Månad: augusti 2021

Vi hade tagit oss in till stan för att leta 50-års present åt en vän och passerade en rätt knasig, ja som en gammal garageöppning på gatan. En bred port med några få flaggor, skylt med extrapris på ost och sedan då en bred backe ner till ett källarplan.

Då både jag och maken alltid liksom hajar till när vi ser nån ny butik som signalerar delikatesser drogs vi på nåt sätt in och ner. Barnen himlade med ögonen men följde efter. Det var lite spännande allt.

Där nere var det som om vi beamat oss till nån mysig kvartersbutik i någon mindre hamnstad runt Medelhavet. Inte någon superstylad butik eller på något sätt tillrättalagd utan rätt ocharmigt lysrörsljus och lite utslängda kylar med ostar, charkvaror och andra delikatesser.

När vi liksom vant oss vid ljuset och vad vi såg så såg vi ju en guldgruva. Så mycket fantastiskt som man inte hittar på så många ställen här i stan. Och känslan av att just vara i en mindre by söderöver växte.

Det var mycket större än vad vi trodde med flertalet rum och hyllor gjorda av gamla packlådor. Vart hade vi hamnat egentligen? Vad hette detta ställe?

Stockholm Ost & Chark visade det sig. Ett tydligt namn på vad de säljer och vart det ligger.

Barnen fastnade vid allt det goda exotiska godiset. Åh lite italienska FIAT-choklad hade ju inte suttit fel!

Vi skulle inte alls köpa mat men så blev det. Det blev en god plockmiddag efter detta besök och med ett löfte till varann att åka dit fler gånger. Att res utomlands på detta sätt är ju väldigt smidigt!

Då var det ny vecka och helgen försvann fort. En helg där vi tackat nej till en massa trevligheter för det har faktiskt varit rätt intensivt senaste tiden. Att liksom ha tid för att både påbörja saker och avsluta, att låta timmar gå och inte känna att vi behövde passa tider. Det var det vi behövde. Och en massa gott att äta.

Men något som det varit lite sämre med på sista tiden är också en lungfyllare av att ta en vända i skogen. Det är något som vi förra hösten i i vintras absolut tog svart bälte i men nu helt glömt. Att ge oss ut för en hel eftermiddag i skogen behövdes.

Barnen kanske inte jublar men då har jag bästa tipset: ta med kära vänner som har barn i samma ålder. Alla glada! Vilken skillnad det blir om det “bara” är vi i lilla familjen än om kompisar är med som barnen kan hänga med istället för att starta syskonbråk. En parantes men som är viktig att poängtera.

Hur som helst; vi möttes på favortistället Lovön med svampkorg och packad grillkorvslunch.

“Vi börjar här, går hit och sen tillbaka hit” Enkelt.

Kartan för naturpasset som vi köpte förra året funkar fortfarande. Men nu var det inte  orienteringskontroller vi ville ha utan en korg full av svamp ju!

Och där satte vi fart.

Det där med karta är hemma bra faktiskt. Nu är det leder utmärkta med färgade prickar så man går inte vilse men vid svampplock så vill man ju inte gå på “motorvägen” för där finns det ju ingen svamp. Därför behövs kartan extra mycket.

Oj vad mycket svamp och bär det var. Alltså det va enorma mängder av båda delar. Men inte en enda ätlig svamp. Eller i alla fall känd ätlig så vi vågade plocka.

Men vi har kul ändå!

Det är ju en ö så att sedan komma ner till stranden är så härligt och vackert. Det blåste friskt men varmt.

Framme vid delmålet – den söta grillplatsen med den vackra utsikten.

Det finns faktiskt ett vedförråd här men det vågade jag inte lita på så jag packade egen ved. Snustorr ved dessutom så det var lätt att starta brasa.

En buffé för korv byggdes upp.

Grilltång glömde jag. Visste att det var nått jag missade!

Mums för mig. Majonäs, syrlig senap, bostongurka och rostad lök. Min typ av korv det!

Andra nöjde sig med ketchup och rostad lök.

Vidare ut på jakt.

Jag kan bara konstatera att typ alla svampturer jag skrivit om här på bloggen har haft samma skrala resultat. Aldrig att jag haft en korg fylld till bredden av svamp, aldrig att jag ens haft halva korgen. Det går så dåligt för oss. Bara en massa vackra svampar som vi absolut inte ska plocka.

Inlägg från 2014 (åh så liten bebis jag hade då!),  2017 och 2020 – ja jösses vad dåliga vi är!

Tror helt enkelt det är för att vi inte ger oss för långt bort från leden. Men men, det kanske inte var svampen i första hand vi var ute efter? Eller???

Det är ju en vinst i sig att få en tur i skogen med barnen och härliga vänner. Gott så.

Lovö prästgårds gårdsbutik

När man väl är på Lovön får man ju inte missa gårdsbutiken vid prästgården. Det har blivit en av våra favoritställen. Jag och maken älskar de underbara grödorna direkt plockade från trädgårdslandet och barnen älskar djuren.

Ost vet jag inte om vi köpt. Det måste undersökas till nästa gång.

“Får man klappa?” undrade lillebror. Han blev ju helt kär i hönor förra sommaren och den kärleken verkar bestå.

Jag gick mer på kärleken till det nyskördade.

Du känner doften va? Ljuvligt.

Allt var underbart.

Så klart storebror hittade en vän. Dessa katter är bland de gosigaste jag vet och dessa är extra söta för de är nämligen så kallade skeppskatter.

Vad är en skeppskatt? Jo det är en kattsort som har en extra klo. Det ger dem ett utseende med extra söta runda tassar. Så så så gosiga!

Som de ser blev det inte en fångst av svamp i korgen som det var tänkt utan det blev en ekologisk nyskördade grönsaksfångst istället. Inte fy skam det heller!

Nu blir det middag med kokta rödbetor ihop med resterna från helgen.

“Åh, då vill jag använda min nya rök!” jublade maken. Jag hängde inte riktigt med men kom på. Han fick av kära vänner en rökpistol i födelsedagspresent. Här röker han ett kaprissmör. Dvs hackad kapris blandat med smör som blir rökt i en bunke med plast på.

Detta mina damer och herrar, var helt fantastiskt. På bara nån minut doftade det ljuvligt som om vi var vid medelhavet och satt på en kolgrills restaurang.

En enkel men så god middag och smöret var fantastiskt gott till. Och om du tycker rödbetorna ser ovanliga ut är detta en cylindersort. Sådana man gör skivade inlagda rödbetor av. Jag har aldrig sett sorten tidigare men logiskt egentligen. Fler jämntjocka skivor.

En söndag med byte fast fel byte så att säga. Svamp kan man ju köpa i butiken… Fast det är ju en helt annan sak, ha ha.

“Åh, kommer de bli så där som hos Astier de Villate i Paris?” frågade jag svägerskan när vi var hos henne och min bror i påskas på vår väskustresa då. Hon har en keramikverkstad och frågade mig och barnen (maken sköt ut sig tidigt i processen) om vi ville skapa. Och det ville vi så klart.

Där satt jag med en stor bit äkta kermiklera och fick hjärnsläpp. Vad göra nu liksom? Men då kom jag att tänka på besöket hos Astier de Vilatte när vi var där på vår tågluff 2019 och hur jag suktat och dreglat både i butiken och på instagram. Vackert och dyrt. Och deras grej är att den vita färgen på alla porslinsvaror inte är helt heltäckande vilket är så vackert. Det fick mig att vilja göra små fat, ett till varje familjemedlem, att ha smågotta på.

“Nja, jag skulle nog inte tro det, den här glasyren är heltäckande”, svarade svägerskan. “Äsch det blir ju bra ändå”, sa jag och fortsatte göra mina fat. Gjorde även med stämplar av löv och en broderad spets. Lämnade faten hos henne för att torka, brännas och glaseras. Nu i sommar på mammas födelsedag kom de hit och kolla…

De blev ju visst så där parisiska. Jag är i alla fall så himla nöjd.

Blev mycket vackrare och bättre än vad jag vågade tro.

Här är bild från i påskas på västkusten när vi skapade. Åh vad härligt det var att få forma fram där på bordet.

Alla tiders ju. Ett litet fat för något gott till fikat eller kanske som ett smyckesfat?

Jag har några saker jag ska göra i höst, ska återkomma med den listan, men en av dem är att dricka mer te istället för kaffe. Jag kommer aldrig sluta vara först och främst kaffedrickare då jag älskar det men vid vissa stunder, som tidnings- och bokläsning vill jag ha te och de stunderna ska bli fler.

Jag har redan börjat och såg då att jag saknade ett att för tekulan. Inte nu längre som synes. Hur kunde jag veta detta i våras?

Men de jag nog är mest nöjd med är de med familjens initialer. Så nedrigt bara att vi är tre i familjen som börjar på bokstaven H. Kunde jag inte planerat det bättre kan man tycka!

Det gjorde att jag fick sätta dit I, II och III på våra H. Klurigt ändå!

Till lördagsgodis, charkbricka eller kvällste-skorpan. Mysigt.

Inte lätt att skriva i lera på ett vettigt sätt. Men man ser nog vad det är för bokstäver i alla fall, ha ha.

Spännande smakkombinationer så som yoghurt, saltgurka och flytande honung kan man vid första anblicken kan te sig knasigt. Men det är ju just det som är så spännande.

När jag träffade min man 1999 förstod jag snabbt att han var både intresserad av och sjukt duktig på matlagning. Han klev in i mitt liv och i mitt kök och varje gång sedan dess skapat fantastiska saker. Men där, våren -99 när han hällde upp fet krämig yoghurt, skar upp saltgurka i stavar och sedan flytande honung i en liten skål och bad mig hugga in trodde jag att han tappat det.

Han försökte övertyga mig med att detta ju var en gammal klassisk rysk rätt, eller i alla fall ett tilltugg. Vet inte om det fick mig mer övertygad men jag var kär och testade. Det var ju magiskt!!!

Jag la upp detta på mitt instagram förra veckan och jag hade trott att kombinationen yoghurt, saltgurka och flytande honung var känt men så var inte fallet. Jag fick en hel drös med människor att testa och av vad jag förstod blev de också övertygade och överlyckliga.

Vill du ha tips på hur du gör en riktigt bra ostbricka läser du HÄR och om du önskar ha en riktigt maticg charkbricka läser du HÄR.

Det du ska ha är riktigt fet och krämig yoghurt, allra helst smetana som är den ryska yoghurten men det är inte alla butiker som har. Funkar med grekisk/turkisk också.

Sedan hel saltgurka. Observera SALTgurka. Inte ättika eller annan inläggning med söta smaker. Skärs i långa stavar eller bara en gång på längden.

Flytande honung. Finns ju en hel drös olika men jag gillar den grekiska, köper i saluhall, som är riktigt smakrik och blommig.

Ha i olika skålar eller gör som jag – lägg en klick yoghurt på ett fat, gör en grop och häll i honung och doppa/dippa sedan gurkan i båda.

Och när jag ändå har dig på tråden vad det gäller fredagssnacks och -mys så vill jag också på min bricka ha fuet – världens godaste korv. Skärs med fördel på snedden så skivorna blir större och längre.

Pistagenötter för att skala gör det… mysigare!

Och det här med kombinationer – rädisor med flingsalt. Det har jag skrivit tidigare om HÄR.

Oliver och så klart de grekiska gröna oliverna för de är ju bara bäst.

Önskar dig en fin fredag och hoppas den blir lallades underbart mysig!

Igår var jag på pressvisning för Julen hos Rusta 2021. Ja jag vet – det är helt gaaaaalet att ens prata jul i augusti men du känner ju mig vid det här laget, eller hur???

