År: 2022

Det är nu mitt år egentligen börjar. Ja ingen av er som läser och följer mig har väl missat att jag är en mycket stor entusiast vad det gäller högtider och en sann jultoka, se min bok HÄR tex. Och det är ju då så klart många jobb som kommer min väg nu vilket är superkul. Det kommer bli roliga uppdrag som jag kommer dela av mig till dig och även synas på andra ställen.

Men jag är redan på gång med våren och kanske mitt största jobb. Det som just nu tar exakt all min tid. Eller det borde göra det vilket det inte alltid gör i och med att jag sitter och skriver detta… Men all min egentliga arbetstid får det projektet. Och som en del av det hade jag en fotografering hemma hos mig för ett tag sedan.

Superkul och så härligt att få skapa bilder tillsammans med Ulrika Pousette. När vi bokade datum för denna plåtning så sa vi att det är ju perfekt att a bilder och material efter sommaren när man fått sig en och annan fräken samt lite färg på kind.

Ska bli så spännande att få se resultatet och sedan få visa er. Visst låter jag hemlighetsfull??? Inte ofta jag är det men nu är jag det i alla fall. Men snart så – och då tror jag du kommer bli glad.

Söndagen den 11.e september 2022. Tror det kommer bli ännu ett datum man kommer lägga in i minneskalendern över datum som man vet var man var. Du kan säkerligen säga var du var när du fick veta att de två tornen i New York hade blivit rammade av flygplan 11/9 2001. Jag minns exakt hur jag var på en fotografering, den största hittills i min karriär som art director, och den fotograf jag jobbade med hade bott där och med många vänner i stan hon då försökte få kontakt med. Det blev minst sagt en mycket konstig arbetsdag då.

Och jag läste i tidningen igår att det var ett slag mitt i Europa 11.e september år 9 efter Kristus som satte stopp för romarrikets framfart. Det stod att det var det slag som gjorde att de latinsak språken inte kom längre norrut. Hade ingen aning.

Hur som helst, det blev en dag igår som vi ännu inte riktigt vet resultatet av, hur valet i riksdagen slutligen blir. Det var något jag inte visste till frukost som här får synas i väldigt ostylade bilder från mobilen.

Med ett kök utan golv och diskmaskin orkar jag inte ens försöka få det att se fint ut. Så känns det nu. Men en frukost med tända ljus och te ihop med God morgon världen i P1 i radion samt med tidning fick det bli.

Sen var det ett himla sjå att få ihop dagen, barn med aktiviteter och kompisar. Med maken bortrest så saknar man helt klart en hjärna och minst två armar till. Skjuts till aktiviteter och kalas ordnades och det slutade med att jag hade 6 barn hemma.

Tur för mig att det var den årliga Ängbydagen här i vårt område. Det är en dag med aktiviter för alla grannar men främst med fokus på barnen. Som vanligt är det femteklassarna från skolan som står för försäljning av korv, burgare, dricka, kaffe och bakverk. Så bra då – då blir det lunch för samtliga där och jag bidrar fint till femteklassarnas klassresa!

En stor loppis av och fö barnen. Detta är en sådan fin tradition. De barn som vill (och föräldrar som önskar rensa) säljer leksaker till varann. Mina barn är så stora samt att jag snarare vill sälja än köpa så var jag inte så ivrig att kolla in utbudet. Just nu är det mest ut som gäller här hemma. Vi borde sälja med andra ord.

Men något jag som sagt gärna köpte var allt gott som det bullades upp med.

Och sen var det då dags för den sportsliga delen av eventet: Ängbyloppet.

I vår familj så springer vi inte så jättemycket men lillkillen som älskar att springa… (efter bollar i alla fall) höll Lyth-fanan högt och tog guld.

Varje årskull har sitt egna lopp.

Eller guld och guld – alla får medalj så klart. Alla är guld värda så att säga.

Ja och sedan skulle jag gå och rösta i skolan men jag drog mig så för det var inte ett lätt val denna gång. Jag krattade tomten fri från kottar och barr i nästan 2 timmar för att tänka igenom mitt val. Ja så lång tid tog det. Jag såg på kvällens valvaka att det är ca 30% som bestämmer sig sista veckan. Hur många är det som bestämmer sig timman innan??? Typiskt mig alltså.

Jag var helt slut på kvällen av både den fysiska matchen med krattningen, bolla 6 barn i huset och valvåndan så det blev varma mackor till middag. Ja det är också en middag tycker jag.

Valvakan höll på att ta knäcken på mig och vid 00.45 så la jag mig. Sov inget vidare faktiskt men det kanske inte är så konstigt… Och vaknade då till den vackra dimman. Lite talande för dagen tycker jag, se HÄR.

Valet är över och nu börjar kampen om de platser som ska styra över vårt land. Oavsett hur an röstat så är det en situation som är väldigt skör och osäker.

Och just skörhet tänker jag på när jag vaknar till en otroligt vacker värld. Skönheten utanför fönstret är så skör och behöver ett styre som tänker stort och framåt.

Idag så kommer jag sitta mycket vid datorn och jag kommer inte vilja lyssna på radio som jag alltid annars gör utan välja mjuk musik med mycket jazz. Orkar inte många intryck idag känner jag.

Ha en fin måndag och så får vi hålla andan lite till i väntan på svar på hur vårt land kommer ha för framtid.

Det är inte ofta jag gör något ensam med barnen men när det sker så blir jag påmind om hur härligt och viktigt det är. I går kväll var det dags för Per Anderssons show Räkhäst på Rival som jag gav äldste sonen i julklapp. Datumet för showen har flyttats massa gånger pga pandemin men n var det äntligen dags.

Så kul att gå på stan med sin store son. Eller stor och stor, han är bara 13 men lång som en vuxen vilket vi blev varse då en kontrollant på tunnelbanan önskade se leg för han hade ju reducerat barnpris. Sånt man får ta när man har långa föräldrar och generna ger en längden.

Hur som helst, kul att gå på stan och mingal med folk i en lobby. Och framför allt helt otroligt roligt att gå på show och skratta så tårarna rinner. Jag å maken gick förr regelbundet på humor- och stan up-föreställningar för det är verkligen välgörande för själen och ens humör att få skratta högt och mycket.

Och Per Andersson får alla tummar upp av mig och sonen. han är verkligen helt galen. I mångt och mycket handlade hela showen om att få behålla sin fantasi även som vuxen, att få vara naiv och barnslig. Få vara knasig och rolig. Jag skriver under på det med all kraft jag har.

Efter showen var det fortfarande ljust och middagstid. Två hållplatser bort vid Hornstull ligger en av mina favoritrestauranger; Ho’s, så jag ringde och kollade om det fanns plats.

Ja det gjorde det. Något det inte ofta gör nämligen. Det är inte bara jag som har restaurangen som favorit. Enligt mig (och många med mig) så är detta stans bästa kinesiska krog.

Och något jag också gillar är att de inte försöker smickra eller sminka sig. Lokalen ser likadan ut som den alltid gjort och den är på intet sätt snygg. Hit går man för maten och stämningen. Alltid fullt bland borden och maten är utsökt.

Härligt att få prata med sin tonåring länge och ensamt. Det blev nästan mer en julklapp till mig detta kan jag tycka.

Sedan tog vi bussen över Västerbron och tunnelbanan västerut igen. En mycket trevlig lördag i stan med min tonåring. Mer sådant här.

Hej fredag. Nu är middagen precis uppäten och vi ska strax ner i källaren för att glo på tv tills vi somnar. Och med vi så är det jag och sönerna då övriga är ute på olika aktiviteter.

Idag har jag fotograferat matbilder i köket hela dagen. Det var stort och bråttom så jag tog i så jag faktist var tvungen att gå och lägga mig direkt efter jag skickat material till kund. Jag är så dålig på att göra saker med måtta så det tar ofta knäcken på mig. Men det är lite jobbigt att vara den som gör allt; kommer på idéen, köper in, lagar maten, stylar bilderna, fotograferar och dessutom ska vara modell med smink å allt vad det är. Kanske inte konstigt att jag då var trött för ett helt fotbollslag.

Hur som helst – solrosbuketten lös starkt precis vid middagstid så den var jag tvungen att fotografera.

Och sedan för att dela med mig av min vardag så får du också lite diskbänksrealism. Snart är det 11 månader utan diskmaskin. Jag är så trött inombords och gråter i själen varje dag. Nej, det är inte krig och svält jag råkar ut för jag vet men att leva i ett hem där vi valt att leva med diskmaskin och ett fungerade kök så är detta rätt slitsamt att hantera. Speciellt när man som jag jobbar hemma. Och med en rätt yvig familj så blir det många obetalda timmar som jag måste ta just här.

Nä, nog nu. Förlåt men jag är nog rätt trött som sagt.

Nu ska jag “lägga på” och ta fredag. Ta hand om dig och njut av din diskmaskin…

Är du redo för att se Rustas jul för 2022? Oavsett så får du se det här ha ha.

Det är spännande dagar som fyllt min vecka och det har varit både riktigt roliga saker och sedan saker som nästan fått mig att kasta in handduken. Det svänger så otroligt mycket och snabbt nu och bloggen har blir det som fått lida mest. Dygnet har för få timmar.

Med det sagt och att jag sett så mycket, gjort så mycket är det svårt att veta var jag ska börja. Men jag börjar med det roligaste jag vet… julen! Det andra lovar jag följa upp med snart. Inga fler uppehåll nu på ett tag hoppas jag.

I ett sensommarvarmt september hade Rusta lagt sin pressningen med julen 2022 på Skansen och på det underbara Nyloftet. Mer passande lokal får man nästan leta efter.

Här mötte jag kära kollegor som bjöd på skratt innan vi ens gått in. Johanna, Annette och Anna Maria.

Rusta hade tagit hjälp av Mirelle för att sätta stämningen med julpyssel. Vi fick alla inta platser och klara, färdiga pyssla!

Jag var så hungrig och ivrig så jag gick först loss på pepparkakor med mögelost innan jag ens hade sagt hej till alla tror jag, ha ha.

Massa pysselmaterial att leka med och jag valde att göra en krans av konstblommor.

Nu är det inte svårt att tvinna en röd och en vit piprensare runt varann men visst var de polkafärgade piprensarna utfinna?

Jag är helt klart nöjd med kransen med tanke på att den skapades på en kvart. Ger mig själv en stark 4.a i alla fall.

Sedan fick vi kliva en trappa upp och där var det ett helt sagolikt långbord uppdukat. Alltså wow vilket bord, vilket rum!

Rött och mässing – alltid ett säkert kort till jul.

Alla årets julstjärnor är certifierat papper och återvunnen bomull.

Några nya och några gamla ljusstakar. Alla med lika härlig stämningshöjd.

Stor satsning i år på bakning och matlagning.

Rutor och linjer är nyeter för årets julkulor. Helt klart var det ett av förra årets hetaste mönster vilket fortsätter nu hos fler varumärken.

Dessa vinterlandskap är så söta.

Linbanan är ju bara för himla härlig.

Och maten vi bjöds på!!! Ett litet julbord på en tallrik, helt utan kött. Ugnsbakad griljerad kålrot var väldigt god.

Presentation och genomgång av Lina från Rusta.

Vad tycker jag om Rustas jul då? Inga överraskningar alls. Det är vad jag tycker. Ofta brukar det vara en presentation med hur de sett på trender, hur omvärlden är och varit som då sätter sin prägel på julen men det var det helt tyst om. Är det ett mellanår? Skulle inte förvåna mig då vi nog är många som bävar för elpriser, krigsutveckling och inflation. Sånt man nog allra helst inte alls önskar ens prata om i samband med något så härligt som julpynt. Men är det inte just när världen är så osäker som vi söker trygghet där vi kan? Tillsammans med nära och kära i juletid? Bara en tanke från mig.

Och som jag längtat efter julgodis.

En kaka som sa tjong av saffran. Så smakrik.

Och här har vi tre stycken kollegor som blivit mina vänner, Mimmie, Mirelle och Hanna. När man är egenföretagare och jobbar hemifrån blir det väldigt ensamt och ibland rätt isolerat. Att då hitta likasinnade är så otroligt givande och för mig helt avgörande. Dessa damer stöttar, peppar och skrattar med mig varje dag. Digitalt.

Tack Rusta för en riktigt härlig försmak på julen. Jag tar fram min egna julbok och sätter mig själv i stämning också, ha ha. Den får hänga med lite till tycker jag.

Ja men idag är det ostronets dag. Första lördagen i september är det alltid högtidsdag för oss moluskälskare, så att säga… Dagen är instiftad av Ostronakademin. Jag undrar genast hur jag kan bli ledamot, ha ha. Inträdesprov kanske? Öppna ostron snabbast? Ja, då kommer jag inte in för jag kan bara äta dem snabbt tyvärr.

Hur som helst. Detta måste firas och då kommer jag så lämpligt här med ett lite piffigt pyssel som kan passa. Eller pyssel och pyssel, ett litet ostronfix kan man väl kalla det snarare.

Jag fick ett väldigt vackert ostronskal av sonen för 4 år sedan, se HÄR, och det tycker jag kan få användas en dag som denna. Då användes det som salt och pepparkar – nu byter jag ut pepparn. Till smör.

Användbart och snyggt litet skal detta.

Tvättade skal och redo att skapas med.

Brer i en massa rumsvarmt smör ner i skalet.

Jag fyller det hela vägen upp och sedan ställer jag det i kylen för att stelna och hålla kylan.

Så där, en liten söt servering av smör och salt till middagen.

Väldigt enkelt men himla fint tycker jag. En detalj som kan göra mycket för ett bord.

Fyller det andra med flingsalt. Kanske är smidigare att ha dem var för sig så klart men nu har jag inga fler skal ju.

Lite yin o yang kanske?

Ha nu en fin ostrondag. Ska du fira???

Man kan väl kalla det tajming?! När jag kände mig rätt låg och jag-har-inget-att-komma-med så blev jag bjuden på en väldigt härlig sensommarfest arrangerad av Bonniers bokförlag Forum ute på Djurgården och Rosendal.

Inget kunde ha kommit lägligare kan jag säga. Att få prata med andra ensamföretagare som tampas med samma känslor och nu kunde vi peppa varandra. Vilken grej.

Men sedan var det ju världens härligaste kväll med så många underbara människor i en fantastisk miljö. Jag har fått ta del av bilder från Kajsa Charlotta och alltså wow vilka fina bilder. Det var ju hundratals bilder men jag plockade ut några och så blandade jag mina lite platta bilder från mobilen också…

Incheckning och biljettutdelning.

Sötaste små biljetterna. Åh vad jag älskar sånt här.

Jag klev in i trädgården och var lite så där osäker som man kan bli när det är en massa människor man inte känner men ändå ska hänga med så att säga. Glad blev jag när jag då såg en vän i mängden…

Finaste Hanna Wendelbo. Blomdrottningen både i att odla och att måla. Kommer du ihåg inlägget från när jag hälsade på hemma hos henne? Se HÄR.

Med en vän i sällskapet visste jag att detta kommer bli en toppenkväll. För Hanna älskar att dansa lika mycket som jag!

Jag verkligen älskar att mingla. Jag har inga problem att möta och prata med folk jag inte känner. Här var det ju 98,5% jag inte kände. Härligt att utmana sig ibland.

Men vänner hittade jag. Här står jag med superduktiga fotografen Ulrika Pousette och Bonnerförlagens VD Mattias Fyrenius.

Hej och välkomna!

Och sen så var det då med alla dessa kändisar. Jag gick ju bara runt å gapade. Så många underbara kreatörer, artister, proffs och författare mm.

Blir inte större än så här!

Goda nybakade pizzor. Chevre, zucchini och getos. Den kombon var fantastisk.

Här står jag å pratar med Annika som formgivit min bok Julprassel. Ett år sedan nu den kom ut. Alldeles nyss och en evighet sedan. Jag hoppas den kan få hitta nya läsare denna jul.

Det blev lite kallt och man kunde röra sig in i växthuset eller…

Värma sig vid brasor. Så himla mysigt.

Ja men vilka stjärnor de är alltså de där Mandelmanns!

Sedan höjdes volymen rejält och det blev dans så det stod härliga till. Och så klart ägde jag dansgolvet. Eller det var vi många som gjorde och vad otroligt kul det var att få dansa med härliga människor man känner men ändå inte för de har man sett på tv eller läst deras böcker.

