Månad: februari 2023

Det sägs att det tar sju år för exakt alla celler ska ha bytts ut i en människas kropp. Att vi egentligen är helt nya människor vart sjunde år om man hårdrar det hela. Kan det då vara så att det just tagit sju år för denna blogg att få sig en ny uppfräschad design är helt i sin ordning?

Som jag skrev i söndags så har det jobbats febrilt i kulisserna för att få fram en ny design som ska vara bättre och lättare att läsa och söka i. Här ovan så ser du mobilvyn – den man ser när man läser bloggen i mobilen vilket mer än 70% av er gör så den har fått vara tongivande i designen.

Den skiljer sig inte jättemycket från den tidigare mer ära att den blivit lite mjukare med rutmönstret i kanterna och att du ska se vem du trillat in hos, dvs en bild på mig. Innan var det närbild på mitt köksbord vilket kanske inte var så jättetydligt om vem som du knackat på hos.

Så här ser vyn ut om du kommer in via en dator, laptop. Full bredd men nu utan sidospalter som bara var i vägen tidigare.

De/ni som tittar in här har två vägar (främst) in hit och det är att läsa bloggen via huvudsidan och då få hela flödet, med alla inlägg efter varann eller att man sökt sig till ett inlägg och då endast få upp det. Oavsett så vill jag att du som läser ska få så enkel och tydlig läsning som möjligt och med stora bilder då mycket av mitt material är bild. Jag hoppas du känner att detta landat väl och att du gillar det. För jag tar annars mycket gärna emot dina tankar så det kan bli ännu bättre.

Några saker ser jag som behöver ändras nu när allt gått live så du får stå ut med lite barnsjukdomar i början men kanske det bara är jag som ser dessa just nu…

Menyraden längst upp – för dig!

Som du ser så finns det en menyrad längst upp under bilden på mig. Där finns det kategorier som du ska lätt kunna använda för att söka dig till det du är ute efter som recept eller pyssel. Men jag vill verkligen uppmuntra till att använda förstoringsglaset då den ger dig verkligen snabb åtkomst till ämnen och inlägg när du söker. Tex söka på “påskpyssel” och då få upp alla inlägg med koppling till påskpyssel och sedan klicka dig vidare till valda inlägg som du känner är rätt, via första bild och rubrik.

Ja nu är den då här, mitt nya hem och den sida jag hoppas du ska gilla och känna dig bekväm med. Som sagt – säg mer än gärna vad du tycker/inte tycker om. Det hjälper mig massor.

Nä men halloj i söndagen. Nu är det stora grejer på gång. Kanske allra mest för mig själv men då jag vet att ni är en stor varm skara (kram!) som tittar in regelbundet hos mig kanske det också kommer uppskattas av dig. Äntligen kommer min blogg uppdateras med ett nytt utseende.

Jag började blogga sommaren 2011 och haft fyra adresser och här hos helenalyth.se är det sedan 28.e januari 2017 jag bott, när jag lämnade Sköna hem för att bli helt egen. Första inlägget på Amelia.se kan du se HÄR. Vad liten jag var då…

Åren har fullkomligt rusat på och det är ju helt galet att det redan gått 6 år. Så många roliga saker som skett och jag vågar tro att mycket har hänt, ändrats och förändrats med mig under dessa år. Det har dock inte märkts alls på bloggen då den haft exakt samma utseende hela tiden. Jag har ändrat lite grann då jag i början hade mycket fokus på en sidospalt som man såg när man lästa bloggen på laptop, som en tidning kan man säga, men då det är endast 20% som gör det så fokuserade jag mer på de dagliga inläggen än det runt om. Ett tydligt och snyggt mobilanpassat läge. Och i den nya designen så ska detta bli än mer tydligt.

Så klart är det nervöst och spännande att förändra något som blivit en sådan konstant sak. Det är som att slänga ut sin stora bekväma soffa – jag vet vad jag haft men inte vad jag får. Men den gamla börjar bli sliten och rätt väl dammig. Dags för något nytt och fräscht.

Och det var ju just den gamla designen som gjorde att min blogg blev kapad i höstas om du minns. Bloggen raderades och var borta. Jag var helt förtvivlad och tappade fotfästet. 12 år av jobb och minnen helt borta. Jag fick snabb hjälp av Haj Agency som kunde hitta bloggen och ta den tillbaka. Det var då designen som “spruckit” och ett virus hade kunde kryps in i sprickan. Fråga mig inte hur det går till, låter som värsta science fiction, men det gav ju att designen måste uppdateras även av tekniska själ, inte bara estetiska.

Så nu kommer det läggas de sista händerna av Haj Agency på alla ettor och nollor i början av veckan som kommer vilket ger att du och jag får en liten paus. Det blir inga uppdateringar för än onsdag som det ser ut nu. Vilket ju inföll lägligt på sportlovet för mig. Om du nu önskar få lite mer läsning av mig så rekommenderar jag att kolla in mitt stora arkiv. För du har väl inte missat att kolla in kategorierna som finns här som tex Pyssel, Bakrecept, Vinter…

Jag hoppas innerligt att du kommer tycka om den nya designen och känna att den är lättanvänd. Och att det kan bli vår gemensamma plats att mötas.

Den här bilden absolut ingenting med detta att göra men det är en bild som inte hamnat på bloggen och jag är lite sugen på pizza nu när jag skriver detta…

Och om du nu får önska – vad vill du se mer av? Mindre av? Ta gärna en liten minut och skriv en kommentar så jag kan göra bloggen inte bara snygg på utsidan utan även ett bättre innehåll – som du vill ha. Tack på förhand!

Hur har du det med sömnen? Jag har, nästan obehagligt sent, kommit på världens grej för att sova längre och få mer obruten sömn eller vad jag ska kalla det.

Jag har absolut inga problem att somna, det är nästan så att jag sover innan huvudet faller mot kudden, utan mitt problem är att jag vaknar mitt i natten och kan inte somna om.

Sedan någon månad så sover alla barnen i sina sängar hela nätterna så jag kan på intet sätt skylla på att det är barn som väcker mig längre. Utan det är bara av någon anledning jag vaknar och kan ligga i timmar med mina tankar. Jag tror det är många som har samma som jag.

