Författare: Helena Lyth

Vardagen är här och jag påminner mig ständigt om dess fördelar. Vad jag såg fram emot där i slutet av sommaren och vad jag hade för både förhoppningar och “nyårslöften”. Att jag inte redan nu i mitten av september börjar vackla.

För mig gäller det att lyfta vardagen och de där små stunderna så gott jag kan. Ni som läser bloggen får se endast dessa små godbitar så tvättberg, försenade fakturor, i-all-hast-nudel-middag och “men va fasiken, du skulle ju göra läxan/packa ryggan/städa rummet” slipper ni, så var inte oroliga – det finns så klart även i alla bloggares/influncers hem. Bra att påminna om då jag själv håller andan när jag ser vissa konton av skönhet. “Bråkar de aldrig om skärmtid? Hur hinner hen med allt? Vardagen där verkar vara konstant sommarlovssemester…” Ja ni fattar.

Men denna tisdag vaknade jag orimligt tidigt. Jag var bort i helgen på hotell (återkommer med det) och med det tror jag att jag liksom blev jetlaggad ha ha. behöver nästan ta en Nap mitt på dagen, somnar tidigt och så klart vaknar tidigt och så har det varit två nätter. Måste styra om… Men tillbaka till morgonen. Så när jag nu vaknade tidigt kunde jag göra en av de där sakerna jag haft på min “nyårslista” – få vardagliga saker bli lite mjukare. Och en frukost på en tisdag med tända ljus är precis en sådan sak. Barnen sitter vid bordet i snitt 7 minuter men de 7 ministrarna blir ju väldigt mycket mysigare med tända ljus.

Vi har verkligen olika frukostar utifrån både säsong och smak. Nu har vi haft en period av chiapudding men det signaleras från visst håll (lillebror) att det inte är så jääääätte gott och han vill ha gröt. Annars har det varit en rätt oinspirerad macka som varit standard. Men då det krävts mer har det varit gröt. SÅ nu är vi nog i en övergångsperiod. Kallare ute – varm gröt får börja dagen. Rimligt ändå.

Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om chiapudding heller om jag ska vara ärlig. Första skeden ger lite “hoppsan så slemmigt” och sedan säger det slump och allt är uppätet. Men puddingen blir ändå bäst ihop med en rejäl klick av yoghurt och även lite jordnötssmör. Ja kolla in DETTA inlägg så ser du.

Jag släckte ljusen och skrev detta inlägg kl 08.20 och jag skulle lägga upp. Men det ville inte datorn. Den sa nämligen att mitt virtuella minne var slut. Jaha, det var ju tråkigt. Jag är helt värdelös vad det gäller admin och hantering av mina grejer. Jag fick föra över bilder och radera hur mycket som helst för att frigöra. Den där lilla startskivan var liksom proppmätt. Så nu är det gjort och jag kan posta.

Jag ligger dessutom lite efter min bloggen och vill sätta mig och skapa kul content för i huvudet är jag full av saker men har svårt att komma till skott.

Ja, du får väl se hur bra jag blir på att få ut mig det hela. Tills dess:

Jag tror inte jag är ensam om att gilla snabbnudlar och att ha ett gäng påsar i skafferiet. Eller ramen då som det väl egentligen är?

Barnen kokar sina egna utan några som helt problem så mellanmålen fixas på löpande band också. Jag gör mig gärna en varm nudelsoppa/ramen till lunch de dagar jag jobbar hemma och inte är jättehungrig. En lagom lunch men då gör jag de lite matigare och än mer smakrika för att få en mer mättnad och energi.

Att addera på grönsaker och protein i buljongen med nudlar är inget nytt och jag har  tidigare haft kokt ägg i.

Men nu tar jag det ett steg längre genom att koka ägget i buljongen med nudlarna. Alltså att jag porcherar ägget ihop med nudlarna. Nu snackar vi alltså snabbnudlar på riktigt!

Tips för matigare & godare snabbnudlar/ramen

Ingredienser:
1 förpackning snabbnudlar/ramen
vatten
1 ägg
Blandade grönsaker
Smaksättare

Gör så här: Förbered grönsakerna som ska vara i buljongen. Koka nudlarna enligt förpackningen.

När nudlarna börjat mjukna och släppa från varann knäcker du försiktigt i ett ägg mitt i. Rör med gaffel runt kanterna så buljongen får snurr, fart.

Låt koka lite så ägget koagulerar. Lägg i grönsaker och annat som ska vara i buljongen och nudlarna. Krydda gärna upp buljongen. Jag har en smakförstärkare som är som flytande buljong, extra umamismak.

Häll upp i soppskål och servera dig själv.

Något snabbt blev ännu snabbare.

Nu är Blossa 23 här och har fått namnet Gamla Stan och det var faktiskt en överraskning att det blev en hemvändande smak då det pratats innan i olika kanaler om olika smaker från exakt alla världsdelar. Ska villigt erkänna att jag inte tänkte på mina egna hoods om man så säger, årets Blossa smakar hallon och humle. Så här lyder det i pressmeddelandet:

Efter att ha letat smakinspiration jorden runt åker Blossa hem igen: ”Jag har tagit fram alla årgångsglöggar sedan starten, och det känns fint att under jubileet resa tillbaka till där allt började”, säger Åsa Osvärn, Blossas Chief Blender.

Blossa 23 är en vit glögg med smak av friska hallon och blommig humle och en hyllning till Blossas rika hantverkshistoria. I och med 20-årsjubliet firar Blossa lite extra, bland annat med att för första gången lansera en alkoholfri variant av årgångsglöggen.

 Efterlängtad alkoholfri variant: I år kommer årgångsglöggen för första gången, utöver den traditionella starkvinsglöggen, också i en alkoholfri tappning.

En (själv)lysande flaskdesign: Precis som Gamla Stans gatlyktor lyser (den alkoholfria)flaskans detaljer upp i mörkret.

Så det var med stor spänning och glädje jag tog emot ett pressprov och med det fortsatte den stående traditionen är med provsmakningar 2012, 2013, 2014, 2015, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021 och 2022. Det är bara 2016 jag föll bort från presslistan…

Alla pressbilder som skickades ut i samband med lanseringen visade glöggen serverad i vinglas och med is så det var ju så klart det jag då också ville smaka den. Och att bilderna dessutom hade samma glas som jag samlar på (minns du inlägget HÄR) så var det ju givet.

Och håll nu i hatten. Om det är så att Blossa efter ha rest ute i världen så har årets Blossa även hittat hem till mig. Detta är en glögg i min smak och just kall. Jag är en som älskar söta viner, portvin, martini bianco osv och detta är precis, alltså exakt, sånt jag älskar. Sött, kryddigt och med en mycket fin smak av jul.

Den alkoholfria var också god men där saknade jag styrkan på kryddorna. Jag som typ hela december tippat alkoholfri klassisk glögg hade gärna sett lite mer drag på smaken. Lite mer kryddig mild saft tyvärr. Jag är ett stort fan av alkoholfria drycker, drinkar och öl så när jag hittar någon som smakar mycket köper jag det hellre än med alkohol men här föll det lite. Men då vinglöggen fick exakt alla mina tummar, solar, getingar osv jag kan frambringa så är det ok.

Att flaskan har självlysande detaljer. Ja det är väl kul men som alla vet kräver materialet en enorm lyskraft först och sedan måste man vara i totalt mörker för att det ska synas. Spännande att se om någon på riktigt kommer märka effekten. Jag fick gå in i sonens garderob efter ha stått i tio minuter med ficklampa på flaskan. Partytrick älskas ju!

Om jag får sia kommer denna flaska sälja slut och bli en av favoriterna genom åren. De som ojjat sig om kaffe, lavendel och te mm kan nu känna sig trygga – detta är en glögg som smakar glögg och jul men ändå har en egen touch.

Blossa finns att beställa på Systembolaget HÄR.

Blossa 23 serveringsförslag

Så kul att se glögg som ingrediens i drink, det är något vi sett mer och mer av och med pressmeddelandet kom även förslag på drinkar. Dessa måste testas.

Blossa 23 Spritz
2 delar Blossa 23 15%
2 delar mousserande vin
1 del apelsinjuice
Några mosade hallon

Blossa 23 Humle
1 del Blossa 23 alkoholfri
2 del Citronöl
Lite sockerlag
Citron
Is

Blossa 23 Gin & tonic
3 del Gin
2 del Blossa 23 15% eller alkoholfri
3 del Tonic
Frysta hallon
Is

Nå, är du en som testar de nya årsglöggarna eller väljer gamla favoriter? Eller kanske gör egen?

Pasta med salsiccia är en favorit här hemma. Rätten som lagar sig själv. Har du testat?

Som du vet gillar jag genvägar men för den sakens skull ska det inte tallas på varken smak eller kvalitet när det kommer till maten. Snabba enkla rätter som smakar riktigt bra – det är sånt vi behöver i vardagen. Och här kommer just en sådan rätt. Barnen älskar den, den är snabb att laga och med ett glas rött blir det värsta Lady och Lufsen middagen om man vill.

Pasta i sås med salsiccia

Ingredienser:
Pasta, gärna bred som pappardelle

Rapsolja

1 gul lök

1-2 vitlöksklyftor

1 förp pastasås, tomatsås

1 buljongtärning

6 färska salsicciakorvar

Salt & peppar

Gör så här: Koka upp saltat vatten och koka pasta enligt förpackningen.

Finhacka löken och värm upp olja i en traktörpanna. Stek löken i några minuter och pressa ned vitlök. Låt steka med ytterligare någon minut.

Häll i den färdiga pastasåsen och rör in löken och låt koka upp, sänk tempen så tomatsåsen sjuder. Smula ner buljongtärningen.

Ta fram salsiccia och skär upp änden på korven och tryck ut salsicciafärsen i bitar, ner i såsen. Färsen i bitar blir som köttbullar. Koka 5 minuter så salsiccia blir kokt.

När pastan är nästan klar; häll 1 dl pastavatten i tomatsåsen, resten i durkslag. Snabbt tillbaka ner i traktörpannan och rör in i pastasåsen med salsiccia. Låt koka några minuter till så pastan kokas färdigt och får smak av såsen. Smaka av med salt och peppar. Servera.

Palettblad har blivit en krukväxt som många har som favorit. Inte så konstigt kanske då den är väldigt enkel att ta hand om och med sina färgglada blad är den så vacker. Det finns de som skiftar i ljust grönt och vinrött, de som är mörkt röda och sedan mängder varianter till.

Jag fick en stickling av Maria, se HÄR, 2019 och den verkar stormtrivas i min rätt tveksamma vård.  Jag kan inte påstå att jag vårdar den ömt men det är kanske just det den gillar?

Men det finns en sak (jo det är flera men jag fokuserar här på en) jag gör.

Det vackra palettbladet växer sig stor i det ljusa vida fönstret så att den vill ha ljust har jag förstått. Sedan vattnar jag kraftigt varje tisdag – varför tisdag? För det är en sådan tråkig veckodag så dagen har blivit lite roligare med att vattna. Och var 60.e dag sticker jag ner näringspinnar i jorden. Inga större ansträngningar all alltså.

Och när jag gör endast detta så får den växa i lugn och ro men efter några veckor gör jag min enda ansträngning.

Och här är annan vinkel i vardagsrummet från soffan jag visade på Instagram tidigare. För du följer väl mig där?

När alla blad vänt sig mot ljuset och vi i rummet bara ser baksidan av bladen tar jag upp den tunga krukan och gör en 180. Jag vänder den alltså så baksidan vetter utåt och vi får se de vackra bladen.

Jag går helt klart bet på att kunna visa det tydligt på bild för genom kameran syns ingen skillnad men det är världens ändring. Lovar!

Och sedan om några veckor kommer mörkret och min palettblad blir ledsen. Blad kommer tappas och grenarna blir deppigt nakna – då klipper jag ner hela palettbladet rätt kraftigt. Och till försommaren är den sedan lika stor igen  den ger sig aldrig!

Jag som flyttat tillbaka till mina barndomskvarter Södra Ängby kan helt klart se på hur området ändrats från då till nu. Inte arkitektoniskt då husen är skyddade och inte får ändras. Utan en mycket tydlig osynlig skillnad är hur socialt det är nu. Jag försöker verkligen se på området utifrån ett så objektiv sätt men så klart går inte det för då var jag barn och nu vuxen med egna barn men utifrån aktiviteter i området där alla är inbjudna har ökat med säkert 600%. När jag var barn var det endast valborgsfirandet som var gemensamt men nu är det aktiviteter över hela året som grannskapet ordnar.

Är det skillnad på 1980-talet och 2020-talet? Ja så klart det är men det jag utifrån min egen upplevelse ser så var kvarteren här inte alls så barnfyllda då som de är nu. Och om det är något småbarnsföräldrar gör så är det att hitta kompisar till både sina egna barn och sig själva. Mina föräldrar umgicks mest med vänner från andra håll med andra gemensamma nämnare än att de delade postnummer så mina vänner blev de i de närmsta husen jag själv nosade upp och typ släktingar.

Vi har här, som på många ställen i Sverige, väldigt härliga cykelfester där exakt alla 512 hus är inbjudna. Det är grannar i åldrarna 70+ – 30 som umgås och lär känna varandra och sedan småfester med de närmsta grannarna. Som i de flesta bostadsområden.

I lördags hade vi fjärde året på vår lilla gatsnutt en kväll tillsammans. Barn och vuxna samt nästan-vuxna. Upplägget är underbart och enkelt: det är ett rullande schema och det är 3 hus per år som får stå för kvällen. Ett hus per rätt.

Förrätt och mingel för vuxna, burgare, lekar och fiskdamm för de yngre.

Sedan vidare till hus nummer två för huvudrätt.

Och efterrätt i hus nummer tre.

Sedan på söndagen var det Ängbydagen med loppis, hamburger- och korvgrillning, fika och springlopp för olika åldersklasser. Men mest så är det ett härligt mingel för alla grannar.

Detta var inget vi tänkte på när vi gick på husvisningen för 10 år sedan. Jag som känner till varenda sten, vartenda hus från barndomen behövde ingen introduktion till området men det jag inte kunde gissa var hur området växt i värme. Hur vi fått fantastiska vänner och våra barn skapat relationer och trygghet.

Jag som då är uppväxt här har aldrig sett mig som nåt annat än en tjej uppväxt utanför Stockholm och ja, en storstadsperson, men med denna lilla bykänslan kan jag förstå den starka kärleken man känner för sin bygd om man kommer fån mindre orter.

Yngste sonen fick representera familjen Lyth.

Sedan var alla värda godsaker, men mest den springande pojken, från det dignade fikabordet. Skolans femteklassare hade bullat (!) upp rejält och säkrade säkerligen en bra klasskassa för fika vill ju alla.

Så nu är det ett år till nästa gång. Men om några veckor är det Kulturdagen här i byn, alla som på något sätt utför något kreativt får ställa ut och det vandras mellan husen. Någon visar upp hur man flätar korgar, någon har vernissage med sina akvareller, en annan visade hur hon skapar vackra ting i läder, en inspirerar till att reparera sina kläder och ja, jag kommer ha bokbutik i källaren. Så kul.

Nu vaknar vi till en natur som bjuder på fest. Mornarna är mjuka och dimmiga. Luften fuktig och mild. Sedan jobbar strålarna sig genom och får hela världen att bjuda på fyrverkeri.

Jag tror ändå denna period bjuder på fler färger än maj. Försommarens blommor må vara färgstarka men det är nu naturen har flera olika toner och kulörer. Löven skiftar färg, frukterna lyser i träden, rönnbären som röda bomber och sedan alla blommor som ännu står stadigt.

Ovanpå det så är luften klar och ger i alla fall mig klarare tankar så att säga. Jag fungerar så mycket bättre när luften inte är tryckande och fuktig. Men den luften väntar jag lite på än så länge. Den sensommarvärme som vi fått nu ger inte riktigt den önskade känslan jag vill ha men det kommer ju.

