År: 2023

Det är samma sak varje år – under sommaren och semestern växer min växtgardin av porslinsblomma flera meter. Om jag hade haft en kamera som tog en bild i timman och satt ihop till en film skull man nog se hur den liksom sträcker ut sina “armar” och rör sig. Nästan läskigt när jag tänker på det.

Jag har flera inlägg med allt om hur jag tagit fram, tagit hand om och hur jag planterat om växtgardinen och det kan du läsa i länkarna.

Jag är så förtjust i min lilla djungel här i matrummet och den gröna känslan förstärks med väggfärgen ihop med slingerväxten.

Men nu undrar jag hur långt jag ska låta detta pågå? Den verkar ju ta över helt nu och ska jag låta den gå åt andra hållet med?

Som du ser på översta bilden har jag planterat ytterligare en som får gå upp och runt öppningen till vardagsrummet. Den har också växt helt otroligt.

Jag får många meddelanden med frågor om hur jag gjort för de har inte alls lyckats med sina växtgardiner. Då jag inte gjort något speciellt så vågar jag nog tro att det är de stora funkisfönstrena som är svaret. Att det är ett stort ljusinsläpp som gör att hela växten får mycket ljus. Men det är min killgisnning bara.

Jag får se vart denna vill växa framöver för snart finns inga väggar kvar för den att jobba på. Jag är en crazy-växtgardin-lady ha ha.

Idag är det exakt 4 månader kvar till julafton och jag vet inte om IKEA la sin pressvisning igår med tanke på detta eller om det råkade bara vara pressvecka men det är ju väldigt passande kan man tycka. När augusti drämmer till med en överraskande värme fick vi kliva in i mäktiga Livrustkammaren på Kungliga slottet och möta en ljuvlig julvärld. Julen på IKEA 2023 är presenterad!

Det första vi möttes av var granar utanför och sedan denna gröna dukning. En liten modern jul kunde jag då ana men så var det inte. Eller jo, detta gröna bord var väl nutid men sedan var IKEAs jul 2023 väldigt traditionell och klassisk och som de själva sa; nostalgisk.

Innan jag fortsätter ska jag svara på den fråga jag alltid får: det är 1.a oktober julen börjar säljas på varuhusen och online.

Jag visade från Formex att det var mycket glas och överallt jag sett så är det glas. Kanske inte det vanligaste vi sett vid jul men nu då även här. Vinterkrispigt och vackert.

Grönt och vitt med kallt glas. En modern jul men med tradition ändå. Väldigt skandinaviskt.

Julbordet börjar serveras från 16 november på varuhusen.

Och igen blir jag inspirerad till att servera julbordet som snittar. Och den där glöggsangiran vill jag gärna göra hemma.

Som ett snöfall från skyn.

Härlig stämning och inspirerande visning.

Men jag blev lite snuvad på mer bakgrund från IKEA hur de kommit fram till denna julkollektion. Varför valde de att göra en sådan klassisk och traditionell jul? Är det den skandinaviska julen som ska nå ut i världen som förväntas för jag hade gärna sett en lite mer “edgy” jul från det stora varuhuset.

Det mest “oväntade” som jag såg var de lite pastelliga julkulorna.

Men missförstå mig inte nu – jag fullkomligt älskar den traditonella julen, allt det röda, tomtar som tagna från en Jenny Nyströms-målning och dukningar som känns Bullerbyn men jag hade nog förväntat mig en jul med en rörelse framåt. Men kanske IKEA analyserat 2023 och kommit fram till att det är för skakigt i världen så vi ska inte göra något som inte känns tryggt? Sånt hade jag gärna hört mer om.

Riktigt vacker duk med de röda ränderna i ton i ton. Alltid vackert med mycket rött till halm och gran. Och låt amaryllisen blomma för fullt. Eller låt de konstgjorda ta plats.

En trygg decemberdukning med ting som absolut kan användas även resterande av årets dagar men då kanske var för sig.

Om den svenska julen ska på export så är det pepparkakan som är bland de största hjältarna. Små pepparkakshus i dukningen och -hjärtan i granen.

Favorit nummer ett: ljusslingan med röda vävda stjärnor. Alldeles alldeles perfekt.

Och ett leksakståg på bordet. Och du kanske minns mitt tåg under granen… Se HÄR.

Favorit nummer två: Den klassiska lilla tomten att hänga i granen – eller på paketet? Mer av typen svensk gårdstomte än den amerikanska Cocoa-cola-tomten. En snygg flirt till Jenny Nyström här och det gillar vi!

Och massa inslagningspapper. De måste jag titta närmare på för jag var tvungen att smita iväg. Fullt övertygad om att julen 2023 kommer bli en väldigt mysig sådan.

Eller vad tror du???

Igår var jag då på Formex och fick mina 10 000 steg i de olika mässhallarna och säkert det dubbla vad det gäller intryck. Och jag ska här försöka få ner det som fångade mitt öga och intresse och kanske de då kan även ge dig lite inspiration.

Om du inte vet vad Formex är så är det en mässa som går av stapeln två gånger per år, lagom till varje terminstart så att säga. Och det är producenter och agenturer som ställer ut produkter för återförsäljare, butiksinköpare, att lägga beställning på. Det som visas här är det som sedan kommer ut i butik enkelt förklarat.

Det som först fångade mitt intresse var glas och glas i skulpturell form. Vaser som är så stora och dekorativa så de även kan gå för en skulptur eller då glaskonstverk som är menade att vara dekorativa inredningsdetaljer. Från Olsson & Jensen

Jo Andersson Studio

Ernst form

Det har pratats en hel del om glas och då främst färgat glas ett tag och nu tycker jag det verkligen tagit plats. Stora objekt som får bli mäktiga blickfång i rummen. Här från Jakobsdal.

Något annat som var tydligt och jag verkligen gillade var alla färger. För 6-8 år sedan var varje monter målad i mörkt blått eller mörkt grönt och alla pratade om att nu är det slut på “ljust och fräscht” och så var det. Sedan kom det en greige (grå beige) period och allt såg ut som havregryn. Här från Miljögården.

Det många pratade om nu var hur många olika färger det var, hur livfullt det var. Och framförallt hur stor skillnad det var från Formex i våras, där i januari. Då var det krig, långkonjunktur, post-pandemi och väldigt stor oro vilket förmodligen gav att mässan reflekterade detta och allt var nedtonat. Från Sköna Ting.

Inte bara montrarna och produkternas presentation utan stämningen och människorna. Inte så konstigt kanske. Nu kan jag tycka att det var lekfullt, lättsamt och ja, framtidspepp. Samtidigt som inget riktigt talar för att allt går uppåt… Låtsas vi som om det regnar??? Från Madame Stoltz

Jag skrev igår att jag hoppas få se fler presentationer av hållbara val och produkter. Kanske jag inte fick det bekräftat direkt. Nja, det kan bli bättre på det tycker jag. Återbruk, cirkulärt, hållbart är fortfarande något som får stå tillbaka. Om ett företag säger att de skapar saker i återvunnen PET – tänk då på att PET-flaskor är inne i ett system där de returneras och smälts till nya flaskor så den PET som blir till, säg väskremmar, är alltså köpt PET fast de hade ju fortsätta kunnat vara till flaskor. Så flaskorna får alltså då istället tillverka ny PET. Tåls att tänkas på… Men Recycled by wille fick mitt intresse som skapar textilier i 99% återvunnet material. Spillmaterial i texitilfabriker i Indien blir till textilmassa och spinns om till nya trådar. Återbruk på riktigt.

Koppar syntes inte mycket utan det vara bara här (säkert fler ställen men inget jag snappade upp) och jag gillade detta massor. Kanske koppar kan få komma tillbaka och få plats mer i inredningen?. Du vet hur kopparformar hängde på köksväggarna förr. Hade inte det varit fint? Från Miljögården.

Lin, naturligt och vackert. Något väldigt vilsamt över detta. Från Axlings

Färgkombinationen jag kommer satsa på är beige och rött, kanske vinrött. Jag vet inte om det är en trendig skala i sig eller om det är jag som skippar 20-30 dagar i kalendern och hoppar till slutet på september. Jag gillar detta såååå mycket. Från Affari of Sweden.

Ja det var det. Utöver dessa tendenser, trender, inspiration så var det många fina pressvisningar och möten men här var det som jag tar med mig i stort.

Gotta catch ’em all! Porslin är min typ av Pokémon. Jag jagar hela tiden efter de delar jag saknar och känslan av att “ha alla” är intressant. Den liksom stiger i mig och jag kan identifiera min iver, när jag känner vittring. Ett handmålat dansk porslin dyker upp i mitt synfält och jag ställer in siktet. Jag ska fälla den och dra med den hem.

Jakten är allt men mitt troféskåp är en oväntad tillfredställande vinst. När man samlar på porslin som inte längre görs vilket ger att man är hänvisad till second hand så blir det en sport, denna jakt.

Detta är mitt senaste byte. Ett avlångt fat, en form jag aldrig tidigare sett. Denna hittade jag på Cervera Vintage och övriga är en salig blandning av Tradera, Blocket, Myrorna och diverse antikbutiker. Loppis kan jag glömma då dessa är alldeles för poppis för att hamna där.

Idag öppnar Formex (mässa för återförsäljare och producenter) och så länge jag har bloggat, sedan 2011, har jag varit på mässan och i år är jag verkligen intresserad av att se om företag ställt om och kommer presentera nya saker som framställts hållbart. Att det varit med hållbarhet i fokus de senaste åren är fakta men nu vill jag se det hela skruvas upp lite till. Jag hoppas få se många cirkulära idéer, återbruk, nya materialval som fungerar i längden osv. Jag lär inte se så mycket dansk handmålat antikt porslin så jag lägger mitt jaktgevär hemma.

Om du vill se vad jag ser så får du haka på på Instagram där jag kommer posta i Stories. Vi ses!

Skolstart för barnen idag,  helt klart vardag och jobb på allvar för oss alla. Nu går allt tillbaka till det vanliga men jag känner starkt att det är nu det börjar. Den nya terminen och barnen går upp en årskurs – för två av barnen är det dessutom nya stadier och med det nya lärare och klasskompisar. En känsla jag verkligen minns. Så stort och pirrigt.

Denna nya start ger känslan av nyår och så har det alltid känts. Och det är jag inte ensam om. Det har blivit lite av en folksport att säga i sociala medier att augusti är det nya året men det är ju också en sanning. Det är ju nu man startar om på riktigt efter en lång paus. Jag är så redo för ett helt nytt år.

Igår hade vi den (nästan) årliga stora metarkvällen. Vi har försökt att få det till en tradition att kvällen innan upprop ha en kväll på bryggorna och meta. Och så skulle vi göra nu med. Bara det att det regnade helt galet. Men jag måste begåvats med söner som fått världens största tålamod.

Svärfar var med och vi två stod bredvid de fiskande killarna som inte gav upp. När mina byxor var helt genomblöta där under regnrocken så bad jag om att få gå hem. De kände nog att metandet inte var så lyckat där i regnet heller så de gav med sig.

Med dyblöta byxor och skor gick (klafsade) vi hem till huset där maken stått och kämpat ihop en underbar boeuf bourguignon.

“Det här är höstmat. Nu är det höst!” sa sonen och ja, terminen börjar så på visst sätt har han rätt.

Och vid sådana här nya stunder har man löften om hur bra allt nu ska bli. Här är mina nyårslöften:

Svara på mejl, sms, meddelanden och dm på en gång. Jag vet inte varför jag har så svårt för det men när någon kontaktar mig så är min reaktion “det där ska jag svara på men inte nu” och – hoppsan – så har det gått ett dygn. Kanske då det där meddelandet inte är aktuellt längre eller att det bara är pinsamt att svara på. Det finns ju diagnoser för det mesta och jag undrar vad detta är??? Jag lider av telefonskräck så är det att jag liksom undviker kontakt som inte är med ögonkastet för det är jag ju grym på???! Då jag ju är ensamföretagare är det rätt bra om jag svarar på mejl… Skärpning nu Helena!

Läsa alla veckobrev. Ja detta är lite samma sak. Barnens alla veckobrev måste läsas då det ju är asviktigt. Jag är verkligen sämst på det och de är ju så många. Det är från skolan X 3 och gärna även då fritids. Sedan alla barnens olika aktiviteter som skickar både kallelser och veckobrev. Inte helt enkelt att hänga med på alla läxor, prov, skolinfo, aktiviter, träningar, matcher, föreställningar, cuper och allmänna tillrop från klassföräldrar.

Använda kalendern, på riktigt. Läs punkterna ovan. Läsa alla brev och anteckna på en gång. Så många gånger jag stått där och insett att jag i panik fixar matsäck till barnen för att jag glömt skriva upp. Jag hoppas kunna ligga steget före istället för efter.

Ta morgonpromenader fast kroppen först säger nej. Den säger alltid tack sen. Jag tränar inget speciellt men power walks och promenader är min melodi och de måste bli mer regelbundna. Den här kroppen firar snart 50 och det märks…

Träffa vänner. Jag har som sagt telefonskräck och är usel på att ta och hålla kontakten med vänner. Jag är så glad att de som står ut med mig håller sig kvar och hör av sig så vi ses. Jag är så mycket bättre irl än via telefon och tangentbord. Och en sak som gör att denna punkt kan bli av är att vi är ute från småbarnsåren. Jag är inte lika behövd och med det får jag tid att faktiskt göra mer. Och då ge mina vänner tid.

Varje dag göra ett smart val. Vi lever i en galen värld och generationer innan oss har inte alltid gjort de smartaste valen vad det gäller konsumtion, materialval och hantering av resurser mm. En person kan inte ändra på årtionden av slitage men om alla gör ett bättre val, varje dag, så är det ju ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot att se över mina val och beslut och se vad jag kan göra bättre. Det är en utmaning jag tror på riktigt ska bli kul.

Ta kontrollen på mitt företagande. Våga sälja in mig och de idéer jag har. Jag har länge bara följt med och gjort det, tagit uppdrag, som kommit min väg och det är ett fåtal uppdrag och jobb som jag själv tagit initiativ till. Jag har så många idéer som jag nu skulle vilja göra verklighet av och faktist då äga projektet helt. Bli en företagare på riktigt.

En vända till för att se att glaset är halvfullt. Många gånger har jag inte planerat min tid så väl vid jobb och då har den där sista blicken på ett uppdrag inte kunnat ges. Att kunna få lite mer tid att ge ett jobb en vända till. Vad kan förbättras, kan jag se det hela ur en annan vinkel, ska jag addera/ta ifrån? Många av punkterna ovan är relaterade till denna. Om jag gör dem, som att använda kalendern och ta kontrollen på företagande så kan jag få till även denna punkt. Många gånger känner jag att jobbet är ett krav och en press fast det ju är bland det roligaste jag vet. Jag kan efter nån månad tänka tillbaka på ett uppdrag och då förundras över hur kul det borde ha varit men att jag liksom pressade mig utan att njuta av resan. Jag tror jag, med mina nyårslöften ovan, kan känna än mer glädje.

Ja och där får jag nog stoppa. Annars blir denna lista helt galen.

Har du testat laga fläskytterfilé i sockerkaksform? Du som följt mig vet att jag älskar genvägar och detta är en rätt som helt klart klassar in där.

Att laga fläskytterfilé i sockerkaksform gör att köttet blir saftigt och riktigt välsmakande då det liksom tätt bakas in, “viras in” av all god sås under tillagningen.

Och den sås som köttet lagas i blir sedan såsen köttet serveras med. Där av att det blir som en genvägsrätt kan jag tycka. Att såsen görs samtidigt som köttet. Two in one så att säga.

Detta är ett basrecept och kan lätt kryddas upp och så som du vill. Vill du ha timjan för mer krydda? Klicka i sambal oelek för hetta? Ja, det är är bara att testa sig fram. Jag valde gelé för det var det jag hade hemma, men fläskytterfilé i sockerkaksform görs även sig bra med lingonsylt.

Fläskytterfilé i sockerkaksform i ugn

Ingredienser:
1 kg fläskytterfilé
3 dl grädde (+ ev mer till sås sen)
1 tärning köttbuljong
2 msk soja
1 dl svartvinbärsgelé (el lingonsylt)
1/2 tsk salt
1/2 tsk peppar

Gör så här: Värm ugnen till 175°. Lägg en fläskytterfilé i en smal sockerkaksform. Formen behöver vara så liten att såsen sedan täcker köttet helt.

Vänd samman grädde, smulad köttbuljong, soja, lingonsylt, salt och peppar i en skål och häll över fläskytterfilén i formen. Ställ på galler mitt i ugnen i ca 60 minuter. Sätt gärna ugnstermometer där köttet är som tjockast för att testa innertemperaturen, vid 65° är fläskytterfilé klart.

Ta ut formen och lyft ut köttet till en skärbräda och sila av gräddsåsen ner i en kastrull. Koka upp såsen och spä ev med grädde och smaka av med salt och peppar.

Skär köttet i skivor och lägg i form med höga kanter, häll över såsen och servera med förslagsvis kokt potatis, saltgurka, grönsaker och gelé.

