Månad: augusti 2020

Jag har bloggat nästintill varje dag i 9 år så att se mina saker läsas av andra och höra att det inspirerar till eget skapande runt om i landet gör mig så glad varje gång, men att få se mina bilder och idéer på pränt är något speciellt ändå.

Just nu finns några av mina bästa höstpyssel i tidningen M-Magasin. Enkla pyssel och DIY’s som passar bäst på de lite ruskiga och mysiga dagarna framöver.

Min dröm, ska jag absolut erkänna, är att få lägga alla mina pyssel i en bok. Den drömmen blir ju ännu större när jag ser dem så här blädderbart i tidningen. Visst borde det gå? Skulle du vilja ha den boken?

Nu finns det tyvärr inget doftfilter här men om det gick skulle du kunna njuta av den fantastiska doften av bivax. Vackert för både öga och näsa alltså.

Så, om du vill pyssla til det och mysa i höst tycker jag du ska löpa och köpa M-Magsin omedelbums.

Hej lördag och hej kräftkalas! I kväll blir det knytis-kräftis hos kära vänner och jag vill ha med mig ett bröd. Haft en idé ända sedan jag gjorde en focaccia till midsommar med en blomsterkrans som skulle passa till en kräftskiva och nu blev det av. Bakade, eller pysselbakade som jag kallar det, igår kväll.

Ja, det är alltså ett vanlig focacciabröd med små kräftor gjorda av tomater och röd paprika. Och de blev ju så söta, så söta de där små, eller hur?

Breadart, focaccia med “kräftor” av tomat & paprika

Ingredienser:
25 g jäst
3 dl fingervarmt vatten
0,5 dl olivolja
2 msk flytande honung
1 msk flingsalt
550 g vetemjöl special
Tomater i olika storlek
Röd paprika
Pepparkorn

Gör så här: Smula jästen i en bunke och häll över fingervarmt vatten och vispa tills jästen lösts upp. Fortsätt med olivolja, honung och flingsalt.
Byt till slev och vänd ner mjölet. Knåda ihop med händerna till en deg och låt jäsa under duk i 30 minuter. Häll olivolja i en ugnsplåt och strö över flingsalt.

Ta ut degen på ett mjölat bord och knåda ihop degen. Tryck sedan ut degen något och för över den till plåten. Tryck nu ut den helt. Låt jäsa ytterligare 30 minuter under duk och sätt på ugnen på 220°.

Skär en stor oval tomat på längden till kräfthuvud och två mindre ovala tomater till klor. Skär strimlor av olika storlek av röd paprika för “tummar”, stjärt och armar.

Stick ner fingrarna i degen och nagga över hela ytan. Dekorera med grönsakerna till kräftor och lägg till pepparkorn som ögon. Avslutat med att ringla över olivolja, strössla över flingsalt och grädda i nedre delen av ugnen i ca 20 minuter, tills brödet fått fin färg.

Jag valde att bara göra två kräftor men det går ju så klart att göra hur många man vill. Kanske addera på färska kryddor som sjögräs? Bara att vara sin egna konstnär.

Det gick åt förvånansvärt lite grönsaker. Jag hade köpt massa tomater och paprika men det var ju bara tre tomater och några centimeter paprika som gick åt.

I de tomma fälten stack jag ner stora krondills-kronor i det färdiga brödet vilket blev himla effektfullt och vackert. Och sedan så doftar ju krondillen magiskt gott.

De små pepparkornen som ögon gjorde världens skillnad. De gör kräftorna så söta. Tänk att så små detaljer verkligen gör stor effekt.

Har du koll på trenden med breadart just nu? Kolla på Pinterest eller googla och du kommer bli superinspirerad. Så mycket roliga och vackra bröd att göra.

Vad sägs om att hänga med på en husesyn på övervåningen i funkisvillan? Rundvandringen på nedervåningen jag gjorde i våras blev så himla poppis så då bör väl en dito göras en trappa upp? Nu är ju faktiskt alla rum klara och jag har plåtat material klart så det var ju “bara” att leta i arkivet och sätta ihop.

Okej, häng med nu! Nu kliver vi en trappa upp i funkisvillan. Hoppas du hör de knarrande golven för det är något som är genomgående i huset. Men nu ska vi titta. Välkomna!

Det första vi möts av när vi klivet upp för trappan är den övre hallen. Den hall och passage som numer blivit till mitt arbetsrum. Det tog sin lilla tid. Först en förändring från lekrum till rum med arbetsbord.

Tassar över den mjuka mattan till det rum som på ritningarna från 1940 kallas herrum. Hmmm… då kan man ju bara undra var damrummet var menat att vara??? Nu är det vårt sovrum.

Sovrummet som först var världens mest pinsamma skämsrum som jag där sedan designade en panelvägg, inrett, tapetserat och skapat en tavelvägg för att nu vara mitt favoritrum.

Sedan vänder vi helt om och går ut igen och möter den öppna spisen i hallen/arbetsrummet där jag satt upp skåp på väggen, läs mer HÄR.

Där finns bredvid trappan även lillkillens rum som har förärats husets största inbyggda garderob i original. Nästan så jag vill bygga en koja i den.

Vi kliver ut och går vidare mot de andra rummen och möts först av badrummet som vi totalrenoverade det första vi gjorde i huset. Det badrum som jag får så många frågor om när det har googlats på “funkisbadrum”. Och det rum som hamnat mest i media i olika inredningsreportage och hyrts ut till olika filminspelningar.

Och sedan var det badrummet som gjorde att jag blev tillfrågad att vara med i tv-serien Vem bor här?. Älskar att vakna med denna färgterapi.

Vi vänder om och går ut för att mötas av en till färgklick i dotterns rum. Ett rum som genomgått många förändringar och förvandlingar. Allt har följt med dotterns ålder och behov. Nu är det ett tjejrum men jag tror snart att hon vill ha ett tonårsrum med mer attityd. Hon har redan önskat större garderob. Ut åker kanske då dockskåpet…?

Vidare ut till en nyskapad korridor. Det stora ursprungliga sovrummet som som vi delade av till storebrors rum och en garderobskorridor.

Så lyxigt att vi kunde skapa sovrum till alla barn i liknande storlek och samtidigt få till en variant på walk-in-closet.

Storebrors rum är det senaste tillskottet i fix. Det tog lite tid att förstå hur han ville använda sitt rum. Det som inte syns/fotograferats är hans enorma trumset som finns mot fönstret. Från identitetslöst vitt rum blev det husets mysigaste rum.

Om vi kliver ut från korridoren kan vi komma till balkongen. Den som jag inredde första sommaren vi bodde här men sedan fått vara en rätt tom plats men vacker.

Vid plåtningen för Plantagen däremot fick den visa vad den kan gå för. Jag har lite att lära där.

Ja och där var det slut. Mycket färg, mycket funkis och väldigt mycket personlighet kan jag tycka. Hoppas på i alla fall. Alla rum är skapade för oss och hur vi vill använda dem. Ska bli spännande att se hur saker och ting kommer ändras och formas med oss. Att barnens rum kommer ändras är jag övertygad om för de lär inte vara de samma små personer de är i dag så länge till. Jag och maken däremot… vi är nog de vi är. Kanske vi faller för några nya tavlor men i övrig är vi nog glada i hur vi har det. Men man vet aldrig. Tapeter med spännande mönster har jag börjat titta på ju…

Inspiration till höstens dukade bord är ett inlägg med adlinks

Hurra för hösten! Ja, jag vågar mig faktiskt på en sådan järv sak att säga. Inte så att jag önskar hoppa över augustis möjliga sensommarvärme men hösten tycker jag är så mycket mer tillåtande än någon annan årstid. Det är okej att vara inomhus, det är okej att vara själv (inte ensam, det är skillnad) och det börjas suktas efter grytor, mustiga viner, tända ljus och nybakade gofikor. I alla falla för mig.

För en jobbplåtning och instagramsamarbete (@helenalyth.se) fick jag duka ett bord för en enkel fikastund. Jag kände verkligen hur jag njöt att få mysa till det. Det fick mig att bli inspirerad till att titta framåt, titta på höstinspiration överlag för det dukade bordet och hemmet. Det var mycket som jag föll för och inspirerades av i webbutikerna.

Ska vi titta på vad jag inspireras av just nu? Så klart vi ska.

Bordsduk, bordstablett, tårtfat i keramik metallic, tårtspade/bestick, tekanna i glas, tillbringare i glas, vit porslinsmugg, stapelbar grå mugg, skål i brunt glas, 2-pack ljusstakar i keramik, Guldig lövgirlang, bruna tygservetter, hög mörk mässingsljusstake, låg mörk mässingssljusstake,

Och sedan har jag fått en unik kod att ge dig från Ellos. Använd koden 425414 för 33% rabatt på den dyraste varan på ordinarie pris (inklusive externa varumärken) + 5% extra rabatt på alla nedsatta priser. Giltig t.o.m 31/8.

Hoppas du blev inspirerad att mysa till det ordentligt nu. Och kardemummakakan med äpplena… Den hittar du recept på HÄR.

Nu blir det saftig, marinerad kyckling med majonnäs som jag lovade återkomma med recept på efter vår Karibiska middag för ett tag sedan. Vi bjöd på denna på ytterligare en middaga och alla gäster var eniga – detta var bland de godaste kycklingar de ätit. Så fantastiskt saftig och god.

Det är min matglade och fantastiska kock till make som letat fram ett recept från New York Times han inspirerats av. Kanske det är så att majonnäs används oftare i marinader i USA än här hemma? Jag har i alla fall aldrig hört om marinad med majonnäs tidigare men nu ska det bli en klassiker här hos oss för det var så perfekt.

Saftig kyckling med majonnäsmarinad

Ingredienser
1 kg kycklinglårfilé
1,5 msk salt
2 lime
7 cm bit ingefära
flingsalt
svartpeppar
1,5 dl majonnäs

Gör så här: Torka av kycklingen med hushållspapper och strö över salt, blanda väl.

