, så trevligt.

Biljetter kirrade och båten på ingång.

Som vi upplevde vår första kväll var mycket i stan stängt men nu hade vi kommit in lunken så det var bara skönt att strosa i lugna gränder. Men nej, här var det inte alls lugnt för det var ju gratiskonsert innanför murarna.

Ett energirikt fransk reggaeband körde hårt. Nu sitter publiken men efter ett tag stod exakt 100% upp och röjde loss.

Vi hade dock ett annat mål för turen: glass.

Ja, jag valde romrussin. Yttersta beviset på att man är vuxen har jag hört ha ha.

Och när vi ska lämna och ta färjan tillbaka till vårt hus hade himlen blivit grå men allt var så stilla. Där kom en båt fylld med folk lugnt och fint tillbaka från havet. En av de där båtturerna vi hade så gärna tagit. Som sagt; nästa gång…

Vi jublade rejält när vi förstod att vår sista dag faktiskt skulle bjuda på riktigt pangväder och att vi skulle få en hel stranddag. Vi hade fått lite blodad tand från dagen innan och nu så valde vi att lämna Concarneau för att ta oss till en strand nära en stad, eller by, vi hade som runner up när vi letade boende; Île-Tudy.  En kilometerlång strand löper längs kusten från byn och vad vi kunde förstå var det en underbar sandstrand. Och ja, stranden Le Treustel Plage höll exakt vad den lovade. Vilket paradis.

Alla Bretagne-inlägg finns HÄR för den som vill komma ikapp.

Bilen parkerades och sedan var det vacker promenad på något som vi förstod var en gångväg parallell med havet till de ordnade nerfarterna till stranden. Väldigt hemligt alltihop.

Tillslut kom en öppning mellan träden och nerfart till stranden men den började med en liten backe så någon strand såg vi inte ännu. Hur ser det ut där bakom…?

Vi alla fem tappade andan. Alltså WOW vilken helt fantastisk strand. Så lång, så stor, vilket ljus och vi är ju typ ensamma här.

Helt klart värt en selfie med världens grin av lycka! Tänk att vi vår sista dag i Bretagne får denna present.

Återigen kom vi till stranden vid 12 och vattnet var så lågt så lågt vilket gav en helt underbart djup strand med all den vita sanden. Ljuset var helt enastående. Och då vi nu förstått så har fransmännen sitt schema inställt på siesta mitt på dagen och kommer till stränderna vid 15 så här var vi näst intill ensamma.

En belgisk kvinna kom fram och frågade våra två killar om de ville spela fotboll med hennes söner. Den perfekta presenten för våra pojkar som kanske inte tycker att ligga still, läsa bok och sola en heldag är det roligaste. Dessa fyra killar spelade sedan fotboll i nästan två timmar. Vem behöver prata samma språk när sporten förenar?

Jag och dottern tog en riktigt lång promenad längs med vattnet. Stranden var som sagt kilometerlång och när jag ser på kartan i appar så byter stranden namn med jämna mellanrum, så lång är den.

Så makalöst vackert här, vilken underbar strand! Och som jag skrivit tidigare är inte Bretagne resmålet för badsemestrar då vädret är som i Sverige med regn och sol om vart annat och temperaturerna blir inte jättehöga vilket också ger att havet, Atlanten, inte är direkt inbjudande för långsimningar då det sällan går över 19°. Det gör att stränderna här inte har solstolsuthyrning, restauranger och butiker. Allt är väldigt naturnära och “vilt”. I min värld: alldeles perfekt.

En somrig picknick à la France.

De två belgiska pojkarna gick hem och jag fick chans att vara bollpartner till lillebror.

Efter det är man värd frasiga franska bakverk. Saknade en kaffe så det skrek i mig. Där är jag så svenska, ha ha. Var är fikat??? Termos fanns inte i vårt hus nämligen.

När våra kroppar inte pallade mer sol var det dags att åka hem. Ungefär lagom till att högvattnet nästan nått normalnivå. Och fransmännen tagit över stranden. Älskar ljuden från en strand – barn som ropar, skrattar,  vågor som slår, måsar som skriker och sedan alla röster som samtalar om allt och ingenting.

Jag är ju tvungen att visa skillnaden på kl 12 och kl 16.

Maken tog bild på mig vilket inte hör till vanligheterna. På behörigt avstånd ha ha.

Vi hade glömt bort den långa varma promenaden till bilen men väl i bilen brassades det AC och vi fick tillbaka normal andning.

Det var en riktigt fin sista dag vi fick. Så många olika upplevelser vi haft under vår vecka men en sådan här dag och upplevelse saknades så det var efterlängtat.

Nu hem för att äta upp allt i kylskåpet och ta en sista kväll på stan. Och det känns alldeles för tidigt. Hade gärna stannat en vecka till. Det är ju nu vi kommit in livet här.

Barnen tycker jag gör världens bästa fattiga riddare (tackar tackar) och när vi nu är i Frankrike så passar det väl ypperligt att göra French toast, som ju är samma grej va?

Det ska erkännas att det tog två dagar för oss att förstå att vi endast behöver en baguett till familjens frukost. Vi var ivriga och köpte på oss en massa för de är ju så goda och kostar ingenting. Detta resulterade i att vi fick massa baguetter över. Hurra – perfekt att torka rejält och göra fattiga riddare. Eller French toast då!

Jag tycker det blir som godast om brödet faktiskt är riktigt torrt. Det är väl så denna rätt skapades – för att rädda torrt bröd kan jag tro. Så jag skar upp dem så de torkade över natten för här skulle det bli kaneldoftande frukost.

Mitt recept jag använder är DETTA men för att summera ingredienser här på en höft: 3 ägg och mycket mjölk. Sedan mer smör än vad du tror är möjligt i stekpannan. Fat med rejäla mängder socker och kanel. That’s it!

Låter brödet dra länge i ägg-mjöl-smeten, vänder regelbundet så det blir blöta rakt i genom. Brödet ska nästan bli flytande ha ha.

Het panna, massa smör.

Och det viktigaste när det är tjocka skivor bröd: trycka hårt på dem så de steks rakt igenom. Tänk kycklingfilé.

Vända i generösa mängder socker och kanel.

“Mamma, tycker du man ska ha aprikoser till eller var det för att det var snyggt?” sa sonen som känner mig allt för väl. Gott med aprikos men här höll de också på att sjunga på sista versen så de åkte med mest för att de behövdes ätas upp. Godast till är ingenting eller en yoghurt med kardemumma.

Så, där räddade jag baguetterna och barnen sa att dessa fattiga riddare var de godaste jag någonsin gjort. Kan det vara det bretagnska smöret? Eller de fantastisk baguetterna? Eller bara att mitt semesterjag är lite bättre?

Jag vet inte hur du har det men med barn födda -09, -10 och -13 så har man som förälder en sjå med skärmar. Barnen lever sina sociala liv där med ständig kontakt med sina vänner som är över hela jorden, speciellt på sommaren. Det är också skärmar med konstant tillfredsställelse och nöje. För dig som inte varit eller ännu hamnat i denna situation så är det en tuff match man får ta som förälder. Att förbjuda funkar inte men att erbjuda alternativ och begränsa är min melodi. Speciellt när jag ju själv jobbar med skärmar. Snacka annars om att kasta sten i glashus annars…

Och apropå glashus: Här har vi spelat många spel och matcher under vår resa. För om det är något som alltid packas ner när vi reser, oavsett om det är sommar som här eller till fjällen på sportlov, så är det olika spel. Något att göra tillsammans och ofta på lika villkor.

Yatzy! Denna klassiker. Och när barnen klår sin gamla mamma med hästlängder så bjuder jag på det. Ok, hade ju varit fint att inte komma sist men beviset att detta är för alla är tydligt.

UNO är alltid en vinnare och något barnen har spelat sedan de var riktigt små och knappt kunde hålla i alla korten.

0-100 är vår nyaste favorit. Ett mycket roligt frågespel där en fråga ställs som tex hur högt är ett bord, med standardmått? Och så får alla gissa på 0-100. Ja alltså cm denna gång.

Sänka skepp, nu här i resevariant, spelade jag och brorosorna mycket hemma i mexitegelvillan som barn. Vi satt i olika rum och skrek “D4” och så hoppades jag få tillbaka ett lika högljutt “Träff och sänk”. Nu är spelplanen med vägg så barnen kan sitta mitt emot varann. Synd ändå…

Sedan brukar vi spela på min mobil när vi är på restaurang; M.I.G, hänga-gubbe och luffarschack. Sådant man gör flera eller två-och-två. Inga egna mobiler runt bordet är min regel men spela ihop kan man göra om maten väntar på sig eller om man vill sitta kvar och njuta av kvällen.

En parantes men det är något jag verkligen kan bli så ledsen av att se: när föräldrar går ut med sina barn och barnen sitter med blicken ner i en skärm och till och med med hörlurar. Jag vet inget om deras liv så klart men varför gå ut om man inte är närvarande, är tillsammans? Visst kan skärmen vara “barnvakt” och få barnen att sitta still men vad lär du ditt barn? Absolut ingenting! Det gör på riktigt ont i mig för föräldrarna missar så många fantastiska samtal och barnen lär sig aldrig att samtala, se sin omgivning, vänta och faktiskt ha tråkigt emellanåt. Förlåt, men detta bekymrar mig faktiskt.

Jag reste ensam med mina föräldrar fast vi är fyra syskon. Det var för att jag är sladdbarn och mina stora brorsor hade egna somrar. Så mycket kort jag spelat om somrarna med mina föräldrar! Kanske jag nu för detta vidare och stunderna runt bordet på ljusa varma sommarkvällar blir fina minnen även får våra tre trallande troll. För analoga spel behöver inga batterier eller avbryts för reklampaus. Det är här och nu!

Äntligen en dag med tillräcklig värme och prognos om sol så att vi kunde få en heldag på stranden. Vi valde den närmsta, stranden Plage sables blancs, Den vita stranden, som vi kollade in här om dagen och det fick bli vår lekplats för dagen.

Detta verkade lovande för vår hobby-marinbiolog till son. Och det intressanta med denna skylt var att det stod hur många eller hur mycket man fick plocka med sig. Wow, självplock i havet? Max 3 kg musslor per person alltså – hur många kan det finnas????

Vi kom till stranden kl 12 och var nästan helt ensamma där. Lågvatten så man fick gå långt på sandstranden för att först komma till vattnet och sedan ännu längre för att doppa sig ordentligt.

Det var först vid 15 som det kom andra badgäster. Och ungefär då började det bli högvatten. Var det vattnet alla lokala boende väntade på eller kanske att de slutat jobbet/skolan?

Badvakter som ständigt vakade och kollade.

Min typ av sommarlunch på stranden. Enklast tänkbara och kanske den godaste. Saknade bara en yoghurt. (alltid grönsaker utanför mackan, så de inte blöter ner)

Och nu var det riktigt högtryck på stranden. Och högvatten.

Och på bageriet hade vi då köpt en hel del godsaker också. Fika måste man ha!

En underbar heldag med salta bad och bokläsning i mängder.

Vaknar upp till den mest fantastiska blå himlen. Sommar, semester, Frankrike, hav, horisonter, sandstrand och picknick. Där fanns dagens lista på “måsten” på vår franska sommarresa.

Men först det bästa med att hyra hus i Frankrike – att köpa sitt färska bröd i det närliggande bageriet och med det starta dagen på allra bästa sätt. Jag gör det här och gjorde det i Paris. Spelar ingen roll var du är, på landet i eller mitt i smeten – till bageriet ska du.

När jag tänker på det så är det nog en viktig samhällsnytta då alla i grannskapet ses för en liten stund, även om det bara är för en sekund. För det är alltid kö dit och det liksom sägs “bon jour” till höger och vänster och även till exakt alla man möter. Det är något väldigt fint i det och man blir ju alltid glad när den man delar trottoar med säger god morgon och ser en i ögonen.

Ja det var en liten parantes men en ganska viktig sak för många som lever ensamma kan jag tro.

Äldste sonen fick med oss till bageriet för det var lögn att försöka få liv i de två yngre.