1. jag älskar julen och kan prata om denna högtid alla dagar om året
2. jag vill dela med mig av det jag ser till dig för jag vet att du är likadan!

Så, så var det med det. Här kommer det nu lite av det jag såg. Jag kommer så klart göra en större sammansättning av flertalet varumärken och inspirationer senare, när du och jag är på riktigt gång med julen. Dessa saker kommer till butik v.42.

På vackra Vasateatern bjöds vi några få till en presentation av trender och nyheter.

Allra först en trendanalys av julen av TrendStefan. Om jag är julglad är han julgladast. Vi har funnit varann där och pratar jul så fort vi möts.

Julen 2021 är en speciell jul då vi liksom blev snuvade på den 2020 och i Stefans analys blir det mer av julen i allt. Kanske att vi dessutom firar mer med vänner än familj? Det är nog något jag tror många skulle önska mer av, de som inte har familj eller kan fira ihop med dem.

Annars kändes det som om julen i år fortsätter i kända spår sedan tidigare. Kanske just det att vi ligger ett år efter och vill komma ikapp innan man tar nytt steg?

Något som jag dock tar med mig som inspiration framöver och in i framtiden är snittar med julsmaker. Jag älskar ju snittar och just snittar till glögg tror jag mycket på. Något jag faktiskt kan hinta om att jag kommer ha med i min julbok… Fortfarande så svårt att ta in att jag äntligen får göra en julbok!!!

Sen var det över till presentationen av de olika temanen för julen 2021. Här är det det dukade bordet som går i grönt.

Det fina med en sådan här dukning är att den fungerar fint till jul men framförallt kan leva hela året. Med buketter, grankvistar, grov linneduk och mässingsbestick är det jul men om du byter ut mot prästkragar och blåklint, loppisfyndade silverbestick och blommig duk så är det midsommar.

Det som började litet hos Rusta och nu blivit en riktigt stor kategori är de små eldrivna landskapen. Det finns nu ett tomt landskap och sedan adderar man på figurer som leker, lever och är där. Som ett dockskåp fast som ett landskap.

Färgglatt så det förslår.

Det tema och stil jag faktiskt mest drogs åt här var den ljusa, lätta och skandinaviska. Blev rätt förvånad för jag är nog mer egentligen ute den där brittiska, Harry Potter-julen egentligen.

Här var de vitt, trä, rotting och papper. Ljust och lätt.

Denna klassiska modell slog ner som en bomb för två år sedan och fick en revival av sällan skådad succé. På intet sätt en nyhet som modell men bortglömd och nu fått komma till liv igen.

Detta gillade jag. En pappstjärna med väv på.

Halm! Jag har nog trummat för halm nu i tre år. Jag älskar de gamla halmdekorationerna jag har med mig från barndomen och blir glad av att se de nya. Hantverk och tradition.

Rotting! Så rätt nu och här även på en adventsljusstake. Retro samtidigt så 2021.

3D-stjärnan har verkligen också tagit för sig senaste åren. Jag har fått många frågor om den gula jag har visat upp här hemma. Den köpte jag i Berlin för 4 år sedan och jag rekommenderar alla att äga en. Den hängs upp där den får plats och göms inte i ett fönster så att säga.

Men den där klassiska julen som får ett både tänka på Downton Abbey och amerikanska julfilmer är alltid en vinnare. Och jag undrar om vi inte kommer se rekord i konstgjorda granar detta år? Denna med inbyggd belysning dessutom.

Något som synts några år är rosetter i grenarna och likväl här. Jag är redan trött på dem, får jag säga så? Jo så klart jag får men det betyder inte att jag har rätt. Älskar julen just för att alla får ha sin jul.

Att man får hänga vad man vill i granen. Det finns julkulor som är tomten som Spindelmannen, spelkonsoler, enhörningar och cupcakes. Fritt fram för DIN jul!

Jultröjan! Som den har etablerats. Ju “fulare” motiv desto bättre. Gärna med ljus och ljud i.

Jag håller nu på att fundera ut hur vår inredning på jul ska bli – jo jag måste det för jag ska ha julfotografering här hemma om bara några veckor. Ska jag då gå mot den skandinaviska och lyfta mina gamla halmsaker eller den där brittiska med mycket rött och blänk? Eller blanda? Sånt tänker jag på så här i slutet av augusti…

När en av mina favoritkonstnärer ska göra en kollektion och utställning ihop med en av mina favoritbutiker blir jag ju väldigt nyfiken. Det måste ju bara bli bra.

Och tänk – det blev det, Den diskreta charmen.

Karin Mamma Andersson är en av Sveriges mesta och bästa konstnärer och just nu har hon, som första levande svensk konstnär någonsin, en stor utställning på Louisiana i Danmark. En utställning som fått enorma recensioner och hejarop. Åh, den som kunde åka dit… men tur då att jag kan ta t-banan till Strandvägen nu istället.

Det var tänkt att detta samarbete skulle sett dagens ljus redan förra året men kanske att det är nu, när vi börjar öppna upp och kliver in i en höst med hemmamys och förhoppningsvis härliga middagar med vänner just behöver inspireras av denna typ av utställning.

Karin Mamma har skapat en kollektion av brickor, en pläd och teservis. Som sagt – sitta med en varm pläd runt sig, sippa på en varm kopp te och njuta av konsten på brickan. Pressbild Svenskt tenn.

Det var en frukostvisning och det var lite pirrigt att liksom stå flera människor i samma rum om än med avstånd.

Att sedan få kliva in i utställningen som Karin Mamma Andersson kurerat med privata föremål samt inredning hon önskar sig ha. Väggarna är fyllda med hennes tavlor som liksom kommer till liv i detta rum, omringat av hennes drömrum.

Varje gång jag kommer till butiken och de olika utställningarna brukar jag fråga lite så där på skoj – När kan jag få flytta in?. Nu tänker jag inte ens fråga för jag flyttar in på en gång.

En färg som jag mött på ett nytt sätt senaste veckan, under flera visningar, är brunt. På Formex lunch i måndags var det prat om färgskalor, hos en annan presentation var det ett konstaterande att exakt alla färger är rätt. Jag håller med om sistnämnda – kan vi inte bara sluta prata om vilka färger som är RÄTT? Alla funkar och just nu är det så många stilar och känslor som alla är moderna. Men… den färg som ingen riktigt pratar om men som jag ser är just brunt. Och här i denna fantastiska tapet, en strukturtapet a la 70-tal blir jag så lycklig. Är vi redo för brunt???

Om du följt mig vet du att jag är ett stort fan av Svenskt tenns grundare Estrid Ericsson och hon sa: samla ihop allt du älskar så blir det en vacker samling. Det vill säga att man inte ska vara rädd för olika saker inte ska passa varann för så länge det är DU som är ägaren av tingen är det ju DIN stil.

Här är det Karin Mamma Anderssons privata favoritting i en monter. Jag säger bara JAAAAAA!

Teservisen. Som jag har gett mig själv en te-höst. Tror inte att jag skrivit om det – måste göra ett separat inlägg – men jag har börjat dricka te på mornarna igen. Det är nåt med te och höst som bara är som gjorda för varann.

Dukat med kreativitet. Älskar att rödvinet ska serveras i riktigt röda glas!

Färger som ger energi.

Och överallt underbara tavlor. Om jag får drömma så önskar jag att Karin Mamma Andersson kunde få hänga på väggen hemma hos mig. Kanske jag ska slå till på en bricka i alla fall.

Men jag säger bara tjing pax till denna. För det är ju våran Bernhard!!!! Jag och Karin Mamma stod å pratade om allt möjligt och vi båda konstaterade att en katt gör ett hem.

Nu är jag fylld av energi och höstinspiration. Härligt och kreativt.

Hej i onsdagskvällen. Här kommer en rapport om att det är prick nu (iaf min) tända ljus- & jazzsäsong sätter igång! Det som i mångas medvetande annars kallas för höstmys. Men jag kan inte ha ett regelrätt höstmys utan vare sig tända ljus eller jazz.

I dag har jag varit på en pressfrukost, och ett gäng till visningar igår och förrgår samt en till imorgon, då det är design week denna vecka och det presenteras massa nyheter. Det är en mängd härligheter jag fått möta och jag kommer visa dem här.

Men efter visningen var det hem igen till att städa hemmet. Klockan är nu 21:18 och nu blev jag klar. Alltså från 10:30 har jag städat. Är faktiskt helt slut. Men nöjd.

Då mår jag bra av just tända ljus och jazz. Typ denna.

Mysigt värre eller hur?

Ja jag ville bara säga hej och att nu tar vi å myser hela vägen fram till jul tycker jag.

Höstkänsla fast det inte alls bör vara så nu. Men inte mig emot. Jag är en höstmänniska. Eller så här – jag älska alla årstider precis som de flesta av oss men hösten är den årstid då jag känner mig lugnast. Man får vara inomhus fast solen skiner, man får vara ensam, man få sätta och läsa en bok och man får helt klart vara en lite “tråkigare” version av sig själv.

Ett tecken på att jag känner att det är höst är att mina frukostar ter sig annorlunda. Från fil eller yoghurt och mackor vill jag ha något varmt och tillagat. Det är då gröten gör sitt inträde igen.

Gröt med granatäpple, blåbär och äppelmos

Jag har helt klart fortfarande, och lär ett bra tag framöver, energi men det skadar väl inte att boosta sig med nyttigheter för kroppen. Havregrynsgröt är toppen på massa sätt med fibrer och gör mirakel för kolesterolet har jag hört. Om man toppar sin gröt med andra bra grejer måste det ju bli superfood väl?

Granatäpple har jag för mig är en av de största källorna med vitaminer och likaså blåbär. Ja du hör, jag är inget vandrande naturapotek i kunskaper men tillräckligt kunnig för att förstå att äkta vara är bättre än kosttillskott.

Sedan äppelmos. Ja för det heter An apple a day keeps the doctor away ju.

Och att det sedan är vackert för ögat gör det ju inte sämre på något sätt. Det var himla härligt med de lite krispiga granatäppelkärnorna också mot allt det andra mjuka.

Tips på grötvarianter

• Gröt på havrekross med kardemumma
• Mannagrynsgröt
• Kall overnight oats
• Aprikosgröt
• Blåbärsgröt

Jag vet inte om jag riktigt vill ha höst helt än. Gärna vardagsrutiner men inte så kalla temperaturer riktigt än. Fast jag kan ju längta efter sådana här frukostar med tända ljus. Ja ja, allt har sin tid.

Vilken fest, vilka ljuvliga och generösa grannar och så härligt med ärlig glädje. I lördags gick då årets cykelfest av stapeln och jag la ut en del på Instagram Stories där det var så många som undrade om upplägget och vad nu en cykelfest är. Jag har skrivit om det tidigare men tar det gärna igen och med de frågor jag fick försöka svara.

Vad är en cykelfest?

Detta är inget nytt fenomen utan av vad jag förstått var det några grannar på Lidingö, tror jag, startade för säkert 20 år sedan. Det det går ut på är att ett antal närboende ska äta en tre-rätters-middag hemma hos varann. Och varje rätt intas då i tre olika hus.

Som vi här gör: det är 500 hus i vårt område och exakt alla hus får en inbjudan. Detta har vi tyckt varit viktigt och det har visat sig göra massor för sammanhållningen i vår “by”. Alla bjudna men så klart så är det inte alla som är med. Man anmäler sig och får reda på årets tema. Denna gång Hollywood. Du som både gäst och värd får tolka det precis som du vill. Nu har detta med att ta till sig temat ökat och ökat i kläder, mat, dukning, musik och stämning.