Tvätta limen och finriv skalen med zestjärn, skala och finriv även biten ingefära fast på den fina sidan på ett vanligt rivjärn och lägg detta i en skål. Blanda i majonnäs och krydda med några nypor flingsalt och några drag med pepparkvarnen. Vänd ner kycklingen och blanda så all kyckling blir täckt i marinaden. Om det finns tid så kan den marinerade kycklingen kan med fördel ligga i en plastpåse i kylen i upp till 8 timmar men bör tas ut så den blir till rumstemperatur innan tillagning.

Godast blir kycklingen på grillen men kan så klart även stekas. Båda varianter ger 5 minuters tillagning per sida. Var vaksam vid grillen så det inte bränns om marinad droppar ner mot glöden.

Servera kycklingen med limen i klyftor och förslagsvis jasminris, grillad majs, nektarinsalsa, klyftpotatis – gärna sötpotatis och grönsallad.

En av de där kvällarna jag har som ett fint minne från sommaren. Även om nu temperaturen sjunker hoppas jag få till fler middagar med vänner. Förmodligen flyttar vi till altanen under tak, tar fram filtar och värmeelement. Så länge det råder pandemi och rekommendationerna är att vara utomhus så gör vi allt vi kan för att göra så.

Röda vinbär med vaniljsås är en sådan klassiker. Då vi hade vinbärsbuskar på tomten när jag var liten var det ett stående inslag i sensommaren. Kanske att smaken var lite väl åt det syrliga hållet för en liten persons smaklökar men de gick ner ändå. Det var ju vaniljsås till!

Jag och maken pratade om röda vinbär och han mindes hur hans farmor hade florsocker på, frös dem och stompade dem innan servering. Det tyckte jag lät himla gott så det ville jag pröva. Och det blev ju alla tiders! Som en fräsch, snabbfixad vinbärssorbet.

Frostade, sockrade röda vinbär

Ingredienser
1 liter röda vinbär
2,5 dl florsocker

Gör så här: Repa alla vinbär och ta bort alla små skaft. Blanda vinbären med florsocker och ställ i frysen minst en timma. Stompa dem så det blir ett mos, lite rivning sorbet. Ställ in i frysen igen minst 30 minuter.

Ta ut, skopa upp och servera med vaniljsås och gärna något kex. Här hade jag resterna av min jordnötrings-kola-choklad som finns som recept HÄR.

Jag är bara tvungen att ge denna idé ett helt eget inlägg då jag blev så förtjust i den. Det var på vår Karibiska middag idéen föddes.

Det var när maken skar bort det goda, saftiga fruktköttet från kärnan på ananasen och kärnan med toppen, blasten blev kvar.

“Men klyv den i kvartar och frys, så blir det ju 4 stycken drinkpinnar. Och isbitar!” Typ så gick tankarna.

Och tänk, det blev ju så bra så bra.

Här är det alltså helt iskall ananas. Nästan så den rök faktiskt.

Och det blev ju en riktigt roliga, festlig och passande drink på vår Karibiska middag. Men man kan med fördel lyfta lite på den när man ska dricka. Annars kan blasten sticka i ögonen.

Jag lovade återkomma med recept på den ostpaj jag bakade till vår lilla kräftskiva HÄR om dagen. Och här kommer det!

Jag har ätit mången ostpaj genom åren men jag måste säga att denna blev något så riktigt galet god. Riktigt saftig och matig. Och faktisk ännu bättre dagen efter så att göra den en Daag innan är faktiskt att föredra. Bara en sådan sak är ju perfekt.

Ser väldigt god ut men kanske inte med så spännande utseende. Det kan man så klart göra vad man vill med. Jag nöjde mig med att dekorera med den största dillkronan jag någonsin sett. Gott så!

Och visst är det så; att ostpaj är det perfekta tillbehöret till kräftskivan!? I mitt arkiv har jag två andra pajer som också kan passa om man vill komplettera:
• Kräftpaj med dill
• Kantarellpaj med brieost & hasselnötter

Perfekt ostpaj till alla festliga tillfällen

Ingredienser
125 g smör
3 dl vetemjöl
3 krm salt
1 msk vatten

330 g salt hård ost
3,5 dl grädde minst 40% fett
3 ägg
3 krm salt

Gör så här: Sätt ugnen på 200° varmluft. Lägg smör i bitar i en bakbunke och häll i vetemjöl och salt. Nyp ihop så allt smör tas upp i mjölet. Tillsätt vatten och knåda ihop till en deg.

Lägg degen i en pajform med låg, löstagbar kant och tryck ut jämnt över botten och upp över kanten.  Ställ formen med degen i kylen i minst 15 minuter. Riv osten på den fina sidan på rivjärnet under tiden och lägg i en stor skål.

Ta ut formen och nagga med gaffel några gånger över ytan och förgrädda i mitten av ugnen i 10 minuter. Vispa under tiden samman grädde, ägg och salt för att sen hälla över den rivna osten. Blanda samman och häll över i den förgräddade pajen. Fortsätt grädda fast nu långt ner i ugnen i 25 minuter.

Ta ut och låt svalna men servera den ljummen.

Jag hade fått pressprov på smör och ost med bifogat recept så detta bådade gott. Att det skulle vara proffsigt recept. Och det måste jag säga att det var. Kommer göra igen och igen.

Denna paj är bakade med grädde som hade en fetthalt på 50% så den är lite mer bränd än vanligt då grädden nästan karamelliserade ytan.

Bara att låta svalna lite och lyfta ut från kanten. Bäst är den ljummen så om du bakar den dagen innan kan den med fördel värmas innan servering.

Jag vet inte om jag någonsin lyckats få en sådan snygg kant på en paj förr. Blev pajglad!

Som en centerpiece faktiskt.

Hoppas du blev inspirerad och att det ska smaka.

Då var terminen igång och semestern är definitivt slut. Lyckades redan första riktiga skoldagen missa lillkillens schema. Ska erkännas att det inte är lätt att ha koll på tre skolbarn där det är olika regler och tider fast de är så nära i ålder (födda -09,-10 och -13). Hade lovat mig själv att vara helt uppdaterad med alla veckobrev och annat men misslyckades alltså redan första dagen. Ja ja, då kan det bara bli bättre, ha ha.

Även om semestern är slut är inte sommaren det. Det visar om inte annat metrologerna när de pekar på sina kartor och siffrorna är alltid 20+. Det ska vi verkligen njuta av eller hur? Äta ute, gå barfota och ta kvällsdopp.

Innan semestern förändras helt ur mitt minne vill jag lista några av de saker som var bra, mindre bra, de jag vill göra om och de saker som inte ska upprepas. Kanske denna lista kan inspirera dig att tänka på?

Stora listan; post semestern 2020

Till att börja med så ÄR ju så klart sommaren 2020 någon som ingen fick den sommar de önskade, är jag övertygad om. Resor som ställdes in, personer man inte fick träffa och kanske semesterdagar som försvann pga jobb? Så listan är ju lite i skuggan av detta men ändå. bara så ni vet.

Vad blev det för semester i år?

Vi hade en så rackarns tur att hitta stugor att hyra på västkusten så hela semestern blev på “andra sidan”. Vi laddade bilen med väskor packade för minst en månads behov. Lite mer än tre veckor på 5 olika boenden på Väskusten och sedan 10 dagar i Skåne.

Stämde semestern överens med planen?

Njae, vår plan i våras om att hyra hus i Frankrike fick ju strykas men i övrigt blev nog allt som vi önskat. Grundplanen med att hyra hus tillsammans och uppleva allt det runt omkring oss blev ju av fast i Sverige. Vi hade tur som sagt att kunna hyra stugor.

Om man ska sätta ett ord på semestern?

Närvarande. En månad på resande fot som familj som var nästintill analog och i väldigt enkla och små boenden gjorde oss väldigt närvarande. I varandra som familj och även i nuet.

Hur var vädret?

Efter midsommar var det ju rekordvärme och det bådade gott för vår resa, att havet skulle ha värmts upp. Men nej, våra veckor i juli var rekordkalla och vattnet iskallt. Det regnade så galet mycket på Koster dagen vi kom att min tygbag med packningen var dyblöt när vi kom fram. Det var många dagar med sol men med blygsamma temperaturer så tjocktröjan var alltid med i väskan. Men jag måste erkänna att det inte gjorde något. Jag är inte beroende av badväder på semestern faktiskt. Värmen kom de sista tre dagarna i Skåne. Det räckte för mig.

Det bästa med semestern?

Efter en knasig vår lyckades vi koppla bort och koppla av. Helt dagvill och tidsvill. Längesedan att semestern var en verklig ledig semester och det har nog en hel del att göra med att våra barn inte är bebisar längre. De måste inte bevakas i varje ögonblick.

Det mindre bra?

På Brännö och Koster som är bilfria öar var vi hela tiden nära dagens aktivitet. På övriga ställen är vi tvungna att ta bilen för varje utflykt och med det ha koll på alla familjemedlemmars schema, vi måste samåka. Mycket väntan och tid i bilen. Det kan jag vara utan. Kände hur mycket bättre jag mådde på Koster och hur mer sommar det var där när vi var ett med naturen.

Något som absolut ska göras om?

I Skåne där vi var 14 pers i samma lilla hus skapade vi arbetslag. Ett rullande schema med ett lag som ansvarar för hela middagen och lagar mat, ett lag plockar undan och diskar och ett lag får vila. Så sjukt bra och alla blir involverade.

Och återigen, känns som om jag tjatar, detta med att resa utan skärmar för barnen är så bra för oss. Barnen sover längre på morgonen då ingen skärm lockar upp dem eller för den delen lockar hem från stranden.

Något överraskande och oplanerat som hände?

Jag hade väl aldrig trott att vi skulle träffa så många vänner och familjemedlemmar på resan. Många vänner som var på resande fot de med och så klart ville vi ses. Vi fick faktiskt planera in en dag där vi inte skulle träffa någon. Kanske alla var svältfödda på att samtala och mötas (om än på avstånd) efter denna vår.

Vad var det godaste på semestern?