Om vi tog i och köpte massa gott? Svar ja. Men till mitt försvar så hade vi en stranddag framför oss och som jag skrev igår så är det inte stränder med försäljning och kommers så vill man äta på stranden får man packa sin picknick. Där av det enorma brödinköpet.

Mitt år som frukostvärdinna tidigt 2000-tal satte sina spår. Jag kan inte bara ställa fram grejer på ett bord. Det måste bullas upp i buffé som om det var ett hotell. En hang up jag har men visst kan man ha värre…?

Bricohe – detta gudomliga bröd. Och ägg som smakar som ägg ska göra, dvs gyllene.

Pang tjong, inga krusiduller men ändå höjden av lyx.

Och här sitter vi och smider planer för dagen. Ska vi till Plage Tahiti som vi såg igår eller ska vi faktiskt åka lite längre till ny strand?

Det får vi fundera på medans vi brer picknickmackor.

På väg tillbaka till Concarneau från Belon så passerade vi Plage Tahiti vilket också var en strand vi var på 2010. Då var det maj och iskallt vilket gjorde att vi vi nu var sugna att ta en hel strand- och baddag där denna resa. Vi åkte förbi för att rekognosera lite till när det skulle bli dags.

Här är det inte stränder med solstolsuthyrning, glassbarer eller restauranger med drinkar “after beach” utan det är rätt orörd natur och man får ofta promenera långt till stränderna. Och när man får se en sådan här gammal bild som på skylten så ser man det sett exakt likadant ut i hundra år.

En rolig utsiktsplats med ett fotografi som gick 180°.

Vackert väder men väldigt blåsigt. Det uppskattades av detta gäng.

Vilket fantastiskt himmels-skådespel de bjöd på.

Det är intressant hur minnet kan spela en ett spratt. Vi mindes Plage Tahiti som enorm och lång men den var inte så stor som vi tänkte. Inget fel på stranden alls, den har fått sitt namn för att den är fantastisk och exotisk men intressant hur både jag och maken: Jaha, var den inte större?

Nu spelade det ju absolut ingen roll vad vi mindes för vi var på en helt fantastisk strand och så kul att återse den.

Maken badade så klart medan vi andra njöt av att bara få vara på denna underbara plats. Jag vill ha lite varmare i luften och mindre blåst för att känna mig lockad att svalka av mig.

Blir det denna strand vi tar i morgon? Det ska då bli pangväder så att det blir en hel stranddag är givet.

När vi var här i Bretagne för 13 år sedan var det på vår bröllopsresa och i bröllopspresent hade vi fått en lunch på Chez Jacky som är en skaldjursrestaurang i Belon. Ja men du hör ju, det är alltså en skaldjursrestaurang i orten som producerar de kända belonostronen. Det blir ju inte mer närodlat i skaldjursväg!

Det var ett helt underbart besök då minus det faktum att jag då var gravid med lillasyster och inte kunde äta några ostron… Så dålig tajming.

Så klart var det nu revanschdags och bord bokades för ny lunch för oss alla. Förra gången var det make, jag och vår 1-åring. Nu var vi fem stycken.

Ostron har en lyxighet, en flärd över sig men när man kommer hit där de odlas så är det inte mycket till glamour alls. Det är en liten fiskhamn i all enkelhet.

Så roligt att återse Chez Jacky och märka att exakt allt är likadant.

Eller inte, minns inte de orangea servetterna men det kan också ha att göra att vi hade en nyfiken ettåring med oss då som tog min uppmärksamhet.

Det finns alla typer av skaldjurs- och fiskrätter men det var skaldjursplatån vi längtat efter.

Belon i lågvatten och de där plattorna på torra havsbotten, som ser ut som bryggor mitt i viken är alltså ostronodlingarna.

Och in kom den mest underbara tallrik jag skådat.

Ja du ser ju hur glad jag är, ha ha.

Vi och ett gäng andra familjer. Så mysigt och hemtrevligt, som om det var en kvarterskrog fast de serverar mat som på andra ställen är av allra högsta prislapp och höjt till högst flärdnivå.

Och efter bara några timmar så var det högvatten och de där ostronbänkarna man tidigare såg var under vatten.

Så klart blir man sötsugen efter allt det salta.

Mousse au chocolat – when in Rome och allt det där…

Någon är nöjd.

Chez Jacky är inte bara en restaurang utan även en skaldjursodling.

Så häftigt att se detta så nära.

Naturen i Belon och runt den lilla viken är så vacker och det finns en fin promenad längs vikarna.

Och vad var stigen gjord av? Ostronskal så klart.

“Om du få välja – vill du ha krafterna från Harry Potter eller Star Wars? Skulle du vilja se alla spöken eller prata med alla spöken? Kan en myra hoppa i studsmatta?” Att gå på promenad med en snart 10-åring är en mycket intressant upplevelse. De frågor jag får är underbara!

Vilken upplevelse. Ett litet paradis på jorden och vi fick vara där i några timmar för att plocka med oss några fina minnen.

Vad jag köpte i Quimper? Jo sörru en kärleksfull fransk t-shirt. Amour X 3 kan väl alla behöva liksom?!

Det vi också köpte var färska rödbetor och chevre för det var något vi alla (ok, inte vår yngste ska erkännas) längtat efter. Och man kan ju se att matchar rödbetorna med mycket rosiga kinder, ha ha!

Och det här med att handla i saluhallar och direkt från bonden/producenten är ju fantastiskt. Doften från dessa hasselnötter var fantastisk och efter att jag rostat dem var de om möjligt ännu ljuvligare.

Nä men var så god då! Nykota rödbetor, blandad sallad, chevre, roste hasselnötter och resterna från grillmiddagen kvällen innan samt rejäl mängd hemmavispad majonnäs samt butiksskapad vinägrett.

Alldeles perfekt sommarmiddag.

“Mamma, kan vi inte ta en kvällspromenad?” kommer det från dottern. Jag rör inte en min, jag vill inte skrämma iväg denna fråga då den är lika sällan förekommen som om en svala landat på min hand. “Så klart vi kan” svarade jag lugnt men inombords kände jag hur Bretagne vann över alla skärmar i världen och jag bubblade. TACK!

Så klart kom det fram en katt till äldste sonen. Vad är det för kontakt han har med djur?

Vyn ut mot horisonten och småbåtshamnen.

Och åt det andra hållet med mer småbåtshamn samt gamla stan innanför borgens murar. Och det var lågvatten vilket så klart gav världens bästa lekplats och klätterställning. Här går killarna på det som annars är havsbotten.

Jag och dottern blev kvar uppe på kajkanten och drömde om hur vi skulle inreda ett hus i Bretagne om vi kunde. För drömma är gratis!

På väg hem från Quimper ville vi passa på att kolla in vår vår närmsta strand Plage de sable blange, Den vita stranden, som ligger strax utanför Concarneau. Kanske inte att det var ett typsikt badväder men en strand är ju mer än bara sola och bada. Vi har ju hoppats på att få några baddagar och kanske Den vita stranden kan ge det?

En av mina absoluta favoritfilmer; Semestersabotören av Jaques Tati spelades in och utspelar sig inte långt från där vi är och på ett sådant här badhotell med strand. Det var som att gå in i den filmen. Jag fick en sådan både var och lite nostalgisk känsla.

Lite för kallt för 4 av 5 av oss men maken badade så klart. Vi övriga kastade sand och hoppades på varmare väder.

Vi bestämde oss för att vid första bästa soldag så är det hit vi styr kosan.

Nu var det dags att utforska vår närmsta lite större stad; Quimper. Så efter frukost hoppad vi in i bilen och åkte iväg lite inåt land. Här ligger byar och städer väldigt nära varann så faktiskt är det svårt att veta när en stad slutar och nästa börjar.

För den som vill se fler inlägg från vår resa finns de HÄR.

Men Quimper sticker ut med sin katedral, flera olika stora torg, stadsdelar och massa härlig shopping. Och det var lite det som lockade, kanske vi kan shoppa lite härligt unikt franskt att ha på sig?

Vi var här också bara över dagen för 13 år sedan och det är så roligt hur minnen kommer tillbaka. Då hade vi vår 1-åring (nu 14!) med oss och jag slängdes tillbaka till hur jag på just detta torg gick med honom och hur han på ostadiga ben hela tiden föll, men vill upp och vidare. Den tiden då man inte fick vara still en enda gång!

Av förklarliga själ var det då inte fokus på shopping så jag mindes inga butiker men det fanns det ju massor av.

Och massa mysiga gågator att bara strosa på och se allt vackert.

Och för den med korta ben som inte orkade strosa alls kan ta sig en åsnetur och se stan.

Vi hittade så klart saluhallen. Utanför den var det massa härliga bokstånd och annat.

Där inne var det lite olika typer av butiker. Några verkade precis öppna och andra stänga. Älskar hur det liksom är utifrån det man har att sälja eller sina egna tider.

Trall, Tull och Tripp. Mina killar i lite annan ordning så att säga, ha ha.

Och det vi inte visste var att just denna dag var det marknad i stora delar av staden. Längs med floden, kajkanten var det stånd efter stånd. Med allt från mobilladdare och kimonos till färsk fisk och råa kaniner.

Nä men? var det så att vi hittade en liten trevlig uteservering med moules??? Kan det vara så??!!

Hej hej!

Tidigare hade vi sett massa olika härliga glasscaféer så efterrätten fick bli där.

Hur gulligt hus???

Med lite diverseshopping och många vackra vyer rikare åkte vi tillbaka till vårt Concarneau. Och jag kan inte låta bli att tänka… om vi var här för 13 år sedan med vår lille parvel och nu med 3 barn varav 2 tonåringar… om vi kommer tillbaka några fler gånger… hur är livet med oss då?

Du som följt mig vet att jag, utöver nybliven frankofil, är en gammal greklandsfantast. Det finns en sak Frankrike och Grekland har gemensamt och det är en lakritssmakande stark dryck. Utöver kärleken till dessa båda länder har jag också en fäbless för lakrits. I Frankrike är det Pastis och i Grekland är det ouzo. Vilken tur för mig eller hur??!!

Så när vi hade en kväll hemma med långsam matlagning så var det ju läge för en härlig fransk drink med tilltugg.

Jag har nämnt det tidigare men alltså smöret i Bretagne är något utöver det vanliga. Saltet som tillverkas här längs kusten är lite extra salt och smöret från korna här skapar magi. En bit färsk baguett och lokalt smör är allt man egentligen behöver kan jag känna.

Men en bit chevre och lufttorkad korv samt rädisor är inte fel det heller.

Rädisor (skär dem för gudsskull så här snyggt på längden för snyggare servering!) med rejäl klick smör, strössla salt och pressa citron. Pang tjong vad gott.

Den lilla hörnan på den magiskt vackra verandan var som gjord för en lien fransk bar kan jag tycka.

Med franska hälsningar säger jag bon soir!

Man åker inte till Bretagne för att få en bada-varje-dag-resa utan här är det som vi nog skulle kunna kalla det “en svensk sommar” med sköna temperaturer och sol blandat med regn. Och det finns så mycket att uppleva och titta på så man har liksom inte tid att bara bada, ha ha.

Så när väderapparna sa att det skulle regna kraftigt hela dagen åkte vi till Brest och det gigantiska havsmuséet Océanopolis.

Nu hade vi ju varit på det fina lilla muséet i Concarneau dagen innan så vi hade lite att jämföra med.

Detta ställe var enormt. Olika musée-hallar för de olika haven: Den lokala med Atlanten, den mycket färggranna tropiska, den svala arktiska och sedan det som jag ville se mest: uttrar. Det är nämligen mitt favoritdjur.

Man ska inte jämföra men jag tyckte mer om det lilla museet i Concarneau då det var lugnare, mer informerande faktiskt och mer pedagogiskt. Fast där var det ju bara om Atlanten, det bretagnska vattnet och här var det ju alla hav så det går kanske inte att jämföra.

Allt är akvarium men i den tropiska delen var det även en regnskog.

Stället var enormt och jag hade kunnat ta tusen bilder på alla vackra fiskar och undervattensmiljöer men det hade blivit för tradigt att titta på i efterhand.