Några dagar innan festen får du reda på om du ska servera förrätt, varmrätt eller efterrätt. Samling kl 17 med fördrink, mingel och öppnande av listan där det står var du och alla grannar ska vara och äta sina måltider.

I år fick jag och maken förrätt så vi cyklade hem och förberedde. Kl 18.15 kom två andra par för att äta hos oss. Det kan vara grannar vi aldrig tidigare träffat eller sådana vi känner väl. Detta är den allra bästa delen av dessa fester. Vi lära känna grannar och bli vänner.

Vid 19.30 ska samtliga ha cyklat och kommit fram till nästa adress och varmrätt. Här är det 4 nya människor och deras tolkning av temat. Sedan 21.15 är det efterrätt i ett tredje hus med 4 nya personer. Så under en middag träffar och äter du ihop med 12 personer.

Vänner som jag pratat med som också haft cykelfest hos sig har inte haft efterfest men det har vi för det är något härligt att liksom knyta ihop säcken. De som man stod och pratade med på fördrinken men kanske inte åt ihop med kan man möta igen på dansgolvet.

Det var 15.e året i vårt område men 14.e gången då det var paus förra året. Jag och maken har varit med och arrangerat festen i 4 år men är “pensionerade” sedan tre år. Och det är så kul att se hur nya vänner finner varann och man kan heja på gatan när man nu lärt känna dem.

Cykelfesten från Hollywood

Ok, nu har vi all fakta. Hur var det i år då? Jo det var tema Hollywood och jag och maken började fundera på kläder först. Skulle vi vara röda mattan-snygga, kända karaktärer eller glamour från gamla tider? Det jag önskade var att vi skulle ha kläder som var ett par. Inte lätt för ofta är det bara en av parterna kanske har tydliga kläder. Ta Indiana Jones tex – coola killkläder men för tjejen not so much. Valet blev Pulp Fiction med karaktärerna Vincent Vega och Mia Wallace.

Vad äter man i den filmen? Det enda kända är ju 5$ milkshake! Så det blir fördrinken men maten då? Där fick vi lämna filmen och ta en riktig filmklassiker men som man (i alla fall inte jag) aldrig äter själv: shrimp cocktail. Alltså inte en räkröra i ett cocktailglas utan en cocktail med räkor. Förstår du skillnaden?

Men först ska vi snacka kläder. Svart pageperuk, vit skjorta, svart BH, svarta ankellånga byxor och ballerinaskor för mig. Svart kostym med vit skjorta och sådan där cowboyslips för maken. Och långt svart hår!

Här har du mig, osminkad Helena och en cool Mia. Jag fick kämpa med att försöka få fram lite tunga ögonlock för jag har ju helt det motsatta. Men äsch, det funkar.

Vid en lekpark mitt i vår by samlas vi för drink, mingel och öppnade av listan. Det mest spännande momentet. Och det roligaste är ju allas kläder och tankar om temat. Här kom det kända karaktärer som Thelma & Louise, Grease, Top Gun, Det, Ghostbusters, Blues Brothers, Chaplin mm. Och sedan Hollywoodpersoner så som röda mattan och plastikkirurg tex och även ett gästspel från Bollywood. Alla är så fina och roliga. Det som var glädjande i år var att det var många äldre. Lätt att tro att detta är för den yngre gruppen (vad är jag?) men här var det massa 60+ och faktiskt några 70+. Det värmde extra mycket för detta är just för ALLA här.

Sen cyklade Vincent och jag hem för att förbereda vår rätt. Förrätten.

Så kul att se alla cyklar tycker jag.

Vi hade 5 gäster och serverade fördrink i trädgården. Med musik från filmen Pulp Fiction så klart.

5$ milkshake. Alltså hallå i lådan. Denna åkte upp på listan av sånt jag vill ha mer av i mitt liv.

Vi hade även andra drinkar som kändes väldigt Hollywood: white lady och old fashion, om man inte ville ha shake.

Sen välkomnade vi våra nya vänner till altanen där förrätten var uppdukad. Mycket bra att ha en kall rätt eller mat som inte kräver massa fix precis innan servering.

Här har vi alltså en cocktail av räkor. Med den där speciella såsen. Jag återkommer med recept, lovar. Att jag aldrig ätit en shrimp cocktail tidigare är ju synd och skam! Så himla gott.

Sen tackade vi gästerna och cyklade vidare för varmrätt och efterrätt.

Efterrätten var hos våra grannar på vår gata och där fick man bara en drink om man lyckades sätta bollen i beer pong. Tog många försök för mig.

De hade valt Ghostbusters och serverade ett fångat spöke.

Så kul grej!

Sen cyklade vi alla vidare ner till strandcaféet där då ett utomhusdisco fanns. Det var mycket prat om om det skulle vara efterfest och om så, hur gör man med dans? Och det visade sig vara ok med att stå upp och röra sig om det var utomhus. Det kändes fantastiskt.

Nu längtar jag redan efter nästa års fest. Spänd på vad temat kan bli. Då jag varit med och arrangerat tidigare vet jag hur mycket jobb det är med att rodda allt så skickar jag mitt största tack till årets Cykelfestgeneraler. Ni gjorde det fantastiskt!

Jag vaknar först som alltid. Vår minste familjemedlem har nattvandrat över till oss som alltid. Jag tror alla mammor känner igen sig i att man kan titta på sitt sovande barn i en evighet. Det är nog en av de mest fantastiska stunderna för 100% av mina tankar går då alltid till att jag är så lyckligt lottad. Tre fantastiska, friska, glada och växande barn.

Han vaknar, ser på mig och ler. Rullar mot mig och jag säger till honom, som alltid; liten, varm och gosig. Han svarar, som alltid; stor, varm och gosig. En liten ritual vi har skapat, han och jag.

Jag tar min hand över hans rygg och känner genast att det var länge sedan min hand var större än hans rygg men jag vill ju minnas att den just var det – större än hans rygg.

Inte så liten längre, varm och gosig – jag måste snart ändra min fras. Han växer så det knakar och blir i höst 8 år. Vår minsting som inte alls är liten och äter som en häst. När hans storebror var i samma ålder så vet jag att jag kunde säga “men du som är så stor kan väl fixa/klara/göra det själv”.  Intressant hur samma ålder kan te sig så olika beroende på vem som står bredvid. Man är alltid störst, man är alltid minst oavsett hur många år man är.

Det är fortfarande tidig morgon, den lille har somnat om och jag greppar efter mina tankar. Hur länge har jag kvar barnen hemma? Inte att de flyttar hemifrån utan att de väljer vänner istället för att vara med föräldrarna. Jag står emot min känsla att springa in till dottern och storebror för att krama dem hårt hårt.

Jag fullkomligt hatar att alla de som sa till mig “Njut av denna korta tid, de växer så fort” hade rätt och att jag kanske inte löd dem. Eller har jag gjort det? I förhållande till vem? Hur långt är ett snöre? Omöjliga frågor att svara på.

Vår äldste växte om mig nu i sommar. Han har påbrå så ingen är förvånad över att han lång för sina 12 år men ändå. Jag vet inte om jag var beredd på att min lille store kille nu är längre än jag.

Jag ser alltid höstterminens start som ett nyår med möjlighet att liksom kliva upp en årskurs och bli lite bättre. Jag vet redan nu att min höst kommer bli fylld av massa jobb men ska bli bättre på att njuta av de små stunderna, ta helger med barnen och göra bra saker av vardagskvällarna. De är ju bara tweenies en kort stund också!

Kanske du med äldre och vuxna barn känner igen dig? Detta är ju inte direkt nyheter men är ändå lite skrämmande för en ovan.

Ja men här kommer kräftpaj – ja en paj till kräftor som också innehåller kräftor kan man väl säga. Och denna har jag gjort lite annorlunda än den jag TIDIGARE visat på bloggen för här har jag färgat pajdegen med rödbetsspad. Nä, det blev inte så rött som jag kanske hade tänkt men tillräckligt för att ändå ge lite rosa touch. Och det passade ju DUKNINGEN här.

Och vet du vad det bästa med denna paj är? Ja utöver att den är jättegod? Jo, att den blir ännu godare dag två och tre! Så du kan alltså med fördel baka den innan vilket så klart ger mer tid över till andra festligheter.

Saftig, smakrik kräftpaj med rödbetsröd pajdeg

Ingredienser, pajskal:
4 dl vetemjöl
150 g smör
3 msk spad från inlagda rödbetor
1 äggula (el 2 om du hoppar över spadet)
0,5 tsk salt

Ingredienser, fyllning:
350 g kräftstjärtar (1 burk med lake)
2,5 dl riven lagrad ost
3 ägg
2 dl mjölk
1 dl grädde
1 tsk salt
några drag med pepparkvarnen
1 dl färsk dill

Gör så här: Blanda mjöl och salt i stor bunke, nyp ner smör, häll i äggula och spad – forma till en deg. Tryck ut 3/4 av degen i en pajform med avtagbar kant. Ställ formen samt 1/4 degklump i kylen en halvtimma.

Fyllning: Häll av kräftstjärtarna ordentligt och lägg på hushållspapper så minskas risken för vattnig paj. Riv ost, riv av dill från stjälkarna och lägg i var sin skål. Blanda mjölk, grädde, salt, peppar och ägg i ny bunke, vispa samman. Vänd ner dillen.

Sätt ugnen på 200°, nagga det svala pajskalet och förgrädda i 10 minuter. Kavla ut resterande pajdeg och skär till remsor. 

Låt pajskalet svalna något innan du lägger i kräftorna och strör över osten. Häll försiktigt ner smeten i pajen. Justera dillen om den klumpar i hop sig. Lägg över degstrimlorna  Grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter.

Och satsa gärna på att hitta lite lyxigare kräftstjärtar på burk. Man vill ju så gärna ha saftiga och stora bitar för mer smak och konsistens.

Jo, det ser me ut som kokt skinka men det var ju en rosa dukning jag skulle göra.

Utöver den goda smaken blev den väldigt vacker tycker jag.

Dekorera med en stor krondill. Allt klart för fest!

Jag hoppas det ska smaka.

Här kommer inspiration till kräftskiva i form av bilder jag tagit för ett jobb. Mitt uppdrag var att skapa en inspirerande dukning för kräftskiva och med det ville jag göra en lite annorlunda dukning och med egna dekorationer. Samt baka den godaste kräftpajen. Men vi börjar med dekorationerna tycker jag.

Inspiration till kräftskiva

I min kunds design finns det rosa och jag tycker ju att rött och rosa går så himlans snyggt ihop så så fick det bli. Och då med en så där lite pudrig mild rosa.

Jag har ett gammalt inlägg där jag har alla mina tips samlade, snapsvisor att ladda ner, recept, mallar att skriva ut och beskrivningar å passande dekorationer och pyssel. Se HÄR för inspiration till kräftskiva.

Och pajen då som jag också färgade lite rosa, kanske att det inte blev så rosa som jag önskade men jag ska återkomma med utförligt pajrecept och bilder.

Kräftor, paj, tallrikar, bestick och glas på bordet samt ljusslinga med lyktor redan uppe – bara att börja duka.

Att ha bukett med krondill är så fint till kräftskiva. Här har jag även adderat rosor i kruka. Vackert och lite så där vilt. Terrakottan ihop med det rosa och röda blev härligt tycker jag.

Om du inte gillar kräftor är ju detta inte en festlighet alls för dig. Men kanske en rosaröd sensommardukning som denna kan ge inspiration ändå?