Skaldjur. Ja jösses vad mycket skaldjur jag ätit denna sommar och är på långa vägar från att bli mätt. Men nu kommer jag vara mer kräsen – inte vilka räkor som helst vill jag ha. Färska Smögenräkor eller de jag åt på Koster. Nu har jag fattat att det är skillnad på räka och räka.

Oväntad insikt under semestern?

Att jag började tänka på att ett litet sommarhus ändå kanske skulle vara härligt. Jag har alltid sedan vi flyttade till villa sagt att jag aldrig vill ha två hus. Men hur härligt det än är att resa runt, hälsa på vänner och familj så är detta med att känna sig “hemma” även på semestern något som lockar. Jag blir lite rädd för mig själv nu…

Vad var bästa plaggen i packningen?

När jag tittar på bilderna från resan så är det samma shorts och tjocktröja som syns och under tröjan olika toppar. Den enda outfiten jag behövde tydligen.

Vad var sämsta plaggen i packningen?

Ja, med tanke på svaret ovan så är ju typ all övrig packning onödig, men det är sådant man ju inte vet innan. Det jag dock måste fatta är att jag inte behöver fler varianter av samma grej. Varför packa tre par shorts om jag bara använder ett? När man reser med packningen på ryggen är jag duktig på att rensa innan men är det bilsemester är det lätt att lägga till just in case-plagg. Speciellt för barnen, de hade ju samma kläder hela tiden. Det vet jag ju men jag vill inte stå där och vara naken…

Vad var bästa “övrigt” i packningen?

Då vi hyrde stugor hade vi med oss väldigt mycket kryddor och jösses vad bra det var. Det blev riktigt goda och välsmakande måltider även om det var sjukt många kassar med köksprylar.

Vad var onödigt i packningen?

Rätt så mycket faktiskt. Sminkväskan öppnades aldrig, alla de där ritpappren och stora laddningen färgpennor behövdes inte för det fanns annat att göra, tyvärr måste jag säga böcker då jag hellre var med familjen när det tex var lugnt på stranden, snyggkläder ifall man skulle på något fint – alla är i semestermood ju, duschhanddukar till alla fem för vi delade på två, strumpor!

Något som gav sommarfeeling och pepp?

Då vi skulle bila rätt mycket fick hela familjen säga några låtar de gillade extra mycket just nu och så skapade jag en lista med dem. Då var alla glada i bilen för alla fick då och då “sin” låt spelad. Och varje gång jag satte på denna lista blev det liksom sommarfeeling. Som Pavlovs hundar du vet, en sommarlista för 2020. Och det bästa – den listan spelas än, här hemma, så det ger sommarfeeling även efter semestern. Ett riktigt bra tips.

Ja, det var väl min semester i punktform. Hoppas nu få behålla känslan av det enkla livet med mig in i hösten. Ska jobba på det.

Hallojsan! Har du också det riktigt varmt hos dig? Här har det varit tropisk värme nästan och det hade vi väl aldrig trott när vi bokade in våra vänner på middag i helgen som var. Det var ju nästan löjligt bra ingrediens i den karibiska middag maken hade önskan om att göra. Vet inte riktigt vart han fått den idéen ifrån men det lät ju kul tyckte jag och var med på tåget.

Men vad är en karibisk middag? Jag började ana att vi kanske inte skulle bli helt korrekta i varken geografin eller matpaletten här om någon började testa oss. Kände att det liksom var som om någon på andra sidan jorden ville göra en svensk middag och bjöd på röda pölser liksom. Nära men inte helt rätt om man säger så. Så ta detta med karibisk med en nypa salt, okej?

Det jag då som dukningsansvarig var snabb på var att försöka göra en färgglad dukning. Men absolut inte avancerad eller tidskrävande. Inte heller lägga pengar på nya bordsattiraljer. Ta av det jag har liksom.

Dukar och servetter har jag massor för att jag är en dukningsnörd så där var det inga problem. Ljusslingor och lyktor hade jag ju redan uppe från den lilla kräftskivan dagarna innan. Mycket var kirrat alltså. Men blommor då? Äsch, jag tar de palettbladssticklingar jag hade i vardagsrummet. Det funkar ju som någon sorts exotisk blomma tycker jag.

Så, det får duga! Skulle ju vara en enkel middag så inget mer nu.

Efter några gräv i garderoben blev det denna färgglada klädsel. Och nu ska det tilläggas att det var 29° i skuggan så de svalaste och fladdrigaste byxorna var ljuvligt.

Det roliga var att jag senare såg att jag matchade helt galet bra de drinkpinnar vi gjorde…

Ja, du fattar va???!!! Det är ju jag, ha ha!

Till förrätt ville maken grilla kryddade ananasbitar och skar bort köttet och kvar var kärnan med den där gröna ananastoppen. “Klyv den i 4 och frys dem! Blir ju superbra isbitar kombinerade drinkpinnar.” Ibland är man klyftig.

På mitt Instagram, i Stories, frågade jag om idéer för Karibisk middag och fick ett tips som var guld: att ha lite exotiska ljud. Hade vid fördrinken en liten bluetooth-högtalare med djungelljud.

Karibisk middag

Och så kom våra vänner och fördrinken serverades.

Vilken drink? Rom och cola kändes karibiskt så det blev det.

Och sedan var alla i full gång. Man kan ju tycka att det här med skjutleksaken Nerf är lite läskig men guuuuuu vad kul de har. “Det är som moderna ärtrör” sa maken och det har han ju rätt i.

Det var spring och “jag fick dig” precis överallt. Älskar att hela trädgården används och kommer till liv.

Något jag gillar att göra på middagar och fester är att flytta på gästerna. Det liksom ger energi. Från trädgårdens fördrink gick vi till altanen för förrätten. Den grillades och där står ju grillen.

Maken hade marinerat stora räkor i lime och ingefära hela dagen och de är bland det godaste jag vet. Ska ätas precis nygrillade så är de så saftiga och välsmakande så man smäller av. De ihop med kryddade ananasbitar och små chorizokorvar tandpetade vi i oss förrätten ihop med svalt rosévin.

Fortfarande helt tagen i vinkylen jag köpte på loppis i juni. Så glad i den.

Mat på spett är ju alltid härligt.

Och sedan då förflyttning igen tillbaka till trädgården och vår nya favoritplats.

Med alla karotter, skålar och uppläggningsfat blev det en himla härlig dukning i det enkla.

Maken matchar föredömligt med rosa shorts!

De två minsta godbitarna.

Grillad majs är alltid en bra idé.

Maken hade hittat ett recept på marinerad kyckling och det där receptet var helt magiskt för godare kyckling får man leta efter. Det var ett recept med majonnäs vilket ju inte är det vanliga. Receptet är låst på New York Times sida. Ska se om jag kan få loss det. Det var så sjuuuukt gott.

Serverat med nektarinsalsa (som jag har recept på HÄR fast med avokado istället för tomat) och ris kokt i kokosmjölk. Han hade fixat en fantastisk meny den där karln!

Våra vänner hade med sig efterrätt och hallå i lådan! Nu blev jag helt tagen. Två sorters egenlagad glass – kokosglass och key lime pie-glass. Serverat i mandelflarnsskal. Så galet gott alltihop. Jag har bara gjort korgar med havreflarn (recept HÄR) men nu blev jag sugen på mandelflarn ju.

Vindstilla och med en temperatur som aldrig gick under 22° satt vi ute länge.

Sådana här kvällar tar jag gärna många av framöver. Men ett litet regn kanske ändå skulle vara bra för både naturen och mitt huvud. Känner mig nästan överkokt.

Gillar du också att göra menyer, skapa middag med koncept och tema? Som du förstår älskar jag det. Så roligt att ha små projekt och få skapa fram en fin kväll ihop med kära vänner. Det är lyx det!

I dag är det den 18.e augusti och det kanske inte är något speciellt med datumet tänker du men för mig är det ett mycket viktigt datum.

Först och främst så var det till bara för några år sedan min namnsdag, Helenadagen. Av någon obegriplig anledning så flyttades min och alla Helenors namnsdag till den 31/7. Absolut inget fel på det, dag som dag liksom, men förstår inte grejen. Kan bara tänka mig hur mycket byråkrater som fått betalt för att justera runt namn och dagar.

Jag är uppväxt i en familj där namnsdagar har firats rejält. Som en liten födelsedag så då var ju denna dag förknippad med någon mindre present och framförallt något extra gott på kvällen. Så då var detta datum något att längta till som du förstår.

Nystart på rätt ställe

Men sedan det som också kom att förknippas med den 18/8 och det var inte sällan skolan startade detta datum. I år så startar skolan imorgon den 19.e. Så när man klev ut på skolgården där i juni visste jag att nästa gång jag står där är det min namnsdag och skolan startar. Alltså hela terminen startar.

På senare år så har detta blivit mitt viktigaste. Att den 18/8 startar det nya livet. Ett helt långt lov, en förhoppningsvis solig ledighet är till ända och nu ska det verkliga livet tas på allvar igen. Den nakna foten i badtofflan ska plötsligt trängas ner i en ordentlig sko, den luftiga sommarklänningen ska bytas mot tajta jeans och sömnen kontrolleras efter väckarklockan på sängkanten och inte min inre kroppsklocka.

När jag var barn var det ju ett år äldre man kände sig då man klev upp en årskurs. Allt var nytt med nytt klassrum och kanske korridor till och med, nya skolböcker och ämnen. Sedan fick man faktiskt nya plagg och skor, papper att slå in sina böcker med och hade jag tur en ny ryggsäck att stolt bära till allt det nya i skolan.

Det är denna tid som för mig är det ultimata nyåret. Alltså när ett helt år kan summeras och ett nytt står helt oskrivet och fullt möjligt. När det riktiga nyåret är, enligt kalendern, så är man helt förvirrad i mörkret, i någon sorts julkoma och rätt uppstressad efter stora jul- och nyårsfirandet så att reflektera på riktigt på det jag önskar för framtiden har jag aldrig fått till vid denna tidpunkt. Men så här års, efter en lång ledighet med långa ljusa nätter har jag absolut kunnat reflektera över vad jag gjort senaste året och vad jag vill fortsätta med eller ändra på.