Jag har slutat dricka kaffe/te efter 14 på dagarna, försöker lägga mig samma tid, vi har mörkläggningsgardiner mm. Ja, en massa saker som ska få mig att sova hela nätter. Men det som nu sedan två veckor varit revolutionerande för mig är…

… en sovmask. Jag har alltid avfärdat den då jag trott att den ska skava och snarare väcka mig men så fel jag haft. Det totala mörker som blir med masken, och den lite lugnande effekten med ett lätt tryck över ögonen, har varit guld. Jag måste helt klart ha reagerat på ljuset fast samtidigt så är det inte ljust där vid 03…

Jag kan nu inte se mig själv utan den framöver. Nästan så jag ser fram emot den ljusa tiden som kommer och jag kommer kunna sova djupt och länge.

Den här lille pajsaren har tyvärr tagit över rollen som väckare efter barnen. Är inte det typiskt? När barnen som sagt äntligen kommit i åldern av att sova hela natten själva och vilja sova länge så börjar denna pälskling söka uppmärksamhet vid 07 på helgerna.

Jag har börjat få förfrågningar om mina gröna växter vi har här hemma. Det är grönskande tider i antågande märker jag.

Det är roligt när bloggen har börjat få några år på nacken och besökare hittar hit genom att googla på tex elefantöra och då trilla in på ett gammalt inlägg och fråga på det. Nu har jag ju inte några elefantöron här hemma längre men inläggen lever ju kvar.

Detta fick mig att börja fundera på vilka växter som just har passerat på både bloggen och i hemmet. Och vilka som faktiskt lever kvar i högsta grad.

Ska vi ta en titt på det som växt och växer här hemma? Så klart en retorisk fråga för här kommer det!

Så klart måste jag börja med min växtgardin som är den växt de flesta ställer frågor om. Från en liten krukväxt på ring har den växt sig enorm över hela fönstret och vidare ut i rummet. Växer flera meter per sommar och verkar inte kräva några gröna fingrar alls av sin ägare.

Den växt jag gillar allra mest här hemma, ja faktiskt – den ligger före porslinsblomman, är pillerfikusen. Den är så fin med sina små runda blad och luftiga känslan. Men allra mest är den mig så kär för den har överlevt så många år hos mig utan att jag egentligen tagit väl hand om den. En självständig historia som verkar trivas.

En växt som växte så enormt att jag tillslut faktiskt fick säja den var mina fina monstera. Den blev helt enkelt för stor och var jag än ställde den blev det fel. Bättre då att någon som hade plats (eller bättre hand om den) kunde ta över. Det tog mig emot då jag köpte den som bebis men någon gång ska även sina barn flytta hemifrån…

En annan gammal kompis som inte längre finns hos oss är fiolfikusen. Den växte, oj vad den växte, så jag var tvungen att kapa den. Jag hade förhoppningar om att den då skulle förgrena sig och växa mer på bredden än endast på längden. Det resulterade bara i att jag fick fler och fler långa fiolfikusar. De var mycket lätta att sätta i vatten och få rötter på och plantera om men de ville förbaskat inte bli till grenade träd. Jag gav upp.

En vän som inte har svårt att förgrena sig är mitt palettblad. Den lever kvar i allra högsta grad men just nu lite i vintervila. Det är när ljuset och värmen kommer den totalt exploderar varje år. Från den lilla lilla sticklingen har det blivit en djungel, vilken jag klipper bryskt ner varje vinter och återuppstår varje försommar. verkar tåla mina gröna fingrar hur bra som helst. Tack!

Jag var mamma och blev mormor, mormorsmor, mormorsmormor… åt en drös elefantöron. Jisses vad den växte och växte och växte ur. Jag var väldigt förtjust i den och den verkade trivas men det var något i det där att den liksom tog över så mycket som gjorde att jag blev avig till den. Jag gav stickling efter stickling till min mamma som till slut sa stopp. Att mitt och elefantörats förhållande tog kol på mig. Den bara tog och tog så jag tillslut gav bort hela moderplantan. Förlåt. Men kärleken tog slut.

Ja det var de flesta av de gröna växter som jag haft och har här hemma. Några till har jag försökt med som svärmorstunga, garderobsblomma men de är ju liksom som vandrade pinnar. Bara är. Växt jättebra, varit så tråkiga.

Och vidare då? När du, jag stillar mig med de jag har. Om jag något mig lärt så är det att inte gå för mycket all in och testa. Det blir bara en utgift och dåligt samvete. Ta hand om de jag har är min motto. Väldigt hållbart så att säga.

Igår var det påsk ännu en gång i mitt kök. Nu var det TT med journalisten Maria Soxbo som var här för att göra intervju med mig om min kommande bok – Vardagsvackert & festfyrverkeri. Jag fick pyssla och pynta medan fotograf Jessica Gow fotograferade.

Jag släpper nu min andra bok med fokus på högtider och har sedan starten av min blogg och mina kanaler alltid varit lite fel ute kan man säga. Att jag inspirerat till och blivit intervjuad om högtider innan själva högtiden är. Att jag skapat och fotograferat påskägg i januari, karvat pumpor i september, byggt upp julbord i maj osv. Mina högtidspyntslådor plockas fram lite mer frekvent än hos andra kan jag tro. Så att nu pynta påskris och prata påskbufféer långt i förväg, på själva fettisdagen faktiskt, är vardag hos mig kan man säga.

Något jag och Maria pratade om var vikten av att få längta. Jag som pyntar för högtider “för tidigt” kämpar med att ändå skapa en tid av längtan för våra barn. Jag minns känslan som barn av att längta och räkna ner till jul och just den känslan är ovärderlig. Den kommer av  att ha fått den där tiden av frånvaro av festligheter, att längta tills det är dags. Så om jag då pyntar och bjuder på fest i förväg så fråntar jag, snuvar jag, våra barn på den erfarenheten. Att de inte får den där unika känslan av längtan. Så jag är noga med att plocka ner alla pinaler jag tagit fram för mina fotograferingar, är nästan sist i grannskapet med att sätta fram pumpan på trappan, granen i vardagsrummet och baka semlor. Jag vill att de ska få samma längtan som jag.

Men nu var det påsk som sagt och det ska bli så kul att se resultatet i tidningarna som vill plocka upp reportaget. TT skickar material till samtliga redaktioner i Sverige och de lokala tidningarna kan då välja publicera. Så jag hoppas vi ses “hemma hos dig” snart. Och kanske att min blok gör det samma?

Bilderna här ovan tog Maria under besöket.