Jag slänger in några tips på andra goda enkla rätter:
• Kokt torsk med äggsås
• Kroppkakor med svampfyllning
• Krämig tomatsoppa med pasta
• Rotmos
• Citron- och dragonkyckling

När jag reser så går jag gärna i butiker för att få med mig souvenirer av det slag att det är ting jag kommer använda i vardagen. När man tänker på souvenirer så är det gärna av de där slaget där det är pryl med landet eller staden man besöker textat på eller avbildat. Typ en kopp där det står I love Italy på eller klassikern My mum went to London and all I got was this t-shirt. Hur ofta används dessa grejer kan man undra?

Då är min melodi mer att hitta lokala saker som jag kan använda i hemmet och när de används så tänker jag på resan och återupplever minnen från då. Och sedan så ligger lite av lyckan också i det att jag hittat något, förhoppningsvis, unikt. En detalj i hemmet som inte går att få tag på på hemmaplan.

Så låt oss titta på vad jag fick med mig hem från vår resa i Bretagne:

Innan vi åkte till vårt hus så körde vi in på den stora matbutiken för att få med oss frukost till dagen efter. Det var en sådan där gigantisk butik som säljer allt från solstolar, nattlinnen och leksaker till flingor, färska ostron och tårtor – dvs allt mellan himmel och jord. Jag fastnade bara 3 meter in i butiken vid fiskeavdelningen, alltså metspön och stövlar. Där fanns även en enormt vacker korg som jag inte riktigt först förstod hur den hängde ihop med fisket.

När veckan började gå mot sitt slut och vi skulle vända hemåt igen hade jag sett liknande korgar precis överallt i den lilla hamnstaden. Det är alltså en korg fiskarna har med sig i båtarna och även de som plockar musslor och ostron.

Jag hade inte släppt tanken på korgen jag såg första dagen och på den sista dagen åkte vi tillbaka dit och jag köpte mig en korg. Men inte för att plocka musslor i utan snarare ha i köket och använda när jag bär ut saker till matbordet i trädgården. Det fina trähandtaget mot korgens metall är så snyggt.

När vi var och åt på Chez Jacky blev jag helt vild i smörknivarna på borden. Jag tänkte att de var några antika historier, dyra och svåra att få tag i så döm om min förvåning när jag hittade dem i samma matbutik som korgen där den sista dagen. Och billiga dessutom.

Allt sitter ju i detaljerna som bekant och att få breda på smör med en fransk smörkniv och då minnas den fantastiska skaldjurslunchen är ju fantastiskt.

Säg ett plagg som är franskt och jag gissar att du tänker på basker och randig tröja. Och om det var något jag önskade hitta var just en randig tröja. Och på samma gata som maken köpte sig en randig tröja för 13 år sedan hittade nu jag min. En liten butik med en mycket liten dam som inte kunde ett ord engelska men som uppskattade min knaggliga franska kommer för evigt vara ett fint minne.

Jag letade loppisar med stor frenesi men det var inte så lätt. Hittade faktiskt förvånansvärt få men i en underbar second hand-butik hittade jag denna duk med 12 matchande servetter. Men jag hade kanske inte fallit lika snabbt för den om det inte var för påslakanet vår airb’n’b-värdinna hade lagt fram i huset. Det var vitt med bruna sydda kanter vilket gjorde mig så inspirerad. Så här såg jag först de bruna sydda kanterna och sedan mönstret.

Och jag måste säga att brunt, rosa och krämvitt ihop är ju makalöst snyggt.

Den hatt jag hade med mig på resan var svårt misshandlad. Den gjorde så klart sitt jobb med att skydda huvudet och skugga ansiktet men snygg var den inte. Så när jag hittade en hattbutik i Concarneau var jag inte sen att kolla om jag kunde hitta någon ny till mig. Och ja, det gjorde jag.

Och alla mår bra av kärlek gånger tre så denna blåa t-shirt fick också följa med.

Ja det var mina stora inköp. Utöver dessa ting så var det en väldans många ostar och marmelader som dessutom packades med. De lades i kylväskor som när vi checkade in på de tre hotell vi stannade vid på vägen hem fick stå i hotellens kylar och/eller hotellrummens minibarer. Lite får man jobba för att få hem godsakerna!

Snabblagad pasta med svamp, mozzarella, oliver och soltorkade tomater åker in på bloggen för att fylla på kategorin Barnens favoriträtter. Jag har ju bloggen som både en egen receptbok och dagbok. Perfekt att för mig att minnas goda rätter och samtidigt dela med mig av dem till er som tittar in här. Och denna vardagsrätt är en sådan.

Och utöver att denna pasta med svamp och mozzarella är god så är den enkel att laga då mycket av det är en “allt i en panna”-rätt. Sådant vi älskar i vardagen eller hur??!

Snabblagad pasta med svamp & mozzarella

Ingredienser:
500 g spaghetti
250 g champinjoner
1 rödlök
1 burk soltorkade tomater i olja
1 vitlöksklyfta
1/2 msk oregano
salt & peppar
400 g mozzarella
70 g oliver

Gör så här: Koka spaghetti enligt förpackningen. Skär svamp och lök i halvmånar. Strimla soltorkade tomater och spara oljan.

Värm en traktörpanna och häll i oljan från tomaterna och stek svamp, lök, tomater och pressad vitlök på medeltemperatur i några minuter. Ta 1 dl pastavatten, oregano samt salt och peppar och sjud i ytterligare några minuter.

Häll av pastan och blanda ner i pannan med grönsakerna. Riv ner bitar av mozzarella och blanda även ner oliver. Rör om och servera direkt ur pannan.

Och en sådan här rätt kan ju varieras på många sätt. Denna är vegetarisk, om man då bortser från mozzarellan som animaliskt protein, men kan ju också toppas med något grillat kött eller fisk. Eller varför inte knaperstekt bacon.

Och när barnen får vara med och laga så smakar det alltid godare. Konstigt det där men så är det verkligen.

Andra rätter som barnen gillar:
• Rotmos med mer morot
• Kycklinglårfilé med broccoli & franska örter
• Klassisk senapssås – ja faktiskt
• Krämig citronkyckling med dragon

Vardagen är tillbaka. För mig och maken då men medan barnen fortfarande har sommarlov och med det har sköna slappa dagar hemma. Jag får det så svårt att fokusera helt på mitt när barnen inte sätts i aktivitet, lek eller gör något. Ansvaret ligger på mig att kicka igång dem.

Och innan detta sker kickar jag igång mig själv. Nu har mina morgonpromenader blivit rutin igen och då jag går upp vardags-jobb-tid men barnen sover som om det var söndag så kan jag gå iväg och komma hem innan de vaknat.

Men sen är det jag som jobbar och jonglerar. Barnen ska ha mat och få energi att göra något samtidigt som jag ska få ur mig mina uppdrag.

Ett tag var ljudvolymen enorm och jag undrade om hela hemmet skule gå sönder. Det var ju “krig” och pang-pang med Nerf-gevären. Hellre stök och hög ljudvolym än stillasittande surande barn faktiskt.

Det damp ner ett cellprov för HPV i brevlådan. Då jag skjutit upp detta med förra testet jag fick tog jag det på en gång och la på lådan samtidigt som jag då lämnade kaoset hemma för att åka till stan.

Jag och en väninna har varit duktiga på att ses och ha kulturella träffar. Gått på teater, konstutställningar osv men kommit av oss. Det var nog pandemin som satte käppar i hjulet. Men när hon frågade om jag ville se Laurie Anderson på Moderna museet innan den stänger svarade jag snabbt ja.

Såg denna taxi och insåg att det är den jag alltid borde boka när jag ska någonstans.

Vi hade stämt möte utanför Grand Hotel och när jag står där slår det mig – luften är så varm och fuktig så mitt tunna hår med sk fina strån blev tjockt. Alltså wow. Jag var tvungen att föreviga detta unika.

Jag visste en del om Laurie Anderson innan men inte alls så mycket visade det sig. En mycket bredare konstnär än vad jag trodde. Utställningen är stor, hennes konstnärsskap från 70-talet till idag samt mycket om hennes farfar som emigrerade från Sverige till USA.

Utställningen var mörk och nästan helt i svart/vitt. Jag gillade det jag såg men blev liksom mätt och tung då det är en utställning med många svåra ämnen, sorgliga historier, kraft och som sagt mycket mörkt. När vi gick därifrån var jag rätt nedstämd. Kände att utställningen inte var i min smak men när jag morgonen efter går igenom den med maken så lyfte den. Jag hade så mycket att prata om, diskutera och ventilera. Så med en dags marinering så är min åsikt om utställningen att den var fantastisk. Så knasigt det kan vara.

Med då lite nedstämda känslor tog vi färjan från Skeppsholmen till Slussen för nu ville vi äta. För efter kultur kommer mat och dryck. Det är sedan gammalt.

Sökte oss upp in i Gamla stan.

Men det var fullt överallt. Attans.

Då kom jag på att relativt nyöppnade Fenix på Götgatan inte har bordsbokning utan endast drop in. Efter en lång promenad från Gamla stan till Söder hade vi tur – det fanns bord.

Fenix är en lillasyster till Riche vilket syntes på inredningen. Och klintelet.

Mellanrätter är grejen här. Och nu måste jag sätta ner foten. Kan vi inte sluta med mellanrätter??? Kul att testa flera olika saker och dela men man blir inte mätt och det slutar alltid med att man beställer massa rätter vilket gör det hela dyrt. Och det är liksom ett sjå att hålla på och dela.

Och jag kan säga om maten att några var helt underbara och andra var mindre lyckade. Jag vill summera det så här: superservice och stämning, helt fantastiskt ställe, men man går inte hit för en full middag. Snarare ta nåt glas med kära vänner och småäta.

Jag kommer gärna tillbaka men inte lika hungrig som jag var denna gång. Personalen får 5 av 5.

Slussen är ett sorgligt kapitel i Stockholms historia, det vet alla som besökt staden. Denna sommar så görs någon form av rälsbyte eller nåt annat vilket gör att t-banan går uppdelat och man måste byta tåg vid T-centralen efter 23.00. Väldigt oklart detta. Så det tog dubbelt så lång tid att komma hem och när det regnar, mörkt, förvirrat och är mitt i natten är man inte så glad i SL där och då. Men jag satte då på spellistan från TV-serien Molanders om du minns den. Bara klassisk musik och då blev allt vackert och filmiskt.

Väl hemma igen med underbar klassisk musik i öronen, vackra tomma gator och parker var det väldigt drömskt. Det gäller att göra lemonad av citroner som det heter.

En dag i augusti med en salig blandning.

Nu äntligen har jag fått till ett helt inlägg med den renovering av vår funkisbalkong vi panikstartade innan semestern. (eller är det uteplats, altan, balkong???)

Vi satt mycket här förr men det har blivit lite långt mellan tillfällena på sista tiden, jag tror sista måltiden här var på makens födelsedag i maj och då var det liksom läskigt att sitta här för golvet var så trasigt med vassa kanter samt att räcket var pinsamt rostigt så det var flera stora hål i det.

Att nu få tillbaka denna plats är så underbart. Det känns som om vi har fått ett rum till.

Golvet som låg här innan var i original från 1940 och då uteplatsen här är bredare än balkongen våningen ovan så var de yttersta plattorna väldigt utsatta. När vi var på visning tänkte jag inte så mycket på det men de 4-5 yttersta raderna av klinker var borta och ersatta med betonggolv. Det gick i linje med balkongens böj så det såg okej ut men det gjorde att uteplatsen upplevdes smalare än vad det är. Nu har vi fått full bredd och större plats.

Jag visade upp de färger på utomhusklinker som fanns att välja på och jag lekte med tanken på att göra det rutigt men det skulle bli för likt vårt badrumsgolv. Och sedan funderade jag på grönt för att matcha alla tallar runt om men då det var rött i original tänkte jag att ge tillbaka huset sin skönhet. Som det var tänkt och som känns tryggt.

Äntligen ett balkongräcke som är helt och rent. Om man tittar i mitt bloggarkiv så är alla bilder från måltiderna här med väldigt kort skärpedjup eller bara närbild för att se ett håligt räcke som ser rostigt och livsfarligt ut är inte inspirerande. Bara pinsamt.

Nu går det inte att ha känselfilter här på bloggen men du får lita på mig när jag säger att det är underbart att gå barfota på golvet. Lent och skönt.

Och de som bodde här innan oss; våra två katter, verkar gilla renoveringen de med.

Vi är så glada över att stjärnorna lös i vår riktning när vi bara frågade hantverkarna som jobbade hos grannen om de kunde kika över och kolla på vårt golv för att ge en offert och i samma stund fick de en avbokning. Tur, slump och tajmning – ibland har man ofantlig tur. För det var bara några regnskurar bort från att fukten i det trasiga golvet hade gått in i fasaden visade det sig… Och då hade det kostat ännu mer!!!

Renoveringen av funkisbalkong med utomhusklinker

Så då tar vi ett bildspel med lite av steg-för-steg.

De trasiga delarna av räcket skars bort och nya sattes dit. Planen var hela tiden att räcket skulle vara kvar i sitt original så långt det gick.

In med nya metallskivor till räcket och rostmåla. Knacka bort all gammal trasig klinker. Sedan bilades all betong bort, längs med räcket där det skarvats av tidigare ägare.

Hela golvet är nu rent från allt det gamla. Nu var det många olika lager med olika ytskick samt en lutning i ett undre lager för att vatten ska rinna bort från fasaden och inte in. En teknik som inte fanns när huset byggdes 1940.

Och sedan då lägga klinker med perfekt precision.

Klinker för klinker och sedan foga. Klart!

Så fint gjort och så proffsigt av hantverkarna. Det känns som vi gett vårt fina funkishus en dos kärlek.

Jag måste erkänna att det blev lite axlarna ner när allt var klart. Vi har länge vetat att denna renovering är ofrånkomlig men då det är ett stort jobb med stor summa har vi dragit oss för det men nu var det panik och akut. Och när väl allt var klart var det som om något lättade från lådan i huvudet med rubriken: jobbiga saker.

Nu är det bara roliga saker jag tänker när jag går ut här. Och när det regnar så börjar jag inte oroa mig – huset står pall!

Här kommer då ett gäng bilder från den lilla kräftskivan med den maxade dukningen som kunde göras av det jag hade med mig till Nyhetsmorgon. Jag var ju liksom tvungen att duka upp med allt när jag ändå hade alla ingredienser för en lyckad skiva så att säga.

Liten maxad kräftskiva på terrassen

Så, då tar vi byggsten för byggsten av alltihop.

Att ha en stor bukett eller flera små buketter av dillkronor är både så fint och passande till en kräftskiva. Och doften mina damer och herrar – den är ljuvlig. Blandar in nejlikor för att få lite mer “blomma” och rött.

Och som jag visade på TV så hade jag flera olika kökshanddukar istället för en stor duk. De blir som tallriksunderlägg och duk på samma gång nästan.

Och här valde jag då kökshanddukar som var lika men ändå inte samma. Den gemensamma tråden är… röd! Och sedan en kökshandduk var även med blå rand vilket jag ville för mitt porslin är det med blå blommor. Och för att plocka upp mer av det röda valde jag mina glas jag fått/lånat av föräldrahemmet och som jag brukar ha till jul. Bra med flera högtider som har samma färg ha ha.

Små buketter passar bra när man har annat på bordet som liksom tar all uppmärksamhet. Som min kräft-focaccia och…

… mitt hemmasnickrade våningsfat med kräftor.

Bordet blev helt fullt så drycken fick stå bredvid på snygg stol.

Vi hade en burk skagenröra och färsk majs i kylen så det fick bli förrätt och tillbehör.

Och det här med en liten skål med vatten att tvätta händerna i ska absolut inte underskattas. Varför det är så bra kan jag mäta med en enkel sak: det behövs ungefär hälften så många pappersservetter när man kan tvätta sig ren mellan varven. Citronskivan? Mest för att det är snyggt.

En klick skagenröra är en mycket enkel men ack så passande förrätt på en kräftskiva.

Rött, vitt, lite skirt grönt och små stänk av blått.

Och sedan dundrades det in med gult! När jag väl satt där med majskolven så var det ju helt perfekt. Jag brukar tipsa om att ha kronärtskocka som alternativ till kräftor för den som inte vill/kan äta kräftor för det är lite samma ät-beteende. Och ja, det är ju majskolvar också.

Det blev en liten kräftskiva för oss fem i familjen men väldigt maxad ändå. Det som saknades var kanske att göra den lite vuxen med snaps och snapsvisor men hej – det var ju söndag!

Jag vet inte om det är ärvt i deras dna eller socialt och vi smittat dem men jag är så glad över att barnen också älskar skaldjur. Hade de inte varit pigga på mat av denna sort hade vi nog inte haft så mycket kräftskivor som vi haft.

Om några helger har vi en riktig kräftis här och med det kommer också att denna plats (kallas det altan, balkong eller terrass?) invigas på riktigt. Ja för du som följt minns kanske att vi renoverade uteplatsens golv. Jag ska återkomma med ett eget inlägg för det. Men jag kan avslöja redan nu att vi är mer än nöjda!

Jag visade hur man kan skapa ett eget våningsfat av fat och skålar igår i Nyhetsmorgon, se HÄR. Och vi hade ju en liten kräftskiva sedan på kvällen när jag liksom hade alla delar redo.

Och då passade jag på att fota en liten steg för steg på mitt våningsfat.

Och om jg får säga det själv blev det ju alla tiders!