Välbehövligt med avslut & nystart

Detta år, detta ödesmättade 2020 som kommer gå till historien som ett av de mest dramatiska i modern tid, är absolut inget undantag för mina känslor. Kanske att det är än mer viktigt att känna avslut på det gamla och gå in i det nya? För mig personligen har det varit ett riktigt j**la skitår där förutom pandemi, jobbkris och stressande ångest varit förknippat med mitt livs största sorg när pappa gick bort innan jul. Om det är något jag önskar så är det absolut att se framåt och våga drömma stort.

Med nya tag är jag nu redo för ett nytt år. Men det värsta är att jag ju inte riktigt kanske vågar. För vem vet hur världen ligger om nån månad. Är det då idé att våga drömma eller planera? Men om jag inte tar något steg så står jag ju still och det är nog det värsta man kan göra för det gör en inte lycklig.

Alla mina jobb och uppdrag utom ett försvann på ett ögonblick i början av april så då var allt läskigt i mitt företagande. Nu har det trillat in en massa roliga jobb som jag är så osannolikt glad för. Det känns tryggt och roligt. Framförallt fint att få bekräftelse på att jag gör något som uppskattas och att kunder vill jobba med mig. Det ihop med att jag ska banne mig ta tag i en dröm gör att jag vill fira mitt nyår idag. Våga hoppas på att det ska gå vägen för mig detta år.

Bild från vår midsommar, när sommaren låg framför oss och vi fortfarande inte visste om vi kunde resa hemifrån. Känns som en evighet sedan. Tänk vad mycket som hänt sedan dess. Och hur mycket som kan hända om lika lång tid framåt. Det är spännande.

Jaha, då kom höstterminens första bakslag. Typ andra dagen första veckan ju. Och det sker just när det är Formex-öppning med spännande föreläsningar och samtal som jag skrev om igår att jag vara så spänd på att höra.

Vaknade tidigt med en liten liten hosta. Hade det varit för ett år sedan, eller för bara 9 månader sedan, hade jag inte ens brytt mig. Kokat en varm kopp te, kanske tagit en alvedon och tänkt att det går över. Att det bara var något som påverkade mig. Så annorlunda det är nu!

Om jag är sjuk kan det påverka andra på ett ödesdigert sätt. Så klart har vi alla tänkt så tidigare men nu är det så mycket större och vid minsta aning så tänker man till. Tänker jag till.

Tur då vår värld är anpassningsbar och har digitala lösningar. Formex har en live-sändning som är öppen för alla. Den kommer jag nu titta på och det kan du med. Kolla HÄR.

Mest ledsen över att missa samtalet på scenen med min vän Maria Soxbo, men får se det live då. Och får ta till mig alla nyheter och analyser där också.

Halloj på måndagskvällen! Då var den nya terminen igång. Eller så här, jag har väl haft lite jobb ett långt tag nu och skolan har planeringsdagar så jag kommer inte jobba till 100% för än på onsdag men idag är det måndag och det är ju början. Hur som helst, vad jag babblar men idag drar designveckan igång i Stockholm. Den vecka som brukar vara fylld av Formexmässa ute i Älvsjö, massa pressvisningar, lanseringar och events på stan men nu är allt så klart annorlunda. Inget är som vanligt. Mässan är inställd i sin vanliga form utan hålls litet i Volvo Showroom, faktiskt öppet för alla, visningar är i små bokade grupper och mycket sker digitalt.

Imorse var en sådan där liten visning på Svenskt tenn. Hösten skulle presenteras och visas. Jag tog på mig läppstift, rena kläder och bytte jeansshortens mot skinnkjol och drog till stan. Så overkligt på nåt sätt.

Trivsamt på Svenskt tenn

Jag möttes av en väldigt mysig, ombonad och trivsam utställning. Hösten hos Svenskt tenn har tagit fasta på att vi vill ha det hemtrevligt hemma. Eldstaden står i fokus. Det analoga och mysiga alltså. Låter helt som min melodi!

Slås alltid av hur bra olika mönster, massa olika färger och olika material funkar så bra på Svenskt tenn.

Presentation av VD Maria Veerasamy till vänster.

En av nyheterna för hösten är den rökiga, kopparfärgade Hortuskrukan. Den har gjorts i samarbete med Bukowskis som fyller 150 år och denna krut har gjorts i limiterad upplaga med en unik stämpel i botten, säljs på Bukowskis. Senare i höst kommer den till Svenskt tenn men då utan stämpel.

Så vacker färg och jag kan erkänna att jag fick ett litet höstlängt ändå.

Visningarna brukar vara rätt stora men nu var det en väldigt liten grupp inbjudna. Alla på avstånd som vi lärt oss detta år.

Grönt är skönt, så är det bara.

Och att bygga stilleben med allt vackert man älskar. Det är så inspirerande.

Jag som älskar min växtgardin blev nu lite sugen på en växtpelare. Något jag kanske ska satsa på? Behöver bara en pelare först…

Och sedan, som alltid ta ett varv bland bordsdukningarna. Alltid något att inspireras av. Som grönt glas tex.

En trappa upp var det realisation. Mycket fint men jag höll mig. Tog en selfie istället…

Fikamöte med vän-kollegor

Jag hade bestämt innan att jag efter visningen skulle ha ett kreativt möte med några av mina kollegor, Josefine och Hanna. Och från visningen följde även Johanna med.

Vi satte oss på Pas d’art och blev lite bekymrade över att den vackra, och fullt fungerande, inredningen från Wienercaféet rivits ut. Det är ju inte många år sedan den renoverades upp. Måste passa på att lufta detta – varför måste inredningar på restauranger slängas ut så snabbt om nu krogen/caféet/ baren sv nu går i graven? Det är ju helt orimligt att en snygg restaurang bara några år efter en helrenovering kastas ut.

Så ja, nu fick jag ur mig det. Hur som helst – vi satt och pratade, vädrade och bollade tankar om frilansliv, företagande och problem vi behövde hjälp men. Att ha sådana här nätverk när man är egenföretagare är värt exakt ALLT. De som börjar som kollegor och senare blir vänner. De som förstår. Tack tjejer.

Imorgon är det Formex lilla visning. Jag är mycket intresserad av debatterna och samtalen. Hur kan detaljhandeln överleva först en klimatkris och sedan en pandemi? Sådant ska det pratas om. Hoppas på någon form av ljusning och hopp. Men vem kan ha svaren…?

Häng gärna med på Instagram där jag postar i realtid på Stories. Jag heter @helenalyth.se på instagram om du inte redan vet.

Det är blåbärspaj man nu ska göra då hela skogen lyser blått. För visst är det ett blåbärsår? Finns mycket gott att göra med blåbär men en riktig blåbärspaj är väl ändå det härligaste?

I vanliga allt brukar jag göra en snabb och supergod smulpaj då det liksom alltid blir vinst varje gång. Nu när jag är fortfarande inne i semesterlunket och saker och ting får ta tid ville jag göra en paj som inte bara var god utan så där snygg också. Du vet en sådan där med rutor av pajdeg man ser på film, i tidningsreportage och framförallt på Instagram och Pinterest. Blir på gränsen till pysselbak som jag kallar det – när det liksom pillas och fixas lite extra. Som min morotskaka och mitt midsommarbröd.

Det här är ett pajskal jag använder till söta pajer där själva fyllningen och tillbehör, som vaniljkräm eller glass, i sig själva är söta. Pajskalet är inte jättesött vilket just passar till, kompletterar bra, pajer med söta fyllningar. Här vara blåbären väldigt söta och så skulle en rejäl klick vaniljkräm läggas på så att själva skalet behövde inte det också vara så sött. Bra att tänka på.

Blåbärspaj med rutigt pajskal

Ingredienser
250 g smör
4,5 dl vetemjöl
3 msk florsocker
1 krm salt
3 äggulor
450 g blåbär
ev socker
1 msk potatismjöl

Gör så här: Lägg smör i bitar i en bunke och häll även i mjöl, florsocker och salt. Nyp smöret ihop med de torra ingredienserna tills allt blandats grynigt. Knäck äggen och separera äggulorna som hälls i bunken. Fortsätt nypa ihop, knåda till en degboll. Lägg i plast och låt vila i kylen i minst 30 minuter. Värm ugnen till 200 grader.

Lägg blåbären (rensade från alla blad och skaft) i en bunke. Är det blöta/fuktiga bär kan de först röras tillsammans med potatismjöl för att suga åt sig vätska. Och är de lite syrliga kan de sockras på med socker efter behov.

Lägg 3/4 av pajdegen i en springform med avtagbar form och tryck ut till en jämn botten och upp på kanterna ca 4-5 cm. Nagga hela bottenytan med gaffel och förgrädda i 5 minuter. Kavla ut resterande 1/4 och skär cm-breda remsor till ovansidan för senare.

Häll ut bären i det lättgräddade pajskalet och lägg på remsorna som ett nät över (eller formade med pepparkaksformar – som jag gjorde HÄR). Grädda mitt i ugnen i ca 25 min eller tills den fått gyllene färg. Låt svalna och ta bort kanten på springformen. Servera gärna pajen med vaniljsås eller vaniljglass.

Och här kommer ett tips från coachen: om skalet spricker eller inte blir så där superduper jämnt som man hoppats – distrahera med vackra blommor! Alltid ett vinnande koncept.

Andra goda pajer från arkivet:
• Rabarberpaj med extra tjockt lager av toscatäcke
• Dansk äppelkaka
• Päronpaj
• Kardemummakaka med kaneläpplen

Halloj i fredagen! Igår var det nästan fredag hemma hos oss då jag drämde till med en liten kräftskiva med delar av familjen. “Det känns som fredag” sa sonen faktiskt. Mycket bra sätt att förlänga ledighetskänslan alltså, med små festligheter.