Jag går in på Facebook och får upp ett minne (som man alltid får nu för tiden då man haft många år med dessa sociala medier) och ser bild på den mest fantastiska chokladsåsen. Det står att det är i dag 10 år sedan jag postade den bilden.

Det suger tag i mig och känner hur världen snurrar extremt fort runt i rummet. Hur kan det ha gått 10 år??? Det är så mycket jag nu ser framför ögonen. Minnen från förr, rum som inte längre finns, människor jag då inte ens visste fanns.

Jo jag ska förklara.

Jag började blogga för tidningen Amelia november 2012. Jag skulle endast gästblogga över julen men jag gav mig den på att bli kvar och jobbade stenhårt. Och det blev jag. Lite oklart om vad jag hade för profil då jag skrev om mat, bak, inredning, pyssel, familjeliv och lite allt möjligt. En blogg bland alla andra. Redaktionen var väl nöjd men kanske inte att jag hade en given framtid som bloggare. Detta var ju bara min sidogrej. Men sedan, den 21.a februari 2013 postade jag receptet på den chokladsås vi haft i min familj sedan 60-talet och den flög som man säger i branschen. Den tog fart och inlägget delades och spreds helt otroligt. Den blev viral.

Denna lilla chokladsås gjorde att min blogg liksom rankades högre, blev synlig och fick ta plats. Trafiken till bloggen rusade. Chokladsåsen blev möjligheten att växa.

Det som också får det att snurra när jag ser detta minne är att det som var “nyss” är 10 år sedan. Vi bodde då i lägenhet i stan, hade två barn, jag var heltidsanställd på byrå. Ett annat liv, en annan tid.

Idag är verkligheten en annan och adressen ny, familjen utökad, barn som då knappt kunde gå är nu längre än jag och jag driver aktiebolag och skriver böcker. Vänner som nu betyder allt men då inte ens fanns. Det snurrar till i huvudet.

Lilla chokladsås. Du fick mig nu att tidsresa. Du fick mig att växa. Och god är du också. Världens godaste!

Har du som läser detta hängt med så länge? Eller är du en ny bloggläsare?

Igår var en det en riktig söndag. Inga måsten, inga bokade saker och riktigt fint väder. Det fick bli en dag hemma och jag skulle ta mig an syrenhäckarna. De ska kapas i februari och denna vårsköna strålande dag var ju perfekt.

När jag står i trädgården och sågar ner syrener så tänker jag på vad det är knas alltså. Att våren är så tidig och att sportloven inte är snöiga längre. Vad synd, jag vill ha mina vintrar långa och kalla för att liksom då förtjäna och uppskatta våren än mer när den väl kommer.

Och se där – våren var en lurig jävel igår och liksom retades bara lite.

I natt kom snön tillbaka och lägger sig just nu fint över hela trädgården. Inte ens 24 timmar mellan dessa bilder.

Gissa om jag är nöjd med att jag gjorde ett galet ryck i trädgården just igår??!! Nu är de syrener som behövde skapas kapade, gången går att gå på igen utan att få ögonen utstuckna av syrengrenar.

Idag njuter jag av vinterlugnet. Jag erkänner att jag inte alls var redo för den där trädgårdshetsen ännu. Nä men så är det – jag har efter nu 10 år i detta hus bestämt mig, eller det var redan förra året, att vi använder våran trädgård till mys, häng, umgås med vänner, läsa bok, sova i hängmatta och ett extra uterum mer än odling och fix. Det är inte för mig. Det är inte för oss.

Så med det så kan jag säga att du inte kan förvänta dig någon odlingsrapportering från mig, inga trädgårdstips vad det kommer till planteringar, sådder eller så. Men gofika i skuggam, svala drinkar i bersån och sköna långa sommarkvällar vid grillen – det kommer det bli massor av.

Det enda jag vet att jag kommer planter/så är blomsterkrasse. För det är idiotsäkert och min favorit. Det duger gott åt mig och oss sommaren 2023.

Så, då var det sagt, ha ha!

Knappt hade vi tagit bort julpyntet, året startat och vardagen tagit sitt grepp när min hjärna riktade sin energi till semestern i sommar. Jo, det är en hel del underbara saker som kommer ske innan dess som sportlov, boksläpp, vår, påsk och försommar men ska man skapa den sommar man vill bör man ju planera. Speciellt om man vill resa runt som vi önskar.

Det jag och maken kunnat reda ut i vad vi önskar så är det att bila ner i Europa och med sikte på Frankrike. Jag har helt klart snöat in på allt som är franskt just nu. Vet inte om semestermålet sattes på grund av det eller om men besatthet av Frankrike nu är på grund av att vi planerar sommaren. Hönan eller ägget, kärleken till Frankrike eller drömmen om semester – vad kom först???

På alla hjärtans dag nu åt vi räkor (kanske inte det mest franska…), ostron och escargot och menyn är ju helt klart en frukt av mina franska drömmar. Jag lyssnar non stop på fransk musik (letar nya Spotify-listor varje dag), plöjde mig igenom alla tre säsongerna av Emily in Paris, har nu en 23 dagar-i-sträck-svit i språkappen Duolingo för jag vill lära mig språket en gång för alla, dreglar över Paris-konton på Instagram, tvingar väninnor att gå på franska restauranger och är allmänt knäpp.

Vår bröllopsresa 2010 var lite annorlunda då vi bilade i en vecka genom Tyskland och Frankrike en vecka för att sedan landa i ett hus i Bretagne vi hade hyrt i tre veckor. Det är till Bretagne vi nu siktar mot att besöka igen.

Någon som har lite tips om Bretagne, husuthyrming eller inte-missa-ställen/saker så får du mer än gärna tipsa. I Bretagne eller i närheten då vi kommer bila ner även denna gång.

Jag har en hel del här på bloggen från Frankrike och jag inspireras (suktas) faktiskt av mina egna inlägg och bilder. Åh som jag längtar redan nu.

Vill du se mer av “mitt” Frankrike så finns de här:
• Vårresa till Paris 2019
• Tåget till Lyon 2022
• Påsk i Paris med familjen 2022
• Höstresa till Paris med väninnor 2022

Åh nu får jag sluta. Finns så mycket att längta till och det som inte finns med alls här i bilderna är ju sandstränder, glass i hamnen och frukost i trädgården. Det som vi önskar med att hyra ett hus i en mysig by/stad. Vi får se var vi får napp helt enkelt. Så, om du har nåt tis så var inte blyg – skicka dem gärna till mig. I en kommentar eller till helena.lyth(snabel-a)gmail.com. Tack på förhand.