Skapa ett eget våningsfat av fat & skålar

Jag har tidigare visat ett våningsfat jag gjorde men då med vitt porslin och jag tycker att denna i glas blev så mycket snyggare. Speciellt när den var menad för kräftor.

Det man ska tänka på är att ha tre plana fat i olika storlek och sedan mindre glas och skålar att ha som “pelare” mellan faten. Nu fuskar jag lite här med att ha tårtfat som då redan är ett fat på fot men jag hade kunnat ha det glas jag har på mellanplanet även underst.

Mellanfatet har små fötter vilket inte balanserar bra på det upp och nedvända glaset så då hade jag ett litet glasfat denna som stadig bas.

Och som du förstår är detta våningsfat på intet sätt beständigt eller stöttåligt utan faten får hanteras varsamt. Men om du vill skapa ett våningsfat och det ska förbli så ska du limma alla delar med sk superglue. Då sitter delarna sedan som berget.

Och denna ska jag komma ihåg till jul när alla kolor, knäck, fudge och praliner ska upp. ja snart är det dags ha ha!

Vilken underbar sändning det blev. Det var sådan härlig stämning i studion och i korridorerna. Ja riktig feststämning kan man säga.

Se klippet HÄR och så hoppas jag att du blir inspirerad till att skapa, pynta och pyssla.

Jenny är så otroligt härlig att jobba med, lättsamt och roligt rakt igenom.

Jag sover alltid dåligt när jag vet att jag måste upp tidigt och även denna gång. Men jag var pigg ändå för nu skulle det ju bli kul. Kl 06.50 kom taxin och jag fyllde den med dilldoft. Tänk att sådan liten bukett kan ge som mycket doft.

Plats för att rigga mitt bord.

Och där står midsommarstången kvar. Eller är den tidig…?

Lite gott och blandat som vanligt.

Och sedan skjuts in i mirakelverkstaden.

Erik Videgård stod för matlagningen i köket och han kokade varma Louisiana-kräftor. Det doftade helt galet gott i hela huset. Och han hade tydligen fördelsedag vilket jag missade. Attans, då hade jag ju gjort en partyhatt åt honom med.

Det är inte enkelt att välja kläder till sändning tycker jag. Men det blev rosa för att matcha kräftorna lite och ett stort halsband jag inte använt på flera år.

När sändningen är över är det så härligt, alla spänningar släpper och jag vill bara stanna i den bubblan.

Detta är bland det roligaste jag vet och jag är så glad över att ni verkar gilla det också. Jag får så många fina glada hälsningar om det jag visat och får höra att jag inspirerat. Inget gör mig gladare. TACK!

Några små lådor med kräftskiva nerpackade. Sen hem och slänga mig i sängen. En totalkollaps för att hämta igen nattens missade sömn. Men så värt!

Återigen tack för att glada fina hälsningar från sändningen. Blir så glad över att få kontakt med er som läser, följer och tittar. TACK!

Nu är det dags för Nyhetsmorgon och jag har förinställt detta inlägg då jag har fullt upp med att åka till Gärdet och duka upp för direktsändning tidigt tidigt.

Om du trillat in här som vanligt med mina dagliga uppdateringar så vill jag hänvisa dig till arkivet denna gång och mitt matiga och kanske helt fullständiga inlägg med tips för kräftskivan, nämligen HÄR, klicka dig dit.

Kanske du hittat hit för att du sett mig på Nyhetsmorgon och undrat vem den där pysseltanten i rutan var och googlat dig vidare. Ja men extra välkommen, hoppas du ska finna denna blogg inspirerande. Om du vill veta mer om mig så kollar du HÄR. Och för att få ett litet hum om vad denna blogg kan innehålla så kan du kolla in kategorierna HÄR och sedan klicka runt allt vad du pallar.

Och sedan finns jag då på Instagram så klart där jag är mycket och får härliga kommentarer och kontakt men kanske att  bloggen ändå ligger mig närmast hjärtat för här är det inga algoritmer eller likes som styr.

Och så finns jag i bokform faktiskt. Min senaste bok handlar om allt härligt och kreativt du kan skapa under hela året: Vardagsvackert & festfyrverkeri. Så du kan bläddra fram till sidan 122 så är det bara att börja dessa skaldjursgoda festligheter.

Lämna gärna en kommentar om du hinner. Så kul att få kontakt med er som följer då ni är i tusental men jag ju inte ser er. Både ni som hängt med länge och alla nytillkomna för under sommaren har det verkligen kommit fler hit. Så glad för det är jag för det energi att fortsätta min önskan om att inspirera till kreativitet.

Det blev en girlang av grytlapparna! Kommer du ihåg att jag hittade en massa vackra gamla grytlappar på loppisarna i Skåne i sommar? Jag stod där i en fuktig skånsk lada och kände på de enormt välarbetade grytlapparna och kände att jag måste bara göra något med dem.

Fnderade på att göra lapptäcke av dem, som en filt av moromorsrutor men med grytlappar. Men insåg att det kräver ett himla lappande då de är så olika i storlek och stil. Inte omöjligt så klart men lite mer tidskrävande en vad jag tänkt.

Och då föddes idéen om att hänga upp som dekoration. Kanske som en girlang? jajamen!

Jag ångrar mig djupt över att jag inte köpte allihop. Jag valde rött, vitt och blått. varför tog jag inte de gröna??? Åh vad jag grämer mig men det kommer fler loppisar!

Visst ser man handen som skapat dem? Så otroligt vackra.

Jag hade ett rött papperssnöre hemma så jag valde det. Inte den starkaste tråden så egentligen inget att rekommendera utan nog bättre med slitstarkt bomullssnöre men rött är ju snyggt…

Festlig girlang med loppisfyndade grytlappar

Jag gjorde det mycket enkelt för mig och sydde stora stygn med papperstråden och en broderinål. Klippte inte av tråden utan lät den löpa från rullen och bara fyllde på med grytlappar.

Sedan när alla grytlappar var trädda klippte jag av snöret och sedan hängdes den upp på test. Det blev ju hur bra som helst!

Så då var första dekorationen till kräftskivan vi ska ha här hemma om några helger. Då hoppas jag (läs: räknar kallt med) att det blivit lite varmt igen och vi har en fin sensommarkväll och vi kan sitta ute.

Jag ska se om jag kan hitta fler grytlappar i fler färger så girlangen blir ett lite mer lekfullt flaggspel nästan. Och då kanske sy fast dem i ett band så det blir mer hållbart.

Eller så får det vara så här lekfullt och varierat. Kanske ta bort allt blått och då få en julig girlang till december… ja du känner väl mig???

Augusti betyder kräftfest och kräftskiva! Ett mycket bra sätt att fasa in hösten kan jag tycka – samla vänner och höra vad de gjort under semestern och något att se fram emot innan terminen och jobbhöstens vardag kickar igång helt och hållet.

Du som följt mig vet hur mycket jag bara älskar både skaldjur och fest så du kan du ju bara ana hur mycket jag älskar denna lilla högtid.

Ja den har faktiskt fått ett helt eget kapitel i min bok Vardagsvackert & festfyrverkeri så du kan bläddra fram till sidan 122 så är det bara att börja festligheterna.

Och nu på söndag, närmare bestämt kl 09:24 och 10:27, kommer jag komma med massa inspiration till en riktigt festlig och pyntad kräftfest. Några favoriter från arkivet som jag inte hade med förra förra gången och förra gången jag var med i rutan och inspirerade till kräftskiva samt några nya jag har lurande här hemma som bara väntar på att få visas upp.

Så jag hoppas du är med mig på söndag och redo för pyssel och fest. För vi ses väl???

I senaste Allt om mat så hittar ni ett fint reportage med mig och min kärlek till kräftskivan. Så himla fint att få vara med och kunna inspirera.

Jag märker att det är kräfttider när jag ser på min statistik, det är så många som hittar hit när de googlar “hatt till kräftskiva” eller “ladda ner sånghäfte till kräftskiva”.

Vi hade inte tänkt vara i Visby denna resa till Gotland men när vi hade en stund innan hemfärd, tills färjan skulle gå, så klev vi in genom ringmuren.

“Nej mamma, nej!” sa barnen men jag propsade, swishade killen vid det lilla turisttåget och tryckte in hela familjen i den lilla vagnen där vi knappt fick plats. “Nu ska vi maxa den korta stund vi har i Visby och åka på en guidad tur”, sa jag. Två mycket skeptiska barn av de yngsta modellerna behövde tid på sig för att tina men sen var alla med på tåget så att säga.

Och med tanke på hur lite tid vi hade i denna UNESCO-listade stad så fick med oss extremt mycket. En rundtur på 25 minuter gav det mesta.

Storleken på familjen Lyth är lite större än normen så det var med gnisslande knän jag sedan vecklade ur mig från vagnen.

Det är så magiskt vackert här längs med promenaden. Det går inte att stå emot skönheten, om man var på dåligt humör innan försvinner det snabbt vid denna vy.

“Här var vi förra gången!” mindes barnen. Ja precis, HÄR var vi på medeltidsveckan 2021. Lätt pandemistukat spektakel då. Nu var det tillbaka i normal storlek. Eller var det till och med större?

Jo men vi hinner ner i stan kom vi fram till när turen var över. En liten promenad ner till stora torget.

Och alla minns ju Pippi Långstrumps kända besök i Karamellboden från filmerna.

Inspirerande färger och mönster.

Marknad på torget som bara fick ett snabbt ögonkast från oss för nu skulle vi till bilen och en middag i all hast.

Barnen hade sett att det fanns smash burgers som minsann vunnit silvermedalj i en hamburgaretävling så då åkte vi till parkeringen utanför Coop där trucken fanns.

Vår sista måltid på semestern blev här, på en parkering till ett köpcentrum bredvid jordsäckarna.

Det hela lyfte lite i stil när vi tog efterrätt ner i hamnen och hos Glassmagasinet.

Det har absolut inget med detta ställe att göra men faktiskt precis innan besöket så såg jag en film på Instagram där en italiensk kvinna sa sina fakta om gelato och glass:
• Gelato görs på mjölk och glass på grädde. Att säga gelato ice cream går inte ihop.
• Om det är “hemmagjord” glass så fattar man att de omöjligt kan skapa 300 smaker hemma. Så det är lögn. Max 15 smaker typ om det är hemmagjort.
• Det finns inga naturliga färgämnen som kan ge turkos glass och bananglass kan aldrig vara gul då bananen ju är typ krämfärgad – det är skalet som är gult och det äter man inte.
• Är det höga fluffberg av glass i behållarna är det butiken som vispat upp glassen med luft så det blir du som köper luft. Glassen ska vara hård och kompakt – som den du köper i matbutiken.
Och det var en hel del saker till hon sa som fick mig att tänka på glass och gelato på nya, andra sätt. Man tar detta kyliga gottiga på allvar där i Italien med andra ord.

Och jag vet inte om jag bryr mig så jättemycket om det är gott och generöst. Som här.

Och sedan var det hemfärd. Tack semestern 2023. Du gav inte mycket sol och bad men var alldeles underbar ändå. För vi har fått vara friska, tillsammans och upplevt så mycket.

Erkänner att det är så skönt att nu få ha vardag igen och vara igång. Det var 0-100 på en gång då jag skjutit på så många saker. Som att jag ska vara på Nyhetsmorgon på söndag till exempel. Så nu kör vi!

Kan jag bara få åla tillbaka till denna dag? När Gotland bjöd på sol, bad och semester. Det är med stor värme i kroppen jag tittar på bilderna från vår sista dag på ön innan vi åkte hem och duckade Hans allt vad det gick. Jösses – jag tror vi blev sista gänget som kom undan över havet… Men det tar vi sen, först denna dag.

Vi fick över kompisar till huset och hade en riktigt skön dag på stranden och såg mycket av det Sudret bjöd på.

Och eftermiddagsfikat tog vi hos Vejde på Vamlingbo Prästgård.

Här är det många saker på ett och samma ställe så något för alla kan man säga.

Men först gofika.

Och fikat tar man bäst i den vackra trädgården.

Detta är min typ av trädgård känner jag. Stora gräsytor och sedan tydliga rabatter att strosa runt vid. Kanske att jag ska våga mig på något sådant någon gång i framtiden…?

Hör du ljudet av grusgång?

Hade man haft en hel sommar framför sig och möjlighet att ro om en trädgård hade jag nog gått loss här i trädgårdsbutiken.

Jag gick istället till inredningsbutiken Salvia…

… och barnen till Naturum. Alla fick med sig intryck och inspiration. Barnen hade sett någon spännande larv jag redan glömt namnet på, men glada var de.

Sedan hem till huset för att ta oss en lugn somrig kväll i franska toner.

Terrassen, eller golvet kanske, blev vår sittplats. Det var där det var mest lä och sol för stunden. Återigen så är jag så imponerad av detta hus då det alltid hade en perfekt plats att slå sig ned på.

Ja, det blev då franskt försnacks. Ugnsrostade baguetter med olika sorters dipp, oliver och korv tillsammans med Pastis.

Sen att solen värmde fint och i högtalarna spelades min franska spellista gjorde det hela väldigt franskt.

Badminton, volleyboll, dart och allmänt lekfullt på andra sidan huset hos juniorerna.

God lång middag med efterföljande spel runt bordet medan mörkret föll. När mina ögon hade svårt att hålla sig öppna tackade jag för mig. Man är ju inte 48 längre…

Något vi gjort till en riktig semestergrej är kalljästa frallor till frukosten, recept HÄR. På vår resa i Frankrike så hade det ju varit en riktig synd (nästintill olagligt?) då man så klart går till sitt bageri för färskt bröd men här på Gotland så blev det äntligen tillfälle.

Ett mycket skönt långsam-göra med gott resultat.

Och något att göra tillsammans

Brännheta frallor med sylt och marmelad från Frankrike. Det är sommarlyx det.

Den här dagen (ja, jag släpar efter i bloggandet för nu är det ju regnkaos) bjöd på sommarlovsdag av det enkla slaget – dvs allt är möjligt. Inga måsten eller tider att passa.

Ska vi kasta pil och se vart vi ska?

Det blev bryggorna i Burgsvik. Eller [Burrsvik] som jag förstått att det uttalas.

Påminner mycket, fast i en söt liten skala, om Kvickbadet i Höganäs (se HÄR) med sandstrand vid land och långa härliga badbryggor ut i vattnet med båtar på andra sidan.

Havsbastu – ett helt underbart ord ju.

Tre stekare som levererar de smarrigaste smashburgarna denna sommar. Och blir man inte bara så glad av detta – tre syskon, Sofi, Felix och Fabian, gillar burgare och startat en food truck tillsammans.

5/5!

I det stora huset till vänster här uppe är restaurangen Guldkaggen. Får bli en annan gång.

Vi skulle vidare – på festival minsann.

I Vemlingbo var ladan för kvällen omgjord till en liten musikfestival som makens kusin var med och arrangerade samt skulle uppträda på.

Proffsigt festivalkäk av Vejde.

Och kubb så klart. Ingen dag på Gotland utan kubb.

Makens kusin med sitt band Lagun. Lyssna HÄR – de är grymma!

Barnfamiljen Lyth smet ut efter deras uppträdande, medan musikfestivalen sedan fortsatte med fler band. Lite trötta i ögat ändå.

Där borta, vid regnbågens slut bor vi. Jajamen, vi har hittat skatten.

Så otroligt tacksam över hur vi fått soliga dagar här på Gotland. Det ger så klart en mer maxad sommarlovskänsla. Några dagar kvar – sen är vi tillbaka i verkligheten på fastlandet.

Att få vakna på ännu ett nytt ställe, att känna att sommaren bara fortsätter och fortsätter var en lycklig känsla. Jag räknade snabbt ut att på vår semester 2023 är vi nu inne på det nionde boendet. Och sedan kan man tillägga vissa resor innan själva semestern som basketcup i Göteborg samt studentfirande i samma stad några veckor senare. Dessutom midsommar på Gotland. Konsten att packa ner och packa upp börjar jag få svart bälte i.

Men det var då, nu är nu. Och vad ska denna somriga dag på Gotland då ge?

Först och främst en lugn morgon.

Och som alltid går jag igång på att bygga upp en frukostbuffé.

Vilket ställe vi hamnat på alltså. En lång byggnad som kan beskrivas som en långsmal lada. Och det vi förstod rätt snart så är den mycket noga planerad för oavsett klockslag på dagen och väder fanns det alltid en perfekt plats att slå sig ned.

Som det här nyskapade vagnslider med takfönster – kan man få ta med sig det hem?

Jag och yngste sonens frukostval. Vi jobbar lite olika…

Klarblå himmel men rätt kraftiga och halvkyliga vindar gav mer sug efter utflykt än heldag på stranden.

Det blev glass. Och jag kan säga att om du möter glass med smaken saffran-honung säger du ja tack.

Lillebror fick sällskap på sin glass och blev stucken av en geting i läppen men jag vet inte om han var snabb på att plocka taggen eller om han är superman för det blev knappt ett aj och bara en svag svullnad. Så skönt.

Är man på Sudret så är västra kusten ett måste. Att få se horisonten med solen över är hälsokost för själen det!

Vi lånade den gravt buckliga sommarbilen som husets ägare lämnade på tomten. En sommarbil – det är något speciellt det.