Jag är en höst människa och har alltid varit. Det lugn som nu sprider sig på dagarna får mig att må bra. Vi vet att sommaren är kort så där när sommaren kommit så måste man bara ut och vi ska hinna göra allt det vi längtat efter, träffa alla vänner som också är somrigt glada och samtidigt ska trädgården fixas, grillen ska gå varm, långbord dukas upp, somriga äventyr varje dag, böcker ska läsas, barn ska aktiveras mm mm. När temperaturen sänker sig och vi drar oss inomhus och “får” vara inne, ensamma och stilla. Jag vet – det är jag som lägger dessa krav/förväntningar men visst är det så här. Hösten ger mig ett lugn och jag alstrar all energi jag kan nu för att hålla detta lugn hela vägen fram till de mörka dagarna.

Nej, jag hade inget odlingsår i år heller men vet du – det hade jag inte ens planerat för och det är jag så nöjd med. Jag har helt och hållet kapat bort det dåliga samvetet över att ha en tipptopp-trädgård. Trädgården är vårt gröna rum att var i , inte jobba i. Då barnen och maken inte är intresserade av att fixa, dona och påta tänker inte jag ta det ansvaret själv och bara känna att jag misslyckas och lägger tid på något som vi egentligen inte har tid för.

Det som nu ändå blommar och verkar frodas ställde jag på och runt vårt gamla träbord. Alldeles lagom mycket trädgårdsskönhet för mig.

Det lugn som dagen börjar med och sedan explodera i klara färger. Jag tar emot detta och känner hur jag åker med i dessa svängningar. Så tacksam över alla årstider och skulle aldrig vilja vara utan dem.

Nu ska jag sätta igång på riktigt och planera arbetsveckan. En vecka med en massa to-dos som ska klaras av. Får se om jag på fredag ser en lista med bara en massa bockar. Hoppas på det.

Nu har vardagsrummet fått sig en höstskrud med kuddar i varma brända toner och detaljer. Som alltid när det blir kyligare ute vill man ha varma toner inomhus, och på sommaren med värme ute så är det ju svala dito man väljer i sina rum.

Med några gamla kuddfodral från förrådet och några nya fick sommaren ett helt nytt uttryck. Kolla i slutet här för en före-och-efter. Och inlägg från när soffan kom hem till oss kan du se HÄR.

Några av de nya kuddarna finns här (adlinks) kanelbrun tuftad kudde,  enfärgad ljusbrun, röd sammetskudde,  brun sammetskudde

En väldigt clean soffa som kan varieras efter säsong och högtid.

Tänk vad färg kan göra.

Vit porslinsskål (adlibk) så perfekt för alla äpplen nu och liten vit kruka (adlink) med innerkruka i färg.

Jag har alltid massa loppisfyndade spel på soffbordet för det finns alltid tillfälle för ett parti av något.

Naturen må skifta från grönt till brunt men dessa jordiga färger är ju fantastiska tycker jag.

Och jag kan säga att de röda kuddarna blir kvar ända till nyår och några av de bruna kommer bytas mot gulligare toner. Kanske grönt eller grått? En liten röd brygga från höst till jul helt enkelt.

Jag går förbi sonens rum och hör ett litet snarkande, tittar in och ser inget…

Eller?

Jo men där ligger ju nått gosedjur och andas!

Tänk vad skönt det är att vara katt ändå! Tror jag ska bete mig som Birger i helgen faktiskt.

Jag är fortfarande förtjust i den snabba lilla makeover jag gjorde i sonens rum, kolla HÄR, men snart växer han nog ur den  får se vad hans tonårs-jag vill ha

Men nu ska jag på drejkurs och har mina mest oömma kläder på mig. Ha en fin fredagskväll!

Oj vad denna torsdag rusade iväg. Jag hade avsatt hela dagen till administration och som alltid när jag ska göra det som jag tycker är det absolut tråkigaste på jorden – admin, så är jag så seg ur startblocken.

Jag sätter igång diskmaskinen, viker tvätten, puffar kuddar, bäddar alla sängar väldigt omsorgsfullt, skurar ur diskhon… gör väldigt många saker som inte alls är viktiga bara för att det där som jag bör göra är så tradigt.

Jag minns hur jag i barndomshemmet städade varenda cm av mitt rum, vek hela garderoben innan jag kunde sätta mig med plugget till matteprovet. Jag var tvungen att liksom städa mig ren för att kunna ha 100% fokus. Säkert något syndrom för detta ha ha.

Så jag kbt-ar mig med min allra mysigaste spellista, tänder ljus, brygger nytt kaffe, lockar med mig katten och sätter mig i matrummet istället för i arbetsrummet. Nu finns det ingen återvändo. Fakturor ska betalas, fakturor ska skickas, mejl ska svaras på (och börja varje mejl med ursäkta sent svar), planera jobb, och kors i taket, vara proaktiv. Ja men faktiskt, det är rätt lugnt nu, vilket egentligen borde stressa mig, så det finns tid att tänka längre än en vecka taget.

Men som sagt, det är rätt lugnt och av vad jag förstått så är det många som har det så nu. Den där långkonjunkturen som det pratats om länge har landat i marknadsföringsbudgetarna och det dras åt.

Men även om det är rätt lugnt på uppdragsfronten finns det ju alltid att göra som sagt och vips var klockan över 17 och jag hade en halvtimma på mig att göra middag till barnen för det var ju föräldramöte i skolan idag. Hur kunde dagen gå så fort? Jag skulle ju bara rensa mejlen…

Jag hann till föräldramötet precis men det är ett gissel med tre barn när skolan väljer att ha möte för alla klasser samtidigt och vi är “bara” två föräldrar. När kloningsutvecklingen fortfarande inte löst detta få vi prioritera. Dotter börjar 7.an och lillkillen börjar 4.an så nya stadier får prioriteras medan äldste fortsätter i gamla spår i åttan.

Så med detta rätt innehållslösa inlägg säger jag god kväll och nya fruktsamma tag i morgon. Då ska jag på drejkurs minsann!

Då ska vi titta på Rustas jul 2023 som jag idag fick se på en pressvisning. Här om veckan var det IKEA som visade sin jul och det kan te sig knasigt att så här i sensommaren med solens fortfarande starka strålar prata om mörka mysiga stunder med doftande bullbak och glögg men det är ju pressvisning för både de som gör tidningar vilka har månader med planering innan du kan köpa magasinet i butik och för oss som jobbar med sociala medier – vi tar allt på volley och är snabbfotade. Speciellt jag som är en jultoka av rang och kan ta julinspo alla dagar på året.

Hur som helst, tillbaka till idag och Rustas jul. Deras visningar har jag haft glädjen att besöka flertalet gånger 2022, 2021, 2020, 2019) och jag har aldrig blivit besviken då Rusta vet vad julfirare vill ha. Det är traditionellt, klassiskt och mysigt med alla de kända detaljerna samtidigt som de kryddar upp med de där knasiga detaljerna. Rock’n’roll-tomte, knasiga renar, discokulor mm. Men hur var då julen hos Rusta 2023 nu när förväntningarna var höga?

Som du ser från listan där uppe med de tidigare visningarna så var jag och mina kollegor förvånade över det nya upplägget med en visning i en lägenhet där vi besökare fick olika slottider att i grupp gå in i rummet. En halvtimma per grupp. Från sittande vid bord och få en visning presenterad till att ha en begränsad tid – hur skulle det bli? Jag som vill känna, klämma, dofta, fota och tänka på julen var orolig innan.

Och ja, det blev en mycket annorlunda visning. Inte mycket julstämning är jag rädd. Nästan så visningen skulle ha varit på PR-byrån istället för det var väldigt svårt att se alla saker. Om man ändå inte skulle skapa den där julmagin och få spridning på filmer, bilder kunde nyheterna och julkollektionen smidigare visats som en vanlig visning.

Men med det sagt är det absolut inget fel på nyheterna men man måste ha lite fantsti att sätta de i sin rätta miljö, med kall december utanför fönstret och mysigt mörkt rum med levande ljus och White Christmas i högtalarna.

Och det de flesta vill veta: Rustas julsortiment landar i varuhusen från slutet av september till mitten av oktober. Så med andra ord ska det garanterats finnas jul hos dem 15/10.

Det som så alltid goa gänget på Rusta. Men om vi då ska gå igenom de saker jag inspireras av och vill visa er.

Rusta har tre stilar för julen 2023:
Den traditionella med rött, guld och grönt.
Den skandinaviska med naturfärger
Den lekfulla med pastell och glitter

Rusta gör sina julbyar med bravur. Jag bara älskar alla deras olika upplysta små julbyar med ofta saker som rör sig. Denna mäktiga pjäs med ett tåg som cirkulerar är ju värsta bästa juldrömmen.

Vi har fyra jultröjor här hemma från Rusta och jag tycker denna med den lille jultaxen ska bli den femte och alla i familjen får var sin. Rimligt.

Om vi fortsätter md kläder så kommer jag först i kön på flanellpyjamasen. Om det är något plagg som används i december är det just flanellpyjamas och min gamla gick sönder (läs sprack av kraftig användning) efter nyår.

Och det där bädsettet med katter och hundar i julskrud var väl för söt??!!

Något jag tror starkt på är, över hela året iofs, är sängbrickan. Tror jag ska ha det som ett mål för vintern 23/24 att spendera mysiga stunder med många kuddar och min sängbricka, som jag visade HÄR, för det är väl höjden av mys?

Och sedan ger jag mina tummar upp för de stora bulliga muggarna perfekta för varm choklad. Finns som ren (här på bilden), tomte och snögubbe.

Kudden med tofsar var min favorit av årets julkuddar hos Rusta. Ja, jag behöver fler tofsar i mitt liv helt enkelt.

De djupt röda servetterna med fransig kant var min favorit från det dukade bordet.

Rustas traditionella julstil är den som faller mig mest i smaken, kanske inte jätteförvånande, och den jag tycker Rusta levererar bäst. Den skandinaviska är lite oklar och här på visningen visades den främst i julstjärnorna som ska hängas i fönstret. De görs i FSC-märkt papper och återvunnen bomull.

Den lekfulla julen är inte för mig men jag bara älskar att Rusta gör alla sina olika detaljer som är helt crazy. Alla roliga renar och tomtar får helt klart mungiporna att röra sig uppåt.

Ja, en tomte som kompis i badrummet kanske är precis vad jag borde piffa till med?

Lök- och västerbottenpaj samt tunnbrödsrullar med sallad i och julskinka ovanpå. Goda och inspirerande snittar.

Jag hade sällskap av min vapendragare Hanna och vi satt och pratade om årets julkalender som är en remmare på klassikerna Trolltider. Och det roliga var att vi båda älskade var sin figur från serien och hade klätt ut oss till dessa varje dag. Jag var Dorabella och Hanna var Mara!!! Helt otroligt kul. Så det är ju klart att vi måste göra något med detta.

“Hej Helena, vi tycker du gör ett fantastiskt jobb i dina kanaler och vi har ett samarbete vi tror du skulle passa för. Vi söker dig mellan 30 och 40…”

“Hej Helena, du skulle vara den perfekta ambassadören för oss och vill ha med dig i nästa kampanj för kvinnor med klimakteriebesvär…”

Vem av dessa är jag? Jag fyller 50 om ett halvår och ena sekunden känner jag mig som 27 och bara i början av livet, karriären och söker mig fram. I den andra känner jag mig lastgammal och ser att jag skulle kunna vara mamma till kollegorna som sitter i samma rum. Men frågan är vem vill ni/de/jag att jag ska vara? För vem får jag vara?

Livet runt 50 – den nya tweenien?

För ett gäng år sedan kom uttrycket tweenie om barn mellan 10-12, dvs de som inte är småbarn men inte tonåringar än. Och jag undrar om jag är tweenie 2.0. Att vi kvinnor som ser oss som vakna, aktiva, pigga på livet, redo att utvecklas och vara först med det senaste men med gamla mått mätt skulle vara nöjda, sitta lugnt och kämpa vidare i exakt samma fotspår för att landa en guldklocka i slutändan som tack för lång och trogen tjänst.

Nu kan jag bara tala för mig själv så klart men jag kan absolut se hur jag i tidiga 30-års åldern såg på de som var 20 år äldre var just det: äldre. Att jag inte riktigt kunde se att vi skulle kunna ha gemensamma nämnare. Men för varje år som gått och jag närmat mig de där 50 så känner jag att JAG absolut tycker mig ha massa gemensamma nämnare med de som är 20 år yngre. Var det så för de kvinnor jag mötte då också och jag avvisade dem som passé? Hemskt isf och jag ber om ursäkt. Men hur ser de som är 30 på mig nu? Passé? Ännu hemskare för det är ju det sista jag känner mig.

Jag tror vi är många mitt i livet som mår helt otroligt mycket bättre än när vi ansågs mer attraktiva för omvärlden, då ungdom per automatik ju ses som attraktivt. För de flesta har kommit ur småbarnsåren och med det större möjlighet att fokusera på våra liv och karriärer. Samtidigt ha lite f**k it till rätt mycket då ängsligheten är bortblåst. Vi kan se tillbaka på bilder av oss själva som yngre och se att vi ju var assnygga men då såg vi bara ojämn hy, sladdriga lår, mjuk mage eller nåt annat av de där sjuka sakerna vi matades med att det var fel med oss. Vi har nu kommit på att vi inte tid att bry oss om sånt för vi har mött riktiga viktiga saker som vi fokuserar på som barnens hälsa och skolgång, åldrande föräldrar, sjukdomar som drabbar ens familj och vänner, stadiga relationer, fasta arbeten.

Jag tror kvinnor (ja jag talar om kvinnor för det är ju den del av mänskligheten jag kan relatera till) mitt i livet är det nya svarta! Satsa på oss för vi kommer inte behöva vabba, satsa på oss för vi är uppdaterade med exakt alla trender från nya plattformar till senaste foundation/byxlängden/charkbrickan, satsa på oss för vi har hela livet dubbeljobbat, satsa på oss för vi har historia och erfarenhet men nyfikenheten att utvecklas. Och vi är galet attraktiva!

Och sedan vill jag ändå slänga in det jag stör mig mest på med två mejlen jag fick ovan: de utgick från ålder. Det första var helt klart att de trodde att jag var under 40 och då passade in men när jag sa att jag snart var 50 var det nej. Och den andra, förutsatte de att jag hade besvär pga min ålder? Precis som min ascoola mamma som är 87 och jobbar som statist på olika film- och reklamfilminspelningar blir kallad till castings men får nej för att hon är för pigg. De förutsatte alltså att en äldre kvinna ska vara grå och trött?

Så vem vill jag vara? Så klart mig själv men det är en kamp när omvärlden värderar en utifrån födelsedatum och att ett leende kantat av skrattrynkor inte får anses vackert. Den filterhysteri som gäller i sociala medier hjälper inte nån utav oss. Om vi som är aktiva i sociala medier och klivit över 45 börjar antingen göra fysiska ingrep eller digital retuscheringar kommer ingen se kvinnor blir vackrare och vackrare. Jag vill lägga in ett R i födelsedatum och skriva fördelsedatum  – ju högre siffra desto högre fördelar borde det vara för vi har ju levlat upp som jag säger. Vi blir en nivå bättre för varje level.

Och för de två eventuella kunderna ovan så säger jag – satsa på mig!

I går gick den av stapeln – årets kräftskiva och med det så invigdes vår terrass på riktigt. För jag ville verkligen att vi skulle sitta ute och använda platsen innan hösten kliver in på helt och hållet. Jag hade spanat på väderapparna hela veckan och från ösregn till duggregn och 13-18 grader. Inte bästa förutsättningarna för att sitta ute men med markis, filtar och värmekällor skulle det gå. Och vi passade på att hänga upp, kanske mitt livs bästa köp, en värmelampa.

Nu kommer vi kunna sitta ute här mycket mer och längre. det känns som om vår nygamla uteplats blivit en favoritplats.

Ett, två, tre och det dukades upp för 8 pers utomhus och för 9 barn inomhus.