Okej jag ska börja med att säga att jag inte är uppvuxen med att bo i stuga i fjällen på vinter och sportlov så detta är relativt nytt för mig med att laga alla mål själv på sportlovet. Mina föräldrar var utan körkort men med önskan om att åka skidor så för att komma till fjällen fick vi helt sonika ta tåget och det blev varje år till Storlien och högfjällshotellet. Dit var vi tillbaka 2017 och den resan kan du se HÄR. På hotell så är det hel- eller halvpension så man fick maten serverad varje dag, ingen disk och bara slappa.

Men det jag vill tipsa om nu var från sportlovet under pandemin 2021. Då man fick resa men inte helst gå in i butiker, hålla avstånd i liftköer och vara duktig. Det var vi. Oj vad vi var duktiga i vår planering. Vi reste med vänner och vi planerade över Teams/Zoom innan och gjorde inköpslistor fördelade på båda familjer. Allt ner till ostbågarna för fredagsmyset var med på listan. Inget skulle behöva köpas efter avfärd.

Nu är det inte så längre, hurra, och det är inte heller det jag vill tipsa om men så klart är det ju skönt att ha allt redo utan det är två saker som kommer här:

Lasagne för första kvällen

En lång resa med bil till stugan i Jämtland och då är det absolut noll personer som är sugna på att laga middag. Allra minst storkok till 10 person som vi ju är. Så en färdiglagad megalasagne i sin ugnsform med folie packas in i bilen jämte pjäxor, sängkläder och sällskapsspel.

Sen när vi kommit fram och ska packa ur bilen och leta upp våra rum, fylla garderober och hitta wifi får lasagnen värmas i ugnen. Perfekt värmd lagom tills alla sängar är bäddade och man är redo för en vecka av sport och lov. Bara att korka upp en flaska rött och njuta av middagen.

Sedan det andra som passar egentligen alla semestervistelser där man är flera som delar boende:

Fördela matansvaret på alla närvarande

Detta är något vi gör även om sommararna i Skåne när vi är 13 pers under samma tak och då i fjällen också. Vi är två familjer nu i stugan så vi kör 3 middagar per föräldrarpar och sedan den 7 måltiden får barnen basa över. Så när det är de som har ansvar för middagen får de övriga slappa och njuta av ledighet till 100%. Det blir väldigt demokratiskt och lättsamt. Ett riktigt vinnande koncept har vi upptäckt. Och det ger då att vi planerar våra måltider i god tid innan resan så vi köper före eller på plats bara det vi behöver.

Pandemisommaren 2021 hyrde vi stuga på Nord Koster och där var det inte bara pandemi som gjorde att vi behövde planera alla måltider och inköp innan för att man helst inte skulle gå i butiker utan även för att det inte fanns någon matbutik alls på Nord Koster då. Och efter den resan så fick jag flera önskningar om att dela med mig av den matlistan vi hade dit. Och den kanske kan passa även till en stuga i fjällen??? Så kolla in den HÄR och se om den kan inspirera.

Har du några sådana bra matpacknings-/bo-i-stuga-mat-tips? Eller andra bra packa till fjällen-/stugatips? Givande att få fler.

Phu, jag är helt slut och redo för helg men jag bara måste få iväg dessa bilder till bloggen för de gör mig så glad. Hela dagen idag har det varit stor fotografering hemma hos mig. Indiska frågade om jag ville vara stylist för deras vår och påskkampanjer och om de kunde få plåta detta hos mig. JA och JA roade jag högt.

Påskmat, påskpyssel och påskbuketter har jag hällt på med senaste tiden och idag var det då dags.

Så himla kul att få vara en del av ett team vilket jag ju var förr, när jag jobbade på byrå. Nu är det jag som gör rubbet själv. Så skönt att ha en proffsfotograf med superkoll, kund som ser till att alla prylar som ska vara med får utrymme och jag kan då endast fokusera på prylarna på bordet.

Så gott för ögat och själen att få jobba med så här härliga färger och blommor.

Snart är det påsk. Tydligen, ha ha.

Nu ska jag krama familjen som sitter i källaren (barnen) och kämpar med middag i köket (maken). Önskar dig en fin helg.

“Men varför i hela friden ska man lägga massa energi på att duka bordet? Räcker det inte med att vi lagat en stor middag?” Ja lite så har jag hört det sägas när jag pratar om kärleken till det dukade bordet och så klart är detta något som över huvudtaget inte förändrar världen men det gör den helt klart lite trevligare.

Kärleken till det dukade bordet

Jag har några gånger senaste året blivit intervjuad av olika tidningar och varit med i poddar och detta med det dukade bordet har kommit upp. Och jag har varje gång svarat att det finns två delar i det:

1. Det är så himla kul att som en konstnär som målar, skapa en liten värld på bordet. Att laborera med färger och material, blommor och ljus. Att likt en scenograf (mitt önskeyrke som barn) sätta stämningen för skådespelet som komma skall.
2. Visa att dina gäster är efterlängtade. Jag har genom att lägga tid på att duka planerat och sett fram emot att de ska få komma till mitt bord och att jag vill bjuda dem på en mysig, trevlig och kul kväll. Utöver maten då…

Jag är en hamster när det kommer till tallrikar, bestick, glas, servetter, ljusstakar, dukar, salt- å pepparkar, karaffer osv vilket gör att jag kan variera mina dukningar ofta. But hey – har vi inte alla en last så säg?

Jag är mycket sugen på att gå till Millesgården nu och se Hanna Hellquist utställning med det dukade bordet. Jag är verkligen eld och lågor över att dukning blivit mer okej. Länge har det setts som något lite löjligt, förvuxet och mossigt. Men jag har nog aldrig släppt min kärlek till det då jag fått det med mig från barndomen. Min mamma sopar banan med alla bordsdukare skulle jag säga. All min grundinspiration kommer därifrån då hon varje helg skapade nya bord med olika färger, teman och stilar. Aldrig tråkigt runt hennes bord vill jag lova.

Som den gången hon och pappa ordnade vinprovning och hon hittade ett tyg med jordgloben, som karta, på och använde till duk. Så man kunde se vinländerna på.