Det var 14 grader på andra kusten igår, hur är det nu på denna sida?

Varmaste badet i år och då är Bretagne inräknat – hela 21 grader. Och jag, kors i taket, badade och tog flera simtag. Var ett ljuvligt bad.

Det här med sommarlov – det tar på krafterna!

Är man här och så nära Gotlands kändaste gubbe – Hoburgsgubben, åker man dit så in i bilen igen.

Någon har varit snäll (???!) och målat gubbens näsa röd så ingen ska missa att det är en profil av en gubbe man står och tittar på.

Roligt hur det blivit en sådan turistattraktion att vända ryggen åt det magiskt vackra havet och blicka upp mot en, av tusentals raukar. Men nu var det check på den och vi åkte vidare.

Här har vi sydligaste udden av Gotland med hav i 180 grader. Och det är så vackert så man smäller av.

Och det var det även “hemma” hos oss.

På med grillen och låt sommarkvällen bara få trilla över oss.

En mycket bra spenderad sommardag utan att vi gjort några stora planer eller ansträngningar. Men en dag som, kanske tack vare att jag fotar så mycket och med det dokumenterar allt, kommer leva kvar i minnet.

“Är det någon som vill hyra vårt hus på Gotland?” var en fråga en kompis till maken ställde på Facebook. Maken svarade omedelbart ja och frågade sedan mig. Jag ropade lika snabbt “ta det!” Och med det blir då våra sista dagar på semestern Gotlands-dagar.

Alla pizzakartonger (från kalaset) lämnade på återvinningsstationen, bilen packad med kläder och mat så styrde vi mot Nynäshamn innan solen gått upp. Här rullar vi på färjan klockan 05.31 för att…

… klockan 12.30 kliva ut på denna strand. Tänk vad bra Facebook kan vara va??!!

Stranden i Austre på Sudret, södra Gotland

Nä men detta blir väl bra? Efter resan i Bretagne som inte är en ligga-och-pressa-på-solig-varm-strand-resa så är vi rätt sugna på att få varm hud.

Soligt och varmt på stranden men iskallt i vattnet. 14 grader är inte så jätteskönt faktist. Men jag klagar icke – för jag är ju lite av en badkruka ändå.

Stranden Austre på södra Gotland, Sudret är en riktigt vacker strand och vanligtvis djup och varm. Nu har högvatten tagit delar av stranden så den blivit grundare än vanligt fick vi höra.

Inget vi märkte något av utan det gick alldeles utmärkt att spela strandtennis ändå.

Pensionat Holmhällar

Då vår båt kom till Gotland tidigt var även vi för tidiga och fick vänta in check in på huset. Så strandhäng och sedan lunch på Holmhällar var perfekt att spendera tiden med.

Vi bodde på Holmhällar sommaren 2021, kolla inlägget HÄR, och har sedan dess drömt om att få komma tillbaka. Nu var det dags.

Som jag skrev då och känner än – det är som att resa i tiden. Var är Calle?  – underbart! Och jag håller med, han är överallt i sin strykta vita kortärmade skjorta och svarta fina fluga.

Maten beställd och sedan väntar man vid luckan.

“Helena!!!” ropar Calle och nu blir det världens godaste spätta med remouladsås.

Som jag längtat sedan 2021.

Och sedan toppar man det hela med en gotländsk saffranspannkaka med salmbärssylt. When in Gotland liksom.

Om du har vägarna förbi Gotland, styr söderut till denna pärla. Du kommer inte ångra dig.

Och sedan var då klockan tillräckligt mycket för att ta oss till huset, hämta nycklarna och check in.

Ord överflödiga.

Jag har sagt det förut och säger det igen: att hyra och resa runt gör att vi får möjlighet att uppleva så många olika saker. Att få landa här i detta paradis är makalöst.

Jag gick första halvtimman bara runt och gapade och tog in allt det fina. En gotländskdröm med havsörnar svävande över fältet utanför och ljudet av vågorna på havet från andra hållet.

Familjen firar detta allra bäst med lite plock och spel.

Jag vet inte hur många gånger vi spelat 0-100 denna sommar men varje gång är nästan bättre än den andra. Tröttnar aldrig.

Sommarlycka! Glada söner i solnedgången.

Grillen invigd, bordet dukat – detta blir fina dagar.

Jag har hört att Gotland är solnedgångarnas ö. Förstår varför. Detta kan jag ta repris på utan problem.

Gotland tog emot oss med öppna armar. Lite kall omfamning men än så god.

Det var med stor oro över vädret vi bullade upp och dukade fram i trädgården för här skulle vi fira världens snyggaste och coolaste 87-åring. Nämligen min kära mamma. Att fylla år på sommaren är inte så himla smidigt då många är bortresta men vi i min familj har skapat en liten tradition där vi sammanstrålar från olika håll och firar. Ja, mamma firas mest men även sommaren kan jag tycka. Jag vet inte när jag firade midsommar ihop med min familj, jul är däremot vår grej, så en träff så här i slutet av sommaren blivit vår sommarträff.

Och som jag längtat efter att få duka upp till långbord kände jag. Små buketter med diverse förskrämda blommor från trädgården de tidigare ägarna planterat.

Och med ett franskt loppisfynd (ja det enda faktiskt) jag fick med mig från resan – denna duk med matchande servetter.

Den här dryckesbehållaren med kran köpte jag för massa år sedan men liksom inte använt. Då den måste stå på höjd är den svår att få in. Jag testade att vända upp och ned på en gjutjärnskruka och titta – de var ju som gjorda för varann.

Och sedan fat på fot. Kan säga att det godaste snackset, jordnötsrbågar, blir ännu godare på ett tårtfat. Varför alltid ha skålar liksom??!

Markera glas för vid trädgårdsfester är det annars lögn att föröka ha koll på sitt egna glas.

Alla baljor och champagnekylar som går med massa is.

På-torget-köpta dahlior. För den som inte ids odla själv, ha ha.

“När kommer dom!!!???” Två gullisar som inte är jättebra på att vänta.

Den tredje är däremot jättebra på det.

Och nu kom de! Lejonparten av familjen kunde komma i år.

Då vi kom nyss hem från vår resa och alla har fullt sjå med sina semestrar så lägger vi fokus på att umgås och inte laga massa mat vilket ger hämtpizza.

Massa hämtpizza.

Ja sämre buffé får man leta efter.

Det här! Det här är det bästa jag vet. Långbord fyllt av samtal, skålar och skratt.

Det var väldigt vad vi var färgkoordinerade…

Och nu blir det femkamp. När vi träffas i min familj så är det alltid något på gång. Och denna gång var det mina två söner som styrt upp en femkamp. Jag hade bara ansvar för en gren. Jag känner att jag gjort mitt jobb bra som uppfostrande pyssel-mor när jag såg dem fixa och dona. My job is done!

I lag om två var det olika grenar och slutsumman gav vinster.

Femkampens olika grenar:
• Gissa hur många kottar som finns i burken
•  Vika pappersflygplan och kasta längst
• Blindbockslabyrint, komma längst på 30 sekunder. Seende lagmedlem guidar den blinde.
• Bygga så högt torn av pappmuggar man kan på 1 minut.
• Skjuta prick med Nerf. Olika poäng för olika svåra mål.

“Hmmm… hur många kottar kan det falla i en trädgård på en dag…?” Rätt svar: 132!

“Hur vikar man ett flygplan då???”

Ett, två, tre – kasta!

“Rakt fram, lite höger, mer vänster – nej stopp! Vänster!!!”

Vissa var bättre än andra. Alla hade så kul. Kanske de som tittade på hade roligast?

“Balans nu. Skynda!” Dottern gjorde en Bäst i test-lösning och bara staplade alla muggar i varann och kom upp i imponerande 92 cm.

Barnens Nerf kom till användning och bara det att få igång dem och fatta var en övning för de äldre.

Läromästaren.

Jag sa ju det – världens coolaste 87-åring! Du är bäst mamma!!!

Sen var det poängräkning för mig och efterrätt till alla. Massa ostar från Frankrike och glass med bär.

Det blev för kallt att sitta ute så efterrätt åts femkampsvinster delades ut inomhus. Vad jämt det blev och egentligen var alla vinnare kan jag tycka.

Sedan åkte 0-100 fram och vi alla försökte komma på hur bred Ölandsbron är, hur hög en saftflaska är, hur många kilometer brett Sverige är, hur många SO-ämnen man har på högstadiet osv. Så otroligt roligt och något för exakt alla åldrar. Om små barn svarar rätt för de -40 poäng, tonåringar -20 och vuxna -10 (man ska ha så få poäng som möjligt) vilket ger att det är väldigt jämnt.

När det var nattmörkt ute och ögonen började klippa var vårt firande slut. En dag vi lägger till i minneslådan med alla de andra av de finaste dagarna.

Nu är det sista rycket för tävlingen Årets Inredningsinspiratör där jag har den otroliga äran att få vara nominerad. Du kan rösta HÄR och om du lägger den på mig blir jag ju så klart oerhört glad och tacksam. Det finaste betyget jag kan få, att få veta att det jag gör här i mina kanaler har gett inspiration, både i vardag och fest.

Det var väldigt pirrigt att öppna tidningen och se mitt namn och med bild på mig.

Vem blir Årets Inredningsinspiratör i Hus & Hem?

Jag blir lite skakig när jag skriver detta för det är så oerhört stort för mig. Att det beslut jag tog att säga upp mig från en bransch efter 22 år för att satsa på mitt egna skulle leda fram till detta. Det hade jag ju aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro.

Jag vill med detta passa på att tacka för att ni som läser och följer gör just det. Det som får mig att fortsätta och ha energi. Att få kommentarer och meddelanden när jag inspirerat till något pyssel, någon som testat nåt nytt eller skapat ihop med sina barn – hela anledningen till att jag har dessa digitala platser! Så TUSEN TACK!

Nu är det bara att vänta in oktober och då se vem som är vinnaren. Då jag ser otroligt mycket upp till Kristin och Patricia så känner jag att vi alla tre är vinnare bara att bli nominerade.

Efter 20 dagar på resa är vi hemma igen. Det är verkligen speciellt att komma hem efter så lång tid och med det ta in alla dofter som man inte känner när man är i det. Alla ljuden man inte hör i vardagen men som nu blir tydliga. Dofter och ljud av hemma.

Och det vi nog hade längtat efter allra mest var våra älskade katter. De hade tagits om hand under hela tiden av hus- och kattvakt så vi visste att de mådde bra och fått rapporter längs vägen men att få krama och gosa igen var efterlängtat.

Vår långa resa må vara över men varken semestern eller sommaren är ju det så våra långa frukostar får fortsätta.

Och radion i högtalarna och öppna dörrar. Det är så mycket sommar det.

Något jag verkligen längtat efter var att få ta min vanliga morgonpromenad också.

Det var med väldigt spretiga steg jag tog min vända. Huvudet började komma igång och jag kände här, för första gången på hela semestern, tänka på jobb och faktiskt längta efter att sätta fart med allt. Det tog jag som ett bra tecken och sedan lät jag tankarna glida åt sidan. Fortfarande semester ju!

Fint att återse mina trakter efter den långa resan.

Och medan jag var borta så hade jag fått meddelanden från vänner om att jag dykt upp i deras tidningar. I Hus & Hem är jag nominerad till Årets Inredningsinspiratör (läs och rösta gärna HÄR) och i Allt om mat är det ett reportage om mig och några av mina tips till kräftskivorna. Så ärofullt och kul.

Några ärenden på stan ropade på mig och jag tog med mig killarna.

Att skippa smink och släppa allt vad styling heter är semester och jag tänker att så får det vara även om man “gör city”.

Hälften av mina ärenden klara och då var det lunchdags. Vi tog K25 som har blivit barnens favoritställe.

Då det är en foodcourt finns det något för alla. Jag har Wang by Wang som favorit när det gäller ramen men nu valde jag…

Nu.

Roligt med nya smaker och saker.

Vidare ut på stan och varva mina ärenden med skoj för killarna.

Som att kolla på kartan över Stockholm som finns vid Sergelstorg.

Där till vänster om sonens högerfot bodde vi förut. Därifrån flyttade vi för 10 år sedan och sonen var 4 år. Som en evighet sedan.

Sergels torg är inget ställe man liksom har på sin lista över ställen att hänga på en ledig dag men jag tycker Stockholms stad gjort ett bra jobb och fyllt det med diverse aktiviteter.

Värt en omgång med labyrintspelet innan vi åkte hem.

Sedan middag på vår nyrenoverade terrass som jag måste visa slutresultatet på.

Skönt att vara hemma men för att ladda om. Vi ska vidare till Gotland faktiskt för vår sista semestervecka. Men först fira mammas födelsedag!

Då var det dags att utforska Nimis (efter utställningen igår) och utmana sig. Det är väl sällan ett konstverk gett så mycket fysisk rörelse, ha ha. Om du som läser inte varit vid Nimis så är det alltså ett byggt konstverk av Lars Vilks på stranden ute på Kullahalvön. Detta konstverk är inte godkänt med bygglov och då inte accepterat av de ledande i kommunen/regionen vilket ger att konstverket inte är utmärkt på kartan. Det är alltså lite ut i “spenaten” som gäller för att besöka det.

Nu är detta konstverk ju världskänt så det är egentligen inte svårt att hitta dit, bara det att det inte finns med på några kartor eller med guidande skyltar dit. Det gäller att ha lite koll så att säga.

Oavsett om man är intresserad av konst eller ej så är detta en mycket vacker vandring.

Och så är det runt hela Kullen. För den vandringssugne så finns det mängder av vackert att uppleva och upptäcka. Som bland annat att gå längs med den nedlagda tågbanan.

“Hmmm… är det nu höger eller vänster här???” Som sagt, inga skyltar. Gå mot vattnet är ledorden.

Utöver vandringen, promenaden, de vackra vyerna och allt för alla sinnen finns det också det lilla att se på. Som söta små baggar. Och de finns i massor. Lillebror skulle rädda alla från gångvägen. Det tog sin lilla tid…

När man närmar sig är det de gula N.en man ska följa. Och här börjar det bli brant. Riktigt brant.

Väl framme vid Nimis öppnar sig en entré och man ger sig in på egen risk. Och här är då det som märks tydligt att ingen från kommun eller liknande tar på sig ansvaret. Trasiga plankor, grenar, vassa spikar och väldigt vilt.

Maken med sina 1.98 hade det inte lätt. Och jag minns skräcken jag hade förra gången vi var här med en då två-åring och en 8-månaders i bärsele. Som småbarnsförälder är EXAKT ALLT i livet en fara så detta var ju dödsfällan de lux ha ha. Tänk vad man såg annorlunda på allt då. Nu var det som om jag var som barn på nytt och hittat världens härligaste träkoja!

Äldste sonen med sina 1.92 kämpar han med. Men det finns luckor/dörrar att smita ut om man inte pallar – men det gjorde han.

Det är enastående detta Nimis. Vilket jobb Lars Vilks gjort. 1000 promenader varje sommar gjorde han under de år han byggde.  Vi tog en och var helt slutkörda.

Vad händer med detta vackra nu när Vilks inte finns längre? Jag hoppas innerligt det får leva kvar och någon tar hammaren vidare,

Peppig son!

Vidare ut på stranden finns ännu ett konstverk men ett murat sådant. Mer som en liten mur/borg.

Skönt att få vädra sig efter strapatsen. Kan erkänna att min kondition inte är vad den borde och att svetten rann längs med ryggen. Dags för paus.

Vilken pangpicknick va??!!

Och helt plötsligt fick vi sällskap. Först trodde vi det var illrar men det var två små söta minkar som var nyfikna på vår picknick.

Sötaste lille nosen.

Och en ensam liten trut ville också vara med.

Mackorna uppätna av oss och diverse djur och batterierna laddade för att göra den dramatiska klättringen uppåt. För så är det – ner kommer man men uppåt är en större övning.

“Men mamma, det är ju som en vägg här!” ropar dottern några meter framför mig. “Ta ett steg i taget bara så går det bra!” ropar jag tillbaka och hoppas innerligt att jag har rätt.

Då det regnat dagen innan var det rätt slirigt. Men skillnaden på att gå uppåt och nedåt är:
• Neråt måste du använda hela foten och varje steg måste säkras innan du går vidare men kräver inte så mycket jobb
• Uppåt kan du bara använda främre trampdynan och enklare hitta ställen att få fäste men det tar på krafterna och benen blir lite mjölksyreskakiga.

Det var skönt att komma tillbaka till horisontalläge igen och gå stadigt rakt framåt.

Nu var vi, mer än någonsin, värda en glass och åkte längre ut på Kullen till Mölle. Som jag skrivit om HÄR.

Jag ska erkänna att jag inte förstått Mölles storhet. Jo det är enastående vackert och har massa historia men senaste gångerna vi varit där så har det varit så… ja ointressant. Inget öppet och inget liv.

Så det var med enorm glädje jag nu möttes av massa liv, rörelse, folk, butiker, caféer och restauranger. Och så allt det enormt vackra.

Snurra igång en virvel.

Ge oss glass! Nu!!!

Här är den! En gång per år äter jag världens godaste glass: Storstrut från Engelholmsglass. Finns ingen som klår den i gräddighet. Och det viktiga är att det bara är en varje sommar. Det är som att man inte kollar på “Kalle och hans vänner” andra gånger än på julafton. Något att längta till. Och nu var det dags!