Efter många intryck och information om olika hav och fiskar gick vi till restaurangen och åt lunch. Det blir mycket fakta att ta in på detta enorma ställe så en paus var välbehövlig av flera anledningar.

Och sen så då mina favoriter: uttrarna. Det finns flera olika sorters uttrar runt om i världen och här fanns två: havsutter som bara finns längs rysk-japanska gränsen och vid Alaskas kust och även den variant som finns hemma i Sverige, som kan gå på land.

Man ser på havsutterns bakben att de är mer som sälar och det är faktiskt så – att sälen är en (med miljoners års) utveckling från uttern. Samma huvud.

Så söta och jag liksom pep varje gång jag såg dem. Men sedan får jag ont i hjärtat. Inga djur ska vara i fångenskap. Jag känner mer och mer så när det gäller vilda djur faktiskt. Dubbelt det där – jag vill få möjlighet att komma när och se dem men jag vill att de ska få vara fria. Åka på djurvänliga safaris är väl det bästa då?

Intressant att så jordklotet visat på annat sätt än det vanliga. Då vi snurrar och det egentligen inte finns en fram och baksida så var det uppfriskande att få perspektiv på vårt klot.

Och det var mycket sådant här på museet – fakta om jorden och den utveckling som blivit. Hur viktigt det är att vi tar hand om våra hav. Man får sig en uppvaknande örfil lite då och då. Kan behövas…

Den arktiska delen av museet var endast helt fejkade djur, skelett och sedan väldigt söta pingviner.

Ännu en mycket lärorik upplevelse med ett andra havsmuseum och det finns faktiskt ett tredje i vår stad men då om fiske och fiskeindustrin. Vi får se om vi pallar mer och fler kunskaper om havet och dess liv.

När vi klev ut såg vi att himlen blivit ljusare. Badkläder låg i bakluckan – ska vi göra ett försök med stranden…?

Efter en riktigt matig dag och vända till matbutiken bestämde vi för att laga vår första middag hemma. Det är verkligen roligt att slänga sig in i någon annans kök och försöka förstå hur det är uppbyggt, planerat och följa ägarnas tänkta rörelsemönster. Jag kom på mig själv att hela tiden tänka att diskon var under fönstret men den var ju i bardisken som stack ut från väggen. Jag följde väl mina rörelsemönster från hemmavid. Tar tid att ändra sig så klart.

Alla hjälpte till… men kan vi bara kolla in det vackra golvet för en stund. Av vad jag kunde se var golvet gammalt och följde det som måste varit den tidigare planlösningen. Så vackert och förvånansvärt skönt att stå på där i köket.

Det är så spännande att öppna skåp och lådor och lära känna de som bor här. Sådana här saftglas hade jag gärna hittat på loppis. Och med matchande sugrör så klart.

Cider – en mycket bretagnsk dryck. Här dricker man den i vida koppar, som lite mindre tekoppar. På restauranger så dukar de ofta med sådana koppar, upp-och-ned-vända, på borden och du kan köpa cider i låda ihop med sådana koppar. Dock hade vår hyresvärd inga sådana.

Grillen tändes och vi var väl med det väldigt hemmastadda.

Maken blev alldeles vild i den lilla fiskaffären när det fanns marulkskind att köpa. Och då jag aldrig ätit det förstod jag inte delikatessen framför mig. Kryddade och snabbstekta små fiskbitar som är bland det godaste i fiskväg jag ätit. Han är bra han!

Vår egna uteservering.

En alldeles underbar plats och med precis de sista strålarna sol landar i denna hörna innan den försvann bakom grannens tak.

Avslutade middagen med en lokal delikatess: kouing amann. Snabbt förklarat så är det en karamelliserad smördeg. Den är saftig och tung. Riktigt rejäl kaka med helt fantastisk smak. Kouing amann betyder ungefär smörtårta på det lokala språket och det är väl precis vad det är det. Och som jag nämnt så är det bretonska smöret världens godast då det har en underbar sälta så här är det, med mina mått mätt, den perfekta balansen av sött och salt.

Sen var det då dag att ge sig ut på stan. Så klart hittade sonen en fyrbent kompis. Denna pälskling var en mycket social hane som bodde i grannhuset och hette Simba.

Grannen berättade att Simba ofta går in i olika hus så vi inte skulle bli överraskade om vi hade en katt i köket. Mysigt, det ser vi fram emot, vi som saknar våra två där hemma.

I hamnen var det festivalyra med rockband, öl i plastglas och alla andra klassiska festivalförsäljningar man kan förvänta sig; brända mandlar, godsiremmar, langos och så klart då crepes.

Nu var det lågvatten. Några timmar tidigare var det vatten upp till bron, som syns HÄR. Barnen gick ner och kollade på havsbotten. Riktigt häftigt med dessa olika vyer.

Häftigt skuggspel på den vackra muren.

Det var med ett litet sting i hjärtat alla barnen svarade nej på om de ville åka karusell. Jag visste väl svaret men hade det varit förra året hade i alla fall yngste svarat ja och systern hade åkt med som stöd. Jag älskar hur de växer och blir självständiga personer men jag greppar tag i varje litet barnstrå jag kan nu, snart är de alla tonåringar och på väg bort…

Vi gick genom borgen, tog färjan över till vår sida och där fick vi en fantastisk vy över ett fyrverkeri.

Vilken pangavslutning, bokstavligen, på denna härliga dag och kväll.

Jag är morgonpigg, jag älskar frukost och jag är helt klart galet förtjust i allt franskt så att den franska frukosten var något jag såg fram emot kanske inte överraskar någon. Om det är något jag önskar att vi hemmavid hade anammat härifrån så är det traditionen med att varje morgon gå till det lokala bageriet och köpa färskt bröd. Men men, man kan inte få allt men man kan passa på när man har det nära.

Första morgonen var det jag och maken som gick ut på promenad till bageriet. Barnen har sommarlovsvänt på dygnet och är inte vid liv för än vid 09.30-10 nu mer.

Runt knuten mötte jag denna söta lille katt. Som med egen balkong och trappa ägde gatan.

“Och vem är du?!” ser den ut att fråga, eller hur?

När vi var här för 13 år sedan och hyrde hus bodde vi ute på landet och maken fick åka till bageriet medan jag var hemma med vår 1-åring så jag missade morgonrutinen då. Det han berättade var att det bara var män i kön till bageriet och så var det nu med. Varför är det så? Männen har det som uppdrag? att handla det dagliga brödet?

Varje dag har sitt bröd. Snälla – kan jag få ett sånt här bageri hemmavid också???

Med alldeles för mycket bröd i väskan vände vi hem igen. Med känslan av att vi nääääästan var locals. Min franska är inget att hänga i julgranen men när jag lyckas beställa och handla bröd på franska blir jag ju väldans nöjd och stolt.

Så klart har jag min franska väska med mig.

Så nöjd med att få lajva fransyska för en vecka!

Färska baguetter och croissanter, massa sylt och marmelad, bretagnesmör som är världens godaste för de har sitt speciella salt i, skivad skinka från charkuteriet, paket och ost samt massa grönsaker från lokala handlare. Detta är min dröm!

Och här har vi barnens. Yoghurt med smak och chokladflingor. Det är också “utomlands” det.

När vi reser har vi alltid kokböcker med oss. Kanske vi använder dem, kanske inte men det är härligt att bläddra i dem och drömma om middagar, långkok och spännande råvaror.

Det här rummet! Kan man få ta med sig det hem???

I Skåne köpte vi ett gäng krysstidningar. Det är också semester det.

Efter långsam och god morgon skulle vi göra stan. Se Concarneau på riktigt.

Bretagne har som sagt ett eget språk och faktiskt även en egen flagga. Svartvitrandig och med 11 svarta “pluppar” som jag vid efterforskning lärde mig var symboler för hermeliner. Lite oklart med symboliken men de svartvita ränderna syns exakt överallt i Bretagne. Och de vitrandiga tröjorna som är väldigt franskt… de finns överallt här och flaggan som tröja känns inte långsökt.

Concarneau är en stad med många profiler men som shoppingstad kanske den inte får högsta betyg. Och det där med öppettider var speciellt. När man hemma i Sverige har öppet med extra personal vid lunch då många kunder gör sina ärenden just på lunchen är det här istället stängt. Olika fokus på lunch helt klart.

Så många vackra lokaler som var stängda. Semestertider.

Och då det är en hamnstad så är det marina närvarande överallt. Som signalflaggorna och de jag gjorde av toarullar här om dagen hade passat. Eller inte, ha ha.

Familjen Lyth kan sniffa sig till en saluhall överallt. Det är det bästa vi alla vet.

Med Atlanten precis runt knuten är Bretagne verkligen en landsdel av Frankrike med fisk och skaldjur på varenda meny. Här köper befolkningen ostron som om det var potatis nästan. Priserna på de lyxiga ostronen var ju som ett skämt om man jämför med hemma.

Ost! Kan man få för många ostar? Nej, trodde väl inte det

Här är då gamla stan på håll, den lilla ö som är som en borg. Och här är det högvatten. Något jag glömt var hur vattnets olika nivåer skiftar över dygnet. Ena timman går vattnet upp till kajen och i den andra så är vattnet flera hundra meter ut.

I Concarneu finns ett marint forskningscentrum och till det även ett museum. Så klart ville vi dit.

Ett litet museum men oj vad vi lärde oss mycket. Så bra och pedagogiskt berättade museet om Bretagnes vatten och havsliv. Sällan jag verkligen kunnat ta mig till allt utan att det känts för mycket eller svårt.

Till borgen och gamla stan. Nu in bakom murarna för nu skulle butikerna vara öppen.

Så vackert detta. Som en scenografi från Bröderna Lejonhjärta eller Ivanhoe typ.

Och så var det nu full fart på butiker, caféer och restauranger.

Vi insåg att vi inte ätit lunch och tog vår första galette (salt) och crepe (söt). På menyn stod det att man kunde skapa egen och det gjorde jag: chevre med karamelliserad lök. Du, det var en vinnare!

Handla på stadsmarknader

När vi var här för 13 år sedan hade vår hyrsevärdinna lagt fram ett schema över marknader. På måndagen var det fruktmarknad i den staden, på tisdagen var det fiskmarknaden i den hamnen, på onsdagen var det köttmarknad i den tredje staden och på torsdagen vr det mejerimarknad i den fjärde staden osv. Detta ville vi uppleva igen.

Denna dag var det lokala varor-marknad i Nevéz. Oliver och annat lokalt inlagt inhandlades.

Samt en enorm mängd lokala ostar. Nu hem för att laga middag. Kvällen blev en festlig sådan…

Vi hade köpt lite snacks och frukost på vägen till huset så middag tänkte vi ta på stan. Dags att göra sig bekant med vår nya stad.

Det är alltid så spännande att möta en ny stad, att lära känna nya kvarter och bli bekant med hus, dofter och ljud.

Husen i Bretagne har en mycket tydlig profil: vita rektangulära stenhus i 2 våningar med murstockar på kortsidorna som är utan fönster. 4-6 höga fönster på långsidorna, ofta med fönsterluckor. Husen är fristående eller som i vårt kvarter, tätt ihop som radhus. Men vårt hus sticker ut rejält med sin blåa färg och trädgård runt.

Jag och maken var här i Concarneau för 13 år sedan, förra gången vi var i Bretagne, men då bara för några timmar. Då hyrde vi ett hus ute på landet i 3 veckor med vår lille son, då 1 år. Det huset var som de jag beskriver ovan men helt fristående ute på ett fält. Jag hade minnen kvar från den gamla staden i Concarneau, som är som en liten borg inramad av murar på en egen liten ö. Där inne var det gränder med butiker och restauranger och det var dit vi skulle ta vår första färd till stan. Skulle det fortfarande se ut så som jag mindes?

Concarneau är en aktiv hamnstad med stora dockor för båtbygge samt fritids- och fiskebåtar och formad som ett C med den gamla staden mitt i detta C. Vi bor på en sida och city på den andra C’et men från vår sida går det en färja till borgen och man kan gå genom den för att komma till city.

Så vi gick till färjan och klev på. Den lilla turen tog inte mer än nån minut men var så mysig.