Och sedan har jag lyxen att ha en kumpan med mig i detta för ingen dukning är värd något om det inte serveras något på faten och i glasen. Jag och maken älskar att tänka fram menyer, planera teman för måltiden som vi ska bjuda vänner på och sedan går vi lite åt var sitt håll: han inhandlar ingredienser och jag sätter bordet. Sedan kan vi samlas runt kastrullerna men han som är den smaksäkre är mastchef och jag kallskänka kan man säga, ha ha.

Men det ska tilläggas att det viktigaste vid att skapa trevliga bord är det som inte syns. Att gästen ser alla vid bordet utan att det är ljusstakar och blommor vägen. Att armar kan få röra sig fritt utan att riskera att stöta till något. Att stolen är bekväm så man kan sitta länge, att ljussättningen är mysig och varm, att det aldrig blir tomt i vattenglaset, att gästen kan slappna av, musikval och volym osv. Det är sådant som man inte kan köpa i fina butiken utan man får lära sig, känna av.

För en inbjudande dukning ska inte vara ett uppvisande av dyra klenoder som just kan ge en rätt obekväm känsla. vardagsporslinet på en tygduk istället för ett naket bord. Loppisfyndade linneservetter istället för pappersservetter, blanda både varma och kalla material ger härligare känsla än dyra märkesgrejer, många glas och extra kniv för bröd mm. Det sitter i detaljerna mer än prislappen på tingen för att det ska kännas lyxigt om jag ska försöka förklara hur jag tänker.

Och jag måste än en gång ta upp ljussättningen. På bilderna överst här är det bordet i dagsljus och ljusen släckta. Här ovan kväll, mörkt ute och endast upplyst av levande ljus. Bara en sådan lite sak gör ju hela jobbet egentligen. Skulle kunna skriva ett helt inlägg om olika ljussättningar vid dukningar då det finns så många fällor och knep. Och servettvikningar – my god, där finns det ju en hel ocean av saker att skriva. Min mest populära här bloggen är klassikerna Näckrosen och Påskharen för att nämna några.

Nej detta är inte den dukning som är den bästa jag gjort men den skapades i lördags (med svärfar och svärmor-liksom innan Mello-häng i källaren) och skapades i rekordfart. Allt startade med att vi bestämde att vi skulle servera en fisk- och skaldjursgryta. Det gav vitt vin till dryck. Det gav att jag ville använda remmarna (klassiska vinglas med grön fot och ristade vinrankor på det transparenta glaset) och till de de gröna vattenglasen. Sedan följde resten av detaljerna med. Och en liten förskrämd tulpanbukett från matbutik följde också med när vi handlade maten.

Så vad jag försöker säga är att även en liten middag och begränsad stund runt bordet kan få sig en dukning med många delar och känsla.

Och maten då? Hur smakade den? Magiskt god gryta av maken som skapade en underbar smak.

Det finns så mycket mer jag kan skriva om dukning, färger, material, tips, råd och tankar men måste hejda mig här. Om ni gillar detta så kan jag absolut skriva mer. Eller så kommer jag skriva ändå för att jag själv gillar det så mycket ha ha.

Jag hoppas du fick en fin alla hjärtans dag igår. Kanske inte måste vara fyrverkerier och discokulor utan just göra något mer av en vanlig tisdag. Så ser jag på denna dag.

Och som jag skrev i går så hann jag precis i sista rycket få till något som visade att det var en kärleksfull dag med lite pyssel till middagsbordet. Och middagen hade barnen fått bestämma och som det så ofta är på senare tid så blir det räkor. Och då vi inte skulle ha en middag med alla samlade var det ju perfekt. Ingen matlagning, inget som behöver hållas varm.

Måste först bara visa denna magiska tavla som visade sig på övervåningen i går kväll. varje fönster blir verkligen som konstverk med dessa himlar.

Med en dotter på basketträning och en son på vattenpolomatch så var det maken, jag och lillebror som började mumsa räkor, majjo, brieost, baguette och härlig grönsallad med mycket avokado. Och då med de för dagen skapade servettringarna av papper med hjärtan.

Och den som spar hon har: kolla vad vi hade i frysen. Sniglar. Så klart skulle de få vara med. Och när lillebror lämnat bordet kom dottern hem för att fortsätta.

Sedan blev det en lång paus och katten Bernhard såg sin chans att ta plats. Jag la lillebror och maken hade religonsläxförhör med dottern. Jösses vad man som förälder måste kunna saker. Hur mycket kan ni om buddismen? Då hon inte får ta med sig boken hem måste vi alltså googla fram kunskaperna åt henne. Är inte det katastrof???

Sedan kom äldste sonen hem och gjorde mig å maken sällskap. Han fick nu räkor och sniglar samt ostron som maken hade öppnat.

En middag i olika akter, med olika närvarande, som höll på i över 4 timmar. Disken gick snabbt i alla fall då inget från spisen behövdes fixas med ha ha.

Vad sägs om en söt servettring perfekt till alla hjärtans dag? Jo då, du hinner fixa detta. Enklare sätt att piffa till middagsdukningen för ikväll går nog inte att finna.

Med klippta pappersremsor får du i ett kick till en mycket söt och hjärtlig dukning. Och det måste inte ens vara i röda, rosa papper utan funkar i vilka färger som helst så klart. Det är väl att då det är just alla hjärtans dag idag som det känns passande med dessa kärleksvarma färger.

Jag tog en powerwalk i morse och kom på att jag inte (förlåt, det är lite som att svära i kyrkan) hade något planerat eller pysslat till vår kväll. “Men en servettvikning eller nåt sånt borde jag väl kunna fixa?” tänkte jag. Och så föddes denna idé med svetten rinnande längs ryggen och den franska technon i hörlurarna.

Duka till alla hjärtans dag

Vad som behövs:
Kraftigt mallpapper
Färgat papper
Blyertspenna
Sax

Gör så här: Ladda ner min mall jag skapat HÄR och skriv ut och föröver sedan till kraftigt papper genom att rita av den där. Rita vidare av den på valfritt papper men gärna lite kraftigare så som 110g. Klipp ut remsan.

Klipp en liten skåra vid botten på ena halvans hjärta och i toppen/klykan på den andra. För ihop till en rund papperscirkel och hyska i varandra. Justera så hjärtat blir jämnt. Trä genom en servett och planera på bordet.