Fortfarande varma ville vi bada och for till Ransvik. Under alla år jag fått hänga med maken och hans familj här i Skåne har jag aldrig varit i Ransvik som ju ska vara så fint.

Synd att vi tajmade in en stängd dag på caféet men glassen låg ju fint i magen.

Så konstigt, när jag kände på vattnet så försvann hela min kroppsvärme, ha ha. Jag tappade hela badsuget. Maken däremot var snabbt i.

Vackert som bara den och med Mölle där borta. Sedan var det hem igen och packa för morgondagen. Då åker vi HEM!

Sommarsoppa som har drag av minestronesoppa. Det serverade vi när vi kom hem från vår Europaresa till Skåne igen. Som jag visade HÄR.

Maken improviserade fram soppan och jag tankade fram receptet ur honom. För denna vill jag göra om. Som en varm (och blöt) sommarsallad!

En minestronesoppa tycker jag ska innehålla spaghetti, fläsk och vitkål men det är verkligen fritt fram och här var det det vi hittade i butiken för dagen. En improviserad minestrone alltså.

Minestronesoppa. En somrig soppa för regniga dagar

Ingredienser:
2 morötter
3 stjälkar bladselleri
2 st gul lök
1 spetskål, litet huvud
2 klyftor vitlök
1 pkt bacon
300 g fläskkarré
300 g varmrökt fläsk/bog
2 dl torrt vitt vin
3 liter vatten
2 st tärningar kycklingbuljong
2 st tärningar grönsaksbuljong
1 tsk timjan
1 tsk oregano
Capellini, Tunn pasta, sk änglahår
1 knippe grön sparris
150 g vaxbönor
1 förp canellinibönor
1 förp borlottibönor
2 dl edamamebönor

Toppa med:
Tomat
Parmesan
Persilja
Olivolja
Ärtskidor

Gör så här: Skär och hacka kött, morot (men spara en 1/2 som skärs i tunna stavar), lök, selleri i tärningar. Strimla spetskål och lägg 1/3 åt sidan till senare. Skär sparris i bitar och lägg topparna åt sidan.

Stek kött, morot, lök, selleri, pressad vitlök och spetskål i stor kastrull med olivolja tills köttet är genomstekt och grönsakerna mjuknat något.

Häll i vin och sjud några minuter och krydda med timjan och oregano.

Höll på vatten och smula i buljongtärningar. Koka upp och låt sjuda några minuter.

Skär kryss över en tomat och lägg i kokande vatten, ta upp och skålla, skär i klyftor. Finhacka persilja, riv parmesan och öppna ärtskidor – lägg åt sidan till servering.

Häll av och skölj bönorna.

Häll i pastan i soppan och låt koka med så länge som det står på pastaförpackningen och samtidigt lägg i alla bönor, vaxbönor, spetskål, strimlad morot, sparris. Smaka av med salt och peppar.

Lägg och häll upp soppa i djupa tallrikar. Toppa med persilja, parmesan, tomatklyftor och ärtskida.

Det ska erkännas att jag undrade var jag var när jag vaknade. Efter att ha rest länge, besökt flera länder och hört så många olika språk så blev jag för en stund förvirrad. Och kanske att jag sov i 10 (!) timmar kan ha adderat på min förvirring. Så blir det väl efter så många intryck.

Vi hade slaviskt kollat väderapparna och hoppats på sol och med det en riktigt härlig baddag när vi skulle återvända till Skåne men icke. Det var regn och 17 grader så schemat för dagen var Höganäs och Blå hallen. Inte fy skam det inte!

Det var en utställning om Lars Vilks i Blå hallen

Vi har ett minne kopplat till Lars Vilks som nu kom till liv: När vår lillkille var 8-9 månader satte han i halsen så illa att det blev stopp under ett besök vid en stor loppis på en fotbollsplan utanför Höganäs. Det var 30 grader varmt, fullt av folk och allt blev kaos och helt plötsligt står en man bredvid oss livrädda föräldrar och viskar: akutlarm är utlöst och hjälp är på väg. Jag, i min chock, ser att denne man har öronsnäcka av den där sort poliser har och att han måste ha via den larmat. ”Vilken ambitiös loppis som har civilpoliser mot ficktjuvar” hinner jag tänka. Ambulans och brandkår kommer och vår son får ut den öljett (från vagnens solskydd) han hade svalt. Senare fick jag höra att det var Lars Vilks livvakter som kontaktat 112. Jag kan inte låta bli att tänka på om det var samma män, livvakter som omkom i bilolyckan där Vilks dog.

Det var en mycket fin utställning, spännande och inspirerande. Vilket gav att vi ville besöka Nimis. Morgondagens utflykt var bokat.

Vidare i Blå hallen är det olika försäljningsställen, gallerier och montrar.

Vi fann inget men efter en lunch i Salthallarna tog vi en loppistur ut i omgivningarna.

Sådana här vackra virkade grytlappar finns det i mängder – kan man inte göra något med en tänker jag och får en idé. Får se om det blir bra…

Det var min och makens matdag så vi åkte hemåt och handlade på vägen. Då vädret var lite kyligt så bestämde vi att det skulle vara varm mat och soppa dök upp. En somrig soppa är minestronesoppa.

Som en varm sommarsallad i soppformat.

Och om det var något vi fick med oss från Frankrike så var det ostar. Massa ostar.

Det jag gillar mer och mer är att servera ost (och även chark) med mycket frukt. Alla möjliga frukt och bär.

Och något fransmännen gör så bra är att servera brie med jordgubbar. Det är faktiskt en riktigt bra kombo.

Tumbrottning. Igen.

Så klart får man leka med maten.

Jag är inte på långa vägar klar med sommar och semester men det ska erkännas att sådana här kvällar får mig att ändå se fram emot den årstid som väntar runt hörnet. Men som sagt; först mer sommar.

Vädret verkade vara tillräckligt bra nästa dag för att vara utomhus så det blir Nimis. Sist vi var där hade jag den då 8-månader gamla lilla dottern i babybjörn och var livrädd för vandringen dit är brant. Hur blir de nu…? Är det så brant som jag minns det?

Är det så?! Är det verkligen sista dagen på vår långa bilresa? Känns lite konstigt då det är som nyss vi bilade söderut och vår vecka i Bretagne känns fortfarande nära i minnet samtidigt som allt känns väldigt långt bort. Har vi rest i fem dagar eller trettiofem?

Hursomhelst – vi kan konstatera att alla hotell vi bott på i Tyskland har gett oss de mest fantastisk frukostarna och denna i Möln var inget undantag.

Alla batterier, både de mänskliga och bilens, laddades till max.

Nu var bilens GPS inställd på Danmark, Helsingör och färjan över till Sverige, Skåne.

Men det var inte det enklaste. För första gången på hela vår resa fastnade vi i långdragna köer. Vädret och högtryck på semesterfirare skapade kaos. Det var inte få tyska bilar som vi åkta jämte som hade bilen fullastad för att åka norrut. Några hade till och med svenska flaggor på sina bilar – är det inte roligt; vi åker söderöver för att se något nytt som långa stränder i Bretagne tex och andra vill till Smålands vackra skogar. När till allt för alla i Europa.

Och där – där var vi äntligen i Danmark. Nu är det bara sista biten kvar och här kan jag erkänna att det var rätt tradigt. Först nu blev jag mätt på att bila. Men det är väl så, när man bara vill hem och fram.

Men vackert var det över Stora Bält.

Och vad hade jag gjort då? Jo jag hade bokat Helsingborg – Helsingör. Alltså fel riktning, ha ha. Att de två städerna ska ha så lika namn, ha ha. Säg att det inte bara är jag som gjort detta misstag!!!

Skåne. Kvällsljus som hänger sig kvar och vackra himlar.

Bara några kilometer kvar tills vi kommer till farmors hus.

Och vi var tillbaka som om de två veckorna vi varit borta gått på två timmar.

Nypotatis, lax på tre sätt, kokt purjolök, inlagd gurka, hollandaisesås och pepparrotssås. Det är vad jag kallar en härlig tallrik att komma hem till Sverige med.

Vi satt ute länge länge och vi alla pratade om dagarna som gått och upplevelser vi haft.

Nu fortsätter sommaren och semestern. Det är viktigt att påminna sig själv om att bara för att en resa är över så är inte sommaren det! Lätt att man skapar för stora avslut, i alla fall brukar jag göra så.

Vaknar upp i ett lite grått Mordor, nej förlåt – Gondor, och får liv i resten av familjen. Nu är det härlig frukost på hotellet (hade spanat in matsalen kvällen innan och den gav bra vibbar) för att sedan åka norrut och det sista stoppet på vår bilresa.

Jajamensan, här var det en helt underbar frukost och den ensamme servitören tillika hotellägaren gjorde så fint. Se bara hur rart med vinbladen under grönsakerna och ostarna.

Detta väldigt tyska hotell ägs och drivs av en söt italiensk familj och gästerna var mestadels engelsmän så här var det verkligen en europeisk smältdegel. Underbart!

En gammal spis var brödstation, en picknickkorg fylld med syltburkar och ett symaskinsbord var äggstation. Älskar detaljerna!

Alla restauranger med rödvita dukar är per automatik bäst.

Inredaren här har verkligen tagit lite vad som helst. Vattenpipa, gammal symaskin och världens minsta koffert. Anything goes!

Innan vi tråcklade in oss alla i bilen igen tog vi en längre promenad längs söta staden Kobern-Gondor och vackra Mosel. Och jag funderar fortfarande på vad symboliken i stadens vapen betyder? Ett brinnande fort med en läskig kråka med yxor kommer? Detta tåls att undersökas närmare…

Har du inte varit längs Mosel måste du ha det på din bucketlist. Vi var i staden Traben-Trarbach (ja det är ett roligt ortsnamn) förra gången och hade gärna åkt dit nu med men där var alla rum fullbokade. Stora varma rekommendationer om att också åka dit för det är en sådan helt underbar stad vid Mosel.

Alltså det är så vackert så man smäller av.

Vi gick och gick, tog in allt det vackra för att sedan tvinga oss att vända. Hade ju samma väg tillbaka. Just det – det är väldigt många som cyklar längs Mosel och bor i olika städer längs den. Kanske något för oss framöver?

Sista vykortet taget innan vi satte oss i bilen igen.

Hej autobahn. Rakt, långt och snabbt.

Och sedan kom ett helt galet regn. Det liksom nästan såg bilen av vägen. Resan blev förlängd då hastigheterna på vägen blev lite lägre.

Vårt stopp för natten blev den lilla staden Möln.

Återigen var det ödet som gav oss vårt boende och kanske inte Möln åker upp på listan över städer vi vill tillbaka till men vi fick många roliga skratt och minnen. Som att vi tydligen reste till Grekland för en stund.

Den enda restaurangen staden kunde bjuda på var en grekisk sådan och då vi rest otaliga gånger dit samt båtluffat (det gör vi för övrigt nästa år igen) var vi ju mer än lyckliga. Och det var familjen som drev restaurangen också. I en folktom stad och med få gäster blev vi behandlade som kungar. Och med denna bild lyckades ägaren fånga (delar av) oss.

Att vi är en familje som älskar att resa märktes för med ens började vi planera nästa sommar och vilka öar vi ska luffa till. Grekland 2024 – då ses vi!

Under middagen hade det regnat rejält men nu var kvällen ljus och varm. Tillbaka till hotellet och sätta klockan på tidigt. Nu är det sista biten kvar – till Skåne!!!

Då var det dags. Den ofrånkomligt sista stunden med Frankrike för denna gång. Dagen då vi lämnar baguetternas och grodlårens land var kommen.

Alla inlägg från vår resa i Bretagne finns HÄR och sedan alla med vår bilresa genom Europa finns HÄR.

Jag gjorde mitt bästa av resegarderoben och plockade fram mitt mesta franska jag innan vi gick ner till frukosten på hotellet.

En hotellfrukost som inte gjorde mitt frankofila jag besviken. Bara en sådan sak som att det fanns madeleinekakor på bufféen. Ok, må vara inplastade men ändå!

Det alla förhäxades av var den helt underbara juicemaskinen. Söt och rumstempererad juice av den sort som är av högsta klass. Så otroligt god men ett glas räcker – det är liksom essensen av apelsin och man blir “mätt” på c-vitamin.

In med alla ben och armar samt väskor och sedan for bilen norrut. Målet var ju Skåne och vägen dit hade vi funderat på. Skulle vi till Danmark och NordJylland för att se de fantastiska vita stränderna där, Moseldalen som vi för 13 år sedan besökt och blivit helt kära i eller få lite storstad i Hamburg?

Då vädret inte riktigt verkade ge oss bad och sol gick Jylland bort och storstad lockade inte så mycket. Det som dock lockade var att “plocka” ett land till så vi ville åka genom Luxemburg och sedan bo över någonstans längs Mosel.

Så fick rutten bli.

Men först de franska vackra gyllene landskapen. Att man gör bröd i Frankrike förstår man med tanke på de enorma fälten av olika sädeslag.

Ladda bör man, annars dör man. Eller bilen i detta fall.

Och återigen så är det så spännande att hamna på alla dessa laddplatser som är utplacerade på alla möjliga platser. Här hamnade vi bakom ett hotell och privathus varav ett hade hönsgård. Till vår yngste sons enorma glädje. Hans högsta dröm är att ha egna höns. Han fullkomligt älskar höns. Om jag kunde skulle uppfylla den men vår lilla villatomt är inte riktigt den rätta platsen tror jag.

Att åka förbi ett solrosfält – det gör under för ens mående. Det går inte att tänka en enda arg tanke när man ser detta vackra.

Från stora vida fält blev det gröna, skogigare och framför allt backigare.

Och se där  – då bytte vi land till Luxemburg. Det land som när jag var liten var förknippat med enorm lyx. Det kändes som om när man pratade om rikedomar och “fint folk” så sa man Luxemburg. Nu ska jag se om detta stämde.

Så klart var det som vilken europisk stad som helst. Vi hamnade i en park för lunch.

Inget som tillhör vanligheten: en bild på oss alla fem. Eller en bild från Luxemburg heller från den delen.

Ja det var inte så mycket att säga om Luxemburg mer än att det var söta skolklasser som var på utflykt där vi var för lunch för vi lämnade rätt snabbt för vi skulle vidare till…

Tyskland igen. Som sagt var vi sugna på att återse vackra Moseldalen så vi hade bokat hotellrum i Gondor så dit skulle vi.

Om du inte varit i dessa trakter: Mosel är en vacker flod som rinner genom flera länder i norra Europa och vid floden är det en djup dal där det odlas vindruvor som blir till moselvin.

Det jag minns mest från när vi var här för 13 år sedan var allt det gröna. Först och främst all skog för det är bördigt så det förslår sedan alla vinodlingar och så klart floden som reflekterar allt det gröna. En klorofyllinjektion en mass alltså!

Från motorvägens grundnivå ner i dalen till vårt hem för natten: Gondor. Och så klart döpte vi om staden både till Gandalf och Mordor – för sånna är vi, ha ha.

Återigen hade vi träffat mitt i prick och hamnat i en supersöt stad. Vårt hotell grundades 1620. Det är ju galet längesedan och i ärlighetens namn under jag hur mycket som var kvar från den tiden. Vår dusch var väldigt mycket 80-tal…

Vi står och tittar på menyn till restaurangen mitt på torget och en ung pappa med barnvagn kommer fram och viskar: det där är en trevlig restaurang men lite längre bort ligger en ännu bättre. Jag tittade på honom och hela hans trötta nybliven-pappa-look och förstod att detta var allvar. Han ville inte att turisterna han hade framför sig skulle få en dålig schnitzel-upplevelse. Jag valde att tro på honom och vi gick vidare.

Moseldalen hade sina glansdagar på 60-telet tror jag. Många har berättat hur detta föräldrar eller mor- och farföräldrar rest till Moseldalen. Och när vi gick här i kvarteren så ser man spår av glansdagar där nästan varje hus hade skyltar med weinhaus. Det gjordes vin i varenda kåk och källare känns det som.

Och vi var nu hänvisade till ett av dem. Det fullkomligt osade av “vi har passerat våra bästa dagar” om detta ställe. Servitören/hovmästern/allt-i-allon var nästan chockad över att det kom hela fem gäster på en och samma gång.

Och detta gjorde mig så ledsen för fler borde uppleva denna helt underbar del av Europa. Moseldalen är så vacker och har så mycket att erbjuda. Längs med Mosel ligger helt enastående städer så en roadtrip här är på min bucketlist. Och om man är intresserad av vin är det en självklarhet att ta en tripp.

Vår lilla restaurang hade så klart sitt egna vin och det var helt enastående. Vi beställde falskor av den nyvakne servitören för att ta med oss hem.

Jag beställde något som på menyn beskrev som en holländsk nationalrätt: kibbeling. Enkelt förklarat så är det en lite mer arbetad fish n chips. Bara dt att det var helt galet gott. var det extra panering? Eller bara extra saftig fisk? Ser inte jättelyxig ut men det var fulländat!

Som sagt; varje hus var förr ett vinhus.

Tumbrottning är sommaren 2023’s stora sport. Glöm inte var det var du hörde det först.