Och där, där har vi Atlanten, havet!

En liten ö som en borg.

Väl inne i borgen var det som jag mindes det men alla butiker var stängda. Det förvånade mig väldigt då jag är så van vid att vara vid stora turiststäder som har kvällsöppet men här var det lugnt och stängt. Och vi kollade öppettiderna; 09.30-11.30 och 14.30-18.30. Lite annorlunda än de vi är vana vid. Lunch ska man njuta av i lugn och ro lärde vi oss snabbt.

De flesta av restaurangerna var också stängda men en som såg väldigt härlig ut fick vi plats på. Och jag åt resans andra moules frites. Bäst att passa på när tillfälle ges, ha ha!

Med butikernas öppettider i minnet lämnade vi gamla stan med samma färja hem. Där fick barnen välja film och vi kände oss rejält hemmastadda.

Första kvällen här var precis så som vi hoppats och innan vi somnade kollade vi var vårt närmsta bageri låg. För om det var något vi också längtar efter så var det att få köpa färska baguetter och njuta god frukost. Somnade snabbt av alla intryck. Bon nuit!

Det märktes snabbt hur naturen och ljuset ändrades. Grönare längs vägarna, mer svängar på vägarna och ljuset, ja det var liksom ljusare. Vi hade nu kommit, äntligen, till Bretagne.

Ett sista laddstopp innan ankomst, för att inte komma med tomt batteri till vårt hus. Man vet ju inte hur dt är med laddning på plats så det där med full laddning är viktigt.

Som vanligt var laddstolparna lite avsides och vi hamnade bredvid en lekplats bestående av en liten klätterställning med tillhörande rutschkana och en gunggrej. “Kom kids, här kan ni leka!” ropade jag och sprang dit ihop om att de skulle få lite rörelse i kroppen efter den långa bilfärden. Nu är barnen 14, snart 13 och snart 10 så det är inte med samma omedelbara “hurra en lekplats” jag får till svar som förr.

Dottern följde med efter en tveksam start och vi två började gunga. Jag älskar att leka och när vuxna gör de smittar det till barnen. Snart var jag i vägen när de tre hittade på tävlingar och utmaningar.

Jag kunde lämna dem och i lugn och ro leta upp en toalett och kaffe. Man får inte vara dum…

Sista biten! Snart i Concarneau och en veckas underbart franskt liv.

Motorvägar byttes mot bygator.

Bretagne är tvåspråkigt. Här finns även Bretonska vilket gör att alla skyltar står på båda språken. Så det gäller att kunna åtminstone ett utav dem, ha ha.

Så med detta var vi nu så nära så nära Concarneau, eller Konk Kerne då.

Framme!!!!

I den lilla hamnstaden Concarneau ligger husen tätt inpå varann, radhus som skapar täta kvarter. Nästan alla hus var vita men vårt var lite ljusblått och röda tegelknutar samt en liten trädgård. Det stod på alla tänkbara sätt i jämförelse med alla andra vita radhus utan grönt framför eller runt om.

Vi hyr via Airbnb och nyckeln låg där det var sagt. Nu var det bara att kliva in i vårt nya hem – för en vecka!

Jag har sett det här köket och ja hela rummet förut! Det är som om Monicas och Rachels kök från Vänner ju! Precis som i den amerikanska tv-serien är det ett kök med massa olika stilar, färger och mönster på en och samma plats. När det slog mig så kunde jag verkligen ta till mig hemmet, att det liksom var en arrangerad plats för mig, för stunden. annars hade jag lätt börjat möblerat om ha ha.

Så många färger och energi som gör mig glad. Inte ens i närheten av vad jag har hemma och det är ju just dt som är så härligt med Airbnb – att man kliver in i någon annans värld för en stund.

Och att få ta del av sådana här miljöer är ju helt underbart. När vi kollade på olika boenden inför den här resan så kunde vi inte släppa det här rummet. Vi letade i flera veckor där i våras, undersökte olika städer, lägenheter och hus och hela tiden hade vi kvar detta boende på topplistan. Så då blev det vi bokade.

Och det var ju så underbart och härligt som vi hoppades på.

Så otroligt långt från vårt egna hem och det är ju det man, eller i alla fall jag, vill ha med att resa bort. Att få uppleva något nytt och sedan återvända med en kombination av “vad underbart att komma hem” och “tänk om vi också skulle göra så där…”

Underbara rum på övervåningen. Den här stora garderoben med spetsgardinen – så fin i sin enkelhet.

Ett otroligt överdimensionerat badrum men med fantastiskt fönster. Och att måla fönsterkarmar och element i mintgröna – kanske inget jag skulle göra men här är det ju fantastiskt.

Eller i gult.

Vi hade på vägen handlat lite snacks och frukost. Vi slog oss ner i vår nya trädgård och bara tog in allt. Här ska vi må alldeles utmärkt i en vecka.

Att duka, servera och, som den nörd jag är, styla med ett porslin jag inte valt är en spännande utmaning. Hur får man det att se inbjudande ut med någon annas porslin och stil? Det är ett bra tv-program ju!!! Sign me up!

Och med en trädgård jag inte måste ta hand om. Bara njuta av.

Jajamen, här mår vi bra. En vecka av lugn väntar.

Vi lämnade Brygge och styrde söder ut. Vårt mål är Bretagne där vi hyrt hus i en vecka men vår resa dit med bil får ta sin lilla tid och vi gör övernattningar på vägen. Nu lämnar vi Belgien…

… för här bakom är den magnifika skylten som visar att vi faktiskt äntrar Frankrike. Tur man är snabb med kameran så jag hinner med gränsövergångarna för det är inte helt givet att man hänger med.

Normandie. Ett magiskt vackert landskap med böljande natur och skiftande fält.

Ett stopp för laddning av bil och oss själva.

Och jag beställde kaffe på Starbucks och sa mitt namn som man gör. Jag heter från och med nu Elena. Känns lite mer franskt ändå.

Naturen blev mer och mer böjande och dalar bytte av kullar. Och dessa vackra viltövergångar kom med jämna mellanrum.

Från grått till blått. Vädret verkade vara med oss.

Sedan var vi då framme i vår stad för natten; Caen. Här hade maken hittat ett litet hotell ägt av ett par som verkade vara på plats dygnet runt.

Mot restaurangkvarteren.

Efter några kvarter hamnade vi i denna lilla mysiga stadsdel där det var gågator och fullt med små restauranger, bistron och caféer. Och här ligger även finkrogar med stjärnor i Guide Michelin men det är inte riktigt vår scen nu va?!?

Så klart ska det ligga ett creperie i ett sådant här hus.

Hörde jag moules??? Klart vi ska in. Och vi fick det sista bordet inne och det var tur det för det där vädret som var med oss…

… var det inte! Jisses vilket regn! Alla semesterfirare som nyss suttit och njutit en galette och ett glas cider fick slänga sig in.

Här inne satt vi i lugnan ro och njöt av det franska köket.

Som jag längtat efter en fransk meny där det finns ostron, moules och allt det där jag bara älskar med Frankrike.

Och så underbart att generna går i arv så juniorerna tycker samma.

Lagom till att vi ätit upp, spelat en omgång M.I.G. på min mobil och betalat så hade regnet upphört. Doften efter regn är så underbar både i naturen och asfaltsstad.

Tillbaka till vårt lilla hotell och den tredje natten på resan. Slockande på kudden innan någon han säga croissant.

Solen var mer närvarande denna dag och sa åt oss att gå upp.

Om man jämför de två tidigare hotellfruksotarna vi fått på resan var så klart denna väldigt mycket mindre men för den sakens skull inte sämre. Tvärt om. Hemgjord yoghurt i små skålar som var den absolut godaste yoghurt jag ätit, nybakade baguetter direkt från bageriet och underbar krämig ost.

Inte alltid störst är bäst, eller hur?

Med massa tips från vår gullige hotellägare om massa fina ställen att besöka i Normandie insåg vi att vi gärna hade stannat en natt till och sett kusten och naturen. Det får bli en annan resa det. Nu var siktet inställt på Bretagne. Och nu var det bara en sista sträcka kvar! När nu!!!

Så himla fel jag hade om Brygge! Vi hade fått vägbeskrivning av hotellet till restauranger kvällen innan som ju var bort från centrum. Så allt vi fick se av Brygge var oändligt vackra hus och kanaler men inget liv. Så när vi nu hade ca tre timmar att spendera så tog vi oss till centrum och där var det fullt av liv. Puls, rörelse och dofter samt så oändligt mycket vackert att se på. Det var ju det vi hört och så skönt att vi fick det bekräftat. Och jag är helt såld.

Den andra frukostbuffén ger så klart att man jämför med den tidigare. Denna var inte lika bra i kvalitet men den var så där underbart ”utomlands” man vill ha den med sylt i förpackning och spännande rostmaskiner.

Natt två på resan var lika ljuv som första och det tog även denna gång en stund när jag vaknade att förstå var jag var och i vilket land. En kul bieffekt av att vara på bilsemester genom Europa.

Vi checkade ut och packade bilen för att sedan ge oss några timmar snabbkurs i Brygge. Denna gång gick vi som sagt åt andra hållet, i dagsljus och i kvarter med butiker. 

”Mamma, det är som om man blandar Venedig och Gamla stan där hemma” sa 9-åringen. Jag hade inte kunnat beskriva det bättre själv. 

Som Stortorgets kända fasader i Gamla stan fast i mängder och allt uppskalat. Så oändligt vackert och inspirerande. Det är inte för inte som de gamla delarna här är med på Unescos världsarvslista. Och då jag besökt många gamla europeiska storstäder så slås jag av hur mycket som bevarats trots att det är i region som måste varit utsatt under andra världskriget? 

Den här vackra kyrkan ska ha Jesus blod i en bägare. En vacker kapsel visas då och då upp samt med en stor procession genom stan en gång per år. Inte när vi var där dock så vi får lita på guiderna. Jag som kanske läst för många deckare blir ju sugen på att ta DNA-test på innehållet i kapseln…

Om man tänker på målningar från 1500- och 1600-talen från dessa trakter så är det mycket och mörk färg. I mina ögon så vackert och inspirerande och denna interiör var verkligen som en palett från dem. Jag suger åt mig alla mönster och färger till min inspirationsbank. 

Jag såg på kartan att bakom här fanns det små båtar markerade. Kanske det är kanalbåtar man kan få åka med på?

Och ja så var det. Då vi hade så kort stund var det perfekt med en tur med en helt underbar guide som typ drog allt om hela stadens historia på 30 minuter. 

Det är hela 15 kilometer kanal i staden och inte svårt att förstå att namnet Brygge (eller Brügge och Bruges) kommer av ordet bro då det finns ett gäng sådana här med ha ha.

Vi fick se bilder på hur stan kunde se ut under sin storhetstid på medeltiden och det var en blomstrande köpmansstad med handel från hela världen. 

Nu mer är kanalerna invaderade av koreaner. Eller koreanska krabbor då om man ska vara ärlig. Den himlastormande summan av 8 miljoner krabbor finns tydligen i de grunda kanalerna. 

Denna träfasad är den äldsta i hela Brygge. Och den vackraste tycker jag. Tornet bredvid är inte en kyrka utan ett rådhus/stadshus. Och det rör sig åt höger tydligen. Så om 15-20 år så har Brygge ett eget lutande torn och ger Pisa en utmaning…

Belgien är känt för många saker men några kanske mer kända än andra; som belgisk choklad, belgiska våfflor, belgiska jordgubbar och hemland för pommes frites. Vi valde två av fyra. 

Satt som en smäck!

En uteservering i min smak.

Och en burk söta jordgubbar med chantilly – dvs sötad grädde.

Sedan var tiden ute. Frankrike väntade på oss och för att inte komma fram för sent var det nu läge att hoppa i bilen. Mätta och med många kunskaper rikare. Och med en önskan om att få mer än bara en speed date med Brygge nästa gång.

Då var första natten på vår resa ner genom Europa avklarad och man kan väl säga att vi på riktigt är ute på äventyr. Jag har inga problem att somna snabbt på hotell eller resa men det tar en stund att inse var jag är när jag vaknat. Och i detta fall var det ju liksom en snabb insvängning från autobahn med landning på hotell, middag på stan och sedan i säng så på riktigt: var är jag?