Just nu är Sånghäfte till kräftskivan mitt mest populära inlägg men igår var det inte snaps och sång utan bara en vardagsmiddag uppiffad. Sånt som gör vardagen lite roligare.

Jag hade fått ett pressprov på en ost som jag gjorde en paj på och ostpaj är ju något av de bästa tillbehören till kräftorna så varför inte löpa linan ut och göra en liten kräftskiva.

Och när jag är igång så vill jag ju göra det på riktigt. På med duk, fram med servetter, upp med ljusslingor och papparslyktor. Sen var det klart.

Jag är mycket förtjust i kombinationen rosa och rött och med röda kräftor och rosa duk har jag bra stöttepelare att jobba vidare med.

Två som tar det lugnt medan jag dukar. Sköna killar.

Jag letar alltid efter gamla papperslyktor på loppisar men tyvärr hittar jag inte många. Men de jag har är jag så glad i. Kommer låta dessa hänga uppe i helgen nu så jag kan njuta av dem länge. Ska ju inte regna på en vecka så varje middag kommer nu bli riktigt festlig.

Dessa är mina favoriter. Så gamla, så sköra.

Rosa och rött. Varför fick jag höra under hela min uppväxt att dessa färger skär sig? Har aldrig fattat det där. Vad får färger att skära sig? Hursomhelst, jag älskar rosta och rött ihop.

Hur gick det med pajen då? Jo, den blev helt magisk! Jag återkommer med receptet på den.

Efter en semester på västkusten och ätit de godaste räkorna någonsin så vill jag även få med lite räkor även här.

Då det blev en liten kräftskiva och rätt spontant fixad så tog jag frukostosten och knäcke istället för den brukliga kryddosten på rostat bröd. Går ju bra ändå.

En liten burk svenska kräftor i kombination med en förpackning av turkiska.

Jag har tidigare berättat om att julöl faktiskt är bra dryck till kräftorna.

Så har du någon gammal julöl från julen så har du rätt läge nu för att lägga dem i kylen.

Och en till favorit till kräftskivan: buketter av krondill som både doftar gott och är passande vackert.

Så mysigt att nyttja de sköna kvällarna nu och förlänga semesterkänslan. Ja, sagt det förr och säger det igen: semestern må vara slut men sommaren är det inte. Det gäller alltså att ta vara på dagarna.

Så glad i denna plats i trädgården jag upptäckte i maj. Av en slump flyttade jag bordet dit och där blev det kvar. Ser fram emot fler middagar där.

Semesterresan må vara slut men barnens sommarlov är det inte. Som egenföretagare så kan man ju flexa rätt duktigt med tiden så nu varvas lov med jobb rätt duktigt. Mycket sena kvällar blir det nu när dagarna fylls av lovlediga barn.

Vad göra om en heldag på stranden inte känns helt rätt? Museum bestämde vi och efter en omröstning föll valet på Tekniska museet.

De tekniska undren började redan i väntan på bussen. Pekskärm med promenadstider. Fast vi tänkte ändå ta bussen.

Tekniska museet

Vi har varit många gånger på Tekniska museet och barnen var superpepp på den goda gulaschen de ätit där tidigare men nu var restaurangen helt omgjord. Lite besvikna blev vi allt.

Nu var vi redo för all teknik vi kunde tänka oss. Speciellt spelen.

Våningsplanet med spel, testa nya och gamla spel, hur spelföretagen gör sina spel och skapa egna är verkligen superbra.

En annan bara avdelning är hjärnan. Där olika sporter får testas.

En plats som vanligtvis brukar vara helt knökfullt och kö till varje plats. Nu var det bara vi här.

Så klart körde vi hårt på dansstationen.

Klara, färdiga, gå!

Och sen gick vi. Hem igen. Nu var vi varma och riktigt möra så ett bad var ett måste. Och en enkel middag – hämtmat av bästa sort. Pizza!

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är för mig att ha nära till vatten. Det ligger så djupt i mig att ha sjön “ner för backen”.

Min favoritpizza är Pompeji. Den med bacon, lök och svamp.

Ljudet av båtarna når upp till vårt hus och det är något så underbart. Vet att vattenskotrar inte är något som uppskattas för att de kör för fort, rätt vårdslöst och väsnas men samtidigt är det ett ljud som påminner om sommar på ett kantigt sätt likt den känslan svalorna ger. Inte alls samma sköna känsla men ändå tydliga sommartecken.

Stark sol på väg ner.

Vem hade kunnat tro att sommaren skulle komma efter semestern? Bra i och för sig, då blir övergången från ledigt och enkelt till jobb och vardag väldigt smidig.

Fick med mig tre superhjältar med caper hem.

Att komma hem efter 4 veckor i kappsäck är alltid väldigt speciellt. Känslan gav “borta bra men hemma bäst” kommer självklart på en gång men även fler känslor kommer efter. “Shit vad stort vi bor” är en. Efter att ha sovit på 6 olika ställen under vår västkustturné där alla rum har varit duktigt begränsade ytor så är vårt hus gigantiskt i jämförelse. “Vad lite av packningen jag använt och vad lite som behövs egentligen” är en annan. “Ska vi inte sova alla fem i samma rum nu?” var en tredje. Jaa, sedan dyker en massa annat upp men det kanske är ett annat inlägg.

Nu tillbaka till hemkomsten! Det har varit en gynnsam sommar för vår trädgård kunde vi se. Inte så brännande het och med lagom mängd regn tydligen för det hade växt rejält. Gräset stod högt och alla syrener stod riktigt kraftigt och inte så slokande som de kan göra annars.

Hög klöver är skönt att tassa med bara fötter i. Och att ha varit så nära varann så länge hade barnen svårt att vara ifrån varann märkte jag.

Barnen hade inte någon vidare hemlängtan egentligen. Bara lillkillen som sa dagen innan hemfärd att han längtade lite efter Stockholm. Efter exakt vad vara dock oklart.

Somrigt, vilt, högt och grönt.

Några av plantorna hade dock inte klarat sig så bra. Men något som överraskade var hur det växt goda ärtor bland tomaterna. Så kul!

Och här har vi en som saknat oss massor. Och som vi saknat honom, älskade katt! Birger lämnade inte min sida på hela första dagen vi var hemma. Han väckte mig med att sätta tassar på madrassen, sin nos precis vid min näsa och jamade högt. Vår andra älskling, Bernhard, som är en blyger även i vanliga fall var lite svårflirtad i början. Liksom smög sig in.

Life hack i hängmattan

Och nu till min bästa idé någonsin. Kanske. En självgungande hängmatta!

Du vet hur man så gärna vill att hängmattan ska gunga så där behagligt och mysigt men om man inte får putt av någon annan blir det ju svårt. Kanske det ändå går att fixa?

Jajamensan! Med ett snöre bundet i ett närliggande träd i rak vinkel ut från mattan får man ju draghjälp.

Håller det långa snöret i handen, drar det till mig och mattan kommer i gungning. Ligger sedan och njuter av gunget och med ett extra litet ryck då och då gungar jag vidare. Rogivande gungning non stop!

Bara för att vi är hemma igen och semestern är slut betyder det absolut INTE att sommaren är slut. Det visar minsta sagt termometern som snarare ger högsommarvärme än augusti. Skickar med en sommarlåt som fullkomligt osar sommar. Lyssna, titta inte på filmen.

Barn och djur är alla nöjda. Nu ska bara gräset klippas. Och kottar i mängder krattas bort. Japp, där var semesterlugnet och det kravlösa livet över tydligen. Att hyra sommarhus med noll ansvar för hus och trädgård var verkligen lyxigt. Kanske man kan tänka så även i sitt riktiga huset.

Jag bad om tips till Skåneresan innan semestern och det drösade in tips på mitt Instagramkonto (en lista jag måste sortera och lägga ut btw) och ett återkommande tips var Vallåkra. Det var Tomatens hus i Vallåkra, det var Miss Alice trädgårdscafé i Vallåkra samt stengodsfabriken i Vallåkra.

Ja, det verkar bästa att åka dit då tänkte jag. När vi sedan blev uppmanade att köpa pelargoner där när vi var på pelargonutställningen i Sofiero blev det bestämt. Vallåkra it is!

Tomatens hus

Vi började hos grönsakshandlaren, odlaren och växtbutiken Tomatens hus.

Vacker innegård med porlande väggfontän och skön skugga.

Och en galet högljud tupp. Ja jösses vad han skrämde livet ur våra barn när han gol.

Inne i växthuset är det försäljning av kryddväxter…

och en massa olika pelargoner. Med pelargonutställningen färskt i minnet kunde vi känna igen flera av dem.

Men mest är det tomatodlingar. De får man inte gå in i, bara kika in.

Och sedan finns en butik som säljer alla grönsaker och annat härligt för köket.

De där söta ljuvliga auberginerna var jag sugen på men inte denna gång tyvärr. Mat har vi så vi klarar oss hemma tills avfärd tillbaka till storstaden.

Miss Alice

Men lunch måste man ha. Och då jag fått tipset om “världens godaste tomatpaj” hos Miss Alice som ligger tvärs över gatan så var det ju dit vi skulle.

I en underbar trädgård i skuggan av plommonträden fick vi sitta.

Och hur var tomatpajen? Helt fantastiskt god. Kan dock inte avgöra om det är världens godaste då jag inte ätit någon tidigare när jag tänker efter. Men denna vill jag faktiskt göra ett försök att återskapa. Så makalöst god. Förstår att folk vallfärdar hit för den pajen.

Och det är även butik hos Miss Alice. Fint och noga utvalt sortiment.

Vallåkra Stenkärlsfabrik

Med mätta magar letade vi sedan fram via bilen till Wallåkra Stenkärlsfabrik.

Här får man alltså 3 för 1! Krukor, krog och natur.

Wow, vilken miljö. Så vackert bruk så att det nästan kändes som en tidsresa när vi gick från parkeringen ner för backen i skogen.

Nu vet jag vad jag ska göra nästa år på Skånesemestern: dreja. Sign me up! Tyvärr var det fullbokat nu så klart.

Så vackert, både krukorna och miljön.