Det är få saker så här års som ger mer stämning utomhus än ljusslingor och glaslyktor med värmeljus. Här har jag gjort papplyktor på samma sätt som de HÄR. A4-papper, sax och lim är allt som behövs. Och metalltråd om du vill hänga upp dem.

Vad är det bästa med denna paj? Den blir bara bättre om den görs 2 dagar innan. Så om du ska ha kräftskiva så spar man massa tid genom att förbereda en paj innan. Smutt.

Jag har en hel drös med tips till kräftskivan HÄR men här kommer ett till: små skålar med vatten att rensa fingrarna med mellan varven.

Fint med något i vattnet tex som här; små flytande rosor.

Det är när augustikvällens mörker sänker sig som lyktorna, både de elektriska i papplyktorna och de levande i glasdito, blir som allra vackrast. Här var middagen över och bortdukad när ljuset var som bäst. Typsikt, ha ha.

Hej fredag. Här hos mig är det full fart med jobb och jag ska banne mig se till att jag får en hel helg ledig. Eller ledig – det är cykelfest här i vårt område så det kommer bli fix för detta med matlagning, dukning och… maskeradkläder! Ja, detta är en fest där alla går all in på olika teman.

Det blev så klart ingen cykelfest förra året och i år blir det av men med lite tydligare regler som utomhus, begränsningar av hur många mm. Det kommer bli toppen ändå detta.

Tidigare år har det varit teman som högtider, skepp o’ hoj, dekadens, favoriter mm. Mycket kreativt och kul.

I år är temat Hollywood och jag å maken har skaffat oss riktiga killer outfits om jag får säga det själv. Ska bli så kul. Avslöjar inget för det är lite av grejen också – när alla möts för fördrink så är det så kul att se allas kläder.

Hur som helst. Det är i alla fall en dag idag då jag ska jobba och knyta ihop säcken och ta helg. Njuter av en massa fredagsblommor kan man säga, det är de som fina vänner och grannar kom med på kalaset i lördags.

Håller sig fräscha i alla fall över helgen sulle jag tro. Ha en härlig fredag så hörs vi!

Jag kan inte sluta småle så fort jag sätter mig vid mitt arbetsbord nu för det är alltid roligt. Det är helt otroligt galet men redan nu dimper inbjudningar till pressvisningar och pressreleaser av julen 2021. Det är ju bara så sjukt pirrigt för mig som denna jul kommer ha släppt en bok och som kanske kanske kommer få hamna hemma hos folk, precis som de här sakerna jag får se nu. Nyheterna för julen 2021 – är jag en av dem också?

Nej jag lovar, jag ska inte visa en massa julprylar redan för det tror jag inte många är mottagliga riktigt för än. Eller???

Äsch, va fasen – klart jag ska visa när jag nu fått det och jag vet ju att ni är många som gillar att i alla fall lägg lite tankar på julen. Bara så där lite grann.

En bild från Saga Form och deras höst och vinterkatalog får mig att sukta efter tända ljus, mysiga träffar runt bordet och någon gryta puttrande på spisen.

En enkelt dekoration från House Doctor som absolut kan få vara framme från oktober till februari ju.

Och sen tror jag att årets absolut finaste julpynt redan är här! Ett litet får med en minigran på huvudet. Alltså tack House Doctor – jag visste inte vad jag saknade i mitt liv för än denna bild trillade ner.

Ingen har satt så stort avtryck på den svenska julen som Jenny Nyström. Hennes fina tomtar görs av Cult Design.

Julfuskar redan nu

Jag har hela frysen full av julgodis sedan min julgodisfotograferingar och så fort vi har gäster och det ska fikas plockar jag fram. Det är alltid lika roligt att se deras miner. 100% av gångerna följs det av glada tillrop och varje fat töms till sista smulan. Ingen har problem med att äta julgodis när det fortfarande är sommar och sand mellan tårna. Så kul och ett mycket bra sätt för mig att smyga in min älskade jul, he he.

Nu är det sista sucken av bokproduktionen. Ivägskickat på korr och sedan ska den till repro och tryck. Om mindre än två månader ska den finnas i butik. FATTA DETTA!!! Nä nu börjar jag gråta!

Jag har fått frågor om när man kan förbeställa boken och det har jag ingen aning om om jag ska vara ärlig. Jag måste fråga. Kul om ni som vill ha den hinner fånga ett ex av upplagan. Du som följer mig här är ju liksom nära mig och hos dig tror jag boken kan få ett fint hem.

Jag får återkomma med den infon när jag får den.

Som jag skrev så gick vår trädgård bananas under vår semester och så klart har det växt även inomhus. Nu har jag faktiskt gjort mig av med några växter då de nog skulle få bättre liv i andras händer men flertalet lever kvar.

Som det stora palettbladet, se den som bebis HÄR och tonåring HÄR. Oj vad jag håller på med det. Stöttar upp och vrider med jämna mellanrum. Är så där oberäknelig i min vattning vilket den verkar uppskatta något enormt med tanke på hur den växer.

Men nu var det inte den jag skulle skriva om utan den nya lilla bebisen från den stora mammaplantan jag. Jag tog stickling och planterade. Valde en rak för jag önskade stamma upp ett palettblad. Med tanke på den växtkraft denna har så skulle det vara enkelt. Och det var det fram till vi åkte på semester. Hej och hå vad kronan inte växte utan den skickade ut nya grenar.

Grenar som valde att gå NERÅT! Men hallå! Jag skulle ju få en kraftig stam med frodig krona. Inte en ranglig växt åt alla håll!!

Men när min chock (okej jag överdriver lite) lagt sig så tittade jag på den med nya ögon. Den är ju så vacker i sin lite vilda växtlighet. För skönhet ligger som bekant i betraktarens ögon. Och mina ögon behövde vänja sig och se denna snygging.

Så nu har jag en stor som är “som den ska” och denna lite mer artistiska krukväxt. Bara rädd att den går av när varje gren blir tung. Och då står jag där och stöttar upp och vrider precis som med mammaplantan. Tror jag vill att denna ändå ska bete sig busigt. Får se hur det går med det.

Våren 2021 var seg. Det var så många saker som liksom tog musten ur mig och jag kände inte någon riktig glädje fast jag hade de roligaste uppdraget jag någonsin haft.

Jo, jag kände glädje för att göra min största dröm någonsin – att göra min julbok men då det var kantat av så många saker som liksom “stod i vägen” blev upplevelsen inte så där stor som jag önskat.

Min förhoppning om att äntligen få göra en bok och att till 100 procent gå in i det för att fullkomligt andas, äta, sova och leva i min jul uteblev. Svårt att förklara men det är som att få åka på en drömresa men att du inte får med dig bagage och glömt linserna hemma. Du är där men i obekväma kläder och med dålig syn. Typ så.

Med pandemin med allt vad det innebär, att ha rekordkort tid på sig att skapa och då få göra lösningar som inte alltid blev som jag önskat för att tiden inte fanns, att fönstren var igenstängda och det pågick en renovering med högljudda hantverkare (inte deras fel), de två stora barnen som inte hade fritids och svårt att sysselsätta sig fullt ut pga pandemin (inte deras fel) och att min älskade make fyllde 50 (inte hans fel) var några av de saker som också så klart skulle få ta plats i min hjärna. Det blev lite kortslutning och fullsmockat där uppe i hjärnkontoret och jag sov så otroligt dåligt under lång tid. Allt jag ville göra, allt det jag drömt om att göra, gick inte att göra fullt ut. Det slet på mig. Och just den känslan av att missa festen jag själv skapat gjorde mig än mer stressad.

Denna semester och sommar har varit det bästa som kunde hända känner jag nu. Jag är så fylld av energi och kärleken till alla mina uppdrag, mina kunder, min bok och framförallt kärleken till denna blogg har nog aldrig varit starkare. Varje dag har jag känt att jag haft något att skriva och göra här på min lilla hörna av Internet.

Jag har nu en massa roliga jobbuppdrag och alla mina samtal med kunderna gör mig så fylld av energi. Tacksam så det stänker om det.

Och bloggen! Min älskade blogg som nu är tio år. Jag borde ha firat den bättre men det var liksom trångt i huvudet. Den fick inte plats där i våras. Uppdateringarna blev tråkiga och långt mellan varven. Nu är energin stark och tankarna om vad bloggen ska få fyllas med i höst och jul är stora.

Jag hoppas du som följer mig regelbundet och gillar det jag gör känner samma känsla som jag och att det kanske sprudlar lite mer nu. Jag hoppas du också vill följa med in i den mysigaste tiden tillsammans med mig. Hösten 2021 ska bli så härlig och med förhoppningar om en friskare och mer social tid tillsammans med de vi gillar.

Birger  – min lille stjälpreda på min bok. Bara att få skriva “min bok” känns så overkligt och jag måste påminna mig om hur stort det är. 10 års längtan snart i mål!

Tack för att du läser och följer. Om det är något du önskar att jag skriver om, bakar, lagar, pysslar osv får du gärna skriva det. Det hjälper alltid att få input av andra. Tack på förhand.

Måndag eftermiddag och det har nog faktiskt tagit mig två dagar att hämta mig från den trädgårdsfest vi hade i lördags. Det var min makes 3.e födelsedagsfest. Det gäller att maxa när man fyller 50, ha ha. Han fyllde ju i maj, se HÄR, men när man ju inte får/bör/ska samla många människor så tog vi beslutet att dela upp festligheterna till flertalet tillfällen, på vardera sida om sommaren och liksom ta bubbla för bubbla. Detta är faktiskt ingen dum idé även utan pandemi då man får mer tid för sina gäster när det inte knökas ihop 100 pers utan har få åt gången att hinna prata med. Tåls att tänkas på framöver tycker jag.

Jag med den bäste karl som finns i en helt ofiltrerad ögonblicksbild. Inte ofta vi fastnar på bild ihop så det är bäst att passa på. Grattis för tredje gången älskling!

Hursomhelst. Nu var det 50 1/4 som skulle firas med det goa gäng som “inte fick plats” i maj. Men för den sakens skull skulle det inte bli ett sämre kalas, tvärt om. Här toppade maken med det bästa han vet: riktigt riktigt god och lyxig mat.

Jag brukar alltid ge tipset när någon vill ha hjälp för att planera fest och bröllop: välj en sak du ska satsa på. Älskar du dans hyr du in asbra dj och världens ljusanläggning. Vill du att det ska vara vackert lägger du allt krut på blommor, dukning och lokalen osv. Eller som nu maten: ta hjälp av en stjärnkock!

Maken är kompis med Årets kock-vinnaren och restaurangägaren Christian Hellberg så han anlitades och fick gå loss för en meny att göra i trädgården på våra (och några grann-lånade) grillar.

Nä, det var inte den mest inspirerande bordsdukningen men tänk då att här ska 12 rumpor sitta, 24 armar få plats och de ska ta med sig tallrikar med massa mat, glas med dryck och bestick. Då är en massa pynt ju bara vägen. Jag är lite funkis här om man säger.

Men som Ernst ju som bekant säger: I det enkla bor det vackra.

Av kära grannar lånade vi partytält, parasoll (mest för det eventuella regnet) och extrastolar. Sedan var det himla hopplock av det via hade hemma för att skapa plats åt alla samt be till vädergudarna att det inte skulle tokregna.

Jag och maken hade knarkat väderapparna i två veckor för att se hur vädret skulle bli. Temperatur och nederbörd växlade friskt kan jag säga dag för dag. Men något vi inte kollade var vinden. Den hade jag helt glömt att kolla in. Det blev jag varse när vi vaknade i lördags. Stark vind så barren (IGEN) flög i luften som kraftigt regn. Bara att kratta igen och igen. J**la barr!!!