Schleswig – en stad jag inte visste att jag skulle besöka. Men så trevlig den lilla hamnstaden var. Inte utan att vi gärna hade stannat och sett mer. Men nu var det snabbt vidare och tidig frukost för att sedan åka iväg igen. Många långa timmar i bil ger tidig avfärd.

Jag och maken hade planerat, tittat på kartor, jämfört hotell och försökt skapa en både så snabb men ändå trevlig resa för oss. Visst är slutmålet (Bretagne) själva syftet men om vi inte har trevliga och energigivande stopp på vägen blir det ju inte bra spenderad tid. Resan är ju också en del av hela äventyret och här var vi nu, på ett hotell i norra Tyskland och fick ta del av en helt underbar frukostbuffé.

Som just gammal värdinna för hotellfrukost så tar jag inte lätt på detta. Hur är det med de färska grönsakerna? Är det egenskuren fruktsallad eller färdigköpt? Kan de göra stor laddning av äggröra, finns det lökoskta ägg och hur många juicesorter är det? Ja jag är kritisk…

Här jublade jag och om jag kunde skulle jag hjulat. En frukostbuffé som både överraskade och imponerade. Bara en sådan här sak: Alla gäster fick egna små korgar att lägga det färska brödet i.

Och vi lär aldrig glömma denna frukost för mitt i så öppnas himlen och värsta sortens sommarregn fullkomligt hällde över hela Schleswig. Och som så ofta vid städer vid vatten så blixtrar det med de värsta åskknallarna efter. Ovädret att hade fastnat och det både blixtrade och åskade intensivt om och om igen.

Vi fick springa ut till bilen och på den korta sträckan blev vi genomblöta.

Det var en galen start på den långa långa biltur vi nu skulle ta.

Och det är inte alltid den mest glamourösa resan att bila. Att stanna för att ladda vid sådana här besninstinkade ställen får inte många likes på instagram… MEN! Nu ska vi inte glömma det mycket häftiga här i Tyskland. De kan nämligen sin snabbmatskultur. Inne på sådana här ställen finns bland de godaste mackorna och det är inga inplastade grejer som kommit från något centrallager här inte. Nej nej, utan de görs en och en av personalen på plats. Färskt bröd med underbara tyska skinkor och ost och färska grönsaker. Så det så!

Autobahn. Det går fort, det är rakt och det är jätte jätte jätte långt.

Men om du blinkar och inte är med på noterna missar du att du byter land. Hejsan hoppsan och vi var helt plötsligt i Holland.

Jag måste säga att jag är faktiskt besviken på Europa. Här har vi massa olika härliga länder och det är så underbart hur vi kan åka in och ut i dem utan att det krävs tullar och kontroller men kom igen – lite mer “Varmt välkommen till Tysklan/Holland/Belgien/Frankrike” kan man väl få? En vackrare portal än denna åtminstone?! Skärpning Europa!

Bilen skulle laddas i Holland och som vanligt hamnade vi in the middel of nowhere och barnen hade inte riktigt energi att fortsätta de heller så de behövde också laddas. Kartan visade att det fanns ett fik 750 meter bort. Medan maken laddade gick vi dit.

Och det var ju ett lyckokast! Vilket fik sen!

Vid en stilla sjö låg detta söta ställe.

Och bakverk hade de. Både bil och barn var fulladdade på 20 minuter!

Denna bildag var lång. Många Sommar P1 bockades av. Många P3 dokumentär likaså. Barnen älskar Helt sant men de har vi lyssnat på så mycket så vi kan allt utantill nu. Men nya Sommarlovsmysteriet i P4 barnradion togs ikapp samt lyssnade på tidigare år. Men det var många långa timmar.

Och sen var vi i Belgien. Häpp!

Här i Brygge hade vi bokat en natt och med planen att inte åka så tidigt dagen efter utan att faktisk hinna se staden. För detta är en stad vi hört att man inte bara passerar utan att ta in den.

Hotellportiern visade var vi kunde äta middag. Och det visade sig inte vara det enklaste för den hon tipsade om var fullbokad. Och det var även de fyra andra vi hittade. Och staden blev lite förvirrande för oss.

För vi var mitt i stan men det var helt tomt på gatorna, det fanns inga butiker och knappt några restauranger. Men staden var enormt vacker och ska ju vara härlig på alla sätt men vad var detta för spökstad…?

Så otroligt vacker med sina kanaler, underbara hus och arkitektur och skönhet. Men så…

… död! Hur hängde allt detta ihop? Vid den femte restaurangen där vi inte fick plats (trots att den var tom) tipsade restaurangägaren om att gå mot en kvarn och där fick vi napp.

Här fanns det bord och folk. Vad förvånad jag blev över denna stad. Så vacker men så himla tråkig. Stämde detta???

En mycket ensam, stilla, vacker och otroligt lång (för vi hade ju fått leta restaurang så länge) promenad tillbaka till hotellet.

Vi skulle ju se mer av stan nästa dag för att inte åka så tidigt med bilen, få lite rörelse i kroppen innan nästa biltur, men vad ska vi se? Mer av skönhet men tomhet?

Det ska jag visa imorgon och jag kan säga att det var som natt och dag. Brygge – du var underbar!!!

Bilen packad, musiklistor skapade, kartan granskad, laddplatser för bilen markerade och spända familjemedlemmar. Nu är vi redo för Europa!

Första stoppet blev färjan Helsingborg – Helsingör och just detta ögonblick hade jag längtat efter så himlans mycket. För med två danska pølser på ett fat skulle markera på riktigt att vi nu lämnade Sverige och från och med nu möta nya smaker, vyer och språk.

Och denna vy över Öresund var inte tråkig.

Vi hade lovat barnen att de skulle få välja varsin godispåse i butiken på båten som sommarlovsgodis. Och hoppsan, det var rätt stora påsar, ha ha.

Över både Stora och Lilla Bält.

Det är spännande med att ladda elbilar då laddstationerna är ibland på lite hemliga ställen. Inte ovanligt att vi hamnade på de mest oväntade ställena där det ställts upp några laddstolpar. Vid bensinmackar är det ju så klart alltid en butik med toalett och annan försäljning men här kan man hamna bakom en villa och inget annat. Men väldigt skönt att med jämna mellanrum få sig en ordentlig bensträckare…

… och ta del av lokala matkulturer. Då vi inte ska stanna i Danmark blev jag glad att vid en laddning hitta en butik som sålde små smørrebrød så jag kunde få mig en dansk dos i alla fall.

Vidare söderut och helt plötsligt…

… bytte vi land och språk på skyltar.

För 13 år sedan gjorde vi en liknande resa jag, maken och vår då 1-åriga son. Det var min och mannens bröllopsresa där vi bilade genom Tyskland och Frankrike för att landa i Bretagne där vi hyrt hus i 3 veckor. Så det blev en smekmånad då vi just var borta en hel månad.

Den resan har vi velat göra om och nu blir det av fast rejält kortad och denna gång med tre barn med. Minus barnvagn, resesäng, blöjor, gröt och allt vad det man hade förr.

Och efter många timmar på vägarna var vi framme i Schleswig där vi skulle övernatta och bokat rum.

Vi hade innan resan skapat vår resa med alla stopp och bokat boenden på vägen. Men allt är ju så nytt och alla byar, städer är nya för oss så allt är ett äventyr. Vad kommer Schleswig bjuda på denna kväll???

Schleswig visade sig vara en mycket söt hamnstad med låga vänliga hus med massa blommor. Lite som att blanda Fiskebäckskil med Visby typ.

Vi var väldigt inne på att äta en ordentlig tysk middag och letade upp en restaurang som kunde erbjuda just tysk husman.

Och denna satt som en smäck!

Kanske den godaste schnitzeln jag ätit faktiskt.

Tumbrottning. Alltid kul.

Drabant. Så söta.

Vi hade sett caféer i hamnen på väg till restaurangen och tänkte ta efterrätt där.

Japp, det blev glass.

Sedan hem till rummen på hotellet för att sova ordentligt. Nästa dag skulle vi ta oss genom Holland och Belgien. Nya äventyr väntar.

När jag var liten ville jag bli flygvärdinna. De som alltid var så vackra, trevliga, välklädda och fick resa över hela världen. Det var helt klart mitt drömyrke. Och de fick ju äta den mest fantastiska måltiden av dem alla – flygplansbrickan!

Stunden när en bricka ställs framför en där i den trånga flygstolen var magisk. På en sådan liten bricka fanns en trerätters samt dryck och allt porslin och bestick man behövde. Min typ av Kinderegg! Som jag älskade denna stund och bricka. Två gånger per år skedde det – söderut på charterresa, med ett stort äventyr framför mig och sedan tillbaka igen med salt solbränd hud och längtan om att komma hem.

Då mina föräldrar inte hade körkort, sommarställe, båt eller något annat så var det en årlig charterresa till Medelhavet som var vår sommarhöjdpunkt. Så dessa stunder var mycket efterlängtade och en första milstolpe längs denna resa var så klart då brickan med iskall förrätt, skållhet huvudrätt och fuktig efterrätt.

Nu när vi ska bila så kommer det så klart inte komma några brickor av leende kvinnor och män klädda i pressade uniformer inne i kabinen till oss. Men kanske jag kan hoppa in och göra något själv, för att ge barnen ett lite roligt minne?

Så klart jag ville göra det. Jag handlade lite blandat gott och rumstempererat-anpassat för att dela upp i tre påsar för barnen.

Litet chipsrör, runda ostar, kex, gifflar, dryck, fruktklämmis och vattenflaska. Inga speciella grejer men tillräckligt mycket gott och överraskande för att barnen skulle bli pepp och förhoppningsvis ge ett minne av picknick i bilen. Något att mysa med när Europa svischar förbi utanför fönstret.

Vi har en resa ner i Europa på vår semesteragenda men först har vi ett härligt stopp i Skåne med makens familj där kusinerna skuttar som kalvar på grönbete.

Vi brukar alltid sammanstråla här och med det finns det några saker som blivit traditioner. Återkommande ställen att besöka, rätter att äta, spel att spela, saker att göra. Det är som en strid ström av “klockan 15.00 på julafton” kan man säga.

Och att ha en riktig sommar- och baddag på Kvickbadet i Höganäs är en av dessa tillfällen.

Ett bad som bjuder på något för alla. Den långgrunda stranden var så underbar när barnen var riktigt små och man fick gå med sötnosarna i vattnet som knappt gick över anklarna fast man var flera meter ut i vattnet.

Nu är barnen uppe i hopptorn och bryggan längst ut och hoppar, fiskar krabbor och kastar boll i vattnet. En strand och bryggor att växa med alltså. Samt att vi vuxna får flera olika ställen att kunna lägg aut filtar och parkera oss för en heldag.

Och det är roligt att se hur denna badplats växt i utbudet med åren. Från en liten korvkiosk finns det nu flertalet olika matställen och glasskiosker, försäljning av allt möjligt och uthyrning av SUP med mera.

Så det var med stora leenden vi alla tog oss dit.

Det tog väl noll tid och sekunder innan de var igång med olika sommarlekar.

Äldste sonen som är både superkunnig och intresserad av allt liv i havet hjälpte många nybörjare att komma igång med sitt krabbfiske. Han har så lätt att få vänner just vid vatten då han hjälper till och här var han snabbt omringad av massa småkillar som ville ha hans hjälp. “Är du marinbiolog?” frågade en kille. Kanske finaste komplimangen vår 14-åring kunde få!

Och lillkillen var mer under ytan än ovan tills han skakade av kyla.

Min favoritlunch här är från Allans falafel-vagn. Fast barnen kan hela året längta efter potatismoset från den fasta korvkiosken vid minigolfen. Äntligen fick de sin älsklingslunch där.

Vi stannade tills det började bränna för mycket i huden och det gick inte att bada mer. Alldeles perfekt att faktiskt få en heldag tills man känner sig sommar-mätt.