Fint att göra i flera olika färger och kanske även i mönstrade papper.

Kvällens dukning går i varma soliga färger. Blommor från tidigare plåtning som helt klart börjar sjunga på sista versen ha ha. Men ack så vackra.

Vill du ha fler tips på dukningar till alla hjärtans dag?
• Om du har papperservetter – klipp dig ett hjärta.
• Supersöta hjärtan med hjärtan – du får kolla vad jag menar.
• Mest fokus på snittarna men kolla bordsplaceringen här.
• Något för de yngre att göra till familjens dukning kanske.

Blir alldeles lagom mysigt detta då vår kväll är lite knasig med en på basketträning, en på polomatch, en som skjutsar och en som kör läxförhör men räkor och ostron ligger i kylen. Perfekt så ingen mat behöver lagas och hållas varm, ha ha. Blir toppen men får se hur många vi blir runt bordet samtidigt…

I veckan var jag med mina kära väninnor på stan för en härlig kväll. Att ses, mötas upp i en bar för ett litet glas och sedan gå vidare till en bordsbokning på samma gata och sedan låta kvällens timmar bara trilla förbi och låta samtalen studsa och skratten likaså – det är kanske bland de bästa sätten att spendera en kväll ändå. Visst, det är superhärligt att bli bjuden hem till vänner och alldeles fantastiskt att fylla sitt egna bord med massa härliga ansikten men att få lyxa med restaurang och ingen är ansvarig är ju så klart underbart.

Ja ja, lång utläggning om självklarheter men något som slog mig nu.

Jag hade hört så gott om Bistro Mirabelle och velat gå dit och då mitt lilla gäng senast sågs så var det ju på vår resa till Paris i höstas. Så vad kunde då vara bättre än en fransk söt bistro. Tur mina vänner är lättövertalad ha ha.

Jag älskar när restauranger har få alternativ på menyn så man liksom vet att de har hittat sina favoriter. Ungefär som när jag å maken här om sistens var på Chez Jolie fast på ett annat sätt; ingen fast meny utan den formas från gång till gång, från dag till dag, utifrån säsong och vad som finns i köket. Nääääästan som hemma, ha ha.

Jag fortsätter med musslor så fort de finns på menyn. Som jag älskar dem. Och av vad jag förstått så är det dessutom ett mycket bra proteinalternativ ur klimatperspektiv. Dessa var kokta i cider. Så himlans gott och det vill jag testa gör hemma också.

Spana in den söta smörförpackningen.

Obligatoriks toaselfie. Speciellt när det är så fins grönt kakel…

Jag och min kompis delade på två varmrätter. Det har varit en sådan stark trend med mellanrätter och sharing på krogar och det är ju toppen om man vill testa fler rätter och få en social måltid. MEN, jag ska erkänna att jag tröttnat lite på det. Det blir att man inte riktigt kan njuta av en hel måltid utan håller koll på att man delar lika och så. Bättre då att göra så här, att dela på hela huvudrätter, om man vill smaka mer på menyn.

Vilken mysig kväll vi fick. Ett ställe jag gärna återkommer till.

Jag hade ingen plats för dessert men de övriga delade på mandelglass och chokladtårta utan mjöl, dvs bara choklad!

Ja, jag har sagt det förr och säger det igen: det går inte fort i det Lythska hemmet. Men det som är bra med att saker får vänta, marineras, är att när det väl är dags så har kanske beslutet fått sig en förändring eller variant och tur då att man inte gick fort fram.

Nu pratar jag inte om att riva en vägg eller bygga ut utan bara en sådan yttepytte sak som att hänga upp tavlor men ändå.

I vår matsal är väggarna fortfarande vackert gröna så ingen förändring där utan det är mer det som ska upp på väggen.  Där bakom bordet bredvid skåpet (som jag skrivit mer om HÄR) skulle visa sig vara en perfekt plats för tavlor.

En yta som fått många olika dekorationer under åren, kanske ska göra en liten bild kavalkad med det kom jag på nu, men inte landat helt rätt. Jag vill gärna ha något lugnt bakom bordet då här kan det sitta 20 pers ibland och då inte ha något som stör i fonden.

Två tavlor som maken fick i födelsedagspresent (för snart 2 år sedan!) samt en som han fick för säkert 5 år sedan har äntligen ramats in ska nu få sina platser. Den där i guld – den är av min mammas morfar som var konstnär. Den får jag återkomma med var den hamnade.

Och där kom de upp. Ja, jag ser på en gång att det inte blev perfekt.

Den stora till vänster ska upp 4 cm och till höger 5 cm. Jo då vi har mätt. Jag orkade bara inte göra om det… Än.

Det är olika givare av tavlorna men de passar så himla bra ihop så de blev ju alldeles perfekta tillsammans.

Varför det ser ut att vara självlysande grönt på stora tavlan är att det är ett glas som är reflektionsfritt och av nån anledning blev det grönt på bild.

Har du testat vannameiräkor med chili, lime & vitlök? Härligt heta och smakrika räkor att ha som plockmat till drinken eller förrätt. Eller att ha i huvudrätter som i härliga asiatiska rätter som nudelsallad eller kanske som del av flera spanska tapas. En rätt som alltså är rätt i massa lägen, helt klart. Och här hemma har det blivit en favorit av både stora och små. Det är lätt att reglera både heter och syran så det passar en själv.

Och när nu alla hjärtans dag är på tisdag så vill ja slå ett slag för kärlek het som chili så att säga. Och de rosa räkorna passar ju alldeles ypperligt till en varmfärgad dukning och kärleksdejt kan jag tycka.

Heta vannameiräkor med chili, lime & vitlök

Ingredienser:
600 g råa skalade vannameiräkor
2 lime
4 vitllöksklyftor
1-2 chili
2 tsk fisksås

Gör så här: Lägg räkorna i en skål. Riv över skalet på 1 lime med zestjärn, pressa i saften av 2 lime. Hacka eller riv i vitlök, kärna ur och hacka i chili (mängd efter tycke). Häll i fisksås, blanda väl och låt marinera i minst 1 timma i kylskåp.

Hetta upp en stekpanna med 1 msk rapsolja. Häll av marinaden och lägg i räkorna i stekpannan. Stek på hög värme i 2-3 minuter, tills de blivit vackert rosa. Smaka av med flingsalt om det behövs.