Tälten spändes hårt så de inte skulle flyga bort. Och dukarna fick klämmas fast ordentligt de med. Min frisyr, om jag ens hade någon, försvann så fort jag satte foten i trädgården.

Christian hade med sig matgeniet, köksmästaren Gabriel Strandberg och de skapade magi på borden och grillarna. Det doftade ljuvligt och nu väntade vi bara på gästerna.

Inspiration: lägg bakplåtspapper direkt på duken och ha hela bordet som uppläggningsfat.

“Ja må han leva…” igen!

Så kul att se alla fina vänner som vi saknat så länge. Det var liksom lite återträff för nu var alla tillbaka från semester också.

Barnens krovbuffé fick ett eget lite lägre bord. Trångt om saligheten och då får man ta det som finns. Som tältlådan med tältväggarna kvar i lådan. Kanske skulle ha lagt på en duk ändå…

Man har smarta kompisar – drycken bärs proffsigt i bakfickan!

God mat, härliga samtal och stora skratt in i augustinatten. Då kom alla ljusslingor till sin rätt och sedan tog jag även fram discokulan som är som en snurrande glödlampa. Den lös upp tallarna och skapade enorm stämning.

Sedan flyttade musik och discolampa in och det skapades en köksdans av bästa slag för de som var kvar.

Festen höll på till 02.30 och jag har nu två dagar efter fortfarande träningsverk, på gränsen till kramp, i mina vader. Det är ju år och dagar sedan jag dansade! Nej, inga dansbilder togs och tur var nog det. Jösses vad det fuldansades i köket, ha ha. Precis som det ska vara när det är fest på riktigt.

Nu har i alla fall min danstarm blivit mätt och glad för ett tag. Och gladast – det var den 50 1/4 fyllda maken. Till bredden!

Tack till alla som kom!

Att komma hem efter mer än en månad borta, även om det var en liten vända hem för firande, så kommer man hem till en trädgård som betett sig som en tonårsrevolt. Trädgården har helt klart skitit i att städa efter sig, hålla ordning och klippa sig.

Framförallt är det tallarna som gått bananas denna sommar och tappat enorma mängder barr. Kombinationen värme och stark vind är orsaken.

Vi bor i ett område där tallarna är k-märkta och får inte fällas utan bygglov och då ska det vara av exceptionella skäl. Att de barrar och gör vår trädgård stickig är inte ett godkänt skäl.

Men, som jag älskar dessa tallar. Raka stolta stammar med ständigt gröna kronor som står i kontrast till de vita kantiga funkishusen här är så vackert.

Jag är ju uppvuxen ett stenkast härifrån och om somrarna låg jag på filt och tittade på de stora kronorna när de vajade i vinden. De är en del av mig. Barren däremot, så fort de släppt från kronan hatar jag dem.

Köksträdgården jag gjorde i våras har också växt. Vi använde den inte alls så mycket som jag hade trott där i våras men nu i höst ska det kryddas upp med färskheten här i från.

Måste bara lägga mig på alla fyra och plocka barr. Miljarders barr. Gahh!!!

Det är inte bara vi tvåbenta som äger denna lilla plätt utan även våra katter så klart. Och de visar ofta vägen på hur man ska njuta till fullo här. Slappa i skuggan av syrenen eller totalt äga ena hörnan av soffan när solen skiner. Inte hålla på och kratta, rensa och fixa. Jag borde vara mer som en katt!

Nä men hallå hemmet och vardag! Som jag längtat efter er båda. Jo men det har jag faktiskt. Kanske att jag längtat allra mest efter att få sätta tänderna i min julbok och släppa den helt till tryckeriet snart. Nu ska den bara få gå några varv med förlag, redaktör och formgivare för att bli så där alldeles perfekt för dig att läsa sen.

Det har varit en magisk semester och energin är påfylld. Det är det inte bara jag som tycker utan även barnen. “Jag längtar efter skolan” sa storkillen för någon vecka sedan. Det är väl bästa betyget, att man liksom släppt allt vad vardag heter för att faktiskt längta tillbaka till skolan och rutinerna även för barnen.

Jag brukar ofta få den där lite sorgliga och rätt deprimerande frågan i huvudet vid denna tid varje år: har jag gett barnen den bästa sommaren jag kunnat? I år kan jag ärligt svara JA på den frågan. Med vädret, alla vänner vi mött och att vi varit på en sådan lång resa så har vi verkligen haft sommarlov. Även vi vuxna. Efter den galna våren var vi värda det.

Så här hittar du mig nu. Vid köksbordet med sommaren fortfarande lysande genom fönstret och jobba med julen, granpynt, sillinläggningar och paketinslagningar. Älskar det!

Smörgåsmackan köpte jag på Gotlandsfärjan när vi skulle kliva av kl 04.45. Bra att ha lite frukost när man kommer hem till tomma skåp. Kaffe är ett måste när man typ är jetlaggad.

Okej vänner – nu kör vi höst 2021! Hakar du på???

Vet inte om det var att vi fick mersmak av den historiska resan vi gjorde igår på Bungemuseet eller om det bara var att vi var för nyfikna på denna lätt mytomspunna medeltidsveckan som är i Visby varje år. Eller nja, inte förra året då så klart. Men vi var i alla fall lockade och åkte de 45 minutrarna det tar till Visby från norr.

Om jag nu tar kameran och fotar människor i vackra tidstypiska kläder och du inte ser de bilar som skymtar till vänster kan vi låtsas att vi kliver in i filmen Ivanhoe eller nåt liknande.

Nytt för i år var att man behövde köpa ett medeltidspass. Tidigare har hela stan varit öppen för alla och då har just stan puttrat av spontana skådespel.

Eller så här – jag har bara besökt medeltidsveckan en gång och det var länge sedan men det jag minns från då var att det var ett himla hallaballoo i varje gathörn med musik, folk som lajvade både tiggare och adelsfolk. Som en enda stor improvisationsteater. Nu med pandemi är det ju så klart inte någon bra idé men jag måste säga redan här att det var väldigt torftigt på just musik och händelser under timmarna vi där. Pandemin eller bara att det inte är så längre? Medeltiden känns annars väldigt musikalisk tycker jag.

Men sedan så är ju hela Visby bara som en helt fantastisk scenografi för detta skådespel oavsett storlek på det. Svårt att på riktigt ta in storheten i denna mur.

Sa jag Ivanhoe?

Visby var indelat i olika öar där passet gällde som inträde. Här kliver vi in i marknadsön som senare går över i matön.

Barnen såg på en gång vad efterrätten skulle bli.

Fullt av stånd och bord med hantverk. Riktigt fina hantverk. Jag stod och suktade vid en lång skärbräda med snidade hästhuvuden i båda ändar som en vacker skärbräda och uppläggningsfat i ett. Men den var attans dyr, vilket var full förståligt för som sagt; det var ett enastående hantverk.

“Jag vill se på svärden” sa den minste av oss.

Glad att han inte föll för rustningen. Hade varit svårt att få in i garderoben. Men det blev inga vapen heller. Nån måtta får det väl ändå vara.

Och där höll hans många års sparande av skägg på att gå upp i rök. Jösses vad nära att skägget hamnade i den hoppande glöden.

Här stod jag också och njöt av vacker keramik. Men, hur vackert det än är så har jag alla koppar jag behöver. Den tråkiga sanningen.

Matoset och kurrande magar lockade oss närmare matstånden.

Nja, det var inte mycket för vegetarianer här. Jag är ju lite av en allätare som försöker balansera så för mig var det bara att konstatera att jag fick äta grönsaker en annan dag. I en vikingaby längre bort skulle det dock vara en helt vegetarisk servering fick jag sen veta. Vikningar – inte så mycket vegetarisk aura runt dem va?

Så vackra men ack så varmt. Jag i min tunna bomullsklänning svettades svårt. Hur var det inte då i dessa vackra kreationer. Vill man vara fin får man lida pin som det heter.

När vi tågluffade både till Berlin och till Salzburg samt när vi åt på Tyrol på Liseberg tidigare i somras åt vi spätzle så de mindre barnen önskade det. Och det var kul att se hur den blev tillagad. Man liksom river ner en deg i kokande vatten och då blir det makaroner.

Sådana här makaroner. Inspirerande.

Vårt lilla läger.

Vi åt inte detta men äldste sonen har en dröm, och även jag om jag ska vara ärlig, om att få äta likt Asterix och Obelix – ett helgrillat vildsvin. Ser så gott ut men är ju orimligt så klart.

Vidare ut på stan och nya öar att besöka.

Här inne var det restaurang, en musikscen och handelsbodar. Inget av de tre lockade oss denna gång så det blev en snabb vända.

Men jag hann inspireras av denna outfit. Skulle jag komma undan med den kappan och hatten på Stureplan mån tro? Älskar färgerna.

Tillsammans bekämpar vi pesten! Minns du de där första hälsningsgesterna man gjorde i början av pandemin? Armbågar och fötter tex. Fotsula mot fotsula testade jag aldrig.

En vända in i kyrkan för lite svalka och stillhet.

Sedan var vi mer än nöjda. Barnen konstaterade att det hade varit kul men att besöka denna festival eller vd man ska kalla det en hel vecka kände de inte var intressant. “en dag räcker och kanske vi inte heller behöver komma tillbaka nästa år” sa de. Se där – de blev alltså mätta på medeltiden här.

Vi klev ut genom porten och hoppade in i bilen för att åka tillbaka, äta en sista middag och hämta bagaget. Nu var det nämligen slutrest för i år. Färjan hem och till verkligheten avgår kl 01.15. En mardrömslik för en barnfamilj.

Med en sista bild från Gotland. En magisk bild blev det och det har verkligen varit en magsik sommar vi fått. Koster, Liseberg, Skåne, firat mamma och sedan en liten turné på Gotland också.

Nu längtar vi alla hem faktiskt. Mätta på dåtid och nutid på nåt sätt. Redo för framtiden!

Den gamla stenugnen gick att använda! Till svärfars och hans frus Gotlandshus finns det bibyggnader så som gammalt dass, lammstallar och utekök mm. I uteköket står den moderna tvättmaskinen så det har mest agerat tvättstuga. Den gamla stenugnen där var vacker men enligt sotaren var den obrukbar, skulle kosta multum att få ordning på.

Vid ett besök av en inspektör av annan anledning i våras slängde han också ett öga på ugnen och skorstenen. “Men den där är bara att köra igång” svarade han. Vilken lycka och han hade ju rätt – det är ju en alldeles underbar ugn. Och vi vet ju att stenugnsbakat whatever är ju värsta lyxen. På norra Gotland finns tex Rute stenugnsbageri som kan ta (över)bra betalt för en hederlig bulle bara den är bakad i stenugn.

Med en buffé av pålägg och långjäst pizzadeg (topprecept HÄR) var det nu italienskt bageri i det lilla uteköket. Med italiensk musik i högtalarna blev stämningen maxad.

Så fantastiskt att den lille ugnen fått komma till liv efter mer än 25 år.

Sonen i full fart. Olika sorters lök och flera sorters ost var hans önskade pålägg.

Perfektion älskade pöjk.

Kanske läge att öppna pizzeria här i byn???

Nä, det blir då för trångt runt bordet, ha ha.

Pizzorna görs en och Enoch äts på stubben så mellan varven var det skönt häng i trädgården.

Och vila för att ladda för nästa pizzaslice.

Sådan lyx!

Och med sådana där perfekta ostormar som jag kallar dem.

Gungstudie av dottern.

