I veckan tog jag tåget till Katrineholm för att gå på en mycket kreativ och spännande workshop – Hidden Places Workshop av duon Babes in boyland tillsammans med Sofia/Mokkasin.
Detta var den 8.e workshopen Babesen hade och den 2.a med Sofia. Jag har följt dessa kreativa möten på håll, via sociala medier, och nu passade att jag kunde vara med. Så taggad på detta fantastiska.
Med Hidden Places menas att de öppnar upp ställen som kanske inte är de vanliga ställena man besöker eller ens ser som miljöer där man kan finna inspiration. Babesen har en sådan fantastisk förmåga att skapa historier i sina bilder i miljöer som är drömska. Detta ville jag lära mig mer av.
Sedan skulle den kreativa explosionen Sofia lära ut hur hon skapar sina makalösa jätteblommor. Att för en stund få kliva in i hennes värld var en dröm jag länge längtat efter.
Men först var det som sagt Katrineholm och att möta upp kurskamrater och skjuts i den sötaste, finaste blomaffären I min lilla värld av blommor. Så passande start.
Vidare mot Julita gård där vi skulle bo och ha kursdagar. Ett för mig helt nytt ställe.
I stark blåst landade vi med ekollon som föll som bomber från de stora ekarna. Kändes som jag rest till annan värld.
Allt började med god kaka och upprop. Hälsa på alla och lära känna varann. Vi var ditresta från Kalmar, Göteborg, Strängnäs, Västerås, Bromma mm.
Julita gård
Jag visste inget om Julita gård innan jag kom dit men blir alltid så tagen av ställen som dessa. Slott och enorma ägor med historia som räcker sig så långt man kan minnas. Ställen som stått pall både ett och tre krig, flertalet ägare, nya trender med risk för sönderrenovering och den starka naturen som kan slita mer än något annat.
Att få kliva in här, med en unik visning och få höra om alla historier, både stora och små, är så inspirerande.
Började ute i köket. Ja, jag menar faktiskt ute i köket då det är ett eget fristående hus utanför huvudhuset. Så var det som oftast förr och det är därför man just säger att man går ut i köket om ni tänkt på det uttrycket någon gång.
Har ni set någon så modig färgsättning? Turkosa väggar, krämfärgade skåp med kopparformar.
Så stillsamt nu, fullt av aktivitet förr.
Detta bord inspirerade på mig. Träbord med nedsänkt marmorskiva på. Upp på önskelistan.
Vidare till stora huset. Det hus där den siste ägare Arthur Bäckström levde. Han lämnade inga arvingar efter sig utan lämnade huset och ägorna till Nordiska museet för att bli ett ställe att besöka och lära sig av. Han var en samlare och ville lämna denna tidskapsel efter sig. Det tackar vi för!
Detta är entrén från baksidan. Ser ni det mörka på golvytan här inne? Det är ett galler där det kom upp varm luft från en eldstad inne i huset. Som en tidig infravärme alltså. Kan tänka mig hur de satt här och tittade ut över ägorna kyliga kvällar här i det varma rummet.
Välkommen in!
Det som slog mig mest var att varje rum i detta enorma slott hade en egen identitet, ett tydligt syfte (skrivrum, lilla matsalen, samtalsrum, bibliotek, frukostrum…) och alla i en egen färgskala.
Lilla matsalen var pastelligt ljusgrön med brunt, mörkt trä.
Skrivarrummet i blått. Och påminner inte denna färg om färgen i mitt arbetsrum?
Frukostrummet (bara att ha ett rum endast för frukost!!!) med stora fönster mot sjön.
Och hallå! Matsal som heter duga. Ett bord som kan bli hur långt som helst och med tre kristallkronor i taket att ha över. Här hade jag mer än gärna slagit mig ner för en mustig höstgryta och kreativa samtal.
Kameran är full med bilder från alla rum men det går ju bara inte att visa allt. Då hade du fått stanna här på bloggen i nån timma.
En av alla vackra väggmålningar. Här har vi alltså Julita gård när det begav sig.
Detaljerna som visar att det faktiskt varit ett riktigt liv här. Historier om makalösa middagar och fester. Kan tänka mig många kulturella personer på besök då det är mycket konst, medvetna möbelval och enorma bibliotek.
Julita gård klär sig nu in vinterkläder för att vila till nästa år. Då tycker jag verkligen att du ska ta dig hit. Så mycket att se och uppleva.
Vi tackade Arthur Bäckströms ande för besöket och gick vidare mot stallet för middag.
Detta hus är alltså ett stall. Kanske världens vackraste stall?
Detta stall har varit bakom lås och bom fram till bara för något år sedan. Då när det öppnades var det som om allt hade lämnats i all hast. Sadlar, hästsalvor och andra ting stod kvar på sina platser som om nån skulle gå in i dörren vilken sekund som helst fast det hade varit stängt i närmare 100 år!
Vårt lilla gäng är de första som fått använda lokalen som middagsplats. Ett gäng kreativa kvinnor som tar över en plats tidigare bara besökt av manliga drängar och ryttare. En stark tanke ändå.
Ni fattar den fantastiska känslan av att möta detta höstbord va?! Stora kraftiga ljus direkt på bordet, små grupper av höstkvistar och gräs och sedan porslin i mörka färger. När det enkla är det bästa!
I stallet hade Nathalie, Matilda och Sofia fixat så fint. Verkligen skapat liv i detta gömda ställe, Hidden Places.
Vi alla kursdeltagare blev som tokiga och fotograferade allt vi såg.
En enkel vas med en yvig blomma i en fönsternisch. Som ett konstverk i det tysta.
Så mäktigt att få gå runt i dessa rum.
Julita ligger vid sjön Öljaren och solnedgången här var hänförande. Ser lugnt och stilla ut men så var verkligen inte fallet. Snarare storm på sjön och det knakade i trädens grenar. Så mäktigt alltihop.
Julita gårds värdshus drivs av den kocken Tommy Myllenmäki. Han är känd för att tidigt ha slagit ett slag för den goda vegetariska maten och den fick vi ett fantastiskt exempel på denna kväll. Så mycket gott, så mycket inspiration.
Här satt vi. En sådan drömsk värld med många underbara samtal.
Middagen avslutades med goda äppelpajer, här framserverade av Nathalie. För om det är något Julita har så är det äpplen.
Och just äpplen skulle vi jobba med nästa dag i workshopen med fokus på fotografi och styling. Så hopp i säng för det var skolbänk dag 2. Återkommer med det