Alldeles alldeles underbart.

I princip samma dukning jag visade i Nyhetsmorgon och hade hemma för lilla familjen. Men nu för 8 pers.

Och erasseblommor från trädgården i tvätta-händerna-skålarna.

Jag har så många dekorationer för kräftskivan och hade veta hänga upp allt men då det skulle regna ville jag inte riskera dem. Så det blev ljusslingor och endast 4 månar jag tyckte jag kunde låta bli slitna.

Då bordet fylldes av dukningen och kräftor så fick alla tillbehör och dryck stå på litet bord bredvid.

Förrätterna serverades som plock inomhus. Små mini-smörgåstårtor som sonen gjorde. De blev så fina.

Barnen fick räkpasta inomhus och sedan plocka kräftor från oss.

Alltså den här lampan. Inte bara att den gav värme så vi kunde sitta ute hur länge som helst – den gav ju dessutom fantastiskt ljus. Så värmeslingorna blev som en lampa på riktigt.

Mellanostbricka.

Och sedan lite (mycket) oinbjudna gäster.

Efterrätt med äppelpaj med vaniljsås och kladdkaka med grädde vår vänner tagit med.

Ingen hemmamiddagsfest utan sällskapsspel.

Våra vänner skickade denna bild från när de gick. Det blev så klart även lite dans innan huvudet träffade kudden. En underbar kväll med underbara vänner. Ett år till nästa gång…

Det är roligt hur livet går i vågor och ens vänner följer med samma ström. Allt har sin tid och man omringas av en sak, en företeelse i taget nästan. Jag minns en sommar jag och maken var bjuden på åtta bröllop (och lägg också då till fyra möhippor!) så man var inne i ett spinn av bröllopsyra hela tiden. Sedan kom en era av väldans massa barnkalas med jag vet inte hur många bruncher varje helg. Och nu duggar 50-årskalasen tätt måste jag säga. Ja, det skulle de ha gjort lite tidigare egentligen men då den där kända pandemin slukade ett par av dem så är vi nu igång på riktigt tycker jag.

Jag är så glad över att ha underbara vänner som gillar att ställa till med kalas (kanske just därför vi är vänner…) och se till att det skapas dansgolv runt om i stan. Och att få fira en kär vän är väl det allra härligaste.

Nu var det en av de bästa som skulle firas och för det mötte jag  först upp J och M på en förförfest med en lunch på hög höjd, nämligen på Spessos takbar.

Jag har inte använt mycket av mina “Meldelhavskläder” denna sommar. Du vet de där kläderna som kräver tropiska nätter och solbränd hud. Nu när det var lite mer än bara en middag utan en ringt festfest och jag inte kommer få mer solbränd hud än detta så fick spaghettistrap-linnet lämna en trygg förvaring i garderoben för att lufta sig. Och för att maxa denna outfit så tog jag Kermit som stilförebild och tog även mina gröna byxor.

Sedan åkte vi hem till L för en riktig förfest med dela sminkspegel i badrummet och föna håret. Det var inte igår jag hade en sådan grej ihop med väninnor. Något väldigt nostalgiskt över det, en liten tidsresa.

Sedan en taxifärd till Bio Aspen i Aspudden som för kvällen då abonnerats av festobjektet.

Och hon har helt klart en förkärlek för 50-talets inredning så hon var ju ett med denna inredning som har räddats från det tyvärr nedlagda legendariska Konditori Valand på Surbrunnsgatan om nån minns det. Och här kan vi snacka om äkta tidsresa.

Sedan följde en kväll av god mat, skålar, skratt, tal, tårar, sång, musik, dans och ett hejdundrande firande. Grattis till världens fräschaste 50-åring!

Jag har ju glömt att visa en grej vi gjorde i sommar, i huset vi hyrde på Gotland – nämligen att grilla rispapper.

Att göra färska vårrullar, eller sommarrullar som de också kallas av rispapper är ju bland det godaste som finns. Och att sedan fritera rispapper för att använda som “kex” till snittar är en riktig favorit. Och nu gjorde vi något nytt med dessa nästan genomskinliga tunna rispapper och det blev ju nästan också något helt annat.

Och om du gillar taco samt asiatiska smaker så är detta din grej. Som en kombination av flera världar med det lite hårda mexikanska tacoskalet för att fylla med allt det du gillar och sedan rispappret som ger en touch av Asien – ja så kan jag sammanfatta det.

Grilla rispapper – som en asiatisk taco!

Ingredienser:
Rispapper
Och sedan det du önskar fylla rispappret med med protein och grönsaker.
Sås förslagsvis srirachamajjo

Gör så här: Förbered alla ingredienser som du önskar fylla rispappren med. Vi hade rester kvar från grillmiddag så det var bitar av fläsk och korv. Samt tunt skuren salladslök och färsk bladspenat.

Lägg ett rispapper på en tallrik eller skärbräda och fördela de olika ingredienserna över ytan.

För över rispappret med fyllningen till den heta grillen med stor stekspade. Omgående börjar rispappret att “bakas” och poppa upp. Ta den från grillen till tallriken och vik ihop till en taco på en gång, medan den är varm och mjuk. Välj om du vill ringa sås över innan eller efter du vikt ihop den. Servera omgående.

När jag plåtade lade vi också på hamburgerost men det blev inte så jättebra då den behöver ligga längre på grillen för att smälta. Rispappret reagerar snabbt på värmen från grillen så osten hinner inte smälta så det var värt det så att säga.

Idag är det redan 2.a september och det känns både som igår och för en evighet sedan vi hyrde huset på Gotland. Jag har konstaterat att svalorna lämnat oss och fåglarna har helt klart tystnat. Jag väljer att njuta av den mysiga tid som kommer istället för att sakna det som varit. Och så tacksam över de dagar vi fick lediga tillsammans. Men så klart får jag ett lite nostalgiskt sommar-tillbaka-längt när jag ser mina stora killar stå där vid grillen barfota.

Jag gick ner i källaren och plockade fram mina sånghäften till kräftskivan för morgonkvällens kalas. Jag vet att jag diskade dem efter förra årets skiva men lika bra att ta en omgång till med tvättsvampen.

Jag gjorde dessa sånghäften för 8 år sedan och de håller än. Så om du ska ha fest där det ska sjungas är mitt tips att laminera dem så håller de inte bara hela festkvällen utan i flera år! Och om du inte har tillgång till en lamineringsmaskin så är en plastficka i alla fall ett steg upp från bara en utskrift.

Och när jag diskat dem så måste jag ju ställa dem på tork och då kom jag på mitt fina loppisfynd – det utdragningsbara toaststället. Det var ju en himla bra grej att använda till detta också. Man får inte vara dum…

Ja, det är regnigt så det skriker om det. Jag sitter här klädd i mina PW-kläder för att komma ut på min vanliga träningsrunda men nej. Jag tänker inte bli dyblöt hur mycket min kropp än skulle behöva lite rörelse och luft. Hoppas det släpper till eftermiddagen i alla fall.

Hur är din fredag så här långt då?

Nu är det skördetid och många har äpplen i trädgården så de kan sälja. Och för de som inte har några träd att plocka av kan köpa svenska saftiga äpplen i överflöd nu från frukthandlarna till bra pris.

Kanske du har precis som jag dina favoritrecept men önskar förnya dig? Då har jag mina vänner och kollegor att ta inspiration av – fantastiska matbloggare! Och med detta också nya bloggar att börja följa och inspireras av om du inte redan lärt känna dessa underbara kvinnor.

Äppeltider! Ta inspiration av proffsen, matbloggarna tipsar

• Wallonbullar med äpple & kanel av Cake by Mary

• Mumsiga äppelmufins av Homemade by Cecilia 

• Picklade äpplen av Anette Rosvall

• Stekta äpplen med kolasås av Caroline i köket

• Knäckiga toscaäpplen av Zofias kök

• Lyxig frozen appelpie martini av Jennys rum & spis

• Saftig äppelsockerkaka av Lisas smaskiga bak

• Dansk äppelkaka under pajlock av… ja mig!

Ja där har du en drös med äppeltips så om du inte hade något att göra i helgen vet du precis vad du ska sätta igång med i köket.

Nu går vi, oavsett om vi vill eller inte, mot mörkare tider och dessa ska vi mysa in med underbara ljuslyktor. Och så klart gör jag mina egna och det hoppas jag att du också blir inspirerad av att göra. För dessa är enkla, även om beskrivningen är väldigt lång, att göra och kan varieras helt efter egna önskemål.

Jag valde röda för vi ska ha kräftskiva på lördag och dessutom satte jag på ett litet handtag för att hänga upp på uteplatsen men det kan vara utan och kanske du väljer trendfärgerna brunt, kanel och gammalrosa…? Då har du helt rätt stilleben för hösten kan jag tycka.

Kanske jag ska samla fler burkar och göra i alla möjliga färger så får jag mig en sådan där ljusslinga med kulörta kulor ju. Fast med värmeljus istället för glödlampor. Mysigt ju.

Men så klart är de fina även bara som de är på ett bord och riktigt fint att samla ihop på en bricka för snyggt stilleben. En metallbricka ger extra reflektioner och än mer ljus.

Vackra ljuslyktor med gamla glasburkar & decoupagelim

Vad som behövs:
Rena glasburkar
Silkespapper
Sax
Decoupagelim
Pensel
Ståltråd/bindtråd
Avbitare/metallsax

Gör så här: Klipp en remsa av silkespapper ca 6-8 cm bredare än din glasburk.

Lägg burken mitt på remsans bredd i ena änden och pensla på decoupagelim på den sidan som vätter uppåt av den liggande burken. Rulla burken mot silkespappret så den fäster. Att rulla gör att pappret kommer så plant som möjligt mot glasburken.

Fortsätt limma och rulla tills pappret möter starten. Klipp av pappret så det blir ett så litet överlapp som möjligt. Limma fast änden. Låt botten och topp vara löst ett tag till.

Fortsätt nu pensla med decoupagelim utanpå burken för att fästa silkespappret ordentligt och så burken får den där färgade känslan istället för pappersinklädda.

Vänd på burken så du nu kan limma glasburkens botten. Vik in silkespappret så botten täcks helt och pensla på ytterligare lager decoupagelim där. Ställ upp och ned för att torka.

Limma först på insidan av burkens öppning och vik in silkespappret. Limma sedan utanpå pappret, även på utsidan av burkens öppning. Nu är hela burken limmad och färgad. Låt torka.

Klipp en bit ståltråd, lagom lång för att ha som handtag/hänge och gör öglor i ändarna. klipp till en ytterligare bit ståltråd, så lång att den räcker runt glasburkens öppning och ca 6 mer. Trä denna tråd genom den med öglor och lägg runt glasburkens övre kant, rätt tajt. Vira ihop ändarna och se till att handtaget är rätt över burken, jämnt placerat. Knipsa av överflödig ståltråd vid fästet och vik in änden. Redo att användas.

Och som alltid: lämna aldrig levande ljus utan övervakning.

En enkel dippsås till dumplings var det mest avancerade vi lagade till barnens önskemiddag för ett tag sedan.

Du är nog bekant med att jag älskar genvägar och här tog jag frysta dumplings från butiken som en sådan. Men så klart vill jag ju ändå göra middagen lite piffig och då var tillbehören en lätt grej att fixa det med.

Det är så roligt när barnen är med och sätter menyn så man kommer ur sina vanda körspår. Kanske att jag inte själv skulle sagt dumplings som förslag på en vardagsmiddag men nu så.

Dippsås till dumplings

Ingredienser:
2 1/2 msk japansk soja
2 1/2 msk risvinäger
2 cm bit färsk ingefära
1-2 klyftor vitlök
1 1/2 tsk sesamolja

Gör så här: Riv ingefära och finhacka vitlök, lägg i en liten skål. Häll i soja, risvinäger och sesamolja och rör samman.

Till dumplingsen serverade vi med olika tillbehör så som: 
• japanskt ris
• sallad av marinerade böngroddar, recept HÄR
• krispig gurksallad
• kimchi
• sweet chili
• färsk koriander
• japansk soja

Ja en snabb genvägsmiddag som ändå kändes rejält piffig. Man får liksom göra det man kan av vardagarna.

Kanske du är en som läser denna blogg regelbundet eller är en som går in då och då, eller den tredje varianten – den som googlar på tex Kräftskiva och då bara råkar hamna här, – oavsett så blev det en liten paus här över helgen. Jag har nästintill bloggat varje dag i över 10 år och det är alltid kul, ingen press men nu behövdes en bortkoppling av intryck.

Förra veckan var det vardag, skola och jobb till 100% och att gå från ledig till vardag hade jag verkligen längtat efter. Kanske inte så mycket som tidigare år vilket nog har att göra att barnen har varit väldigt självständiga denna sommar och jag har inte behövt sköta så mycket markservice som andra sommarlov. Men jag längtade efter att få komma igång, styra agendan helt själv och var verkligen redo.

Först direktsänd radio med RIX FM, vidare med Formex som drog igång och sedan fler visningar, bland annat firat jul, och med det en massa underbara möten med kollegor och sedan triljoners intryck av färger, former, trender, samtal, analyser och material. Jag behövde inte vaggas till sömns om man så säger.

Sedan följde dagar med fler möten och visningar på stan. Som ensamföretagare är dessa möten så värdefulla då det blir de enda tillfällena vi kan prata om våra jobb med andra som förstår fullt ut hur allt är. Men så klart blir det intensivt när man vill hinna prata med alla på väldigt kort tid. Det är som en professionell speedating kan jag tro.

Jag fick både positiva och negativ besked vad det gäller mitt jobb men som så ofta så blir det de negativa som fastnar i hjärnan och liksom lägger sordin på de positiva. Som om jag inte då kunde glädjas åt det som faktiskt var bra.

Det som blev det svåraste var en begravning som inte borde ha funnits. Som prästen sa: Ingen av oss vill vara här. Barn har förlorat sin mamma, föräldrar förlorat en dotter och vänner har förlorat en av de bästa som fanns. Nattsvart!

Och som livet är så vänder det på en kvart och en kär vän firar sin 50-årsdag med en pangfest. Som man säger: livet går alltid vidare och det gäller att hänga med i denna berg- och dalbana; upp och ned för att sedan stanna vid stationen.

Hur lyckades jag få in allt detta på en vecka? Rätt otroligt när jag nu ser på det med lite distans. Inte så konstigt då att jag behövde få stänga av och ner.

Jag kan bara konstatera att jag nu är uppe på benen igen och har fått lite energi av att skriva av mig, känna ett jävlar anamma. Så – då kör vi på riktigt då.

Jag var inbjuden till Rix FM för att snacka med underbara Martina Thun och ge mina bästa tips till kräftskivan nu i veckan. Jag har ju glömt att lägga upp det här så nu blir det ordning och kanske du får något nytt med dig?

Lyssna HÄR och häng med på skivan ihop med oss. Annars får du kolla HÄR för mer inspiration så hittar du säkert nåt.

Som alltid var det superkul att vara i studion och Martina är ju bara helt fantastisk. Kan jag inte få stanna minst en timma nästa gång? Så kul ju!!!

Det är samma sak varje år – under sommaren och semestern växer min växtgardin av porslinsblomma flera meter. Om jag hade haft en kamera som tog en bild i timman och satt ihop till en film skull man nog se hur den liksom sträcker ut sina “armar” och rör sig. Nästan läskigt när jag tänker på det.

Jag har flera inlägg med allt om hur jag tagit fram, tagit hand om och hur jag planterat om växtgardinen och det kan du läsa i länkarna.

Jag är så förtjust i min lilla djungel här i matrummet och den gröna känslan förstärks med väggfärgen ihop med slingerväxten.

Men nu undrar jag hur långt jag ska låta detta pågå? Den verkar ju ta över helt nu och ska jag låta den gå åt andra hållet med?

Som du ser på översta bilden har jag planterat ytterligare en som får gå upp och runt öppningen till vardagsrummet. Den har också växt helt otroligt.