Efter denna saftiga övning behövde vi stilla oss och tog en match i Kinaschack.

Det var inte igår jag spelade detta kan jag säga.

Kanske att det var lite väl tålamodsprövande för barn som är vana vid lite mer snabbspelande UNO, Yatzy eller andra kortspel men de hängde med hela vägen. Dock inget de kommer att props på att spela igen inom snar framtid, ha ha.

Första dagen denna sommar vi faktiskt vaknar upp till regn och ser i alla väderappar att det kommer vara regn exakt hela dagen. Nu var det inte bara regnet utan faktiskt också att vi var rätt färdigbadade som lockade bort från stränderna. Vad gör vi av denna dag då då?

Först börjar man med långfrukost ihop med tända ljus och radio. Och liksom känner att det här med att vara inomhus är faktiskt något jag kunde längta efter. Första suget efter höst kom över mig.

Efter några vändor av förslag slutade det med att vi skulle till Bungemuseet. Maken och barnen hade varit där tidigare, tror det var när jag gick på korgkurs, men det var ju länge sedan så det blir en till och nästan förstagångentur för alla då.

Oj, vad det regnade. Och naturen slukade varje droppe kändes det som. Efterlängtat regn.

“Alla tiders museum” – det lovar gott.

Vi fastnade redan ca 2 meter in på området där rävspelet fanns.

Medan den spännande fajten mellan den stora räven och de små fåren pågick tog jag en förtitt.

Den här stenen har både jag och maken haft på bild på en skolbok från 80-talet. Jag trodde det var historieboken men maken trodde på någon storts svenskabok. Oklart men kul att vi både relaterar till skolan när vi nu mötte denna i verkliga livet. Och jösses vad stor den är. Och vacker.

Där nere i det vänstra hörnet pågår rävmatchen. Så klart vann fåren.

Många hus, många stationer, flera möjligheter att lära sig mycket om gamla tekniker och kunskaper. Så inspirerande.

Detta är en sågkvarn. Vinden tar tag i vingarna och med det sätter fart på en enorm såg där inne i huset och med den sågas hela trädstammar till plankor. Det är en sådan stock man ser ligga ner här ovan.

Men jag drogs mer åt det vackra linet som var på tork.

Torka var det inte fråga om i övrigt. Första gången våra regnjackor användes.

Något riktigt kul och skoj var den stora lekplatsen. Funkar i alla väder.

En stor äng fylld av en massa olika stationer med gamla lekar.

Det blev en spontan flerkamp för familjen.

I gamla boningshus var det uppställt som om någon bara lämnat huset för att gå ett ärende. Så vackert.

Höhoppet!!! Jag vill också men jag skulle ju inte ens kunna stå raklång där uppe.

Vet du vad som hände här? När jag såg denna fina ek och söta små ekollon blev jag sugen på julpyssel. jag vet – jag är knäpp men min julbok ligger å väntar på mig så fort jag kliver av semestern och jag längtar faktiskt. Det insåg jag här vid eken.

Och vid denna vy blev jag sugen på rosa väggar. Tänk vad hjärnan jobbar när den får nya intryck.

Regnet tog en paus och vi kunde gå lite enklare runt på museet.

Nu var vi färdiga på alla sätt och hungriga.

Tvärs över vägen ligger detta söta kafé med tillhörande liten stuga som för dagen hade tänt brasan.

Känslan av att tidsres fortsatte även här.

Värmen, doften och det fantastiska ljudet av en sprakande brasa fick min höstlängtan att faktisk gå upp på max. Wow vad häftigt – jag hoppade över den sommarsentimentalitet jag alltid brukar få i augusti. Första gången ever!

En sann kafé-klassiker: köttbullsmacka med rödbetssallad. Min ser ut så HÄR.

Och sommarens andra saffranspannkaka. Perfekt avslutning på denna gotländska upplevelse på Bungemuseet.

Innan vi åkte iväg på vår sommarturné frågade vi barnen vad de hade för önskningar, vad de ville göra på sommaren och på de olika platser vi skulle besöka. Äldste sonen hade inte mycket på sin lista men att fiska med farfar på Gotland var en av dem.

Nu var det dags och det skulle visa sig bli till en middag med närgånget och närodlat.

Det är inte bara att fiska utan det kräver sina förberedelser och här visade sonen sitt starka tålamod.

Dottern hakade också på och ville med ut och lägg nät på kvällen. Jag var hemma med lillkillen och vad det jag förstod gick allt bra så vi gick och la oss med tummarna hårt hållna och klockan ställd på tidig timma.

Jag klev upp tidigt och gjorde frukostmackor åt fiskarna och hoppades på att de skulle komma hem med nån fisk så deras förhoppningar inte grusades.

Det blev jackpott visade det sig. Och middagen skulle bli nyfångad sik slog vi fast.

Och än en gång var det tålamod och hänga upp nät.

Som jag nämnde tidigare finns det underbara zucchini från trädgårdslandet så med närfångad sik och härodlad zucchini började middagsmenyn växa fram.

Detta är en av sommarens favoriter och vi gjort många gånger: grillade kryddade zucchinipuckar. Passar till allt.

“Vi dukar!”

Rensade fiskar med citron, olja och kryddor inslagna i folie. Krävs inte mer än så för att det ska bli lyxigaste fisken.

Sik – vilken fantastisk fisk. Att jag inte köper och äter det oftare. Fast det är ju så klart skillnad på nyssfångad och butiksköpt.

Majonässås med härodlad mangold och potatis från granngården.

Bra med sommarönskningar från barnen jag som förälder kan få smaka på så att säga.

“Idag åker vi till Fårö, de långa sandstränderna och härliga strandhänget” sa jag. Barnen mindes turen sommaren 2019 och blev glada. Väskorna med badlakan, picknick och strandleksaker packades in i bilen och vi satte kurs mot Fårösund.

Det var det fler som också gjorde. På radion hörde vi när vi fastnade i den rekordlånga kön till färjan att kötiden var 2 timmar. Inte en chans att vi sitter i bilen så länge när solen lyser och sommaren lockar utanför fönstret.

Vi svängde av och åkte till Ar som är en av våra favoritstränder. Nu hade jag önskat att jag istället packat mjuka madrasser, brassestolar och böcker för detta är inte en sandstrand eller lekstrand. Men vad sjutton – det spelar ju ingen roll. Det blev en riktigt härlig dag ändå.

Japp, det är jag som är sommarskuggan

Varje gång jag är på Ar hittar jag svanfjädrar och tar med dem hem. De får komma fram varje påsk och nu börjar min “bukett” bli riktigt tjock.

Minns bilden dottern tog på mig på Koster, se HÄR. Samma fotograf, samma shorts men en helt annan kust (bättre fokus men sluttande hav, ha ha) och som det känns som en evighet mellan. Denna sommar har verkligen varit helt klart lång och ljuvlig.

Fyllda zucchiniblommor! Oj så otroligt gott det blev. Och inte så svårt som man tror. Eller som jag trodde i alla fall.

Jo, som jag skrev i morse fick vi en riktigt härlig middag i solnedgång även denna gång trots att dagen började mulet. Och med fyllda zucchiniblommor då svärfar och svärmor-liksom odlar härliga zucchini här på Gotland.

Tidigare i somras fick jag lära mig av min vän Jenny att det finns två olika sorters blommor – hanar och honor. Honorna blir till zucchinis medan hanarna bara förblir blommor. Det förklarar varför man just gör något av dessa blommor.

Att se vilka som är vilka är enkelt; honorna växer direkt på stammarna medan hanarna växer på en stjälk, som en pinne ut från stammen.

Detta recept skapades i köket, lite utifrån vad som fanns hemma och utifrån ge-och-ta från andra recept. Blev som varma ostbollar och passade fint till den vegetariska måltiden.

Fyllda zucchiniblommor

Ingredienser ostfyllning
1 förp mascarpone
1 förp fetaost
1-2 klyftor vitlök
citronzest efter smak
salt och peppar
smör till stekning

Gör så här: Blanda samtliga ingredienser till en oströra, smaka av med citronzest, salt och peppar. Låt stå i kylen 30 minuter. Öppna  zucchiniblommorna försiktigt och knipsa av och ta bort ståndare och pistill med fingrarna.

Fyll blommorna med ostfyllningen med varsam hand och förslut blommorna. Lägg på ett fat.

Hetta upp en stekpanna och smält smör. Stek sedan blommorna och vänd dem försiktigt när de fått färg. Servera omgående.

Så vackra. Helt fantastiska skapelser dessa gula blommor.

Denna kväll åt vi vegetariskt med ugnsgrillad spetskål, ugnsrostade betor med ramslökssmör, linsröra och risotto gjord på korn. Så ofantligt gott alltihop och allt närodlat.

Eller inte ostarna då…

Dessa små fyllda zucchiniblommor blev inte så där jättesnygga men låt dig inte luras – de var fantastiskt goda. Hemma igen önskar jag göra samma men domen större blommor (hoppas finna hos handlare) och doppa i fritösen. Kanske lite krispigare då? Får se om jag får till det då.

Solen har lämnat oss känns det som men för det kan man ju ändå ta stranddagar. Också inte lika så där hettande brännande eller stressigt med “skynda till stranden” om man ändå mer ser det som en utflykt än baddag.

Frukosten i det gröna och sedan packa för en dag på Smöjen. En strand som ligger precis bredvid ett kalkbrott. Så det är liksom två för en här.

Vi valde dock stranden. Mer plats för lek och möjlighet att bara ligga i sanden.

Vi hade inköpsärenden på vägen så det blev en picknick direkt från butiken. Gör din egen macka-picknick.

“Var är solen? jag vill bada!”

Färgerna! Helt magiska färger som bilderna här inte alls ger rättvisa åt. Och himlen!!!! Wow vilken himmel med dramatiska moln åt ett håll och nästan klarblått åt det andra.

Det blev bad så klart ändå. Alla badade utom jag och storkillen. Här är det lillkillen som gör volter.

Från att som liten inte vilja bada alls är han nu vår främste säl.

Hem och förbereda middag. En kul sådan som jag återkommer med.

Äntligen på norra Gotland och hos svärfar å fru. Två år sedan och nu ska vi ta igen allt det vi saknade under pandemisommaren 2020. Som att bada i kalkbrott och äta middag i solnedgången bakom ladan. Två ting barnen och jag också längtat efter.

Det finns flertalet gamla kalkbrott som numer är vattenfyllda och blivit till badplatser. Den mest kända är den så kallade Blå lagunen. När jag var här första gången 1999 åkte vi dit. Då hade den absolut inget namn än mindre en plats på kartan. Det var en känd plats bland byborna men ytterst hemlig. Då var vi ensamma om att bada i turkost vatten. Nu är det bilköer, parkeringskaos, glasskiosk och solstolsuthyrning. Inget vi önskar så nu har vi hittat nytt kalkbrott. Ännu ett hemligt sådant…

Inte turkost vatten men ack ett kalkbrott med poolkänsla nästan.

Klart vatten, varmare än i havet och så stilla.

Och fridfullt.

De är mäktiga badsjöar dessa kalkbrott.

Jag och min äldste skapar skuggkonst.

Ur stenlandskapet växer det skönheter.

Det är så magiskt detta ljus. Vart man än tittar är det vackert och somrigt.

Till och med badkläder på tork är vackert.

Fotbollskillen i motljus – en av sommarens vanligaste vyer helt klart. Åh vad han har älskat sin fotboll denna sommar.

Utan att jag planerat det så har jag tagit bild på dottern i detta gräs varje gång vi besökt huset och denna gång så var hon längre än gräset. Se HÄR så är hon en mindre version av sig själv.