Innan sängdags var vi tvungna att se lite av Mosel.

Det blev en snabb kik för vi hade lång dags resa framför oss så tidig kväll fick det bli.

Imorgon är det vidare genom Tyskland men i huvudet är jag fortfarande i Frankrike. Kanske att jag kommer vara kvar där i själen länge än. Men min kroppen – den ska till Skåne…

Vår hemresa bokade vi under vår vecka i Bretagne så det var inga duktigt planerade resplaner i förväg utan vi lät ödet bestämma. Och med den upplevelse den lilla medeltidsstaden Troyes (uttalas som siffran tre på franska, dvs troi [tro-a]) bjöd på så hade vi en lycklig stjärna som lös på vår resväg.

Tycker de här illustrerade skyltarna som hälsar en välkommen till olika städer är så trevliga. Då vi inte kände till något om Troyes fick vi reda på tre saker via de tre skyltarna vi såg: Det är en modestad, kulturstad och stad med judisk historia.

Incheckade på vårt hotell och efter ett snabbt ombyte var vi på väg ut igen.

Magarna kurrade högt. Då vi hade sådan otur i Brygge tog vi det säkra före det osäkra och bokade bord på det ställe våra googlingar gav bäst resultat för.

Vi hann inte så långt innan vi var tvungna att stanna. En liten park med ett träd jag aldrig sett. Vad i hela fridens namn är det här för frukt?

Det finns tydligen ett blom/träd/frukt-filter i Snapchat men då barnen inte har datatrafik utanför wifi så fick vi vänta med att ta reda på det.

Nu vidare och jag blev alldeles tokig i detta vackra hus med franska balkonger (så klart) och det lilla jämte som har en solblekt fasad där det tidigare stått restaurant.

Vi svängde runt hörnet och jag bara gapade. Vilka fantastiska hus!

Och runt nästa hörn var det ännu fler. Jag kunde inte sluta fotografer för detta var det sötaste finaste jag sett. Och det bara fortsatte. Jag slutade plåta för det var ju så många fina gränder, hus och torg vilket inte går att fota alla.

Vad är det för underbar liten stad vi hamnat i? Vilket fantastiskt lyckokast att det blev just Troyes vi valde av alla städer på vägen hem.

Vi passerade flera torg med massa restauranger så här var det motsatt än i Brygge. Men vi höll fast vid vår bokning och letade upp vår restaurang.

Nu måste vi på riktigt lära oss denna söta lilla stad.

Det är en medeltida stad med mycket handel i historien. Det har väl varit en knytpunkt då staden ligger så “mitt i smeten” i Europa. I dag finns det en gigantisk outlet som är en stor attraktion. Kända varumärken har utförsäljning på ett stort område utanför staden och tydligen är det känt att Parisare tar tåget hit (med bil lite mindre än 2 timmar) och shoppar loss. När jag kollade upp detta närmare hade jag ju mer än gärna tagit en vända men varken tiden eller semesterplånboken skulle tillåta det.

Troyes har även en lång judisk historia med synagoga och museum samt att staden ligger på gränsen till Champagne så vi såg många reklamskyltar för vinresor och -avsmakningar. Vi hade alltså hamnat i en liten stad med mängder av historia, nutid och kultur. Vi insåg snabbt att här hade vi kunnat stannat några dagar och lätt fyllt dem.

Jag beställde sniglar och champinjoner i ostsås. Det ser inte mycket ut för världen men var helt himmelskt gott. Det har varit alldeles för lite sniglar på denna resa så tur då att sista måltiden i Frankrike kunde råda bot på det.

I väntan på nästa rätt kollade jag upp what’s not to miss i Troyes och en av sevärdheterna var den så kallade kattgränden, Ruelle des Chats. Den låg bara 2 meter från vår restaurang så jag gick dit. Man kan tro att man ska få en gränd fylld av katter men det är en gränd så smal så att katter skulle kunna hoppa över hustaken över den.

Och små pojkar kan sträcka sig mellan väggarna…

Andra gången jag beställer dourade denna resa. Dvs guldbrax. Så god fisk.

Som vanligt ville vi ta efterrätt på annat ställe för att se mer av staden. Och strosa i de vackra gränderna. Återigen – vilken stad!

Varför har jag aldrig hört talas om Troyes tidigare? Den sötaste staden med allt franskt man kan drömma om. Och en stor tågstation mitt i så hit kan vi ta tåget på nästa tågluff ju.

Här blir det efterrätt.

Någon är nöjd!

Den franska flaggan har aldrig varit vackrare.

Sen var det med lite motvilliga steg vi gick tillbaka till hotellet. Resan vidare hemåt skulle starta tidigt nästa morgon. Mot Tyskland men via Luxemburg. Vidare och framåt!

Och just det – trädet med den knasiga gröna frukten var ett citrusmullbär. Då har man sett en sådan också.

En sista vända inne i huset för att se att inget lämnats kvar och sedan bära ut all packning till bilen. Nu lämnar vi Concarneau och Bretagne för att vända hemåt igen. Vår vecka i Bretagne är slut men vår bilresa genom Europa fortsätter ju med hemresan också.

Säger hej då till detta underbara och lite knasiga hus. Ett otroligt vackert hus med exakt alla stilar samlade i ett och samma hem. Åh vad vi har mått bra här.

Kanske den fulaste bilden jag tagit men kanske de godaste picknickmackorna man kan tänka sig. Det blir en lång bildag och vi tar inga matstopp på vägen utan njuter de sista baguetterna från vårt fina härliga bageri i bilen.

Att katter har ett sjätte sinne tror jag stenhårt på. När vi öppnar dörren sitter vår grannkatt Simba där för att säga hej då. Han som välkomnade oss så fint men sedan liksom gömt sig.

När kommer jag få bo med en palm utanför dörren nästa gång?

Eller ha vindruvor på min tomt?

Jag brukar ofta få hemlängtan så där lagom tills jag ska åka hem men inte denna gång. Hela jag vill stanna kvar.

Simba verkade hålla med mig. Han vakade över oss och vårt packande hela vägen tills vi åkte.

Hej då Concarneau och det blå huset. Tack för dessa underbara dagar.

Det kändes både bekant och ovant att sätta sig i bilen igen och åka långt, som den tur vi hade ner till Bretagne. Färden började med vackra gröna vägar.

För att sedan gå över till stora vida fält i lejongult.

Och så var det det där med biltullar.

Sedan blev naturen mer böljande och med långa backar och dalar. Vårt mål var till Troyes där vi bokat stopp på vägen för en natt. Det var när vi satt och kollade laddstationer, motorvägar och lediga hotell det liksom “fick bli” Troyes. Aldrig hört talas om men det såg ut att vara en söt fransk stad på vägen mot Tyskland. Spännande med nya äventyr…

Allt har ett slut och även vår vecka i Concarneau. Förra gången vi var i Bretagne var vi här i tre veckor och innan vi kom hit nu så tänkte jag “hur sjutton fyllde vi hela tre veckor?” men det hade inte varit några som helst problem att stanna längre för det är så mycket vi inte gjort som vi hade önskat. Som att åka båt ut till alla de små öarna som ligger här utanför, besökt fler städer, handlat på olika marknader, haft fler stranddagar, vandrat i de stora skogarna och ätit så mycket god mat vi ännu inte hunnit testa. Konstigt att lämna något man inte alls är klar med så att säga.

Ja ja, Bretagne ligger kvar och vi får längta till nästa gång helt enkelt. Men en sista kväll har vi. Och den bjöd på ljumma vindar och skön sol.

Med all packning packad i huset, maten i kylen uppäten och reskläder framlagda så tog vi oss mot den lilla färjan över till gamla stan.

Sådana här små boklådor har jag sett lite överallt. Små bibliotek, så trevligt.

Biljetter kirrade och båten på ingång.

Som vi upplevde vår första kväll var mycket i stan stängt men nu hade vi kommit in lunken så det var bara skönt att strosa i lugna gränder. Men nej, här var det inte alls lugnt för det var ju gratiskonsert innanför murarna.

Ett energirikt fransk reggaeband körde hårt. Nu sitter publiken men efter ett tag stod exakt 100% upp och röjde loss.

Vi hade dock ett annat mål för turen: glass.

Ja, jag valde romrussin. Yttersta beviset på att man är vuxen har jag hört ha ha.

Och när vi ska lämna och ta färjan tillbaka till vårt hus hade himlen blivit grå men allt var så stilla. Där kom en båt fylld med folk lugnt och fint tillbaka från havet. En av de där båtturerna vi hade så gärna tagit. Som sagt; nästa gång…

Vi jublade rejält när vi förstod att vår sista dag faktiskt skulle bjuda på riktigt pangväder och att vi skulle få en hel stranddag. Vi hade fått lite blodad tand från dagen innan och nu så valde vi att lämna Concarneau för att ta oss till en strand nära en stad, eller by, vi hade som runner up när vi letade boende; Île-Tudy.  En kilometerlång strand löper längs kusten från byn och vad vi kunde förstå var det en underbar sandstrand. Och ja, stranden Le Treustel Plage höll exakt vad den lovade. Vilket paradis.

Alla Bretagne-inlägg finns HÄR för den som vill komma ikapp.

Bilen parkerades och sedan var det vacker promenad på något som vi förstod var en gångväg parallell med havet till de ordnade nerfarterna till stranden. Väldigt hemligt alltihop.

Tillslut kom en öppning mellan träden och nerfart till stranden men den började med en liten backe så någon strand såg vi inte ännu. Hur ser det ut där bakom…?

Vi alla fem tappade andan. Alltså WOW vilken helt fantastisk strand. Så lång, så stor, vilket ljus och vi är ju typ ensamma här.

Helt klart värt en selfie med världens grin av lycka! Tänk att vi vår sista dag i Bretagne får denna present.

Återigen kom vi till stranden vid 12 och vattnet var så lågt så lågt vilket gav en helt underbart djup strand med all den vita sanden. Ljuset var helt enastående. Och då vi nu förstått så har fransmännen sitt schema inställt på siesta mitt på dagen och kommer till stränderna vid 15 så här var vi näst intill ensamma.

En belgisk kvinna kom fram och frågade våra två killar om de ville spela fotboll med hennes söner. Den perfekta presenten för våra pojkar som kanske inte tycker att ligga still, läsa bok och sola en heldag är det roligaste. Dessa fyra killar spelade sedan fotboll i nästan två timmar. Vem behöver prata samma språk när sporten förenar?

Jag och dottern tog en riktigt lång promenad längs med vattnet. Stranden var som sagt kilometerlång och när jag ser på kartan i appar så byter stranden namn med jämna mellanrum, så lång är den.

Så makalöst vackert här, vilken underbar strand! Och som jag skrivit tidigare är inte Bretagne resmålet för badsemestrar då vädret är som i Sverige med regn och sol om vart annat och temperaturerna blir inte jättehöga vilket också ger att havet, Atlanten, inte är direkt inbjudande för långsimningar då det sällan går över 19°. Det gör att stränderna här inte har solstolsuthyrning, restauranger och butiker. Allt är väldigt naturnära och “vilt”. I min värld: alldeles perfekt.

En somrig picknick à la France.

De två belgiska pojkarna gick hem och jag fick chans att vara bollpartner till lillebror.

Efter det är man värd frasiga franska bakverk. Saknade en kaffe så det skrek i mig. Där är jag så svenska, ha ha. Var är fikat??? Termos fanns inte i vårt hus nämligen.

När våra kroppar inte pallade mer sol var det dags att åka hem. Ungefär lagom till att högvattnet nästan nått normalnivå. Och fransmännen tagit över stranden. Älskar ljuden från en strand – barn som ropar, skrattar,  vågor som slår, måsar som skriker och sedan alla röster som samtalar om allt och ingenting.

Jag är ju tvungen att visa skillnaden på kl 12 och kl 16.

Maken tog bild på mig vilket inte hör till vanligheterna. På behörigt avstånd ha ha.

Vi hade glömt bort den långa varma promenaden till bilen men väl i bilen brassades det AC och vi fick tillbaka normal andning.

Det var en riktigt fin sista dag vi fick. Så många olika upplevelser vi haft under vår vecka men en sådan här dag och upplevelse saknades så det var efterlängtat.

Nu hem för att äta upp allt i kylskåpet och ta en sista kväll på stan. Och det känns alldeles för tidigt. Hade gärna stannat en vecka till. Det är ju nu vi kommit in livet här.

Barnen tycker jag gör världens bästa fattiga riddare (tackar tackar) och när vi nu är i Frankrike så passar det väl ypperligt att göra French toast, som ju är samma grej va?

Det ska erkännas att det tog två dagar för oss att förstå att vi endast behöver en baguett till familjens frukost. Vi var ivriga och köpte på oss en massa för de är ju så goda och kostar ingenting. Detta resulterade i att vi fick massa baguetter över. Hurra – perfekt att torka rejält och göra fattiga riddare. Eller French toast då!

Jag tycker det blir som godast om brödet faktiskt är riktigt torrt. Det är väl så denna rätt skapades – för att rädda torrt bröd kan jag tro. Så jag skar upp dem så de torkade över natten för här skulle det bli kaneldoftande frukost.

Mitt recept jag använder är DETTA men för att summera ingredienser här på en höft: 3 ägg och mycket mjölk. Sedan mer smör än vad du tror är möjligt i stekpannan. Fat med rejäla mängder socker och kanel. That’s it!

Låter brödet dra länge i ägg-mjöl-smeten, vänder regelbundet så det blir blöta rakt i genom. Brödet ska nästan bli flytande ha ha.

Het panna, massa smör.

Och det viktigaste när det är tjocka skivor bröd: trycka hårt på dem så de steks rakt igenom. Tänk kycklingfilé.

Vända i generösa mängder socker och kanel.

“Mamma, tycker du man ska ha aprikoser till eller var det för att det var snyggt?” sa sonen som känner mig allt för väl. Gott med aprikos men här höll de också på att sjunga på sista versen så de åkte med mest för att de behövdes ätas upp. Godast till är ingenting eller en yoghurt med kardemumma.

Så, där räddade jag baguetterna och barnen sa att dessa fattiga riddare var de godaste jag någonsin gjort. Kan det vara det bretagnska smöret? Eller de fantastisk baguetterna? Eller bara att mitt semesterjag är lite bättre?

Jag vet inte hur du har det men med barn födda -09, -10 och -13 så har man som förälder en sjå med skärmar. Barnen lever sina sociala liv där med ständig kontakt med sina vänner som är över hela jorden, speciellt på sommaren. Det är också skärmar med konstant tillfredsställelse och nöje. För dig som inte varit eller ännu hamnat i denna situation så är det en tuff match man får ta som förälder. Att förbjuda funkar inte men att erbjuda alternativ och begränsa är min melodi. Speciellt när jag ju själv jobbar med skärmar. Snacka annars om att kasta sten i glashus annars…

Och apropå glashus: Här har vi spelat många spel och matcher under vår resa. För om det är något som alltid packas ner när vi reser, oavsett om det är sommar som här eller till fjällen på sportlov, så är det olika spel. Något att göra tillsammans och ofta på lika villkor.

Yatzy! Denna klassiker. Och när barnen klår sin gamla mamma med hästlängder så bjuder jag på det. Ok, hade ju varit fint att inte komma sist men beviset att detta är för alla är tydligt.

UNO är alltid en vinnare och något barnen har spelat sedan de var riktigt små och knappt kunde hålla i alla korten.

0-100 är vår nyaste favorit. Ett mycket roligt frågespel där en fråga ställs som tex hur högt är ett bord, med standardmått? Och så får alla gissa på 0-100. Ja alltså cm denna gång.

Sänka skepp, nu här i resevariant, spelade jag och brorosorna mycket hemma i mexitegelvillan som barn. Vi satt i olika rum och skrek “D4” och så hoppades jag få tillbaka ett lika högljutt “Träff och sänk”. Nu är spelplanen med vägg så barnen kan sitta mitt emot varann. Synd ändå…

Sedan brukar vi spela på min mobil när vi är på restaurang; M.I.G, hänga-gubbe och luffarschack. Sådant man gör flera eller två-och-två. Inga egna mobiler runt bordet är min regel men spela ihop kan man göra om maten väntar på sig eller om man vill sitta kvar och njuta av kvällen.

En parantes men det är något jag verkligen kan bli så ledsen av att se: när föräldrar går ut med sina barn och barnen sitter med blicken ner i en skärm och till och med med hörlurar. Jag vet inget om deras liv så klart men varför gå ut om man inte är närvarande, är tillsammans? Visst kan skärmen vara “barnvakt” och få barnen att sitta still men vad lär du ditt barn? Absolut ingenting! Det gör på riktigt ont i mig för föräldrarna missar så många fantastiska samtal och barnen lär sig aldrig att samtala, se sin omgivning, vänta och faktiskt ha tråkigt emellanåt. Förlåt, men detta bekymrar mig faktiskt.

Jag reste ensam med mina föräldrar fast vi är fyra syskon. Det var för att jag är sladdbarn och mina stora brorsor hade egna somrar. Så mycket kort jag spelat om somrarna med mina föräldrar! Kanske jag nu för detta vidare och stunderna runt bordet på ljusa varma sommarkvällar blir fina minnen även får våra tre trallande troll. För analoga spel behöver inga batterier eller avbryts för reklampaus. Det är här och nu!