Jag är inte så glad i skärmar, fast jag jobbar med just kommunikation via skärm men när barnen spelar tillsammans och ljudnivån är extremt hög är det ju som om de spelade brädspel egentligen.

Och sen var det middagsdags. Denna dag var det jag och maken som stod för maten och lagningen. Och det blev grill så klart.

Och ugnsrostade rester från gårdagens goda middag.

Och efterrätten var barnen mycket bestämda med: churros! Vet inte hur det gick till men för några år sedan bad barnen om att vi skulle göra churros och med det satte vi en tradition så det måste bara friteras långa godsaker nån kväll i Skåne.

Vi glömde sätta i spritsen så det fick bli långa runda korvar och inte så där klassiskt räfflade som man egentligen vill ha dem. Men det gick ju bra ändå så klart.

Jag förstår inte hur det gick till men det sa slurp och så var alla borta.

Dottern började rita på servetten, fylla i mönstret som är präntat. Det fick mig så inspirerad. Så där vill man ju att de ska vara, eller hur?!

Ja det blev en underbar dag, en sista dag i Skåne för denna gång. För imorgon åker vi ner i Europa.

Vår semester har börjat fint med en tripp ned till Skåne. Som jag skrev tidigare så jobbade jag och maken hemma själva medan barnen åkte i förväg ut i sommaren till farmor. Och nu kom alltså vi efter och hela truppen är samlad.

Som det är på semestern är man lite seg så jag släpar efter i bloggen men det tror jag inte spelar dig som läser  någon roll, men bara för att vara transparent menar jag, så är bloggen inte helt i fas med där jag är utan det jag tidigare gjort. Jaja, strunt samma.

Det är speciellt att lämna hem till hus- och kattvakt när vi som vi alltid gör, är borta så länge. Vi är sådana som reser mycket på våra semestrar istället för att ha hus och ha våra dagar på ett ställe, skrivit om det HÄR. Nu ska en hel sommar packas in i bilen och sedan dra iväg. I år på bilsemester genom Europa men fast plats i Bretagne.

Men först då Skåne där vi sammanstrålar med makens släkt.

Och strålade gjorde solen. Vi hade hört från barnen att de varje dag gått till stranden för att bada men det hade inte gått. För kallt och blåsigt varje dag så när vi nu kom och solen sken var vi alla på strålande humör. Och oj vad hela min kropp skrek efter att få krama mina tre små troll efter att ha varit borta från varann.

Sommarlov med kusinerna. Det är så underbart att se hur de på noll sekunder blir en grupp och har så makalöst kul.

Detta är semester för mig. Att lägga patiens har blivit något jag alltid gör utan att jag egentligen inte tänkt på det som en grej. Jag och mina föräldrar spelade kort varje kväll på våra semestrar men där mellan la jag patiens. Och pappa lärde mig en patiens som heter “Hannibals tåg över alperna” vilken man kan håll på med hur länge som helst då det är lite som schack – man måste tänka över varje kortförflyttning noga då det ger effekt på hela planen. Den la jag och pappa över stora dubbelsängar på våra hotellrum då den tar enorm plats. Minst en “Hannibal” per sommar har jag som krav, ha ha.

Då vi kom sent hade makens familj middagsmenyn klar och det var bland de somrigaste: Grand aioli. Det vill säga massa kokta grönsaker, primörer, serverat med egenvispad ailio. I all son enkelhet bland det allra godaste.

Spetskål, morötter, potatis, blomkål, lök – allt helt nyskördat från lokala odlare. Se HÄR hur vi brukar handla i Skåne.

Och sedan då en galen mängd aioli. Och alla som känner min make vet att han kan göra både aioli och majonnäs. Nästan så folk undrar om han inte mår bra om det saknas majjo i kylskåpet eller om han befunnit sig i ett kök mer än 15 minuter utan att ha vispat ihop en.

Och detta kompletterades med stekt kassler, små stekta kryddkorvar samt chimichurri. Sommaren ära igång!

När himlarna är enorma med svor som forsar över en och solen vägrar gå ner – då är det sommar på riktigt.

Jordgubbar med lokalgjord vaniljglass samt körsbärslikör. Ja tack!

Jag såg himlen genom fönstret och slängde mig ut. Ville känna värmen, dofterna och ta in ljuden. Våga slappna av och ge mig semester. Det är nu det börjar – resan med minnesskapande.

“Det är liksom sommar när vi kollar en serie” sa äldste sonen för några veckor sedan. Han har rätt – det är något speciellt att följa en serie om sommarnätterna tillsammans. Så vi började se om Stranger things och hade sparat de sista avsnitten till vi alla skulle vara samlade här i Skåne. Så nu var det dags. Och så klart somnade jag efter 25 minuter… Men det är väl sommar tecken så gott som något: att vara avslappnad.

Ett litet dukningstips kommer här i all hast: Lägg servetten på sniskan under tallriken innan gästen sätter sig.

För en jobbfotografering där jag skulle duka upp ett somrigt bord stod jag inför utmaningen att visa upp servetterna på ett trevligt sätt samtidigt som det var helt fullsmockat av annat som också skulle med. Det som dock inte var med på bordet var bordstbletter – skulle jag ha servetterna som det istället och då naturligt få in dem?

Nja de var för stora och man vill ju ha en dukning med fungerande servetter så att säga. “Då gör jag en variant av båda” tänkte jag.

Så jag vek dem på snedden och la under tallriken som en bordstablett och med det visa var man ska sitta men samtidigt så är servetten så lätt att ta loss så man fattar att man ska ha den för användning, i knät.

Lite svamliga servettfunderingar a la Lyth, ha ha!

Riven tomat var något jag aldrig hade testat innan och när jag väl gjorde det var jag tvungen att gör det själv. Det var förra året när jag och maken var på Mallorca och firade vänner som jag mötte en skål av riven tomat.

Vi bodde på ett mycket trevligt hotell som hade en underbar hotellfrukost. Mycket var det kan man kan vänta sig av en frukost på ett hotell med internationell publik men bredvid brödet fanns en skål med något jg aldrig tidigare sett. Det var en mycket liten skål bredvid smöret, en skål med en svagt röd röra.

Då alla pålägg så som ost och skinka var på ett annat bord blev jag nyfiken, varför var det bröd och smör här samt denna röda röra? Vad var detta?

Så klart testade jag och jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt men jag tog mitt frukostbröd och istället för smör tog jag den röda röran. Och det är jag glad för för det var himmelskt.

Jag ångrar att jag inte frågade någon i personalen vad det var, på riktigt, utan jag har bara gissat mig fram och kommit fram till att det var riven tomat. I sin allra enklaste renaste form.

Men då tomat är rätt sött så förstod jag att en skvätt olivolja, vinäger, salt och peppar har fått komma med de med för att balanser upp.

De gånger jag testa så har det, beroende på tomater, blivit olika blött. Ibland har jag fått sila av tomaterna från det tomatvatten som blivit, för att få ut ett ordentligt pålägg av det.

Och det ska tilläggas att tomatvatten, dvs vattenbryn tomaten är något verkligt hett på restaurangen har jag märkt. Att vissa rätter “…och detta serveras på en spegel av tomatvatten” synts på innekrogar i Stockholm.

Jag väljer att ha riven tomat på olika rätter som en extra touch, ger friskhet och sötma. Men i sin allra finaste form blir det på torrt rostat bröd. ja som en bruschetta.

På smörstekt torrt bröd blir riven tomat den perfekta lilla snitten, ett underbart somrigt tilltugg till fördrinken.

Och med en kvist timjan från köksträdgården blir den somriga känslan total tycker jag.

Så, där har vi riven tomat på smörstekt gammalt bröd toppat med doftrik timjan. Sommar serverad i ett bett.

Att göra en girlang med vimplar som ett flaggspel målade som de för båtar blev helt klart ett av de mest populära saker från när jag var med i Nyhetsmorgon senast. “Var hittar jag flaggspelet för båtar eller har du gjort dem själv?” var en vanlig fråga på dm på mitt Instagram.

Svar ja, de har jag gjort själv och de är gjorda av toarullar så du har materialet hemma. Det vågar jag lova!

Då jag besitter exakt noll kunskaper om vad alla flaggor betyder i de där flaggspelen som är till båtar, för de ska ju vara symboler för olika grejer va?, så gjorde jag mina egna tolkningar av de googlingar jag gjorde. Eller så låtar man bara fantasin flöda och man skapar sina egna.

Vimplar & girlang av toarullar som marint flaggspel

Jag har tidigare visat hur jag gjorde vimplarna och du kan se en steg-för-steg HÄR och så kompletterar jag nedan med hur jag gjorde just denna girlang.

Som sagt så googlade jag “flaggspel båt” och fick upp olika bilder med en massa olika flaggor och sedan plockade jag inspiration därifrån. Gjorde mina tolkningar och varianter för att passa dessa tvåtungade vimplar.

För att få lite mer av båtkänsla spå girlangen valde jag att håla pappret. Här har jag en öljettklämma som man hamrar men man kan ta vilken kraftig hålgörare man har.

Och sedan trä genom en kraftig tamp och se till att blanda de olika vimplarna så det blir en bra mix av färgkombinationer längs girlangen.

Vi äger ingen båt men bor nära Mälaren så det kan finnas tillfällen den får komma upp här i trädgården. Måsarna hörs förjämnan och ljud från båtar och vattenskotrar så helt plötsligt kändes det som värsta skärgårdsidyllen med denna girlang ju!

Nu är det bara att göra ännu fler så jag får mig en riktigt lång girlang och flaggspel av vimplar.

Letar du efter print med fjärilar att ladda ner? Då hittar du det här. Och om du trillade in på bloggen för att du läser den regelbundet och aldrig ens tänkt tanken på att printa ut fjärilar? Då tycker jag du ska passa på för allt blir roligare med fjärilar i din dukning. Speciellt nu på sommaren!

Det var för ett fotojobb i våras jag skapade dessa bilder och fjärilar men de användes inte och blev liggande. Nu blev jag påmind och passar på så här i högsommaren att bjuda på ett gäng fjärilar.

Och du kanske minns dippsåserna jag tipsade om tidigare? Om inte så hittar du dem HÄR.

Fjärilarna är vackra som de är att ha på det dukade bordet eller varför inte ha olika fjärilar och sätta på allas vinglas så gästerna hittar sitt egna glas.

Ett förslag kan vara att den som tar ett glas med grön fjäril får sedan leta upp sin sittplats vid bordet där det också är en grön fjäril. En bordsplacering skapad av slumpen. Eller fjärilen kanske, ha ha.

Jag hittade vackra fjärilar på nätet som var tillåtna att ladda ner och skapade en utskrift du får av mig HÄR – ladda ner, printa och klipp ut.

Med hålslag fick jag enkelt ett snyggt hål i en av vingarna.

Jag hade fina gem att fästa både fjäril och glasfot med men det går så klart även med vilket snöre eller band.

Ett snabbt och enkelt pyssel för att sätta en fladdrande och somrig känsla på tillställningen.

Jag köpte en torskställning, en sådan där flasktork för flera år sedan (När vi var i Vallåkra, se HÄR) och hade en tanke om att den skulle bli fin att hänga kaffemuggar på men den liksom hade svårt att hitta hem här. Den fick inte en naturlig plats så den blev stående i skåpet och arbetslös.

När jag rensade för ett tag sedan så plockade jag fram ställningen och tog mig en funderare: ge bort, donera eller faktiskt försöka använda den?

Då testade jag att sätta de loppisköpta låga glasen på piggarna var de perfekta för stället. Kan de då bli en del av baren i matrummet, på drinkvagnen?

Jajamensan. Både stället och glasen blev jättebra där.

Jag samlar på sådana här glas och hittar dem på loppis/second hand med jämna mellanrum. Det är ett långsamt samlande och nu kanske jag ska intensifiera det hela – har några piggar att fylla, ha ha.

Och jag passar på att ge lite kärlek till flasköppnaren med katten. Den är fortfarande mig väldigt kär och så fin där bland allt det andra.

Bor man i funkishus så har man rutiga golv! Tror inte det är en lag i och för sig men det borde vara det, ha ha. Funkishus och rutiga golv är verkligen synonymt med varann och inte mig emot som gillar både funkishus och rutor!