Den gamla ugnen där allt fortfarande bränns. Så häftigt och imponerande.

Ålabodarna

Väldigt varma själar behövdes svalkas av. Vi tog oss till stranden vid Ålabodarna med utsikt mot Ven och Danmark.

“Så skimrande var aldrig havet…”

Så vackert här. Vilken eftermiddagssol!

Hon som aldrig bangar ett bad.

Jag och lillkillen körde mästerskap i kasta macka. Blivit lite av vår grej på stranden. Bara att leta platta stenar tillsammans är mysigt redan det.

Den numer traditionsenliga skaldjursmiddagen

När något sker för en tredje gång är det tradition och då är det alltså nu mer en tradition att äta en hejdundrande skaldjursmiddag när vi alla ses i Skåne.

Efter vår enorma och häftiga dag i Vallåkra bullades det upp en massa härligheter på långbord.

Hej hej! Älskar dessa blå skuggar sommarsolen ger.

Ja men se goddag då! Detta blir väl bra??!!! Att jag blivit än mer förtjust i skaldjur kan väl inte undgått någon som följt mig???

Och som alltid, varje kväll, flyger gässen ner till stranden i stora V-former. Ännu en dag, ännu en semesterresa är slut. Nu ska vi packa ihop oss efter en hel månad i kappsäck. Helt otrolig resa vi haft. Nästan så jag glömt hur vi varit på Brännö, hyrt hus i Kungshamn, mellanlandat i Strömstad, förlorat en bit av hjärtat på Koster utöver våra dagar här i Skåne. Så mycket vi fått vara med om.

Fast bara för att semestern är slut är inte sommaren det. Det måste vi alla påminna oss om. Nu tar vi tag i alla härliga dagar vi har framför oss också.

Något vi gör nästan varje år vi är på semester i Skåne är att ta en dagstur till Wanås konstpark. En perfekt utflykt för både stora och små, både för de som är konstintresserade och de som har spring i benen.

I år blev det en tur med hela gänget som vi firar semester med här i Skåne. Och trots att vi nog varit där 5 gånger så upptäckter vi alltid något nytt.

Med ovanlig tur med parkeringen så klev hela ligan in i parken.

Det första konstverk man möts gav är detta enorma platta träd. Alla konstverk här är placerade i den stora slottsparken och -skogen. Vissa lite gömda och ensamma, andra mitt i promenadstråket. Alla skapade för att vara just där. Bli ett med naturen.

Sedan slås man ju så klart av hur vackert själva Wanås slott är. Det är privatägt och bebos av en familj. Som en dröm!

Nästa konstverk lämnar ingen oberörd. Så fnissigt och härligt. Den lilla nödiga damen precis nere vid dammen. Hon tror hon kan kissa i lugn och ro men icke! Här kommer alla och glor. Denna gång var tyvärr “fontänen” inte i bruk…

Det som är så underbart är att merparten av alla konstverk bjuder in till lek eller i alla fall interaktion. Så klart vill man bada i denna “grav”.

Vi letade efter någonstans att sitta och äta vår picknick. Vad sägs om en hel pyramid?

Och här kommer ett dundertips! Ta gårdagens middagsrester i en låda, några påsar tortilla och en sås i flaska. Pang tjong och du har skapat den godaste pickicksmackan.

Vidare till detta underbara konstverk av Kimsooja. Hon arbetar med olika material och gärna med klassiska och traditionella tyger. Jag såg en utställning där hon arbetade med färgglada tyger som används som bärsjälar i (tror jag) Korea. Här har hon använt sig av klassiska Svenska bäddlakan med spets och monogram i brodyr. Något vi nog alla sett någon gång och kanske minns från förr. Verket heter A Laundry Field och för Kimsooja är de likt målningar, men hängande bland träden ger de samtidigt kopplingar till det vardagliga.

Vi alla blev helt hänförda av vindspelen, skuggspelen och känslan.

Ett verk som måste upplevas!

Ta bort väggarna från ett hus men behåll dörr, fönster, eldstad och matsalsbord.

Barnen föll in i lek på en gång. De skapade någon sorts råd och domstol. Alla mycket involverade.

Ett litet stängt hus som det låter som om någon håller predikan i. Högtalare utanför mässar. Lite läskigt tyckte de minsta.

“Men titta, detta ser ju ut som Alice i Underlandet” sa jag. Och jag hade rätt. Det ska vara en plats med inspiration från den filmen med mycket dekadens och förfall. Något man ser när man gå nära. Som jointrökande fåglar bl.a.

Mycket fotovänlig. Och paus för korta ben.

Konsten i all ära men naturen är verkligen med överallt den med.

Säg det barn som inte vill klättra på detta konstverk. Massa helt likadana bitar men i olika färger.

Detta verk gillar jag alltid. Gul målarfärg skapar rum mitt i naturen.

Denna gång tog vi den lite kortare vändan och efter några timmar började vi närma oss slutet vilket blev tydligt när vi kom till slottet igen.

Femtielva nyanser av grönt.

Jo då! Den är på riktigt.

Detta konstverk är helt klart en favorit varje år. Ett stort bågformat rum av glas som ger helt makalösa speglingar och vinklar. Ser ut som jag lagt flera bilder på varann eller hur?

Gänget! Farbröder, syskon, svägerskor, kusiner och barn.

Såg detta makalösa verk av Yoko Ono första året det ställdes ut och blev minst lika tagen detta år. Det är önsketräd. Något mäktigt att gå och läsa människors önskningar. Många rätt gripande.

“Att vi får vara friska” skrev någon före oss här. Har väl aldrig varit en finare och viktigare önskan?

Vad jag skrev? Det förbli en hemlighet. Jag har en stor, stor önskan och hoppas innerligt att den kan bli sann men jag vågar inte jinxa den genom att säga högt. Så skrockfull.

Barnen fick skriva de med. Nåt med Fortnite tror jag…

Om du är i Skåne och har en dag över – ta dig hit! Det är så givande, inspirerande och kul för alla.

Äppelkaka i långpanna var det jag tänkte på när jag såg all fallfrukt i trädgården som jag sa HÄR om dagen men då äpplena var så syrliga var jag tveksam. Kanske jag måste göra äpplena riktigt härliga, söta och smakrika först? Tips steka dem i socker och sirap? Värt att testa i alla fall. Och med facit i hand så var det ett riktigt vinnande förslag. Blev en extra god och smakrik äppelkaka i långpanna om jag får säga det själv.

Äppelkaka i långpanna med syrlig fallfrukt

Ingredienser:
5-6 äpplen
3 msk strösocker
2-3 tsk malen kanel
50 g smör
2 msk sirap

150 g rumstempererat smör
4 dl strösocker
4 ägg
4,5 dl vetemjöl3 tsk bakpulver
2 dl mjölk

Gör så här: Sätt ugnen på 200°C. Skala och skär äpplen i smala klyftor, skär sedan bort kärnhusen. Lägg i en bunke ihop med socker och kanel, blanda dem. Om det är syrliga äpplen, stek de kryddade äppelklyftorna i smör och häll över sirap.

Lägg rumsvarmt smör och socker i en bunke och vips ordentligt med elvisp. Knäck i ett ägg i taget och fortsätt vispa.
Blanda mjöl och bakpulver i en annan bunke och varva i den torra blandningen med mjölken. Blanda ihop med slev.

Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och bred ut ojämnt med slickepott. Fördela klyftorna jämnt över hela ytan och pudra över ett tunt lager av kanel ovanpå. Grädda i nedre delen av ugnen i 20-25 minuter. Låt svalna något och servera med vaniljglass eller vaniljkräm.

Och det som inte kommer fram här är så klart den helt enastående doft. Sockrigt söta äpplen med varm kanel. Precis som det ska vara.

Tipsar om fler goda och saftiga kakor när jag ändå är i farten:
• Morotskaka med galet god frosting
• Supersaftig mjuk pepparkaka
• Somrig sandkaka
• Saftig sockerkaka med citron och glasyr

Alla väderappar sa att det skulle bli strålande sol och rätt varmt. Kanske vi nu kan få den där härliga dagen på stranden? Visst, det var lite mulet på förmiddagen men vid 12 skulle det vara helt blå himmel – vi drar iväg!

Klart man kan vara på stranden fast det är helt grått och rätt blåsigt. Mysigt att hitta en liten plats bland sanddynorna i lä. Bara njuta av lugnet tills solen kommer och vi ska svalka oss i badet.

Men molnen vägrar skingras. Jaha, nu hade väderapparna ändrat sig och visade att det skulle bli sol vid 14.

Jaja, vi myser vidare och läser. Det går ingen nöd på oss.

Vackert är det ju i alla fall.

Och kul kan man ha ändå. Måste ju som sagt inte bada på stranden.

Hungriga och lite kyliga värmde vi oss med pizzabullar (igen!) och började undra när solen skulle orka ta sig igenom molnen ändå.

Vid 14.45 kom de första strålarna igenom och molnen skingrades.

Och när det väl var på gång gick det fort. Helt plötsligt var det helt blått.

Inte ett moln faktiskt under ett tag.

Och nu blev det bad. Massa långa bad. Det gäller att ha tålamod minsann.

Stannade så länge det bara gick på stranden för att verkligen få all sol vi kunde. Hade vi kämpat för den skulle vi ta ut allt vi kunde.

Sista stoppet på vår västkustturné med tidigare destinationer Brännö, Kungshamn och Koster är då västra Skåne, Kullahalvön. Dagar av sommar ligger framför oss.

Första dagen i Skåne där vi nu ska fira semester med makens familj bjöd på klassiskt sommarväder med solmulet så att säga. Inget badväder utan utflyktsväder. Det fick bli en tur till Sofiero.

En slottsträdgård med mycket att uppleva; park med lummiga skogar, slott med utställning om Josef Franks blomstermönster, orangeri med pelargonutställning, handelsträdgård och enorma fält att springa på.

Så roligt hur barn alltid springer till dit de ska. När slutar man göra det? I puberteten? Borde vara mer som ett barn känner jag nu. Vill ju också springa här och trilla mjukt.