Man ska lämna en fest när den är på topp och det var precis vad jag gjorde. Smet iväg ut i den mörka natten. Ringde min man som fick hålla mig sällskap medan jag promenerade över hela Djurgården.

Ensamt, mörkt och lite kallt. Men väldig vackert.

Och när jag promenerar över Djurgårdsbron så kändes det som om jag var ensam i stan. Helt stilla, alldeles tyst. Magiskt faktiskt.

Jag hade tur som hann med en buss som tog mig till tunnelbanan. Lite mör i kroppen av allt dansande och ovan av att vara vaken sent på en vardag men det var det värt alla gånger. Åh vilken minnesvärd kväll. Tack Forum för att jag fick komma och fira med er.

Livet är så himla spännande måste du väl ändå medge? Vissa dagar kan man flytta berg, solen skiner och alla runt en får dig att flyga. Samtidigt som folk runt om ber om råd och du får dem att växa vilket också stärker dig. Jag har något att komma med.

Andra dagar så börjar det redan innan man vaknar, den där känslan av att jag inte kan något. Att någon ska komma och säga att allt var på låtsas. Ingen vill nu hjälpa dig. Ensamhet och tomhet.

Detta är inga nyheter. Alla som skulle definiera sig som människa har det så här någon eller några gånger i livet. Om året. I månaden. Men det spelar ingen roll. När det är dagar av det lite mulnare slaget själsligt så är det tungt. Men nu med 48,5 års erfarenhet vet jag hur jag ska vända på det:

1. Imorgon kommer jag vara på topp igen. Hoppas jag för så brukar det vara.
2. Jag skapar en mjuklandning med musik som går i dur, får mig att dansa. Jösses vad det ger energi varje gång.
3. Sluta titta utåt, titta inåt.

Det där med att mäta sig med andra är ju helt absurt. Ingen annan än jag kan vara jag. Är då inte jag skyldig mig själv att vara den bästa versionen av mig? Inte bättre än nån annan?

Det där tampas jag med just nu för jag har ett jobb som tar större delen av min tid och väldigt mycket kraft. Och tvivlen avlöser varann. Men som jag brukar ge andra råd när de tvivlar: kunden skulle inte ha frågat dig om de inte trodde på dig. Det är det jag nu säger till mig själv och tänder ljus, har rökelse som ger mig styrka och just musik som lyfter.

Vet inte om du som hamnade här och läst detta blev på något sätt inspirerad eller kan känna igen det hela men det kändes bra för mig att få skriva ner, skriva av mig.

Ta hand om dig. Imorgon är vi bäst igen!

Ja men då var det roliga över för denna gång. Åh vad skoj vi hade i lördags och vilken härlig påminnelse om vilket helt fantastiskt gäng jag är omringad av här i vår lilla “by”.

Årets cykelfest blev riktigt härlig och vädret har väl aldrig varit så underbart? Kanske det blev den verkligt sista sommarkvällen? Med vad det kändes som en tropisk natt är det ju inte svårt att känna sig på topphumör. Första året vi var med på denna nu 15 åriga tradition så var det spöregn vilket inte gjorde cyklingen mellan husen så där jättelockande.

Ja ha, vad pratar hon om??? Vad är en cykelfest? Jo men kolla HÄR så får du svar på detta.

Årets tema var Recycling och som alltid så får alla tolka temat på egna sätt i kläder, mat och dekorationer. Jag å maken gjorde det lätt för oss och tog utklädnader från förr. Maken från 2013 och jag från 2015.

Maten valde vi att ta från frys och skafferi, kanske inte återbruk i den rätta bemärkelsen men ja, i samma kvarter i alla fall kan man säga. Och vi hade fått efterrätt så det blev strawberry daiquiri samt egenkokad blåbärssoppa med vaniljglass, blåbär, hackade salta mandlar, mandelbiskvier samt hackade biscottis. Och serverade i mitt loppisfynd jag gjorde i juli. Fortfarande överlycklig.

Dekorationerna blev osynliga för vi valde att satsa på rejäl discokänsla, med riktigt härliga danslåtar recyclade från 70-talet och alla discokulor huset kunde frambringa. Syns lite längre ner.

Men när jag dukade så såg det ju ytterst tråkigt ut. När det bara är efterrätt blir det ju lite tomt. Men det rådde jag bot på sen sörru!

Då man har 15 minuter på sig att förbereda innan gästerna kommer så ska allt vara så klart som det bara går innan man åker hemifrån.

Ja och här är då min åkerbrukare outfit. Jag hann inte shingla året denna gång men det gick bra ändå. Jag försökte mig på nån sorts sminkning från tidigt 30-tal typ.

Och vad roligt det var att skapa läppar. Jag har tunn läpplinje så här drog jag läppennan rejält långt utanför min riktiga linje. Knappt att jag kände igen mig själv ju.

17.00 var det träff nere vid lekparken mitt i vårt område. 153 personer var med i år. Det är helt otroligt hur underbart det är. Vilket gäng alltså!

Varje år är det (sedan några år i alla fall) fotografering av alla gäster. Och de underbara festgeneralerna hade gjort det så bra, igen, med återbruk till fotoväggen. Kolla HÄR.

Jag och min Dude! Det var många som hade svårt att få ihop oss. Det är vanligast att par klär sig matchande.

Tror utklädningarna detta år var mer avancerade än någonsin.

Recyclat sina kläder från förr så som brudklänning, letat fram älsklingskläderna från 90-talet man inte haft hjärta att slänga, klä ut sig till grisen Särimner som ju recyclar sig varje dag, sytt egna kläder av gamla tyg, klä ut sig till metallåtervinning mm mm.

Okej, nu får ni öppna listan!

In i sista sekunden är vart man ska för de olika rätterna och med vilka man ska få äta hemligt. Som oftast är det helt nya ansikten vi får lära känna. Det är det bästa med denna sorts fest.

Nu bär det av för förrätt, varmrätt och efterrätt för att sedan på efterfesten dansa in i natten.

Första rätten var en helt otroligt god indisk måltid av våra kära vänner som recyclade förra årets tema där de klätt ut sig till Bollywood, som kontrast till Hollywood.

Varmrätten var med helt nya människor och det var för oss nya bekantskaper. Så kul och nu har vi fått fler vänner. God gryta med egenjagad älg och vildvin minsann men fördrinken var ju så snygg och kul i de gamla burkarna så det var bara de som fastnade i kameran.

Sen var det snabbt att cykla hem för att förbereda vår efterrätt.

Nu blev bordet och rummet mycket roligare.

Och tänk denna låt på högsta nivå också:

Jordgubbar från frysen förvandlades till grymma drinkar

Blåbär från frysen till en helt underbar efterrätt faktiskt. Vårt experiment blev väldigt lyckat.

Alla dörrar öppna för oj vad varmt det var. Och så fuktigt. Härlig kväll som nu gick från måltider hemma till att bli disco under bar himmel vid strandserveringen. Så alla som vill från cykelfesten möts upp för härlig dansfest.

När DJ’n stänger av musiken kl 01.01 kändes det som om kvällen/natten bara hade börjat. Jösses vad tiden går fort när man har roligt.

Det viskades om efter-efterfest hos några kära vän-grannar men jag visste att jag skulle bara somna om jag inte fick dansa så jag hoppade upp på hojen och cyklade hem till barnen som jag hade lyxen att då få lägga. De hade inte alls velat somna själva för de hade också kul och mumsade på alla våra goda glassrester.

Nu längtar jag till nästa år. Fast helgen som kommer gör vi närmsta grannar här på vår lilla gatstump en minivariant på 18 pers. Bra så jag inte helt blir grann-torr.

När jag var på Formex så går jag, och alla andra, runt och försöker se om det är några tydliga vindar som visar vart trenden ska vända sig. Det är färger, mönster, material och vad jag såg kan du läsa HÄR.

Något som dock stod ut som produkt var det låga ljusfatet. Eller den låga ljusstaken för det höga stearinljuset. Jag tänker inte svära på att det inte varit lika många av dessa tidigare men jag kunde mig ana att de var banne mig överallt.

Värmeljushållaren med låga fina små ljusstakar eller fat för de där maffiga blockljusen har vi sett – är det nu dags för den låga men breda ljusstaken för höga stearinljus? Ja jag vågar mig på en spaning med det faktiskt.

Och jag som älskar funkisen och multifunktionella ting går ju igång här då dessa ljusstakar också kan vara fat. Paradisverkstaden

Eller skålar. Ernst form

Och fint att få in lite färg i en annars ren dukning. Afroart.

Spring Copenhagen

Och det lilla handtaget så man kan flytta med sig det. Det är liksom lite Madicken över det. Strömshaga

Men sen även de som inte är fat utan bara väldigt breda tunga låga ljusstakar.

Och vad är tyngre än marmor och sten? Happynest

Väldigt stilrent och det är som om det höga ljuset bara dyker upp ur bordet. DBKD

Nå, gillar du dem? Kanske du har en hemma redan och kan damma av. Jag tar genast fram alla mina i mässing som jag aldrig får nog av i alla fall.

Om du följt mig vet du hur jag letar på loppisar, vintage, second hand och går i välgörenhetsbutiker så fort jag får möjlighet. Jag har också skrivit om att jag kommit till den nivå i min samling att jag helst ser att jag söker kompletteringar. Behöver inte så mycket nytt utan snarare utöka mängden av något så som att ha fler tallrikar i en serie så jag kan servera fler med samma servis. En grej som är nästan lite obehaglig tillfredsställelse i faktiskt.

Jag hade möte på Sveavägen och vid Adolf Fredriks kyrka ligger ett mycket bra Myrorna där jag alltid går in om jag är i kvarteret. Jag slår på mina ögon för att se det där sjätte champagneglaset jag vill ha, en till äggkopp i koppar, träfat jag har fyra av men då vi är fem i familjen önskar jag en till osv.

Och pang tjong står ett vinglas jag ju känner igen på hyllan. Inget jag letat aktiviteter efter för under alla mina letar-år har jag aldrig sett ett, trott det var kört. Det är vinglas i serien Slottet från Reijmyre. Jag har två stycken.

Och varför jag vill ha dem är:
1. Jag tycker väldigt mycket om det grova och tunga glaset. Gillar designen.
2. Historien med glaset får mig att minnas.

Jo så här: På min första reklambyrå jag jobbade hade de en väldigt bra idé för julklappar till sina anställda. De gav samma glas (eller ett nytt men i samma modell, ha ha) varje jul så om du jobbade där i 7 år hade du alltså 7 glas där hemma. Så bra idé tycker jag.

Nu jobbade jag bara där 1,5 år och lyckades tajma in så jag fick 2 glas. Kollegor som jobbat där i 12 år var mindre nöjda med sin gåva kanske de kommande åren…

Så jag har väntat att ett sådant här glas ska komma min väg second hand för jag är liksom inte i behöva av dem egentligen så att köpa till nypris är inget jag önskar göra.

Och nu kom dagen det skedde. 24 års väntan var över!!! fast nu var det bara ett glas så jag har alltså då tre nu. Hur lång tid tar det till nästa trillar åt mitt håll? När jag är 70???

Sedan vi flyttade från stan så är det där med att ta en enkel kväll på stan minimerats till nästan obefintlighet. När vi bodde i stan var det vid St Eriksplan och Rörstrandsgatan som är en bubblande gata full av liv med uteserveringar och avstängd gata så hela stråket är en enda stor social yta. Inget jag vill flytta tillbaka till men kan sakna närheten till det stora sociala, möjligheten till liv utanför hemmet.

När vi firade våra vänner på 50-års festen i början av sommaren gav vi dem en kväll på stan i present. Mycket bra att liksom kidnappa dem i vår egna önskan om att få gå ut, ha ha.

Bowlingbana och bordsbokning ordnades och att sedan kvällen bjöd på fantastisk sensommarvärme gjorde liksom det hela än mer exotiskt.

Du kanske känner igen dig i detta: det finns några plagg i garderboden som bara passar några få dagar på året. Inte i storlek utan i temperatur och stämning att använda det i menar jag. Som mitt klargröna linne med spagettistraps (heter det så?). Ett mycket gammalt linne jag har som åker fram när temperaturen är som vid Medelhavet och min hud intagit en viss somrig färg. Då passar det. Och denna kväll var det alltså dags. Ses om ett år igen lille grönis…

Jag ser ju måttligt road ut här, ha ha. Men jag fick skynda mig att få in mig, maken och loggan till Birka bowling på samma bild då det var en strid ström genom dörren medan vi väntade in våra vänner.

Och just det, det var det där med bowlingskor. Maken hittade sin storlek 50. Inte så välanvända om man så säger.

High fashion eller vad säger du?

Bubbel och bowling. En mycket trevlig kombo. Detta ska det bli repris på.

Jag minns hur otroligt jobbigt det var förr när man skulle bowla. Att räkna ut var ju sjukt svårt. Strike räknades först nästa omgång, spärr gav nåt annat och ja allt vad det var. Så smidigt nu, inte ens namnen behövde vi skriva in – de var redan med när vi klev fram till banan.

En stilstudie i bowling från Fru Lyth. Och jag kom på en hedersam bronsplats. Eller näst sist kan man också säga. beror på om glaset är halvfullt osv.

En timma senare var vi klara och tur det för det var så länge vi hade banan. Vi gratulerade vinnaren och klev ut i värmen igen på Rörstrandsgatan. Nu skulle vi ner till Sveavägen.

För där hade vi bokat bord på L’Avventura. En helt underbar italiensk restaurang i en gammal biosalong. En favorit hos mig och maken men jag ser att jag aldrig lagt upp något på bloggen om det. På tiden då tycker jag.

En av Stockholms allra vackraste restauranger och maten är helt i samma klass. Ja allt är bra.

Hej och välkomna, här kommer jag med lite ost!

Så klart gör man som man vill men det är ju så härligt att beställa in en massa godsaker och sedan dela. Lite skinkor, burrata, oliver, musslor mm. Och observera det helt underbara porslinet.

om du eller någon i din närhet fyller år så är det absolut hit du ska och säg till personalen för här vet de hur man firar.

Mitt mussel-år fortsätter. Fast i pasta. Och jag måste säga att detta var de största hjärtmusslor jag någonsin sett. En Pasta Vongole är ofta med ganska små och pilliga vongoles men dessa – wow så matiga.

Vodkapastan och delizie. Ett måste. Båda två.

Sedan var det vidare ut i natten. För oss var det liksom sluttampen på kvällen, natten men jag kände hur alla 20+ bara var i början av en riktigt härlig sommarnatt. Jag skulle här kunna bli nostalgisk och få ett sting av avundsjuka men nej, jag är så glad för mina twenty-something och toknöjd med att få tacka stan för ett kärt återseende och åka hem till tysta förorten igen.

Men först ett spännande glas vin på vinbaren Grus Grus, som jag i alla fall bloggat om förut HÄR.

Sen fick det vara nog med cityliv för denna gång. Hem till vakna barn och kramar. Två härliga världar att få vara i.

Hej på er i fredagen. igen. Känns som veckorna bara rusar iväg och pang tjong var “allt som vanligt igen” på nåt sätt.

Och missförstå mig inte nu – jag älskar vardagen. en av anledningarna till att jag faktiskt har en blogg är ju att försöka dela med mig av inspiration som just gör vardagen lite roligare. Så det är nu min primer time borde vara.

Och jag har ju massa av ‘et i blögga här och nu tänkte jag, i sann fredagslåda-anda, plocka ut några godbitar för fredagsmyset. Hoppas något kan inspirera.

Hur ser ett fredagsmys ut?

Alla har olika rutiner och jag skrev ner hur våra fredagar ser ut, som oftast, och det kan du läsa HÄR.

Pizza är alltid rätt, speciellt på fredagar

Minipizzor är ju det perfekta lilla snackset. Eller varför inte göra det till en full middag om man gör flera? Ja det kan väl vara kul, se mer HÄR.

Gratis chips ju!

Spara potatisskalen och gör fredagschipsen av dem, se mer HÄR. Zero waste och gratis snacks!!!

Smält ost och smördeg!

Behöver jag säga mer??? Kolla in HÄR.

Klassikern med taco

Taco ska ha sina tillbehör och mina två favoriter ser du HÄR.

Det japanska fredagsmyset

Precis som tacomiddagar så är sukiyaki också en sådan där plockmiddag. Fast man lagar maten på bordet. För mig är det det ultimata fredagsmyset. Läs om sukiyaki HÄR.