I den lilla korridor eller egensakpade walk-in-closet vi skapat, se hur den skapade HÄR, är det så klart samma golv som i det sovrum som blev “kvar”. Och jag har liksom stört mig på att man ser hur parketten visar att det egentligen inte ska vara en korridor där. Samt att jag tyckt att ett eget golv skulle skapa en mer ombonad känsla för detta nya lilla utrymme.

Så jag har velat lägg in nytt golv men inte vetat vad. Tills nu. För nu blir det rutig heltäckningsmatta minsann!

Detta hade jag tänkt få klart innan semestern men lyckades jag med det? Nej så klart inte ha ha. Det var en sådan massa jobbsaker som puttade undan mina privata inredningsdrömmar.

Men kanske lika bra det för då har jag något varmt och mysigt att pyssla med efter sommaren och det är ju då man vill tassa på något mjukt kan man tycka.

Kommer bli häftigt hur detta mjuka rutiga golv tittar in till det rutiga klinkergolvet i badrummet.

För några år sedan var det en hashtag som hette #ihavathingforfloors eller nåt sånt. Jag kanske ska bli the leader of the pack på den hashtaggen, ha ha.

Ja jag återkommer efter sommaren med, förhoppningsvis, ett färdigt rutigt golv.

På väg in i köket stannar jag upp och ser hur kvällssolen slår hårt rakt in på väggen i matrummet. Det blir en skarp stråle som landar på stormlyktorna på skåpet, passerar rakt genom glaset. Ljuset fastnar dock på den lilla buketten av torkade blommor och ger istället en stark mörk skugga bakom på väggen.

Solen om somrarna på kvällen kan vara mjukt och har dagen varit riktigt varmt så kan man andas lugnare när solen blivit svalare. Aldrig har jag dock tänkt på hur hårt ljuset också kan var när det liksom går parallellt med alla ytor rakt in.

Det heter zenit när solen står rakt upp mitt på dagen, vad heter detta då? När det kommer helt från sidan?

Jag fick en slags melankoli som for över mig när jag såg detta ljus. huset var fullt av liv men här blev det ensamt och tyst. Jag kan för mitt liv inte tro att det skulle vara en första släng av hösten-kommer-känsla för det är det på tok för tidigt för men det blev ändå en sådan tung känsla. Kanske för att jag blev så tagen av skönheten att jag var tvungen att hämta kameran och fånga den. Att känslan tog mig och blev kvar.

Kanske fint att få stanna i den känslan också och inte bara ha det så där lättsamt-med hoppa-i-vattnet-reklamfilmer-sommar? Ja aj, det var en känsla jag inte ville vara utan i alla fall och nu kom den med på bloggen.

Koka egen körsbärssylt! Visst låter det superdupersomrigt? Att koka egen sylt är en av de härligaste sakerna man kan göra på sommaren, jag har med det i min bok faktiskt under kapitalet sommar, och det blir så klart den andra godaste sylten.

Och att servera egen sylt till sommarens godaste plättar gör väl att man lyfter från marken av sommaridyll? Sommarlov på ett fat kan man nog säga.

Koka egen körsbärssylt

Jag har verkligen blivit galen i körsbär, eller snarare bigarråer, på sista tiden, jag skrev om det HÄR. Så när jag nu skulle till å koka egen sylt var det så klart med körsbär. Det är något jag aldrig tidigare gjort men då det är plättlätt att ska egen sylt så tvekade jag inte.

Ingredienser:
1 kg urkärnade körsbär/bigaråer
1 kg syltsocker

Gör så här: Skölj körsbären och skär dem på längden till två halvor. plocka bort skaft och kärna. Dela halvorna till kvartar, ännu mindre om du önskar en så len sylt som möjligt.

Lägg körsbären i en stor kastull och häll över syltsocker och koka upp under omrörning. Låt koka i ca 5 minuter och ta bort skum med en sked eller hålslev. Det är för att få bort luft och sylten ska bli klarare och jämnare.

Värma burkar till sylt

Värm ugnen till 125° och ställ ett ugnsgaller mitt i ugnen. Diska glasburkarna och ställ Demi ugnen i ett par minuter. Då blir de sterila.

Häll över sylten i burkarna och fyll upp. Skruva på metallock ordentligt eller snäpp till locket med gummirring. Ställ de fyllda och förslutna burkarna i tex diskhon med kallt vatten så vattnet går upp utan att gå över burkkanterna. Låt stå tills burkarna svalnat.

Om du har metallock kommer du höra lite poppande från burklocken, det är när det blivit vakuum. Känn efter att locken har tryckts in annars är det fel på locket eller förslutningen.

Så, nu var sommaren sparad på burk! Och dags att värma upp plättlaggen.

Vill du ha bästa tipset till plättarna? Det är ju lite pilligare och riskerar bli kladdigare än vanliga tunnpannkakor. Då ska du kolla in mitt tips HÄR. Bra va?!

Åh vad somrigt det blev om jag får säga det själv??!! Detta tar jag gärna på repeat hela sommaren.

Alla har vi våra platser där vi rensar hjärnan. För vissa är det att läsa en bok, sätta händerna i arbete, ut och springa, samtala, spela musik eller gå ute i naturen.

För mig är det kombinationen av tre saker som ger min heliga treenighet för att må som allra bäst: Att promenera snabbt längs vattnet med hög musik i öronen.

Jag är inte en tränande person hur mycket jag än försökt hålla uppe någon sorts ambition och jag vet inte hur många olika sätt men den form av rörelse jag måste ha är att promenera. Ibland jäkligt fort och andra gånger sävligt, ibland otroligt långt och andra bara långt. Allt beror på dagsform, tid på dygnet och väder.

Den promenad jag tar går ner till Mälaren och längs med den. Och här är naturen blandad, det skiftar i underlag från smala rätt svårtillgängliga stigar till asfalterade vägar. variationen gör att jag inte tröttnar.

Och sedan musik. Oj vad viktigt det är. Jag har min powerwalk-lista som jag aldrig tröttnar på. Nästan så det blir som ett dansgolv och får jag feeling längs vägen så både dansar och sjunger jag.

Jag har skrivit tidigare om vikten av att bo nära vatten och för att jag ska må som bäst måste jag med jämna mellanrum få blicka ut över vatten har jag märkt.

Var inte detta det gulligaste på länge??!!

Jag behöver inga havshorizonter. Det räcker alldeles utmärkt med denna vy över till Kärsön. Då får jag någon form av lugn. Svårt att sätta ord på vad det är men så klart är vi alla djur nånstans och kanske jag har nåt djuriskt drag här? Äsch, jag låter analyserandet vara.

Nu när det är sommar blir jag ju lockad att ta ett mellanstopp och dopp men än har det aldrig hänt. Känslan av att sedan gå vidare plaskblöt lockar inte riktigt. Men vi får se vad sommaren ger.

Jag vänder vid Nockebybron och går sedan upp längs med vägen för att se denna vackra vy. Himmel så långt ögat når och med solen i ryggen vänder jag hem igen.

Är det morgon (vilket det oftast är) ser jag fram emot en andra kopp kaffe (för jag kan inte promenera utan bensin först) och dusch för att sedan sätta igång dagen. Kroppen har fått dos av luft, energi och hjärnan har fått arbeta på det sätt jag älskar när jag promenerar – helt fritt. Kan säga att de flesta av mina kreativa lösningar och idéer sker under dessa promenader. Det är som om svåra uppgifter låser upp sig så sakteliga under vägens gång.

Ja vad skulle jag vara utan denna promenad och stund? Var hittar du din energi och kraft?

Nu är vi på vippen till semestern, vi kan nästan ta på den. Ja vi kan ta på packningen i alla fall som sakta men säkert börjar samlas i olika högar lite var stans i hemmet.

Men som för de flesta så är sista veckan innan semester alltid ett näsan-ovanför-ytan-läge och med nu-kör-vi-in-i-kaklet-tempo. Detta vet vi så vi har de senaste åren (minus pandemin) gjort det bästa av situationen och låtit barnen resa till farmor i Skåne. Det är en sådan win-win då exakt alla är glada. Jag och maken kan jobba utan ha dåligt samvete för sommarlovslediga barn som bara vill hitta på saker och sedan får barnen lämna vardagen och leva sommarlovsliv med farmor med sovmornar och bad runt hörnet samt att farmor får skämma bort barnen på egen hand. Som sagt; win-win.

Det som sker är också att vi föräldrar får ju helt plötsligt date-night varje kväll. Lugna middagar kanske lite senare än vanligt och med tid för samtal.

Och den där semesterkänslan smyger sig in. Det blir fördrink en vardag och få välja film helt själva.

Det är inte hemester för vi jobbar ju men vad heter detta då? Arbester? Nä det lät sorgligt, vardagslyx får det heta.

I år har det varit riktigt galet mycket för oss båda i juni och vi har ju den där balkongrenoveringen som gör att hela hemmet hela tiden skakar och bankar men ändå har det blivit en nedtrappning vi aldrig tidigare haft.

Har vi varit bättre på att planera? Att barnen blivit äldre och att då haft tid innan de reste bort att hinna med mer? Ja nånting har i alla fall hänt.

Kanske jag hade hoppats på att vi skulle ta kvällsbad, hyra kajak nere vid stranden som man nu kan göra eller till och med gå ut men där sprack det. Att äta rester i plastlåda uppvärmd i micron med en flaska vin är ändå värsta lyxen och semestern anas.

Ja, det sista är inte klart och balkongrenoveringen verkar inte bli klar enligt tidsplanen men det hade väl varit lite väl mycket om att exakt ALLT hade gått bra väl?!

Att kunna få skriva “Jag är nominerad till Årets Inredningsinpiratör!” är helt ofattbart. Det är sådan ära och jag blev verkligen paff när jag fick mejlet av Karin Leijon, chefredaktören på Hus & Hem. “Men nu måste det blivit nåt fel!?” tänkte jag. Typiskt mig att inte först bli glad utan bli misstänksam… Men när jag läste på om priset och hur de letar sina nominerade förstod jag mer – det är inte bara inredning utan mer inspiration till allt i hemmet “och det gör ju jag!” tänkte jag sen.

Jag brinner för att inspirera till eget skapande, pyssel, återbruk, använda det du redan har, bordsdukningar, pynta och fixa för årstider och högtider, baka, laga mat, njuta av vardagen och sätta guldkant på stunderna i hemmet. Och att det märkts tillräckligt mycket och brett så att det givit mig en nominering av tre i Årets Inredningsinspiratör gör mig så ofantligt glad. Då har jag nått ut och inspirerat någon till att skapa.

Foto: Ulrika Pousette

Tack Hus & Hem för denna nominering och TACK till alla er som följt mig genom åren som möjliggjort detta.

Nu är detta en tävling som görs genom röstning och om jag ska ha nån chans måste jag be dig om din röst. Du GÅR IN HÄR och lägger din röst. Tusen tack på förhand om du känner att jag får bli din inspiratör i detta.

Dart är nog ingen överraksning att jag gillar pyssel och loppis eller att göra saker till hemmet. Och detta är nog bland de bästa pyssel och kap jag gjort.

Matskydd har verkligen blivit en populär inredningsdetalj som sätter det där lilla piffet som sommarens bord. De är dock rätt pricy men de kan lätt göras själv. Av en lampskärm och tyll. Jag har visat beskrivning tidigare HÄR. Med en rak cylinderform blir det ju rasande enkelt. Som jag visade i Nyhetsmorgon sist, se HÄR.

Jag är så glad över hur det så enkelt blev så snyggt och framförallt användbart. Efter den värmebölja som varit är det rätt många små flygfän som letat sig in men de får inte mumsa på mina bigarråer.

Utöver pysslet så tycker jag att den här skålen kan få lite plats i strålkastaren. Jag har sett hur fina dyra inredningsbutiker och -magasin visat flätade porslinsskålar och de har en duktig prislapp så när jag hittade en på Myrorna för en bråkdel var jag snabb att plocka den.

Ja nästan lika i alla fall.