Vi skulle börja med picknick och letade efter bra plats.

Bänkar som vette mot havet blev alldeles utmärkt.

Jag var den ende som ville se utställningen med Josef Franks tyger så jag lämnade gänget och gick mot slottet. Kraftiga restriktioner pga smittorisk så det var kö utanför. Men med vackert att titta runt slottet så gick det bra.

Utsällningen om Josef Franks blomtyger var fylld med… ja, Josef Franks blomtyger.

Hans mönster vackert upphängda i slottets olika rum och en liten skylt med information.

Kanske jag hade förväntat mig mer men det kändes som om jag inte fick med mig något nytt när jag lämnade utställningen. Nu bor ju jag i Stockholm och har nära till Svenskt Tenn där alla tyger finns så kanske jag redan upplevt dem? Men ändå, det kändes lite snopet. Vill ju veta mer om Frank, kanske köpa nån bok, eller stuvbitar av de vackra tygerna? Blev liksom inte något att ta med alls. Förlåt, men så kändes det.

Vackraste rummet vara detta.

Letade sedan upp gänget och fann dem i skogen.

Nu vidare till orangeriet.

Om jag gick oinspirerad från den andra utställningen så gick jag fullproppad här ifrån.

Ska erkänna att jag inte är en pelargon-person utöver Dr Westerlund men nu vet jag mer. Det finns ju såååååå många varianter så att dra alla pelargoner över en kam är inte rättvist. Det finns å många fler än den starkt lysande röda och den klassiska Mårbacka ju!

Så vacker utställning och den stora bilden med Carl Larsson-målningen kom till liv.

Här! Här har du min typ av hörna. Mycket grönt, prunkande och lite vilt. Så här vill jag också ha det. Nu fattar jag!

Och en riktigt matnyttig utställning med fin och givande fakta.

Dottern föll för de flerfärgade.

En skylt med text om att vi besökare inte skulle sno med oss sticklingar (så klart!) utan om vi var sugna finns de flesta sorter att köpa i Vallåkra och Tomatens hus. Men så bra då – då har vi det å göra i veckan.

Men Sofiero har en egen handelsträdgård, om än utan pelargoner, som vi ville till. Så vackert och inspirerande alltså!

Så klaart hittade sonen en vän. Eller kanske katten hittade honom?

Men nu fick det vara nog med kultur och växter. Nu ville vi ha glass.

Om man går ut från handelsträdgården och tvärsar gatan rätt över så kommer man till ett glassigt paradis.

Sjukt goda glassar i massa varianter och smaker.

Den perfekta moroten att ta med till barnen…

Grillkväll så där som man vill har den

Jag och maken stod för kvällens m idag så vi åkte hem medan resten gav gänget tog ett bad i Mölle (se tidigare inlägg från Mölle HÄR). Vi dukade upp för en riktigt härlig grillkväll.

Fördrink i trädgården. Så klarat hade vi fixat perfekt kvällsljus också.

Äpplena som fallit från trädet är för syrliga för att äta rätt upp och ned men kanske baka dem? Så tänkte jag och gjorde en äppelkaka. Återkommer med recept.

Familj som inte setts på ett år. Äntligen här.

Jo då, vädret skulle hålla i sig. Det blev dukning ute.

Hotande moln men solen tränger sig igenom.

Jag grillade min favorit: grillad gurka med fetaoströra. Recept HÄR.

Matig sallad med typ allt.

Satt ute tills kylan och myggen bet. Dags att flytta in.

Och här är kakan med syrlig fallfrukt. Fallfrukt som i vanliga fall skulle slängts på komposten. Detta blev superlyckat. Vill alltid ta vara på fallfrukten nu.

Fick godkänt av alla. Och det är inte alltid jag får det ska du veta, ha ha.

Halloj och hälsningar från Skåne! Nu har vår sommarturné tagit oss till Skåne. Våra tidigare stopp Brännö och Kungshamn börjar kännas som en evighet sedan medan Koster ännu ligger färskt i minnet.

På vägen söderut hälsade vi på vännerna Hanna och Martin Wendelbo. Det blev en tankning av skratt, plask, hundgos, grönskande skönheter och goda nybakade muffins. Kanske bästa “macken” någonsin jag tankat på.

Våra barn och deras barn hoppade runt i poolen med stor glädje medan vi vuxna njöt av samtal och gofika.

Det var många som ville ha de helt nybakade muffinsen, ha ha. Och muffinsen var bakade med egenodlade vinbär samt med ägg från egna höns. Fatta sådan lyx, verkligen en dröm att ha några höns i trädgården.

Och vår minsting som blev helt till sig i höns bara dagen innan hade samma kärlek till dessa fjäderfän denna dag. Kanske kärleken dessutom växt? Är det höns vi ska skaffa???

Hanna lärde jag känna via mitt jobb i sociala medier. Hanna är en helt underbar inspiratör i sina egna kanaler där hon visar sin fantastiska odling i sin trädgård, gör live-sändningar på Instagram och har onlinekurser i kreativitet med främst akvarellmålningar av blommor. Men det hon är en enastående gigant i är hennes “riktiga” jobb som designer och mönsterkonstruktör för olika tapetproducenter. Hon har bla varit kreativ chef på Sandbergstapeter. Du har garanterat sett några av hennes mönster.

Och sen är hon ju bara världens härligast kvinna med ett hjärta av guld. Så glad att ha lärt känna henne.

Så inspirerande att få hälsa på i hennes blomstrande värld.

Jag förtrollade mig helt i hennes trädgård varpå maken insåg att vi ju hade en bit kvar att köra till Skåne. Tyvärr dags att åka vidare. Inte lätt att dra upp barn från pool och hundkramar. Stort tack Hanna och Martin för ert enormt mysiga stopp på vägen.

Efter nån timma till i bil planade landskapet ut och vi äntrade äntligen Skåne.

Något så magiskt med dessa stora vyer och fält. Ljuset är verkligen annorlunda här.

Och som sagt, nu är vi här och ska njuta sista tiden av vår semester tillsammans med makens familj. Glada dagar och vi hoppas på värme.

Sista dagen på Koster klämde vi till med två riktiga pärlor: makrillsfiske och middag på Kosters trädgårdar. Det gäller att go out with a bang så att säga.

Makens släkt bor som sagt på Nordkoster och nu fick vi följa med på farbrors båt till barnens och, ja oss allas, stora glädje.

“Jag trivs bättre här!”

Och här trivs jag!

Kommer jag kunna leva utan horisonter resten av året? Är inte helt säker på det.

Och så var det då dags för fiske. Då vi var på en mycket lyckad fisketur i Smögen bara någon vecka innan så såg vi framför oss samma goda resultat.

Men nej. En liten makrill fick sonen upp. Men jag tror nog själva turen med båten i sig var tillräcklig upplevelse.

Hem igen till hamnen med vår fångst.

Sonens min avslöjar en del…

Då vi på fisketuren i Smögen också fick lära oss rensa fisken fick dottern visa sin talang. Med den äran!

Middag på Kosters Trädgårdar

Vår vänner på Sydkoster hade bokat bord på Kosters Trädgårdar så efter ett litet ombyte i huset tog vi färjan över till Syd.

Fick beskrivningen “ett Rosendal på Koster” innan och det låg mycket i det. Fast mycket personligare här.

Tanken med menyn på Kosters Trädgårdar är att servera god mat från trädgården.

Här är en rabatt med endast ätliga blommor att dekorera maten med.

Så vackra och enormt inspirerande odlingar. Och att sedan kvällsljuset var himmelskt vackert gjorde allt galet underbart.

Mycket spännande vinmeny med ekologiska viner och naturviner.

Middagsmenyn är väldigt slimmad. Sådant gillar jag skarpt. Att man liksom vet vad man är bra på och gör då lite av det men riktigt bra.

Som här fanns det tre pizzor: klassisk, röd och vit. Jag testade alla och rekommenderar den vita mest.

Vit pizza: olika ostar, pumpa från trädgården och pesto skapad från köksträdgrden och sedan lingon. Var lingon kom ifrån vet jag inte…

Mitt i maten kommer yngste sonen och drar i mig. Jag måste följa med ut.

Han ville visa alla hönor. Och var helt överlycklig. Han ville ha med alla hem. “Eller kanske det räcker med 10? Då bör jag väl få 20 ägg?”

Alltså på riktigt – han blev helt kär i alla hönor. Och kanske att en del hönor fattade tycke även för honom?

Vi tackade sedan för oss och tackade Koster för en helt fantastisk vecka. Så mycket vi sett, upplevt och upptäckt och jag tror banne mig att jag lämnade en liten del av hjärtat nån stans på de kala klipporna. Jag är övertygad om att jag kommer återkomma. För att äta nyfångade havskräftor på en klippa i solnedgången är något jag nu vet att jag måste göra. Nästa sommar?

Nu blir det mycket “Kosterporr” här om jag ska vara ärlig. Men det är ju som att gå runt i ett vykort på den här ön. Vackra vyer överallt som jag vill minnas.

Som den här dagen som hade allt Koster, eller nja – bara en bråkdel men mycket av det i alla fall, kan erbjuda kändes det som. Fantastiska klippor, horisonter, klara vatten, friska vindar och sedan somriga trädgårdar med grillmiddag.

Makens kusin tog oss med ut på tur. Här skulle det badas från klippor.

Först fick vi vada över till en ö från stranden. Så klart letade sonen efter liv i vattnet.

Så vackert och rofyllt här.

Det var lågvatten så det var lätt att gå mellan öarna och klipporna.

Ibland måste man putsa i vandringen för att kasta macka.

Och sen var vi framme. Vid världens ände kändes det som.

Den ständiga sommaroutfiten. Varför packa något annat?

Efter bad, krabbiske och fika inse vi att vi helt glömt bort tiden. Vi skulle ju bort på middag till makens andra kusin. Nu fick vi rappa på. Men det är svårt att skynda när vägen är både klippig och vacker. Vill ju njuta av allt det sköna.