Rått är gott

Och jag avslutar med vad vi ska äta ikväll: sushi. Fast inte de klassiska bitarna och rullarna utan mer som ett rå-fisk-plock. Se tidigare inlägg om det HÄR. Åh vad jag längtar till kvällen, ska strax lägga riset i blöt.

Jag hoppas som sagt att det kunde ge lite inspiration och skön fredagskänsla. Ha nu en fin helg så hörs vi snart igen. Släng gärna iväg en kommentar med vad du tycker om detta eller om du önskar något annat/mer? Jag behöver era tankar för att bli ännu bättre.

Ja men det är alltid samma visa direkt efter semestern – terminen drar igång med raketfart och Formex. Och väl där i mässhallarna får jag pepp och inspiration. Dels av allt jag ser men allra mest av alla möten jag gör. Det är kollegor och kända ansikten som man liksom återser och vi alla som är frilans blir glada av att ses, som att komma tillbaka till kontoret och just massa kollegor. Men sedan alla utställare, designers, återförsäljare osv som jag får prata med, komma nära. Det är så givande.

Två kollegor som blivit mina vänner Trendstefan och Hannas Änglar. Eller då Stefan Nilsson och Hanna Östberg.

Efter pandemi med inställda mässor slog det mig hur det där speciella ljudet av en mässa kändes igen, men att det var så länge sedan. Om du varit på mässa kanske du förstår; massa röster som sorlar rätt så tyst i en lokal med flera tiotal meter i tak. Ett mycket speciellt ljud. Det var härligt.

Mässan är till återförsäljare att visa upp sitt sortiment och butiksägare att köpa in. Men mässan är så mycket mer. En mötesplats och med föreläsningar. Här var det Jan Rundgren som jobbar för Formex med att ta fram en trendspaning.

Jag slänger in en egen trendspaning: Grönt! Det var inte få som var klädda i grönt kan jag säga. Sist jag var på Formex hade var och varannan kvinna svart t-shirt med leopardfärgad kjol. Det såg jag ingen med denna gång…

Med Annelie Andersson och Maria Soxbo

Jag började rätt omgående att gå en färglärakurs av NCS.

Väldigt lärorikt och inspirerande.

Det första jag såg som fastnade var tygservetter hos Markslöjd. En servett av flertalet stuvbitar, restbitar.

Och med det vill jag också säga att det är för första gången som Fomex delar ut ett hållbarhetspris. De delar ut olika soters priser men det var helt på tiden med detta. Lägger en röst på denna idé.

Och om man tar och tittar spå trender så var den där servetten inte bara trendig med återbruk utan även färgskalan. Ja jösses vad brunt och beiget det var överallt. Och nu lät jag negativ och det menar jag inte. Jag älskar denna naturliga och jordnära färgskala. Jakobsdals.

Paradisverkstaden.

Jag vet inte om du minns men för ca 5-6 år sedan var alla montrar mörka med riktigt maffia grön och blå väggar. Ljust och fräscht var ute ur bilden big time. Det skulle boas in och vara kraftiga kulörer. Är det passé? Redan?

Det viskas och funderas om furu. Är det det nya svarta??? Torplyktan

Så många korgar jag sett. På intet sätt en nyhet men det var korgar och vävda furufat överallt. Iris hantverk

Mycket tung sten också. Stora kraftig stenfat och -kärl. Här är det koppar. Inte så bra för kaffe eller??? Seklet

Furu, naturmaterial, återbruk – det får mina tankar att landa i 70-talets kollektiv med mönster i brunt och oranget. Den såg jag inte komma… Lovely linen

Och beiget går ju att matche med så mycket. Jo men detta kommer bli bra. Tack Hanna för bilden.

Och sen så det där med de gröna kläderna ihop med det beiga och naturliga. PotteryJo

En parantes här: Men bricka på ben! Ja tack!!! Strömshaga

Och sedan mer naturligt. Allt har en yta idag. Inget högblankt här inte. Skrovliga ytor, rå sliten terrakotta och papier marché. Fast här är det cotton marché. Kanske det absolut hetaste nu. Varför det inte kom överst i min lista är för att jag inte riktigt faller för det själv. Men det har hänt förr att jag faller när alla redan fallit så att säga. Watt & Veke

Var är färgen då? Det fortsätter finnas i glas. Och har jag helt fel nu när jag säger att återbruka glas som oftast får sig en färg? Så det kanske blir en medveten bieffekt??? Mina spekulationer. Box in a bag

Vackraste glaslyktorna på hela mässan. Olsson & Jensen 

Du känner mig – jag undrar så klart hur det går med julen – kan den också blir beige??? Ja, varför inte. Detta var ju hur vackert som helst tex. Watt & Veke

Och apropå jul – många batteridrivna ljus har sett dagens ljus men få har varit vackra. Här har Deluxe homeart lyckats till 100% Jag var tvungen att känna på dem för att verkligen se att de inte var äkta.

Jag var bjuden på en helt makalös lunch. Det var en pressträff för att hedra och lyfta den enastående konstnären Ilon Wikland som skapat merparten av illustrationerna till Astrid Lindgrens sagor bland annat. Med på lunchen var Ilons döttrar.

Och Ilons goda fina vän Mark Levengood. Deras vänskap är ju helt underbar. Ilon själv var för svag för att närvara här tyvärr.

Lunchen serverades en trappa upp och i “Lottas trädgård på Bråkmakargatan”. Fint!

Dagen började ta slut och även jag. Så många intryck, så många möten och så ska vi inte tala om alla färger, mönster, material osv.

En sista vända och då fick jag möta en favorit i vår familj:

Chili Klaus. Den “hetaste” dansken jag vet och alla mina barns favoritdansk. Kolla här:

Och apropå grannländer så blev Sundquist den sista montern jag besökte. En grossist för flertalet varumärken inom köksprodukter.

Här stod stjärnkocken Sebastian Gibrand och lagade snittar från Sverige, Norge och Danmark. Jag fick mig en bricka och satte mig vid entrén för att äta innan jag skulle gå. Och precis när jag skulle sluka den goda norska laxen spelades Take on me av Aha i högtalarna. Det var komiskt.

Ja sen så hade jag ungefär 2% batteri kvar i mobilen och för att komma hem på pendeln och tunnelbanan behövde jag ju appen. Så med detta åkte jag hem. Fylld av inspiration men ack så trött. Ursäkta den sena uppdateringen här men jag ska erkänna att jag känner mig rätt sliten. Att komma tillbaka till verkligheten tar på krafterna tydligen.

Jaja, nu är det bara att landa på fötterna och komma igen. Sommarvärme utanför fönstret och roliga höstplaner. Vi hörs snart igen, det lovar jag.

Efter en sommar på resa och med många och långa härliga middagar stod det klart vad första middagen tillbaka skulle innehålla. Ris!

Jag kan inte minnas att vi ätit ris alls under semestern. Jo, nu ljuger jag – vi åt sushi i Köpenhamn faktiskt.

Men annars är ris verkligen en vardagasbas i familjen Lyth. Med en riskokare och tre barn som älskar ris till typ allt så lagar jag det ofta. Win win liksom. Enkelt att tillaga och varje korn äts upp.

Okej, nu har jag sjungit risets lov, vad åt vi till?

Kycklinglårfilé med creme fraiche & franska örter

Tyvärr var det inte några guld i kock-VM jag lagade direkt men det blev jättegott, fick alla tummar upp av barnen (ok, lillkillen kanske inte jublade över broccolin direkt). Men för att minnas och kanske ta fram när jag får feeling kommer receptet här

Ingredienser:
750 g kycklinglårfilé
1 gul lök
2 klyftor vitlök
1 förp creme fraiche med franska örter
1 tärn kycklingbuljong
0,5 liter broccolibuketter
0,25 del zucchini
salt och vitpeppar

Gör så här: Finhacka löken och vitlöken. Stek i matolja tills löken är lite genomskinlig.
Skär kycklingen i mindre bitar och stek ihop med löken.
Häll över creme fraichen och smula i buljongtärning. Blanda och låt sjuda några minuter. Smaka av
Lägg i bitar av broccolibuketter och zucchini. Sjud ytterligare tills broccolin blivit lite mjuk.
Servera med ris och grönsallad.

Ja det var det hela. Sorry att jag tog en paus över helgen men det är en sådan enorm jobbhög som väntat på mig under sommaren som jag behövde ägna all tid åt. Jag får skylla mig själv egentligen men jag skyller mest på dåligt wifi. Enklare så.

Ja just det, jag måste ju visa hur härligt och mysigt vi fortfarande har det i köket. 10 månader utan diskmaskin. Men vem håller räkningen…

Hej fredag och verkligen hej vardag, uppropet igår gick bra för alla tre barnen. Och nu inser jag att jag för första gången har de tre barnen i tre olika stadierna i skolan. Yngst är äldst på lågstadiet, mellan är äldst på mellanstadiet och äldst är yngst på högstadiet. Jaha, så kan det alltså också vara! Stort för alla tre på något sätt.

Det som sker nu är just steget tillbaka till vardagen. Och denna värme. Vilken värmebölja. Samt att vi är i skördetider. Så jag tänkte att jag plockar upp lite från arkivet som stämmer in på dessa punkter och hoppas att det kan ge nygammal inspiration.

Lova att vara den där braiga föräldern. Igen!

Det är mycket nu som alla vet. Man ska väcka hjärnan och samtidigt är det fullfart fram med allt som ska in i huvudet med skolstart och annat. Detta är för mig perioden som är ett nyår. Men det ställer enorma krav. Som jag skrev igår har jag redan tabbat mig så nu kan det bara gå uppåt… I DETTA inlägg så fick jag ur mig mycket av det jag tänker. Både då och nu.

Den stora metarkvällen

Vi har under flera år tagit en metarkväll; 2015, 2016, 2019, sista kvällen innan skolstart men då vi kom hem sent den dagen i år var det ingen som orkade. Kanske får bli en i helgen istället.

Period av nostalgi & oro

Som ett brev på posten (eller?) vid denna tid kommer också tankarna på den sommar som var. Eller den är ju i yttersta grad fortfarande här men semestern är över för de flesta och sommarlovet är det verkligen. Blev sommaren så bra som jag hoppades och önskade? Gav jag barnen ett sommarlov de kommer minnas med värme? Skulle jag varit mer avslappnad? Hann jag verkligen vara med dem? Och sen kommer den andra känslan… Se HÄR.

Tropisk hetta & varma kvällar gav karibiskmiddag

Det fina med blogg är att det är en dagbok också och för två år sedan var det samma värme som nu och då passade vi på att göra en Karibisk middag med vänner. Tropisk natt gav verkligen känslan av att vara utomlands i vår egna trädgård. Se recept och dekorationer HÄR.

Uppåt för plommonkaka

Det recept som nu, utöver allt med kräftskiva, är mitt mest populära är denna upp- och nedvända plommonkaka, recept HÄR. Jag gjorde den efter att jag fick så galet många tips på vad jag skulle göra med alla plommon jag hade i min trädgård. och jag kan verkligen rekommendera den. Så god och vacker!

Ja det blev en fredagslåda med både sött och salt, dur och moll. Lite som det känns nu faktiskt. Och det är helt okej tycker jag. Önskar dig en fin fredag och helg.

Tillbaka i vardagen med hull å hår. Eller nej, för jag känner mig inte riktigt närvarande. Jag har helt fel klockslag i kroppen mot vad urtavlan på armen visar. Min kropp vill lägga sig å läsa färdigt mina pocketböcker men hjärnan säger att det är vid datorskärmen jag ska vara.

Så då får jag väl lyda brain-bossen då.

Det tog inte ens en dag innan jag redan missat mig både som företagare och mamma. Det här med att vara sin egen, inte ha en chef eller kollega som påminner och styr upp en är inte alltid det lättaste för mig. När jag nu efter lång semester kommer hem så ligger ett brev från Skatteverket där och säger massa saker jag inte förstår. Men så mycket förstod jag att jag missat en sak. Tur jag har världens bäste redovisningskvinna som säger “Inga problem, det fixar jag!” Andningen återgick till det normala. Det var inte så farligt som det verkade.

Och sedan skulle yngste killen ha med sig sitt papper med läsläxan första dagen i skolan. Tror du jag hittade det pappret då??? Tur vi hade löst det lite på eget sätt så han ändå gjort läxan. “Inte rätt men på mitt sätt” som man kan säga.

Jaha, hur ska detta gå nu då? Sommaren skriker utanför fönstret, jobbet fullkomligt ropar sig hes från mejlen och jag står där med tankar om att klippa gräsmattan, sätta en deg och ta kidsen att meta vid bryggan. Och samtidigt vilja kicka some ass och göra allt jobb jag inte hunnit/kunnat. Men va fasen, sluta babbla – börja jobba för jag har ju världens roligaste jobb och denna höst blir väldigt kul dessutom. Det ska jag återkomma om.

Formex nästa vecka, det brukar alltid kicka igång min hjärna rejält. Det ser jag fram emot.

Så nu, tar vi tag i vardagen och unnar oss sköna pauser med gofika.

Nu är vi hemma igen, skolan startar och vardagens rutiner är nu verklighet. Innan jag helt och hållet stänger lådan för vår sommarresa så vill jag dela det recept på vit chokladkaka med björnbär som vi hade på räkfesten.

Kanak blir nästan som en brownie fast vit då. En blondie. Och nu använde jag björnbär för det fanns mogna björnbär i mängder på ön men det kan bytas ut mot vad man önskar. Eller inget alls för den delen också

Vit chokladkaka med björnbär

Ingredienser
330 g vit choklad
160 g smör
3 1/4 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
1 tsk salt
3 ägg, rumsvarma
1 dl socker
70 g chokladknappar eller hackad vit choklad
2 dl björnbär

Gör så här: Ugnen på 165° varmluft. Smöra kanterna på en bakplåt och lägg bakplåtspapper på botten.

Hacka den vita chokladen och lägg i vattenbad. Smält och lägg sedan i smöret och låt det smälta ihop med chokladen. Nu behövs två bunkar. Blanda mjöl, vaniljsocker och salt i ena bunken och vispa äggen rejält fluffigt i den andra. Häll socker i äggfluffet och häll sedan även i choklad- och smörblandningen. Blanda sedan i de torra ingredienserna och rör ordentligt samman.

Häll över smeten i plåten och sprid ut chokladknapparna eller hackad vit choklad och bären. Grädda i mitten av ugnen i ca 25 minuter. Kakan ska få lite färg men vara ganska blond, så att säga. Nästan så den hellre är lite ofärdig än för gräddad så man får den där krämiga, sega chokladkakan man ju älskar. Låt svalna och skär sedan i bitar.

Mums så gott. Denna kaka läggs i minneslådan över allt vi lagat, bakat, njutit av denna sommar. Jag är redo för höst!

När det är räkfest på ön så säger man inte nej. Våra vänner som har haft hus här i generationer går alltid på denna årliga fest och bokade platser även till oss. Så himla snällt.

Och vi kunde ju inte tänka oss ett bättre sätt att fira av vår sommarresa än med just detta. Så galet att vi nu varit ute på rull i en månad. Väskan har aldrig packats upp, har liksom aldrig behövts. Både fördel och nackdel med att vara på resande fot hela semestern.

Hur som helst  nu skulle det bli räkfrossa med räkor från hamnen runt hörnet. Aldrig nog varit i närheten av så färska räkor som dessa.

Festen är i hamnen runt udden men det går fortare att ta båten än att gå så vi fick skjuts av grannen.

Vilken färd! Vilken lyx!

Superglad Helena!

Där inne. Inne i boden. Där ligger de färskaste räkorna ihop med nybakat bröd, hemvispad majo och goda ostar. Resten så som dryck, tallrikar, glas, bestick, kaffe, kaka och ja till och med stolar får man stå för själv.

Så klart är det lotteri.

Kom igen nu grön 56! Dragning vid middagen

Är inte detta det gulligaste du sett?

Alla tog plats och välkomnades. Och sedan fördelades turordningen ut om vilket bord som fick ta räkor först. Yes, det blev vi!

Nu j**lar ska det käkas räkor!

Första tallriken, det blev tre…

Hög stämning, hög volym!

Så klart var det sång.

Han den där lille njutaren. Som han älskar skaldjur!

Aldrig har en liten hamn känns mer inbjudande.