Äntligen en dag med tillräcklig värme och prognos om sol så att vi kunde få en heldag på stranden. Vi valde den närmsta, stranden Plage sables blancs, Den vita stranden, som vi kollade in här om dagen och det fick bli vår lekplats för dagen.

Detta verkade lovande för vår hobby-marinbiolog till son. Och det intressanta med denna skylt var att det stod hur många eller hur mycket man fick plocka med sig. Wow, självplock i havet? Max 3 kg musslor per person alltså – hur många kan det finnas????

Vi kom till stranden kl 12 och var nästan helt ensamma där. Lågvatten så man fick gå långt på sandstranden för att först komma till vattnet och sedan ännu längre för att doppa sig ordentligt.

Det var först vid 15 som det kom andra badgäster. Och ungefär då började det bli högvatten. Var det vattnet alla lokala boende väntade på eller kanske att de slutat jobbet/skolan?

Badvakter som ständigt vakade och kollade.

Min typ av sommarlunch på stranden. Enklast tänkbara och kanske den godaste. Saknade bara en yoghurt. (alltid grönsaker utanför mackan, så de inte blöter ner)

Och nu var det riktigt högtryck på stranden. Och högvatten.

Och på bageriet hade vi då köpt en hel del godsaker också. Fika måste man ha!

En underbar heldag med salta bad och bokläsning i mängder.

Vaknar upp till den mest fantastiska blå himlen. Sommar, semester, Frankrike, hav, horisonter, sandstrand och picknick. Där fanns dagens lista på “måsten” på vår franska sommarresa.

Men först det bästa med att hyra hus i Frankrike – att köpa sitt färska bröd i det närliggande bageriet och med det starta dagen på allra bästa sätt. Jag gör det här och gjorde det i Paris. Spelar ingen roll var du är, på landet i eller mitt i smeten – till bageriet ska du.

När jag tänker på det så är det nog en viktig samhällsnytta då alla i grannskapet ses för en liten stund, även om det bara är för en sekund. För det är alltid kö dit och det liksom sägs “bon jour” till höger och vänster och även till exakt alla man möter. Det är något väldigt fint i det och man blir ju alltid glad när den man delar trottoar med säger god morgon och ser en i ögonen.

Ja det var en liten parantes men en ganska viktig sak för många som lever ensamma kan jag tro.

Äldste sonen fick med oss till bageriet för det var lögn att försöka få liv i de två yngre.

Om vi tog i och köpte massa gott? Svar ja. Men till mitt försvar så hade vi en stranddag framför oss och som jag skrev igår så är det inte stränder med försäljning och kommers så vill man äta på stranden får man packa sin picknick. Där av det enorma brödinköpet.

Mitt år som frukostvärdinna tidigt 2000-tal satte sina spår. Jag kan inte bara ställa fram grejer på ett bord. Det måste bullas upp i buffé som om det var ett hotell. En hang up jag har men visst kan man ha värre…?

Bricohe – detta gudomliga bröd. Och ägg som smakar som ägg ska göra, dvs gyllene.

Pang tjong, inga krusiduller men ändå höjden av lyx.

Och här sitter vi och smider planer för dagen. Ska vi till Plage Tahiti som vi såg igår eller ska vi faktiskt åka lite längre till ny strand?

Det får vi fundera på medans vi brer picknickmackor.

På väg tillbaka till Concarneau från Belon så passerade vi Plage Tahiti vilket också var en strand vi var på 2010. Då var det maj och iskallt vilket gjorde att vi vi nu var sugna att ta en hel strand- och baddag där denna resa. Vi åkte förbi för att rekognosera lite till när det skulle bli dags.

Här är det inte stränder med solstolsuthyrning, glassbarer eller restauranger med drinkar “after beach” utan det är rätt orörd natur och man får ofta promenera långt till stränderna. Och när man får se en sådan här gammal bild som på skylten så ser man det sett exakt likadant ut i hundra år.

En rolig utsiktsplats med ett fotografi som gick 180°.

Vackert väder men väldigt blåsigt. Det uppskattades av detta gäng.

Vilket fantastiskt himmels-skådespel de bjöd på.

Det är intressant hur minnet kan spela en ett spratt. Vi mindes Plage Tahiti som enorm och lång men den var inte så stor som vi tänkte. Inget fel på stranden alls, den har fått sitt namn för att den är fantastisk och exotisk men intressant hur både jag och maken: Jaha, var den inte större?

Nu spelade det ju absolut ingen roll vad vi mindes för vi var på en helt fantastisk strand och så kul att återse den.

Maken badade så klart medan vi andra njöt av att bara få vara på denna underbara plats. Jag vill ha lite varmare i luften och mindre blåst för att känna mig lockad att svalka av mig.

Blir det denna strand vi tar i morgon? Det ska då bli pangväder så att det blir en hel stranddag är givet.

När vi var här i Bretagne för 13 år sedan var det på vår bröllopsresa och i bröllopspresent hade vi fått en lunch på Chez Jacky som är en skaldjursrestaurang i Belon. Ja men du hör ju, det är alltså en skaldjursrestaurang i orten som producerar de kända belonostronen. Det blir ju inte mer närodlat i skaldjursväg!

Det var ett helt underbart besök då minus det faktum att jag då var gravid med lillasyster och inte kunde äta några ostron… Så dålig tajming.

Så klart var det nu revanschdags och bord bokades för ny lunch för oss alla. Förra gången var det make, jag och vår 1-åring. Nu var vi fem stycken.

Ostron har en lyxighet, en flärd över sig men när man kommer hit där de odlas så är det inte mycket till glamour alls. Det är en liten fiskhamn i all enkelhet.

Så roligt att återse Chez Jacky och märka att exakt allt är likadant.

Eller inte, minns inte de orangea servetterna men det kan också ha att göra att vi hade en nyfiken ettåring med oss då som tog min uppmärksamhet.

Det finns alla typer av skaldjurs- och fiskrätter men det var skaldjursplatån vi längtat efter.

Belon i lågvatten och de där plattorna på torra havsbotten, som ser ut som bryggor mitt i viken är alltså ostronodlingarna.

Och in kom den mest underbara tallrik jag skådat.

Ja du ser ju hur glad jag är, ha ha.

Vi och ett gäng andra familjer. Så mysigt och hemtrevligt, som om det var en kvarterskrog fast de serverar mat som på andra ställen är av allra högsta prislapp och höjt till högst flärdnivå.

Och efter bara några timmar så var det högvatten och de där ostronbänkarna man tidigare såg var under vatten.

Så klart blir man sötsugen efter allt det salta.

Mousse au chocolat – when in Rome och allt det där…

Någon är nöjd.

Chez Jacky är inte bara en restaurang utan även en skaldjursodling.

Så häftigt att se detta så nära.

Naturen i Belon och runt den lilla viken är så vacker och det finns en fin promenad längs vikarna.

Och vad var stigen gjord av? Ostronskal så klart.

“Om du få välja – vill du ha krafterna från Harry Potter eller Star Wars? Skulle du vilja se alla spöken eller prata med alla spöken? Kan en myra hoppa i studsmatta?” Att gå på promenad med en snart 10-åring är en mycket intressant upplevelse. De frågor jag får är underbara!

Vilken upplevelse. Ett litet paradis på jorden och vi fick vara där i några timmar för att plocka med oss några fina minnen.

Vad jag köpte i Quimper? Jo sörru en kärleksfull fransk t-shirt. Amour X 3 kan väl alla behöva liksom?!

Det vi också köpte var färska rödbetor och chevre för det var något vi alla (ok, inte vår yngste ska erkännas) längtat efter. Och man kan ju se att matchar rödbetorna med mycket rosiga kinder, ha ha!

Och det här med att handla i saluhallar och direkt från bonden/producenten är ju fantastiskt. Doften från dessa hasselnötter var fantastisk och efter att jag rostat dem var de om möjligt ännu ljuvligare.

Nä men var så god då! Nykota rödbetor, blandad sallad, chevre, roste hasselnötter och resterna från grillmiddagen kvällen innan samt rejäl mängd hemmavispad majonnäs samt butiksskapad vinägrett.

Alldeles perfekt sommarmiddag.

“Mamma, kan vi inte ta en kvällspromenad?” kommer det från dottern. Jag rör inte en min, jag vill inte skrämma iväg denna fråga då den är lika sällan förekommen som om en svala landat på min hand. “Så klart vi kan” svarade jag lugnt men inombords kände jag hur Bretagne vann över alla skärmar i världen och jag bubblade. TACK!

Så klart kom det fram en katt till äldste sonen. Vad är det för kontakt han har med djur?

Vyn ut mot horisonten och småbåtshamnen.

Och åt det andra hållet med mer småbåtshamn samt gamla stan innanför borgens murar. Och det var lågvatten vilket så klart gav världens bästa lekplats och klätterställning. Här går killarna på det som annars är havsbotten.

Jag och dottern blev kvar uppe på kajkanten och drömde om hur vi skulle inreda ett hus i Bretagne om vi kunde. För drömma är gratis!

På väg hem från Quimper ville vi passa på att kolla in vår vår närmsta strand Plage de sable blange, Den vita stranden, som ligger strax utanför Concarneau. Kanske inte att det var ett typsikt badväder men en strand är ju mer än bara sola och bada. Vi har ju hoppats på att få några baddagar och kanske Den vita stranden kan ge det?

En av mina absoluta favoritfilmer; Semestersabotören av Jaques Tati spelades in och utspelar sig inte långt från där vi är och på ett sådant här badhotell med strand. Det var som att gå in i den filmen. Jag fick en sådan både var och lite nostalgisk känsla.

Lite för kallt för 4 av 5 av oss men maken badade så klart. Vi övriga kastade sand och hoppades på varmare väder.

Vi bestämde oss för att vid första bästa soldag så är det hit vi styr kosan.

Nu var det dags att utforska vår närmsta lite större stad; Quimper. Så efter frukost hoppad vi in i bilen och åkte iväg lite inåt land. Här ligger byar och städer väldigt nära varann så faktiskt är det svårt att veta när en stad slutar och nästa börjar.

För den som vill se fler inlägg från vår resa finns de HÄR.

Men Quimper sticker ut med sin katedral, flera olika stora torg, stadsdelar och massa härlig shopping. Och det var lite det som lockade, kanske vi kan shoppa lite härligt unikt franskt att ha på sig?

Vi var här också bara över dagen för 13 år sedan och det är så roligt hur minnen kommer tillbaka. Då hade vi vår 1-åring (nu 14!) med oss och jag slängdes tillbaka till hur jag på just detta torg gick med honom och hur han på ostadiga ben hela tiden föll, men vill upp och vidare. Den tiden då man inte fick vara still en enda gång!

Av förklarliga själ var det då inte fokus på shopping så jag mindes inga butiker men det fanns det ju massor av.

Och massa mysiga gågator att bara strosa på och se allt vackert.

Och för den med korta ben som inte orkade strosa alls kan ta sig en åsnetur och se stan.

Vi hittade så klart saluhallen. Utanför den var det massa härliga bokstånd och annat.

Där inne var det lite olika typer av butiker. Några verkade precis öppna och andra stänga. Älskar hur det liksom är utifrån det man har att sälja eller sina egna tider.

Trall, Tull och Tripp. Mina killar i lite annan ordning så att säga, ha ha.

Och det vi inte visste var att just denna dag var det marknad i stora delar av staden. Längs med floden, kajkanten var det stånd efter stånd. Med allt från mobilladdare och kimonos till färsk fisk och råa kaniner.

Nä men? var det så att vi hittade en liten trevlig uteservering med moules??? Kan det vara så??!!

Hej hej!

Tidigare hade vi sett massa olika härliga glasscaféer så efterrätten fick bli där.

Hur gulligt hus???

Med lite diverseshopping och många vackra vyer rikare åkte vi tillbaka till vårt Concarneau. Och jag kan inte låta bli att tänka… om vi var här för 13 år sedan med vår lille parvel och nu med 3 barn varav 2 tonåringar… om vi kommer tillbaka några fler gånger… hur är livet med oss då?

Du som följt mig vet att jag, utöver nybliven frankofil, är en gammal greklandsfantast. Det finns en sak Frankrike och Grekland har gemensamt och det är en lakritssmakande stark dryck. Utöver kärleken till dessa båda länder har jag också en fäbless för lakrits. I Frankrike är det Pastis och i Grekland är det ouzo. Vilken tur för mig eller hur??!!

Så när vi hade en kväll hemma med långsam matlagning så var det ju läge för en härlig fransk drink med tilltugg.

Jag har nämnt det tidigare men alltså smöret i Bretagne är något utöver det vanliga. Saltet som tillverkas här längs kusten är lite extra salt och smöret från korna här skapar magi. En bit färsk baguett och lokalt smör är allt man egentligen behöver kan jag känna.

Men en bit chevre och lufttorkad korv samt rädisor är inte fel det heller.

Rädisor (skär dem för gudsskull så här snyggt på längden för snyggare servering!) med rejäl klick smör, strössla salt och pressa citron. Pang tjong vad gott.

Den lilla hörnan på den magiskt vackra verandan var som gjord för en lien fransk bar kan jag tycka.

Med franska hälsningar säger jag bon soir!

Man åker inte till Bretagne för att få en bada-varje-dag-resa utan här är det som vi nog skulle kunna kalla det “en svensk sommar” med sköna temperaturer och sol blandat med regn. Och det finns så mycket att uppleva och titta på så man har liksom inte tid att bara bada, ha ha.

Så när väderapparna sa att det skulle regna kraftigt hela dagen åkte vi till Brest och det gigantiska havsmuséet Océanopolis.

Nu hade vi ju varit på det fina lilla muséet i Concarneau dagen innan så vi hade lite att jämföra med.

Detta ställe var enormt. Olika musée-hallar för de olika haven: Den lokala med Atlanten, den mycket färggranna tropiska, den svala arktiska och sedan det som jag ville se mest: uttrar. Det är nämligen mitt favoritdjur.

Man ska inte jämföra men jag tyckte mer om det lilla museet i Concarneau då det var lugnare, mer informerande faktiskt och mer pedagogiskt. Fast där var det ju bara om Atlanten, det bretagnska vattnet och här var det ju alla hav så det går kanske inte att jämföra.

Allt är akvarium men i den tropiska delen var det även en regnskog.

Stället var enormt och jag hade kunnat ta tusen bilder på alla vackra fiskar och undervattensmiljöer men det hade blivit för tradigt att titta på i efterhand.

Efter många intryck och information om olika hav och fiskar gick vi till restaurangen och åt lunch. Det blir mycket fakta att ta in på detta enorma ställe så en paus var välbehövlig av flera anledningar.

Och sen så då mina favoriter: uttrarna. Det finns flera olika sorters uttrar runt om i världen och här fanns två: havsutter som bara finns längs rysk-japanska gränsen och vid Alaskas kust och även den variant som finns hemma i Sverige, som kan gå på land.

Man ser på havsutterns bakben att de är mer som sälar och det är faktiskt så – att sälen är en (med miljoners års) utveckling från uttern. Samma huvud.

Så söta och jag liksom pep varje gång jag såg dem. Men sedan får jag ont i hjärtat. Inga djur ska vara i fångenskap. Jag känner mer och mer så när det gäller vilda djur faktiskt. Dubbelt det där – jag vill få möjlighet att komma när och se dem men jag vill att de ska få vara fria. Åka på djurvänliga safaris är väl det bästa då?

Intressant att så jordklotet visat på annat sätt än det vanliga. Då vi snurrar och det egentligen inte finns en fram och baksida så var det uppfriskande att få perspektiv på vårt klot.

Och det var mycket sådant här på museet – fakta om jorden och den utveckling som blivit. Hur viktigt det är att vi tar hand om våra hav. Man får sig en uppvaknande örfil lite då och då. Kan behövas…

Den arktiska delen av museet var endast helt fejkade djur, skelett och sedan väldigt söta pingviner.

Ännu en mycket lärorik upplevelse med ett andra havsmuseum och det finns faktiskt ett tredje i vår stad men då om fiske och fiskeindustrin. Vi får se om vi pallar mer och fler kunskaper om havet och dess liv.

När vi klev ut såg vi att himlen blivit ljusare. Badkläder låg i bakluckan – ska vi göra ett försök med stranden…?

Efter en riktigt matig dag och vända till matbutiken bestämde vi för att laga vår första middag hemma. Det är verkligen roligt att slänga sig in i någon annans kök och försöka förstå hur det är uppbyggt, planerat och följa ägarnas tänkta rörelsemönster. Jag kom på mig själv att hela tiden tänka att diskon var under fönstret men den var ju i bardisken som stack ut från väggen. Jag följde väl mina rörelsemönster från hemmavid. Tar tid att ändra sig så klart.

Alla hjälpte till… men kan vi bara kolla in det vackra golvet för en stund. Av vad jag kunde se var golvet gammalt och följde det som måste varit den tidigare planlösningen. Så vackert och förvånansvärt skönt att stå på där i köket.

Det är så spännande att öppna skåp och lådor och lära känna de som bor här. Sådana här saftglas hade jag gärna hittat på loppis. Och med matchande sugrör så klart.