Jag får många meddelanden med frågor om hur jag gjort för de har inte alls lyckats med sina växtgardiner. Då jag inte gjort något speciellt så vågar jag nog tro att det är de stora funkisfönstrena som är svaret. Att det är ett stort ljusinsläpp som gör att hela växten får mycket ljus. Men det är min killgisnning bara.

Jag får se vart denna vill växa framöver för snart finns inga väggar kvar för den att jobba på. Jag är en crazy-växtgardin-lady ha ha.

Idag är det exakt 4 månader kvar till julafton och jag vet inte om IKEA la sin pressvisning igår med tanke på detta eller om det råkade bara vara pressvecka men det är ju väldigt passande kan man tycka. När augusti drämmer till med en överraskande värme fick vi kliva in i mäktiga Livrustkammaren på Kungliga slottet och möta en ljuvlig julvärld. Julen på IKEA 2023 är presenterad!

Det första vi möttes av var granar utanför och sedan denna gröna dukning. En liten modern jul kunde jag då ana men så var det inte. Eller jo, detta gröna bord var väl nutid men sedan var IKEAs jul 2023 väldigt traditionell och klassisk och som de själva sa; nostalgisk.

Innan jag fortsätter ska jag svara på den fråga jag alltid får: det är 1.a oktober julen börjar säljas på varuhusen och online.

Jag visade från Formex att det var mycket glas och överallt jag sett så är det glas. Kanske inte det vanligaste vi sett vid jul men nu då även här. Vinterkrispigt och vackert.

Grönt och vitt med kallt glas. En modern jul men med tradition ändå. Väldigt skandinaviskt.

Julbordet börjar serveras från 16 november på varuhusen.

Och igen blir jag inspirerad till att servera julbordet som snittar. Och den där glöggsangiran vill jag gärna göra hemma.

Som ett snöfall från skyn.

Härlig stämning och inspirerande visning.

Men jag blev lite snuvad på mer bakgrund från IKEA hur de kommit fram till denna julkollektion. Varför valde de att göra en sådan klassisk och traditionell jul? Är det den skandinaviska julen som ska nå ut i världen som förväntas för jag hade gärna sett en lite mer “edgy” jul från det stora varuhuset.

Det mest “oväntade” som jag såg var de lite pastelliga julkulorna.

Men missförstå mig inte nu – jag fullkomligt älskar den traditonella julen, allt det röda, tomtar som tagna från en Jenny Nyströms-målning och dukningar som känns Bullerbyn men jag hade nog förväntat mig en jul med en rörelse framåt. Men kanske IKEA analyserat 2023 och kommit fram till att det är för skakigt i världen så vi ska inte göra något som inte känns tryggt? Sånt hade jag gärna hört mer om.

Riktigt vacker duk med de röda ränderna i ton i ton. Alltid vackert med mycket rött till halm och gran. Och låt amaryllisen blomma för fullt. Eller låt de konstgjorda ta plats.

En trygg decemberdukning med ting som absolut kan användas även resterande av årets dagar men då kanske var för sig.

Om den svenska julen ska på export så är det pepparkakan som är bland de största hjältarna. Små pepparkakshus i dukningen och -hjärtan i granen.

Favorit nummer ett: ljusslingan med röda vävda stjärnor. Alldeles alldeles perfekt.

Och ett leksakståg på bordet. Och du kanske minns mitt tåg under granen… Se HÄR.

Favorit nummer två: Den klassiska lilla tomten att hänga i granen – eller på paketet? Mer av typen svensk gårdstomte än den amerikanska Cocoa-cola-tomten. En snygg flirt till Jenny Nyström här och det gillar vi!

Och massa inslagningspapper. De måste jag titta närmare på för jag var tvungen att smita iväg. Fullt övertygad om att julen 2023 kommer bli en väldigt mysig sådan.

Eller vad tror du???

Igår var jag då på Formex och fick mina 10 000 steg i de olika mässhallarna och säkert det dubbla vad det gäller intryck. Och jag ska här försöka få ner det som fångade mitt öga och intresse och kanske de då kan även ge dig lite inspiration.

Om du inte vet vad Formex är så är det en mässa som går av stapeln två gånger per år, lagom till varje terminstart så att säga. Och det är producenter och agenturer som ställer ut produkter för återförsäljare, butiksinköpare, att lägga beställning på. Det som visas här är det som sedan kommer ut i butik enkelt förklarat.

Det som först fångade mitt intresse var glas och glas i skulpturell form. Vaser som är så stora och dekorativa så de även kan gå för en skulptur eller då glaskonstverk som är menade att vara dekorativa inredningsdetaljer. Från Olsson & Jensen

Jo Andersson Studio

Ernst form

Det har pratats en hel del om glas och då främst färgat glas ett tag och nu tycker jag det verkligen tagit plats. Stora objekt som får bli mäktiga blickfång i rummen. Här från Jakobsdal.

Något annat som var tydligt och jag verkligen gillade var alla färger. För 6-8 år sedan var varje monter målad i mörkt blått eller mörkt grönt och alla pratade om att nu är det slut på “ljust och fräscht” och så var det. Sedan kom det en greige (grå beige) period och allt såg ut som havregryn. Här från Miljögården.

Det många pratade om nu var hur många olika färger det var, hur livfullt det var. Och framförallt hur stor skillnad det var från Formex i våras, där i januari. Då var det krig, långkonjunktur, post-pandemi och väldigt stor oro vilket förmodligen gav att mässan reflekterade detta och allt var nedtonat. Från Sköna Ting.

Inte bara montrarna och produkternas presentation utan stämningen och människorna. Inte så konstigt kanske. Nu kan jag tycka att det var lekfullt, lättsamt och ja, framtidspepp. Samtidigt som inget riktigt talar för att allt går uppåt… Låtsas vi som om det regnar??? Från Madame Stoltz

Jag skrev igår att jag hoppas få se fler presentationer av hållbara val och produkter. Kanske jag inte fick det bekräftat direkt. Nja, det kan bli bättre på det tycker jag. Återbruk, cirkulärt, hållbart är fortfarande något som får stå tillbaka. Om ett företag säger att de skapar saker i återvunnen PET – tänk då på att PET-flaskor är inne i ett system där de returneras och smälts till nya flaskor så den PET som blir till, säg väskremmar, är alltså köpt PET fast de hade ju fortsätta kunnat vara till flaskor. Så flaskorna får alltså då istället tillverka ny PET. Tåls att tänkas på… Men Recycled by wille fick mitt intresse som skapar textilier i 99% återvunnet material. Spillmaterial i texitilfabriker i Indien blir till textilmassa och spinns om till nya trådar. Återbruk på riktigt.

Koppar syntes inte mycket utan det vara bara här (säkert fler ställen men inget jag snappade upp) och jag gillade detta massor. Kanske koppar kan få komma tillbaka och få plats mer i inredningen?. Du vet hur kopparformar hängde på köksväggarna förr. Hade inte det varit fint? Från Miljögården.

Lin, naturligt och vackert. Något väldigt vilsamt över detta. Från Axlings

Färgkombinationen jag kommer satsa på är beige och rött, kanske vinrött. Jag vet inte om det är en trendig skala i sig eller om det är jag som skippar 20-30 dagar i kalendern och hoppar till slutet på september. Jag gillar detta såååå mycket. Från Affari of Sweden.

Ja det var det. Utöver dessa tendenser, trender, inspiration så var det många fina pressvisningar och möten men här var det som jag tar med mig i stort.

Gotta catch ’em all! Porslin är min typ av Pokémon. Jag jagar hela tiden efter de delar jag saknar och känslan av att “ha alla” är intressant. Den liksom stiger i mig och jag kan identifiera min iver, när jag känner vittring. Ett handmålat dansk porslin dyker upp i mitt synfält och jag ställer in siktet. Jag ska fälla den och dra med den hem.

Jakten är allt men mitt troféskåp är en oväntad tillfredställande vinst. När man samlar på porslin som inte längre görs vilket ger att man är hänvisad till second hand så blir det en sport, denna jakt.

Detta är mitt senaste byte. Ett avlångt fat, en form jag aldrig tidigare sett. Denna hittade jag på Cervera Vintage och övriga är en salig blandning av Tradera, Blocket, Myrorna och diverse antikbutiker. Loppis kan jag glömma då dessa är alldeles för poppis för att hamna där.

Idag öppnar Formex (mässa för återförsäljare och producenter) och så länge jag har bloggat, sedan 2011, har jag varit på mässan och i år är jag verkligen intresserad av att se om företag ställt om och kommer presentera nya saker som framställts hållbart. Att det varit med hållbarhet i fokus de senaste åren är fakta men nu vill jag se det hela skruvas upp lite till. Jag hoppas få se många cirkulära idéer, återbruk, nya materialval som fungerar i längden osv. Jag lär inte se så mycket dansk handmålat antikt porslin så jag lägger mitt jaktgevär hemma.

Om du vill se vad jag ser så får du haka på på Instagram där jag kommer posta i Stories. Vi ses!

Skolstart för barnen idag,  helt klart vardag och jobb på allvar för oss alla. Nu går allt tillbaka till det vanliga men jag känner starkt att det är nu det börjar. Den nya terminen och barnen går upp en årskurs – för två av barnen är det dessutom nya stadier och med det nya lärare och klasskompisar. En känsla jag verkligen minns. Så stort och pirrigt.

Denna nya start ger känslan av nyår och så har det alltid känts. Och det är jag inte ensam om. Det har blivit lite av en folksport att säga i sociala medier att augusti är det nya året men det är ju också en sanning. Det är ju nu man startar om på riktigt efter en lång paus. Jag är så redo för ett helt nytt år.

Igår hade vi den (nästan) årliga stora metarkvällen. Vi har försökt att få det till en tradition att kvällen innan upprop ha en kväll på bryggorna och meta. Och så skulle vi göra nu med. Bara det att det regnade helt galet. Men jag måste begåvats med söner som fått världens största tålamod.

Svärfar var med och vi två stod bredvid de fiskande killarna som inte gav upp. När mina byxor var helt genomblöta där under regnrocken så bad jag om att få gå hem. De kände nog att metandet inte var så lyckat där i regnet heller så de gav med sig.

Med dyblöta byxor och skor gick (klafsade) vi hem till huset där maken stått och kämpat ihop en underbar boeuf bourguignon.

“Det här är höstmat. Nu är det höst!” sa sonen och ja, terminen börjar så på visst sätt har han rätt.

Och vid sådana här nya stunder har man löften om hur bra allt nu ska bli. Här är mina nyårslöften:

Svara på mejl, sms, meddelanden och dm på en gång. Jag vet inte varför jag har så svårt för det men när någon kontaktar mig så är min reaktion “det där ska jag svara på men inte nu” och – hoppsan – så har det gått ett dygn. Kanske då det där meddelandet inte är aktuellt längre eller att det bara är pinsamt att svara på. Det finns ju diagnoser för det mesta och jag undrar vad detta är??? Jag lider av telefonskräck så är det att jag liksom undviker kontakt som inte är med ögonkastet för det är jag ju grym på???! Då jag ju är ensamföretagare är det rätt bra om jag svarar på mejl… Skärpning nu Helena!

Läsa alla veckobrev. Ja detta är lite samma sak. Barnens alla veckobrev måste läsas då det ju är asviktigt. Jag är verkligen sämst på det och de är ju så många. Det är från skolan X 3 och gärna även då fritids. Sedan alla barnens olika aktiviteter som skickar både kallelser och veckobrev. Inte helt enkelt att hänga med på alla läxor, prov, skolinfo, aktiviter, träningar, matcher, föreställningar, cuper och allmänna tillrop från klassföräldrar.

Använda kalendern, på riktigt. Läs punkterna ovan. Läsa alla brev och anteckna på en gång. Så många gånger jag stått där och insett att jag i panik fixar matsäck till barnen för att jag glömt skriva upp. Jag hoppas kunna ligga steget före istället för efter.

Ta morgonpromenader fast kroppen först säger nej. Den säger alltid tack sen. Jag tränar inget speciellt men power walks och promenader är min melodi och de måste bli mer regelbundna. Den här kroppen firar snart 50 och det märks…

Träffa vänner. Jag har som sagt telefonskräck och är usel på att ta och hålla kontakten med vänner. Jag är så glad att de som står ut med mig håller sig kvar och hör av sig så vi ses. Jag är så mycket bättre irl än via telefon och tangentbord. Och en sak som gör att denna punkt kan bli av är att vi är ute från småbarnsåren. Jag är inte lika behövd och med det får jag tid att faktiskt göra mer. Och då ge mina vänner tid.

Varje dag göra ett smart val. Vi lever i en galen värld och generationer innan oss har inte alltid gjort de smartaste valen vad det gäller konsumtion, materialval och hantering av resurser mm. En person kan inte ändra på årtionden av slitage men om alla gör ett bättre val, varje dag, så är det ju ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot att se över mina val och beslut och se vad jag kan göra bättre. Det är en utmaning jag tror på riktigt ska bli kul.

Ta kontrollen på mitt företagande. Våga sälja in mig och de idéer jag har. Jag har länge bara följt med och gjort det, tagit uppdrag, som kommit min väg och det är ett fåtal uppdrag och jobb som jag själv tagit initiativ till. Jag har så många idéer som jag nu skulle vilja göra verklighet av och faktist då äga projektet helt. Bli en företagare på riktigt.

En vända till för att se att glaset är halvfullt. Många gånger har jag inte planerat min tid så väl vid jobb och då har den där sista blicken på ett uppdrag inte kunnat ges. Att kunna få lite mer tid att ge ett jobb en vända till. Vad kan förbättras, kan jag se det hela ur en annan vinkel, ska jag addera/ta ifrån? Många av punkterna ovan är relaterade till denna. Om jag gör dem, som att använda kalendern och ta kontrollen på företagande så kan jag få till även denna punkt. Många gånger känner jag att jobbet är ett krav och en press fast det ju är bland det roligaste jag vet. Jag kan efter nån månad tänka tillbaka på ett uppdrag och då förundras över hur kul det borde ha varit men att jag liksom pressade mig utan att njuta av resan. Jag tror jag, med mina nyårslöften ovan, kan känna än mer glädje.

Ja och där får jag nog stoppa. Annars blir denna lista helt galen.

Har du testat laga fläskytterfilé i sockerkaksform? Du som följt mig vet att jag älskar genvägar och detta är en rätt som helt klart klassar in där.

Att laga fläskytterfilé i sockerkaksform gör att köttet blir saftigt och riktigt välsmakande då det liksom tätt bakas in, “viras in” av all god sås under tillagningen.

Och den sås som köttet lagas i blir sedan såsen köttet serveras med. Där av att det blir som en genvägsrätt kan jag tycka. Att såsen görs samtidigt som köttet. Two in one så att säga.

Detta är ett basrecept och kan lätt kryddas upp och så som du vill. Vill du ha timjan för mer krydda? Klicka i sambal oelek för hetta? Ja, det är är bara att testa sig fram. Jag valde gelé för det var det jag hade hemma, men fläskytterfilé i sockerkaksform görs även sig bra med lingonsylt.

Fläskytterfilé i sockerkaksform i ugn

Ingredienser:
1 kg fläskytterfilé
3 dl grädde (+ ev mer till sås sen)
1 tärning köttbuljong
2 msk soja
1 dl svartvinbärsgelé (el lingonsylt)
1/2 tsk salt
1/2 tsk peppar

Gör så här: Värm ugnen till 175°. Lägg en fläskytterfilé i en smal sockerkaksform. Formen behöver vara så liten att såsen sedan täcker köttet helt.

Vänd samman grädde, smulad köttbuljong, soja, lingonsylt, salt och peppar i en skål och häll över fläskytterfilén i formen. Ställ på galler mitt i ugnen i ca 60 minuter. Sätt gärna ugnstermometer där köttet är som tjockast för att testa innertemperaturen, vid 65° är fläskytterfilé klart.