När det inte längre gick att få i sig nån mer räka hur god den än var så var det dags för kaka. Jag hade plockat björnbär och gjort en vit chokladkaka med dem och sedan “råa” vid sidan av. Våra vänners mamma hade kladdkaka. Det blev så gott ihop.

Jo det har den! NU är hamnen än mer inbjudande. Så sött med alla ljusen där inne.

Störst och minst. Som vi skapat minnen denna sommar. Tacksam till tusen!

Som synes, ha ha!

Med denna vackra sommarhimmel som fond tuffade båten tillbaka till vår hamn och vår sista natt i det söta huset. Den sista natten på vår sommarresa 2022. En månad i kappsäck med 8 olika övernattningsställen. Det kommer ta tid att smälta detta. Ska sätta ihop ett sammanfattningsinlägg så jag kan se allt det härliga i någon sorts kortversion. Att ta fram när november och februari känns allt annat än vågskvalp i solnedgången.

Men ser verkligen fram emot en ny termin nu. Vardagen tar vid och vi alla är faktiskt riktigt redo för det. Kanske att vi till och med längtar hem? Ett liv hemma med förhoppningsvis en fungerande diskmaskin och ett riktigt köksgolv…

Ha en fortsatt fin dag så hörs vi hemmavid igen.

“Idag är det en riktigt bra dag att åka till Pater Noster, ska ni med?” frågade våra vänner. En sådan fråga svarar man ju självklart ja på. Vilken lyx för oss att få haka på.

Här är en mycket tydlig illustration för hur vädret är: väldigt skiftande. Till höger är det jämnmodet och havet ser iskallt grått ut. På väster sida är det varmt, sol och havet ser verkligen inbjudande ut. Det skiftar så otroligt fort nu.

Tycker vi vänder blicken åt det somriga hållet.

Vår vän är som jag skrivit tidigare så snäll mot våra barn och låter dem köra båt. Vi äger ingen båt och det är väldigt sällan vi åker i en så när de nu får åka och dessutom lära sig köra är de gladare än gladast!

Som synes. Vill bara tillägga att det är dottern som har hastighetsrekordet. Brorsorna får jobba upp sig lite!

Och där har vi henne. Eller är det en han? Fartyg är kvinnor – vad är fyrar?

Så vacker fyr på Hamneskär. Fyrar är för mig något vackert då det är en hjälp på ett stort hav men det är också något ensamt över dem. Det är ju inte direkt fullsmockat av folk och liv här.

Eller det kanske det visst är??? Sonen kom trippande och visade till oss som satt längst bak. “Det är sälar här, var tysta!”

Med kikare tittade vi på dessa godingar. Så söta, så fina låg de å sov i solen. Du får lita på mig när jag säger att de är ofantligt fina.

Mycket proffsig “landning” i hamnen och vi var i land.

Fler sälar?

Alla plåtade vi den fina fyren. Jag kan inte så mycket om den eller andra så tro inte att jag kommer här med kunskap utan du får kolla HÄR istället.

Och nu är det inte bara en fyr och fyrvaktare här utan en jättebra restaurang, lyxigt hotell och jacuzzi ute på klippan med utsikt över havet. Så man kan unna sig något när man har tagit sig hit.

Som att sitta här med henne.

När fönster är som tavlor.

Kanske vi ska ta å äta i alla fall? Jo, men solen skiner och då sitter man ute. Trots att det blåser som. Man är väl präglad svensk. Alltid ute så länge det inte regnar, ha ha.

Trevligt sällskap!

Ja, vad ha jag sagt? Jag har ett musselår. Jösses vad jag har ätit moules senaste månaderna.

Tack Pater Noster för fin bekantskap. Kommer gärna igen. Men då tar jag ett dopp i jacuzzin tack.

Vädret är väl den aktör på semestern som kanske är den som mest sätter schemat? Är det fint väder blir det bad, är det mulet men uppehåll kan det bli sightseeing och är det regn blir dagen upptåg inomhus. Dagen började bra men det skulle bl regn. Det blir en tur till Akvarellmuseet i Skärhamn med utställningen av René Magritte.

Men först så klart frukost.

Andra batchen av de nattjästa frallorna. Det är verkligen semester när man kan baka till frukost.

Vackra sol som jag hann fånga den korta stund den tittade in.

Kvarten senare kom regnet. Frukost, högtalare bok, tvätt och vi for in i huset.

Jag hade hört talas om Akvarellmuseet i Skärhamn tidigare då många sagt att det varit så bra. Kul att få komma hit.

Magritte såg faktiskt barnen några verk av när vi var i Venedig på vår tågresa hösten -19. De mindes mest flygande äpplen. Inte så konstigt kanske.

Jag är lite svag för hans humor. När jag här på museet fick lära att han jobbat med reklam förstod jag honom bättre. Hans verk ska kommunicera.

Det är många verk som är just så där drömaktiga. Nästa snurriga. Men det som slog mig var att det ramarna på många tavlor i sig var riktigt fina och påkostade. Här en innerram i röd sammet.

Och sedan hade Akvarellmuseet hängt utställningen så fint. Och målat rummen inte minst. Riktigt läckert.

Flera exempel på hans reklamjobb. Mycket skiftande stilar minst sagt.

Fortfarande regn så det var skönt att båten vi fick åka med hade tak.

Syns inte så bra här men måste ju bara få visa upp Sveriges gladaste kyrka! Tydligen är detta något som bara sitter uppe på sommaren. Oklart om det är både näsa och mun som är ditsatta eller om det bara är munnen?

Kul med kultur, bra spenderad regnig dag trots allt.

Det som började så bra med strålande sol när vi kom verkar nu ha lämnat oss med ett grått blött täcke. Kanske jag hade hoppats på att få bada på klippor men då varken temperatur eller solsken bjuder in till det får man hitta på annat.

Som att se sig om på ön.

En lekplats med boll brukar alltid vara en bra medicin mot “jag har inget att göra” men även det blir man mätt på.

Men massa härlig natur tycker jag alltid är en bra idé att omge sig med. Speciellt när den är så skiftande som den är här. Detta är en liten insjö mitt på den lilla ön.

Tillbaka i huset och med beslutet om att vi lagar en härlig måltid tillsammans. Det är också en bra aktivitet som ju har det fantastiska avslutet med en måltid.

“Nej, ingen skärm!!! Var med å laga mat eller läs en bok!”

Wreck this journal är en mycket rolig bok om du har kreativa barn runt dig. Presenttips.

Jag skrev där i Värmland om att jag reser med kokböcker och denna dag var perfekt för att laga tillsammans ur den jag har med mig. Italienskt och härligt, tack Mimi Thorisson.

En auberginegratäng som kan användas som den är, till kött, till pasta – ja en allroundrätt. Den tar vi.

Jag förundras över hur kokboksförfattern Mimi alltid ser så galet stylish ut när hon lagar mat med ofarligt vackra klänningar och oklanderligt hår. Och så har helt bedårande barn som verkar vara mästerkockar fast de är små. Här kom min lille mästerkock och när jag frågade om han ville vara med sa ha “Nja, det behövs inte”. Och nån härlig nystruket klänning eller tjock hårman hade jag inte heller. Det lånade förklädet var fint i alla fall, ha ha.

Oavsett modegraden på kokerska och barn så blev gratängen i alla fall helt fantastisk!

Det är något speciellt med att tända de första ljusen efter sommaren. Nä, jag säger inte att sommaren är öve men du fattar. Både mysigt och efterlängtat och lite så där “jaha, var det allt?” liksom.

En dag som spenderades på ett fint sätt trots fult väder så att säga. Hoppas på bättre väder imorgon.

När man bor på en ö är alla inköp, ärenden och besök en stor grej kan jag tro för det kräver ju en färd med båt som startar med att lossa och lägga ut.

Vår kompis visade sig vara världens bäste kaptenlärare så han lärde alla våra barn att köra. Nu blev det helt plötsligt väldigt intressant att göra utflykter om det vankades körövning också.

Vi steg i land i ett mycket regnigt Marstrand och det blev mest en snabb lunch i hamnen och en kortare slängd blick upp mot de vackra husen.

Fish n chips bör absolut ätas på en kajkant.

Klart man måste testa.

Hoppas vi kan återvända en soligare dag för lite stros och sightseeing.

Jag vet inte när det bestämdes, kanske i bilen på vägen upp från Danmark, men det skapades en regel: ingen frukost innan man tagit ett morgondopp.

Kan ha varit så att jag tyckte det lät bra där inne i varma bilen men då jag är världens badkruka fattar jag inte vad jag tänkte på.

Min varme karl är van badare och tycker allt över 14 grader är skönt. För mig är det väl över 22 som är okej…

Vad har jag gett mig in på?

Jo då, med 19 grader så klarade jag det och det blev till och med några simtag.

och det var inte bara morgondopp som blev dagens härliga utan nybakade frukostfrallor med nattjäst deg. Den vi brukar göra, se HÄR.

Sen var det dags att se mer av ön.

Mina finaste.

Och jag leker havsgudinna eller nåt sånt.

Vi blev där medbjudna på en åktur över till Marstrand så vår tur blev kort.

Nu mot Marstrand. Ska bara hämta regnjackan, det börjar regna…

Hej fredag! Nå vad tror du, vad kan en fredagslåda i augusti vara fylld med mån tro? Mycket ledande fråga ha ha. Då klart det är kräftor då det är sådana tider.

nu gör jag det lätt för mig och hänvisar dig till mitt extremt välfylld inlägg där jag samlat exakt allt jag har om kräftskivor, med mina tips, dekorationer och recept.

Här nedan följer sådant du kan inspireras av så länge, alltså det du finner i DETTA inlägg:

Hoppas du finner något härligt till din skiva.

Då har vi landat på vår sommarresa sista hållplats; Tjörnekalv. Här hyr vi ett hus för 6 dagar av vänner. Det blir vår resas sjunde boende så det där jag skrev om att inte äga ett sommarhus för att istället resa och hyra boenden kan jag verkligen gå i god för, jag lever som jag lär alltså.

Med bilen parkerad i hamnen och mat för en vecka fick vi skjuts över av våra vänner.

Detta blir alltså min utsikt från sängen närmsta dagarna. Wow, här kommer vi trivas.

Så fint, så somrigt, så alldeles perfekt.

Vi är modell större i min familj och här var det inte högt i tak. Men det adderar ju bara på den där härliga känslan av sommarboende.

Min garderob denna sommar är verkligen västkustkompatibel tycker jag. Blått och vitt.

Vatten, bryggor och klippa ett litet stenkast från vårt hus. Och så klart det blir krabbfiske då.

En liten gullig rackare som vi sa hej då till när den snabbt sprang ner i vattnet igen efter modellandet.

Då vi var rätt möra så var vi inte sugna på att laga stor middag första kvällen så vi hade köpt räkor på vägen och det dukades upp på bästa västkustiga sätt.

“Ni får skärmtid om ni spelar något tillsammans” är något jag säger så dämpar jag mitt dåliga samvete över att jag inte pallar att aktivera dem själv. Den ljudvolymen som blir när de spelar ihop är helt otrolig. Jag vet inte riktigt vad spelet går ut på men kul verkar de ha.

Bra första dejt med västkusten tycker jag. Ska bli kul att se resten av denna lilla ö dessa dagar.

Bilarna packade, huset städat och minnesbanken fullmatad. Nu lämnar vi Köpenhamn för denna gång och ska färdas vidare på vår sommarresa i Sverige men först ska vi till Camp Adventure.

Innan pandemin var vi på Legoland och på vägen hem då tog vi en sväng in till Camp Adventure där skogstornet och höghöjdsbanor finns. Detta ville vi återse samt att nu är barnen tillräckligt gamla/modiga för att våga sig på höghöjdsbanorna.

“Stanna bilen!” ropar jag. Precis på den lilla grusvägen till Camp Adventure är det en hel äng, nej en hel åker fylld med helt fantastiska blommor.

Är det för bina? Är det vilda blommor till försäljning? Så märkligt och magiskt att se så här stor blomsteräng.

Bilen parkerad och vi hade nu tid på oss att gå upp i Skogstornet innan barnens bokade klättertid var.

Utanför fick jag reda på av en mycket snäll man att ängen/åkern vi passerat är Europas största vilda blomsteråker. Och det är självplock. 50 kr för en fylld hink. Som en dröm.

Som jag beskrivit detta tornet tidigare så är det som en blandningen mellan Eiffeltornet och Guggenheimmuseet i New York.

Förra gången kom jag inte hela vägen upp då min enorma höjdrädsla satte stopp. Hur skulle det bli nu…?

För att skydda naturen så är det broar/bryggor som man går på fram till tornet.

Så vackert allting.

Och där är tornet. Mäktigt alltså!

Träd inuti visar hur högt det är och tornet sträcker sig långt över trädtopparna.

Det är ingen svår stegring detta. Barn gick lätt, föräldrar med barnvagn promenad som ingenting och till ch med en dam med rullator tog sig upp.

Jag då? Nä, jag klarade det inte. Inte för att det är svårt egentligen med promenaden utan min höjdrädsla. Eller höjdskräck. Hela min kropp vill bara lägga sig ner på golvet och sedan krypa baklänges. Men jag tror jag kom några varv högre denna gång om det är nån tröst för mig.

Jag får svindel bara av att titta på denna bild.

Så, tryggt på marken igen.

Och där var det introduktion för barnen i klättringen.

Många olika banor med varierad höjd och längd. Något för både stora och små.

Introduktionen tog lång tid och det var många som startade samtidigt så det blev kö till en början vilket fick barnens tålamod att gnissla lite.

Men sen släppte det och det gick fort på många sätt.

Efter några timmar uppe i träden var de värda var sin glass.

Och där var vårt Danmarkäventyr helt slut för denna gång.

Över bron till Sverige och mot Västkusten för vår sista etapp på vår sommarresa. Sommaren fortsätter alltså lite till. Så glad för det!

Vi ses i Sverige!

Jag hade hört talas om ett riktigt läckert badställe med en brygga som vunnit priser men ska erkänna att jag inte riktigt hade placerat det här utanför Köpenhamn. Trodde det nog låg längre bort. Så med tunnelbanan åkte vi mot Kastrup, klev av och från city hamnade vi nu mitt i skön natur. Mot Kastrup sjøbad.

På gamla kanonvallar (riktade mot Sverige, skönt att iv är vänner nu…) mot vattnet har denna underbara brygga byggts.

Som en stegrande snurrande träbrygga vänder sig den och skapar ett runt rum mitt ute i vattnet. På högersida syns Öresundsbron.

Jättesvårt att fånga på bild ser jag nu. Men bryggan vi går på för oss in i det rundade rummet och bryggan liksom växer uppåt så man kommer högre och högre upp där inne.

Som en öppen bassäng kan man kalla det.

De modiga kusinerna hoppar och skrattar.

Vid duscharna där inne är väggen i plexiglas och man ser över Öresund till Sverige

Solen sänkte sig och klockan var alldeles för mycket egentligen. nu var det hem för vår sista middag.

Lite sorgligt att ta farväl av vårt fina hus vi fått kalla hem i en vecka.

veckan firades av med en rejält härligt grillmiddag.

Grillade nektariner är en av mina favoriter att ha som tillbehör. Salta och krydda dem och det blir till den perfekta salsan nästan utan att behöva göra något mer.

Kommer sakna att varje dag få duka med detta fina porslin.

Tack Köpenhamn för en helt perfekt vecka. Så mycket vi hunnit med!

Men Danmark är vi inte klar med för imorgon på vägen hem till Sverige ska ett äventyr till göras. Får se om jag vågar vara med… Vår sommarresa fortsätter lite till.

Många tips hade vi fått innan vår Köpenhamnsresa och ett av dem återkom från flertalet tipsare; Reffen. Det är det bästa med att fråga och be om hjälp – man kan få helt nya inslag och upptäckter.

Vad är då Reffen? Jo det är en enorm plats i ett gammalt fabriksområde vid kajkanten bestående av matstånd och bord. Det var som att gå runt i en liten stad där varje hus var ett gatukök. Och varje hus var som en egen värld då det kunde vara ett argentinskt stånd/hus med kött som grillades över öppen eld med stora flammor och som granne var Indien med bubblande grytor med helt sagolika dofter.

Vi klev av bussen och det var lite osäkert om vi verkligen hamnat rätt. Kändes helt öde och sedan såg vi en liten skylt med Reffen och pil.