Cider – en mycket bretagnsk dryck. Här dricker man den i vida koppar, som lite mindre tekoppar. På restauranger så dukar de ofta med sådana koppar, upp-och-ned-vända, på borden och du kan köpa cider i låda ihop med sådana koppar. Dock hade vår hyresvärd inga sådana.

Grillen tändes och vi var väl med det väldigt hemmastadda.

Maken blev alldeles vild i den lilla fiskaffären när det fanns marulkskind att köpa. Och då jag aldrig ätit det förstod jag inte delikatessen framför mig. Kryddade och snabbstekta små fiskbitar som är bland det godaste i fiskväg jag ätit. Han är bra han!

Vår egna uteservering.

En alldeles underbar plats och med precis de sista strålarna sol landar i denna hörna innan den försvann bakom grannens tak.

Avslutade middagen med en lokal delikatess: kouing amann. Snabbt förklarat så är det en karamelliserad smördeg. Den är saftig och tung. Riktigt rejäl kaka med helt fantastisk smak. Kouing amann betyder ungefär smörtårta på det lokala språket och det är väl precis vad det är det. Och som jag nämnt så är det bretonska smöret världens godast då det har en underbar sälta så här är det, med mina mått mätt, den perfekta balansen av sött och salt.

Sen var det då dag att ge sig ut på stan. Så klart hittade sonen en fyrbent kompis. Denna pälskling var en mycket social hane som bodde i grannhuset och hette Simba.

Grannen berättade att Simba ofta går in i olika hus så vi inte skulle bli överraskade om vi hade en katt i köket. Mysigt, det ser vi fram emot, vi som saknar våra två där hemma.

I hamnen var det festivalyra med rockband, öl i plastglas och alla andra klassiska festivalförsäljningar man kan förvänta sig; brända mandlar, godsiremmar, langos och så klart då crepes.

Nu var det lågvatten. Några timmar tidigare var det vatten upp till bron, som syns HÄR. Barnen gick ner och kollade på havsbotten. Riktigt häftigt med dessa olika vyer.

Häftigt skuggspel på den vackra muren.

Det var med ett litet sting i hjärtat alla barnen svarade nej på om de ville åka karusell. Jag visste väl svaret men hade det varit förra året hade i alla fall yngste svarat ja och systern hade åkt med som stöd. Jag älskar hur de växer och blir självständiga personer men jag greppar tag i varje litet barnstrå jag kan nu, snart är de alla tonåringar och på väg bort…

Vi gick genom borgen, tog färjan över till vår sida och där fick vi en fantastisk vy över ett fyrverkeri.

Vilken pangavslutning, bokstavligen, på denna härliga dag och kväll.

Jag är morgonpigg, jag älskar frukost och jag är helt klart galet förtjust i allt franskt så att den franska frukosten var något jag såg fram emot kanske inte överraskar någon. Om det är något jag önskar att vi hemmavid hade anammat härifrån så är det traditionen med att varje morgon gå till det lokala bageriet och köpa färskt bröd. Men men, man kan inte få allt men man kan passa på när man har det nära.

Första morgonen var det jag och maken som gick ut på promenad till bageriet. Barnen har sommarlovsvänt på dygnet och är inte vid liv för än vid 09.30-10 nu mer.

Runt knuten mötte jag denna söta lille katt. Som med egen balkong och trappa ägde gatan.

“Och vem är du?!” ser den ut att fråga, eller hur?

När vi var här för 13 år sedan och hyrde hus bodde vi ute på landet och maken fick åka till bageriet medan jag var hemma med vår 1-åring så jag missade morgonrutinen då. Det han berättade var att det bara var män i kön till bageriet och så var det nu med. Varför är det så? Männen har det som uppdrag? att handla det dagliga brödet?

Varje dag har sitt bröd. Snälla – kan jag få ett sånt här bageri hemmavid också???

Med alldeles för mycket bröd i väskan vände vi hem igen. Med känslan av att vi nääääästan var locals. Min franska är inget att hänga i julgranen men när jag lyckas beställa och handla bröd på franska blir jag ju väldans nöjd och stolt.

Så klart har jag min franska väska med mig.

Så nöjd med att få lajva fransyska för en vecka!

Färska baguetter och croissanter, massa sylt och marmelad, bretagnesmör som är världens godaste för de har sitt speciella salt i, skivad skinka från charkuteriet, paket och ost samt massa grönsaker från lokala handlare. Detta är min dröm!

Och här har vi barnens. Yoghurt med smak och chokladflingor. Det är också “utomlands” det.

När vi reser har vi alltid kokböcker med oss. Kanske vi använder dem, kanske inte men det är härligt att bläddra i dem och drömma om middagar, långkok och spännande råvaror.

Det här rummet! Kan man få ta med sig det hem???

I Skåne köpte vi ett gäng krysstidningar. Det är också semester det.

Efter långsam och god morgon skulle vi göra stan. Se Concarneau på riktigt.

Bretagne har som sagt ett eget språk och faktiskt även en egen flagga. Svartvitrandig och med 11 svarta “pluppar” som jag vid efterforskning lärde mig var symboler för hermeliner. Lite oklart med symboliken men de svartvita ränderna syns exakt överallt i Bretagne. Och de vitrandiga tröjorna som är väldigt franskt… de finns överallt här och flaggan som tröja känns inte långsökt.

Concarneau är en stad med många profiler men som shoppingstad kanske den inte får högsta betyg. Och det där med öppettider var speciellt. När man hemma i Sverige har öppet med extra personal vid lunch då många kunder gör sina ärenden just på lunchen är det här istället stängt. Olika fokus på lunch helt klart.

Så många vackra lokaler som var stängda. Semestertider.

Och då det är en hamnstad så är det marina närvarande överallt. Som signalflaggorna och de jag gjorde av toarullar här om dagen hade passat. Eller inte, ha ha.

Familjen Lyth kan sniffa sig till en saluhall överallt. Det är det bästa vi alla vet.

Med Atlanten precis runt knuten är Bretagne verkligen en landsdel av Frankrike med fisk och skaldjur på varenda meny. Här köper befolkningen ostron som om det var potatis nästan. Priserna på de lyxiga ostronen var ju som ett skämt om man jämför med hemma.

Ost! Kan man få för många ostar? Nej, trodde väl inte det

Här är då gamla stan på håll, den lilla ö som är som en borg. Och här är det högvatten. Något jag glömt var hur vattnets olika nivåer skiftar över dygnet. Ena timman går vattnet upp till kajen och i den andra så är vattnet flera hundra meter ut.

I Concarneu finns ett marint forskningscentrum och till det även ett museum. Så klart ville vi dit.

Ett litet museum men oj vad vi lärde oss mycket. Så bra och pedagogiskt berättade museet om Bretagnes vatten och havsliv. Sällan jag verkligen kunnat ta mig till allt utan att det känts för mycket eller svårt.

Till borgen och gamla stan. Nu in bakom murarna för nu skulle butikerna vara öppen.

Så vackert detta. Som en scenografi från Bröderna Lejonhjärta eller Ivanhoe typ.

Och så var det nu full fart på butiker, caféer och restauranger.

Vi insåg att vi inte ätit lunch och tog vår första galette (salt) och crepe (söt). På menyn stod det att man kunde skapa egen och det gjorde jag: chevre med karamelliserad lök. Du, det var en vinnare!

Handla på stadsmarknader

När vi var här för 13 år sedan hade vår hyrsevärdinna lagt fram ett schema över marknader. På måndagen var det fruktmarknad i den staden, på tisdagen var det fiskmarknaden i den hamnen, på onsdagen var det köttmarknad i den tredje staden och på torsdagen vr det mejerimarknad i den fjärde staden osv. Detta ville vi uppleva igen.

Denna dag var det lokala varor-marknad i Nevéz. Oliver och annat lokalt inlagt inhandlades.

Samt en enorm mängd lokala ostar. Nu hem för att laga middag. Kvällen blev en festlig sådan…

Vi hade köpt lite snacks och frukost på vägen till huset så middag tänkte vi ta på stan. Dags att göra sig bekant med vår nya stad.

Det är alltid så spännande att möta en ny stad, att lära känna nya kvarter och bli bekant med hus, dofter och ljud.

Husen i Bretagne har en mycket tydlig profil: vita rektangulära stenhus i 2 våningar med murstockar på kortsidorna som är utan fönster. 4-6 höga fönster på långsidorna, ofta med fönsterluckor. Husen är fristående eller som i vårt kvarter, tätt ihop som radhus. Men vårt hus sticker ut rejält med sin blåa färg och trädgård runt.

Jag och maken var här i Concarneau för 13 år sedan, förra gången vi var i Bretagne, men då bara för några timmar. Då hyrde vi ett hus ute på landet i 3 veckor med vår lille son, då 1 år. Det huset var som de jag beskriver ovan men helt fristående ute på ett fält. Jag hade minnen kvar från den gamla staden i Concarneau, som är som en liten borg inramad av murar på en egen liten ö. Där inne var det gränder med butiker och restauranger och det var dit vi skulle ta vår första färd till stan. Skulle det fortfarande se ut så som jag mindes?

Concarneau är en aktiv hamnstad med stora dockor för båtbygge samt fritids- och fiskebåtar och formad som ett C med den gamla staden mitt i detta C. Vi bor på en sida och city på den andra C’et men från vår sida går det en färja till borgen och man kan gå genom den för att komma till city.

Så vi gick till färjan och klev på. Den lilla turen tog inte mer än nån minut men var så mysig.

Och där, där har vi Atlanten, havet!

En liten ö som en borg.

Väl inne i borgen var det som jag mindes det men alla butiker var stängda. Det förvånade mig väldigt då jag är så van vid att vara vid stora turiststäder som har kvällsöppet men här var det lugnt och stängt. Och vi kollade öppettiderna; 09.30-11.30 och 14.30-18.30. Lite annorlunda än de vi är vana vid. Lunch ska man njuta av i lugn och ro lärde vi oss snabbt.

De flesta av restaurangerna var också stängda men en som såg väldigt härlig ut fick vi plats på. Och jag åt resans andra moules frites. Bäst att passa på när tillfälle ges, ha ha!

Med butikernas öppettider i minnet lämnade vi gamla stan med samma färja hem. Där fick barnen välja film och vi kände oss rejält hemmastadda.

Första kvällen här var precis så som vi hoppats och innan vi somnade kollade vi var vårt närmsta bageri låg. För om det var något vi också längtar efter så var det att få köpa färska baguetter och njuta god frukost. Somnade snabbt av alla intryck. Bon nuit!

Det märktes snabbt hur naturen och ljuset ändrades. Grönare längs vägarna, mer svängar på vägarna och ljuset, ja det var liksom ljusare. Vi hade nu kommit, äntligen, till Bretagne.

Ett sista laddstopp innan ankomst, för att inte komma med tomt batteri till vårt hus. Man vet ju inte hur dt är med laddning på plats så det där med full laddning är viktigt.

Som vanligt var laddstolparna lite avsides och vi hamnade bredvid en lekplats bestående av en liten klätterställning med tillhörande rutschkana och en gunggrej. “Kom kids, här kan ni leka!” ropade jag och sprang dit ihop om att de skulle få lite rörelse i kroppen efter den långa bilfärden. Nu är barnen 14, snart 13 och snart 10 så det är inte med samma omedelbara “hurra en lekplats” jag får till svar som förr.

Dottern följde med efter en tveksam start och vi två började gunga. Jag älskar att leka och när vuxna gör de smittar det till barnen. Snart var jag i vägen när de tre hittade på tävlingar och utmaningar.

Jag kunde lämna dem och i lugn och ro leta upp en toalett och kaffe. Man får inte vara dum…

Sista biten! Snart i Concarneau och en veckas underbart franskt liv.

Motorvägar byttes mot bygator.

Bretagne är tvåspråkigt. Här finns även Bretonska vilket gör att alla skyltar står på båda språken. Så det gäller att kunna åtminstone ett utav dem, ha ha.

Så med detta var vi nu så nära så nära Concarneau, eller Konk Kerne då.

Framme!!!!

I den lilla hamnstaden Concarneau ligger husen tätt inpå varann, radhus som skapar täta kvarter. Nästan alla hus var vita men vårt var lite ljusblått och röda tegelknutar samt en liten trädgård. Det stod på alla tänkbara sätt i jämförelse med alla andra vita radhus utan grönt framför eller runt om.

Vi hyr via Airbnb och nyckeln låg där det var sagt. Nu var det bara att kliva in i vårt nya hem – för en vecka!

Jag har sett det här köket och ja hela rummet förut! Det är som om Monicas och Rachels kök från Vänner ju! Precis som i den amerikanska tv-serien är det ett kök med massa olika stilar, färger och mönster på en och samma plats. När det slog mig så kunde jag verkligen ta till mig hemmet, att det liksom var en arrangerad plats för mig, för stunden. annars hade jag lätt börjat möblerat om ha ha.

Så många färger och energi som gör mig glad. Inte ens i närheten av vad jag har hemma och det är ju just dt som är så härligt med Airbnb – att man kliver in i någon annans värld för en stund.

Och att få ta del av sådana här miljöer är ju helt underbart. När vi kollade på olika boenden inför den här resan så kunde vi inte släppa det här rummet. Vi letade i flera veckor där i våras, undersökte olika städer, lägenheter och hus och hela tiden hade vi kvar detta boende på topplistan. Så då blev det vi bokade.

Och det var ju så underbart och härligt som vi hoppades på.

Så otroligt långt från vårt egna hem och det är ju det man, eller i alla fall jag, vill ha med att resa bort. Att få uppleva något nytt och sedan återvända med en kombination av “vad underbart att komma hem” och “tänk om vi också skulle göra så där…”

Underbara rum på övervåningen. Den här stora garderoben med spetsgardinen – så fin i sin enkelhet.

Ett otroligt överdimensionerat badrum men med fantastiskt fönster. Och att måla fönsterkarmar och element i mintgröna – kanske inget jag skulle göra men här är det ju fantastiskt.

Eller i gult.

Vi hade på vägen handlat lite snacks och frukost. Vi slog oss ner i vår nya trädgård och bara tog in allt. Här ska vi må alldeles utmärkt i en vecka.

Att duka, servera och, som den nörd jag är, styla med ett porslin jag inte valt är en spännande utmaning. Hur får man det att se inbjudande ut med någon annas porslin och stil? Det är ett bra tv-program ju!!! Sign me up!

Och med en trädgård jag inte måste ta hand om. Bara njuta av.

Jajamen, här mår vi bra. En vecka av lugn väntar.

Vi lämnade Brygge och styrde söder ut. Vårt mål är Bretagne där vi hyrt hus i en vecka men vår resa dit med bil får ta sin lilla tid och vi gör övernattningar på vägen. Nu lämnar vi Belgien…

… för här bakom är den magnifika skylten som visar att vi faktiskt äntrar Frankrike. Tur man är snabb med kameran så jag hinner med gränsövergångarna för det är inte helt givet att man hänger med.

Normandie. Ett magiskt vackert landskap med böljande natur och skiftande fält.

Ett stopp för laddning av bil och oss själva.

Och jag beställde kaffe på Starbucks och sa mitt namn som man gör. Jag heter från och med nu Elena. Känns lite mer franskt ändå.

Naturen blev mer och mer böjande och dalar bytte av kullar. Och dessa vackra viltövergångar kom med jämna mellanrum.

Från grått till blått. Vädret verkade vara med oss.

Sedan var vi då framme i vår stad för natten; Caen. Här hade maken hittat ett litet hotell ägt av ett par som verkade vara på plats dygnet runt.

Mot restaurangkvarteren.

Efter några kvarter hamnade vi i denna lilla mysiga stadsdel där det var gågator och fullt med små restauranger, bistron och caféer. Och här ligger även finkrogar med stjärnor i Guide Michelin men det är inte riktigt vår scen nu va?!?

Så klart ska det ligga ett creperie i ett sådant här hus.

Hörde jag moules??? Klart vi ska in. Och vi fick det sista bordet inne och det var tur det för det där vädret som var med oss…

… var det inte! Jisses vilket regn! Alla semesterfirare som nyss suttit och njutit en galette och ett glas cider fick slänga sig in.

Här inne satt vi i lugnan ro och njöt av det franska köket.

Som jag längtat efter en fransk meny där det finns ostron, moules och allt det där jag bara älskar med Frankrike.

Och så underbart att generna går i arv så juniorerna tycker samma.

Lagom till att vi ätit upp, spelat en omgång M.I.G. på min mobil och betalat så hade regnet upphört. Doften efter regn är så underbar både i naturen och asfaltsstad.

Tillbaka till vårt lilla hotell och den tredje natten på resan. Slockande på kudden innan någon han säga croissant.

Solen var mer närvarande denna dag och sa åt oss att gå upp.

Om man jämför de två tidigare hotellfruksotarna vi fått på resan var så klart denna väldigt mycket mindre men för den sakens skull inte sämre. Tvärt om. Hemgjord yoghurt i små skålar som var den absolut godaste yoghurt jag ätit, nybakade baguetter direkt från bageriet och underbar krämig ost.

Inte alltid störst är bäst, eller hur?

Med massa tips från vår gullige hotellägare om massa fina ställen att besöka i Normandie insåg vi att vi gärna hade stannat en natt till och sett kusten och naturen. Det får bli en annan resa det. Nu var siktet inställt på Bretagne. Och nu var det bara en sista sträcka kvar! När nu!!!