Ta ut formen och lyft ut köttet till en skärbräda och sila av gräddsåsen ner i en kastrull. Koka upp såsen och spä ev med grädde och smaka av med salt och peppar.

Skär köttet i skivor och lägg i form med höga kanter, häll över såsen och servera med förslagsvis kokt potatis, saltgurka, grönsaker och gelé.

Jag slänger in några tips på andra goda enkla rätter:
• Kokt torsk med äggsås
• Kroppkakor med svampfyllning
• Krämig tomatsoppa med pasta
• Rotmos
• Citron- och dragonkyckling

När jag reser så går jag gärna i butiker för att få med mig souvenirer av det slag att det är ting jag kommer använda i vardagen. När man tänker på souvenirer så är det gärna av de där slaget där det är pryl med landet eller staden man besöker textat på eller avbildat. Typ en kopp där det står I love Italy på eller klassikern My mum went to London and all I got was this t-shirt. Hur ofta används dessa grejer kan man undra?

Då är min melodi mer att hitta lokala saker som jag kan använda i hemmet och när de används så tänker jag på resan och återupplever minnen från då. Och sedan så ligger lite av lyckan också i det att jag hittat något, förhoppningsvis, unikt. En detalj i hemmet som inte går att få tag på på hemmaplan.

Så låt oss titta på vad jag fick med mig hem från vår resa i Bretagne:

Innan vi åkte till vårt hus så körde vi in på den stora matbutiken för att få med oss frukost till dagen efter. Det var en sådan där gigantisk butik som säljer allt från solstolar, nattlinnen och leksaker till flingor, färska ostron och tårtor – dvs allt mellan himmel och jord. Jag fastnade bara 3 meter in i butiken vid fiskeavdelningen, alltså metspön och stövlar. Där fanns även en enormt vacker korg som jag inte riktigt först förstod hur den hängde ihop med fisket.

När veckan började gå mot sitt slut och vi skulle vända hemåt igen hade jag sett liknande korgar precis överallt i den lilla hamnstaden. Det är alltså en korg fiskarna har med sig i båtarna och även de som plockar musslor och ostron.

Jag hade inte släppt tanken på korgen jag såg första dagen och på den sista dagen åkte vi tillbaka dit och jag köpte mig en korg. Men inte för att plocka musslor i utan snarare ha i köket och använda när jag bär ut saker till matbordet i trädgården. Det fina trähandtaget mot korgens metall är så snyggt.

När vi var och åt på Chez Jacky blev jag helt vild i smörknivarna på borden. Jag tänkte att de var några antika historier, dyra och svåra att få tag i så döm om min förvåning när jag hittade dem i samma matbutik som korgen där den sista dagen. Och billiga dessutom.

Allt sitter ju i detaljerna som bekant och att få breda på smör med en fransk smörkniv och då minnas den fantastiska skaldjurslunchen är ju fantastiskt.

Säg ett plagg som är franskt och jag gissar att du tänker på basker och randig tröja. Och om det var något jag önskade hitta var just en randig tröja. Och på samma gata som maken köpte sig en randig tröja för 13 år sedan hittade nu jag min. En liten butik med en mycket liten dam som inte kunde ett ord engelska men som uppskattade min knaggliga franska kommer för evigt vara ett fint minne.

Jag letade loppisar med stor frenesi men det var inte så lätt. Hittade faktiskt förvånansvärt få men i en underbar second hand-butik hittade jag denna duk med 12 matchande servetter. Men jag hade kanske inte fallit lika snabbt för den om det inte var för påslakanet vår airb’n’b-värdinna hade lagt fram i huset. Det var vitt med bruna sydda kanter vilket gjorde mig så inspirerad. Så här såg jag först de bruna sydda kanterna och sedan mönstret.

Och jag måste säga att brunt, rosa och krämvitt ihop är ju makalöst snyggt.

Den hatt jag hade med mig på resan var svårt misshandlad. Den gjorde så klart sitt jobb med att skydda huvudet och skugga ansiktet men snygg var den inte. Så när jag hittade en hattbutik i Concarneau var jag inte sen att kolla om jag kunde hitta någon ny till mig. Och ja, det gjorde jag.

Och alla mår bra av kärlek gånger tre så denna blåa t-shirt fick också följa med.

Ja det var mina stora inköp. Utöver dessa ting så var det en väldans många ostar och marmelader som dessutom packades med. De lades i kylväskor som när vi checkade in på de tre hotell vi stannade vid på vägen hem fick stå i hotellens kylar och/eller hotellrummens minibarer. Lite får man jobba för att få hem godsakerna!

Snabblagad pasta med svamp, mozzarella, oliver och soltorkade tomater åker in på bloggen för att fylla på kategorin Barnens favoriträtter. Jag har ju bloggen som både en egen receptbok och dagbok. Perfekt att för mig att minnas goda rätter och samtidigt dela med mig av dem till er som tittar in här. Och denna vardagsrätt är en sådan.

Och utöver att denna pasta med svamp och mozzarella är god så är den enkel att laga då mycket av det är en “allt i en panna”-rätt. Sådant vi älskar i vardagen eller hur??!

Snabblagad pasta med svamp & mozzarella

Ingredienser:
500 g spaghetti
250 g champinjoner
1 rödlök
1 burk soltorkade tomater i olja
1 vitlöksklyfta
1/2 msk oregano
salt & peppar
400 g mozzarella
70 g oliver

Gör så här: Koka spaghetti enligt förpackningen. Skär svamp och lök i halvmånar. Strimla soltorkade tomater och spara oljan.

Värm en traktörpanna och häll i oljan från tomaterna och stek svamp, lök, tomater och pressad vitlök på medeltemperatur i några minuter. Ta 1 dl pastavatten, oregano samt salt och peppar och sjud i ytterligare några minuter.

Häll av pastan och blanda ner i pannan med grönsakerna. Riv ner bitar av mozzarella och blanda även ner oliver. Rör om och servera direkt ur pannan.

Och en sådan här rätt kan ju varieras på många sätt. Denna är vegetarisk, om man då bortser från mozzarellan som animaliskt protein, men kan ju också toppas med något grillat kött eller fisk. Eller varför inte knaperstekt bacon.

Och när barnen får vara med och laga så smakar det alltid godare. Konstigt det där men så är det verkligen.

Andra rätter som barnen gillar:
• Rotmos med mer morot
• Kycklinglårfilé med broccoli & franska örter
• Klassisk senapssås – ja faktiskt
• Krämig citronkyckling med dragon

Vardagen är tillbaka. För mig och maken då men medan barnen fortfarande har sommarlov och med det har sköna slappa dagar hemma. Jag får det så svårt att fokusera helt på mitt när barnen inte sätts i aktivitet, lek eller gör något. Ansvaret ligger på mig att kicka igång dem.

Och innan detta sker kickar jag igång mig själv. Nu har mina morgonpromenader blivit rutin igen och då jag går upp vardags-jobb-tid men barnen sover som om det var söndag så kan jag gå iväg och komma hem innan de vaknat.

Men sen är det jag som jobbar och jonglerar. Barnen ska ha mat och få energi att göra något samtidigt som jag ska få ur mig mina uppdrag.

Ett tag var ljudvolymen enorm och jag undrade om hela hemmet skule gå sönder. Det var ju “krig” och pang-pang med Nerf-gevären. Hellre stök och hög ljudvolym än stillasittande surande barn faktiskt.

Det damp ner ett cellprov för HPV i brevlådan. Då jag skjutit upp detta med förra testet jag fick tog jag det på en gång och la på lådan samtidigt som jag då lämnade kaoset hemma för att åka till stan.

Jag och en väninna har varit duktiga på att ses och ha kulturella träffar. Gått på teater, konstutställningar osv men kommit av oss. Det var nog pandemin som satte käppar i hjulet. Men när hon frågade om jag ville se Laurie Anderson på Moderna museet innan den stänger svarade jag snabbt ja.

Såg denna taxi och insåg att det är den jag alltid borde boka när jag ska någonstans.

Vi hade stämt möte utanför Grand Hotel och när jag står där slår det mig – luften är så varm och fuktig så mitt tunna hår med sk fina strån blev tjockt. Alltså wow. Jag var tvungen att föreviga detta unika.

Jag visste en del om Laurie Anderson innan men inte alls så mycket visade det sig. En mycket bredare konstnär än vad jag trodde. Utställningen är stor, hennes konstnärsskap från 70-talet till idag samt mycket om hennes farfar som emigrerade från Sverige till USA.

Utställningen var mörk och nästan helt i svart/vitt. Jag gillade det jag såg men blev liksom mätt och tung då det är en utställning med många svåra ämnen, sorgliga historier, kraft och som sagt mycket mörkt. När vi gick därifrån var jag rätt nedstämd. Kände att utställningen inte var i min smak men när jag morgonen efter går igenom den med maken så lyfte den. Jag hade så mycket att prata om, diskutera och ventilera. Så med en dags marinering så är min åsikt om utställningen att den var fantastisk. Så knasigt det kan vara.

Med då lite nedstämda känslor tog vi färjan från Skeppsholmen till Slussen för nu ville vi äta. För efter kultur kommer mat och dryck. Det är sedan gammalt.

Sökte oss upp in i Gamla stan.

Men det var fullt överallt. Attans.

Då kom jag på att relativt nyöppnade Fenix på Götgatan inte har bordsbokning utan endast drop in. Efter en lång promenad från Gamla stan till Söder hade vi tur – det fanns bord.

Fenix är en lillasyster till Riche vilket syntes på inredningen. Och klintelet.

Mellanrätter är grejen här. Och nu måste jag sätta ner foten. Kan vi inte sluta med mellanrätter??? Kul att testa flera olika saker och dela men man blir inte mätt och det slutar alltid med att man beställer massa rätter vilket gör det hela dyrt. Och det är liksom ett sjå att hålla på och dela.

Och jag kan säga om maten att några var helt underbara och andra var mindre lyckade. Jag vill summera det så här: superservice och stämning, helt fantastiskt ställe, men man går inte hit för en full middag. Snarare ta nåt glas med kära vänner och småäta.

Jag kommer gärna tillbaka men inte lika hungrig som jag var denna gång. Personalen får 5 av 5.

Slussen är ett sorgligt kapitel i Stockholms historia, det vet alla som besökt staden. Denna sommar så görs någon form av rälsbyte eller nåt annat vilket gör att t-banan går uppdelat och man måste byta tåg vid T-centralen efter 23.00. Väldigt oklart detta. Så det tog dubbelt så lång tid att komma hem och när det regnar, mörkt, förvirrat och är mitt i natten är man inte så glad i SL där och då. Men jag satte då på spellistan från TV-serien Molanders om du minns den. Bara klassisk musik och då blev allt vackert och filmiskt.

Väl hemma igen med underbar klassisk musik i öronen, vackra tomma gator och parker var det väldigt drömskt. Det gäller att göra lemonad av citroner som det heter.

En dag i augusti med en salig blandning.

Nu äntligen har jag fått till ett helt inlägg med den renovering av vår funkisbalkong vi panikstartade innan semestern. (eller är det uteplats, altan, balkong???)

Vi satt mycket här förr men det har blivit lite långt mellan tillfällena på sista tiden, jag tror sista måltiden här var på makens födelsedag i maj och då var det liksom läskigt att sitta här för golvet var så trasigt med vassa kanter samt att räcket var pinsamt rostigt så det var flera stora hål i det.

Att nu få tillbaka denna plats är så underbart. Det känns som om vi har fått ett rum till.

Golvet som låg här innan var i original från 1940 och då uteplatsen här är bredare än balkongen våningen ovan så var de yttersta plattorna väldigt utsatta. När vi var på visning tänkte jag inte så mycket på det men de 4-5 yttersta raderna av klinker var borta och ersatta med betonggolv. Det gick i linje med balkongens böj så det såg okej ut men det gjorde att uteplatsen upplevdes smalare än vad det är. Nu har vi fått full bredd och större plats.

Jag visade upp de färger på utomhusklinker som fanns att välja på och jag lekte med tanken på att göra det rutigt men det skulle bli för likt vårt badrumsgolv. Och sedan funderade jag på grönt för att matcha alla tallar runt om men då det var rött i original tänkte jag att ge tillbaka huset sin skönhet. Som det var tänkt och som känns tryggt.

Äntligen ett balkongräcke som är helt och rent. Om man tittar i mitt bloggarkiv så är alla bilder från måltiderna här med väldigt kort skärpedjup eller bara närbild för att se ett håligt räcke som ser rostigt och livsfarligt ut är inte inspirerande. Bara pinsamt.

Nu går det inte att ha känselfilter här på bloggen men du får lita på mig när jag säger att det är underbart att gå barfota på golvet. Lent och skönt.

Och de som bodde här innan oss; våra två katter, verkar gilla renoveringen de med.

Vi är så glada över att stjärnorna lös i vår riktning när vi bara frågade hantverkarna som jobbade hos grannen om de kunde kika över och kolla på vårt golv för att ge en offert och i samma stund fick de en avbokning. Tur, slump och tajmning – ibland har man ofantlig tur. För det var bara några regnskurar bort från att fukten i det trasiga golvet hade gått in i fasaden visade det sig… Och då hade det kostat ännu mer!!!

Renoveringen av funkisbalkong med utomhusklinker

Så då tar vi ett bildspel med lite av steg-för-steg.

De trasiga delarna av räcket skars bort och nya sattes dit. Planen var hela tiden att räcket skulle vara kvar i sitt original så långt det gick.

In med nya metallskivor till räcket och rostmåla. Knacka bort all gammal trasig klinker. Sedan bilades all betong bort, längs med räcket där det skarvats av tidigare ägare.

Hela golvet är nu rent från allt det gamla. Nu var det många olika lager med olika ytskick samt en lutning i ett undre lager för att vatten ska rinna bort från fasaden och inte in. En teknik som inte fanns när huset byggdes 1940.

Och sedan då lägga klinker med perfekt precision.

Klinker för klinker och sedan foga. Klart!

Så fint gjort och så proffsigt av hantverkarna. Det känns som vi gett vårt fina funkishus en dos kärlek.

Jag måste erkänna att det blev lite axlarna ner när allt var klart. Vi har länge vetat att denna renovering är ofrånkomlig men då det är ett stort jobb med stor summa har vi dragit oss för det men nu var det panik och akut. Och när väl allt var klart var det som om något lättade från lådan i huvudet med rubriken: jobbiga saker.

Nu är det bara roliga saker jag tänker när jag går ut här. Och när det regnar så börjar jag inte oroa mig – huset står pall!

Här kommer då ett gäng bilder från den lilla kräftskivan med den maxade dukningen som kunde göras av det jag hade med mig till Nyhetsmorgon. Jag var ju liksom tvungen att duka upp med allt när jag ändå hade alla ingredienser för en lyckad skiva så att säga.

Liten maxad kräftskiva på terrassen

Så, då tar vi byggsten för byggsten av alltihop.

Att ha en stor bukett eller flera små buketter av dillkronor är både så fint och passande till en kräftskiva. Och doften mina damer och herrar – den är ljuvlig. Blandar in nejlikor för att få lite mer “blomma” och rött.

Och som jag visade på TV så hade jag flera olika kökshanddukar istället för en stor duk. De blir som tallriksunderlägg och duk på samma gång nästan.

Och här valde jag då kökshanddukar som var lika men ändå inte samma. Den gemensamma tråden är… röd! Och sedan en kökshandduk var även med blå rand vilket jag ville för mitt porslin är det med blå blommor. Och för att plocka upp mer av det röda valde jag mina glas jag fått/lånat av föräldrahemmet och som jag brukar ha till jul. Bra med flera högtider som har samma färg ha ha.

Små buketter passar bra när man har annat på bordet som liksom tar all uppmärksamhet. Som min kräft-focaccia och…

… mitt hemmasnickrade våningsfat med kräftor.

Bordet blev helt fullt så drycken fick stå bredvid på snygg stol.

Vi hade en burk skagenröra och färsk majs i kylen så det fick bli förrätt och tillbehör.