Sedan var det dock ingen fråga om vart vi skulle. Folk i mängder, musik från högtalare, matos med alla dofter man kan tänkas känna och sedan en enorm färgprakt.

Jag hann väl inte ens gå två meter innan jag möttes av god mat. Jag var sugen på att beställa min mat redan vid första gatuköket men insåg att en vända på det stora området för att få se allt var nog en god idé.

Om jag kommer tillbaka vill jag gå på kvällen för detta virrvarr av ljusslingor överallt med kulörta lyktor ser ju mycket lovande ut.

Lite av musikfestival och anarki kan man känna. Det är lite av ordnat kaos kan jag tycka. Älskar det!

Tomater har väl aldrig sett så lockande ut. Långa spett redo att grillas över varm kolbädd.

Omöjligt att få grepp över allt detta så vi delade upp oss och alla fick köpa det som lockade och så skulle vi dela på maträtterna sedan vid bordet. Bra idé visade det sig för man vill ju för sjutton inte bara smaka av en rätt här när hela världen låg framför oss.

Jag å äldste sonen blev lockade av det grillade köttet i maffiga mackor i Fuego från Argentina.

Varmt jobb en varm dag.

Det som slog mig var frånvaron av träd. Som så ofta på festivaler så är det i parker där det annars är träd och gräsmattor. Detta är en gammal hamnkaj så det är så klart då rätt hårt och befriat från träd. Men här och var stod det döda och kapade träd. Lite läskigt nästan.

Allt man behöver samt information. Generöst ändå.

Jag råkade säga fel när jag beställde i Thai-kiosken. Tror jag blandade ihop två rätter med “Kho” i sig och fick en köttfärsrätt istället för nudlar. Men det blev ju hur bra som helst ändå. Men med en notis till mig själv att läsa menyerna ordentligt fast jag är hungrig.

Är maten klar snart????

Lycklig kille med sin favoriträtt. Eller en av de typ sju favoriträtterna han har.

Argentinsk grillmacka och en thailändsk rätt jag som sagt inte vet namnet på. Men galet god var den.

Maken hamnade i Mexico och mellanöstern och fick med sig fint byte.

Något jag inte testade var från det lilla ståndet med grillade skaldjur. Grillade gratinerade ostron lät ju annars riktigt spännande.

En tripp till Ungern och Indien hann vi också.

Många fantastiska smaker och upplevelser. Och att sitta i solen i allt detta är verkligen något jag rekommenderar. Musik från tre olika högtalare vilket ger att inget egentligen hörs, familjer, pensionärer, partygäng och kids som åkte i skateparken, bungyjump på löpande band från den stora kranen bredvid – Underbart!

För att toppa semesterkänslan beställde jag en sangria. Rätt ur en kran. Vad säger spanjorerna om det?

Inte så dåligt alls detta måste jag säga. Vilken pangdag, vilken fullträff.

Tack Reffen för en helt sagolik lunch som kunde varat hela dagen och övergått i middag utan problem. Men nu var vi för varma så ett bad var ett måste. Återkommer med kanske årets vackraste badplats…

Då var dagen här då vi skulle gå på Tivoli. Jag skojar inte nu när jag säger att barnen, främst äldste sonen, har pratat, planerat och drömt om detta besök i månader. Ju närmare dagen vi kommit har det eskalerat till att nästan bli till en besatthet. Jag bävade inför hur det skulle sluta i antiklimax om nu inte drömmarna skulle uppfyllas. Men man kan lita på Tivoli – det är vinst varje gång.

Vi har varit här för längesedan på sommaren med det var innan mina blogg-dagar så det finns bara vinterbesök här i mitt arkiv och i mitt hjärnkontor så det var kul att återse detta magiska ställe i sommarskrud.

Då som sagt barnen har planerat, googlat och undersökt besöket noga så var det inget snack om att det bästa är att skaffa åkband. Om man bara tar enstaka biljetter går man redan back vid tredje åket.

Nu är det inte bara åkattraktionerna som lockar mig utan miljön. Tycker Tivoli är den mysigaste parken jag varit i och njuter bara av att få gå runt och se på allt fint och inspireras så av detaljerna.

Men ingen väntan här, se finheter får jag se sen – nu ska det åkas berg-och-dalbana!

Jag är inte så mycket för de där grejerna som testar ens gränser vad det gäller hastighet och höjd. Ju äldre jag blir desto mindre pallar jag. Men berg-och-dalbanor bara älskar jag. Speciellt denna! En riktig klassiker och alldeles lagom hög.

Okej, vi sa att vi skulle vara vid Tivoli vid 13 – vi ligger före schemat för nu redan är vi startklara vid banan. Nu kör vi!

Denna bjuder jag på… Visst ser jag överlycklig ut???

Prisar mig själv med nypoppade popcorn i gullig burk.

Sen har vi ju alla spel, lotterier och utmaningar. Det blev det inte så många av denna gång – måste ta en femkamp nästa resa. Men Galoppen är ju ett måste. Sjukt dålig var jag dock.

Nu får jag njuta av det fina lite. Så vackra detaljer överallt och färgerna inspirerar.

Karamellernas Rolls-Royce: bolcher. Goda och så vackra, som små ädelstenar.

När man går på nöjespark med ett ålderspann på 7-51 får man verkligen jobba på att alla ska få sin bit av kakan. Alla vill eller får inte åka snabbt, högt och läskigt. Då får man ge varandra lite tid och stödåka med några. Men när man har hela dagen på sig så blir det ingen uppoffring att åka småflyg med småkusin.

Radiobilarna är också ett måste. Det är så fint att se alla som åker när man står i kön för exakt alla har ett gigantiskt leende från öra till öra. Går icke att vara sur här.

Jag jobbade på Gröna Lund under gymnasiet och det var verkligen ett drömjobb. 99,5% glada gäster varje dag. Och jag fick massa fina minnen där. Nu stod jag i lotteri- och snurrhjulstånd så det var inte ett så krävande eller avancerat jobb men det lärde mig verkligen att vara serviceminded. Alla ska mötas av ett leende. Och som sagt; lätt gjort när gästerna är så glada de med.

Given lunch!

Sagoresan i koffertar är så fin. Alla HC Andersens sagor ambitiöst presenterade under en åktur. Men oj vad komprimerat det blir – svårt att hänga med vilken saga som börjar och vilken som slutar. Men det kan man skita i, utan bara njuta av allt det fina och istället gissa sig till vilken saga de olika figurerna hör till; Prinsessan på ärten, Kejsarens nya kläder, Fula ankungen, Isdrottningen, Lilla sjöjungfrun osv.

Han har en skön slapp stil min lille son…

Och där var det slut på det lugna. Nu skulle det åkas högt, snabbt och runt. Jag tog ett varv i Monsunen (som flygande mattan) och det satte stopp för vidare äventyr för mig. Jisses vad åksjuk jag blir numer alltså. Men övriga körde på högt upp i Fatamorgna och…

Det här helvetespåhittet.

Och för att inte tala om Tik-Tak. Upp, ner, runt och helt galet snabbt. Nej tack.

Kände mig helt plötsligt mer lockad av att ta en liten tur i denna, ha ha.

Middag på Grøften

Jag har bara ett krav på mina Tivolibesök och det är att middagen sak intas på Grøften (Gruvan) av den enkla anledningen att det är den bästa restaurangen här enligt mig.

Och sen så är det så himla fint med sina lyktor, flaggor och stora fönster både mot parken och i taket.

Finaste lilla porslinet. När man beställer, som vi alltid gör, smörrebrödsmenyn får man två tallrikar för maten kommer på platåfat i två omgångar.

Och en anledning till: detta är ett familjeställe och barnen får alltid första och största fokus. Egna menyer, pennor och ritpapper.

Första serveringen: panerad rödspätta med remoulad, räkor och currysill.

Och så gör man sina egna mackor på råg- eller vitt bröd.

Servering två: Kycklingröra med bacon, gravad lax med sås, frikadeller med inlagd gurka, brie med picklade grönsaker och så då kvällens viktigaste: fläskstek med rödkål. Ja, den som jag visade recept på HÄR om dagen.

Mätta och lyckliga som få trillade vi ut från restaurangen för nu skulle det åkas ännu mer.

Solen var på väg ner, himlen hade blivit molnfri, vinden hade mojnat och tempen lite varmare. En fantastisk kväll stod framför oss.

Upp i Bergbanan igen på en gång.

Så där ja! Så ska det se ut!

Det är när mörkret sänker sig som Tivoli är som alla bästa. Det märks tydligt att jag inte varit där på sommaren på länge för jag är ju van vid vintern där det är mörkt redan på eftermiddagen. Nu gällde det att njuta innan parken stänger. Allt vi ville åka, göra och åka om ska hinnas.

Vackert överallt!

Just det, efterrätt hade vi inte tagit. Yngste Lyth valde sockervadd, eller himmelsky som jag såg att det hette också. Fint namn.

Så vackert så jag smäller av. Himlens magiska blå färg – helt perfekt!

Den här lilla sjön med sina båtar och Rådhustornet över är en så vacker vy. Runt om mig stänger allt, nästan bara jag i denna del och nöjesparken har nu en helt annan skepnad.

Här tog vi våra sista åk. Jag och sönerna åkte varv på varv. Jag lärde mig att hålla blicken helt still på en gunga framför mig och med det blev jag inte åksjuk alls. Wow! Plötsligt händer det. Synd bara att jag lärde mig detta 21.55 och allt nu var stängt. Måste tillbaka alltså.

Nimb, vackra vackra Nimb. Här hade vi en helt fantastisk avslutning på ett av våra vinterbesök. Storebror minns den varma chokladen framför stora brasan. Jag minns mest hur två av tre mycket lyckliga barn somnande där i soffan på övervåningen, vid brasan, med barpianistens sköna klink. Mysigaste stunden här, det håller jag med om. Åh, nu fick jag (förlåt) lite vinterlängt…

Tack Tivoli för en helt perfekt dag. Du gjorde mig inte besviken, tvärtom överlycklig. Och tack kära familj för underbart humör hela vägen. Imponerad av oss alla.

Dagen då den kulturella kvoten skulle fyllas var här. Museum för hela slanten var planen. Men som alltid så blir det inte som man tänkt. Tiden var inte på vår sida denna dag.

Kanske för att vi njuter långa sovmornar, bullar upp för långa frukostar och har det hygge? Och det är väl också kultur va?

Finns knappt bättre sätt att starta dagen med än detta.

Och för den yngre generationen äts helst frukost ihop med ett äpple. Alltså en skärm från Apple. Ja jösses vad man får kämpa med skärmtid. Vi som alltid rest utan skärmar ser oss nu besegrade då de små ju är helt inne i denna värld och lever med vännerna bara ett klick bort. Svårt att begränsa det men jag är sträng, det vet jag. “Nu är skärmtiden slut” säger jag så ofta och får ett “Men mamma!!!” tillbaka. Varje gång.

Jag vill verkligen vara “här och nu” så jag använder mest min vanliga kamera och telefon endast till kamera den med, men wow vad man lätt kan fastna när man ska ta en bild – ser en notis på nånting och vips så scrollar man något helt ointressant. Nä detta beteende är inte bra alla gånger.

Förlåt, nu svamlar jag igen.

Buss ner till stan och till…

Statens museum for kunst. Ett riktigt härligt stort konstmuseum och ofta med flertalet olika utställningar och verkstad. Och inte att förglömma en riktigt matig museumshop med böcker och posters mm. Något för alla.

Men vi hann inte ens in innan barnen var igång att skapa. Lite oklart om det var en installation eller om det var någon kreativ själ som varit framme och ställt stolar i dammen framför museet för att svalka sig men för varma barn var det kul att testa att sitta i vattnet så att säga.

Så till den milda grad att de inte ville gå in.

Som sagt; väldigt mycket att se.

Första och den stora utställningen denna sommar var som en pina för kreativa barn. Till exempel ett stort klot som endast de som jobbar på museet får röra vilket konstverket är just menat att göra. Hela klotet snurras och alla de små guldbjällrorna plingar. Kan du föreställa dig ljudet? Utanför salen i stora hallen var det flertalet 10 meter långa lianer av bjällror som vakter då och då svingade så de plingade. Men de fick man inte heller röra. Men så lockande!

Dottern ser ut som en skådis på en filmaffisch från en taskig amerikansk film från 80-talet.

Konst att titta på i all ära men det är ju roligare att skapa själv så jag tog fyra av fem barn till verkstaden.

Och här är min typ av paradis. Jösses vad jag gärna hade varit med å skapat. Men här var det barnens plats.

Massa olika möjligheter att skapa och ett utav förslagen var att skapa ett porträtt.

Det blev helt tyst i gruppen. Total koncentration och fokus.

Jag var helt överflödig. De satte igång sin kreativitet och sig själva i jobb. Jag letade upp det femte barnet, äldste sonen, och tog en vända bland fransk konst från tidigt 1900-tal. Kanske min favorittid och plats – Paris vid förra sekelskiftet.

Massa färg, brutna regler och massa kreativitet. Jag blev superinspirerad.

Men några andra var rätt matta. Nu gällde det att hitta alla nio i vår grupp. Stort museum och många rum. Tillslut hittade alla ut.

Glyptoteket var näst på tur men först lunch.

Alla dessa färger och färgkombinationer. Älskar dem och inspireras till tusen.

Rundetårn tog vi bara en utsides besiktning av. För hungriga för att ens tänka tanken på att stå i kö för att komma upp i tornet.

Snabblunch i Köpenhamn är väl lika med pølse?

Ristet pølse med det hele. Det är grejer det.

“Mamma för jag ta bild?” säger yngste sonen. Kanske att dessa bilder ändå är de bästa?

Mot Glyptoteket. Eller inte? Nu var det barnen som sa att de ville till Guinnes världsrekord-museum istället. Ja det löste sig bra (fast inte alls) för Glyptokete hade hunnit stäng för dagen så det blev barnens vilja.

Men då frågade jag försiktigt om jag kunde få gå till min favoritbutik istället – Royal Copenhagens flagship store. Och tänk det fick jag!

Jag har inte många laster men danskt porslin är sannerligen en. Om jag ska ge mig på en förklaring till varför så säger jag att 1) jag älskar att duka fina bord till nära och kära. 2) alla tallrikar är handmålade så det är ett sant hantverk och varje del är helt unik 3) samlandet triggar, så härligt att liksom catch ’em all som Pokemon säger.

Här på väggen visas alla kollektioner. Den jag samlar på, Blå Blomst, görs inte längre så där får jag jaga second hand vilket gör det hela lite mer spännande.

Jag har fått lyxen att besöka ateljén där porslin målas och det var en sann nyp-mig-i-armen-upplevelse. Se HÄR.

Den senaste kollektionen är en lek med mönstret musselmalet där har design duon GamFratesi fått skapa djur och varelser utifrån det klassiska mönstret.

Och om du följt meig så vet du att jag samlar på jultallrikar. Tror jag har över 80 stycken nu. Jo jag sa ju det, jag är besatt!

Och skyltfönstret  till butiken fick mig att sätta hela sista pusselbiten till hur jag vill göra i mitt arbetsrum jag nu målar- och möblerar om. Det var en porslinsskål som gjorde det. Helt galet hur min hjärna funkar ibland. Men men, det får jag visa när jag är hemma igen.

Jag mötte upp gänget med rekord-besökarna och de var rätt rejält besvikna. Att se världens längsta orm nedskalad ger inte riktigt den där wow-känslan. Konstigt att man gör så. Hursomhelst – efter detta åkte vi hem och åt middag och såg film. Rätt möra men Köpenhamn-glad.

Har du testat dansk fläskstek med krispig svål? Om du varit i Danmark är det nog nästan omöjligt att inte möta denna rätt vid både lunch och middag men i Sverige är den inte lika vanlig.

För mig personligen är detta en av mina absoluta favoriträtter. Och då inte bara steken utan med alla tillbehör som gör det hela till en sådan klassisk rätt. Trygg mat eller som man säger i USA: comfort food.

Jag tror mig nog ha önskat detta till födelsedagsmiddag nån gång av maken samt att vi gjorde det till vår danska jul när det bara var vi fem i lilla familjen som firade.

Nu här i Köpenhamn så blev det vår första måltid och här kommer som utlovat receptet. Så ut och leta efter en fläskstek med svål nu. Detta vill du inte missa!