Bakom ladan, i det vackra kvällsljuset med alla syrsorna.

Och skuggorna.

Solen fångas i solglasögonen.

Plötsligt är färgerna rosa och blå.

Visst är horisonter och solnedgångar i havet härligt men ett fält av gyllene gräs är helt magiskt det med.

Två saker på vår sommar-önskelista avklarade. Vilken sommar med så många drömmar uppfyllda. Min energidepå för hösten börjar bli fylld till bredden.

Dagen efter promenad- och lunchutflykt så styrde vi söderöver på ön. Vårt slutmål är på norra Gotland hos svärfar och fru men först några nätter längst söderut.

Inte helt lätt att hitta boende men maken knep sista rummet hos pensionat Holmhällar. Vilket ju är så roligt om man kan lite kulturhistoria här. Jo nämligen detta: på pensionat Holmhällar har filmen Pensionat Oscar spelats in som är en filmatiserad bok av Jonas Gardell. Han i sin tur har haft pensionat Milton i åtanke när han skrev den (rätta mig om jag har fel) då han spenderade somrar på Koster som barn. Och på just gamla Milton bodde ju vi när vi där för bara några veckor sedan. Kan man säga att cirkeln nu slöts???

Hur som helst. Efter en långsam resa söder ut med stopp för gofika hos kära vänner och middag hos makens bonusbror checkade vi in vid midnatt och allt var becksvart. Ingen aning om hur något såg ut.

Härligt att då vakna upp till den mysigaste platsen.

En frukostbricka per person fick vi hämta i luckan vid restaurangen. Detta är fortfarande ett äkta pensionat med frukost och middag klockan 17 (det står precis i välkomstbrevet) och här har gäster bokat samma stuga samma datum i 60 år. Ett vinnande koncept alltså.

Jag är sannerligen ingen påhejare av engångsförpackningar men det är faktiskt något galet mysigt med att få packa upp sina små delar av frukosten. Som en byggsats typ.

Sjukt nöjda barn som fick lyxa med varm choklad. Hör inte till vanligheterna.

Vi bor i den del som kallas vandrarhem. Annars är det alltså egna stugor. Tre rum på rad med 5 bäddar i varje på liten yta. Perfekt för oss!

Husen ligger som utslängda i naturen och den gör sig påmind.

Mycket att göra och upptäcka för barn. Och kul med många barn på området att finna nya kompisar bland.

Men sedan så ligger alltså havet bara ett stenkast från pensionatet. Man sitter och äter sin frukost till ljudet av vågorna som drar fram bakom träden runt huset.

Holmhällar, ett naturreservat med vackra raukar.

Från vägen syns inte raukarna utan de ligger som ett trappsteg ner.

Se alltid till att stå i linje med horisonten.

Vykortsvackert överallt.

Till och med de torkade blommorna var vackrare här.

Visst är det ett raukmoln???

Nog med promenerande nu. Nu vill vi bada. Eller i mitt fall blev det bara solbad för det var rent ut sagt skitkallt i vattnet.

Till och med den här lille sälen tyckte det var kallt. “Det gör ju ont i fötterna!”

Med helt egen strand blev det första toppless-situtationen sedan 90-talet tror jag. Tänk vad man hade tuttarna i luften då. Inte bara det att jag var yngre utan det var ju standard. Ingen köpte toppar utan bara underdelar.

Hem igen till lunchserveringen. Denna hade vi hört så mycket om! Att detta får vi absolut inte missa. Och att vi skulle komma hungriga. Ja men hallå – vi är familjen Lyth! Vi äter alltid mycket!

Min pappa spenderade alla sina barndomssomrar på pensionat i Båstad och hans berättelser kom liksom till liv här. Kändes som om jag var med i en film från 40-50-talen.

Skoja inte bort denna meny. Vill ju ha allt.

Fullt på uteserveringen men samtidigt ett flöde så det var aldrig kö eller trångt. Ett mycket invant beteende hos kunder och besökare märker man.

Ens namn ropas ut högt och man hämtar sin mat i luckan.

Inte en utan TVÅ rödspättor med generös mängd remouladsås. Lillkillen slukade sina köttbullar (vuxenportion) och ville genast bo kvar för att äta lunch fler dagar. “Imorgon vill jag ha rödspätta!” Fast nu visade sig att han hade aptit för en måltid till så han fick sin rödspätta redan samma dag. Jösses, han växer så det knakar nu alltså. Hur kan man äta så mycket?

Makens bonusbror med familj. Barnens bonuskusiner alltså. Så härligt att ses massa på lediga sommardagar.

Nej, jag orkade ingen dessert men detta finns också på menyn. Om saker och ting här är retro – vad är då inte detta??? Glassfylld citron och kokosnöt. Älskar!

Älskar denna också!

Detta var ett besök vi sent ska glömma och gärna besöka igen. Till våren öppnar bokningarna men tydligen är det 10 års väntan på stugorna. Ja jösses!

Imorgon dras det norrut. Från raukarna i söder till kalkstenslandskapen i norr. Mer Gotland! Vi ses då.

Idag den 8/8 är det kräftpremiär detta år. Nu är det alltså premiär frö fisket av kräftorna men om man som jag mest fiskar i dagligvaruhandeln så var det ju typ premiär redan efter midsommar. Men om man är helt enligt alla regler så är det alltså fritt fram på riktigt från och med idag.

Och som du kanske vet har jag ett digert bibliotek här på bloggen med tips för denna goda högtid. Allt har jag samlat i DETTA inlägg så du gör bäst i att hoppa dit redan nu och ta del av pajrecept, ladda ner mallar och sånghäften och få tips på pyssel och dukningar samt en massa smarta tips för själva skivan.

Här nedan följer sådant du kan inspireras av så länge, alltså det du finner i DETTA inlägg:

Hoppas du finner något härligt till din skiva.

Det finns bilder som man liksom fastnar för när man scrollar sig genom Instagram och jag sparar bilder för att jag inspirerats av dem i olika mappar. När jag sett samma plats dyka upp flera gånger och typ sparat samma bild ett antal gånger började jag undra vad det var för något jag uppenbarligen gillade.

Ett hotell och restaurang på Gotland visade det sig – Djupvik. Ingen aning om att det fanns till för nåt år sedan men bilderna i mina mappar avslöjar mitt intresse sedan några år.

Nu hade våra vänner bokat lunch och jag jublade av flera anledningar. Härligt med restaurangbesök och att äntligen få se stället.

En avskalad fasad vittnar om något nytt och modernt.

Luftig uteservering som fick mig att tänka på hotell i Grekland vi besökt.

Men hotellgästernas pool var ju det som fick min uppmärksamhet.

Så vackert och så snyggt. och här skulle jag lätt kunna spendera en dag eller två. Men då måste vi boka rum! Nästa gång kanske?

Tillbaka till restaurangen.

Vi hade långbord inne i huset.

Istället för bukett: berg av citroner.

Servera bröd och smör på en gigantisk bok om Capri. Ja men varför inte???

Jag har en outtalad överenskommelse med mig själv om att försök beställa lokala rätter när jag är på restaurang. Här blev det gotländska korallinser med annat härligt grönt och lokal öl. Dock har jag svårt att tro att halloumin är från denna ö…

Saffranspannkaka. Så klart! Som jag sa: minst en gång varje år.

Mätta och glada tackade vi för oss och gick ut. Nu var det badväder igen!

Utsikten från uteserveringen drog oss ner mot havet.

Tre är en trend, eller hur??!

Djupvik beach, here we come!

Denna pir fick mig att tänka på Italien och Cinco Terra som jag och maken besökte för 21 år sedan. Ljuset och den söta båthamnen var magiskt här, precis som där.

Bad avklarat!

Sedan hem längs med den vackra kustvägen. Här lyssnade vi på denna låt och jösses vad det osade sommar om oss då!

Vaknar upp till en magisk gotländsk sommardag och med naturreservat runt knuten tog vi på oss promenadkläder och packade badkläder. Vi skulle promenera Paviken runt.

Det är alltid roligt att besöka en plats man inte känner till ihop med några som känner den som sin egen bakficka. Vår promenad kunde lika gärna ha varit starten på ett maraton när man inte vet något om terräng eller längd egentligen. Bara att ge sig ut och ge sig hän.

Extra kul när det hela tiden är som avbrott och hinder på vägen. barnen hinner aldrig säga “är det långt kvar” för det händer alltid något.

På Gotland heter det inte får och lamm utan lamm och lammungar. Precis som kaniner inte heter kaniner utan rabbisar. Lite språkkunskaper fick du nu, ha ha.

Som sagt, hela tiden något nytt.

Där klev vi ur naturreservatet och gick mot stranden, kusten.

Blå blommor! Det är något med dem som alltid känns overkliga. I alla fall ovanliga. Cikoria är rasande vacker alltså.

Salmbären, det gotländska goda guldet börjar mogna. Denna var sur som sjuttsingen så jag slog bort tanken på att plocka.

Framme vid havet. Dock något som försvunnit var solen. Nu var det där badet vi släpat badkläderna för inte en så attraktiv tanke längre.

Men att vada – det fick vi göra.

Ser du lammen?

Maken, den lille sälen badade så klart men sedan fick vi ta älgkliv hem för vi hade ju en lunchbokning på Djupvik. Som jag längtat. Återkommer med den.

Äntligen på ön! Så härligt att få en sista semestervecka här på Gotland. Landade rätt in hos våra kära vänner i Västergarn. En blåsig överfart tog inte slut på våra krafter utan tvärt om var det fullt ös.

Efter en mycket god middag hos dem tog vi oss, precis som förra gången, till Stelor ner för vägen.

Alltid en boll med tycker lillkillen.

In i ladan där det spelades blue grass för full styrka.

Bäst var låtarna med sång på gotländska. Visst, blue grass är en amerikansk musikstil men det blev verkligen trovärdiga texter och med mer känsla när de sjöngs på gotländska. Mer sånt!

Kanske att det inte var en konsert kidsen jublade över men…

… glass jublas det alltid för!

Lilla Meja, väntar tålmodigt.

Lokal gin med lokal tonic. Tror jag i alla fall att det var. Väldigt gott var det hur som helst.

Helena ute på galej!

Några låtar till sen var det hem igen. Då var var alla två- och fyrbenta besökare nöjda.

Levande ljus – sånt jag kan längta efter till hösten, kom jag på mig själv att tänka. Nä nä, inte sånt än. Först mer sommar. Men allra närmst: sova!

Sommaren är inte slut bara för att semestern är slut. Det är något jag kämpar med att övertala mig. Lätt att börja tänka höst bara för att höstterminen startar. Jag blir bättre och bättre för varje år.

Men, för mig är det inte riktigt så utan semestern fortsätter på en av de somrigaste öarna: Gotland. Ska bli härligt med att få träffa vänner och familj, uppleva både den sydligaste delen och den norra.

Jag träffade min karl 1999 och det är närapå  varje år sedan dess vi besökt ön på sommaren och med det har jag också några saker jag alltid längtar efter. I år extra mycket då det blev en paus förra året för pandemin.

Gotländska måsten varje sommar

Här är de saker jag längtar mest efter:

Långa frukostar utomhus med svalor och humlesurr som enda ljud. Kanske att en häst galopperar förbi på grusvägen bredvid huset men annars så rasande tyst på mornarna.

Det magiska ljuset. Kalkstenar, kalkstränder, kalkvägar och stora himlar.

Färger. Eller få färger. Blir alltid så inspirerad av de starka punktfärgerna på husen.

