Nu är det ett tag sedan vi var ute på vår tågluff från Stockholm till Venedig för att sedan resa upp norrut igen mot Salzburg och med Köpenhamn som sista stopp. Behövde några dagar för att liksom ta sats och se på bilderna. Förr lämnade jag in min 24 eller 36-bilders kamerarulle och för att hämtas en vecka senare. Nu när jag tänker på det är det bra att låta det gå tid mellan. Tid att smälta det hela och låta de egna minnesbilderna lägga sig först.
Det som dock har hänt vilket ju är fruktansvärt sorgligt och så läskigt är att det har skett en historiks översvämning i Venedig bara nån vecka efter vi var där. Jag ser nu på mina bilder med delade känslor. Jag kan ju inte ändra vår resa utan jag vill ändå tipsa om det vi upplevt.
I våras tågluffade vi första gången och det gav helt klart blodad tand så det skulle vi göra om. Att det blev så snart igen var inget vi trott. Förra tågluffen åkte vi till Paris (se inläggen därifrån HÄR) och till Berlin (se inläggen därifrån HÄR).
Hur tågluffar man?
För er som inte tågluffat så kan detta vara intressant: Vi hade köpt interrail-kort till alla i familjen och när de sedan kom bokade vi våra tågrutter och platsbiljetter. På Interrailkortet kan resa hur mycket som helst på ett givet antal dagar och det behövs inte alltid platsbiljett men då vi är fem personer samt har rätt små barn vill vi vara planerade så platsbiljetter minskar stressen om att få sittplats. Här finns det tjänster som är behjälpliga med att planer upp rutter och boka platser, tex Centralens resebutik i Kalmar.
Under resans ansvarar du för att skriva in dina resor i ditt Interrailkort.Varje delsträcka ska skrivas in. Jag vill inte jinxa det hela så jag skriver inte in innan trots att vi har hela rutten klar med platsbiljetter.
Vi packar i varsin ryggsäck för att kunna använda båda händerna att bära andra saker med och man vet aldrig hur terrängen är när man kommer fram för att ha rullväskor. Denna gång hade jag packat så lätt att jag var lite orolig halva resan. Var säker på att jag nån gång skulle komma på något jag glömt. Men ett par ordentliga skor, två par byxor och några få toppar räckte det alldeles utmärkt. Tog i lite mer för barnen för de råkar ut för olyckor lite oftare men det hade jag inte behövt.
Tågluff från Stockholm till Venedig
06.22 gick vårt X2000-tåg från Stockholm Central med destination Köpenhamn. Barn och make hade haft en lång höst och jobbat hårt och var trötta så hela familjen slocknade som ljus typ redan i Södertälje. Jag hade jobb kvar att göra inför vår semester så jag fick möjlighet att i den tysta tågvagnen få allt klart. Jag har dessutom inte lika lätt för mig att somna på tåg, eller i något färdmedel alls faktiskt.
Sedan plockades matsäcksmackor fram, Uno spelades både en och tre gånger, korsordsblock avverkades, ljudsagor lyssnades på och promenader på tåget togs. Vi hade en lång dag framför oss. Vi skulle resa i drygt 36 timmar.
Framme i Köpenhamn och bara 18 min på oss till nästa tåg. Vår nästa rutt siktade mot Hamburg med två byten.
De danska tågen måste jag säga är allt annat än mysiga eller bekväma. Har inget att klaga på vad det gäller förseningar eller liknande men tågen är mer som pendeltåg än mysiga långåkningssalonger.
Tågbyte i Fredericia och vi fick se det längsta godståget någonsin. Container efter container åkte förbi. Säkert upp mot 50 vagnar.
Framme i Hamburg
Nu är det tredje gången vi landat i Hamburg och den här vyn, den med den stora blå Philips-loggan, är numer en klassiker. Den här stationen är verkligen en knutpunkt och alla språk talas, mat från hela världen i den stora food courten och alltid många i rörelse.
Vi hade över två timmar innan nattåget, Nightjet, skulle gå så vi hade planerat in att äta middag nånstans nära och runt stationen. Efter några nitar, tipset är att boka bord innan tydligen, så fick vi plats på Paulaner mitt emot stationen. Och det visade sig vara en fullträff. Vi var så varmt välkomna och våra stora ryggsäckar kunde vi gömma under ett piano.