Dansk fläskstek i ugn med krispig yta

Jag har ätit så många smörrebrödsmåltider där fläskstek alltid måste vara med. Några av de bästa har varit i en av trädgårdarna i Pile Allé. Så njut av denna skönsång nu medan du lagar maten.

Att semestra i en storstad mitt i sommaren ger att man liksom läser väderapparna på ett annat sätt. Man önskar inte se en bild sol utan moln eller grader allt för mycket över 20 men så klart vill man ju ha sommar. Så om nu man är i Köpenhamn, reser med badglada barn och det är sommarvarmt – då badar man mitt i stan!

Vi tog oss till Islands brygge havsbad.

Ett riktigt snyggt bygge men med några år på nacken färsk det för det var väldigt vad grönt och algigt det var. De stackars småbarnen hade tufft som först måste flytta på allt sjögräs för att simma i den lilla bassängen.

Men desto läckrare var ju hopptornet. Byggt som en båtförare med de klassiska hoppmåtten; ettan, trean och femman.

Dottern och kusinen angrep trean utan några besvär.

Svägerskan hade lokaliserat en food court lite längre bort så vi tog oss dit. Broens gadekøkken det vill säga Brons gatukök. Kort och gott så är det gourmetmat som har flyttat ut från restaurangköket till kajkanten, en mysig jätteservering vid vattnet.

Vi har ju hört och bespetsat oss på Reffen senare i veckan så detta kunde bli en försmak. Och så bra med olika sorters mat på ett å samma ställe då vi är ett stort gäng med olika smaklökar och storlekar på magsäckarna.

Återigen alla dessa växtligheter längs med och uppför husfasaderna. Finns det någon bok om detta? Skulle vilja grotta ner mig i allt det vackra.

Är vi framme snart???

Jajamen, efter en duktig promenad var vi framme.

Jag som snöat in mig fullständigt på musslor detta år valde moules frittes. Sen var det grekiskt, mexikanskt, italienskt för hela slanten på övriga gänget.

Avslutade franskt med crepes. Så klart!

Hur tar vi oss hem nu? frågade vi oss. Jo vi tar båtbussen så klart. Den ligger häråt, sa nån. och vi gick ditåt.

Vi hamnade då i spännande kvarter där det byggs och byggs om en massa. Här är det gamla lagerlokaler/lasthallar till hamnen som gjorts om till riktigt lyxiga radhus. Och vad jag gissar är det en kajplats per boende precis framför sig. Inte illa.

Kan man bada här frågade dottern. Vi var lite osäkra men då kom några killar på SUP.ar och vi svarade ja. Det gjordes bomben för glatta livet tills…

himlen öppnade sig. Vi med kläder på oss slängde oss in mot närmsta husvägg men tjejerna som var blöta hade ju världens fest. Till blixt och åska for som galningar över himlen. Då kom de snabbt upp.

Badbåten hade slutat gå där vi var så en snabb busstur hem för ett gäng blötingar blev det. Men mätta var vi så det blev bara te och mackor den kvällen. Smörrebröd faktiskt.

Dagen som blev lång fortsätter, först Carlsberg och sen Cisternerna å Köttbyn för att nu gå till något riktigt matnyttigt; Torvehallarna, eller Saluhallarna.

Middagsingredienser skulle köpas och vad är då härligare än att köpa det i saluhall? Klart vi ska dit. Så länge sedan jag var där så jag var beredd på att det skulle växt.

Och som vanligt är promenaden till målet ibland en vinst i sig. Jag bara älskar, älskar hur det är så mycket grönt i stadsbilden här. Varje gata, var och varannan fasad är klädd i något grönt. Klängrosor, vildvin, murgröna. Så fint.

Vi tog vägen genom Ørstedsparken vilket gav små ben en liten paus.

Och ögonen något väldigt vackert att vila sig på de med. Så mäktigt med dessa gröna lungor som får vara som oaser mitt i en brusande stad.

Och så klart får äldste sonen nya vänner. Vet inte vad det är med honom men alla djur, på både fyra och två ben, älskar honom. Här kom en lite sothönsfamilj fram till just honom.

Och sen var vi då framme vid saluhallarna. Och ja, de hade växt till sig rejält i omfång sedan jag var där. Minns inte ens vilket år jag var där. De öppnade 2011, kan det ha varit precis då? Måste kolla mina gamla fotoalbum för det var ju innan jag började blogga…

Att handla på torg, i saluhall och hos gårdsbutiker – kan vi inte bara enas om att det ändå är bättre än stormarknaden? Måste lova mig själv att gynna små butiker och handlare mer.

Man äter ju med ögat och jag tror att smaklökarna mår bra av att handla så här också. Fattar att vardagen kräver sina snabba lösningar men helgen – den kan väl få börja med att man står här och väljer sina tomater under bar himmel. Förlåt, nu svamlar jag.

En kronärtskocka i kruka som fått blomma. Vackert som sjutton.

Vi kom rätt sent och stånden började stänga men handeln pågick för fullt ändå. Och det slog mig hur lik denna saluhall är med den i Lyon, vi var där i påskas HÄR. Kan gissa att den mäktiga världskända hallen i Lyon gärna får stå som modell.

Minns genast den goda grillade fisken vi åt i Skåne. Kan man göra favorit i repris i Danmark? Klart men denna kväll var det moussaka som stod på vår meny.

Ostar. Man ska alltid ha minst tre olika sorters ostar i kylen. Jo, det bestämde jag nu. För fika i alla ära men överraska grannen med att bjuda på lite ostar med kex och marmelad och ni blir vänner för livet!

Innan avfärd hem igen behövdes det fyllas på med energi via danska bakverk och vilka bullar sen! Jag åt en snurra med smördeg, citron och vallmo. Mycket syrligt å spännande. Kanske jag skulle själv ha haft i söt vaniljkräm för det blev lite för syrligt tillslut.

Och tanka pappakram är också bra för vidare promenad.

Men det blev metron hem tillbaka. Nån motta på promenerandet får det vara.

Hörs snart igen från Köpenhamn!

Då fortsätter jag med reseberättelsen från vår matiga första dag i Köpenhamn. Efter att besökt Carlsberg och fått varsin god glass gick vi bara några meter upp för “berget” och över gatan så var det en grön port rätt in i den vilda skogen.

Ja så kändes det faktiskt men det var en av de många ingångarna till Söndermarken.

Efter en liten bit i skogen öppnades naturen upp till en fin allé upp till Fredriksberg. Men vi skulle stanna halvvägs.

För här under ligger nämligen det vi var pop väg till: Cisternerna. Så många som tipsat om detta.

En liten glastriangel, inte mer än detta, mitt på ängen var det enda som visade att det var något på gång här. En liten blygsam entré ner till den nu tömda vattenreservoaren. Den som när Köpenhamn blev kulturhuvudstad 1996 gjordes om till konsthall.

Lite blött fortfarande men alltså wow vad häftigt.

Nu var det konstnären Chiharu Shiota som skapat de mest imponerande installationer.

Trådar i oändlighet har knutits och bundits samman.

Helt otroligt alltså. Jag anser mig själv vara pysslig men detta…! Wow!

Utöver de där bona av spindelnät (eller vad det skulle se ut som) var det snurrande klänningar och grafiska verk som hängde i taken. Helt tyst, bara vatten som sprutar och verken som snurrar. Mäktigt.

Och rummen är så spännande. Detta var ett toppenbesök.

Lite skönt att ändå komma upp på ytan och få frisk luft, se solen. Och känna att magen kurrade.

Nu blev det promenad genom Carlsberg igen, tillbaka mot stan och siktet inställt mot Köttbyn/Kødbyen.

Jag älskar detta område. Som den funkisfantast jag är så klappar mitt hjärta för arkitekturen men sedan är jag så själaglad över hur Köpenhamnarna låtit allt vara. Fasader, färger och allt kakel som är i varje butik är kvar. Som en stad i staden.

Kusiner. BFF

Kött och fläsk. Ganska tydligt fokus här va?!

Så många val av restauranger. Nån ville ha fisk, nån ville ha taco men alla kunde enas tillslut om att hamburgare ändå var gott. Och när nån sa att Tommi’s Burger Joint utsetts till Islands bästa ville vi testa.

Och helt plötsligt gick sval sommar från het sommar. Jösses vad varmt det blev på uteserveringen på enormt kort tid.

Don’t be afraid to fart while peeing. Rain usually comes with thunder! Älskart!

Detta gillar jag: Massa olika tillbehör i en bar och med små pappkoppar tar man för sig. Smart, smidigt och perfekt för att skapa sin egna perfekta burgare.

“Ska jag ta en bild på dig?” frågade maken. Jag tror jag hann säga ja…

Och där skulle man kunna tro att dagen var fylld och färdig men icke! Vi hade mer kvar på vår lista. Så du har en del tre att se fram emot snart, ha ha.

Okej Köpenhamn – ge mig nu allt du har! verkade vi skrika när vi vaknade den första dagen för när jag ser i min bildmapp så maxade vi dagen så rejält att jag inser att jag inte kan göra endast ett inlägg från dagen. Du skulle storkna. Det blir uppdelat helt enkelt.

Hur som helst, att vakna med eget boende ger ju att man ska göra egen frukost och som gammal frukostvärdinna på hotell tar jag detta på fullaste allvar, det vet du vid detta laget eller hur?

Maken föreslog att vi skulle köpa färskt bröd och det bästa, som vår hyresvärd nämnt, bageriet hade sommarstängt så det blev Emmerys. En kedja av butiker med både brödföräljning och kafé. Vi lämnade huset tyst då alla andra sov. Bra med elbil då som liksom smyger iväg helt i tystnad.

Olika sorters frallor samt ett riktigt dansk rågbröd kom med hem i stora papppåsar.

Med fransk marmelad blir det väldigt mycket “utomlands” vilket man ju vill känna när man reser.

Upp bullades en buffé som jag alltid gör och sedan var det bara att invänta att resten av huset skulle vakna.

Den fina bakgården som delas av samtliga hus på gatan, varje kvarter har en stor innegård men uppdelad i sina egna bitar. Vår hyresgäst hade trädäck med plank medan andra hade stenlagd yta och endast träd som “staket”.

Och så lite underbart danskt porslin på det.

En son vaken. Lockas lätt upp och ut med Nutella. Endast på sommarlovet. Nöjd pöjk.

Frukost bortplockad och städad. Nu ska vi greppa stan och det vädret och önskningarna gav var först en tur upp i de gamla bryggeriområdet Carlsberg. Där man ja, brygger Carlsbergs öl.

Hälsa på grannen som var mycket vänlig och hjälpsam. “Då har jag svenskar på båda sidor. Det är hyresgäster på andra sidan också ha ha!”

Kan vi gå snart???

Vi tog tunnelbanan, eller metron som den heter här.

Och det är en upplevelse i sig då den är förarlös och man liksom sugs in i tunneln.

Men helst vill man strosa så det var ju tur att det var en fin promenad till Carlsberg sedan.

Och på en gång slås jag av vad som är annorlunda med Köpenhamn och Stockholm – alla planteringar, vilda och menade, längs med husväggarna.

Och här är det då: Carlsberg. När det byggdes låg det långt från stan och på ett berg. Nja, i Köpenhamn finns inte direkt några berg men en höjd i alla fall. Och det var för att om bryggeriet skulle kunna göra bra dryck behövdes bra vatten och vatten är ju alltid bäst direkt från källan och högt upp.

Otroligt imponerande bygge detta. Och ständigt denna fråga: varför byggs det inte sånt här idag? Jag menar inte i stilen utan att det byggs med mening att lämna efter sig ett avtryck, göra något så beständigt. Så klart handlar det om pengar men jag kan inte annat än att bli lite ledsen att det inte kan skapas sådana här mästerliga hus längre.

Titta där uppe under taket – mellan pelarna till vänster står en staty av ett par. Det är Carl Ottilia Jacobsen. Carl Jacobsen är alltså sonen till grundaren och som tog det nu världsberömda danska ölmärket till nya höjder. Läs mer om den lite dråpliga historier mellan far och son HÄR.

Det syns inte på denna bild men Carl som står till höger och tittar rakt fram medan Ottilia till vänster tittar på sin make. Rätt tydligt hur saker och ting var då…

Och elefanterna! Fyra elefanter bär upp porten. På en sida med bollar och den andra utan.

Tog mig ett tag att se illustrationen på sidan av elefanten. Dessa gjordes 1901 till deras försvar. Men det högg till i hjärtat när jag såg. Att man låtit det vara kvar – men som sagt, utan politisk koppling då kan jag tro.

Glad Helena på helig ölmark. Jag dricker gärna öl. När jag å maken träffades och dejtade på restaurang beställde han vitt vin och sallad och jag öl och kött. Inte ofta vi fick rätt när servitörer skulle servera.

Jag är mycket glad över att de alkoholfria ölsorterna numer är supergoda. Mycket god måltidsdryck och mitt ofta-val på sommaren just. Så läskande.

Inte lätt att vara 13 och 8 med kultur- och arkitektintresserade föräldrar. Nu får de bestämma.

Så lämpligt då att ett glasskafé låg precis där!

Alexanders bistro med den goda glassen från Peter Beier.

Ah men mums!

Och kolla struten! Den var liksom fyrkantig i sin öppning och med loggan inpräntad. Sånt går jag igång på – det där lilla lilla extra.

Påfylld energi och vidare äventyr. Och det vi skulle till måste jag säga är en av de häftigaste utställningarna jag sett. Återkommer inom kort med det.

Hej från Köpenhamn! Nu har vi tagit oss över sundet och hyr ett magiskt härligt hus ihop med makens bror med familj. Vår sommarresa fortsätter nu i Danmark.

Ska bli så härligt att spendera en hel vecka i en av mina absoluta favoritstäder. Jag fick ju så många bra tips från er när jag frågade så vi har kanske lite för mycket på vår önskelista för att hinna en vecka men det är ju ett lyxproblem.

Bilfärjan över från Helsingborg till Helsingör som går alldeles för fört. Man hinner köpa gigantiska påsar av godis och sedan måste man tillbaka till bilen för att åka av.

Vår gata. Långa rader i flera kvarter av sk townhouses. “Det ser ut som där Harry Potter bodde” sa nåt barn. Ja, det är lite engelsk över detta.

Blomstrande små trädgårdar framför husen. Vissa mer ambitiösa än andra.

Smala höga hus ger många trappsteg. Bra för konditionen.

En soffa vi gärna hänger i!

Ett kök vi gärna lagar mat i. Vår plan är att äta luncher ute och middagar hemma. Vi är nio pers så det är då mysigare att, laga tillsammans och äta hemma tillsammans.

En mycket härlig fastbygd kökssoffa vid det långa bordet.

Mest tappa-andan-aktigt var de härliga gårdarna som blev mellan husen.

Dansk middag som introduktion

Vi lämnade bagage ouppackat och gick till närmsta matbutik. Att resa tar på krafterna och middag var prioritet nu.

Väl i butiken så slog det maken – vi gör så klart flæskesteg i ovn. Fläskstek med knaprig yta ihop med rödkål, saltgruka, äppelmos, skysås och kokt potatis. Kan vara det godaste jag vet från Danmark. Jag har ett grymt bra recept som jag kan lägga upp om nån vill ha.

Så galet gott detta. Vi hade det på vår danska jul när det var pandemi-jul och vi endast var fem runt bordet.

Knaske inte kan bli mer danskt än detta?

Ja men då var det serverat och jag kan väl säga att vi nu verkligen landat väl.

Hela liga, så taggade.

Och just det – så klart var hemmet fullt utrustat med enorma mänger tallrikar, skålar, fat, koppar från mitt absoluta favoritmärke vad det gäller sånt; Royal Copenhagen. Något du lär tja märkt om de läst min blogg kanske?

Uno, en självklarhet i ett läge som detta.

Åh vad glad jag är över att äntligen vara här. Som jag längtat efter denna vecka.

Hur mycket Skåne kan man få in på en dag? Ganska mycket skulle jag säga. Vår sista dag i Skåne innan vår sommarresa går vidare blev riktigt maxad.

Varje år tar vi en baddag på Kvickbadet. Älskat av både stora och små. Långgrunt så det förslår så småbarn badar säkert, roliga hopptorn och flytmojänger som får kidsen att älska badet samt och det är sköna platser att ligga på på både sand, gräs och brygga. Och sen inte att förglömma, som min dotter säger; i strandkiosken har de Sveriges godaste potatismos!