Och det här med en liten skål med vatten att tvätta händerna i ska absolut inte underskattas. Varför det är så bra kan jag mäta med en enkel sak: det behövs ungefär hälften så många pappersservetter när man kan tvätta sig ren mellan varven. Citronskivan? Mest för att det är snyggt.

En klick skagenröra är en mycket enkel men ack så passande förrätt på en kräftskiva.

Rött, vitt, lite skirt grönt och små stänk av blått.

Och sedan dundrades det in med gult! När jag väl satt där med majskolven så var det ju helt perfekt. Jag brukar tipsa om att ha kronärtskocka som alternativ till kräftor för den som inte vill/kan äta kräftor för det är lite samma ät-beteende. Och ja, det är ju majskolvar också.

Det blev en liten kräftskiva för oss fem i familjen men väldigt maxad ändå. Det som saknades var kanske att göra den lite vuxen med snaps och snapsvisor men hej – det var ju söndag!

Jag vet inte om det är ärvt i deras dna eller socialt och vi smittat dem men jag är så glad över att barnen också älskar skaldjur. Hade de inte varit pigga på mat av denna sort hade vi nog inte haft så mycket kräftskivor som vi haft.

Om några helger har vi en riktig kräftis här och med det kommer också att denna plats (kallas det altan, balkong eller terrass?) invigas på riktigt. Ja för du som följt minns kanske att vi renoverade uteplatsens golv. Jag ska återkomma med ett eget inlägg för det. Men jag kan avslöja redan nu att vi är mer än nöjda!

Jag visade hur man kan skapa ett eget våningsfat av fat och skålar igår i Nyhetsmorgon, se HÄR. Och vi hade ju en liten kräftskiva sedan på kvällen när jag liksom hade alla delar redo.

Och då passade jag på att fota en liten steg för steg på mitt våningsfat.

Och om jg får säga det själv blev det ju alla tiders!

Skapa ett eget våningsfat av fat & skålar

Jag har tidigare visat ett våningsfat jag gjorde men då med vitt porslin och jag tycker att denna i glas blev så mycket snyggare. Speciellt när den var menad för kräftor.

Det man ska tänka på är att ha tre plana fat i olika storlek och sedan mindre glas och skålar att ha som “pelare” mellan faten. Nu fuskar jag lite här med att ha tårtfat som då redan är ett fat på fot men jag hade kunnat ha det glas jag har på mellanplanet även underst.

Mellanfatet har små fötter vilket inte balanserar bra på det upp och nedvända glaset så då hade jag ett litet glasfat denna som stadig bas.

Och som du förstår är detta våningsfat på intet sätt beständigt eller stöttåligt utan faten får hanteras varsamt. Men om du vill skapa ett våningsfat och det ska förbli så ska du limma alla delar med sk superglue. Då sitter delarna sedan som berget.

Och denna ska jag komma ihåg till jul när alla kolor, knäck, fudge och praliner ska upp. ja snart är det dags ha ha!

Vilken underbar sändning det blev. Det var sådan härlig stämning i studion och i korridorerna. Ja riktig feststämning kan man säga.

Se klippet HÄR och så hoppas jag att du blir inspirerad till att skapa, pynta och pyssla.

Jenny är så otroligt härlig att jobba med, lättsamt och roligt rakt igenom.

Jag sover alltid dåligt när jag vet att jag måste upp tidigt och även denna gång. Men jag var pigg ändå för nu skulle det ju bli kul. Kl 06.50 kom taxin och jag fyllde den med dilldoft. Tänk att sådan liten bukett kan ge som mycket doft.

Plats för att rigga mitt bord.

Och där står midsommarstången kvar. Eller är den tidig…?

Lite gott och blandat som vanligt.

Och sedan skjuts in i mirakelverkstaden.

Erik Videgård stod för matlagningen i köket och han kokade varma Louisiana-kräftor. Det doftade helt galet gott i hela huset. Och han hade tydligen fördelsedag vilket jag missade. Attans, då hade jag ju gjort en partyhatt åt honom med.

Det är inte enkelt att välja kläder till sändning tycker jag. Men det blev rosa för att matcha kräftorna lite och ett stort halsband jag inte använt på flera år.

När sändningen är över är det så härligt, alla spänningar släpper och jag vill bara stanna i den bubblan.

Detta är bland det roligaste jag vet och jag är så glad över att ni verkar gilla det också. Jag får så många fina glada hälsningar om det jag visat och får höra att jag inspirerat. Inget gör mig gladare. TACK!

Några små lådor med kräftskiva nerpackade. Sen hem och slänga mig i sängen. En totalkollaps för att hämta igen nattens missade sömn. Men så värt!

Återigen tack för att glada fina hälsningar från sändningen. Blir så glad över att få kontakt med er som läser, följer och tittar. TACK!

Nu är det dags för Nyhetsmorgon och jag har förinställt detta inlägg då jag har fullt upp med att åka till Gärdet och duka upp för direktsändning tidigt tidigt.

Om du trillat in här som vanligt med mina dagliga uppdateringar så vill jag hänvisa dig till arkivet denna gång och mitt matiga och kanske helt fullständiga inlägg med tips för kräftskivan, nämligen HÄR, klicka dig dit.

Kanske du hittat hit för att du sett mig på Nyhetsmorgon och undrat vem den där pysseltanten i rutan var och googlat dig vidare. Ja men extra välkommen, hoppas du ska finna denna blogg inspirerande. Om du vill veta mer om mig så kollar du HÄR. Och för att få ett litet hum om vad denna blogg kan innehålla så kan du kolla in kategorierna HÄR och sedan klicka runt allt vad du pallar.

Och sedan finns jag då på Instagram så klart där jag är mycket och får härliga kommentarer och kontakt men kanske att  bloggen ändå ligger mig närmast hjärtat för här är det inga algoritmer eller likes som styr.

Och så finns jag i bokform faktiskt. Min senaste bok handlar om allt härligt och kreativt du kan skapa under hela året: Vardagsvackert & festfyrverkeri. Så du kan bläddra fram till sidan 122 så är det bara att börja dessa skaldjursgoda festligheter.

Lämna gärna en kommentar om du hinner. Så kul att få kontakt med er som följer då ni är i tusental men jag ju inte ser er. Både ni som hängt med länge och alla nytillkomna för under sommaren har det verkligen kommit fler hit. Så glad för det är jag för det energi att fortsätta min önskan om att inspirera till kreativitet.

Det blev en girlang av grytlapparna! Kommer du ihåg att jag hittade en massa vackra gamla grytlappar på loppisarna i Skåne i sommar? Jag stod där i en fuktig skånsk lada och kände på de enormt välarbetade grytlapparna och kände att jag måste bara göra något med dem.

Fnderade på att göra lapptäcke av dem, som en filt av moromorsrutor men med grytlappar. Men insåg att det kräver ett himla lappande då de är så olika i storlek och stil. Inte omöjligt så klart men lite mer tidskrävande en vad jag tänkt.

Och då föddes idéen om att hänga upp som dekoration. Kanske som en girlang? jajamen!

Jag ångrar mig djupt över att jag inte köpte allihop. Jag valde rött, vitt och blått. varför tog jag inte de gröna??? Åh vad jag grämer mig men det kommer fler loppisar!

Visst ser man handen som skapat dem? Så otroligt vackra.

Jag hade ett rött papperssnöre hemma så jag valde det. Inte den starkaste tråden så egentligen inget att rekommendera utan nog bättre med slitstarkt bomullssnöre men rött är ju snyggt…

Festlig girlang med loppisfyndade grytlappar

Jag gjorde det mycket enkelt för mig och sydde stora stygn med papperstråden och en broderinål. Klippte inte av tråden utan lät den löpa från rullen och bara fyllde på med grytlappar.

Sedan när alla grytlappar var trädda klippte jag av snöret och sedan hängdes den upp på test. Det blev ju hur bra som helst!

Så då var första dekorationen till kräftskivan vi ska ha här hemma om några helger. Då hoppas jag (läs: räknar kallt med) att det blivit lite varmt igen och vi har en fin sensommarkväll och vi kan sitta ute.

Jag ska se om jag kan hitta fler grytlappar i fler färger så girlangen blir ett lite mer lekfullt flaggspel nästan. Och då kanske sy fast dem i ett band så det blir mer hållbart.

Eller så får det vara så här lekfullt och varierat. Kanske ta bort allt blått och då få en julig girlang till december… ja du känner väl mig???

Augusti betyder kräftfest och kräftskiva! Ett mycket bra sätt att fasa in hösten kan jag tycka – samla vänner och höra vad de gjort under semestern och något att se fram emot innan terminen och jobbhöstens vardag kickar igång helt och hållet.

Du som följt mig vet hur mycket jag bara älskar både skaldjur och fest så du kan du ju bara ana hur mycket jag älskar denna lilla högtid.

Ja den har faktiskt fått ett helt eget kapitel i min bok Vardagsvackert & festfyrverkeri så du kan bläddra fram till sidan 122 så är det bara att börja festligheterna.

Och nu på söndag, närmare bestämt kl 09:24 och 10:27, kommer jag komma med massa inspiration till en riktigt festlig och pyntad kräftfest. Några favoriter från arkivet som jag inte hade med förra förra gången och förra gången jag var med i rutan och inspirerade till kräftskiva samt några nya jag har lurande här hemma som bara väntar på att få visas upp.

Så jag hoppas du är med mig på söndag och redo för pyssel och fest. För vi ses väl???

I senaste Allt om mat så hittar ni ett fint reportage med mig och min kärlek till kräftskivan. Så himla fint att få vara med och kunna inspirera.

Jag märker att det är kräfttider när jag ser på min statistik, det är så många som hittar hit när de googlar “hatt till kräftskiva” eller “ladda ner sånghäfte till kräftskiva”.

Vi hade inte tänkt vara i Visby denna resa till Gotland men när vi hade en stund innan hemfärd, tills färjan skulle gå, så klev vi in genom ringmuren.

“Nej mamma, nej!” sa barnen men jag propsade, swishade killen vid det lilla turisttåget och tryckte in hela familjen i den lilla vagnen där vi knappt fick plats. “Nu ska vi maxa den korta stund vi har i Visby och åka på en guidad tur”, sa jag. Två mycket skeptiska barn av de yngsta modellerna behövde tid på sig för att tina men sen var alla med på tåget så att säga.

Och med tanke på hur lite tid vi hade i denna UNESCO-listade stad så fick med oss extremt mycket. En rundtur på 25 minuter gav det mesta.

Storleken på familjen Lyth är lite större än normen så det var med gnisslande knän jag sedan vecklade ur mig från vagnen.

Det är så magiskt vackert här längs med promenaden. Det går inte att stå emot skönheten, om man var på dåligt humör innan försvinner det snabbt vid denna vy.

“Här var vi förra gången!” mindes barnen. Ja precis, HÄR var vi på medeltidsveckan 2021. Lätt pandemistukat spektakel då. Nu var det tillbaka i normal storlek. Eller var det till och med större?

Jo men vi hinner ner i stan kom vi fram till när turen var över. En liten promenad ner till stora torget.

Och alla minns ju Pippi Långstrumps kända besök i Karamellboden från filmerna.

Inspirerande färger och mönster.

Marknad på torget som bara fick ett snabbt ögonkast från oss för nu skulle vi till bilen och en middag i all hast.

Barnen hade sett att det fanns smash burgers som minsann vunnit silvermedalj i en hamburgaretävling så då åkte vi till parkeringen utanför Coop där trucken fanns.

Vår sista måltid på semestern blev här, på en parkering till ett köpcentrum bredvid jordsäckarna.

Det hela lyfte lite i stil när vi tog efterrätt ner i hamnen och hos Glassmagasinet.

Det har absolut inget med detta ställe att göra men faktiskt precis innan besöket så såg jag en film på Instagram där en italiensk kvinna sa sina fakta om gelato och glass:
• Gelato görs på mjölk och glass på grädde. Att säga gelato ice cream går inte ihop.
• Om det är “hemmagjord” glass så fattar man att de omöjligt kan skapa 300 smaker hemma. Så det är lögn. Max 15 smaker typ om det är hemmagjort.
• Det finns inga naturliga färgämnen som kan ge turkos glass och bananglass kan aldrig vara gul då bananen ju är typ krämfärgad – det är skalet som är gult och det äter man inte.
• Är det höga fluffberg av glass i behållarna är det butiken som vispat upp glassen med luft så det blir du som köper luft. Glassen ska vara hård och kompakt – som den du köper i matbutiken.
Och det var en hel del saker till hon sa som fick mig att tänka på glass och gelato på nya, andra sätt. Man tar detta kyliga gottiga på allvar där i Italien med andra ord.

Och jag vet inte om jag bryr mig så jättemycket om det är gott och generöst. Som här.

Och sedan var det hemfärd. Tack semestern 2023. Du gav inte mycket sol och bad men var alldeles underbar ändå. För vi har fått vara friska, tillsammans och upplevt så mycket.

Erkänner att det är så skönt att nu få ha vardag igen och vara igång. Det var 0-100 på en gång då jag skjutit på så många saker. Som att jag ska vara på Nyhetsmorgon på söndag till exempel. Så nu kör vi!

Kan jag bara få åla tillbaka till denna dag? När Gotland bjöd på sol, bad och semester. Det är med stor värme i kroppen jag tittar på bilderna från vår sista dag på ön innan vi åkte hem och duckade Hans allt vad det gick. Jösses – jag tror vi blev sista gänget som kom undan över havet… Men det tar vi sen, först denna dag.

Vi fick över kompisar till huset och hade en riktigt skön dag på stranden och såg mycket av det Sudret bjöd på.

Och eftermiddagsfikat tog vi hos Vejde på Vamlingbo Prästgård.

Här är det många saker på ett och samma ställe så något för alla kan man säga.

Men först gofika.

Och fikat tar man bäst i den vackra trädgården.

Detta är min typ av trädgård känner jag. Stora gräsytor och sedan tydliga rabatter att strosa runt vid. Kanske att jag ska våga mig på något sådant någon gång i framtiden…?

Hör du ljudet av grusgång?

Hade man haft en hel sommar framför sig och möjlighet att ro om en trädgård hade jag nog gått loss här i trädgårdsbutiken.

Jag gick istället till inredningsbutiken Salvia…

… och barnen till Naturum. Alla fick med sig intryck och inspiration. Barnen hade sett någon spännande larv jag redan glömt namnet på, men glada var de.

Sedan hem till huset för att ta oss en lugn somrig kväll i franska toner.

Terrassen, eller golvet kanske, blev vår sittplats. Det var där det var mest lä och sol för stunden. Återigen så är jag så imponerad av detta hus då det alltid hade en perfekt plats att slå sig ned på.

Ja, det blev då franskt försnacks. Ugnsrostade baguetter med olika sorters dipp, oliver och korv tillsammans med Pastis.

Sen att solen värmde fint och i högtalarna spelades min franska spellista gjorde det hela väldigt franskt.

Badminton, volleyboll, dart och allmänt lekfullt på andra sidan huset hos juniorerna.

God lång middag med efterföljande spel runt bordet medan mörkret föll. När mina ögon hade svårt att hålla sig öppna tackade jag för mig. Man är ju inte 48 längre…

Något vi gjort till en riktig semestergrej är kalljästa frallor till frukosten, recept HÄR. På vår resa i Frankrike så hade det ju varit en riktig synd (nästintill olagligt?) då man så klart går till sitt bageri för färskt bröd men här på Gotland så blev det äntligen tillfälle.

Ett mycket skönt långsam-göra med gott resultat.

Och något att göra tillsammans

Brännheta frallor med sylt och marmelad från Frankrike. Det är sommarlyx det.

Den här dagen (ja, jag släpar efter i bloggandet för nu är det ju regnkaos) bjöd på sommarlovsdag av det enkla slaget – dvs allt är möjligt. Inga måsten eller tider att passa.

Ska vi kasta pil och se vart vi ska?

Det blev bryggorna i Burgsvik. Eller [Burrsvik] som jag förstått att det uttalas.