Dessa kan också med fördel grillas rätt på grillgaller. Blir ännu godare då.

Servera omgående som de är som plockmat eller toppa en nudelsallad med glasnudlar, riven morot, småbuketter broccoli, bladspenat, salladslök, avocado och koriander. Dressing av soja, sesamolja och lime. Samt srirachamajo till.

Så läckert att se hur de råa gråa räkorna blir stekta/grillade och vackert rosa. Och som sagt, så goda att äta direkt från pannan/grillen.

Vill du ha fler matiga tips till alla hjärtans dag? Klicka på länkarna nedan:

• Kärleksbrev av smördeg byt bara ut frukt mot tex skinka.
• Här är den perfekta drinken till alla hjärtans dag.
• Goda hjärtliga snittar med våfflor & bröd.

Min kropp är rätt sliten och min hjärna är väl så fullproppad den kan vara vid det här laget.

Helgen spenderade jag i Frankfurt på tre mässor fördelade på hela 26 mässhallar. Tre dagar och snittade 17 000 steg per dag och antalet intryck våga jag inte ens gissa på siffra.

Kom hem natten till tisdagen och då var det öppning av möbelmässan så det vara bara att kliv in i ytterligare mässhallar fast då endast tre stycken denna gång. Men skillnaden här är att jag känner folk så från ett Frankfurt där jag knappt pratade med någon till att prata och möta människor exakt överallt. Och igår var det vidare med möten och visningar fast då på stan.

Fem dagar av hög energi och intryck. Idag är jag hemma och kommer ikapp. Och det är inte det lättaste men det måste göras.

Så jag ber om ursäkt för ett dåligt uppdaterande här på bloggen och med detta säger jag hej. Och snart kommer det lite rapporter från sådant som inspirerat.

Alla hjärtans dag is coming up. Är det något du önskar fira, uppmärksamma? Jag gillar, som du kanske anar om du följt mig, alla dessa högtidsdagar som kommer längs med året mest för det blir som en liten vilopaus i vardagen. Att en vanlig tisdag kan bli något lite mer, en möjlighet till en mysigare middag, drink på stan eller extra härligt plock och snacks till en film i soffan. Det ger oss en chans att unna oss något litet mitt i det så tråkiga, i detta fall, februari.

Och nej, det ska inte behöva var något stort, påkostat eller kräva veckor av planering utan bara något extra. Som ett pizza- och paprikahjärta.

Ja detta lilla knyte fixar du på nolltid för förberedelserna är att gå till butiken och köpa dig en röd paprika och en färdig pizzadeg från kyldisken. Jag lovar det går fort. Och blir väldigt gott.

Paprikahjärta! Gott till alla hjärtans dag

Ett smakrikt litet knyte att servera till en fördrink eller lägga på tallriken till middagen. Den smakrika och lite söta paprikan ihop med pizzadegen kryddad med flingsalt och olika kryddtoppings blev jättegott.

Vad som behövs:
Röd paprika
Färdig pizzadeg
Grillpinnar
Ägg
Flingsalt
Kryddtoppings som chiliflakes, vallmofrön, paprikapulver, sesamfrön

Gör så här: Värm ugnen till 200°. Skär paprikan i skivor, minst 1 cm breda. Skär upp ringen på ett ställe och skär bort de vita fröfästena på insidan så det blir en sådan ren och röd ring som det går.

Öppna upp och rulla ut lite av pizzadegen. Skär en remsa på 1-2 cm. Vira den runt den öppna paprikacirkeln. Se till att start och stopp fäster i degen så det inte sticker ut några ändar. Justera så degen virats jämn över hela paprikaringen.

Forma paprikan med degen lite som ett hjärta där öppningen då ska “puttas och sticka ner” lite. Stick in en grillpinne från ena sidan och sedan vidare mot den nedpetade änden så det blir som ett C med pinnen genom. Gör likadant fast med mittenbiten, den andra änden först och sedan vidare genom kantsidan. Forma till ett hjärta och grillpinnen jämnt fördelat på båda sidor.

Gör så många paprikahjärtan du önskar och lägg på en plåt med bakplåtspapper.

Knäck ett ägg i en skål och vispa ihop. Pensla över degen med ägget. Strössla över lite flingsalt och önskad toppingskrydda.

Grädda i ugn ca 10 minuter. Servera gärna varma men även goda kalla.

Om så önskas kan grillpinnen bli till en pil genom att klippa till papper som på bilden och träs på pinnens trubbiga ände. Man kan med fördel ha förstuckit en potatissticka genom pappret så grillpinnen lättare träs genom pappret.

Salta men ändå lite söta. När paprikan fått värmas i ugn släpps sötman fram. Chilifles var verkligen en hit så man får Kärlek het som chili på riktigt. Minns du filmen?

Annars var sesamfrön riktigt gott det med. Och kanske det hjärta som blev snyggast? Den med paprikapulver blev god men den gjorde sig inte så bra på bild. Paprikapulvret blev liksom bara som en gräddad yta.

Jag hoppas detta ska inspireras och gillas. Om du söker efter mer inspiration till alla hjärtans dag kanske dessa kan passa:

• Kärleksbrev av smördeg.
• Syltkakor med hjärtan.
• Perfekta drinken till alla hjärtans dag.
• Goda hjärtliga snittar.
• Egen kexchoklad till hjärtan
• Vikta pappershjärtan till söt girlang
• En hjärtformad wienerkaka
• En söt & god blomma att ge bort.

Om du får ett betyg på A- så är det ju helt klart bättre än B+, eller hur? (Eller som man sa på min tid: svag 5.a eller stark 4.a) Men varför säger man inte samma sak om ålder? Där ska man ta åt andra hållet och nervösa 45-åringar säger 40+ istället för att säga 50-.

Jag fyller 49 år om några månader och det är ju för sjutton en löjlig siffra. Jag vill så klart levla upp till 50 redan nu. Varför är det så minerat fält att prata ålder idag? Vi lever i ett modernt samhälle där det man gör, hur man agerar är mer avgörande än den ålder du har. Kan jag tycka.

Så klart fattar jag att ungdom och vitalitet är det som alltid har varit status. När jag jobbade på reklambyrå som art director och hela den här IT-bubblan kom så fanns det ett uttryck jag skrämdes av, mest för att det var tyvärr sant då: Det är bättre att vara 16 år än att ha 16 års erfarenhet. För att om du var ung så kunde per automatik mer om den nya tekniken än alla gamla byrårävar.