Men jag valde inte korvmojen till lunch utan den helt fantastiskt goda falafelvagnen. Kanske min tur att säga: Sveriges godaste falafel!

Så där ja, ett stycke smarrig sommarlunch ackompanjerat med ljuden av barn som gör bomben, pensionärer som sitter i brassestolar i ring och lyssnar på rock, cyklar som plingar och måsar som vakar.

Allt kul måste ha sitt slut och nu var det dags för middagsinköp. Och det skulle göras på allra bästa sätt. Så kanske det blev ännu kuligare nu, ha ha.

Nämligen att åka till olika gårdsbutiker. Jag har skrivit ett inlägg om det HÄR.

Lilla försäljningen Brunnby är en favorit.

Baggers likaså. Väldigt ordnat och fräscht. Vi saknade gulbetor som var på vår önskelista:  “Kom tillbaka imorgon, då drar jag upp nya” blir svaret då.

En ny bekantskap för oss i år är Gårdsbutiken som här i hop med Trädgården på skäret.

Och sedan åkte vi till Mölle fiskrökeri för dagens fångst. Det skulle bli kokta grönsaker med grillad fisk och en massa aioli. Dvs en Aioli Monstre!

Det blev havsruda också känd med namnet seabream. Fylld med dill, persilja, salt, citron, vitlök.

Äldste sonen var fiskansvarig och det gjorde han med den äran.

Många sorters grönsaker kokades men den grillade fisken fick sällskap av stora skivor zucchini.

Spetskål, rödbetor, färsk lök, vaxbönor. Allt från närområdet. Så ofantligt gott.

Och så klart en hel drös färskpotatis. Barnens favorit – de längtar alltid efter Skånepotatis som de kallar den.

Och till allt detta då en rejäl klick aioli. Mycket vitlök ska det vara och riktigt krämig också. Mums, detta är sommarmat!

Middag inomhus – inte en vanlig syn men denna sommar har verkligen vädret skiftat så galet mycket och snabbt. Från att bada och svettas mitt på dagen till att huttra och tända levande ljus på kvällen.

Vädret till trots var det en strålande avslutning på vår Skånesommar. Nu går vår sommarresa vidare. Över sundet. Ses där!

Det var svårt att lämna Slussen, det ska medges, men med ett löfte om att återkomma nästa år och med vetskapen om att vi ju har massa härliga äventyr kvar , framför oss, så är vi nu på mellanlandning i Skåne igen. Tillsammans med delar av makens familj.

Efter en skön natt och med kärt återseende så vaknade vi upp till sommaren. Blås upp badmadrassen, packa picknickkorgen och smeta på solkräm för nu ska det badas!

Det är dessa dagar jag alltid längtar till de mörka månaderna. Säkert nån som känner igen sig.

Blåa skuggor, varma strålar.

“Oooookej, var ska vi lägga oss???” Vi var inte ensamma om att vilja bada, ha ha.

Jag önskar att jag var en sådan som läste ikapp klassiker eller prisvinnande författare men på sommaren blir läsningen liksom mellan bad och “mamma kan du spela fotboll med mig” så jag har nu mer en egen tradition: första storhandlingen på City Gross som är vår närmsta butik här köper jag ett gäng pocketar i en sådan där pappställning. Skön, enkel och spännande läsning. Sommarläsning.

Här blir jag kvar. När jag blir varm badar jag, när jag blir kall värmer jag mig. På repeat.

Och där hamnade han.

Nytt för i år är olika foodtrucks och denna Vanilj och Choklad har blivit poppis. Italiensk gelato med många spännande smaker.

Men han väljer ändå alltid vanilj…

Värmen, badet, glassen (eller förlåt; gelato) gav mig vibbar av Italien. Kvällens middag stod jag å men för så det skulle bli en favorit; pasta med salvia. Till det tunt skivad fläskkarré rubbad med citron samt en tomatsallad. Och för att det fanns fina padrones i butiken åkte de med också.

Samt en ny grill behövdes. Montering pågår.

Melon med lufttorkad skinka samt rostade pumpafrön och en sval Aperol. Inte dumt alls.

Efter att grillen lyckades monteras ihop med en gammal del som saknades till den nya så kom grillen igång.

Och var det ödet eller hade jag det i bakhuvudet att middagen skulle bli italienska flaggan?

Full pott!

Ja sämre “mellandagar” kan man ju ha. Det kanske är just de där dagarna som man inte satt några krav på som blir de bästa?

På vägen från Hammarö, Värmland till vårt mellanstopp i Skåne så tog vi lunch på Slussens pensionat. Maken har lärt känna David Lagerqvist, en tidigare årets kock, som är en av ägarna och ville hälsa på för en lunch. Och vilken fullträff det var, jag älskar att han har så trevliga vänner med så fantastiska arbetsplatser. Alltså WOW!!! Jag kan inte med ord slänga mina kärleksförklaringar till detta ställe mer än att citera min dotter när sista biten av lunchen var uppäten: “Vi bara måste komma tillbaka hit!” Jag instämmer med kraft.

V parkerade bilen nere i en liten hamn och jag undrade om vi verkligen var på rätt ställe. Men efter en promenad över kullen mötte vi det gamla fina pensionatet.

Och det ligger precis vid bryggan och verandan är på pålar i vattnet så mer vid seaside går knappast att få.

Min pappa spenderade alla sina somrar på pensionat som barn och berättat de mest underbara, och trygga, historier så jag har en väldigt romantisk bild av dessa ställen. Och vad jag såg så var detta precis allt jag drömt om och lite mer.

Så otroligt fin läge och så skön stämning.

Vi anlände väldigt sent för en lunch och väldigt tidigt för en lunch så vi fick perfekt plats på verandan med vågskvalp under fötterna.

Vi beställde smårätter för att dela och David presenterade. Mums på alltihop.

Lill killen som älskar allt från havet hade aldrig ätit något godare än de där musslorna.

Salta friska sardiner på rostat bröd med grillad citron. Ibland är det enklaste det allra bästa.

Slarvsylta som fick äldste sonen att göra volter.

Färskpotatis i hollandias. Lita på mig när jag säger att det var magiskt gott.

Slussens pensionat är kanske mest känt för sina konserter. Varje kväll är det livespelning här och vi fick en liten försmak av kvällens spelning när det var soundcheck av Tingsek.

Och det är få svenska artister som inte spelat här. Detta är legendariskt. M ånga av våra nu mer mest kända artister har spelat här med sina första spelningar.

Så kul att kolla in alla bilder. Många kända och spännande gig så att säga.

Mat i all ära emn bad lockade så klart när badbryggan låg på armslängd avstånd från restaurangen.

Happy Helena.

Vatten klart som i Grekland.

Och med ett rikt liv som fick sönernas fulla intresse.

Vilket ställer alltså! Huset, läget, maten, musik, klipporna, stämningen. Ja jag vet inte hur jag ska säga det mer än att jag blev helt tagen.

När klockan tyvärr gick mot vår nackdel var vi verkligen tvungna att slita oss. Vägen till Skåne var fortfarande lång och den kom vi inte från.

Men med väldigt glada själar sa vi på återseende till Slussen och om jag inte tar fel så lär vi komma tillbaka snart igen.

Då var det dags att säga hej då till den fina gamla prästgården här på Hammarö som varit vårt hem för några dagar på vår sommarresa. Äventyret fortsätter och nya destinationer väntar.

Och jag är lite tagen över det inlägg jag skrev om att hyra stuga istället för att äga här om dagen blev så uppskattat. Fått enorma mängder meddelanden från likasinnade och allra mest så glad över de som hälsat att de nu fått upp ögonen för det här med att hyra. Finns så många magiska hem och hus på olika sajter att drömma sig bort i.

Vi fick tyvärr inte något vidare väder här i Värmland så det blev inte de där långa dagarna med vågskvalp som jag hade hoppats men det är inte Hammarö eller Värmlands fel. Så det blir till att komma tillbaka.

Vistelsen här avslutades i alla fall med en riktigt härlig och solig, om än lite kylig, grillmiddag vid huset.

På bara våra få dagar här har vi sett vilken fantastisk uteplats för middagar det är här på framsidan av huset. Underbart kvällsljus.

Färsbiffar av nötkött som ser avancerade ut men den röda färgen kommer av röken från grillen. Till biffarna var det grillad halloumi, kokt färskpotatis, tzatziki och grönsallad.

Grillade persikor med vaniljglas och kokta jordgubbar till efterrätt.

Och där försvann solen i alla fall.

Och där var den tillbaka. Hej hej från mig.

Och en sådan där sak som är lite kul och spännande med att hyra: kylskåpet visade sig vara rejält kallt på översta våningen så jordgubbarna hade frusit till första frukosten. Tinade fin men de var då helt såsiga. Inte dåliga på något sätt men helt mjuka. Jag kokade dem ihop med några nektariner och vips blev det en härlig jordgubbssås. Der fick bli en härlig fruktig efterrätt det.

Ja, detta firade vi av Värmland med. Pampigt värre. Nu går resan som sagt vidare.

Sommaren bjuder nu på så mycket. De som odlat kan skörda och njuta av solmogna frukter och bär. Och för oss som inte har egna odlingar så är det bra priser i butiker och på gårdar på närodlade varor av samma slag. Det är dags att ta tillvara!

Så veckans fredagslåda blir helt sonika en blandning av detta från arkivet. Hoppas det inspirerar!

Gurk-burk

Underbara gurka. Allas favorit men inte alltid den får så mycket kärlek som den förtjänar. Lägg in den och njut av den länge. Jag har två olika inläggningar, vilken passar din smak bäst?

• Färsk inlagd gurka med ättika
• Saltgurka inlagd med pepparrot & vinbärsblad

Inlagda tomater

Här kommer en inläggning som tar tomaten till nya nivåer. Och burken sen; så vacker även den ju under tiden. Om man får vara så nördig… Se recept HÄR.

Frostade vinbär

En delikat sorbetliknande efterrätt som ropar sommar. Detta måste du testa om du inte gjort det. Eller har du som min man liknande minnen? Läs recept HÄR.

Den första äppelskörden 

Kanske du har ett äppelträd som fäller massa äpplen redan nu? Gör god kaka med fallfrukten. Receptet HÄR. 

Pajen som får ett ”wow” av alla

Pajer kan man aldrig göra för många och nu finns det blåbär i våra skogar. Nyttja allemansrätten på bästa sätt och fyll en paj! Receptet HÄR.

Björnbärskompott – i tårta

Björnbär i butik är en lyxvara och med det vill man ha den som den är men har man eller hittar man ett snår har man funnit guld. Svart guld. 

Gör en god kompott som bland annat passar i tårta. Läs receptet HÄR. 

Som vanligt hoppas jag min fredagslåda inspirerade. Ha nu en fin fredag så hörs vi inom kort igen.

Min önskan innan semestern var att detta hus vi hyrde på Hammarön i Värmland skulle bli vårt lugnaste, på gränsen till långtråkigaste, stopp på vår sommarresa. Långsamma lata dagar vid huset, ligga på klippan och framförallt inte sitta en massa i bil och åka runt för att “göra saker” men om vädret inte bjuder på på bad – vad göra liksom?

Tur då att fina Karlstad ligger nära så vi kunde besöka stan, utan en längre biltur, för en skön dag där.

Utan att veta vad vi ens skulle börja eller besöka klev vi in i stan. Det söta turisttåget stod vid Stortorget och liksom väntade på oss. Bara att kliva på.

Kanske det bästa sättet att faktist se en stad – med en rejäl rundtur. Som så många middagar man varit på där man först ska få se hela huset innan man kan sätta sig vid matbordet ha ha.

Vilken jättevacker stad Karlstad är. Vilka magnifika hus och vad mycket sjöliv det är.

Jag blev verkligen förtjust i många hus och stilar.

Sommarglada turister.

På en väldigt kort och komprimerad tur i stan, i det lilla tåget med guidad tur i högtalarna blev vi snabbt vänner med Karlstad. Som sagt – mycket bra introduktion.

Efter en givande tur i tåget så kurrade magen och lunch intogs vid torget. Den italienska restaurangen erbjöd ca 10% italienskt och 90% mat från hela världen på menyn men kaffet var i alla fall 100% närproducerat!

Uttrycket “Solen lyser alltid i Karlstad” har man hört. Speciellt om man som jag är uppvuxen med alla de där café-programmen som var på tv på 80-talet. Bengt Alsterlind var ju Mr Värmland och han sa att det verkligen alltid var soligt i Värmland och på den tiden var allt de sa på tv sant.

Nu kommer inte “sola” från den verkligen solen i uttrycket utan från en kvinna som hette Eva Stoltz som drev ett värdshus och alltid hade ett soligt humör. Så hur sant är det där uttrycket? Ja, med tanke på vädret vid vårt besök så var de väl 63% sant…

Tycker inte hon, vår goda Eva Stoltz , ser så jättesolig ut i sitt humör på denna staty. Hur tänkte det där?

Vidare stros i stan, utan att egentligen ha något mål. Väldigt skönt, att bara se var vi hamnar, dras åt något håll, låta ödet bestämma.

Muren! Som en mjuk grön drake välver den sig framför huset. Kramgo på något sätt.

Och var hamnade vi tillslut? Jo i denna supermysig och roliga lekpark. Inger och Lasse Sandberg är paret bakom Tummen, långa farbrorn och lilla Anna, Spöket Laban mfl. och bodde i Karlstad. Stadens symbol, en sol, har illustrerats av dem. Och här är deras park.

Varför finns det inte en sån för oss på 180??? Eller vad är det jag säger? Här finns väl ingen storleks- eller åldersgräns? “Se upp här kommer morsan oxå!”

Inte jättevarma men ändå sugna på ett bad så då åkte vi till Bromstabaden.

Långgrunt var bara förnamnet.

Jag hade svalnat av rejält och blev kvar på stranden. Make och barn studsade som små bollar i vattnet och hade skoj. Jag njöt av lugnet i ca 22 minuter. Tack Karlstad!

För 1,5 år sedan dök en once in a life time upp. Vi hade möjlighet att köpa en bit mark och bygga ett hus på en drömplats. Det där sommarparadiset kunde bli vårt.

Vi var alldeles till oss, drömde och planerade. Lyckan!!! Jag började undra vilket porslin jag nu skulle samla på som kunde passa, i vilket väderstreck ska uteplatsen vara, vilka härliga frasiga sängkläder som är mest sommar osv. 

Sedan så var vi tvungna att vara realistiska och inse att två hus, varav det nya då skulle byggas från grunden och det gamla i stort behov av renovering, skulle bli för mäktigt för oss på många sätt.

Men sedan en annan tanke: vill vi verkligen bara vara på ett ställe på sommaren?

Den frågan slog ner som en bomb. Vi har ju alltid rest runt på våra semestrar. Både i Sverige men även när vi tågluffat och båtluffat. Vi är liksom alltid i förflyttning på våra semestrar. Att då göra helt om och bara vara på ett å samma ställe en hel sommar, på påsk- och höstlov kanske ändå inte är vår grej???

Om det är en bortförklaring för att vi inte kunde gå vidare med tomten eller om det faktiskt var en insikt som gjorde beslutet enklare ska vara osagt. Men det fick mig att förstå hur jag vill ha våra lediga stunder tillsammans – på äventyr. 

Vi kan resa och utforska för att vi inte är bundna. 

Tittar avundsjukt på Instagram med folk som samlar porslin till sin stuga, kan odla från frö till skörd för att de varit där hela vägen, sätter prägel på sitt lilla paradis. Men i nästa sekund så drömmer jag vidare om vår sommarresa, en resa till Köpenhamn, Smögen, Värmland, Skåne. 

När vi landat i våra hyrda hus (Kungshamn, Åre, Vemdalen, Smögen, Gotland, Lyon, Paris, Sifnos, Schinoussa…) så är det så spännande att duka med ett porslin jag inte valt, bädda i ett rum med tavlor med okända motiv, använda en spis jag inte förstår, dricka morgonkaffet i en trädgård jag inte behöver rensa. 

Det är alltid något nytt och utvecklande. Och enkelt – de där okittade fönstren eller den trasiga kranen är inte mina problem. Jag bara njuter av livet i huset utan att behöva tänka på ”måsten”.

Det var en fin, bra och viktig insikt ändå. Att verkligen förstå vad man önskar. Och älskar. Att ha en ryggsäck och hoppa på en båt i den grekiska övärlden är mig för kär för att bytas ut mot en egen pelargon i en stuga med humlesurr. 