Påminner mycket, fast i en söt liten skala, om Kvickbadet i Höganäs (se HÄR) med sandstrand vid land och långa härliga badbryggor ut i vattnet med båtar på andra sidan.

Havsbastu – ett helt underbart ord ju.

Tre stekare som levererar de smarrigaste smashburgarna denna sommar. Och blir man inte bara så glad av detta – tre syskon, Sofi, Felix och Fabian, gillar burgare och startat en food truck tillsammans.

5/5!

I det stora huset till vänster här uppe är restaurangen Guldkaggen. Får bli en annan gång.

Vi skulle vidare – på festival minsann.

I Vemlingbo var ladan för kvällen omgjord till en liten musikfestival som makens kusin var med och arrangerade samt skulle uppträda på.

Proffsigt festivalkäk av Vejde.

Och kubb så klart. Ingen dag på Gotland utan kubb.

Makens kusin med sitt band Lagun. Lyssna HÄR – de är grymma!

Barnfamiljen Lyth smet ut efter deras uppträdande, medan musikfestivalen sedan fortsatte med fler band. Lite trötta i ögat ändå.

Där borta, vid regnbågens slut bor vi. Jajamen, vi har hittat skatten.

Så otroligt tacksam över hur vi fått soliga dagar här på Gotland. Det ger så klart en mer maxad sommarlovskänsla. Några dagar kvar – sen är vi tillbaka i verkligheten på fastlandet.

Att få vakna på ännu ett nytt ställe, att känna att sommaren bara fortsätter och fortsätter var en lycklig känsla. Jag räknade snabbt ut att på vår semester 2023 är vi nu inne på det nionde boendet. Och sedan kan man tillägga vissa resor innan själva semestern som basketcup i Göteborg samt studentfirande i samma stad några veckor senare. Dessutom midsommar på Gotland. Konsten att packa ner och packa upp börjar jag få svart bälte i.

Men det var då, nu är nu. Och vad ska denna somriga dag på Gotland då ge?

Först och främst en lugn morgon.

Och som alltid går jag igång på att bygga upp en frukostbuffé.

Vilket ställe vi hamnat på alltså. En lång byggnad som kan beskrivas som en långsmal lada. Och det vi förstod rätt snart så är den mycket noga planerad för oavsett klockslag på dagen och väder fanns det alltid en perfekt plats att slå sig ned.

Som det här nyskapade vagnslider med takfönster – kan man få ta med sig det hem?

Jag och yngste sonens frukostval. Vi jobbar lite olika…

Klarblå himmel men rätt kraftiga och halvkyliga vindar gav mer sug efter utflykt än heldag på stranden.

Det blev glass. Och jag kan säga att om du möter glass med smaken saffran-honung säger du ja tack.

Lillebror fick sällskap på sin glass och blev stucken av en geting i läppen men jag vet inte om han var snabb på att plocka taggen eller om han är superman för det blev knappt ett aj och bara en svag svullnad. Så skönt.

Är man på Sudret så är västra kusten ett måste. Att få se horisonten med solen över är hälsokost för själen det!

Vi lånade den gravt buckliga sommarbilen som husets ägare lämnade på tomten. En sommarbil – det är något speciellt det.

Det var 14 grader på andra kusten igår, hur är det nu på denna sida?

Varmaste badet i år och då är Bretagne inräknat – hela 21 grader. Och jag, kors i taket, badade och tog flera simtag. Var ett ljuvligt bad.

Det här med sommarlov – det tar på krafterna!

Är man här och så nära Gotlands kändaste gubbe – Hoburgsgubben, åker man dit så in i bilen igen.

Någon har varit snäll (???!) och målat gubbens näsa röd så ingen ska missa att det är en profil av en gubbe man står och tittar på.

Roligt hur det blivit en sådan turistattraktion att vända ryggen åt det magiskt vackra havet och blicka upp mot en, av tusentals raukar. Men nu var det check på den och vi åkte vidare.

Här har vi sydligaste udden av Gotland med hav i 180 grader. Och det är så vackert så man smäller av.

Och det var det även “hemma” hos oss.

På med grillen och låt sommarkvällen bara få trilla över oss.

En mycket bra spenderad sommardag utan att vi gjort några stora planer eller ansträngningar. Men en dag som, kanske tack vare att jag fotar så mycket och med det dokumenterar allt, kommer leva kvar i minnet.

“Är det någon som vill hyra vårt hus på Gotland?” var en fråga en kompis till maken ställde på Facebook. Maken svarade omedelbart ja och frågade sedan mig. Jag ropade lika snabbt “ta det!” Och med det blir då våra sista dagar på semestern Gotlands-dagar.

Alla pizzakartonger (från kalaset) lämnade på återvinningsstationen, bilen packad med kläder och mat så styrde vi mot Nynäshamn innan solen gått upp. Här rullar vi på färjan klockan 05.31 för att…

… klockan 12.30 kliva ut på denna strand. Tänk vad bra Facebook kan vara va??!!

Stranden i Austre på Sudret, södra Gotland

Nä men detta blir väl bra? Efter resan i Bretagne som inte är en ligga-och-pressa-på-solig-varm-strand-resa så är vi rätt sugna på att få varm hud.

Soligt och varmt på stranden men iskallt i vattnet. 14 grader är inte så jätteskönt faktist. Men jag klagar icke – för jag är ju lite av en badkruka ändå.

Stranden Austre på södra Gotland, Sudret är en riktigt vacker strand och vanligtvis djup och varm. Nu har högvatten tagit delar av stranden så den blivit grundare än vanligt fick vi höra.

Inget vi märkte något av utan det gick alldeles utmärkt att spela strandtennis ändå.

Pensionat Holmhällar

Då vår båt kom till Gotland tidigt var även vi för tidiga och fick vänta in check in på huset. Så strandhäng och sedan lunch på Holmhällar var perfekt att spendera tiden med.

Vi bodde på Holmhällar sommaren 2021, kolla inlägget HÄR, och har sedan dess drömt om att få komma tillbaka. Nu var det dags.

Som jag skrev då och känner än – det är som att resa i tiden. Var är Calle?  – underbart! Och jag håller med, han är överallt i sin strykta vita kortärmade skjorta och svarta fina fluga.

Maten beställd och sedan väntar man vid luckan.

“Helena!!!” ropar Calle och nu blir det världens godaste spätta med remouladsås.

Som jag längtat sedan 2021.

Och sedan toppar man det hela med en gotländsk saffranspannkaka med salmbärssylt. When in Gotland liksom.

Om du har vägarna förbi Gotland, styr söderut till denna pärla. Du kommer inte ångra dig.

Och sedan var då klockan tillräckligt mycket för att ta oss till huset, hämta nycklarna och check in.

Ord överflödiga.

Jag har sagt det förut och säger det igen: att hyra och resa runt gör att vi får möjlighet att uppleva så många olika saker. Att få landa här i detta paradis är makalöst.

Jag gick första halvtimman bara runt och gapade och tog in allt det fina. En gotländskdröm med havsörnar svävande över fältet utanför och ljudet av vågorna på havet från andra hållet.

Familjen firar detta allra bäst med lite plock och spel.

Jag vet inte hur många gånger vi spelat 0-100 denna sommar men varje gång är nästan bättre än den andra. Tröttnar aldrig.

Sommarlycka! Glada söner i solnedgången.

Grillen invigd, bordet dukat – detta blir fina dagar.

Jag har hört att Gotland är solnedgångarnas ö. Förstår varför. Detta kan jag ta repris på utan problem.

Gotland tog emot oss med öppna armar. Lite kall omfamning men än så god.

Det var med stor oro över vädret vi bullade upp och dukade fram i trädgården för här skulle vi fira världens snyggaste och coolaste 87-åring. Nämligen min kära mamma. Att fylla år på sommaren är inte så himla smidigt då många är bortresta men vi i min familj har skapat en liten tradition där vi sammanstrålar från olika håll och firar. Ja, mamma firas mest men även sommaren kan jag tycka. Jag vet inte när jag firade midsommar ihop med min familj, jul är däremot vår grej, så en träff så här i slutet av sommaren blivit vår sommarträff.

Och som jag längtat efter att få duka upp till långbord kände jag. Små buketter med diverse förskrämda blommor från trädgården de tidigare ägarna planterat.

Och med ett franskt loppisfynd (ja det enda faktiskt) jag fick med mig från resan – denna duk med matchande servetter.

Den här dryckesbehållaren med kran köpte jag för massa år sedan men liksom inte använt. Då den måste stå på höjd är den svår att få in. Jag testade att vända upp och ned på en gjutjärnskruka och titta – de var ju som gjorda för varann.

Och sedan fat på fot. Kan säga att det godaste snackset, jordnötsrbågar, blir ännu godare på ett tårtfat. Varför alltid ha skålar liksom??!

Markera glas för vid trädgårdsfester är det annars lögn att föröka ha koll på sitt egna glas.

Alla baljor och champagnekylar som går med massa is.

På-torget-köpta dahlior. För den som inte ids odla själv, ha ha.

“När kommer dom!!!???” Två gullisar som inte är jättebra på att vänta.

Den tredje är däremot jättebra på det.

Och nu kom de! Lejonparten av familjen kunde komma i år.

Då vi kom nyss hem från vår resa och alla har fullt sjå med sina semestrar så lägger vi fokus på att umgås och inte laga massa mat vilket ger hämtpizza.

Massa hämtpizza.

Ja sämre buffé får man leta efter.

Det här! Det här är det bästa jag vet. Långbord fyllt av samtal, skålar och skratt.

Det var väldigt vad vi var färgkoordinerade…

Och nu blir det femkamp. När vi träffas i min familj så är det alltid något på gång. Och denna gång var det mina två söner som styrt upp en femkamp. Jag hade bara ansvar för en gren. Jag känner att jag gjort mitt jobb bra som uppfostrande pyssel-mor när jag såg dem fixa och dona. My job is done!

I lag om två var det olika grenar och slutsumman gav vinster.

Femkampens olika grenar:
• Gissa hur många kottar som finns i burken
•  Vika pappersflygplan och kasta längst
• Blindbockslabyrint, komma längst på 30 sekunder. Seende lagmedlem guidar den blinde.
• Bygga så högt torn av pappmuggar man kan på 1 minut.
• Skjuta prick med Nerf. Olika poäng för olika svåra mål.

“Hmmm… hur många kottar kan det falla i en trädgård på en dag…?” Rätt svar: 132!

“Hur vikar man ett flygplan då???”

Ett, två, tre – kasta!

“Rakt fram, lite höger, mer vänster – nej stopp! Vänster!!!”

Vissa var bättre än andra. Alla hade så kul. Kanske de som tittade på hade roligast?

“Balans nu. Skynda!” Dottern gjorde en Bäst i test-lösning och bara staplade alla muggar i varann och kom upp i imponerande 92 cm.

Barnens Nerf kom till användning och bara det att få igång dem och fatta var en övning för de äldre.

Läromästaren.

Jag sa ju det – världens coolaste 87-åring! Du är bäst mamma!!!

Sen var det poängräkning för mig och efterrätt till alla. Massa ostar från Frankrike och glass med bär.

Det blev för kallt att sitta ute så efterrätt åts femkampsvinster delades ut inomhus. Vad jämt det blev och egentligen var alla vinnare kan jag tycka.

Sedan åkte 0-100 fram och vi alla försökte komma på hur bred Ölandsbron är, hur hög en saftflaska är, hur många kilometer brett Sverige är, hur många SO-ämnen man har på högstadiet osv. Så otroligt roligt och något för exakt alla åldrar. Om små barn svarar rätt för de -40 poäng, tonåringar -20 och vuxna -10 (man ska ha så få poäng som möjligt) vilket ger att det är väldigt jämnt.

När det var nattmörkt ute och ögonen började klippa var vårt firande slut. En dag vi lägger till i minneslådan med alla de andra av de finaste dagarna.

Nu är det sista rycket för tävlingen Årets Inredningsinspiratör där jag har den otroliga äran att få vara nominerad. Du kan rösta HÄR och om du lägger den på mig blir jag ju så klart oerhört glad och tacksam. Det finaste betyget jag kan få, att få veta att det jag gör här i mina kanaler har gett inspiration, både i vardag och fest.

Det var väldigt pirrigt att öppna tidningen och se mitt namn och med bild på mig.

Vem blir Årets Inredningsinspiratör i Hus & Hem?

Jag blir lite skakig när jag skriver detta för det är så oerhört stort för mig. Att det beslut jag tog att säga upp mig från en bransch efter 22 år för att satsa på mitt egna skulle leda fram till detta. Det hade jag ju aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro.

Jag vill med detta passa på att tacka för att ni som läser och följer gör just det. Det som får mig att fortsätta och ha energi. Att få kommentarer och meddelanden när jag inspirerat till något pyssel, någon som testat nåt nytt eller skapat ihop med sina barn – hela anledningen till att jag har dessa digitala platser! Så TUSEN TACK!

Nu är det bara att vänta in oktober och då se vem som är vinnaren. Då jag ser otroligt mycket upp till Kristin och Patricia så känner jag att vi alla tre är vinnare bara att bli nominerade.

Efter 20 dagar på resa är vi hemma igen. Det är verkligen speciellt att komma hem efter så lång tid och med det ta in alla dofter som man inte känner när man är i det. Alla ljuden man inte hör i vardagen men som nu blir tydliga. Dofter och ljud av hemma.

Och det vi nog hade längtat efter allra mest var våra älskade katter. De hade tagits om hand under hela tiden av hus- och kattvakt så vi visste att de mådde bra och fått rapporter längs vägen men att få krama och gosa igen var efterlängtat.

Vår långa resa må vara över men varken semestern eller sommaren är ju det så våra långa frukostar får fortsätta.

Och radion i högtalarna och öppna dörrar. Det är så mycket sommar det.

Något jag verkligen längtat efter var att få ta min vanliga morgonpromenad också.

Det var med väldigt spretiga steg jag tog min vända. Huvudet började komma igång och jag kände här, för första gången på hela semestern, tänka på jobb och faktiskt längta efter att sätta fart med allt. Det tog jag som ett bra tecken och sedan lät jag tankarna glida åt sidan. Fortfarande semester ju!

Fint att återse mina trakter efter den långa resan.

Och medan jag var borta så hade jag fått meddelanden från vänner om att jag dykt upp i deras tidningar. I Hus & Hem är jag nominerad till Årets Inredningsinspiratör (läs och rösta gärna HÄR) och i Allt om mat är det ett reportage om mig och några av mina tips till kräftskivorna. Så ärofullt och kul.

Några ärenden på stan ropade på mig och jag tog med mig killarna.

Att skippa smink och släppa allt vad styling heter är semester och jag tänker att så får det vara även om man “gör city”.

Hälften av mina ärenden klara och då var det lunchdags. Vi tog K25 som har blivit barnens favoritställe.

Då det är en foodcourt finns det något för alla. Jag har Wang by Wang som favorit när det gäller ramen men nu valde jag…

Nu.

Roligt med nya smaker och saker.

Vidare ut på stan och varva mina ärenden med skoj för killarna.

Som att kolla på kartan över Stockholm som finns vid Sergelstorg.

Där till vänster om sonens högerfot bodde vi förut. Därifrån flyttade vi för 10 år sedan och sonen var 4 år. Som en evighet sedan.

Sergels torg är inget ställe man liksom har på sin lista över ställen att hänga på en ledig dag men jag tycker Stockholms stad gjort ett bra jobb och fyllt det med diverse aktiviteter.

Värt en omgång med labyrintspelet innan vi åkte hem.

Sedan middag på vår nyrenoverade terrass som jag måste visa slutresultatet på.

Skönt att vara hemma men för att ladda om. Vi ska vidare till Gotland faktiskt för vår sista semestervecka. Men först fira mammas födelsedag!