På mina första fyra anställningar i reklamvärlden var jag yngst på byrån. Ung och lovande. Hårt arbetande på gränsen till utnyttjad kan jag se idag. Sedan blev jag bara en som alla andra. Vi var en massa i mitten som kämpade järnet för att se trendiga ut, viftade bort tröttheten som småbarnslivet gav och försökte hålla oss uppdaterade om det senaste i branschen. Idag är jag i en annan bransch, influencer marketing, och här är jag lastgammal. Jag har gått från nånstans i mitten till ändstation på bara nåt år. Hur gick det till?

Kunder jag arbetat med valde helt plötsligt, trots att de var väldigt nöjda, att ge jobbet till nån mycket yngre trots att målgruppen för kunden var i min ålder. Kvinnor i 45-årsåldern vill tydligen hellre se en yngre kvinna bära plaggen/inreda hemmet/baka med tingen än en jämngammal för vaddå – för att det får dem att då också att bli… äldre???

Hylla livet – omfamna förändringarna

Helena Bergström och Lena Endre är två kvinnor med uppskattad erfarenhet med sig och lång karriär framför sig och när båda nu gått ut och sagt att kvinnor ska vara stolta över sina åldrande utseenden jublar jag. Och tackar stjärnorna för att jag får leva i en tid där fler och fler kvinnor behåller sina platser och inte tänker gömma sig. Eller operera sig. Att med en operation säga till omvärlden att “jag opererar mig för att min ålder ska suddas ut, jag duger inte som jag är”. Skulle vi säga till en 15 åring som är osäker att den ska plastikoperera sig? Nä då jobbar man på att bygga upp självkänsla och självförtroendet, eller hur? Borde inte vi kvinnor som får vackra linjer i ansiktet göra samma?

Jag kan inte släppa den där artikeln om att journalisterna Heberlein och Linderborg valde att inte vara med på bild, att de väljer bort tillfällen i media där de riskerar att synas. De ville inte visa upp sina äldre versioner av sig själv.

Jag har i hela mitt liv haft coola kvinnor runt mig, både i arbete och privat, som alltid varit banbrytande. Lite äldre än övriga i sammanhangen men de som varit mest aktiva och “på det”. De som inspirerar och vågar. Det har fått mig att inte tänka på att just vid en viss ålder ska man vara på ett visst sätt.

Jag är väldigt tacksam över att jag fick många år att jobba och resa, utforska och uppleva, innan vi skaffade familj. Jag kan känna att jag har mycket att erbjuda mina barn då jag har många olika erfarenheter att dela med mig av. Och att just få många långa kapitel i detta som är livets bok. Om jag vågar mig på en gissning så kan detta med ålderskris vara av att man blev vuxen, kanske en blomodlande bullmamma, tidigt och när småbarnsåren är över då inse att man blivit nån man inte känner igen. Men som med allt så skriver vi alla våra egna historier utifrån hur man vill ha det.

Jag hoppas för framtiden att kvinnans åldrande inte ska ses som något som anses fult. Ålder ska inte raderas utan hyllas. Bli åldersrik! Som Helena Bergström sagt: Jag hoppas verkligen att vårt samhälle är på väg att omfamna kvinnors åldrande på ett annat sätt. Låt oss omfamna det precis som männen har fått göra.

Så, nu sträcker vi på oss och ler med hela ansiktet så alla våra souvenirer från livet syns som bäst!

Du har en massa saker att göra, du har så många saker som går bra just nu och du kan glädjas åt. Men varför känns det inte som det? Känner du igen känslan?

Jag slås idag av hur jag inte kommer igång. Jag ska strax iväg på möte och skulle ha gjort en massa innan. Men jag lyckas inte. De eldar som brinner har jag klarat av att släcka som att svara på viktiga mejl och boka möten men skapa koncept, redigera bilder, skriva texter, komma med förslag till kunder – det går inte. Jag känner mig helt dränerad.

Men! Jag är nu tillräckligt gammal för att veta att denna känsla är temporär. Vissa dagar är jag på toppen medan andra är på botten. Inte så att jag känner att allt är nattsvart och riskerar att låsa in mig, inte så, utan bara som att gå i motström i midjehög vatten. Jag kommer inte framåt.

Det jag gjort idag då är att åka med i denna motström faktiskt. Jag har gjort sådana saker som kräver noll av min hjärna som att tvätta, städa köket och sy ihop ett hål på en favorittröja. Sådant som jag egentligen ska göra efter kl 17. Alltså efter arbetstid, som den räknas i det vanliga livet.

Bjuder på denna ärliga bild av hur det ser ut i mina förråd, ha ha.

Jag tror att detta är viktigt för mig, att omfamna denna hjärntrötthet och ge efter. Istället för att tvinga fram en text eller skapa ett koncept åt väntande kund när jag inte har energi eller kreativiteten med mig.

Förr om åren hade jag pressat fram och när jag sedan hade energin tillbaka sett på det jag skrivit/levererat/gjort känt att det sög. Det jag gjorde under press var ju så dåligt.

Bara att sitta och skriva denna text ger mig energi. Att jag ger mig själv en klapp på axeln. Alla dagar kan inte vara en dag på tivoli. Vissa dagar fylls av vändor till återvinnstationen. Så är det.

Jaha, nu har jag fått skriva av mig och kanske du som läser detta känner att jag skrivit dig på näsan eller kanske det var precis det du behövde få läsa det för att också acceptera en “återvinningsdag”. Imorgon blir det säkert tivolibesök… Det får vi se.

Det är vegetariska dagen idag! Nej det var inget jag hade koll på utan det var något de sa på radion när jag vaknade och det fick mig så klart att både bli hungrig och intresserad av att se vad jag hade redan i arkivet. Det visade sig vara en hel del.

Vegetariska dagen! Här kommer recepttips

Jag slänger upp dem här och hoppas det kanske ger inspiration. Och nej, det är inte vegansk utan det är mejeri och ägg i en del. Klicka på de färgade länkarna under bilderna för recepten.

Vegetarisk kålpudding

Vegetarisk pizza på tortilla

Snabblagad pastasås

Gratinerade Burritos

Viltskav med skogssvamp

Stekta ägg med “man tag vad man haver”

Vegetarisk lasagne

Omelett med chevre & färsk spenat