Sitt morgonkaffe på ny plats under hela sommaren. Nya ljud, nya minnen.

Duka upp frukost vid nya platser men med EXAKT samma mat. Vissa saker ska inte ändras, ha ha.

Mysa in sig i något nytt. Se olika sorters hem. Olika stilar.

Se sånt man aldrig får ta del av annars.

Få bo i en gammal prästgård för några dagar med en kajak som bonus. Hoppas på varmt väder så den kan användas.

Men vem vet – saker kan ändras. Kanske vi skaffar ett eget torp ändå. Eller kanske gör jag nåt galet och säljer allt för att besätta mig på franska landsbygden? Den som lever får se…

En natt i Värmland kanske var det jag precis behövde? Sällan har jag sovit så hårt, så länge och med sådana starka drömmar. Det är väl så det blir med semester? Man slappnar av och kan sova lugnt?

Hur som helst, frukost vill man ha vart man än i landet är och vi hade köpt med oss på vägen så det vara bara att duka upp. Och som sagt är då riktigt spännande att leta i skåp och lådor efter alla de ting man behöver.

Frukost blev det och de små vaknade till liv de med.

Vi insåg snabbt att det lilla bordet med plats för två vid köksingången var det perfekta frukoststället. Solen precis där den ska vara för morgonen och med svalor och tranor som ändå ljud runt oss. Och förmodligen en  spillkråka också.

När jag reser där boendet är med eget kök har jag alltid med mig kokböcker för inspiration. Här är min senaste girl-crush Mimi Thorsson. Allt hon gör blir ju banne mig guld. Hennes kokbok med mat från Italien är som att resa i både tid och rum. Fast nu är vi i Värmland Helena, skärp dig 😉

Så vad gör vi en dag där temperaturen inte säger bada och vi är i Värmland nära Karlstad? Vi åker till Mårbacka.

Barnen hade inte riktig koll på Selma Lagerlöf så detta blev en tur som gav så mycket. Själva stället Mårbacka är ju helt fantastiskt, sedan all den information vi fick om en av Sveriges genom tiderna största kändis var imponerande. Och god lunch ju.

Innan vi åkte på vår sommarresa fick jag reda på att Selma fick i uppdrag av Sveriges Allmänna Folksskollärarförening att skriva en bok som en ”läsebok om Sveriges folk och land”.  Det blev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Så den kan nästan mer ses som en skolbok vilket man kan känna om man läst den.

Men innan vi kunde ta oss an något överhuvudtaget behövdes det fyllas på med energi.

Sött inne på serveringen som sig bör.

Kaffe i kopparkannor är det inte ofta man får.

Något Mårbacka är även känt för, utöver den självklara nobelpristagaren, det mjöl som produceras här: Skrädmjöl. En form av havremjöl om jag förstått det rätt. Så pannkakor och fyllda crepes bör man äta här. Och köpa påsar av i lilla handelsboden.

Och sedan den andra kändisen: Mårbackapelargon. Nu är jag på intet sätt en kunnig person om blommor och blad så det kanske är allmänbildning att man kan massa olika pelargonsorter men detta är den enda jag vet och kan peka ut. Med sina ljusrosa blommor.

Och här är huvudbyggnaden. Vi hann inte med den guidade visningen vilket var synd, hade gärna gått in och kollat.

När Slemas far dog, innan hennes genombrott, blev familjen ekonomiskt trängda och hela bohaget fick först säljas på auktion. Och sedan hela gården med omnejd. Då var huset mindre och av trä.

Det blev Selmas mål att kunna köpa tillbaka vilket hon gjorde med sina Nobel-pengar. Och gjorde om det hela till en större gård och huset putsades. Det är mäktigt om man tänker på det, att en ensam kvinna 1909 lyckades med det. Hon var nog en mycket cool brud!

Lada med utställningar, både om Selma, gården, bygget och nutida konst att köpa på plats.

Så vackert här. Förstår att hon ville köpa tillbaka sin barndsomsgård. Vi kunde läsa att Selma var en mycket uppskattad chef och gav sina anställda förmåner så som sjukpenning tror jag.

Men om detta ligger rätt avsides idag kan jag knappt föreställa mig hur långt borta från allt det var då, när hon bodde här.

Tänker lite på Ellen Key vars hus, Strand vi besökte 2020 och var långt ifrån allt. Som sagt, starka kvinnor som bygger sina egna hem och verksamheter.

Inspirerande trädgårdar och odlingar. Den sallad man fick till maten odlas och skördas här. Och uppstammade rosor och vildvin blev jag sugen på.

Tanken var att vi skulle hinna med ett besök på Klässbolsväveri också men det hann vi inte. Får återkomma annat år helt enkelt.

Vackert så det kniper i magen. Ängarna, skogarna och sedan de fina sjöarna mitt i allt ihop.

Väl hemma igen var vädret mer badpassande så det blev ett dopp från vår egna klippa.

Så otroligt mysigt och lyxigt med denna lilla väg ner till klippan. Något alla borde få uppleva någon gång i livet.

Badkläder som vajar i vinden och torkar i solen. Nu är snart min önskelista på sommaren fylld.

Då var vi framme i Värmland. En gammal prästgård på Hammarö utanför Karlstad är vårt hem för fyra dagar. 

Jag har bara varit på ett snabbt besök i Karlstad för 25 år sedan så det var med ett äntligen vi for in i landskapet. Känner starkt att jag vill uppleva hela vårt land. Iaf något besök i varje landskap under min livstid tycker jag. 

När vi planerade vår semester i våras och letade olika boenden att hyra hittade maken detta. En stort hus  lite öde men med bara 75 meter ner till Vänern och egen klippa. ”Ta det!” sa jag. Ett lugn för några dagar kunde jag då planera in i kalendern. 

Alltid så spännande att få låna nån annans bostad, få kliva in i någon annans utvalda hem. 

Med många “Sommar i P1” som sällskap i bilen så var vi då framme i Värmland. Från salta klippor i Smögen och västkusten till skogar och Vänern. Tänk vilket härligt land!

Och här var då vårt hus. Precis så där härligt som jag hoppats på.

En gammal prästgård fick vi reda på. Mycket ståndsmässigt och präktigt kändes det.

Efter lång resa var det nu fokus på middag. Vi hade handlat middag och frukostmat på vägen och snabbt var grillen på. Och apropå det där med att långa någon annans saker – spännande grill måste jag säga.

Jag dukade upp utomhus men då kom regnet. Allt flyttades raskt in och dt var hur mysigt som helst. Jag kan bara gissa hur många kafferep den gamle prästen haft här.

Nu blev det marinerad flankstek, färskpotatis, tomatsallad och lite blandat grönt. Och köpa-bea till yngste sonens förtjusning. Oj vad han älskar bearnaisesås.

Jag med som synes…

Så klart var regnet bara en yttepytteskur och vi klev ut. Den där egna klippan bara ner för grusvägen ville vi kolla in.

Över trädgårdens fält, in på en grusväg och sedan var Vänern vår.

Som jag drömt om denna klippa. Jag har haft förhoppningar om att dessa dagar här på Hammarö ska vara enkla, lediga och helt ostörda av klockan. Jag tror detta kommer bli alldeles utmärkt.

Barnen verkar hålla med mig.

“Det är inte alls kallt!” Men visst ser hon lite lurig ut…

Sällan har väl en himmel varit så magisk???

Runt vårt hus ligger fina lador och hus. Allt är precis så där härligt jag drömt om.

In i huset för att se en film och sedan sova sött och länge. Tack för varmt välkomnande Värmland. Jag gillar dig!

Efter en lång dag på Nordens Ark, se HÄR, var den där middagsbokningen vi hade på Grano kl 21.15 inte alls så sen som vi först hade trott. Bara bra ju, tid att återhämta sig i vår lägenhet lite grann. Och bygga upp en hunger.

Promenad från vår sida över till hamnsidan och in till stan. Men först se den vackra solen över havet.

Jag och mina tre småttingar. Som inte alls är små längre. Det var två år sedan vi var här sist, roligt att se bilderna från då och se hur det växer så det knakar på juniorerna.

Jag ändras aldrig… eller hur var det nu???

Smögen! Vilken pärla alltså. Så fint, vackert och mysigt med alla trähus och gränder.

Framme på Grano. Lite för tidiga dock. Vi fick sitta på uteserveringen för lite snacks, drinks och ett parti M.I.G. som jag har som app. Alltid kul med frågesport där det är både vuxen- och barnfrågor.

Och vips hade en hel halvtimma gått och vårt bord var klart.

På Grano är det rätter som man delar och pizzor av det lyxiga slaget. Som man fördel också kan dela.

In med lite av allt, tack.

Ute var vinden både kall och stark så känslan av mysig höst infann sig. Lite galet men ändå som sagt mysigt.

Över hamnkanalen går en pendlingsfärja, Zita, som vi sett hela tiden men aldrig tagit. Nu när klockan var sent slagen samt att det var sista kvällen så var det dags.

Och tajmingen kunde inte varit bättre. Vi valde att ta efterrätten i hamnen med glassar från kiosken och precis när de var betalda plingade båten, dags för avgång.

Och bara nån minut senare var vi framme. Som sagt, bara över kanalen/sundet.

Hejdå Zita, hej då Smögen, hej då Västkusten. Nästa stopp på vår sommarresa bli Värmland!

När vädret inte säger solstol och hopp i vågor får man hitta på något annat. Svägerskan med lokalkännedom vi mötte i Skåne sa: Om det inte är badväder – åk till Nordens Ark. Och så gjorde vi. Vilken fullträff!

Biljetter bokas i förväg och sedan bara att kliva in. Det vi visste sedan innan var att Nordens Ark har djur från norra halvklotet som är i behov av fristad. Dvs utrotningshotade djur som får möjlighet att föröka sig och tanken är att de ska återplaceras i sin naturliga miljö. Både en fin och sorglig tanke alltså.

Tigrarna var de vi ville se först.

I gigantiska inhägnader med som bryggor runt bor varje tiger. För ja, de är solitärer vilket är att de inte vill ha umgänge, inga flockdjur här inte. Lite ovant måste jag säga och ögonöppnare: så klart ska tigrarna inte bo ihop med en massa andra när de inte gör det i vanliga fall.

Detta gör att man kanske inte alls får se nån tiger, eller nåt annat djur för den delen i parken. Tigern kanske gömmer sig, sover bakom en buske eller bara är less på att ha folk omkring sig så då blir besöket rätt ofullständigt. Men djuren här ska få så mycket “vanligt” det bara går.

Men så kom då en tiger fram och det gick ett åhhhhhh, wow vad stor genom åskadarsamlingen. Även från mig. Jösses vad stora dessa randiga kattdjur är.

Helt otroligt vilket vackert djur. Och vi som har katter hemma inser att våra små rackare är ju typ i samma size som ett framben på dessa bjässar.

“Är du lika stark som en tiger?” sa uppragsskylten bredvid denna plats. En tiger kan dra ett byte på 250 kilo. Sonen inte lika mycket…

Och sådana här små uppdrag och informationsplatser var det överallt i parken. Mycket bra för vetgiriga djurvänner som vi.

Hoppsan, här var middagen serverad.

Återigen; jisses vilka mäktiga djur!

Och jag vet inte om vi blev inspirerade men det började kurra även i våra magar.

Högrevsburgare från Varggrillen.

En järv liten järv. Så söt så söt. Bjöd på kullerbyttor och bus.

Ett öppet fält för stora fåglar som stork, häger och tranor. Höll på att kissa på mig när en trana började sjunga under bron jag gick på. Har du sett Jurassic Park? Ungefär som nån av dinosaurierna låter Tranor och med en volym som hörs hur lång väg som helst. Nu fick jag och dottern detta under våra fötter helt ovetandes om att den stod där.

“Kan du stå på ett ben lika länge som en stork?” Jag skulle klara det länge fysiskt tror jag men efter en minut var det för tråkigt…

Och här har vi parkens superstar! Den lille röde pandan. Om nån frågar mig vilket är det sötaste djur jag sett live kommer jag förfallotid svara den röda pandan. Svårt att förstå att något så gulligt kunde vara på riktigt.

Hur den håller bambugrenen med tassarna och mumsar!!! Sötdöden slog till.

Och sött var det även här. Kaka i form som en skål fylld med mjukglass. Den du!

Vidare har Nordens Ark en del med lantdjur. Här finns även, vilket måste vara Sveriges mysigaste, förskola.

Grisar, kalvar, getter, får, kaniner, hästar, höns som kompisar på skoldagen. Sådan lyx.

Jag hade en önskan när vi klev in på Nordens Ark och det var att få klappa något snällt djur. Jag missade getterna som precis när jag klev in i deras hage hade after work och inte välkomnade fler armar med händer.

Men kanske att jag precis innan hemgång fick träffa coolaste grabben i hela parken: Ibra. Hanen som är pappa till 18 kaninungar. Klart han ska heta Ibrahimovic… Snällare kaninkille får man leta efter. Vårdaren sa att han måste bli klappad några gånger per dag för han bara älskar det. Han la sig ner slöt ögonen och njöt av tre Lyth-händer som klappade försiktigt. Som terapi smittade hans lugn sig över till oss. Vilken kille han Ibra. Fattar att han är poppis bland kanindamerna, ha ha.

Ja det var en heldag det. Så många upptäckter och upplevelser. Om jag skulle skriva ner alla här hade du fått läsning för hela veckan. Bästa att stanna här och nu.

Koss va’ det vimlar av segel i da’! Citerar lätt Lasse Dahlquist när man är här på västkusten och speciellt när det blåser så kraftigt som det gjorde vår första heldag i Smögen. Helt okej temperatur och skapligt med sol för att bli en baddag men vinden, eller den kraftiga blåsten, ändrade på det. 

Men först njöt vi av frukost på vår läckra balkong och vi spanade länge på den dramatik som utspelade sig framför oss.

Alltid lika spännande att ta sig an ett kök man inte äger, att använda spis, servera på annat porslin och försöka förstå hur allt är tänkt.

Vi hade kunnat sitta här i evigheter. Se de enorma motorbåtarna och de snabba segelbåtarna lämna hamnen och nya anlända. Man kan konstatera att visa angör en brygga som proffs utan att darra på manschetten medan andra skapar kalabalik och engagerar hela bryggan. Mycket kul och tryggt att sitta på en balkong på andra sidan, ha ha.

Med lunchmackor och vattenflaskor i väskorna tillsammans med badkläder, solkräm och handdukar gick vi mot Smögens närmsta strand.

När vi kom till badplatsen så insåg vi att det inte fanns en chans att ligga där. Vinden var så stark och temperaturen med den var allt annat än strandskön.

Men vid den lilla barnbadplatsen var det lite lä och en perfekt plats för krabbfiske. Något som mina söner har längtat hela året efter.

Det här är sommar! Min 13-åring och 8-åring. Samma kärlek till sommaren och sommarlovet.

Efter några tappra timmar på klippor och med hopp om att vinden skulle mojna gav vi upp. Vi går mot hamnen för att handla lite.

Och här är “vårt” hus. Lägenheten på mellanvåningen längst till vänster – där har vi vårt hem för tre dagar. Najs!

Alltid en god känsla att få se gamla hederliga ångbåtar ändå.

Den här hamnpromenaden, den här bryggan! Så mysig att strosa på och glo på folk och imponeras av båtar vid.

Med nyköpta baguetter och makens ihopslängda röra med räkorna som blev över från gårdagens skaldjursmiddag.

Det blev härligt snacks till fotbollen som visades på dataskärmen.

Kan inte se mig mätt på vår utsikt. Helt fantastiskt.

Middag och bord var bokat på Musselbaren, som ligger i bottenvåningen på “vårt” hus. Nära dit och hem.

Vi hade sett framför oss hur vi skulle sitta på uteserveringen i solnedgången men ack nej. Vinden var alldeles för stark och kall så det blev bord inne.

Blev ju bra det med men kanske att det inte kändes direkt somrigt. Men maten smakade sommar i alla fall.

Om du följt mig så vet du att jag försökte äta musslor i Paris men misslyckades, fick revansch på min födelsedag och njöt nu något så närodlat som det bara går.

Som musselbaren beskrev i sin meny: Många letar efter nya och hållbara protein men varför inte ta det som funnits länge och finns nära? Musslor!

God natt Smögen. Tack för en fantastisk dag.