“Jag bestämmer att den här skålen kallas körsbärsskålen” sa jag. Visst är den som gjord för ett härligt fång körsbär eller bigarråer?

Ja jag erkänner jag känner material kärlek till de här två tingen. Egengjort och kap – två bra grejer man får gilla kan jag tycka.

Nå blir det några loppis för dig i sommar? Vi reser till Frankrike snart och jag ser fram emot att få se nya mönster, material och användningsområden för saker. Kanske jag kommer hem med en jäskorg för baguetter? Vi får se.

För ett tag sedan hade jag en kväll med min gamla mammagrupp. Vi som lärde känna varann våren 2009 när vi var förvirrade och nyförlösta. När vi möttes på BVC med våra nyfödda små barn och inte visste något om livet egentligen. Men vi hade varann. Hur livet hade varit utan dessa underbara kvinnor kan jag inte säga. Garanterat tyngre.

Nu är vår små inte så små utan 14 åringar vilket är jättekonstig för vi morsor har ju inte åldrats en dag, ha ha.

En träff innan sommaren och semestern med på bord på Urban Deli var bokat men först en drink på takterassen. Det var bara det att det var fullt och man fick logga in för att ställa sig i kö nere på gatuplan. Då man bara kunde skriva in 4 pers åt gången (vi var först 5 och sedan alla 6) så skrev jag in mig själv vilket resulterade att jag fick åka upp själv först av alla. Jag fick hänga i baren själv tills de andra fick komma in och upp.

Det som slog mig var att jag kan inte minnas sist jag var själv i en bar. Att komma dit före någon annan och vänta är inte samma sak som att gå ut själv, det är väldigt stor skillnad men när var jag ute själv? Om någonsin?

Jag älskar att gå och äta lunch själv. Jag älskar att resa själv, vara själv, göra saker själv. Det har jag alltid gjort och det har nog en hel del att göra med att jag är uppvuxen som ensam barn fast jag är lillasyster i syskonskara på 4. Då det är 13, 11 och 8 år till mina bröder är största delen av min barndom ensam då de flyttade hemifrån tidigt. Jag har varit själv men aldrig ensam. Och här ligger hela grejen – hur skillnaden är på känslan av att vara själv och vara ensam.

Du väljer att vara själv men du väljer inte ensamhet. Den bara är.

Jag åkte på språkresa till England när jag var 16 själv, jag kollade på lägenheter, hade samtal med banken som 19 åring och flyttade själv, jag sökte alla jobb själv utan att någon hjälpte eller tipsade, jag har alltid tränat själv, valt utbildningar utan att någon jag kände gjorde samma, gått på stan själv, gått en hel del på bio själv och framförallt älskat att äta lunch själv. Allt för att jag själv valt det. Hade jag önskat ha sällskap utan att jag kunnat ha det hade alla dessa tillfällen och stunder kantats av sorg och ensamhet.

Nu för tiden är du aldrig ensam för det är bara att ringa eller messa med en vän, plocka upp på mobilen och scrolla eller som jag gjorde – frågade mina följare på Instagram om de gillade att gå ut själva.

78% svarade “Min mardröm” medan 22% svarade “Bästa jag vet”. Det var en överraskande hög siffra på hur man inte vill vara ensam på krogen, baren, restaurangen. Vad kan det bero på? Att man riskerar uppfattas som ensam person och med det vara bortvald? Är det djuriska beteendet av att tillhöra en flock så starkt?

Jag blev faktiskt lite upprörd men sedan uppmuntrad till att då börja gå ut mer själv. Äta middag ute ensam, inte bara lunch. Det borde jag testa, visa att det går.

Det blev en lång utläggning om detta men det fick mig att fundera. Vad tycker du – skönt att vara själv eller är det jobbigt?

Sedan kom mina väninnor upp, gruppen var samlad och tankarna på hur jag uppfattades av andra släpptes helt.

Sedan var det hiss ner igen och vårt bokade middagsbord.

Så mysigt här och ett av de där ställena där det är dynamik med folk av olika åldrar, nationaliteter och sällskap. Så blir det när det är restaurang som hänger ihop med hotell.

Den koreanska råbiffen! En av stadens bästa och alltid en jackpott.

Från ensam i baren till ett enormt högt tempo och lika hög volym på samtalen bland oss runt bordet. 6 stycken kvinnor som har lärt känna varann i alla olika stadier av mående och liv. Det är guld värt det.

Tog t-banan hem och cyklade sista biten i den sköna sommarnatten. Alldeles varm i hjärtat. Av vetskapen om att jag kan välja att vara själv och slippa känslan av ensamhet. Det är lyx det!

Jag fick ett infall. Vi hade masa färska aprikoser hemma som började sjunga på sista versen så jag ville göra något med dem. Hittade en fetaost i kylen som också sniffade på bäst-före-datumet. Och salt plus sött går ju alltid ihop så då ville jag göra något med dem ihop.

Jag fick för mig att göra varma små tilltugg men om jag ska vara ärlig kanske de ändå var bättre innan ugnen? Eller så här; båda god men om man skippar ugnen blir det fast track till snitten.

Och sedan är de ju rasande vackra kan jag tycka. Perfekt liten sommarmunsbit. Man kan låtsas att man står vid Medelhavet och både fetaosten och aprikoserna är tagna från gården bredvid.

Färska aprikoser & fetaost

Ingredienser:
Färska aprikoser
Fetaost
Pinjenötter
Flingsalt
Olivolja

Gör så här: Hetta upp en torr stekpanna och rosta pinjenötterna. Var vaksam, det går fort. Lägg dem åt sidan.

Värm (om om du önskar värma dem) ugnen till 200°.

Skär en skåra längs med hela aprikosen, hela vägen runt. Ta tag i aprikosen med båda händer och vrid motsatt håll så aprikosen delas i två lika halvor. Plocka ut kärna.

Lägg aprikoserna på fat (ugnsfast) med öppna sidan uppåt. Dela fetaosten i bitar och lägg i håligheten. Strössla över de rostade pinjenötterna samt flingsalt. Avsluta med att ringa över olivolja.

Ställ nu i ugnen i 15 – 20 minuter ELLER servera spå en gång.

Varma eller kalla – du bestämmer. Aldrig någonsin tror jag att jag har levererat ett recept som är så veligt, ha ha.

Något som dock är JÄTTEGOTT varmt och ett måste skulle jag säga är ugnsbakade vindruvor. Kolla in HÄR och sätt på ugnen nu! Detta vill du inte missa. Och till detta tänker jag att du ska ha något krispigt – salta potatischips med citronzest. Kolla in HÄR. Ja det blir en perfekt kombo alltihop.

Vilken härlig morgon jag fick hos Nyhetsmorgon. Fast det blev en massa tekniskt strul och att saker gick sönder men det är ju precis det som är tjusningen med live – man vet aldrig vad som händer.

Precis innan det är min tur i rutan känner jag på limpistolen på bordet, den är kall!!! Grendosan min sladd var insatt i var inte varit påslagen. Så jag slänger mig ner bakom väggen till köket där all el är och byter kontakt i precis tid för att rusa tillbaka och vara på min plats när Maria Forsblom går fram till mig. Phu!

Men sen var inte min mikrofon påslagen den heller och min lampskärm gick av när jag skulle visa hur enkelt det är att vrida upp fästet. Det som gått flera gånger går plötsligt inte! Oh my! Men man kan bara garva och gå vidare, eller hur!!???

Här är klippet, hoppas det kan inspirera. Och vill du ser mer av några grejer jag visar så har jag länkar i det HÄR inlägget.

Ett sommarbord a la Lyth får jag väl ändå säga. Eller om det hade varit hemma hos mig hade det nog varit mer färska blommor och någon ljusstake men det är skillnad på verklig dukning och studio så klart.

En av de bästa sakerna med att få kliva in i denna bubbla som det är att vara i studion är att det är fullt ös och en spänning, som att alla i rummet är på en förfest och bidrar med stämningen.

Svårt att förklara men du kanske vet hur det är att vara på en internationell flygplats klockan 06.30 – det är tidigt men det är ändå som om det är feststämning, förväntan och uppåt. Exakt så är det här i studion.

Jag vet inte hur många gånger jag varit med i Nyhetsmorgon men det är lika kul varje gång och jag är så otroligt glad över att få bli inbjuden. Det ger sådan energi och den tackar jag för. Och tackar även för all den respons jag får och möter i samband med detta från de som tittar. Nya fina hälsningar på Instagram och olika dm.s. Så fint att veta att det jag visar uppskattas och kan inspirera. TACK!

Massa sommarinspiration, saker att göra med enkla medel, ja till och med gratis, som förhöjer din sommar. Av saker du redan har hemma eller med återbruk. De där sakerna som sätter lite piff utan större ansträngning. Ja det var det jag fick i uppdrag av Nyhetsmorgon att inspirera med och om du läser detta innan 10:45 så kan du se mig visa detta i TV4 alldeles strax, annars kan du få lite inspiration här.

Om jag får möjlighet så ska jag få loss klippen och lägga på bloggen också så klart.

Okej, då kommer det lite av varje här nu.

Massa sommarinspiration med enkla medel, även gratis

Karafftoppar som blivit över, där karaffen saknas är så vackra och jag visat HÄR hur de kan vara med i dukningen som glasklara dekorationer och HÄR som duktyngder.

Gamla och vackra lakan, se mer HÄR, som dukar till långa bord är alldeles perfekt. Speciellt när det är middagar och sällskap som kan bli yviga i sina rörelser. Fläckar försvinner i maskinen då lakan tål höga temperaturer.

Duka med udda porslin men håll ihop det med färgerna. Det är inget som är så somrigt som loppisfyndeat, ärvt och gammalt service och serveringsfat. Det ger direkt en sommarlovsstämning när maten serveras från en blåblommig gammal tallrik.

Vackra somriga buketter är givet på det dukade bordet men för att få en sådan där maffig bukett kan det bli en kostsam tur till blomsterhandeln. Men här kliver då dikesbuketten in och levererar gratis blomster. I diken och allmänningar finns vacker hundkex, vitmåra, rödklöver, timotej mm som blir de allra finaste buketterna. Perfekta för sommarbordet – alldeles gratis.

Att dekorera med girlanger, vimplar och flaggspel ger direkt den där festliga stämningen och det är perfekt att göra på sommaren då uteplatsen snabbt blir inramad. Och det behöver inte vara nya vimplar utan de kan du göra själv för du har materialet hemma. Ja se HÄR så förstår du.

Maten behöver skyddas när det är sommar. Det kan vara diverse flygfän som lätt landar på din goda mat och matskydd är både vackra och smarta. Men de du finner i butiken är ofta väldigt dyra – tur då att du kan göra en själv för bara en bråkdel av pengarna. Kolla in HÄR.

Åh vad vitaminerna spritter i kroppen på mig för jag fullkomligt frossar i olika bär och frukter nu. Det är helt otroligt vad gott allt är nu. Allt som är i säsong är alltid gott och nu är det just bär och frukt. Och idag tar jag mig denna typ av lördagsgodis!

Jag är uppvuxen i hus med ett klarbärsträd och ett bigarråträd så det är verkligen sommar med dessa bär. Tyvärr tog alltid fåglarna alla bigarråer och klarbären var så syrliga så syrliga så de kanske inte var mina favoriter men de ska vara med i min sommarvision.

Jag vet inte om det är något som hänt med de körsbär man kan köpa i butikerna, i grönsaksstånden men jag kan inte sluta äta dem. Alla är helt otroligt goda och det är verkligen som lösgodis, plockgodis. Små söta färgbitar att mumsa precis när som helst.

Här om kvällen så hade vi filmkväll och då hade jag aprikoser, blåbär, jordgubbar, körsbär på en bricka samt olika sorters ostar och korvar. Ett helt otroligt gott och färgsprakande plock. Aldrig har barnen ätit så mycket frukt och bär kan jag tro.

Och svenska jordgubbar!!! Finns väl absolut ingenting som är mer sommar? Hittar man de där färska närodlade solvarma jordgubbarna så är det som att finna guld.

Sen vill jag avsluta med att frukt kan aldrig vara godis som många envist vill säga, men minst lika gott. Som just nu!