Vatten i alla riktningar. Okej, Gotland är inte som Koster där man vandrar runt på en eftermiddag utan en väldigt stor ö men ändå att man vaknar och känner vindens riktning och det ger om man tar västliga eller östliga stränder.

Beachlife! Ensam på en kalkstensstrand, vid ett kalkbrott likt en pool eller med ett folkhav på långa sandstränder. Allt funkar!

Tid tillsammans. Här är det som sagt lugnt och allt tar sin tid. Mycket att upptäcka hos varann och i naturen.

“Middag bakom ladan” är nog banne mig den finaste uteserveringen. Så lyxigt att få besöka svärisarna här.

Var 15.e minut ändrar den skepnad.

Handla lojakt, äta lokalt. Saffranspannkaka minst en gång. Recept HÄR.

Att få lufta sig. Som sist på Stelor till exempel. Känns lite overkligt att saker och ting nästan är tillbaka till förr. Med planering och bokningar så kan vi nog få till lite restaurangbesök.

Ja detta är bara några saker jag längtar efter. Det är så mycket mer. Vi får se vad det blir. Först ut ska vi träffa kära vänner och bo i deras härliga hus. Bara det; att kunna ses hemma hos vänner. Det är ju magiskt!

Mamma fyller 85 och det ska vi fira! I vår trädgård samlade vi merparten av vår familj, 14 av 18. Jag och mina tre bröder skapade en trevlig och ostressad dag. Viktigt att få tid med mamma, jag har skrivit mer HÄR.

När vi började planera för detta kalas, som skulle bli vår present till mamma, insåg vi att förberedelsetiden var det svårast. Alla skulle komma från olika håll, vara på resande fot mer eller mindre så här var planering A och O.

Fokus på att umgås, ha tid för varann och kunna ha långa samtal. Mindre tid på att laga mat och fixa alltså. Det gav att vi köpte smörgåstårta och prinsesstårta från butiken. Ingen blev fast vid grill eller spis.

Lyxig och matig. Och med flaggor blir det extra kalasigt. Inser att det är bara vid födelsedagar och midsommar mina träflaggor kommer fram.

Drycken föreslog jag att alla syskon skulle ta med sig en välfkyld flaska Rotari. Och sedan hade vi den lokalinköpta kullamusten också.

Efterlängtat kusinhäng.

Så klart flaggspelen var med. Bara att hänga upp precis överallt och vips har jag gjort ett kalas.

Snyggaste, piggaste och mest spännande 85-åringen i bygden!

En riktig cool katt!

Jag hade dukat vid bordet men solen hamnade precis där och var för stark så det blev en picknick i skuggan på berget istället.

Kanske att det blev ännu mysigare faktiskt. Som sagt – det skulle vara ett avslappnat och en kul dag och att sitta lite överallt är ju kuligast!

Efter den matiga smörgåstårtan var ingen direkt sugen eller hungrig på prinsesstårta så en promenad till stranden skulle få fart på oss tänkte jag.

Det blev inte bara promenad – det blev bad. Brorsorna, brorsöner, brorsdotter, svägerska och jag slängde oss i. De som inte hade haft vett att ta med sig badkläder badade i kallingar. Går ju bra det med.

Nedsvalkade och med mer energi promenerade vi hem igen.

På tork som på ett landställe typ.

“Grattis kära mamma” följt av sång och hurra.

Sen ville alla ha tårta. Två tårtor slukades på nolltid.

Och nu ville vi sitta vid bordet.

Kära mamma! Så glad över att jag fick fira dig på allra bästa sätt. Det blev en dag vi alltid kommer att minnas med stora leenden. GRATTIS!!!

Nu drar vår sommarresa vidare österut – mot Gotland. En sista vecka att njuta av lata dagar. Återkommer alltså från ön.

Minns du citronyoghurten som fanns förr? När jag var liten fanns smaksatt yoghurt endast i  små plastbyttor och smakerna var jordgubb, skogsbär och citron. Lyckan när mamma packat ner en sådan vid utflykter till exempel. Min favorit var citron och när sedan yoghurt blev mer vanligt och populärt hamnade de så småningom på stora tetror. Av någon outgrundlig anledning föll citron bort.

Utomlands finns citronyoghurt oftare än vad jag sett här hemma från andra varumärken så på tex greklandsresor har jag suktat och letat. Dock inte med samma smak och konsistens som jag minns det.

Men nu tänkte jag försöka göra egen citronyoghurt. Borde väl gå?, tänkte jag. Och tänk – det gjorde det!

Jag gjorde det första gången i Skåne till jordgubbar och den efterrätten jag visade. En pangkombo med bär men hemma här gjorde jag det till frukost. Mums så gott!

Göra egen citronyoghurt

Ingredienser:
1 liter grekisk naturell yoghurt, fetthalt 10%
160 g lemoncurd (halv burk)
ev citronzest

Gör så här: Ta 2 dl av yoghurten i en bunke ihop med 160 g lemoncurd och vispa ihop med elvisp. Lemoncurden ska blandas väl med yoghurten. Klicka sedan i resten av yoghurten och blanda väl. Önskas mer sting av citron kan du riva citronzest över. Antingen i hela blandningen eller vid servering.

Ja detta har klart blivit sommarens favorit. Mild, söt och krämig. Gott till frukost men även som efterrätt med bär som sagt. Ska helt klart ta med mig denna in i sensommaren också.

Vi är hemma en sväng för att fira mamma imorgon och en av mina bröder bor hos oss. Med honom och hans familj gjorde vi en härlig sommarmiddag som blev en blandning mellan Japan och Grekland.

Maken fick av kollegor i 50-årspresent en Konrogrill. (hans kalas HÄR) Alltså Konro – en japansk bordsgrill. En perfekt present till honom. Och som jag också njuter av.

En låda av sten att ha på bordet och med en speciell sorts kol som inte ryker så mycket. kolet är sjukt tungt och med hög densitet. Väldigt speciellt.

Grillarna finns i alla möjliga storlekar – har sett en som typ är för EN korv, ha ha.

Ok, japansk grill men varför grekisk middag då? Jo, jag som suktar så efter Grekland hade köpt grekiskt öl och svägerska gjorde en magisk sallad på fetaost, vattenmelon och jordgubbar. Så gott med det söta, friska och salta ihop.

Brorsan och svägerskan gjorde dessutom goda “biffar” av rödkål. Stekta hela tjocka skivor av kål.

Och jag som bara älskar måltider där det händer saker så som taco, fondue, sukiyaki mm älskar detta sätt att laga och äta. Att grilla tillsammans PÅ bordet.

Om nu sommarkvällen inte är så varm så kan man ju värma sig runt grillen också.

Vilka färger min tallrik bjöd på!

I köket låg några nektariner och blev inte yngre samt att grillen efter middagen var fortfarande perfekt – det blev grillade nektariner med olika sorters julgodis till efterrätt. Jo du läste rätt; julgodis. Efter julboksfotograferingarna så är frysen fylld av knäck, kola, fudge mm. Mums med julgodis mitt i sommaren faktiskt.

Nu är det ladda om för 85-årskalas!

Hej då Skåne och hej hej Stockholm! Vi brukar vanligtvis vara ute på sommarresa på västkusten och Skåne för att sedan fara över hela landet och ta färjan till Gotland. Så har vi haft det några år men i år tar vi en mellanlandning hemma mitt i vår turné.

Min kära mamma fyller nämligen 85 jordsnurr och det ska hela släkten fira med pompa och ståt hemma hos oss.

Lite märkligt ändå att plötsligt se massa hus och myller från att ha levt på ö utan bilar och sedan i Skåne med milsvida fält runt mig.

Ett mycket efterlängtat möte från båda parter. Vår fine goe Birger visade tydligt att han längtat efter oss.

Den lille nosgosen.

I vårt hus hade min mellanstorebror med fru och barn redan tagit plats. Kändes härligt att komma hem till ett inte så igenstängt hem faktiskt. Full kyl och öppna armar. Så borde man alltid få komma hem.

Vi hade ätit på vägen men suttit still i 6 timmar så en kvällspromenad ner till vår strand var bra.

Återigen konstig känsla; från hav med horisont till Mälarens sakta vågskvalp.

Hemma igen dukade vi upp en härlig ost- och charkbricka.

Vi blir bara hemma några dagar så egentligen ingen idé att packa upp men tvätta lakan, badlakan och badkläder är nog en bra idé.

Imorgon blir det att se över trädgården – hur mycket har rådjuren ätit upp och värmen tagit?

En kväll på stan! Det fick maken av sin bror med tjej i födelsedagspresent i våras och ikväll skulle det ske. Vi hade bokat bord på Garage Bar, ett av de där ställena som ligger bakom Magasin 36 jag skrev om tidigare. Jag var kanske extra spänd för jag inte varit där tidigare till skillnad från de andra.

Precis som Holy Smoke, se besöket HÄR, är det något av en biker-stil över stället. Amerikanskt i både meny och inredning.

Jag blev väldigt inspirerad av glasväggarna av vad jag tror är gamla växthusväggar. Och det här med kulörta kulor – alltid en god idé.

Som en amerikansk diner eller kanske snarare en vägkrog.

Med de höga trädstammarna och höga trädkronor kändes det nästan som palmer runt oss.

Phu vilken tur att vi lämnat barnen hemma med farmor, ha ha.

Vi blev placerade vid vårt bord utomhus och beställde snabbt nachos and drinks.

Vi gjorde det enkelt för oss och tog erbjudandet om en burgare med tillhörande öl.

Coolt med egenbrandad öl.

var lika gott som det ser ut. Eller ännu godare faktiskt.

Mätta som få flyttade vi oss till fåtöljerna i vinbaren.

Och där blev vi kvar.

Så trevligt och gott. Härligt och läckert. Och grymt bra musik i högtalarna. Vi lyckades tyvärr tajma in dagen utan spelning för det hade det varit kvällen innan och skulle vara efter. Men kanske lika bra. Vi fick ro att prata utan avbrott av varken gitarrsolon eller barn.

Detta var vår sista kväll på vår västkust- och skåneresa. Känns som evigheter sedan vi var på Koster. Nu ska vi hem en vända för att träffa min familj. Min älskade mamma fyller nämligen 85!

När vi var på väg till Skåne hade barnen ett krav – vi måste till Kullamust. Förr året när vi var i Skåne kom vi tyvärr dit den dagen de hade stängt så i år skulle vi absolut dit. För deras must är den godaste och för barnen har det blivit en riktig sommarsmak.

Att fylla en låda med 12 flaskor av olika sorters must är lite som att plocka smågodis.

Sedan finns det ett kafé för den som vill fika.

Vi åkte vidare för vi skulle spana in Höganäs nyaste nya. Fast gamla.

Magasin 36 och Höganäs saluhall var ett riktigt lyft för hela bygden när det öppnade. Ryktet om den ombyggda lokalen hade spridit sig långt över landet och alla skulle dit. Se mitt första inlägg från 2013 HÄR. Nu under pandemin har det dock varit skralt med folk så till den milda grad att den gick i konkurs. Det gjordes omstart och hallen byggdes om och öppnade igen nyligen.

Ut åkte många av de diversebutiker och in med lite mer kvalitet kanske man skulle våga sig på att säga. Själva saluhallen har blivit mindre och mer stapelvaror än färskvaror. Charkdisken är dock kvar med lokalproducerade varor och på-plats-gjord korv.

Bakom Magasin 36 och saluhallen finns flertalet restauranger och ett härligt håll-i-gång för att uttrycka mig gammalmodigt.

Dit ska vi senare. Återkommer med rapport från det. Dags att ta på sig mascara och ge sig ut på stan alltså.