Två av de bästa timmarna i mitt liv spenderades här. Ett så fantastiskt minne fick vi med oss.
När vi tågluffade i våras till Paris och Berlin var det en sak som slog mig; i Berlin hälsade alltid all servispersonal först på barnen och vi hade aldrig ens hunnit sätta oss innan det fanns ritpapper och pennor till barnen. I Paris var de alltid trevliga mot barnen men aldrig att det var fokus på dem.
Blev påmind om detta nu i Hamburg för här kom barnmenyn fram i samma sekund vi rörde oss mot bordet. Barnmeny och ritpapper i ett. Pennorna fick vi ta med om vi ville. Tyskar är helt underbara.
Varma, nybakade pretzels att doppa i stark tysk senap ihop med en lager. Värt hela resan bara det.
Den här pausen, mellanlandningen i Hamburg och på den här restaurangen var bara det ett helt underbart resmål i sig. Med resan bakom oss nu så är minnet av de få timmar vi hade här ett riktigt kärt minne.
Tror inte du förstår hur god den här tallriken var. Flertalet olika tyska signummätter på ett och samma fat. De där små grå korvarna fick jag bara smaka på för de slukade lillkillen. Han hade aldrig smakat godare korv.
Då var det bara gå till perrongen med nattåget mot Innsbruck. Efter en lång dag var vi trötta även om klockan inte var så sent slagen.
Vi var ju noviser på det här med nattåg i Europa och saker jag snabbt lärde mig var:
• Stuva undan väskor så snabbt som möjligt för det är mindre kupéer än vad jag föreställt mig.
• Liten toffla hade varit bra för att röra sig smidigt till toalett/tvättrum.
• Jag är 180 cm lång. Det verkar vara för långt för sängar på tåg. Maken är 199…
• Jag somnar om som ett barn på nattåg som rullar. Att vaggas till sömn kan jag bli beroende av.
Små barnfötter tillhörande nyvaken 5-åring. Vilka hjältar de var, all tre barnen sov jättebra.
Är det en annan värld där ute?
Så mysigt att få en frukostbricka. Uppskattades enormt av barnen. Ja, de fick ju varm choklad och två frasiga frallor med sylt. Ingen fiberrik frulle direkt här inte.
Är vi framme snart? Är vi framme snart??? Sängarna ihopfällda och en liten bit kvar till Innsbruck för nästa byte och sista biten.
Så bra med de här hörlurarna vi kopplar samman. Barnen älskar ljudböcker och sagor så här blev det sagostund. Från min telefon som synes, ha ha.
Så mäktigt att kliva av tåget och verkligen känna att vi rest till en annan värld. En värld där bergen dramatiskt reser sig rätt upp. Så häftigt.
Det var svårt att sluta fotografera för i de dalar vi åkte var som tavlor allihop.
Men sen, rätt plötligt, plande bergen ut och det blev platt landskap för att sedan försvinna helt. Det var som att tåget blivit en båt med vatten på båda sidor och tåget.
Väldigt mäktigt att rulla på vatten.
En sådan kämparfamilj är äntligen framme! Från Sverige via Tyskland var vi vi nu i Italien. Europa är coolt alltså!
Vi klev ut från centralstationen och att kanalerna börjar redan här tog mig med storm. Var inte riktigt beredd på att kanalerna verkligen var exakt överallt.
Senast jag var i Venedig var 1990 och då bara på 3 timmar så jag hade antingen glömt eller inte hunnit se då hur mycket kanaler det faktiskt är.
Laddade för att promenera fram till vår lägenhet vi hyrt. Alltid lika spännande att ge sig hän i en stad man inte känner.
Det var sommarvärme och promenad i vackra gränder.
Ska jag ta en bild på dig, frågade maken. Okej då, jag bjuda på mitt osminkade ansikte, hade i alla fall fått på mig läppstift på tåget. Men står man i en av världens vackraste städer så är ingen make up nog jämfört med denna italienska skönhet.
Tre mycket imponerade barn.
Blir det mer italienskt än så här? Blir det vackrare än såhär?
Och äntligen var vi då framme vid vår lägenhet. Men vi stannade inte länge på rummet. Bara lämna väskorna, sätta på mascara och ge sig ut i den italienska kvällen.
Fortsättning följer. Uppdatering: HÄR kan du läsa om vår första dag i Venedig.