Då var det dags att utforska Nimis (efter utställningen igår) och utmana sig. Det är väl sällan ett konstverk gett så mycket fysisk rörelse, ha ha. Om du som läser inte varit vid Nimis så är det alltså ett byggt konstverk av Lars Vilks på stranden ute på Kullahalvön. Detta konstverk är inte godkänt med bygglov och då inte accepterat av de ledande i kommunen/regionen vilket ger att konstverket inte är utmärkt på kartan. Det är alltså lite ut i “spenaten” som gäller för att besöka det.

Nu är detta konstverk ju världskänt så det är egentligen inte svårt att hitta dit, bara det att det inte finns med på några kartor eller med guidande skyltar dit. Det gäller att ha lite koll så att säga.

Oavsett om man är intresserad av konst eller ej så är detta en mycket vacker vandring.

Och så är det runt hela Kullen. För den vandringssugne så finns det mängder av vackert att uppleva och upptäcka. Som bland annat att gå längs med den nedlagda tågbanan.

“Hmmm… är det nu höger eller vänster här???” Som sagt, inga skyltar. Gå mot vattnet är ledorden.

Utöver vandringen, promenaden, de vackra vyerna och allt för alla sinnen finns det också det lilla att se på. Som söta små baggar. Och de finns i massor. Lillebror skulle rädda alla från gångvägen. Det tog sin lilla tid…

När man närmar sig är det de gula N.en man ska följa. Och här börjar det bli brant. Riktigt brant.

Väl framme vid Nimis öppnar sig en entré och man ger sig in på egen risk. Och här är då det som märks tydligt att ingen från kommun eller liknande tar på sig ansvaret. Trasiga plankor, grenar, vassa spikar och väldigt vilt.

Maken med sina 1.98 hade det inte lätt. Och jag minns skräcken jag hade förra gången vi var här med en då två-åring och en 8-månaders i bärsele. Som småbarnsförälder är EXAKT ALLT i livet en fara så detta var ju dödsfällan de lux ha ha. Tänk vad man såg annorlunda på allt då. Nu var det som om jag var som barn på nytt och hittat världens härligaste träkoja!

Äldste sonen med sina 1.92 kämpar han med. Men det finns luckor/dörrar att smita ut om man inte pallar – men det gjorde han.

Det är enastående detta Nimis. Vilket jobb Lars Vilks gjort. 1000 promenader varje sommar gjorde han under de år han byggde.  Vi tog en och var helt slutkörda.

Vad händer med detta vackra nu när Vilks inte finns längre? Jag hoppas innerligt det får leva kvar och någon tar hammaren vidare,

Peppig son!

Vidare ut på stranden finns ännu ett konstverk men ett murat sådant. Mer som en liten mur/borg.

Skönt att få vädra sig efter strapatsen. Kan erkänna att min kondition inte är vad den borde och att svetten rann längs med ryggen. Dags för paus.

Vilken pangpicknick va??!!

Och helt plötsligt fick vi sällskap. Först trodde vi det var illrar men det var två små söta minkar som var nyfikna på vår picknick.

Sötaste lille nosen.

Och en ensam liten trut ville också vara med.

Mackorna uppätna av oss och diverse djur och batterierna laddade för att göra den dramatiska klättringen uppåt. För så är det – ner kommer man men uppåt är en större övning.

“Men mamma, det är ju som en vägg här!” ropar dottern några meter framför mig. “Ta ett steg i taget bara så går det bra!” ropar jag tillbaka och hoppas innerligt att jag har rätt.

Då det regnat dagen innan var det rätt slirigt. Men skillnaden på att gå uppåt och nedåt är:
• Neråt måste du använda hela foten och varje steg måste säkras innan du går vidare men kräver inte så mycket jobb
• Uppåt kan du bara använda främre trampdynan och enklare hitta ställen att få fäste men det tar på krafterna och benen blir lite mjölksyreskakiga.

Det var skönt att komma tillbaka till horisontalläge igen och gå stadigt rakt framåt.

Nu var vi, mer än någonsin, värda en glass och åkte längre ut på Kullen till Mölle. Som jag skrivit om HÄR.

Jag ska erkänna att jag inte förstått Mölles storhet. Jo det är enastående vackert och har massa historia men senaste gångerna vi varit där så har det varit så… ja ointressant. Inget öppet och inget liv.

Så det var med enorm glädje jag nu möttes av massa liv, rörelse, folk, butiker, caféer och restauranger. Och så allt det enormt vackra.

Snurra igång en virvel.

Ge oss glass! Nu!!!

Här är den! En gång per år äter jag världens godaste glass: Storstrut från Engelholmsglass. Finns ingen som klår den i gräddighet. Och det viktiga är att det bara är en varje sommar. Det är som att man inte kollar på “Kalle och hans vänner” andra gånger än på julafton. Något att längta till. Och nu var det dags!

Fortfarande varma ville vi bada och for till Ransvik. Under alla år jag fått hänga med maken och hans familj här i Skåne har jag aldrig varit i Ransvik som ju ska vara så fint.

Synd att vi tajmade in en stängd dag på caféet men glassen låg ju fint i magen.

Så konstigt, när jag kände på vattnet så försvann hela min kroppsvärme, ha ha. Jag tappade hela badsuget. Maken däremot var snabbt i.

Vackert som bara den och med Mölle där borta. Sedan var det hem igen och packa för morgondagen. Då åker vi HEM!

Sommarsoppa som har drag av minestronesoppa. Det serverade vi när vi kom hem från vår Europaresa till Skåne igen. Som jag visade HÄR.

Maken improviserade fram soppan och jag tankade fram receptet ur honom. För denna vill jag göra om. Som en varm (och blöt) sommarsallad!

En minestronesoppa tycker jag ska innehålla spaghetti, fläsk och vitkål men det är verkligen fritt fram och här var det det vi hittade i butiken för dagen. En improviserad minestrone alltså.

Minestronesoppa. En somrig soppa för regniga dagar

Ingredienser:
2 morötter
3 stjälkar bladselleri
2 st gul lök
1 spetskål, litet huvud
2 klyftor vitlök
1 pkt bacon
300 g fläskkarré
300 g varmrökt fläsk/bog
2 dl torrt vitt vin
3 liter vatten
2 st tärningar kycklingbuljong
2 st tärningar grönsaksbuljong
1 tsk timjan
1 tsk oregano
Capellini, Tunn pasta, sk änglahår
1 knippe grön sparris
150 g vaxbönor
1 förp canellinibönor
1 förp borlottibönor
2 dl edamamebönor

Toppa med:
Tomat
Parmesan
Persilja
Olivolja
Ärtskidor

Gör så här: Skär och hacka kött, morot (men spara en 1/2 som skärs i tunna stavar), lök, selleri i tärningar. Strimla spetskål och lägg 1/3 åt sidan till senare. Skär sparris i bitar och lägg topparna åt sidan.

Stek kött, morot, lök, selleri, pressad vitlök och spetskål i stor kastrull med olivolja tills köttet är genomstekt och grönsakerna mjuknat något.

Häll i vin och sjud några minuter och krydda med timjan och oregano.

Höll på vatten och smula i buljongtärningar. Koka upp och låt sjuda några minuter.

Skär kryss över en tomat och lägg i kokande vatten, ta upp och skålla, skär i klyftor. Finhacka persilja, riv parmesan och öppna ärtskidor – lägg åt sidan till servering.

Häll av och skölj bönorna.

Häll i pastan i soppan och låt koka med så länge som det står på pastaförpackningen och samtidigt lägg i alla bönor, vaxbönor, spetskål, strimlad morot, sparris. Smaka av med salt och peppar.

Lägg och häll upp soppa i djupa tallrikar. Toppa med persilja, parmesan, tomatklyftor och ärtskida.

Det ska erkännas att jag undrade var jag var när jag vaknade. Efter att ha rest länge, besökt flera länder och hört så många olika språk så blev jag för en stund förvirrad. Och kanske att jag sov i 10 (!) timmar kan ha adderat på min förvirring. Så blir det väl efter så många intryck.

Vi hade slaviskt kollat väderapparna och hoppats på sol och med det en riktigt härlig baddag när vi skulle återvända till Skåne men icke. Det var regn och 17 grader så schemat för dagen var Höganäs och Blå hallen. Inte fy skam det inte!

Det var en utställning om Lars Vilks i Blå hallen

Vi har ett minne kopplat till Lars Vilks som nu kom till liv: När vår lillkille var 8-9 månader satte han i halsen så illa att det blev stopp under ett besök vid en stor loppis på en fotbollsplan utanför Höganäs. Det var 30 grader varmt, fullt av folk och allt blev kaos och helt plötsligt står en man bredvid oss livrädda föräldrar och viskar: akutlarm är utlöst och hjälp är på väg. Jag, i min chock, ser att denne man har öronsnäcka av den där sort poliser har och att han måste ha via den larmat. ”Vilken ambitiös loppis som har civilpoliser mot ficktjuvar” hinner jag tänka. Ambulans och brandkår kommer och vår son får ut den öljett (från vagnens solskydd) han hade svalt. Senare fick jag höra att det var Lars Vilks livvakter som kontaktat 112. Jag kan inte låta bli att tänka på om det var samma män, livvakter som omkom i bilolyckan där Vilks dog.

Det var en mycket fin utställning, spännande och inspirerande. Vilket gav att vi ville besöka Nimis. Morgondagens utflykt var bokat.

Vidare i Blå hallen är det olika försäljningsställen, gallerier och montrar.

Vi fann inget men efter en lunch i Salthallarna tog vi en loppistur ut i omgivningarna.

Sådana här vackra virkade grytlappar finns det i mängder – kan man inte göra något med en tänker jag och får en idé. Får se om det blir bra…

Det var min och makens matdag så vi åkte hemåt och handlade på vägen. Då vädret var lite kyligt så bestämde vi att det skulle vara varm mat och soppa dök upp. En somrig soppa är minestronesoppa.

Som en varm sommarsallad i soppformat.

Och om det var något vi fick med oss från Frankrike så var det ostar. Massa ostar.

Det jag gillar mer och mer är att servera ost (och även chark) med mycket frukt. Alla möjliga frukt och bär.

Och något fransmännen gör så bra är att servera brie med jordgubbar. Det är faktiskt en riktigt bra kombo.

Tumbrottning. Igen.

Så klart får man leka med maten.

Jag är inte på långa vägar klar med sommar och semester men det ska erkännas att sådana här kvällar får mig att ändå se fram emot den årstid som väntar runt hörnet. Men som sagt; först mer sommar.

Vädret verkade vara tillräckligt bra nästa dag för att vara utomhus så det blir Nimis. Sist vi var där hade jag den då 8-månader gamla lilla dottern i babybjörn och var livrädd för vandringen dit är brant. Hur blir de nu…? Är det så brant som jag minns det?

Är det så?! Är det verkligen sista dagen på vår långa bilresa? Känns lite konstigt då det är som nyss vi bilade söderut och vår vecka i Bretagne känns fortfarande nära i minnet samtidigt som allt känns väldigt långt bort. Har vi rest i fem dagar eller trettiofem?

Hursomhelst – vi kan konstatera att alla hotell vi bott på i Tyskland har gett oss de mest fantastisk frukostarna och denna i Möln var inget undantag.

Alla batterier, både de mänskliga och bilens, laddades till max.

Nu var bilens GPS inställd på Danmark, Helsingör och färjan över till Sverige, Skåne.

Men det var inte det enklaste. För första gången på hela vår resa fastnade vi i långdragna köer. Vädret och högtryck på semesterfirare skapade kaos. Det var inte få tyska bilar som vi åkta jämte som hade bilen fullastad för att åka norrut. Några hade till och med svenska flaggor på sina bilar – är det inte roligt; vi åker söderöver för att se något nytt som långa stränder i Bretagne tex och andra vill till Smålands vackra skogar. När till allt för alla i Europa.

Och där – där var vi äntligen i Danmark. Nu är det bara sista biten kvar och här kan jag erkänna att det var rätt tradigt. Först nu blev jag mätt på att bila. Men det är väl så, när man bara vill hem och fram.

Men vackert var det över Stora Bält.

Och vad hade jag gjort då? Jo jag hade bokat Helsingborg – Helsingör. Alltså fel riktning, ha ha. Att de två städerna ska ha så lika namn, ha ha. Säg att det inte bara är jag som gjort detta misstag!!!

Skåne. Kvällsljus som hänger sig kvar och vackra himlar.

Bara några kilometer kvar tills vi kommer till farmors hus.

Och vi var tillbaka som om de två veckorna vi varit borta gått på två timmar.

Nypotatis, lax på tre sätt, kokt purjolök, inlagd gurka, hollandaisesås och pepparrotssås. Det är vad jag kallar en härlig tallrik att komma hem till Sverige med.

Vi satt ute länge länge och vi alla pratade om dagarna som gått och upplevelser vi haft.

Nu fortsätter sommaren och semestern. Det är viktigt att påminna sig själv om att bara för att en resa är över så är inte sommaren det! Lätt att man skapar för stora avslut, i alla fall brukar jag göra så.

Vaknar upp i ett lite grått Mordor, nej förlåt – Gondor, och får liv i resten av familjen. Nu är det härlig frukost på hotellet (hade spanat in matsalen kvällen innan och den gav bra vibbar) för att sedan åka norrut och det sista stoppet på vår bilresa.

Jajamensan, här var det en helt underbar frukost och den ensamme servitören tillika hotellägaren gjorde så fint. Se bara hur rart med vinbladen under grönsakerna och ostarna.

Detta väldigt tyska hotell ägs och drivs av en söt italiensk familj och gästerna var mestadels engelsmän så här var det verkligen en europeisk smältdegel. Underbart!

En gammal spis var brödstation, en picknickkorg fylld med syltburkar och ett symaskinsbord var äggstation. Älskar detaljerna!

Alla restauranger med rödvita dukar är per automatik bäst.

Inredaren här har verkligen tagit lite vad som helst. Vattenpipa, gammal symaskin och världens minsta koffert. Anything goes!

Innan vi tråcklade in oss alla i bilen igen tog vi en längre promenad längs söta staden Kobern-Gondor och vackra Mosel. Och jag funderar fortfarande på vad symboliken i stadens vapen betyder? Ett brinnande fort med en läskig kråka med yxor kommer? Detta tåls att undersökas närmare…

Har du inte varit längs Mosel måste du ha det på din bucketlist. Vi var i staden Traben-Trarbach (ja det är ett roligt ortsnamn) förra gången och hade gärna åkt dit nu med men där var alla rum fullbokade. Stora varma rekommendationer om att också åka dit för det är en sådan helt underbar stad vid Mosel.

Alltså det är så vackert så man smäller av.

Vi gick och gick, tog in allt det vackra för att sedan tvinga oss att vända. Hade ju samma väg tillbaka. Just det – det är väldigt många som cyklar längs Mosel och bor i olika städer längs den. Kanske något för oss framöver?

Sista vykortet taget innan vi satte oss i bilen igen.

Hej autobahn. Rakt, långt och snabbt.

Och sedan kom ett helt galet regn. Det liksom nästan såg bilen av vägen. Resan blev förlängd då hastigheterna på vägen blev lite lägre.

Vårt stopp för natten blev den lilla staden Möln.

Återigen var det ödet som gav oss vårt boende och kanske inte Möln åker upp på listan över städer vi vill tillbaka till men vi fick många roliga skratt och minnen. Som att vi tydligen reste till Grekland för en stund.

Den enda restaurangen staden kunde bjuda på var en grekisk sådan och då vi rest otaliga gånger dit samt båtluffat (det gör vi för övrigt nästa år igen) var vi ju mer än lyckliga. Och det var familjen som drev restaurangen också. I en folktom stad och med få gäster blev vi behandlade som kungar. Och med denna bild lyckades ägaren fånga (delar av) oss.

Att vi är en familje som älskar att resa märktes för med ens började vi planera nästa sommar och vilka öar vi ska luffa till. Grekland 2024 – då ses vi!

Under middagen hade det regnat rejält men nu var kvällen ljus och varm. Tillbaka till hotellet och sätta klockan på tidigt. Nu är det sista biten kvar – till Skåne!!!