Och undertiden vi varit på klipporna kom högvattnet. Det som nyss var barmark var nu hav. Men vi klarade det så klart och vi blev bara en akademisk kvart sen.

Bara att börja tända grillen. Eller grillarna. Så bra med dubbelpipigt.

En bild jag kommer ta fram de dagar det känns lite grått.

En sådan där perfekt kväll i trädgården runt ett bord. När luften är varm fast det mörknar.

Vackra skuggspel av kvällssolen.

Krämig äppelpaj med galet god topping.

I huset vi hyr finns ett litet bärbart schack-spel och helt otippat började barnen spela detta nu i veckan. Så överraskande måste jag erkänna.

Sedan började ögonlocken på barnen röra sig neråt. Jag lämnade maken där med sina kusiner och så gick jag hem med de trötta barnen.

Då sg vi denna himmel. Har aldrig sett en sådan makalös natthimmel. Molen ligger i exakt rätt vinkel för solen bakom horisonten att lysa upp dem. Som ett norrsken fast på västkusten. vad kan ett sådant fenomen kallas?

S otroligt glad över att jag fick till en någorlunda bild av det. Kan säga att det var än mer vackert i verkliga livet. Var helt stum.

Vi somnade snabbt när vi kom innanför dörren. Inse att jag nog blivit kär i Koster!

Det blev en dag på Sydkoster. Innan vi planerade resan hit hade jag inte full koll på att Koster just var uppdelat på två öar. Då det är ett litet mäck med att ta sig över det lilla lilla sundet mellan öarna är det med planering man besöker den andre ön. Färjorna går rätt sällan och den där linfärjan som går non-stop men väldigt långsamt och tar nu endast 6 pers åt gången pga pandemin så det kan bli en timmes väntan i värsta fall. Vi tog tablåfärjan för att vara på säkra sidan för att komma över till andra sidan.

Mötte upp våra vänner och startade en vandring till andra sidan av ön. Vi skulle till Naturum Kosterhavet och äta lunch på Kosters rökeri som ligger intill.

Häftigt hur dessa öar i skärgården med sina karga kala klippor samtidigt bjuder på skogar som snarare får mig att tänka på Astrid Lindgrens Småland.

Eller hur??? Som en sommardröm.

Så var vi framme vid Ekenäs Brygga och Naturum. Ett hus fyllt av information om Kosterhavets nationalpark med mycket kul upplevelser för de små och mycket matnyttig information.

Mycket vetgiriga kids.

Och nu dags för riktig västkustlunch.

Kan inte få nog av skaldjur. Så är det bara. Kanske jag är en sann västkustars ändå?

Vädret bjöd på bad tyckte vi så med mätta magar letade vi upp en bra strand.

Här fastnade vi några timmar. Manetfri strand och allt.

Sen var det dags att vända nosen mot norr igen.

Det blev en sådan där sommardag man knappt vågar drömma om. Koster har helt klart tagit mig med storm och visat sig vara så där fantastiskt som jag fått höra. Denna dag visade sig vara just så. Kanske att det var någon grad kallare än vad man önskar men det är inte för mig så viktigt faktiskt.

Som varje dag här på ön utan öppna butiker har vi som sagt bakat egna frukostfrallor. Visade receptet imorse HÄR.

Och med honung från Brännö som min svägerska gjort själv (vi började vår turné där, läs HÄR) av sina egna bin startar varje dag på bästa sätt.

Heldag i Norrvikarna

Jag och maken tog en rask promenad på morgonen och såg att Norrvikarna vara helt manetfri så vi tog oss sen dit med barn och packning.

Nu stannar vi här för några timmar.

Tre-i-rad! Alltid rätt i sanden.

Och krabbfiske alltid rätt i de vätskustska vattnen.

Grillmiddag vid stugan

När skuggorna började bli långa vände vi hem igen. Läs om vårt boende HÄR.

Oset av sommarkväll. Och kolla vad snygg han är, min karl!

Middag i stark kvällssol utanför vår stuga.

Då kvällen bjöd på vackert väder så tänkte vi ta en tur ner på byn, mot hamnen. Kanske en glass och något krabbfiske på bryggan?

Nedanför vårt boende, Milton, är det ängar och hedar ner mot havet. Vackert i alla väder.

Sommarlov i en bild, eller hur? Krabbfiske i motljus på en brygga med fiskebodarna bakom. Den här bilden lägger jag nära hjärtat.

En liten social och gosig katt gjorde oss sällskap.

Kanske hen var lite sugen på krabba?

Nöjda vände vi hemåt och jag blev alldeles förälskad i fasadrosorna på väggarna.

Men jag blev nog än mer kärgalen i den solnedgång vi fick. Här är solen bakom molnen men plötsligt damp den ner under molnet.

Så vackert, så ljuvligt.

Hem igen över ängarna till vår stuga.

Ännu en magisk dag på vår västkustturné. Och den bara fortsätter.

Att baka kalljästa frukostfrallor har blivit en vana. Vi är nu på Nordkoster och här är öns butik stängd pga corona. Det har gjort att all mathandling och hantering måste planeras in i minsta detalj. Vi bestämde att inte ta med bröd utan satsa på att baka istället. Sätta deg på kvällen för att kalljäsa över natten och baka på morgonen. Sådant man unnar sig på semestern när både tid och ork finns. Samt att frukostarna på somrarna är längre.

Vi har jobbat med samma basrecept men varierat oss varje gång. Det är roligt för då är det nya typer av frukostfrallor varje dag. Alla godare än de andra upplevs det som.

Basrecept på kalljästa frukostfrallor

Ingredienser, 16 st frallor
25 g jäst
5-6 dl vatten
1 msk honung
1 msk salt
10 dl vetemjöl
2 dl valfria blandade torrvaror som chiafrön, vetekross, grahamsmjöl mm

Gör så här: Smula jästen i en stor bakbunke med lock eller kastrull och häll över vatten. Rör ut jästen i vattnet och fortsätt röra i honung och salt.

Häll i de torra ingredienserna lite i taget och rör ordentligt ihop till en smet mellan varven. Degen blir rätt kletig och blöt i slutresultatet.

Sätt på lock och ställ svalt tex på balkong eller källare över natten.

På morgonen: sätt ugnen på 250°. Häll ut degen på mjölad bord/bänk. Häll på mer vetemjöl om det behövs för att forma degen. Dela degen på två och skär till 8 bullar av varje del och lägg på plåtar med bakplåtspapper.

Stänk lite kallt vatten på varje bulle innan gräddning. Ställ plåten i mitten av ugnen och grädda i 12-15 minuter, tills de fått fin gräddad färg. Låt svalna på galler.

Så goda och lyxen att få nybakade kalljästa frukostfrallor varje morgon är något jag gärna vill fortsätta med in i hösten.

Sugen på fler brödrecept?

• Gifflar med vallmofrö
• Scones med grahamsmjöl och yoghurt 
• Baka bröd i kruka
• Baka eget korvbröd
• Upplandskubb

Hälften av mina kalljästa frukostfrallor har gått åt till frukost och resten har vi haft som picknicksmackor. Mycket bra nyttjande av bak måste jag säga.

Nu har vår västkustturné tagit oss till Koster, via först brorsan på Brännö och sedan hyrstugan utanför Kungshamn. Till Nordkoster och det gamla pensionatet Milton för att vara exakt. Vi hade världens flax i början gav juni när reserestriktionerna ändrats. Vi hörde ett rykte om att norrmännen och tyskarna som vanligtvis bokar mycket stugor på Koster avbokat och att det då fanns stugor lediga. Vi hittade en liten stuga på 43 kvm veckan efter Kungshamnsveckan – helt perfekt för oss. Som om allt vara meningen.

Här har vi vår stuga. En nu privatägd stuga som tidigare var en del av det legendariska pensionatet Milton. Det som ligger som grund för Jonas Gardells roman “Pensionat Oskar” faktiskt.

Här ska vi må bra, det kände jag.

Jag har aldrig tidigare besökt Koster och bara hört att det ska vara så makalöst vackert och enastående. Då kan man förstå att jag hade höga förväntningar.

Utöver klippbad, fantastiska solnedgångar i havet och vacker natur så är det vandring som är stort här. Flertalet vandringsleder som är väl markerade.

Kosteröarna är både naturreservat och nationalpark. Det visste jag ju innan resan men det jag inte riktigt förstått var hur mycket olika sorters natur det var på en sådan lite yta.

Lummiga täta skogar.

Trollska skogar med häftig vegetation.

För att plötsligt öppna upp sig mot havet.

Och tidvattnet som gör att man kan gå ut till vissa öar när det är lågvatten.

Ängar och hagar som påminner om Skåne, Gotland och även Jämtland.

För visst ser det här ut som en vandringsled på kalfjället?!

Sydkoster

Inte nog med att vi hade tur att hitta en stuga så har vi flera vänner samt makens släkt på Kosteröarna. På Sydkoster hade vi kära vänner som lockade oss över sundet. Dit du måste åka färja för att komma de 50 meterna.

De tog med oss till stranden Stran.

Vår första dag på Koster verkade aldrig sluta ge oss nya upplevelser.

På Sydkoster ligger en av Sveriges kardinalkyrkor lärde vår vän oss. Det betyder att de är de fyra kyrkorna som är placerade längst ut mot Sveriges gränser. De märks ut med en sådan här krona längst upp. Detta är alltså Sveriges västligaste kyrka.

Ett litet bibliotek för alla.

Tillbaka till Nordkoster & Strandkanten

Det började kurra i magen och middag på Strandkanten skulle intas. Men den restaurangen ligger på Nord så det blev till att ta linfärjan över.

Linfärjan är bemannad och man åker långsamt, långsamt de 40 metrarna över sundet.

Strandkanten är inget man missar när man passerar. Restaurang och butik som säljer…

… exakt allt!

Och inredningen på restaurangen går i samma maxade tema.

Denna långa dag avslutades på bästa sätt med skaldjur och kall öl.

Vi somnade lätt och sov djupt denna natt. Tack Koster – tror vi kommer gilla varann.